Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 6 februari 1945 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 5
mars 1943 (nr 78) örn jämkning av arrendeavtal i vissa
fall, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

Genom en den 12 januari 1945 dagtecknad proposition, nr 13, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att
dels antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars 1943 (nr 78)
örn jämkning av arrendeavtal i vissa fall.

Härigenom förordnas, att vad i lagen den 5 mars 1943 om jämkning av
arrendeavtal i vissa fall stadgas i fråga örn år 1943 skall gälla jämväl beträffande
år 1945.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

dels ock till Kostnader i samband med jämkning av vissa arrendeavtal för
budgetåret 1945/46 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
1 000 kronor.

Propositionen har, såvitt angår anslagsfrågan, hänvisats till jordbruksutskottet
samt i övrigt hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet.

Genom beslut vid 1942 och 1943 års riksdagar antogos särskilda lagar örn
jämkning av arrendeavtal i vissa fall. Dessa lagar utfärdades den 6 mars
1942 (nr 72) och den 5 mars 1943 (nr 78).

Enligt sistnämnda lag kan arrendator påfordra skälig jämkning i arrendeavtal
under förutsättning att detta slutits före den 1 september 1940 och
arrendatorn däri åtagit sig att utgöra arrendet till minst hälften genom avläm Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 avd. Nr 2—3. 1

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

nande av mjölk eller smör. Såsom förutsättning för att jämkning som här
avses skall kunna ske fordras tillika, att arrendevillkoren på grund av rådande
förhållanden befinnas för arrendatorn oskäligt tyngande. Jämkningen
kan endast avse det i mjölk eller smör bestämda arrendet såvitt angår år
1943 (1 §).

I 2 § av lagen stadgas, att, därest arrendator, som skall frånträda den
arrenderade fastigheten under år 1943, enligt arrendeavtalet åtagit sig att vid
frånträdandet avlämna viss myckenhet stråfoder eller annat jordbruksalster,
arrendatorn skall, där brist förefinnes i den fastställda myckenheten på grund
av omständigheter, till vilka han icke varit vållande, äga rätt att i skälig
omfattning vinna befrielse från skyldighet att ersätta bristen. Lagens 3 §
upptager föreskrifter rörande förfarandet, för den händelse jordägaren och arrendatorn
icke kunna enas om den jämkning av arrendet, till vilken arrén
datorn enligt 1 § är berättigad, eller örn det sätt, varpå jämkningen skall
komma arrendatorn till godo, eller, i fall som avses i 2 §, om arrendatorns
befrielse från ersättningsskyldighet gentemot jordägaren eller omfattningen
därav. I dylika fall skall frågan avgöras av en särskild nämnd. Denna
skall bestå av tre personer och tillsättas för område, som Kungl. Majit äger
bestämma. En av ledamöterna, vilken tillika skall vara ordförande i nämnden,
skall utses av Kungl. Majit. För varje hushållningssällskaps verksamhetsområde
skola av länsstyrelsen utses två ledamöter, vilka skola tjänstgöra
i nämnden vid behandling av ärende angående arrendeavtal rörande fastighet
inom det område, för vilket de utsetts. Den ene av dessa ledamöter skall
vara ägare av jordbruksfastighet och den andre arrendera sådan fastighet.
För ordföranden och varje ledamot skall förordnas en suppleant. Vill arrendator
påkalla nämndens prövning av tvist som avses i lagen, skall han
vid äventyr av talans förlust bevisligen därom hava underrättat jordägaren
före utgången av år 1943. Mot nämndens beslut må talan icke förås.

Där ej annorlunda mellan jordägaren och arrendatorn åsämjes, må den
jämkning av arrendet, till vilken arrendatorn enligt 1 § är berättigad, icke
utan synnerliga skäl av nämnden bestämmas på sådant sätt, att därigenom
arrendet i vad det bestämts i mjölk eller smör nedsättes för den tid jämkningen
avser med mer än två tredjedelar av prisstegringen efter den 14 mars
1940 å nämnda produkter. Befrielse från skyldighet att ersätta sådan brist
som avses i 2 § må ej mot jordägarens bestridande utan synnerliga skäl
medgivas till större del än två tredjedelar av bristen (4 §).

Ersättning till nämndens ordförande och ledamöter skall bestämmas enligt
de grunder som Kungl. Majit fastställer. Ersättningen till ordföranden
skall gäldas av allmänna medel (5 §).

Av nämnden meddelad dom skall efter överexekutors förordnande gå i
verkställighet lika med domstols lagakraftägande dom (6 §). Utöver vad i
3—5 §§ stadgats skola beträffande nämnden bestämmelserna i lagen den 14
juni 1929 örn skiljemän i tillämpliga delar lända till efterrättelse (7 §). Kungl.
Majit äger meddela för lagens tillämpning erforderliga föreskrifter (8 §).

I kungörelse den 5 mars 1943 (nr 79) ha upptagits bestämmelser angående

Andra lagutskottets utlåtande nr 2. 3

nämnd, som avses i ifrågavarande lag. Enligt kungörelsen skola finnas fem
nämnder.

Enligt lagen den 10 mars 1944 (nr 71) skall vad i lagen den 5 mars 1943
örn jämkning av arrendeavtal i vissa fall stadgas i fråga om år 1943 gälla
jämväl år 1944.

För att vinna upplysning rörande verkningarna av 1944 års lagstiftning
samt för att erhålla grundval för bedömande av frågan huruvida lagstiftning
av motsvarande innehåll alltjämt erfordras ha utlåtanden infordrats
från ordförandena i de i 3 § av lagen omförmälda nämnderna ävensom lantbruksstyrelsen.
Yttranden ha även inkommit från Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet landsbygdens folk (RLF). I samtliga yttranden med undantag
av ett har tillstyrkts en ytterligare förlängning av ifrågavarande lagstiftning.
För innehållet i yttrandena redogöres å s. 4-—6 i propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, har i
propositionen anfört:

»I samtliga de avgivna yttrandena med undantag av ett har en förlängning
av ifrågavarande lagstiftning tillstyrkts. Såsom skäl för avstyrkandet har
bland annat åberopats, att lagen under år 1944 icke kommit i tillämpning och
att behov av förlängning av lagen därför icke förelåge. Enligt mitt förmenande
får emellertid härvidlag icke förbises det förhållandet, att frivilliga
överenskommelser om jämkning av arrende säkerligen i många fall träffats
mellan vederbörande parter utan att frågan hänskjutits till sådan nämnd, som
avses i lagen. Lagen har alltså, såsom också framhållits i ett flertal yttranden,
verkat genom sin blotta tillvaro. Enligt min mening äga samtliga de skäl, som
av mig åberopades i samband med remiss till lagrådet av förslaget till 1943
års lag, alltjämt sin giltighet.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig böra förorda, att 1943 års lagstiftning
gives tillämpning ytterligare ett år.»

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Utskottet har vid granskning av det genom propositionen framlagda lagförslaget
icke funnit anledning till erinran mot detsamma och får därför
hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande lagförslag.

Stockholm den 6 februari 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

Utskottet.

DAVID NORMAN.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Forslund, Olof Carlsson, Björkman,
Englund, Wahlund och Gunnar Andersson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken, Ryberg,
Nilson i Eskilstuna, Hermansson, Holm, Hagård och Larsson i Östersund.