Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1945 kl. 11 fm.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 21 september
1915 (nr 362) örn behörighet att utöva läkarkonsten.

Genom en den 2 februari 1945 dagtecknad proposition, nr 46, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 21 september 1915 (nr 362) örn
behörighet att utöva läkarkonsten.

Härigenom förordnas, att 8 § lagen den 21 september 1915 om behörighet
att utöva läkarkonsten skall erhålla följande ändrade lydelse.

8 §•

Verksamhet, som tillkommer tandläkare, sjukvårdspersonal, sjukgymnast,
barnmorska eller fältskär, anses ej som utövning av läkarkonsten enligt
denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd för
lagförslaget får utskottet hänvisa till propositionen.

Enligt lagen den 21 september 1915 (nr 362) örn behörighet att utöva
läkarkonsten tillkommer sådan behörighet i princip endast legitimerad eller
därmed jämförlig läkare. I 8 § stadgas att verksamhet, som tillkommer
tandläkare, sjukgymnast eller sjukvårdsbetjäning, ej anses som utövning av
läkarkonsten enligt lagen.

Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 9 sami. 2 aud. Nr 13

1

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

Medicinalstyrelsen har med skrivelse den 2 december 1941 (S. O. U.
1942: 22) framlagt förslag till ny lag om behörighet att utöva läkarkonsten,
vilket lagförslag i vissa avseenden innebär skärpning av de nuvarande lagbestämmelserna
mot kvacksalveri. I lagförslaget finnes även en motsvarighet
till 8 § i 1915 års lag (10 § av lagförslaget). Medicinalstyrelsen ansåg
att berörda undantagsbestämmelse borde gälla även med avseende å den
v ensamhet som tilikomme fältskärer och barnmorskor, då i förevarande
avseende förhållandena vore analoga för dem och för tandläkare, sjukgymnaster
och sjukvardsbetjäning. Sistnämnda beteckning hade i medicinalstyrelsens
förslag utbytts mot uttrycket »sjukvårdspersonal i såväl sluten
som öppen vård».

1911 års befolkningsutredning har med skrivelse till Kungl. Majit den 19
oktober 1944 framlagt förslag om anvisande av medel för anskaffande av
transportabla lustgasapparater och anordnande av utbildningskurser för
barnmorskor i handhavandet av dessa apparater. Befolkningsutredningen
iramhöll i skrivelsen tillika, att meddelande av behandling med lustgas torde
få anses innefatta ett utövande av läkarkonsten och förty falla under 1915
ars lag örn behörighet att utöva läkarkonsten. Ett genomförande av medicinalstyielsens
förenämnda förslag skulle emellertid undanröja det sålunda
föreliggande formella hindret för barnmorskor att meddela lustgasnarkos.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, bär i propositionen
anfört följande:

I utövningen av barnmorskeyrket torde redan nu ingå vissa läkarförrättningar
som, ehuru icke innebärande några mera betydande ingrepp, dock
omfattas av lagen om behörighet att utöva läkarkonsten. Dessa förrättningar
ha hittills icke varit uttryckligen undantagna från lagens tillämpningsområde.
Förlossning nied lustgasnarkos torde emellertid otvivelaktigt
vara att anse såsom sådan behandling under allmän bedövning, beträffande
vilken enligt nämnda lag gäller samma stränga straffrättsliga reglering som
för bl. a. behandling av vissa allvarligare sjukdomar. Vid den försöksverksamhet
med lustgasnarkos som under den senaste tiden bedrivits av ett
mindre antal barnmorskor ha dessa därför var för sig av Kungl. Maj:t
dispenserats från bestämmelserna i behörighetslagen. Med förutnämnda anslagsäskanden
avses att, genom anskaffning av lustgasapparater och meddelande
av undervisning om deras handhavande, inom en nära framtid
öppna möjlighet för landets samtliga distriktsbarnmorskor att medelst lustgasnarkos
bereda smärtlindring vid förlossning. Under sådana förhållanden
synes lämpligt att, såsom föreslagits, barnmorskornas verksamhet generellt
undantages från behörighetslagens tillämpningsområde. Detta synes kunna
ske genom att den i 8 § av lagen givna undantagsbestämmelsen kompletteras
så, att genom densamma från lagens tillämpning uteslutes verksamhet

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

3

som tillkommer barnmorska. Samtidigt med genomförandet av denna lagändring
torde böra i administrativ ordning meddelas föreskrifter, varigenom
trygghet erhålles för att lustgasbehandling endast lämnas av därtill kompetent
barnmorska.

I samband med den sålunda berörda revisionen av 8 § behörighetslagen
torde även böra genomföras den komplettering och den jämkning i övrigt
av sagda paragraf varom medicinalstyrelsen hemställt i sitt ovannämnda,
den 2 december 1941 avgivna förslag. Undantag från behörighetslagens tilllämpningsområde
synes sålunda uttryckligen böra stadgas även för verksamhet
som tillkommer fältskär. Härjämte torde uttrycket »sjukvårdsbetjäning»
böra ersättas med den tidsenligare beteckningen »sjukvårdspersonal».

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Den verksamhet som tillkommer barnmorska angives i barnmorskereglementet
den 21 november 1919. Bestämmelser örn vilka förrättningar som höra
till fältskärsyrket äro meddelade i ordningen för fältskärsyrkets utövning
den 18 januari 1861.

Enligt stadganden i nämnda författningar är det förbjudet för barnmorska
respektive fältskär att företaga sjukvårdsförrättning som faller utom veder -börandes yrkesutövning. Överträdelse av dessa bestämmelser kan medföra
ansvar enligt 1915 års lag om behörighet att utöva läkarkonsten, därest behandlingen
är av sådan art, att den enligt 6 § 2 mom. i nämnda lag får utföras
endast av den som är behörig att utöva läkarkonsten.

Det genom propositionen framlagda lagförslaget avser endast sådan verksamhet
som faller inom barnmorskans eller fältskärens yrkesutövning. I utövningen
av dessa yrken torde ingå vissa förrättningar, som få anses såsom
ett utövande av läkarkonsten. Dessa förrättningar äro — i olikhet med vad
som enligt 8 § i 1915 års lag gäller verksamhet som tillkommer tandläkare,
sjukgymnast och sjukvårdsbetjäning -— icke undantagna från lagens tilllämpningsområde.
Avsaknaden av bestämmelse, vari sådant undantag föreskrivits,
blir särskilt påfallande, då fråga uppkommer örn så allvarliga ingrepp
som behandling under allmän bedövning. Då avsikten är att barnmorska
i fortsättningen skall kunna använda lustgasnarkos vid förlossning,
har Kungl. Majit ansett sådan ändring av 8 § i lagen böra vidtagas, att
verksamhet som tillkommer barnmorska icke skall anses såsom utövning
av läkarkonsten. I samband därmed har föreslagits, att dylikt undantag
skall göras jämväl beträffande verksamhet som tillkommer fältskär.

I övrigt föreslås i propositionen en jämkning av 8 § av övervägande formell
natur.

Mot de sålunda föreslagna ändringarna har utskottet intet att erinra.

Utskottet.

4

Ancha lagutskottets utlåtande nr 13.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 1 mars 1945.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Wistrand, Björkman,
Hage, Hallagård och Nils Elowsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås*, Pettersson i Hällbacken,
Ryberg, Nilson i Eskilstuna, fru Johansson, herrar Andersson i Eskilstuna, Andersson
i Gisselås och Andersson i Alfredshem*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1945

516478