Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1945 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni
1942 (nr 493) örn avverkningsskyldigliet, dels ock i
ämnet väckta motioner.
Genom en den 9 februari 1945 dagtecknad proposition, nr 60, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1942 (nr 493) om avverknings
skyldighet.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1942 om avverkningsskyldighet,
vilken jämlikt lag den 22 juni 1944 (nr 354) gäller till och med den
30 juni 1945, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1946.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två i
anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen nr 308
i första kammaren av friherre Beck-Friis och herr Mannerskantz samt nr 481
i andra kammaren av herr von Seth m. fl. I motionerna, vilka äro likalydande,
yrkas att propositionen måtte avslås. Beträffande motiveringen
för yrkandet får utskottet hänvisa till motionerna.
Lagen den 30 juni 1942 (nr 493) örn avverkningsskyldigliet — vilken lag
ersatt den tidigare gällande lagen den 12 april 1940 (nr 199) om skyldighet
att avverka ved till avsalu — gäller, enligt lag den 22 juni 1944, nr 354, till
och med den 30 juni 1945. Enligt förstnämnda lag åligger det ägare av
skogsmark samt innehavare av avverkningsrätt att avverka ved till avsalu
till den myckenhet och enligt de föreskrifter, som vederbörande kristidsstyrelse
enligt anvisningar av statens bränslekommission bestämmer. Underlåter
någon att verkställa sådan avverkning, må tvångsutsyning ske och avverkningen
äga rum för kronans räkning.
Med ved förstås i ifrågavarande lag brännved och kolved. Vad i lagen
stadgas angående ved skall emellerlid, i den mån Kungl. Majit därom för
Bihang
till riksdagens protokoll 1045. 9 sami. 2 avd. Nr 20.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
Utskottet.
ordnar, äga tillämpning även beträffande virke av annat slag. Med stöd av
sistberörda stadgande har Kungl. Majit genom kungörelse den 30 juni 1942
(nr 494) förordnat, att massaved (pappersved) skall falla under lagens bestämmelser.
Föredragande statsrådet har i propositionen anfört följande:
»Med hänsyn till ovissheten om när en kolimport åter kan komma i gång
torde möjligheten att föreskriva avverkningsskyldighet böra bibehållas även
efter den 30 juni 1945. Lagens giltighetstid har tidigare förlängts ett år i
sänder. Bränslekommissionen har emellertid denna gång hemställt, att giltighetstiden
måtte utsträckas till och med den 30 september 1946. Eftersom
det kan visa sig lämpligt att låta en kommande avverkningsperiod omfatta
även juli—-september 1946, synes kommissionens hemställan böra bifaSas.»
Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.
I motionerna ha berörts frågorna om höjning av vedpriset och lättnader
i beskattningen såsom medel för åstadkommande av ökad avverkning.
Så länge icke med säkerhet kan bedömas, när fossilt bränsle i erforderlig
omfattning kan importeras, bör enligt utskottets mening staten äga medel
att även tvångsvis trygga bränsleförsörjningen medelst inhemskt bränsle.
Utskottet tillstyrker därför, att giltighetstiden för lagen om avverkningsskyldighet
utsträckes på sätt föreslagits i propositionen. Utskottet har naturligtvis
icke därmed tagit ställning till frågan under vilka förutsättningar
och i vad mån tvångsmedlet bör tillgripas. Liksom tidigare under krigsåren
kommer, enligt vad utskottet inhämtat, även i år att avlåtas särskild
proposition angående statliga åtgärder för tryggande av bränsleförsörjningen.
Den närmare diskussionen rörande tillämpningen av lagen om avverkningsskyldighet
samt de av motionärerna berörda frågorna torde lämpligen
böra anknytas till behandlingen av nämnda proposition. Vad särskilt
angår spörsmålet om lättnader i beskattningen såsom medel för åstadkommande
av ökad avverkning vill utskottet erinra örn att detsamma kommer
att upptagas till bedömande i anledning av en i ämnet väckt motion
(II: 278), vilken hänvisats till bevillningsutskottet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med avslag å motionerna I: 308 och
II: 481, bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 20 mars 1945.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
3
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Linder*, Wistrand, Olof
Carlsson, Björkman*, Hage och Hallagård;
från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Ryberg, Nilson i Eskilstuna,
Hermansson*, Cruse*, fru Johansson*, herrar Larsson i Östersund och Andersson i
Eskilstuna.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.