Bankoutskottets utlåtande nr 42.
1
Hr 42.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1945 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förbättring av
uppskjutna pensioner åt vissa f. d. folk- och småskollärare.
I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 285 av fru
Sjöström-Bengtsson och fru Svenson samt den andra inom andra kammaren
under nr 411 av fröken Nygren jämte tio av kammarens övriga ledamöter,
har hemställts, »alt riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att
Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning på vad sätt och i vilken utsträckning
en förbättring av s. k. uppskjutna pensioner, som tillkomma vissa
f. d. lärare vid folk- och småskola, må komma dessa lärare till del samt därefter
snarast möjligt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
må föranleda».
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen I: 265.
Över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statens pensionsanstalt, som anfört följande:
Enligt reglementet för statens pensionsanstalt äger befattningshavare, vilken
avgår från sin befattning utan rätt till genast börjande tjänstepension,
rätt att, då han uppnår pensionsåldern för den frånträdda befattningen eller
dessförinnan blir varaktigt arbetsoförmögen, komma i åtnjutande av uppskjuten
tjänstepension. Sistnämnda rätt, vilken bestått alltsedan pensionsreglementets
ikraftträdande den 1 januari 1920, tillkommer ej endast folkoch
småskollärare utan jämväl övriga under reglementet lydande befattningshavare.
Det åligger befattningshavare, som avgår nied rätt till uppskjuten
pension, att inom 90 dagar för pensionsanstalten anmäla avgången.
Den uppskjutna pensionen utgår — utom i fråga örn befattningshavare vid
polisväsendet och vid de kungl, teatrarna samt i de undantagsfall, då avgången
föranletts av befattningens indragning — allenast med det belopp,
som enligt försäkringsteknisk beräkning motsvarar värdet av de av befattningshavaren
själv under tjänstetiden erlagda tjänslepensionsavgifterna.
Enär befattningshavaravgiften, särskilt sådan, som erlagts före år 1920, i allmänhet
utgör blott en tämligen ringa del av den för täckande av kostnaden
för genast börjande tjänstepension totalt erforderliga avgiften, blir den upp
Bihang
till riksdagens protokoll 1945. 8 sami. Nr 42—43.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 42.
skjutna tjänstepension, som tillkommer befattningshavare efter frivillig förtidsavgång,
i regel obetydlig i jämförelse med den genast börjande tjänstepension
avgångsskyldig befattningshavare med samma tjänstetid erhåller.
A uppskjuten pension utgå, förutom pensionsförhöjning (i förekommande
fall), rörliga tilläggsförmåner — dyrtidstillägg och kristillägg — enligt
samma grunder som de i fråga örn genast börjande pension gällande.
Då rätt till uppskjuten tjänstepension infördes för de i statens pensionsanstalt
delaktiga befattningshavarna, ehuru motsvarande förmån då ej tillkom
tjänstemännen vid den civila statsförvaltningen, motiverades denna åtgärd
— såsom framgår av riksdagens skrivelse nr 10 A/1919 p. 10 — med
bland annat den betydelse denna rätt skulle få ej endast för lärarna utan i
ännu högre grad för övriga i pensionsanstalten delaktiga tjänstemannagrupper.
I motionerna ifrågasättes nu förbättring allenast av f. d. folk- och småskollärare
tillkommande uppskjutna pensioner. Av folkskolans lärare hava
ämneslärarna varit underkastade pensionsanstaltens reglemente under åren
1920—1937, varför endast under denna tid förtidsavgångna sådana lärare
äro berättigade till uppskjuten pension. Senare avgångna ämneslärare hava
blivit underkastade 1938 års tjänstepensionsreglemente för folkskollärare
m. fl. eller folkskolans tjänstepensionsreglemente av år 1942. Enligt dessa
reglementen hava förtidsavgångna lärare erhållit enahanda rätt till livränta
som den statstjänstemän enligt civila tjänstepensionsreglementet respektive
allmänna tjänstepensionsreglementet tillförsäkrade. Sådan livränta, å vilken
emellertid rörliga tilläggsförmåner icke utgå, uppgår i allmänhet till vida
högre belopp än den uppskjutna tjänstepension, som skulle utgått vid tilllämpning
av bestämmelserna i reglementet för statens pensionsanstalt. Vad
folkskolans Övningslärare beträffar äro de alltjämt underkastade sistnämnda
reglemente och sålunda berättigade till erhållande av uppskjuten tjänstepension
efter förtidsavgång.
Såsom framgår av de i motionerna lämnade uppgifterna är antalet för
närvarande till f. d. folk- och småskollärare utgående uppskjutna tjänstepensioner
tämligen stort. En reell förbättring av enbart dessa pensioner
skulle därför medföra en avsevärd ökning av statens utgifter för den av pensionsanstalten
omhänderhavda pensioneringen. Men utgiftsökningen skulle
ingalunda, såsom motionärerna synas hava antagit, komma att stanna därvid.
Ett betydande antal med rätt till uppskjuten pension avgångna folk- och
småskollärare hava nämligen ännu ej uppnått den ålder — pensionsåldern
för den frånträdda befattningen — vid vilken rätt att uppbära pension inträder.
Hur stort detta antal är kan svårligen utrönas med nöjaktig grad av
noggrannhet. Antalet reglementsenligt gjorda anmälningar örn förtidsavgång
giver icke tillräcklig ledning härför. Vid prövning av ansökningar örn uppskjuten
pension har det nämligen visat sig, att anmälningsskyldigheten i ett
mycket stort antal fall icke fullgjorts. Att antalet nytillkommande uppskjutna
pensioner kan väntas bliva betydande belyses emellertid av det
förhållandet, att enbart antalet den 1 januari 1939 vilande anmälningar om
förtidsavgång utgjorde nära 1 500, av vilka nära 500 utgjordes av anmälningar
från f. d. folk- och småskollärare.
En eventuell förbättring av de uppskjutna tjänstepensionerna skulle emellertid
icke rimligen kunna inskränkas till att avse allenast tidigare avgångna
folk- och småskollärares pensioner, utan den borde rättvisligen omfatta jämväl
övriga enligt reglementet för statens pensionsanstalt utgående uppskjutna
Bankoutskottets utlåtande nr 42.
3
tjänstepensioner, bland andra sådana, som tillkomma framdeles avgående
befattningshavare. Vad särskilt angår sistnämnda pensioner, har 1944 års
pensionsutredning att enligt meddelade direktiv pröva frågan örn en närmare
anpassning efter de för statliga befattningshavare i allmänhet gällande
grunderna för beräknande av pensionsförmån efter förtidsavgång. En nu
genomförd pensionsförbättring skulle sålunda föregripa pensionsutredningens
arbete i berörda hänseende.
Av vad här anförts framgår, att den i motionerna väckta frågan är av
prejudicerande natur och av betydande ekonomisk räckvidd. Med hänsyn
härtill och i betraktande jämväl av att bland andra varken före år 1920 förtidsavgångna
folkskollärare eller sådana förtidsavgångna tjänstemän vid den
civila statsförvaltningen, vilka varit underkastade 1907 års civila pensionslag,
äga rätt till uppskjuten tjänstepension eller mot livränta svarande förmån,
finner sig pensionsanstalten icke kunna tillstyrka den i motionerna
1:265 och 11:411 begärda utredningen.
Statens pensionsanstalt har i sitt yttrande över motionerna framhållit, Utskottet.
att man måste utgå från att en förbättring av uppskjutna pensioner icke
kunde begränsas till att avse allenast lärare vid folk- och småskolor utan
måste omfatta samtliga enligt anstaltens reglemente utgående uppskjutna
pensioner. Då enligt vad utredningen utvisade antalet dylika pensioner vore
ganska betydande, hade frågan stor ekonomisk räckvidd. Därtill komme,
att tjänstemännen vid den civila statsförvaltningen före tillkomsten av
tjänstepensionsreglementet av år 1934 vid avgång före uppnådd pensionsålder
icke ägt rätt till vare sig uppskjuten pension eller mot livränta svarande
förmån.
Dessa synpunkter äro enligt utskottets mening av största betydelse för
bedömande av den i motionerna väckta frågan. Å andra sidan kan det icke
förnekas, att de i pensionsanstaltens reglemente intagna bestämmelserna
örn uppskjuten pension framstå såsom föråldrade i jämförelse med numera
vedertagna pensioneringsprinciper, enligt vilka tjänsteman vid frivillig förtidsavgång
äger rätt till intjänad pension i form av uppskjuten livränta.
Emellertid har, såsom pensionsanstalten anfört, 1944 års pensionsutredning
erhållit i uppdrag att pröva frågan om en närmare anpassning av de uppskjutna
pensionerna från anstalten efter de för statliga befattningshavare i
allmänhet gällande grunderna för beräknande av pensionsförmån vid förtidsavgång.
Uppdraget tager visserligen i första hand sikte på framdeles
avgående befattningshavare. Det torde dock få förutsättas, att pensionsutredningen
ägnar uppmärksamhet jämväl åt det i motionerna berörda spörsmålet
beträffande redan avgångna befattningshavare och att detta spörsmål
sålunda kommer att tagas under övervägande av statsmakterna i samband
nied behandlingen av utredningens förslag. Vid sådant förhållande finner
utskottet icke tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka det i motionerna framställda
yrkandet, att riksdagen nu skulle hos Kungl. Maj:t hemställa örn
särskild utredning i ämnet.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 42.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motioner 1:265 och 11:411 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 maj 1945.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandström*, Sundvik, Leander, Löfgren,
Fahlander*, Ljungdahl och Petersson i Karlskrona*;
från andra kammaren: herrar Svedman, Andersson i Munkaljungby, Mattsson,
Sundberg, Nilsson i Landskrona, Svensson i Alingsås, Stjärne och Fagerholm*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.