Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändring i 7, 10 och 11 kap. vattenlagen.

Genom en den 9 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 226, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändring i 1, 10 och 11 kap. vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 22 och 41 §§, 10 kap. 33, 68 och 74 §§
samt 11 kap. 17 § 42 vattenlagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

7 KAP.
22 §.

Med avseende---nu sagts.

Med båtnad---nämnda djup.

Till båtnad av marks torrläggning skall ock hänföras förmån av förbättrade
betingelser för marks brukning eller användning för annat ändamål;
och skall därvid båtnad i avseende å marks brukning anses som jordförbättring.

Ej må--— eljest förändras.

41 §.

Å företag---motsvarande tillämpning.

Visas efter det vattenavledningsföretag blivit utfört, att därigenom vinnes
stadigvarande minskning i kostnaderna för flottningen i allmän flottled eller
för flottledens underhåll, må de flottande på talan av deltagarna förpliktas
att erlägga högst så stor del av det belopp, vartill kostnadsminskningen kan
skattas, som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan företagets anläggningskostnad
och å den andra den beräknade båtnaden därav för mark, som
beröres av företaget; och skall flottledens bidrag av de flottande betalas i den
ordning, som finnes stadgad beträffande allmän flottleds anläggningskostnad.
Å oguldet kapitalbelopp skall gäldas riinta efter den räntefot, som fin 1

Senaste lydelse av 7 kap. 22 och 41 §§ se SFS 1920: 459, av 10 kap. 33, 68 och 74 §§ se
SFS 1941: 614 samt av 11 kap. 17 § se SFS 1944: 87.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 40.

1

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

nes skälig. För bidrag, som nu nämnts, förvärvas ej delaktighet i företaget,
och vare förty de flottande ej skyldiga att taga del i framtida kostnad för
detta.

10 KAP.

33 §.

Förordnande, som---ersättning därför.

Vad i 2 § stadgas örn ställande av säkerhet för förrättningskostnaden
åge tillämpning jämväl i fråga örn förordnande enligt denna §.

Beträffande företag, som avser torrläggning av mark, äger Konungen förordna,
att ansökan, som i första stycket sägs, skall ingivas till annan myndighet
än Konungens befallningshavande.

68 §.

Har i---angående företaget.

Har fiskeritjänsteman enligt 43 § förordnats att avgiva yttrande angående
företaget, skall avskrift av förslaget till utlåtande utan dröjsmål översändas
till honom, såframt han haft något att erinra med anledning av företaget.

I fråga---till fisketillsynsmyndigheten.

74 §.

Avskrift av---nämnda ställen.

I andra---avskrift därav.

Har fiskeritjänsteman enligt 43 § förordnats att avgiva yttrande angående
företaget, skall avskrift av utlåtandet eller ock meddelande jämte underrättelse,
som i första stycket sägs, inom samma tid översändas till honom, såframt
han haft något att erinra med anledning av företaget.

I fråga örn företag enligt 8 kap. skall avskrift av utlåtandet eller meddelande
jämte underrättelse, som i första stycket sägs, översändas till fisketillsynsmyndigheten.

11 KAP.

17 §.

42. talan jämlikt 7 kap. 29 § om skyldighet för ägare av mark att deltaga
i kostnaden för diknings-, vattena vlednings- eller invallningsf öretag eller
om sådan jämkning av bidragsskyldigheten, som i nämnda lagrum omförmäles,
så ock talan jämlikt 7 kap. 41 § andra stycket om bidrag med
anledning av båtnad, som genom vattenavledning eller invallning tillskyndas
allmän flottled;

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

3

I fråga om ärende, däri utlåtande av synemän eller utslag av vattendomstol
meddelats före nya lagens ikraftträdande, skall 7 kap. 22 § nya lagen ej äga
tillämpning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 september 1942 tillkallade
statsrådet Domö samma dag sakkunniga för att verkställa utredning och
avgiva förslag angående den statsunderstödda torrläggningsverksamheten
jämte därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga, som antagit benämningen
1942 års torrläggningssakkunniga, ha i betänkande den 28 november
1944 (SOU 1944: 56) framlagt bland annat förslag till lag örn ändring i vissa
delar av vattenlagen.

Förslaget avser införande av sådana ändrade grunder för bedömande av
båtnaden av marks torrläggning för jordbruksdrift att hänsyn komme att
tagas även till förbättrade brukningsförhållanden, skyldighet för flottande att
i vissa fall bidraga till kostnad för torrläggningsföretag, ändrat förfarande i
vissa fall vid förordnande av förrättningsman enligt 10 kap. 32 § vattenlagen
och förbättrat tillgodoseende av fiskets intressen vid planläggande av torrläggningsföretag.

över de sakkunnigas betänkande ha yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar. För innehållet i de avgivna yttrandena, såvitt
nu är i fråga, hänvisas till s. 11, 12, 17, 18, 20, 21 och 23 i propositionen.

1. Grunderna för bedömande av båtnad av marks torrläggning

för jordbruksdrift.

d&llande bestämmelser.

I 7 kap. vattenlagen meddelas bestämmelser örn torrläggning av mark
genom dikning, vattenavledning eller ^vallning.

Den som vill genomföra ett torrläggningsföretag kan gentemot annan jordägare
som har nytta av företaget göra gällande skyldighet att deltaga i företaget.
I detta hänseende stadgas beträffande dikning — vilket stadgande äger
motsvarande tillämpning i fråga örn vattenavledning och invallning — att
örn dike som någon vill upptaga är till båtnad jämväl för annans mark, denne
är skyldig att taga del i dikningen. Vidare gäller, att all mark, för vilken
torrläggningen medför båtnad och vars ägare skola däri taga del, skall utgöra
en samfällighet i avseende å företaget. Till grund för kostnadernas fördelning
mellan de i samfälligheten delaktiga verkställes en båtnadsberäkning.
Som allmän regel gäller nämligen, att delägare i torrläggningssamfällighet
är skyldig att taga del i kostnaden för torrläggningen i mån av värdet å den
båtnad som därigenom herodes hans mark. Beträffande sjösänkning och in -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

vallning stadgas dock, att föreskriften om tvångsdelaktighet icke äger tillämpning
med mindre den beräknade båtnaden av företaget med mer än hälften
faller å egendom, tillhörig den som sökt företaget eller honom och andra
vilka förenat sig med honom därom.

Båtnadsberäkningen är emellertid av betydelse även i vissa andra avseenden.
Sålunda gäller i fråga om vattenavledning och invallning att, om för
sådant ändamål erfordras att annan tillhörigt strömfall borttages eller dess
fallhöjd minskas eller att till men för annans egendom vattenförhållandena
ändras i vattendrag, sjö eller annan vattensamling, sådan åtgärd ej är tilllåten
utan att nyttan därav efter avdrag av kostnaden för dess verkställande
finnes överstiga skadan och intrånget å annans egendom.

Båtnadsberäkningen har därjämte enligt nu gällande bestämmelser ett avgörande
inflytande på frågan om ett torrläggningsföretag skall anses berättigat
till statsunderstöd i form av bidrag från statens avdikningsanslag eller
lån från statens avdikningslånefond.

Beträffande det rättsliga förfarandet vid genomförandet av ett dikningsföretag
med tvångsdelaktighet gäller, att besked skall på förhand inhämtas
huru och under vilka villkor arbetet må göras. I fråga örn vattenavledningsoch
invallningsföretag skall sådant besked inhämtas även då sannolika skäl
föreligga att allmän eller enskild rätt förnärmas eller så snart två eller flera
skola med särskilda andelar taga del i företaget. Ansökan om tillstånd till
torrläggningsföretag skall ingivas till länsstyrelsen, varefter frågan prövas
vid syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kap. Till förrättningsman
skall förordnas statens lantbruksingenjör eller annan som förklarats därtill
behörig. Sedan alla vid syneförrättningen förefallande frågor blivit utredda,
skall utlåtande upprättas angående företaget. I vissa fall skall utlåtandet underställas
vattendomstolens prövning. Besvär över utlåtandet anföres hos
vattendomstolen.

Vad som vid syneförrättning skall betraktas som båtnad av marks torrläggning
bestämmes i 7 kap. 22 § vattenlagen. Med avseende å mark, vars
nytta av torrläggning består i höjning av dess alstringsförmåga, d. v. s. mark
som torrlägges för jordbruksändamål, skall såsom båtnad (jordförbättring)
anses den genom det ökade torrläggningsdjupet åstadkomna eller möjliggjorda
höjningen i alstringsförmågan. Med båtnad av marks torrläggning i
andra fall förstås den värdeökning marken vinner genom torrläggningen. Enligt
10 kap. 60 § skola synemännen för utrönande av värdet å båtnaden efter
undersökning uppskatta marken såväl i dess skick före företaget som ock i
det skick, vari den antages komma efter företagets fullbordan.

1912 års torrläggningssakkunniga.

Enligt de sakkunnigas mening borde i vattenlagen införas en bestämmelse
att såsom båtnad av torrläggning skulle anses även förbättrade brukningsförhållanden,
s. k. brukningsbåtnad.

De sakkunniga ha till utveckling av denna sin mening anfört bland annat
följande.

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

Brukningsbåtnad kan i samband med eif torrläggningsföretag vinnas antingen
genom själva torrläggningen eller ock till följd av det särskilda sätt,
på vilket denna utföres. Den vanligaste fördelen i brukningshänseende i följd
av själva torrläggningen är, att de genom denna förbättrade områdena kunna
brukas tillsammans med angränsande högre belägna områden i större
skiften, varvid brukning, sådd och skörd kunna ske vid samma tid över hela
skiftet. Brukningsbåtnad av detta slag kan uppenbarligen inträda icke endast
för markområden som torrläggas utan även för angränsande mindre ägofigurer,
om nämligen dessa till läge, storlek eller form äro sådana att de icke
lämpa sig för brukning annat än tillsammans med den vattenskadade marken
och fördenskull, innan torrläggningsföretaget utföres, icke kunna brukas
rationellt.

Under senare år har användandet av täckta avloppsledningar blivit allt
vanligare och därmed har ytterligare ett slag av brukningsbåtnad trätt ^förgrunden.
Sålunda genomföres ofta i samband med torrläggning en sådan
rationalisering i brukningshänseende som att förut befintliga öppna avloppsdiken,
som delat sönder för enhetlig brukning lämpliga skiften, göras täckta.
En likartad brukningsbåtnad är den som vinnes genom att öppna diken flyttas
till lämpligare läge och förläggas t. ex. vid sidan av den odlade jorden
eller i råskillnad. De nu senast berörda fördelarna i brukningshänseende
följa icke av själva torrläggningen som sådan utan vinnas genom att denna
utföres på ett särskilt sätt. Understundom kan även brukningsbåtnad av
sistnämnda slag uppkomma för mark, som icke vinner torrläggning. Så är
fallet om ett öppet dike utan att fördjupas lägges igen till täckt ledning.
—

Vid avfattningen av vattenlagens stadganden örn torrläggningsbåtnad torde
endast ha avsetts båtnad av det skadliga vattnets undanskaffande.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergqiust, har i denna del
anfört:

»I likhet med de sakkunniga finner jag den s. k. brukningsbåtnad som
kan vinnas genom torrläggningsföretag vara av sådan betydelse att den
bör tagas i beaktande vid båtnadsuppskattningen. Jag vill därför förorda,
att ett tillägg göres till bestämmelserna om båtnad genom torrläggningsföretag
så att dit kommer att räknas, förutom vunnen eller möjliggjord
ökning av alstringsförmågan, även förbättrade betingelser för brukning av
den mark som torrlägges eller eljest beröres av torrläggningsföretaget. De
sakkunnigas uttalanden och förslag taga uteslutande sikte på brukningsbåtnad,
som kan uppkomma vid torrläggning för jordbruksändamål. Emellertid
torde lagändringen böra givas en mera allmän räckvidd, så att gällande
bestämmelser örn båtnad genom marks torrläggning bliva tillämpliga även
på bruknings- eller motsvarande båtnad, som vinnes vid företag lör annat
ändamål eller tillskyndas annan jord än sådan som avses för jordbruksdrift.
En sådan ändring torde lämpligen böra ske genom att såsom tredje stycke
i 7 kap. 22 § upptages föreskrift, att vad i vattenlagen stadgas om båtnad
genom marks torrläggning skall äga motsvarande tillämpning nied avseende
å förbättrade betingelser som vinnas för marks brukning eller användning
för annat ändamål. Detta medför till exempel, att i fråga örn kloaklednings -

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

företag skyldighet enligt 8 kap. 19 § att taga del i kostnaderna för företaget
kan åläggas ägare av tomtmark på grund av båtnad, som tillskyndas
hans mark genom att ett öppet dike ersättes med en täckt kloakledning.

Enligt 3 kap. 6 § och 7 kap. 29 § gäller inskränkning i skyldigheten att
taga del i kostnaden för torrläggningsföretag för det fall att båtnad som vinnes
genom företaget utgöres av annat än jordförbättring eller värdeökning av
tomtmark m. m. Då enhetliga regler i förevarande avseende böra gälla för
all till jordbruksdrift avsedd jord, oavsett om båtnaden består i ökad alstringsförmåga
eller förbättrade brukningsbetingelser, torde böra uttryckligen
föreskrivas, att båtnad i avseende å marks brukning skall anses som jordförbättring.
»

2. Skyldighet för flottande att i vissa fall bidraga till kostnad
för torrläggningsföretag.

V attenavledning med ändamål att förbättra jords torrläggning verkställes
i allmänhet genom att ett förut befintligt vattendrag fördjupas, utvidgas
och rätas. Stundom gräves för en bäck eller å en hell ny fåra på sträckor,
där den naturliga befinnes alltför krokig eller eljest olämplig att bibehålla.
Sålunda vidtagen fördjupning, vidgning eller uträtning kan uppenbarligen i
större eller mindre grad underlätta flottning, som bedrives i vattendraget.
Ehuru flottled alltså kan vinna båtnad av en vattenavledning, har i vattenlagen
icke föreskrivits skyldighet för de flottande att bidraga till kostnad för
vattenavledning.

Vad angår vattenregleringsföretag har däremot i 3 kap. 9 § vattenlagen
föreskrivits bidragsskyldighet för åtskilliga utomstående intressen, som av
vattenregleringen kunna vinna nytta, bland annat flottningen. Örn vattenregleringen
blivit utförd och det därefter visas att den länder till nytta för allmän
flottled genom att stadigvarande minskning vinnes i kostnaderna för
flottningen eller för flottledens underhåll, kunna sålunda de flottande förpliktas
att erlägga gottgörelse därför. Denna skall uppgå till så stor del av
den på flottleden belöpande nyttan, som svarar mot förhållandet mellan företagets
anläggningskostnad och båtnaden för regleringsintressenterna. Flottledens
bidrag skall av de flottande betalas i den ordning som gäller om allmän
flottleds anläggningskostnad.

1942 års torrläggning ssakkunniga ha anfört, att det syntes uppenbart, att
den nuvarande frånvaron av en mot stadgandet örn flottandes skyldighet
enligt 3 kap. 9 § vattenlagen svarande bestämmelse rörande skyldighet för
flottande att i mån av båtnad bidraga till kostnader för utförande av vattenav -ledningsföretag icke kunde anses tillfredsställande. De skäl som läge till grund
för flottandes skyldighet att bidraga till anläggningskostnad för vattenreglering
syntes med samma styrka tala för bidragsskyldighet även i fråga om
kostnad för vattenavledning. De sakkunniga ville därför förorda, att sådan
skyldighet infördes.

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

7

Föredragande departementschefen har beträffande detta avsnitt yttrat:

»Enligt min mening föreligga fullgoda skäl att föreskriva skyldighet för
flottande att i mån av båtnad lämna bidrag till kostnad för utfört vattenavlednings-
eller invallningsföretag i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som redan gäller i fråga om flottandes bidragsskyldighet till kostnad för vattenreglering.
Härigenom förringas icke möjligheten att före torrläggningsföretagets
utförande träffa avtal om de flottandes bidrag. Att helt lita till frivilliga
överenskommelser synes däremot icke vara tillfyllest. Tillräcklig anledning
att, på sätt svenska flottledsförbundet och Dalelfvarnes flottningsförening
ifrågasatt, införa en bestämmelse, enligt vilken jordägare skulle
kunna på talan av de flottande förpliktas att deltaga i kostnaden för allmän
flottled, torde icke föreligga.

Bestämmelse örn bidragsskyldigheten torde böra intagas i 7 kap. 41 §. Av
densamma föranledes en ändring av 11 kap. 17 § 42., varigenom till stämningsmål
hänföres talan om bidrag enligt 7 kap. 41 §.»

3. Förfarandet vid förordnande av förrättningsman enligt 10 kap.

32 § vattenlagen.

Enligt 10 kap. 33 § skall ansökan om förordnande för vederbörlig förrättningsman
att handlägga syneförrättning för torrläggning av mark ingivas
till länsstyrelsen. Underrättelse örn förordnandet skall genast tillställas vattenrättsdomaren.

Enligt torrläggningssakkunnigas förslag skulle viss ändring vidtagas i den
statsunderstödda torrläggningsverksamhetens organisation. Sålunda skulle inrättas
lokala nämnder, kallade torrläggningsnämnder, en för varje hushållningssällskaps
verksamhetsområde. Nämndernas viktigaste uppgift skulle enligt
förslaget vara att bära en väsentlig del av ansvaret för den statliga understödsverksamheten
på torrläggningens område samt utöva enhetlig ledning
av torTläggningsverksamheten och samordna förrättningsmännens arbete.

De sakkunniga ha i betänkandet uttalat, att torrläggningsnämnd måste för
att kunna leda och övervaka torrläggningsverksamheten redan på ett tidigt
stadium få kännedom om varje inom dess område förekommande torrläggningsärende.
Detta syntes, då fråga vore örn företag som skulle planläggas
vid syneförrättning, lämpligast kunna ske genom att ansökan örn förordnande
av förrättningsman ingåves till nämnden, vilken sedan finge vidarebefordra
den till länsstyrelsen.

Föredragande departementschefen har i förevarande hänseende yttrat:

»Föreskrift örn att ansökan rörande förordnande för förrättningsman att
handlägga syneförättning i vissa fall skall ingivas till annan myndighet än
länsstyrelsen torde böra lämnas i administrativ ordning. Fördenskull vill
iag föreslå ett tillägg till 10 kap. 33 8- varigenom Kungl. Maj:t bemyndigas alt
meddela förordnande härom.

Såsom vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol anfort torde
bestämmelsen i 10 kan. 33 8 andra stycket örn skyldighet för länsstyrelse att

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

tillställa vattenrättsdomaren underrättelse om förordnande av förrättningsman
kunna upphävas.»

4. Tillgodoseende av fiskets intressen vid planläggande av
torrläggningsföretag.

Genom åtskilliga stadganden i vattenlagen har fisket bereus skydd vid sådana
ingrepp i vatten som kunna inverka menligt därå. I fråga örn vattenavledning
och invallning gäller att uppkommande skada å fiske skall tagas i
beräkning vid bedömande örn företaget skall få komma till stånd. Sålunda är
enligt 7 kap. 38 § föreskrivet, att örn ändring av vattenförhållandena i vattendrag,
sjö eller annan vattensamling föranleder skada å annans fiske, åtgärden
ej är tillåten med mindre nyttan därav efter avdrag av kostnaden för
dess verkställande överstiger skadan och intrånget å annans egendom. Härvid
skall i kostnaden för åtgärden inräknas det belopp, vartill skadan och
intrånget å egendom tillhörig den, för vars räkning företaget sker, må
skattas.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 september 1944 har lantbruksstyrelsen
anfört bland annat, att det i praktiken visat sig, att fisket stundom värderats
ytterligt lågt, trots att det enligt vederbörande fiskeritjänstemans yttrande
varit av ganska stor betydelse. Detsamma gällde de genom företaget på fisket
och fiskbeståndet orsakade skadorna. Det syntes mången gång som örn
fiskeriintendentens yttrande icke tillmättes någon större betydelse. För närvarande
vore förrättningsmannen i fråga örn i 7 kap. avsedda företag icke
skyldig att översända syneutlåtandet till fiskeriintendenten, lantbruksstyrelsen
eller kammarkollegiet. De, som ur det allmännas synpunkt skulle bevaka
fiskeintressena, hade därför i regel icke möjlighet att göra detta. Det skulle
i hög grad underlätta möjligheten för fiskeriintendenten att hos kammarkollegiet
göra framställning om anförande av besvär, därest förrättningsmannen
vore skyldig att översända utdrag ur syneutlåtandet till vederbörande fiskeriintendent.

1942 års torrlåggningssakkunniga ha förklarat sig vilja vitsorda, att möjligheten
att i underställningsmål hävda fiskets intressen vid målets behandling
i vattendomstolen nu icke vore väl tillgodosedd. Tillfället för fiskeintresset
att låta sig företrädas vid domstolen syntes sålunda icke sällan försittas
till följd av att vederbörande fiskeritjänsteman icke i tid erhölle kännedom
örn synemännens utlåtande. För att de berörda olägenheterna skulle
undanröjas föreslogo de sakkunniga ett tillägg till 10 kap. 74 § vattenlagen.

Föredragande departementschefen har i denna del anfört.

»I likhet med de sakkunniga finner jag det angeläget, att synemännens utlåtande
rörande torrläggningsföretag, som anses kunna inverka menligt på
fisket, utan dröjsmål bringas till fiskerimyndighets kännedom så att möjlighet
icke försittes att bevaka fiskets intressen. Vad nu sagts gäller även vat -

Andra lagutskottets utlåtande nr 40. y

t enrey krings företag, som handläggas av synemän. I fråga om förslag till utlåtande,
där sådant avgives, torde den erforderliga lagändringen böra vidtagas
genom att i 10 kap. 68 § intages föreskrift, att där fiskeritjänsteman enligt
43 § förordnats att avgiva yttrande angående företaget, avskrift av förslaget
skall sändas till honom, örn han haft något att erinra med anledning av
företaget. Med avseende å själva utlåtandet bör i 74 § intagas motsvarande
bestämmelse, därvid dock tillika bör föreskrivas, att örn ändring ej gjorts
i avgivet förslag till utlåtande, endast skall sändas meddelande härom jämte
underrättelse angående fullföljd av talan mot förrättningen. Sist angivna begränsning
av skyldigheten att översända avskrift av utlåtandet torde böra
införas även med avseende på gällande föreskrift i 74 § om underrättelse till
fisketillsynsmyndigheten rörande kloakledningsföretag m. m.»

Lagrådet har mot det till lagrådet remitterade förslaget framställt en anmärkning
av formell art, som beaktats vid utformningen av det genom propositionen
framlagda förslaget.

I 7 kap. vattenlagen meddelas bestämmelser örn torrläggning av mark Utskottet.
genom dikning, vattenavledning eller invallning. Vid tillämpning av kapitlet
bar båtnadsbegreppet stor betydelse. Sålunda stadgas beträffande dikning,
att om dike som någon vill upptaga är till båtnad jämväl för armans mark,
denne är skyldig taga del i dikningen. Detta stadgande äger motsvarande
tillämpning i fråga om vattenavledning och invallning. All mark, för vilken
torrläggningen medför båtnad och vars ägare skola däri taga del, skall utgöra
en samfällighet i avseende å företaget. Delägare i samfälligheten är i
regel skyldig att taga del i kostnaden för torrläggningen i män av värdet å
den båtnad, som därigenom beredes hans mark. Båtnadsberäkningen är
även av betydelse i vissa fall för avgörande av tillåtligheten av ett ifrågasatt
vattena vlednings- eller torrläggningsföretag.

Vad som skall betraktas som båtnad av marks torrläggning bestämmes i
7 kap. 22 § vattenlagen. Med avseende å mark, vars nytta av torrläggning
består i höjning av dess alstringsförmåga, d. v. s. mark som torrlägges för
jordbruksändamål, skall såsom båtnad (jordförbättring) anses den genom
det ökade torrläggningsdjupet åstadkomna eller möjliggjorda höjningen^ i
alstringsförmågan. Med båtnad av marks torrläggning i andra fall förstås
den värdeökning marken vinner genom torrläggningen.

1 propositionen föreslås nu sådant tillägg till 7 kap. 22 §, alt till båtnad
även skall hänföras förmån av förbättrade betingelser för marks brukning
(''Iler användning för annat ändamål. Härmed avses exempelvis värdeökning,
som vid torrläggningsföretag tillskyndas jämväl sådana förut tillräckligt
lorrlagda ägofigurer, vilka på grund av läge, storlek eller torin mäste brukas
gemensamt med vattenskadad mark och som på grund därav före torrläggningen
av sistnämnda mark icke kunnat giva full avkastning. Värdeökning

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sorni. 2 avd. Nr 40.

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

av här avsedd art kan även uppkomma genom att förut befintliga öppna avloppsdiken
ersättas med täckta avloppsledningar eller flyttas till lämpligare
läge till exempel vid sidan av den odlade jorden.

Ehuru ett vattenavlednings- eller invallningsföretag ofta kan medföra avsevärda
fördelar för allmän flottled genom att kostnaderna för flottningen
eller för flottledens underhåll minskas, finnes för närvarande ingen skyldighet
stadgad för de flottande att bidraga till kostnaderna för företaget. I propositionen
har nu föreslagits ett tillägg till 7 kap. 41 § av innehåll att, därest
stadigvarande kostnadsminskning uppstår för flottleden, de flottande må
kunna förpliktas att till vattenavlednings- eller invallningsföretaget erlägga en
på visst sätt bestämd anpart av det belopp vartill kostnadsminskningen kan
skattas.

Beträffande det rättsliga genomförandet av torrläggningsföretag gäller, att
i ett flertal fall besked på förhand skall inhämtas, huru och under vilka
villkor arbetet må göras. Ansökan om sådant tillstånd skall ingivas till länsstyrelsen,
varefter frågan prövas vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen.
I propositionen nr 122 till innevarande års riksdag angående den
statsunderstödda torrläggningsverksamheten har förordats inrättande av lokala
nämnder, kallade t orri äggn i n gsnä m n der, en för varje hushållningssällskaps
verksamhetsområde, vilka nämnder skola ha till uppgift att leda och
övervaka torrläggningsverksamheten. För att nämnderna skola kunna fullgöra
denna uppgift anses det vara av vikt, att de redan på ett tidigt stadium
få kännedom örn varje förekommande to rrl äggn i n "särén de. Detta syfte har
ansetts kunna uppnås genom att ansökan av nyss omförmäld ari skall kunna
ingivas även till vederbörande torrläggningsnämnd, som sedan vidarebefordrar
ansökningen till länsstyrelsen. Kungl. Majit har av anförda skäl i den
nu till behandling föreliggande propositionen föreslagit sådan ändring av
10 kap. 33 §, att dylik ansökan skall, därest Konungen så förordnar, ingivas
till annan myndighet än länsstyrelsen.

Slutligen ha i propositionen föreslagits vissa ändringar i 10 kap. 68 och
74 §§ för åstadkommande av förbättrat tillgodoseende av fiskets intressen
vid planläggande av torrläggnings- och vattenregleringsföretag, som handläggas
vid syneförrättning. Ändringarna innebära, att fiskeritjänsteman, som
i laga ordning förordnats att avgiva yttrande angående företaget, skall, så
framt han haft något att erinra i anledning av företaget, utan dröjsmål erhålla
en avskrift av det förslag till utlåtande, som förrättningsmannen i vissa
tall har att framlägga, samt att fiskeritjänstemannen under samma förutsättning
så snart ske kan och sist inom trettio dagar efter förrättningens avslutande
skall tillställas en avskrift av själva utlåtandet eller, örn ändring
ej gjorts i avgivet förslag, meddelande härom jämte underrättelse angående
fullföljd av talan mot förrättningen. Genom de föreslagna ändringarna
underlättas möjligheten för vederbörande fiskerimyndighet att bevaka fiskets
intressen vid ifrågavarande företag.

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

11

Vid sin granskning av elei framlagda lagförslaget har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 4 maj 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvä it

från första kammaren: herrar Norman, Björkman*, Hage*, Sten, Hallagård, Söderkvist*,
Englund och Gunnar Andersson*,

från andra kammaren: herrar Pettersson i Hällbacken*, Ryberg, Holm*, Larsson
i Östersund*, Andersson i Gisselås, Andersson i Alfredshem och Osterman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.