12
Bankoutskottets utlåtande nr AO.
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1945 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om resekostnadsersättning
och tjänstgöringstraktamente åt vissa hos 1945 års
riksdag anställda tjänstemän.
I två likalydande, till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 263 av herrar
Norman och Schlyter samt den andra inom andra kammaren under
nr 145 av herr Hallén, har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att hos
194a ars riksdag anställda tjänstemän, vilka icke äro bosatta i Stockholm
eller dess förorter, må äga åtnjuta
1 j resekostnadsersättning för resa till och från riksdagen vid dennas början
och slut samt för en till två hem- och återresor under riksdagsperioden:
samt
2) tjänstgöringstraktamente med i motionerna angivet eller annat såsom
skäligt befunnet belopp.
1 ill stöd för dessa yrkanden anföres i motionerna följande:
Örn man bortser från vaktmästartjänsterna i riksdagen, äro flertalet befattningar
hos denna halvtidstjänster eller rena bisysslor. Ett mindre antal
tjänster, särskilt i vissa av de ständiga utskotten, äro dock av den krävande
natur, att vederbörande befattningshavare helt måste ägna sig åt dem under
riksdagstiden. Lika självklart som det är, att tjänsterna av det förra slaget
uteslutande rekryteras bland personer, som äro bosatta i Stockholm eller
dess förorter, lika naturligt är det, att man vid tillsättandet av de senare
tjänsterna söker förvärva de för dessa lämpligaste krafterna utan hänsyn
till deras bosättningsort.
Rekryteringen av dessa heltidstjänster, vilka höra till de mera betydelsefulla
hos riksdagen, kan i längden äventyras, om dessas innehavare, därest
de utväljas bland personer, bosatta i den egentliga landsorten, icke erhålla
resekostnads- och tråktamentsersäföling i skälig omfattning. Principerna
för rättvisa och billighet lära också kräva, att de erhålla dylik kompensation
för sina merkostnader i förhållande till övriga riksdagstjänstemän.
I gällande avlöningsbestämmelser för personalen hos riksdagens kamrar,
utskott och kansli m. m. beaktas emellertid märkligt nog icke detta förhållande.
. Inom statsförvaltningen i allmänhet är dock regeln godtagen, att en
statstjänsteman för tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten äger åtnjuta
såväl resekostnadsersättning som tjänstgöringstraktamente. De riksdagsmän,
som äro bosatta i landsorten, erhålla också ett 25 procent högre
arvode än riksdagsmän bosatta i Stockholm. (Härtill kommer, att de förra
Rankoutskottets utlåtande nr 40.
13
enligt gällande skaf teförfattningar såsom omkostnader för riksdagsmannauppdragets
fullgörande äga avdraga s/s av arvodet.) Icke förty saknas i
avlöningsbestämmelserna för riksdagens personal föreskrifter örn några
motsvarande förmåner för riksdagens egna tjänstemän.
Vid 1944 års riksdag beslöts visserligen, att de då anställda tjänstemän,
som icke hade sitt hemvist i Stockholm eller dess förorter, skulle få åtnjuta
resekostnadsersättning efter vissa grunder för resa till och från riksdagen
samt för en hemresa under riksdagsperioden. Men beslutet gällde endast
för 1944 års riksdag. Ett beslut är därför påkallat även i år, vilket med
avseende å resor bereder samma kategori tjänstemän åtminstone motsvarande
förmån som föregående år eller ännu hellre utvidgar denna till att
omfatta två hemresor, eftersom varje sådan resa oftast i följd av riksdagstjänstens
pressande natur endast torde kunna omfatta en sön- eller helgdag
eller i varje fall ett mycket begränsat antal dagar.
Riksdagen bör emellertid icke stanna härvid. Lika angeläget som det är
att frågan om reseersättning löses, lika angeläget är det, att frågan örn ett
tillfredsställande tjänstgöringstraktamente i förekommande fall regleras. Ett
uppskov nied lösningen av detta senare spörsmål synes icke nu böra få äga
rum på den grund, att den av riksgäldsfullmäktige tillsatta s. k. riksdagsvaktmästarkommittén
i följd av särskilda omständigheter ännu ej kunnat
slutföra sitt arbete. Det finnes nämligen intet närmare samband emellan
frågan örn tjänstgöringstraktamente i vissa fall åt högre befattningshavare
hos riksdagen och kommitténs huvuduppgift, som är spörsmålet angående
ordnandet av den lägre personalens avlönings- och anställningsförhållanden.
En reglering av den förra frågan kan omöjligen verka pre judi cerande på
lösningen av det senare spörsmålet eller vice versa (även om en omreglering
av vaktmästarnas avlöningsförhållanden i vissa andra avseenden kan tänkas
komma att återverka på de högre tjänstemännens).
Ett positivt beslut i traktamentsersättningsfrågan bör därför nu träffas.
Helst hade lösningen bort göras till en även för kommande riksdagar gällande,
så att vederbörande personer redan före antagandet av anställningen
hos riksdagen kunnat bedöma sina blivande ekonomiska förmåner i riksdagstjänsten.
Men då den förut berörda riksdagsvaktmästarkommittén möjligen
också kan komma att företaga en allmän översyn av avlöningsbestämmelserna
för riksdagens personal, torde endast en för 1945 års riksdag gällande
provisorisk reglering av traktamentsfrågan — liksom av reseersättningsfrågan
— nu böra sökas.
Tjänstgöringstraktamente bör alltså utgå vid 1945 års riksdag till de
tjänstemän hos denna, som icke äro bosatta i Stockholm eller dess förorter.
Traktamentet bör givetvis bestämmas till skäligt belopp. Detta innebär bl. a.,
att det icke bör sättas lägre än vad som motsvarar rimliga merkostnader för
vederbörandes vistelse i Stockholm. Konsekvensen skulle nämligen eljest ur
skattesynpunkt bliva, alt den del av de verkliga omkostnaderna, vilken överstiger
traktamentsersättningcn, ändock icke finge avdragas såsom underskott
vid beskattning. Traktamentet synes vidare av praktiska skäl lämpligen
kunna bestämmas till eli och samma belopp för varje dag eller varje månad
under tjänstgöringstiden hos riksdagen oavsett längden av denna tid. En
viss gradering av traktamentsersättningcn efter vederbörande befattningshavares
tjänsteställning lärer också vara motiverad. Från dessa allmänna
utgångspunkter synes traktamentsersättningen förslagsvis kunna beräknas
till 9 kronor per dag eller 270 per månad för sekreterare i kammare och i
14
lian kott i sko U et s utlåtande nr 4-0.
ständigt utskott, till 7: 50 per dag eller 225 per månad till stomnotarie i
kammare och notarie med sekreteraregöromål i ständigt utskott samt till
6 kronor per dag eller 180 per månad till övriga ifrågakommande tjänstemän,
alltså notarier, kanslister etc.
De i motionerna väckta spörsmålen voro föremål för behandling av 1944
års riksdag. Bankoutskottet framhöll i sitt i ärendet avgivna memorial nr 54,
att frågan örn beredande av arvodestillägg eller traktamentsersättning åt de
tjänstemän hos riksdagen, vilka icke hade sitt hemvist i Stockholm eller
dess förorter, borde upptagas till övervägande först i samband med en allmän
översyn av avlöningsbestämmelserna för de hos riksdagen anställda
tjänstemännen. Däremot föreslog utskottet, att frågan örn ersättning för
uppkommande resekostnader provisoriskt löstes på det sätt, att ifrågavarande
hos 1944 års riksdag anställda tjänstemän medgåves åtnjuta resekostnadsersättning
— däremot icke traktamentsersättning — för resa i II klass
till och fran Stockholm vid riksdagstjänstgöringens början och slut ävensom
för en hem- och återresa i samma klass under riksdagsperioden.
Riksdagen biföll utskottets förslag.
över de nu ifrågavarande motionerna har utskottet inhämtat yttrande
av den kommitté för utredning av riksdagsvaktmästarnas anställningsförhållanden
m. m., som i anledning av 1943 års riksdags beslut tillsatts av
fullmäktige i riksgäldskontoret (bankoutskottets utlåtande nr 8/1943).
Kommittén har i huvudsak anfört följande:
• I avvaktan på slutförandet av kommitténs uppdrag vill kommittén —
som icke för närvarande anser sig böra förorda den i motionerna ifrågasatta
utökningen från en till två av antalet fria resor under riksdagsperioden
— föreslå, att i fråga örn resekostnadsersättning åt vissa hos 1945 års riksdag
anställda tjänstemän lämnas enahanda medgivande som vid fjolårets
riksdag.
Vad härefter angår frågan om tjänstgöringstraktamente åt riksdagens i
Stockholm eller dess förorter icke bosatta tjänstemän, är detta ett vittutseende
spörsmål, som enligt kommitténs förmenande icke bör upptagas
till omprövning i förevarande sammanhang. Kommittén får fördenskull avstyrka,
att i motionerna föreslaget medgivande angående tjänstgöringstraktamente
nu lämnas.
Kommittén vill slutligen erinra, att möjlighet i vissa fall föreligger att
efter särskild prövning av föreliggande omständigheter bevilja exempelvis
sekreterare hos ständigt utskott tilläggsarvode utöver det enligt avlöningsbestämmelserna
utgående (jämför bankoutskottets utlåtande 1939: 10 sid.
7 8). Medgivande härtill, vilket har karaktären av personlig förmån och
förutsätter beslut av riksdagens kamrar, har beträffande statstjänstemän
plägat lämnas endast för tid, varunder vederbörande med avstående av
samtliga med hans statstjänst förenade löneförmåner åtnjutit hel ledighet
från denna på grund av tjänstgöring hos riksdagen. Kommittén vill härutinnan
erinra exempelvis om riksdagens beslut i anledning av bankoutskottets
memorial 1940:44 (avseende S. Romanus och C. Svennegård) samt
1943:45 (avseende N. Bodin).
Bankoutskottets utlåtande nr AO.
15
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, medgav 1944 års riksdag,
att hos samma riksdag anställd tjänsteman, som icke hade sitt hemvist i
Stockholm eller dess förorter, finge åtnjuta resekostnadsersättning
för resa i II klass till och från Stockholm vid riksdags tjänstgöringens början
och slut ävensom för en hemresa i samma klass under riksdagsperioden.
I förevarande motioner hemställes nu, att motsvarande medgivande eventuellt
utökat med rätt till ytterligare en hem- och återresa under riksdagstiden
—- skulle lämnas tjänstemännen hos 1945 års riksdag. Kommittén för
utredning av riksdagsvaktmästarnas anställningsförhållanden m. m. har i
infordrat yttrande över motionerna uttalat sig för att de vid fjolarets riksdag
antagna bestämmelserna skulle oförändrade tillämpas även vid innevarande
riksdag. Frågan örn resekostnadsersättning för riksdagens tjänstemän skulle
således enligt de föreliggande motionerna jämväl i år lösas provisoriskt, vilket
sammanhänger med alt man velat avvakta slutförandet av den översyn av
avlöningsbestämmelserna för dessa tjänstemän, som är avsedd att verkställas
av den ovan omförmälda kommittén.
Utskottet finner sig böra tillstyrka, att resekostnadsersättning under innevarande
riksdag medgives i anslutning till vad som härutinnan gällde under
1944 års riksdag. Dock synes det utskottet skäligt, att såsom i motionerna
alternativt ifrågasatts antalet hem- och återresor på det allmännas bekostnad
under riksdagsperioden ökas från en till två. I den mån dessa resor utnyttjas
under vårsessionen, skulle således resekostnadsersättning icke utgå för hemresa,
som av tjänsteman företages under en blivande höstsession i år. Däremot
skulle dylik ersättning utgå för resa till och från Stockholm vid tjänstgöringens
början och slut icke blott under vår- utan även under höstsessionen.
Vad angår det i motionerna väckta förslaget örn att utanför Stockholm eller
dess förorter bosatt tjänsteman skulle under innevarande riksdag äga åtnjuta
tjänstgöringstraktamente vill utskottet erinra, att denna fråga
närmast har betydelse för lagutskotten, vilka under en följd av år såsom
tjänstemän anställt befattningshavare vid hovrätt i landsorten. Förslaget
har av nyssnämnda kommitté ansetts icke böra upptagas i förevarande
sammanhang. Samtidigt som kommittén i anslutning härtill avstyrkt förslaget,
har kommittén hänvisat till möjligheten att bereda exempelvis sekreterare
hos ständigt utskott tilläggsarvode utöver det enligt avlöningsbestämmelserna
utgående.
Med hänsyn till det läge, i vilket frågan om tjänstgöringstraktamente sålunda
för närvarande befinner sig, synes enligt utskottets mening lämpligt
att uppskjuta dess avgörande, till dess ståndpunkt kan tagas till kommitténs
förslag lill avlöningsbestämmelser för riksdagens tjänstemän. Motionerna
synas därför, i vad de avse nyssnämnda fråga, icke böra föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
Utskottet.
16
Bankoutsknttets utlåtande nr 40.
1) att riksdagen, i anledning av förevarande motioner
I: 263 och II: 145, må medgiva, att hos 1945 års lagtima
riksdag anställd tjänsteman, vilken icke är bosatt i Stockholm
eller dess förorter, må äga åtnjuta ersättning för resa
i II klass till och från Stockholm vid riksdagstjänstgöringem
början och slut ävensom för två hem- och återresor i samma
reseklass under riksdagsperioden; dock att ersättning icke
må utgå enligt högre klass än som verkligen kommit till användning;
samt
2) att förenämnda motioner, i vad desamma avse tjänstgöringstraktamente
till hos 1945 års riksdag anställd tjänsteman,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 maj 1945.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandström, Sundvik, Friggeråker, Leander*,
Edin, Lindblom och Löfgren;
från andra kammaren: herrar Andersson i Munkal jungby, Mattsson, von Seth*,
Persson i Norrby, Fagerholm och Persson i Landafors.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.