4

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1945 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den
30 juni 1942 (nr 459).

Genom en den 19 januari 1945 dagtecknad proposition, nr 17, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den
30 juni 1942 (nr 459).

Härigenom förordnas, dels att underrubriken före 1 § prisregleringslagen
den 30 juni 1942, vilken lag gäller till och med den 30 juni 1945,1 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att närmast efter 1 § skall
införas en ny paragraf, betecknad 1 a §, av nedan angiven lydelse, dels att
2, 2a, 3—6, 8, 10, 11 och 16 §§2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att lagen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1946.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Inledande bestämmelse. Inledande bestämmelser.

1 a §.

Med tjänst avses i denna lag sådan
tjänst som någon, yrkesmässigt eller
eljest, såsom företagare utför åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall
enligt denna lag anses dels utövande
av verksamhet, som avser att åt resande
eller andra mot betalning tillhandahålla
möblerad bostad, vare sig

1 Jfr 1944:149.

8 Senaste lydelse av 2, 2 a, 5, 6, 8, 10 och 11 §§ se 1943:308.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

5

Nuvarande lydelse:

2 §•

Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer äger föreskriva,
att den som yrkesmässigt säljer viss
förnödenhet eller såsom företagare åt
annan yrkesmässigt utför viss tjänst
skall vara skyldig

1) att ofördröjligen — — — föreskriften
angives;

2) att varje---prishöjningen;

eller

3) att minst — — — skälen därtill.

Den som — -—■ — skall göras.

Lika med utförande av tjänst skall
enligt denna lag anses utövande av
verksamhet, som avser att dt resande
eller andra mot betalning tillhandahålla
möblerad bostad, vare sig ensamt
eller i förening med förplägnad
(hotell- och pensionatrörelse).

2 a §.

Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer äger föreskriva,
att den som frivilligt säljer viss förnödenhet
eller som frivilligt utför
tjänst, som i 2 § avses, icke må utan
tillstånd överskrida det pris å förnödenheten
eller tjänsten, som han tilllämpade
å dag som i föreskriften an -

Föreslagen lydelse:

ensamt eller i förening med förplägnad
(hotell- och pensionatrörelse),
dels ock upplåtelse av rätt att
nyttja förnödenhet.

Lika med försäljning av förnödenhet
skall anses överlåtelse eller upplåtelse
av förmögenhetsråttighet av
immateriell art, sd ock upplåtelse av
rättighet att å fastighet avverka skog
eller att där taga torv, ler, grus, sten
eller annat, som icke år att hänföra
till fastighetens vanliga avkastning.

2 §■

Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer äger föreskriva,
att den som yrkesmässigt säljer viss
förnödenhet eller yrkesmässigt utför
viss tjänst skall vara skyldig

1) att ofördröjligen---före skriften

angives;

2) att varje---prishöjningen;

eller

3) att minst---- skälen där till.

Den som---— skall göras.

2 a §.

1 mom. Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer äger föreskriva,
att den som frivilligt säljer viss
förnödenhet eller frivilligt utför viss
tjänst icke må ulan tillstånd överskrida
det pris å förnödenheten eller
tjänsten, som han tillämpade å dag
sorn i föreskriften angives, eller, örn

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Nuvarande lydelses

gives, eller, om han då icke sålde förnödenhet
eller utförde tjänst varom
fråga är, det pris som den angivna
dagen var att anse som gängse pris
eller som han före nämnda dag senast
tillämpat (prisstopp).

Föreskrift om---till prishöj ning.

Har prisstopp föreskrivits beträffande
viss förnödenhet, äger Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer
föreskriva, att förnödenhet,
som är avsedd att användas såsom ersättning
för eller till utdrygning av
den prisreglerade förnödenheten och
som icke saluförts inom landet före
den dag prisstoppet föreskrevs, icke
må försäljas eller utbjudas till avyttring
förrän priset å förnödenheten
godkänts av myndighet som Konungen
bestämmer. Godkänt pris må icke
överskridas utan tillstånd av myndigheten.

Föreslagen lydelse:

han då icke sålde förnödenhet eller
utförde tjänst varom fråga är, det pris
som den angivna dagen var att anse
som gängse pris eller som han före
nämnda dag senast tillämpat (prisstopp).
Sker efter den i föreskriften
angivna dagen överlåtelse av rörelse, i
vilken försåtjes förnödenhet eller utför
es tjänst som med föreskriften avses,
skall dock såsom stoppris för den
nye innehavaren av rörelsen gälla det
pris, som den föregående innehavaren
högst ägt uttaga.

Föreskrift om---till prishöj ning.

2 mom. Har prisstopp föreskrivits
beträffande viss förnödenhet, äger
Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer föreskriva, att förnödenhet,
som är avsedd att erhålla
samma eller liknande användning som
den prisreglerade förnödenheten och
som icke saluförts inom landet före
den dag prisstoppet föreskrevs, icke
må under den tid prisstoppet är gällande
försäljas eller utbjudas till avyttring
med mindre priset å förnödenheten
godkänts av myndighet som
Konungen bestämmer. Godkänt pris
må icke överskridas utan tillstånd av
myndigheten.

3 mom. Har prisstopp föreskrivits
beträffande viss förnödenhet eller
tjänst eller har pris å viss förnödenhet
godkänts jämlikt 2 mom. och inträda
därefter sådana på prisbildningen
inverkande förhållanden att
priset skäligen bär sänkas, äger Konungen
eller myndighet som Konungen
bestämmer förordna örn sådan
prissänkning. Förordnande som nyss
sagts må meddelas beträffande viss
förnödenhet eller tjänst eller beträffande
viss företagare. Konungen eller

Andra lagutskottets utlåtande nr 35-

Nuvarande lydelse:

3 §.

Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer äger fastställa
visst pris, som prövas skäligt, att
gälla såsom normalpris vid frivillig
försäljning av viss förnödenhet eller
vid frivilligt utförande av tjänst som
i 2 § avses.

Normalpriset må — -— — sådant
tillstånd.

4 §.

Har någon till offentlig myndighet
gjort särskild utfästelse beträffande
högsta pris, till vilket viss förnödenhet
må av honom försäljas eller
tjänst som i 2 § avses utföras, må
priset icke överskridas med mindre
myndigheten givit tillstånd därtill.

5 §•

Konungen äger föreskriva, att rätt
att yrkesmässigt köpa eller sälja viss
förnödenhet eller såsom företagare åt
annan yrkesmässigt utföra viss tjänst
skall tillkomma endast

1) den som---viss samman slutning; 2)

den som före viss dag yrkesmäs -

Föreslagen lydelse:

myndighet som Konungen bestämmer
må ock meddela förordnande örn prissänkning
beträffande viss företagare,
därest för honom gällande stoppris väsentligt
överstiger det gängse priset.

Förordnande som i första stycket
sägs gäller under den tid prisstoppet
år gällande. Det fastställda priset må
icke överskridas utan tillstånd av
myndighet som Konungen bestämmer.

3 §•

Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer äger fastställa
visst pris, som prövas skäligt, att
gälla såsom normalpris vid frivillig
försäljning av viss förnödenhet eller
vid frivilligt utförande av viss tjänst.

Normalpriset må--— sådant

tillstånd.

4 §•

Har någon till offentlig myndighet
gjort särskild utfästelse beträffande
högsta pris, till vilket viss förnödenhet
må av honom försäljas eller
viss tjänst utföras, eller eljest beträffande
den ordning, i vilken försäljningen
må ske eller tjänsten utföras,
må priset icke överskridas eller utfästelsen
eljest frångås med mindre
myndigheten givit tillstånd därtill.

5 8.

Konungen äger föreskriva, att rätt
att yrkesmässigt köpa eller sälja viss
förnödenhet eller yrkesmässigt utföra
viss tjänst skall tillkomma endast

1) den som —----— viss samman slutning; 2)

den som före viss dag yrkesmäs -

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Nuvarande lydelse:

sigt köpt eller sålt sådan förnödenhet
eller såsom företagare åt annan yrkesmässigt
utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift — ---där till

äro.

I den mån så finnes erforderligt
för att hindra onödig, fördyrande
mellanhandel med viss förnödenhet
eller eljest för att undanröja missförhållanden
inom näringslivet, vilka
uppkommit i följd av de i 1 § angivna
utomordentliga förhållandena och
medföra onödig stegring av priset å
viss förnödenhet eller tjänst, äger
Konungen meddela föreskrift om begränsning
på annat sätt än förut i
denna paragraf är sagt av rätten att
yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten
eller såsom företagare åt
annan yrkesmässigt utföra tjänsten.

6 §•

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet
eller vid utförande av tjänst
som i 2 § anses, taga eller träffa avtal
örn vederlag, som i märklig mån
överstiger det i allmänhet tillämpade
priset eller som eljest är att anse såsom
oskäligt med hänsyn till säljarens
eller företagarens självkostnad
och de grunder i övrigt, som allmänt
tillämpas vid prissättning å liknande
slag av förnödenheter eller tjänster.

Ej heller--— sådant vederlag.

8 §•

Myndighet som Konungen bestämmer
äger föreskriva skyldighet för
den, som yrkesmässigt köper eller
säljer viss förnödenhet eller såsom företagare
åt annan yrkesmässigt utför
viss tjänst, att på anfordran av den
myndighet, som meddelat föreskriften,
eller annan myndighet, som därvid
bestämts,

Föreslagen lydelse:

sigt köpt eller sålt sådan förnödenhet
eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift---där till

äro.

I den mån så finnes erforderligt
för att hindra onödig, fördyrande
mellanhandel med viss förnödenhet
eller eljest för att undanröja missförhållanden
inom näringslivet, vilka
uppkommit i följd av de i 1 § angivna
utomordentliga förhållandena och
medföra onödig stegring av priset å
viss förnödenhet eller tjänst, äger
Konungen meddela föreskrift om begränsning
på annat sätt än förut i
denna paragraf är sagt av rätten att
yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten
eller yrkesmässigt utföra
tjänsten.

6 §•

Ej må någon vid överlåtelse av förnödenhet
eller vid utförande av tjänst,
taga eller träffa avtal om vederlag,
som i märklig mån överstiger det i
allmänhet tillämpade priset eller som
eljest är att anse såsom oskäligt med
hänsyn till säljarens eller företagarens
självkostnad och de grunder i övrigt,
som allmänt tillämpas vid prissättning
å liknande slag av förnödenheter
eller tjänster.

Ej heller---sådant vederlag.

8 §•

Myndighet som Konungen bestämmer
äger föreskriva skyldighet för
den, som yrkesmässigt köper eller
säljer viss förnödenhet eller yrkesmässigt
utför viss tjänst, att på anfordran
av den myndighet, som meddelat
föreskriften, eller annan myndighet,
som därvid bestämts.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

9

Nuvarande lydelse:

1) lämna de — — — åligger myndigheten; 2)

för kontroll---för myn digheten.

Försummar någon---sådant

vite.

10 §.

Myndighet som---av förnö denheten.

Vad i första stycket är stadgat skall
i tillämpliga delar gälla även i fråga
om utförande av tjänst som i 2 §
avses.

11 §■

Med dagsböter---år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra
anmälningsskyldighet, som föreskrivits
jämlikt 2 §, eller som vid fullgörande
av anmälningsskyldigheten
lämnat medvetet oriktig uppgift eller
som, med vetskap om att prisstopp
föreskrivits beträffande viss förnödenhet
eller tjänst eller att visst pris
å förnödenhet godkänts jämlikt 2 a §
sista stycket, utan tillstånd försålt eller
saluhållit förnödenheten till förhöjt
pris eller i återförsäljningssyfte
för densamma betalat eller förklarat
sig villig att betala sådant pris eller
för utförande av tjänsten uppburit eller
krävt förhöjt pris eller som, med
vetskap om att föreskrift enligt 2 a §
sista stycket meddelats beträffande
viss förnödenhet, brutit mot föreskriften; -

2) den som, med vetskap örn att
normalpris gäller å viss förnödenhet
eller d tjänst som i 2 § avses, utan
tillstånd försålt eller saluhållit förnö -

Föreslagen lydelse:

1) lämna de ----åligger myn digheten

;

2) för kontroll — — — för myndigheten.

Försummar någon — — — sådant
vite.

10 §.

Myndighet som —---av förnö denheten.

Vad i första stycket är stadgat skall

1 tillämpliga delar gälla även i fråga
örn yrkesmässigt utförande av viss
tjänst.

11 §.

1 mom. Med dagsböter — — —
år straffes

1) den som underlåtit att fullgöra
anmälningsskyldighet, som föreskrivits
jämlikt 2 §, eller som vid fullgörande
av anmälningsskyldigheten
lämnat medvetet oriktig uppgift eller
som, med vetskap om att prisstopp
föreskrivits beträffande viss förnödenhet
eller tjänst eller att visst pris å
förnödenhet godkänts jämlikt 2 a §

2 mom. eller att prissänkning beträffande
viss förnödenhet eller tjänst föreskrivits
jämlikt 2 a § 3 morn., utan
tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten
till högre pris än det sålunda
fastställda eller i återförsäljningssyfte
för densamma betalat eller förklarat
sig villig att betala sådant pris
eller för utförande av tjänsten uppburit
eller krävt högre pris än det fastställda
eller som, med vetskap om att
föreskrift enligt 2 a § 2 mom. meddelats
beträffande viss förnödenhet,
brutit mot föreskriften;

2) den som, med vetskap om att
normalpris gäller å viss förnödenhet
eller tjänst, utan tillstånd försålt eller
saluhållit förnödenheten för högre

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Nuvarande lydelse:

denheten för högre pris eller i återförsäljningssyfte
för densamma betalat
eller förklarat sig villig att betala
högre pris eller för utförande av tjänsten
uppburit eller krävt högre belopp;

3) den som, efter avgivande av sådan
utfästelse beträffande förnödenhet
eller tjänst som i 4 § sägs, utan
tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten
för högre pris än det utfästa
eller för utförande av tjänsten uppburit
eller krävt sådant pris eller som,
med vetskap om utfästelsen, i återförsäljningssyfte
för förnödenheten betalat
eller förklarat sig villig att betala
högre pris ån det utfästa;

4) den som---eller villkoret;

5) den som med vetskap örn föreskrift,
som jämlikt 5 § meddelats angående
rätten att sälja viss förnödenhet
eller utföra tjänst, som i 2 § avses,
eller om villkor, som i anledning
av denna lag uppställts för rätten att
sälja förnödenheten eller utföra tjänsten,
försålt eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte
köpt eller förklarat
sig villig att köpa förnödenheten eller
utfört eller erbjudit sig att utföra
tjänsten i strid mot föreskriften eller
villkoret;

6) den som brutit mot bestämmelserna
i 6 §;

7) den som brutit mot det i 7 §
stadgade förbudet;

8) den som---vilseleda myn dighet.

Föreslagen lydelse:

pris eller i återförsäljningssyfte för
densamma betalat eller förklarat sig
villig att betala högre pris eller för
utförande av tjänsten uppburit eller
krävt högre belopp;

3) den som, efter avgivande av sådan
utfästelse beträffande förnödenhet
eller tjänst som i 4 § sägs, utan
tillstånd försålt eller saluhållit förnödenheten
eller utfört eller erbjudit
sig att utföra tjänsten till högre pris
ån det utfästa eller eljest i strid mot
utfästelsen eller som, med vetskap örn
utfästelsen, i återförsäljningssyfte
köpt eller förklarat sig villig att köpa
förnödenheten i strid mot utfästelsen;

4) den som----eller villkoret;

5) den som med vetskap om föreskrift,
som jämlikt 5 § meddelats angående
rätten att sälja viss förnödenhet
eller utföra viss tjänst, eller örn
villkor, som i anledning av denna
lag uppställts för rätten att sälja förnödenheten
eller utföra tjänsten, försålt
eller saluhållit eller i återförsäljningssyfte
köpt eller förklarat sig villig
att köpa förnödenheten eller utfört
eller erbjudit sig att utföra tjänsten
i strid mot föreskriften eller villkoret;

6) den som försålt eller saluhållit
eller i återförsäljningssyfte köpt eller
förklarat sig villig att köpa förnödenhet
eller utfört eller erbjudit sig att
utföra tjänst mot vederlag, som i 6 §
sägs;

7) den som försålt eller saluhållit
eller i återförsäljningssyfte köpt eller
förklarat sig villig att köpa förnödenhet
eller utfört eller erbjudit sig att
utföra tjänst under villkor, som jämlikt
7 § icke må uppställas;

8) den som---vilseleda myn dighet.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

11

Nuvarande lydelse:

Vid bedömande---betydande

storlek.

Lika med — — — yrkesmässig
förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut
angivits dömas för delaktighet i av
säljare begånget brott som i första
stycket under 1), 2), 3) eller 5) avses,
där ej köparen med sådan vetskap,
varom i nämnda logrum är sagt, uppsåtligen
förlett säljaren till brottet.
Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning beträffande den,
som erlagt eller förbundit sig att erlägga
betalning för tjänst som i första
stycket under 1, 2), 3) eller 5) avses,
så ock i fråga om säljares delaktighet
i sådant av köpare begånget
brott som i första stycket under 4) avses.

Fälles någon till straff enligt första
eller tredje stycket, skall domstolen
tillika förplikta honom att utgiva värdet
av taget eller avtalat vederlag eller
värdet av förnödenhet som undanhållits;
dock att, i den mån särskilda
förhållanden därtill föranleda, nedsättning
må ske av det värde som
skall utgivas.

16 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt
denna lag, ävensom vad någon
förpliktas utgiva enligt 11 § sista stycket
tillfalla kronan.

Föreslagen lydelse:

Vid bedömande---betydande

storlek.

2 mom. Lika med ---yrkes mässig

förvärvsverksamhet.

Ej må köpare i andra fall än förut
angivits dömas för delaktighet i av
säljare begånget brott som i 1 mom.
under 1), 2), 3), 5), 6) eller 7) avses,
där ej köparen uppsåtligen förlett säljaren
till brottet. Vad sålunda är stadgat
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande den, som erlagt eller
förbundit sig att erlägga betalning för
tjänst som i 1 mom. under 1), 2), 3),
5), 6) eller 7) avses, så ock i fråga
om säljares delaktighet i sådant av
köpare begånget brott som i 1 mom.
under 4) avses.

3 mom. Fälles någon till straff enligt
1 mom. eller 2 mom. första stycket,
skall domstolen tillika förplikta
honom att utgiva värdet av taget eller
avtalat vederlag eller värdet av förnödenhet
som undanhållits; dock att,
i den mån särskilda förhållanden därtill
föranleda, nedsättning må ske av
det värde som skall utgivas.

16 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt
denna lag, ävensom vad någon
förpliktas utgiva enligt 11 § 3 mom.
tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Stadgandet i 2 a § 1 mom. första stycket sista punkten skall icke äga tilllämpning
beträffande överlåtelse av rörelse, som skett före denna lags ikraftträdande.

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Nu gällande prisregleringslag, som utfärdades den 30 juni 1942 (nr 459),
trädde i kraft den 1 juli samma år och ägde ursprungligen giltighet till och
med den 30 juni 1943. Genom lagar den 26 februari 1943 (nr 70) och den
4 juni samma år (nr 308) vidtogos vissa ändringar i prisregleringslagen, varjämte
vid sistnämnda tillfälle giltighetstiden utsträcktes till och med den
30 juni 1944. Sedermera har genom lag den 31 mars 1944 (nr 149) förordnats,
att prisregleringslagen skall äga fortsatt giltighet till och med den 30
juni 1945.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras, för
att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt förordnande
därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig eller
krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med riksdagens
samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt förordnande
må meddelas av Konungen. Genom kungörelse den 30 juni 1942 (nr 460)
meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom nyss är
sagt, att gälla från och med den 1 juli 1942 tills vidare. Förordnandet är alltjämt
gällande.

Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen må följande här
nämnas. Enligt 2 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer meddela vissa föreskrifter i prisreglerande syfte med avseende
å den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller såsom företagare
åt annan yrkesmässigt utför viss tjänst. Sålunda må enligt första stycket 1)
stadgas skyldighet för vederbörande säljare eller företagare att ofördröjligen
anmäla det pris, som han tillämpat för förnödenheten eller tjänsten å dag
som i föreskriften angives. Enligt första stycket 2) må stadgas skyldighet för
vederbörande näringsidkare att varje gång höjning av priset vidtages ofördröjligen
anmäla prishöjningen. Enligt första stycket 3) må föreskrivas, att
vederbörande näringsidkare skall vara skyldig att minst en vecka innan höjning
av priset är avsedd att vidtagas anmäla den tillärnade prishöjningen och
skälen därtill. Vidare stadgas i 2 § andra stycket, att den som meddelat föreskrift
om anmälningsskyldighet äger bestämma till vilken myndighet anmälan
skall göras. I 2 § tredje stycket föreskrives, att lika med utförande av
tjänst skall enligt prisregleringslagen anses utövande av verksamhet, som
avser att åt resande eller andra mot betalning tillhandahålla möblerad bostad,
vare sig ensamt eller i förening med förplägnad (hotell- och pensionatrörelse)
.

I 2 a § — som infördes i prisregleringslagen genom lagen den 4 juni 1943
(nr 308) — meddelas vissa bestämmelser angående s. 1c. prisstopp. Sålunda
stadgas i första stycket, att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
äger föreskriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller
som frivilligt utför tjänst, som i 2 § avses, icke må utan tillstånd överskrida
det pris å förnödenheten eller tjänsten, som han tillämpade å dag som i
föreskriften angives, eller, örn han då icke sålde förnödenhet eller utförde
tjänst varom fråga är, det pris som den angivna dagen var att anse som

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

13

gängse pris eller som han löre nämnda dag senast tillämpat. Enligt andra
stycket må föreskrift om prisstopp meddelas att gälla för viss tid, högst tre
månader. Då skäl därtill äro må prisstoppet förlängas, varje gång för högst
tre månader. Den som meddelat föreskrift om prisstopp äger bestämma på
vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd till prishöjning. Vidare
stadgas i tredje stycket att, om prisstopp föreskrivits beträffande viss
förnödenhet, Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva,
att förnödenhet, som är avsedd att användas såsom ersättning för eller
till utdrygning av den prisreglerade förnödenheten och som icke saluförts
inom landet före den dag prisstoppet föreskrevs, icke må försäljas eller utbjudas
till avyttring förrän priset å förnödenheten godkänts av myndighet
som Konungen bestämmer. Godkänt pris må icke överskridas utan tillstånd
av myndigheten.

Enligt 3 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer fastställa visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris
vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande
av tjänst som i 2 § avses. I andra stycket föreskrives, att normalpriset icke
må överskridas med mindre säljaren eller företagaren erhållit tillstånd därtill.
Den som fastställt normalpriset äger bestämma på vilken myndighet det
skall ankomma att bevilja sådant tillstånd.

I 4 § stadgas att om någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse
beträffande högsta pris, till vilket viss förnödenhet må av honom försäljas
eller tjänst som i 2 § avses utföras, priset icke må överskridas med mindre
myndigheten givit tillstånd därtill.

Vidare meddelas i 5 § bestämmelser örn s. k. tvångskartellering och i 6 §
ett allmänt förbud mot prisocker. I 7 § meddelas bestämmelser om s. k. kombinationsavtal
och i 8 och 9 §§ föreskrifter om viss uppgiftsskyldighet. Enligt
10 § äger myndighet som Konungen bestämmer meddela vissa föreskrifter
rörande anslag med prisuppgifter m. m. I 11 § äro upptagna vissa ansvarsbestämmelser.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen ha
av Kungl. Majit meddelats genom kungörelse den 4 juni 1943 (nr 309). Denna
kungörelse, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1944, har genom
kungörelse den 31 mars 1944 (nr 150) förlängts för tiden till och med
den 30 juni 1945.

Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens priskontrollnämnd
den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Majit genom kungörelse
den 4 juni 1943 (nr 310). Sistnämnda kungörelse har sedermera upprepade
gånger erhållit förlängd giltighet, senast genom kungörelse den 24
november 1944 (nr 748).

I en den 22 augusti 1944 dagtecknad, till Kungl. Majit ställd skrivelse har
statens priskontrollnämnd, jämte det nämnden framlagt resultaten av sina
överväganden i fråga örn prispolitikens utformning under omställningproces -

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

sen efter det europeiska krigets slut, hemställt om de ändringar i prisregleringslagen,
vilka framginge av ett vid skrivelsen fogat lagförslag.

över priskontrollnämndens skrivelse med därvid fogade handlingar ha, efter
remiss, yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken, kommissionen för
ekonomisk efterkrigsplanering, kommerskollegium (efter hörande av Stockholms
handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare)
, socialstyrelsen, statens industrikommission, statens livsmedelskommission
och statens bränslekommission, Sveriges industriförbund (med överlämnande
av yttrande från textilrådet), Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, kooperativa
förbundet, svenska arbetsgivareföreningen, svenska ^^arbetsgivareföreningen,
Sveriges lantbruksförbund, landsorganisationen i Sverige samt svenska
stadsförbundet.

Sedermera har priskontrollnämnden inkommit med en den 7 november
1944 dagtecknad, kompletterande skrivelse i ärendet.

Propositionen, för priskontrollnämndens framställning och yttrandena däröver redogöres
i propositionen under följande rubriker, nämligen »Utsikterna beträffande
prisutvecklingen, m. m.» (s. 13—19), »Förutsättningar och riktlinjer för
priskontrollen» (s. 19—33), »Priskontrollens medel» (s. 36—45) och »Speciell
motivering till ändringarna i prisregleringslagen» (s. 48—60). Utskottet får i
dessa avseenden hänvisa till propositionen.

Vid remiss till lagrådet av ett inom finansdepartementet på grundval av
den föreliggande utredningen utarbetat lagförslag i ämnet anförde föredragande
departementschefen, statsrådet Wigforss, under nedan angivna särskilda
avsnitt följande:

Utsikterna beträffande prisutvecklingen, m. m.

»Såsom priskontrollnämnden anfört har efter införandet av det allmänna
pris- och lönestoppet en betydande stabilitet varit rådande beträffande såväl
priser som löner. Den gynnsamma utvecklingen under prisstoppsperioden
får emellertid icke undanskymma de risker med avseende å pris- och löneutvecklingen,
som den närmaste framtiden kan medföra. Den fortsatta ekonomiska
utvecklingen är svårbedömbar och kan komma att leda till ökade svårigheter
för penningpolitiken. Den latenta inflationsrisken kan komma att
öka ej blott genom utifrån kommande impulser till prisstegringar utan även
till följd av den interna marknadsutvecklingen. Det är därför synnerligen
betydelsefullt, att den allmänna stabiliseringspolitiken kan fortsätta ända till
dess sådana ändrade förhållanden inträda, att möjligheter till en sänkning av
kostnader och priser föreligga.

En fortsatt statlig priskontroll lärer på grund av det anförda vara nödvändig
såväl under krigets slutskede som under övergångstiden efter kriget.
Jag förordar därför en förlängning av tiden för prisregleringslagens giltighet,
därvid lagen samtidigt torde böra ändras i vissa delar. Förlängningen
torde nu böra avse tiden till och med den 30 juni 1946.»

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

15

Förutsättningar och riktlinjer för priskontrollen.

»Det ligger i sakens natur att priskontrollen måste arbeta efter i viss
mån nya riktlinjer under den prisfallsperiod, som kan förväntas inträda
i samband med eller efter fredsslutet. Under den gångna tiden har priskontrollen
huvudsakligen avsett att förhindra icke nödvändiga prisstegringar.
Under en prisfallsperiod åter blir priskontrollens huvudsakliga uppgift
att tillse, att befintliga prissänkningsmöjligheter snabbt och effektivt
tillvaratagas; priskontrollens uppgift i det angivna läget blir med andra ord
att befordra en aktiv prissänkningspolitik. De priskonlrollerande myndigheterna
böra därvid, såsom ock priskontrollnämnden i sin skrivelse framhållit,
låta sig angeläget vara att undvika onödiga ingripanden och i stället,
så långt ett dylikt förfaringssätt överhuvud är ägnat att leda till åsyftade
resultat, söka uppnå prissänkningar genom ett på frivillighetens grund etablerat
samarbete med näringsorganisationerna. De olika föranstaltningar, som
vidtagits från vissa organisationers sida i syfte att befordra ett dylikt samarbete,
böra därför hälsas med tillfredsställelse. Emellertid torde man, trots
det nyss sagda, icke kunna förvänta att en aktiv prissänkningspolitik skall
kunna föras enbart med stöd av överenskommelser samt upplysnings- och
propagandaverksamhet. Därest man vill effektivt uttaga möjliga prissänkningar
och förhindra eftersläpning av varupriserna torde fortsatta regleringsåtgärder
bliva ofrånkomliga.

Priskontrollnämnden har uttalat, att en viss prissänkning borde kunna
genomföras på ett tidigt stadium genom uppmjukning av reglerna för den
kvotering av råvaror m. m., som försörjningskommissionerna måst genomföra.
Även enligt min uppfattning borde värdefulla resultat kunna vinnas
genom ett dylikt förfaringssätt, vilket är ägnat att aktivisera den konkurrens
företagen emellan som till stor del uteblivit under krigsförhållandena. Det
bör dock beaktas att, såsom industrikommissionen anfört, en uppmjukning
av tilldelningsreglerna jämväl kan medföra vissa nackdelar särskilt i den
mån fråga är om råvaror, på vilka stor knapphet råder, eller om tilldelning
till nyetablerade företag. Därest prispolitiska fördelar kunna ernås genom
ökad tilldelning till vissa, mera rationellt arbetande företag torde priskontrollnämnden
emellertid böra fästa vederbörande försörjningskommissions
uppmärksamhet på saken. Äro myndigheterna av olika uppfattning torde
ärendet, i den mån anledning därtill förefinnes, få i vanlig ordning bringas
under Kungl. Majrts prövning.

I förevarande sammanhang har priskontrollnämnden ansett sig böra understryka
betydelsen av att pris- och lönepolitiken harmoniera. Med hänsyn
till vad jag anfört rörande denna fråga i samband med den nyligen
genomförda förbättringen av löneställningen för vissa befattningshavare i
statens tjänst m. fl. (prop. 1944:296) -— till vilka uttalanden jämväl statsutskottet
anslutit sig i sitt utlåtande över nämnda proposition — saknar jag
emellertid anledning att här närmare behandla nyssnämnda spörsmål.

Priskontrollnämnden har jämväl berört frågan örn sambandet mellan den
allmänna prispolitiken och prissättningen på jordbrukets produkter. Emel -

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 3ö.

lertid torde få förutsättas att, liksom hittills skett, sistnämnda fråga särskilt
för sig underställes riksdagens prövning. Jag torde därför icke hava anledning
att nu ingå på detta ämne.

Beträffande frågan om de principer, som under en prisfallsperiod böra
läggas till grund för prövningen av prisfrågorna, har priskontrollnämnden
anfört att bibehållandet av den — under prisstegringsperioden tillämpade —
s. k. återanskaffningsprisprincipen vore av stor betydelse. Även enligt min
mening bör denna princip, vars verkningar i huvudsak kunna sägas motsvara
dem som en fri konkurrens eljest skulle medföra, vinna tillämpning
under prisfallsperioden. I anledning av vad i några remissyttranden anförts
vill jag framhålla, att såsom återanskaffningspris i allmänhet icke bör
anses ett tillfälligt pris å ett mindre parti av den ifrågakomna råvaran. Vidare
vill jag nämna att vissa modifikationer vid principens tillämpning torde
bliva erforderliga med avseende å de fall där företagarna, på grund av
clearingavtal eller eljest, icke fått tillgodonjuta de fördelar som återanskaffningsprisprincipen
under den föregående prisstegringsperioden medfört.
Det torde böra ankomma på priskontrollnämnden att efter samråd med
vederbörande försörjningskommission från fall till fall pröva, i vad mån
anledning till avvikelse från återanskaffningsprisprincipen kan föreligga.

Priskontrollnämnden har vidare anfört, att under övergångstiden en begynnande
anpassning av priserna efter mera normala marknadsbetingelser
och varornas bruksvärde hos konsumenterna måste ske, vilken anpassning
delvis måste genomföras i strid med gällande kostnadsförhållanden. Det
borde enligt nämndens mening även kunna ifrågakomma, att priser fastställdes
under hänsynstagande jämväl till den sannolika marknadsmässiga
utvecklingen. Dessa nämndens uttalanden ha mött kritik från vissa näringsorganisationers
sida. I anledning härav vill jag framhålla, att varuknappheten
på vissa områden medfört prisförhållanden, som med hänsyn
till varornas normala bruksvärden icke kunna anses tillfredsställande, och att
en viss frihet vid myndigheternas prövning av prisfrågorna torde vara nödvändig
örn man snabbt vill vinna en bättre anpassning av priserna. Möjligheterna
att genomföra dylika prissänkningar äro emellertid beroende av hur
pass riklig varuförsörjningen är. Jag vill även understryka priskontrollnämndens
uttalande om nödvändigheten att iakttaga försiktighet vid behandlingen
av prisfrågor av nu ifrågavarande slag, då avgörandena i viss
utsträckning måste bliva beroende av subjektiva omdömen.

Slutligen har priskontrollnämnden anfört, att nämnden vid en aktiv prissänkningspolitik
borde kunna i större utsträckning än tidigare varit fallet
begagna kostnadsläget för de effektivaste företagen som grund för prissättningen.
Jämväl till detta uttalande kan jag ansluta mig. Jag vill emellertid
betona angelägenheten av att vid prissättningen beaktas de skiljaktigheter
i fråga örn kvalitet, service m. m., som kunna föreligga mellan olika företag
inom branschen i fråga. Självfallet bör, så länge varuknapphet råder, nödig
försiktighet iakttagas så att icke försörjningsintressena bliva lidande.»

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

17

Priskontrollens medel.

»Jag delar priskontrollnämndens uppfattning angående behovet av en utbyggnad
av den prisövervakande verksamheten under en prisfallsperiod. En
fortlöpande kännedom om förändringarna i import- och råvarupriserna torde
vara nödvändig för att myndigheterna skola kunna övervaka att föreliggande
möjligheter till sänkning av konsumentpriserna effektivt tillvaratagas.
En löpande kontakt med vissa företagare inom respektive branscher torde
härvid vara av stort värde. I övrigt torde priskontrollen, såsom nämnden
yttrat, i större utsträckning än hittills böra bygga på inom nämnden utförda
pris- och marknadsundersökningar.

För genomförande av de prissänkningar, som priskontrollnämnden finner
möjliga och lämpliga, torde i huvudsak böra anlitas samma medel som dem
med vilka priskontrollen hittills arbetat. Systemet med frivilliga prisöverenskommelser
med vissa representativa och effektivt arbetande företag inom
respektive branscher får anses vara det smidigaste av dessa medel och torde
därför böra utnyttjas i den mån önskad effekt därigenom kan vinnas. Som
priskontrollnämnden anmärkt torde det även kunna ifrågakomma att i en
dylik överenskommelse angiva de grunder efter vilka prissänkningar successivt
skola ske.

I vissa fall torde prisnivån kunna påverkas genom fastställandet av riktpriser.
I händelse av stor varuknapphet torde denna metod dock knappast
giva resultat. Ej heller torde man böra överskatta möjligheterna att genom
riktpriser åter flytta ut initiativet till företagarna, eftersom dessa icke utan
särskilt åläggande äro skyldiga att göra anmälan örn att de icke ämna följa
riktprisema. Det bör framhållas, att straffpåföljd för överskridande av riktpris
icke kan inträda under annan förutsättning än att transaktionen är att
bedöma såsom prisocker; härför erfordras emellertid att priset i märklig
mån överstiger det i allmänhet tillämpade.

Metoden med normalpriser torde även under prissänkningsperioden kunna
förväntas få ett betydande användningsområde. Priskontrollnämnden har beträffande
denna metod uttalat, att en förenkling skulle åstadkommas om
nämnden kunde erhålla mera generella bemyndiganden än hittills varit fallet.
Detta förslag har i flera yttranden mött kritik, därvid hävdats att den nuvarande
ordningen erbjöde näringslivet bättre garantier för en riktig prissättning.
För egen del vill jag uttala alt, även örn vissa utvidgningar av bemyndigandena
kunna tänkas ifrågakomma, jag likväl icke är beredd förorda
ett direkt frångående av de hittills tillämpade grunderna. De ifrågavarande
ärendena kunna vara av utomordentlig betydelse för stora delar av
näringslivet; och vid sådant förhållande är det utan tvivel av värde att frågorna
underkastas den ytterligare prövning, som följer av att bemyndigandena
lämnas från fall till fall.

Priskontrollnämnden har beträffande normalprissättningen vidare uttalat,
att det kunde ifrågasättas huruvida icke bemyndigandena härutinnan, i den
mån de tillagts försörjningskommissionerna, borde överflyttas till nämnden.
Härtill vill jag i detta sammanhang anmärka, att med hänsyn lill intresset av

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 aud. Nr 34—35.

2

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

att prisbedömningen sker efter enhetliga grunder det självfallet är önskvärt
med en koncentration av de prispolitiska avgörandena. Å andra sidan kan
i särskilda fall sambandet mellan pris- och försörjningsfrågoma vara så intimt,
att försörjningssynpunktema böra föranleda att jämväl prisfrågan underlägges
vederbörande försörjningskommission. Det torde alltjämt få ankomma
på Kungl. Majit att med utgångspunkt från dessa principer från fall
till fall pröva, huruvida tillräcklig anledning finnes att med frångående
av huvudregeln uppdraga jämväl prissättningen åt vederbörande försörjningskommission.
Härvid förutsättes, att prisfrågorna göras till föremål för samråd
mellan försörjningskommissionen och priskontrollnämnden.

Normalprisreglering genom fastställande av normalkalkyler torde, såsom
priskontrollnämnden uttalat, kunna vinna ökad användning under prissänkningsperioden.
Livsmedelskommissionen har beträffande de fall, då normalkalkylen
anknyter till återanskaffningspriset, funnit det önskvärt att det pris,
som skall läggas till grund för kalkylen, fortlöpande angives av priskontrollnämnden.
Ett dylikt förfaringssätt torde även enligt min mening vara önskvärt
särskilt i sådana fall, då inköpspriset är mycket växlande. Är åter inköpspriset
mera enhetligt torde försäljningspriset böra automatiskt följa återanskaffningspriset,
eftersom under en prissänkningsperiod fördelarna med
normalkalkylmetoden därigenom bättre komma till sin rätt. På sätt priskontrollnämnden
uttalat, bör emellertid dispens från skyldigheten att sänka försäljningspriset
kunna medgivas, därest viss importör lyckats få in ett varuparti
särskilt billigt.

I de fall då normalkalkyler fastställas för företagare torde, i den mån så
befinnes erforderligt och lämpligt, kalkylen kunna anknytas till råvara- och
bränslekostnadema m. m. utan samtidigt hänsynstagande till mindre förändringar
i lönekostnaderna.

Beträffande prisreglering genom tvångskartellering enligt 5 § prisregleringslagen
har priskontrollnämnden uttalat, att denna regleringsform borde komma
till användning endast i rena undantagsfall eftersom det icke kunde anses
lämpligt att skapa nya kartellavtal under en period, då konkurrensen i
stället borde på allt sätt främjas. I anslutning till vad i vissa remissyttranden
anförts vill jag framhålla att, även om denna regleringsform i allmänhet icke
torde vara tjänlig som instrument för en aktiv prissänkningspolitik, den likväl
på något område — och under förutsättning att prisvillkoren utformas
på ändamålsenligt sätt — torde kunna komma till användning. I allt fall
synas icke tillräckliga skäl föreligga att redan nu upphäva lagbestämmelserna
i fråga.

Priskontrollnämnden har vidare föreslagit en ny form för prisreglering innebärande
att föreskrift skulle kunna meddelas om allmän sänkning med viss
procent av prisstoppriset inom viss bransch. Den sålunda föreslagna regleringsformen
synes väl lämpad som medel för genomförande av en aktiv
prissänkningspolitik, varför jag anser mig böra tillstyrka densamma. Jag förutsätter
därvid, att dylik föreskrift icke meddelas i andra fall än då efter
verkställd undersökning befinnes. att förutsättningar för prissänkning före -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

19

ligga. Med hänsyn till att stoppriset för vissa företagare inom branschen kan
ligga icke obetydligt under eljest gällande pris torde vidare få förutsättas,
att sådana företagare meddelas dispens i erforderlig omfattning från skyldigheten
att sänka priset.

Befogenheten att meddela föreskrift örn sänkning av prisstoppris torde böra
tillkomma Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Majit bestämmer
(priskontrollnämnden). Dylikt bemyndigande torde böra lämnas efter enahanda
grunder, som tillämpas vid meddelande av bemyndigande att fastställa
normalpriser.»

Beträffande den speciella motiveringen till ändringarna i prisregleringslagen
hänvisas till propositionen (s. 48—61).

Lagrådet hemställde i utlåtande den 17 januari 1945 om vissa jämkningar
av den föreslagna lagtexten. Vid den slutliga utformningen av lagförslaget har
denna hemställan i huvudsak följts.

Sedan propositionen avlåtits, har fråga uppkommit om viss ändring av be- Fråga om viss
stämmelsen i den föreslagna 1 a §, att lika med utförande av tjänst skall anfr™9§ av
anses utövande av hotell- och pensionatrörelse. I skrivelse till
utskottet den 7 mars 1945 har priskontrollnämnden beträffande denna fråga
anfört följande:

»Föreskriften i fråga upptogs i prisregleringslagen genom beslut vid 1943
års lagtima riksdag (SFS nr 308/1943) efter en hos Kungl. Majit av priskontrollnämnden
gjord framställning. I framställningen anfördes (Kungl. Majits
proposition nr 240, s. 11), att det ur nämndens synpunkt vore av vikt, att i
den mån stadgan den 8 juni 1917 angående hotell- och pensionatrörelse vöre
tillämplig å möblerade lägenheter, desamma kunde bli föremål för priskontroll
enligt prisregleringslagen. Härvid spelade särskilt det förhållandet stor
roll, att priserna på mat och rum (på hotell, resandehem och pensionat) ganska
ofta vore kombinerade.

Föredragande departementschefen framhöll (nyssnämnda proposition s.

20), att i hotell- och pensionatrörelse ganska ofta tillämpades enhetspris för
rum och mat och att det vid sådant förhållande hade ansetts naturligt, att
priskontrollen i fråga om bostadsupplåtelse skedde i samma ordning som
beträffande tillhandahållandet av maten. Därtill kom, att bostadsupplåtelsen
regelmässigt vore kombinerad med utförandet av vissa tjänster åt hyresgästen,
vilka i priskontrollhänseende folie under prisregleringslagen. Departementschefen
anförde vidare, att han — vidkommande frågan i vilken omfattning
bostadsupplåtelse i hotell- eller pensionatrörelse borde hänföras under
prisregleringslagen — icke ansett någon skillnad i förevarande hänseende
böra göras mellan de fall, då för rörelsens bedrivande fordrades myndighets
tillstånd, och de fall då allenast anmälan om rörelsen skulle göras.

Utskottet å sin sida framhöll, alt tvekan i visst hänseende kunde råda örn
tolkningen av det föreslagna stadgandet (utlåtande nr 36, s. 16). Tveksamheten
hänförde sig till gränsdragningen mellan uthyrning av rum i en vanlig
privatbostad, beträffande vilken ej vidtagits speciella anordningar för hotell-
eller pensionatrörelse, och sådan rumsuthyrning, som enligt den allmänna
uppfattningen vore att anse såsom hotell- och pensionatrörelse. Endast
den sistnämnda upplåtelseformen borde falla under prisregleringslagen.

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Det bör här vidare anmärkas, att införandet i prisregleringslagen av nu
ifrågavarande stadgande vid 1943 års riksdag föranledde en ändring av 26 §
lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. av innebörd, att denna lag
ej skulle äga tillämpning på bostadsupplåtelse i hotell- eller pensionatrörelse,
i den mån prisregleringslagen erhållit tillämpning därpå.

Läget är således för närvarande det, att uthyrning av rum i båda de av
departementschefen angivna rörelseformerna — nedan kallade tillstånds- respektive
anmälningstypen — faller under prisregleringslagen. I samband med
en inom priskontrollnämnden — efter tillkomsten av propositionen nr 17 —
verkställd utredning om en intensifierad kontroll av rumsuthyrning i hotell
och pensionat har emellertid fråga väckts, om prisregleringslagens tillämpningsområde
icke borde begränsas till tillståndstypen. Som skäl härför kan
anföras följande.

Först och främst är gränsen mellan anmälningstypen och den av utskottet
omnämnda uthyrningen av rum i vanliga privatbostäder ytterst svävande.
Det lärer vara nästan ogörligt att utstaka en gräns mellan dessa båda kategorier.
En konsekvens härav har blivit, att hyresnämnderna i Stockholm —
enligt vad som upplysts priskontrollnämnden från desammas centralkansli
— i praktiken utövat kontrollen jämväl av s. k. resanderum, vilka dock rätteligen
tillhöra anmälningstypen. Härvidlag har för hyresnämnderna säkerligen
det förhållandet spelat stor roll, att hyresgästerna på så sätt kommit
i åtnjutande av det uppsägningsskvdd, som väl hyresregleringslagen men
ej prisregleringslagen erbjuder.

Vidare lärer det i priskontrollnämndens ovan omförmälda framställning
angivna ledmotivet för hotell- och pensionatrörelses hänförande under prisregleringslagen,
nämligen sammankopplingen av mat och rum, icke alls eller
allenast i obetydlig utsträckning vara tillämpligt å anmälningstypen. Nämnda
motiv torde däremot gälla i fråga örn det övervägande flertalet rum av
den s. k. tillståndstypen.

Det kan dessutom framhållas, att den på hyresregleringslagen uppbyggda
kontrollen av hyresmarknaden med hyresnämnder på alla orter av någon
betydenhet har större möjligheter än priskontrollnämnden att övervaka prissättningen
av rum enligt anmälningstypen.

Nämnden får härmed bringa det ovan anförda till utskottets kännedom
och därvid som sin mening framhålla, att den föreslagna 1 a §:n i prisregleringslagen
bör — vad angår hotell- och pensionatrörelses likställighet med
tjänst — erhålla sådan lydelse, att stadgandet endast avser utövande av sådan
hotell- och pensionatrörelse, för vilkens bedrivande fordras myndighets
tillstånd.»

Enligt uppgift, som införskaffats under hand, har hyresrådet förklarat sig
ej hava någonting att erinra mot bifall till priskontrollnämndens framställning.

Utskottet. Giltighetstiden för den nu gällande prisregleringslagen utgår den 30 juni
1945. Genom förevarande proposition har framlagts förslag örn förlängning
av giltighetstiden till och med den 30 juni 1946, i samband varmed föreslagits
vissa ändringar i lagen. Utskottet delar departementschefens uppfattning
om nödvändigheten av en fortsatt statlig priskontroll under krigets slutskede
och övergångstiden efter kriget och tillstyrker därför den föreslagna förlängningen.
Beträffande förutsättningarna och riktlinjerna för priskonti-ollen samt
medlen för utövande av densamma ansluter sig utskottet till departementschefens
uttalanden.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

21

Ändringsförslagen ha delvis aktualiserats av redan inträffade förhållanden
och äro i övrigt föranledda av de särskilda krav som ansetts böra ställas på
det priskontrollerande organet under krigets slutskede och tiden närmast därefter.

Beträffande prisregleringslagens tillämpningsområde medför förslaget vissa
utvidgande ändringar. Lagen är för närvarande tillämplig å försäljning av förnödenheter
och utförande av tjänster. I sistnämnda avseendet är dock tilllämpningsområdet
genomgående begränsat till att avse tjänster, som utföras
yrkesmässigt. Beträffande förnödenheter uppställes detta villkor endast i
fråga örn ett fåtal regleringsformer. Enligt förslaget skall denna skillnad
upphöra och tjänster kunna prisregleras i samma omfattning som förnödenheter.
Vidare föreslås, att upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet samt upplåtelse
av s ko gsa werk nili gsr ä 11 och andra s. k. begränsade nyttjanderätter till
fast egendom skola bliva föremål för prisreglering enligt lagen. Slutligen har
i förslaget upptagits en uttrycklig föreskrift, enligt vilken lagen skall vara
tillämplig å överlåtelse eller upplåtelse av immateriell förmögenhetsrättighet.
De nu nämnda bestämmelserna samt det gällande stadgandet beträffande
lagens tillämplighet å hotell- och pensionatrörelse hava sammanförts i en
ny 1 a §.

Utskottet bär intet att erinra mot de sålunda föreslagna ändringarna beträffande
lagens tillämpningsområde. I fråga om de immateriella förmögenhetsrättighetema
kan, såsom departementschefen yttrat, genomförandet av
en priskontroll erbjuda avsevärda svårigheter. Till nämnda rättigheter hänföras
bl. a. rätt till litterärt, musikaliskt eller kinematografiskt verk, rätt till
verk av bildande konst eller till fotografi, patenträtt, rätt till mönster eller
modell inom metallindustrien samt rätt till firmanamn eller varumärke. Det
ligger i sakens natur att beträffande dylika rättigheter ingripanden enligt prisregleringslagen
äro praktiskt genomförbara endast i begränsad omfattning.
I propositionen har förutsatts, att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t och
priskontrollnämnden att i förekommande fall pröva, vilka av lagens bestämmelser
som borde och kunde tillämpas i fråga örn immateriella förmögenhetsrättigheter
av olika slag. Utskottet vill i anslutning härtill såsom angeläget
framhålla, att bestämmelsen tillämpas med största urskilning.

Det gällande stadgandet beträffande lagens tillämplighet å hotell- och pensionatrörelse
har i förslaget lämnats oförändrat. Enligt detsamma torde under
lagen falla all rörelse som avses i stadgan den 8 juni 1917 angående hotell-
och pensionatrörelse. För drivande av sådan rörelse fordras enligt stadgan
myndighets tillstånd, därest för rörelsen skall användas byggnad eller
lägenhet, som innehåller flera än fyra gästrum eller är avsedd för mottagande
samtidigt av flera gäster än åtta. Rörelse av mindre omfattning får
drivas utan sådant tillstånd men skall anmälas hos polismyndighet. Såsom
framgår av den ovan lämnade redogörelsen har, sedan propositionen avlåtits,
fråga uppkommit om viss ändring av Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende.
Priskontrollnämnden har i skrivelse till utskottet såsom sin mening
uttalat, att prisregler i ngsl agen borde göras tillämplig endast å sådan hotell -

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

och pensionatrörelse, för vilkens bedrivande fordras myndighets tillstånd.
Detta skulle medföra, att annan hotell- och pensionatrörelse skulle falla under
hyresregleringslagen. Enligt uppgift, som införskaffats under hand, har
hyresrådet ej någonting att erinra mot den sålunda förordade ändringen. På
skäl som anförts av priskontrollnämnden i berörda skrivelse finner jämväl
utskottet lämpligt, att prisregleringslagens tillämpningsområde såvitt nu är
i fråga begränsas i enlighet med priskontrollnämndens förslag. Utskottet tillstyrker
därför, att en härav betingad ändring vidtages i 1 a § andra stycket.
I detta torde därjämte böra vidtagas en mindre ändring av formell natur.

Den ur allmän synpunkt viktigaste nyheten i Kungl. Maj:ts förslag torde
vara den som innefattas i 2 a § 3 mom. Det saknas för närvarande ett effektivt
medel att vid fallande marknad — då den fria konkurrensen ej sätter
in tillräckligt hårt — sänka gällande stoppriser. För undanröjande av denna
brist har föreslagits införande av en bestämmelse, med stöd av vilken sådan
sänkning skall kunna föreskrivas.

Beträffande utformningen av prisstoppet i övrigt har bl. a. föreslagits ett
tillägg till 2 a § första stycket. Enligt lagens gällande lydelse är, om en näringsidkare
överlåter sin rörelse till en nyetablerad företagare, denne i prisstopphänseende
berättigad att tillämpa det gängse priset på den artikel han
tillhandahåller, även om detta pris är högre än det överlåtaren fick tilllämpa.
Enligt tillägget skall den nye innehavaren vara bunden av överlåtarens stopppris.
I fråga om prisstoppsbestämmelsema märkes vidare ett förslag om utvidgning
av rätten att fastställa priser å nya förnödenheter (2 a § 2 mom.)

I 4 § har föreslagits den ändringen, att en säljare eller företagare, som i
prisreglerande syfte avgivit viss utfästelse till offentlig myndighet, skall vara
enligt lagen bunden även såvitt utfästelsen avser annat än pris.

De ovan berörda, i propositionen föreslagna ändringarna hava påkallat
ändringar jämväl i straffbestämmelserna i 11 §. Härutöver har detta lagrum
i vissa avseenden ändrats för åstadkommande av enhetlighet i brottsbeskrivningama.

Vid granskning av vad sålunda och i övrigt föreslagits beträffande avfattningen
av lagen från och med 2 § har utskottet icke funnit anledning till
erinran.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklaring att riksdagen funnit viss ändring
böra vidtagas i det genom propositionen framlagda lagförslaget,
måtte för sin del antaga nämnda förslag med den
ändringen att 1 a § erhåller följande lydelse:

la §.

Med tjänst avses i denna lag sådan tjänst som någon, yrkesmässigt
eller eljest, såsom företagare utför åt annan.

Lika med utförande av tjänst skall anses dels utövande av
sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras myn -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

23

dighets tillstånd, dels ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

Lika med försäljning av förnödenhet skall anses överlåtelse
eller upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell
art, så ock upplåtelse av rättighet att å fastighet avverka
skog eller att där taga torv, ler, grus, sten eller annat, som
icke är att hänföra till fastighetens vanliga avkastning.

Stockholm den 19 april 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Forslund, Olof Carlsson,
Björkman, Hallagård och Englund;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Cruse, Larsson i Östersund, Johnsson
i Stockholm, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna, Lundberg i Uppsala och
Andersson i Alfredshem.