Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

9

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1945 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av
bonde- och småbrukar skolor.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 20 av herr Andersson, Alfred, och herr Hallagård samt
II: 24 av herr Gustafsson i Lekåsa m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t ville göra framställning om att

dels 1 och 3 §§ stadgan den 21 juni 1940 (nr 724) för statsunderstödda
lantbruksundervisningsanstalter måtte få nedan angivna lydelse:

1 §•

De lantbruksundervisningsanstalter, som avses i denna stadga äro med
statsmedel understödda lantmannaskolor, bonde- och småbrukarskolor, lantbruksskolor
och lanthushållsskolor.

3 §•

Bonde- och småbrukarskola har att meddela kunskap i grunderna för
lanthushållningens utövande särskilt med hänsyn tagen till förhållandena
vid medelstora och mindre brukningsdelar. Den skall ävenledes utöver vad
om lantmannaskolor i 7 § sägs meddela undervisning i historia, litteratur,
geografi och nationalekonomi samt i sång och gymnastik. Timantalet för de
olika läroämnena skall fördelas så, att mesta tiden anslås till undervisning
i lantbruksämnen, så att skolans karaktär av huvudsakligen yrkesskola upprätthålles.

Vid en sådan skola skall hållas en vinterkurs om minst 125 arbetsdagar
samt, örn så lämpligen kan ske, en fortsättningskurs om minst 110 arbetsdagar.
Varje elev bör erhålla omkring 7 timmars teoretisk undervisning
dagligen.

För bonde- och småbrukarskola skall i övrigt gälla vad i Kungl. Maj:ts
kungörelse nr 724 av den 26 juli 1940 samt i nr 807 av år 1942 stadgas angående
lantmannaskolor och statsbidrag till sådan skola;

dels ock 1 § kungörelsen den 5 september 1942 (nr 807) angående statsbidrag
till lantbruksundervisningsanstalter m. m. måtte erhålla följande lydelse: -

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

Till lantmannaskola, bonde- och småbrukarskola, lantbruksskola---

o. s. v.---— driftkostnader.

Till bonde- och småbrukarskola skall utgå statsbidrag till lärarlöner, driftbidrag,
elevstipendier, anskaffande av byggnader och skoljordbruk m. m.
efter samma grunder som till lantmannaskola.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för detta yrkande hänvisas till
motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande i ärendet av
lantbruksstyrelsen, som därvid tillika överlämnat yttrande av Sveriges agronom-
och lantbrukslärareförbund.

Den lägre lantbruksundervisningen erhöll sin nuvarande organisation genom
beslut vid 1939 års lagtima riksdag (prop. nr 109; jordbruksutsk. uti.
nr 51; r. skr. nr 230). I det betänkande med förslag angående den fasta lantbruksundervisningens
ordnande (SOU 1937:33) som låg till grund för
propositionen hade 1936 års lantbruksundervisningskommitté uttalat sig
för att lantmannaskolan borde givas karaktären av uteslutande yrkesskola.
Chefen för jordbruksdepartementet var av en annan uppfattning och ansåg
att lantmannaskolan icke borde ha yrkesutbildningen såsom sin enda uppgift
utan även söka att giva eleverna ett visst mått av allmänt medborgerligt
vetande. Ämnen såsom t. ex. medborgarkunskap borde sålunda upptagas på
schemat för lantmannaskolans vinterkurser och undervisningen i svenska
språket, räkning och geometri skulle vara sådan, att eleverna bibringades de
kunskaper som vöre erforderliga för ett tillgodogörande av undervisningen
i skolans fackämnen. Vad departementschefen sålunda föreslagit föranledde
icke någon erinran från riksdagens sida.

De grundläggande bestämmelserna i ämnet återfinnas i stadgan den 21
juni 1940 (nr 724) för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter.
Bestämmelser angående ''Statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalter äro
intagna i kungörelsen den 5 september 1942 (nr 807).

Enligt 7 § stadgan nr 724/1940 skall i lantmannaskolas vinterkurs meddelas
undervisning i svenska språket, omfattande rättskrivning och satslära
samt avfattande av uppsatser, som företrädesvis röra lanthushållningen. I
räkning och geometri skall undervisning meddelas i de fyra räknesätten med
hela tal, allmänna bråk och decimalbråk, regula-de-tri, procent- och rabatträkning
samt enklare ekvationer, linjers, ytors och solida figurers uppmätning
och beräkning, allt företrädesvis genom exempel hämtade från lanthushållningen,
samt i sådan omfattning, att eleverna kunna följa undervisningen
i skolans fackämnen. I medborgarkunskap skall undervisningen omfatta staten
och dess organ; den borgerliga och kyrkliga kommunen samt dess beslutande
och verkställande organ; inkomst- och utgiftsstater samt skatter.
I ämnet lantbruksekonomi skall även ingå undervisning örn jordbrukets historiska
utveckling och de för lantbruksekonomien grundläggande nationalekonomiska
begreppen och företeelserna.

Undervisningsplan skall uppgöras av skolans styrelse och fastställas av

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

11

lantbruksstyrelsen. Skolorna ha viss frihet att efter de lokala förhållandena
variera antalet undervisningstinnnar i de olika ämnena. Hinder möter ej att
efter lantbruksstyrelsens prövning på undervisningsplanen upptaga ämne,
som icke finnes angivet härovan. Skolorna sakna sålunda icke möjlighet att
ordna undervisningen efter de på orten förefintliga önskemålen. Efter medgivande
av Kungl. Majit kunna vid lantbruksundervisningsanstalt även anordnas
kortare undervisningskurser än de som i stadgan finnas upptagna
såsom huvudkurser.

Lantbruksstyrelsen har avstyrkt bifall till motionerna och anfört i huvudsak
följande:

All yrkesutbildning i skötsel av jordbruk, större eller mindre sådant, kräver
samma grundläggande kunskaper, och det torde icke vara lyckligt eller
av behovet påkallat att skapa särskilda undervisningsanstalter för småjordbrukare.

Lantbruksstyrelsen förmenar även att lantmannaskolan i hög grad är en
bonde- och småbrukarskola. Ett stöd för denna uppfattning har styrelsen
erhållit genom vad som framkommit vid prövning av stipendieansökningar.
I de nu pågående vinterkursema vid ifrågavarande skolor uppgår sålunda antalet
stipendiesökande elever, vars föräldrars jordbruk understiga 20 hektar
åker, till 62 procent av hela antalet stipendiesökande elever. 21 procent av
samtliga stipendiesökande komma från hem, där föräldrarna icke inneha
jordbruk. En stor del av till sistnämnda grupp hörande elever äro söner till
lantarbetare, skogsarbetare eller liknande yrkesmän. Lantmannaskolorna
draga därför för närvarande i stor utsträckning till sig elever från bonde- och
småbrukarhem och tillräckliga skäl kunna därför icke anses föreligga att inrätta
en speciell skolform för ungdom från dylika hem.

Lantbruksstyrelsen vill emellertid starkt betona vikten av att antalet lantbruksundervisningsanstalter
utökas i raskare takt än hittills och att genom
ökade stipendier möjligheter skapas för ett allt större antal blivande jordbrukare
att skaffa sig erforderlig yrkesutbildning. Av de sökande till lantmannaskolornas
vinterkurser under innevarande läsår har omkring 20 procent
måst avvisas på grund av platsbrist och vid lanthushållsskolornas under
vinterhalvåret pågående kurser icke mindre än 46 procent.

° En hastigare utbyggnad av jordbrukets utbildningsanstalter i allmänhet är
sålunda starkt av behovet påkallad, men däremot saknas enligt lantbruksstyrelsens
mening skäl för inrättande av den av motionärerna föreslagna skolformen.

Även Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund har avstyrkt bifall
till motionerna. I övrigt har förbundet anfört i huvudsak följande:

Enligt förbundets mening lia motionärerna icke beaktat, att den för lantmannaskolorna
gällande författningen ger möjlighet till utbildning i både allmänbildande
ämnen och fackämnen. I motionen uppräknas sådana allmänbildande
läroämnen som historia (särskilt lantbrukets), medborgarkunskap,
nationalekonomi och ekonomisk geografi, och dessutom menar man, att antalet
undervisningstimmar i räkning och geometri och framför allt det svenska
språket bör utvidgas avsevärt utöver vad som brukar förekomma i lantmannaskolorna.

Det bör kanske först erinras örn, att 1936 års lanlbruksundervisningskommitté
liksom även jordbruksministern i propositionen nr 109/1939 utdömt

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

kombinationen av lantmanna- och folkhögskoleämnen vid samma skola. A
andra sidan torde enligt förbundets åsikt de för lantmannaskolorna gällande
förordningarna tillåta, att dessa läroämnen kunna tillgodoses i all den utsträckning
som önskas, varvid dock, om det sker i vidare omfång, fackämnena
givetvis bliva lidande. Det bör också ihågkommas, att oavsett om man
skall sköta ett större eller mindre jordbruk, så krävas vissa elementära kunskaper
av samma natur i de rena fackämnena. Man bör även observera att
undervisningen i lantmannaskolorna också omfattar undervisning i lantbrukets
binäringar, och att det inte möter något hinder för ledningen vid en
skola att, om det finns anledning härtill, starkt utvidga denna del av undervisningen,
dock på bekostnad av andra ämnen. Det finns dessutom en annan
sak, som gör att förbundet icke kan tillstyrka förslaget om bonde- och småbrukarskolor.
Ett genomförande av denna skolform skulle nämligen medföra,
att man bidroge till att skapa klasskillnader inom jordbrukets ungdom,
och det torde vara ofrånkomligt, att en av lantmannaskolornas fördelar är
just den, att jordbruksungdom från små och stora jordbruk där få tillfälle
att lära känna varandra.

En bättre lösning av problemet vore enligt förbundets mening, för det
första att de nu helt otillräckliga undervisningsanstalterna utbyggdes, så att
de finge möjlighet mottaga flera elever, och för det andra, att tillräckliga
stipendiemedel ställdes till den obemedlade lantbruksungdomens förfogande,
så att den i ökad utsträckning kunde söka sig till skolorna. Beträffande djupare
kunskaper i det mindre jordbrukets mera särpräglade driftsgrenar gives
det redan möjligheter till ordnande av specialkurser bl. a. vid lantmannaskolorna.
Sådana torde i viss utsträckning redan vara genomförda vid
skolor, som äro förlagda i mera typiska småbruksdistrikt, liksom kurser av
olika slag, speciellt i maskinkännedom, lia ordnats för allmänheten.

Rörande bonde- och småbrukarungdomens allmänt medborgerliga utbildning
torde böra pekas på de möjligheter, som dels utökade antal skolår i
folkskolan giver, dels också vad som erbjudes för den intresserade och studievilliga
ungdomen i studiecirklar och i de korrespondenskurser som finnas.
I dessa kan för övrigt också erhållas fackutbildning på jordbrukets
område.

Utskottet. Såsom framhålles av lantbruksstyrelsen torde all utbildning för skötsel av
jordbruk, oavsett om jordbruket är större eller mindre, kräva i stort sett
samma grundläggande kunskaper. Redan med hänsyn härtill vill utskottet
ifrågasätta lämpligheten av att tillskapa lägre lantbruksundervisningsanstalter,
avsedda i huvudsak endast för småbrukarungdom. En dylik skolform förefaller
utskottet olämplig även ur den synpunkten att därigenom alldeles i
onödan skulle skapas klasskillnader inom jordbrukarungdomen. Då härtill
kommer att redan enligt nu gällande bestämmelser möjligheter finnas att vid
lantmannaskolorna meddela undervisning i såväl allmänbildande ämnen som
fackämnen ävensom att i vissa avseenden ordna undervisningen efter vad som
för varje särskild ort befinnes lämpligt, vill utskottet icke tillstyrka bifall till
förevarande motioner.

Utskottet får dock även i detta sammanhang framhålla angelägenheten av
att jordbrukets utbildningsanstalter utbyggas, så att de bliva rustade att mottaga
ett större antal elever än hittills ävensom att genom ökade stipendier

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

13

eller på annat sätt möjligheter skapas för jordbrukarungdomen att i större
utsträckning än nu kunna skaffa sig erforderlig utbildning.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna I: 20 och II: 24 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1945.

På jordbruksutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Alfred Andersson, Jacob Hansson, Anderberg, friherre
Beck-Friis, Bondeson, Svedberg och Sundelin samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön, Mäler, Larsson
i Karlstad, Gustafson i Dädesjö, Svensson i Ljungskile, Andersson i Hyssna och Andersson
i Hedensbyn.

Reservationer

av dels herr Alfred Andersson;
dels ock herr Svensson i Ljungskile.