Andra lagutskottets utlåtande nr 4.
1
Kr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 9 februari 1945 kl. 11 fm.
Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av den övre
åldersgränsen för inträde i erkänd sjukkassa.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 42,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Hansson i Skediga hemställt,
att »riksdagen måtte besluta sådan ändring av 9 § i förordningen örn
erkända sjukkassor, att inträde kan beviljas den som fyllt 15 men inte 60 år.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Enligt 9 § tredje stycket förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända
sjukkassor må inträde i erkänd sjukkassa beviljas allenast den, som
fyllt femton men icke femtio år, har god hälsa och icke är behäftad med
lyte, vilket medför eller skäligen kan förväntas medföra väsentlig nedsättning
av arbetsförmågan eller påkalla läkarvård i större utsträckning. Härifrån
göres dock bl. a. det undantaget, att vad sålunda stadgats icke skall
gälla vid överlåtelse å erkänd sjukkassa av annan understödsförenings rörelse
eller viss del därav på sätt sägs i 59 eller 66 § lagen den 24 mars 1938
örn understödsföreningar. 59 § avser överlåtelse av understödsförenings rörelse
i samband med föreningens likvidation, 66 § frivillig överlåtelse av understödsförenings
rörelse. Genom förordningen den 1 december 1944 angående
ändring i vissa delar av sjukkasseförordningen har gjorts undantag jämväl
för det fall att med tillsynsmyndighetens begivande inträde i sjukkassa
beviljas medlemmar av förening eller annan sammanslutning, vilken därom
träffat överenskommelse med kassan.
Rätt till inträde i lokalsjukkassa skall enligt 10 § i förordningen — med
bl. a. de inskränkningar som nyss nämnts — som regel tillkomma envar inom
kassans verksamhetsområde bosatt man eller kvinna, vars ålder icke
överstiger fyrtio år. I 11 § stadgas, att rätt till inträde i centralsjukkassa
skall tillkomma dels en var medlem av lokalsjukkassa inom centralsjukkassans
verksamhetsområde (indirekt ansluten medlem) dels ock regelmässigt —
med samma inskränkningar, som gälla beträffande inträde i lokalsjukkassa
— en var å ort inom verksamhetsområdet, för vilken lokalsjukkassa icke
finnes, bosatt person, vars ålder icke överstiger fyrtio år (direkt ansluten
medlem).
Beträffande de skäl, som under förarbetena till sjukkasseförordningen åberopats
till stöd för uppställandet av de nu angivna åldersgränserna, får utskottet
hänvisa lill sitt ullåtande nr 3 vid 1943 års riksdag, s. 7—10.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 4—5.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 4.
Vid nämnda års riksdag hemställde herr Hansson i Skediga i en inom andra
kammaren väckt motion, nr 202, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte begära skyndsam utredning om sådana ändringar i nu gällande bestämmelser
för medlemskap i erkända sjukkassor att inträdesåldern höjes till
50 år särskilt med avseende på småbrukare och lantarbetare».
Andra lagutskottet yttrade i nyssnämnda, i anledning av motionen avgivna
utlåtande nr 3:
Under förarbetena till 1931 års sjukkassereform har framhållits, att det
med hänsyn till den vid högre levnadsålder ökade sjukdomsrisken icke bör
kunna åläggas sjukkassa att bevilja rätt till inträde åt personer, som överskridit
en viss ålder, åtminstone icke därest sjukkasseväsendet ordnades efter de
grundprinciper, som sedermera kommo till uttryck i 1931 års förordning i
ämnet. Det torde hava rått enighet örn att denna högsta åldersgräns för rätt
till inträde skulle ligga mellan 40 och 50 år. Viss tveksamhet synes emellertid
hava yppats beträffande frågan var inom det sålunda angivna området
åldersgränsen lämpligen borde sättas. I det lagförslag, som förelädes 1926
års riksdag, sattes åldersgränsen till i regel 45 år. Den gräns, som slutligen
fastställdes, blev emellertid för de normala fallen 40 år.
Spörsmålet, huruvida ifrågavarande åldersgräns i 1931 års förordning bör
bibehållas eller örn — särskilt med hänsyn till efter förordningens ikraftträdande
möjligen vunna erfarenheter — gränsen kan höjas, finner utskottet
vara förtjänt av uppmärksamhet.
Emellertid befinner sig såsom förut anförts frågan örn en allmän reform
av sjukkasseväsendet under utredning. Den år 1938 tillsatta social vårdskommittén
har till uppgift att företaga en allmän översyn av socialvården.
För fullgörande av sitt uppdrag har kommittén funnit erforderligt att upptaga
sjukkasseverksamheten till mera ingående prövning. Kommittén torde
komma att slutföra denna fråga och framlägga förslag i anledning därav
under första hälften av innevarande år. Med hänsyn härtill finner utskottet
ej skäl föreslå riksdagen att göra någon framställning till Kungl. Maj:t i
den med motionen avsedda frågan.
Utskottet hemställde på grund av vad utskottet sålunda anfört, att motionen
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan bifölls
av riksdagen.
Såsom ovan framhållits gjordes genom förordningen den 1 december 1944
angående ändring i vissa delar av sjukkasseförordningen undantag från de
i 9 § tredje stycket angivna inträdesvillkoren för det fall att med tillsynsmyndighetens
begivande inträde i sjukkassa beviljades medlemmar av förening
eller annan sammanslutning, vilken därom träffat överenskommelse
med kassan. Nämnda författningsändring var föranledd av en underdånig
skrivelse från svenska sjukkasseförbundet, vari hemställdes, att sjukkasseförordningen
måtte kompletteras med en bestämmelse, som gåve erkänd
sjukkassa rätt att på kollektiv väg medgiva anslutning av grupper, anställda
vid visst företag, även om för dem, som tillhörde gruppen, de för individuellt
inträde gällande villkoren ej vore uppfyllda. Såsom motivering härför
anföres bl. a., att enligt vad förbundet hade sig bekant vid vissa företag
förefunnes önskemål om att få ansluta olika grupper anställda direkt till de
erkända sjukkassorna, varvid man förutsatte,att även de, som på grund av
Andra lagutskottets utlåtande nr 4.
3
nuvarande inträdesbestämmelser icke vore inträdesberättigade, skulle omfattas
av anslutningen. Då en sådan anslutning måst ske genom anlitande
av särskilda understödsföreningar och denna procedur vore mycket omständlig
och tidsödande, borde det enligt förbundets mening övervägas, huruvida
icke en dylik anordning kunde möjliggöras på ett enklare men ändock
för sjukkasseverksamheten fullt betryggande sätt.
I den proposition, nr 295, vari förslag till bland andra nu ifrågavarande
författningsändring framlades för 1944 års riksdag, anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, att grunden till de i 9 § tredje stycket
sjukkasseförordningen angivna inträdesvillkoren vore intresset att nedbringa
försäkringsrisken, så att avgifterna kunde hållas inom rimliga gränser.
Undantag från inträdesvillkoren hade i förordningen gjorts för det fall, att
annan understödsförenings rörelse helt eller delvis överlätes på sjukkassa. En
sådan överlåtelse innebure, att understödsföreningens medlemmar helt eller
delvis anslötes till sjukkassan, oberoende av sin ålder och sitt hälsotillstånd.
Sjukkassan hade härvid möjlighet att bereda sig gottgörelse för den ökade
försäkringsrisken genom särskilda villkor vid överlåtelsen. Den nu förevarande
framställningen från sjukkasseförbundet avsåge att skapa en enklare
form för kollektiv anslutning till sjukkassa, främst med tanke på sådana
fall, att personer, som vore anställda vid visst företag, jämlikt gällande kollektivavtal
skulle vara medlemmar i sjukkassa. Man hade önskat, att en
sådan kollektiv anslutning även skulle kunna ske direkt, icke blott såsom
nu genom överlåtelse av understödsförenings rörelse. Mot införande av en
dylik direkt kollektivanslutning syntes intet vara att erinra, under förutsättning
att de inträdessökande tillhörde någon organisation, med vilken sjukkassan
kunde träffa avtal rörande villkoren för anslutningen och som hade
tillräcklig ekonomisk bärkraft för att kunna garantera, att villkoren uppfylldes.
Andra lagutskottet, som behandlade propositionen, hemställde i utlåtande
nr 70 om bifall till propositionen oförändrad i denna del. Utskottets utlåtande
godkändes av riksdagen.
Socialvårdskommittén har i april 1944 framlagt förslag till lag om allmän
sjukförsäkring (SOU 1944: 15 och 16). Den nya sjukförsäkringen har
föreslagits skola träda i kraft den 1 januari 1947.
I 9 § tredje stycket förordningen örn erkända sjukkassor äro vissa villkor
angivna, vilka i allmänhet skola gälla för inträde i dylik kassa. Villkoren
innebära dels att den inträdessökande skall vara i åldern mellan 15 och 50
år, dels ock att han skall vara vid god hälsa. Grunden till dessa inträdesvillkor
är intresset att nedbringa försäkringsrisken, så att avgifterna kunna hållas
inom rimliga gränser. Undantag från inträdesvillkoren har i förordningen
gjorts bl. a. för det fall att annan understödsförenings rörelse efter godkännande
av tillsynsmyndigheten helt eller delvis överlåtes på sjukkassa. Anledningen
till nu nämnda undantag är all kassan i dylika fall har möjlighet att
Utskottet.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 4.
bereda sig gottgörelse för den ökade försäkringsrisken genom särskilda villkor
vid överlåtelsen. Enligt en den 1 december 1944 gjord ändring i 9 § tredje
stycket i förordningen göres såsom motionären framhållit undantag från
inträdesvillkoren jämväl för det fall att med tillsynsmyndighetens begivande
inträde i sjukkassa beviljas medlemmar av förening eller annan sammanslutning,
vilken därom träffat överenskommelse med kassan. Sjukkassan kan i
dylika fall betinga sig särskild ekonomisk gottgörelse av sammanslutningen
för medlemmarnas inträde. Förutsättning för att anslutningen skall kunna
godkännas av tillsynsmyndigheten är givetvis, att sammanslutningen har
tillräcklig ekonomisk bärkraft för att kunna garantera att villkoren uppfyllas.
Spörsmålet, huruvida och i vad mån den i 9 § angivna högsta åldersgränsen
för rätt till inträde i sjukkassa vid individuell anslutning må kunna höjas, är
enligt utskottets mening värt beaktande. Emellertid har socialvårdskommittén
i april föregående år framlagt förslag till lag örn allmän sjukförsäkring.
Förslaget innebär, att varje svensk medborgare, som bor i Sverige, efter
fyllda 16 år skall vara skyldig tillhöra en allmän sjukkassa och därmed vara
sjukförsäkrad såväl för egen som för eventuella familjemedlemmars del. De
allmänna sjukkassorna äro avsedda att uppstå genom ombildning av de erkända
sjukkassorna. Frågan örn införande av obligatorisk sjukförsäkring
torde sålunda inom kort bliva föremål för ställningstagande från statsmakternas
sida.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 februari 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Wistrand*, Forslund, Olöf
Carlsson, Hallagård och Gunnar Andersson;
från andra kammaren: herr Olovson i Västerås, fröken Andersson, herrar Pettersson
i Hällbacken, Ryberg, Nilson i Eskilstuna, Hermansson*, Larsson i Östersund och
Andersson i Eskilstuna.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.