6
Bankoutskottets utlåtande nr 39.
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1945 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om
pensionsförmånerna för innehavare av arvodesbefattningar
för pensionerad personal vid försvarsväsendet.
I en inom andra kammaren av herr Sundström i Skövde jämte tre av
kammarens övriga ledamöter väckt motion, nr 293, som hänvisats till bankoutskottets
förberedande handläggning, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att i .skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning rörande pensionsförmånerna
för innehavare av arvodesbefattningar för pensionerad
personal vid försvaret».
Till stöd för det i motionen väckta yrkandet har anförts följande:
Sedan 1925 års försvarsordning genomfördes har gällt, att vissa i försvarsorganisationen
erforderliga befattningar enligt därom fattade beslut uppehållits
av från aktiv stat pensionsavgångna officerare och underofficerare.
Denna ordning har tillkommit dels för att tillgodose ett kontinuerligt personalbehov
i vissa särskilda befattningar, dels för att förbilliga försvarskostnaderna,
dels ock för att förhjälpa ifrågavarande pensionärer, vilka i allmänhet
lia en väsentligt lägre pensionsålder än statens befattningshavare i
allmänhet, till fortsatt utkomst i statens tjänst. Olika intressen ha alltså på
detta sätt kunnat tillgodoses, och erfarenheterna av den införda ordningen
hava också varit så goda, att antalet för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar
väsentligt ökats i 1942 års försvarsordning.
I samband med inrättandet av arvodesbefattningarna bestämdes år 1925,
att befattningshavarna i fråga skulle uppbära — förutom sin ålderspension
— visst arvode, som i stort sett var så avvägt, att vederbörandes sammanlagda
inkomster på medeldyrort kommo att uppgå till vad som motsvarade
slutlönen för en beställningshavare i motsvarande ställning på aktiv stat.
Genom 1942 års försvarsbeslut har en ändring vidtagits beträffande ersättningarna
åt dessa s. k. arvodister, i det att förmånerna numera utgå efter
viss löneklass i militära löneplanerna, och bestämmes löneklassen med hänsyn
till befattningshavarens arbetsuppgifter, och innehålles i stället den vederbörande
befattningshavare tillkommande ålderspensionen, så länge han
innehar arvodesbefattning. Det enligt viss löneklass utgående arvodesbeloppet
skall emellertid minskas med de pensionsavdrag för tjänste- och familjepensionering,
som aktiv beställningshavare i motsvarande lönegrad har att
vidkännas, d. v. s. innehavarna av arvodesbefattningar få vidkännas pensionsavdrag,
såsom örn de för den aktiva personalen gällande pensionsreglementena
vore för dem gällande, ehuru de formellt hava tillträtt ålderspension
enligt reglemente, som var för vederbörande gällande vid tidpunkten
för hans avgång från innehavd beställning på aktiv stat. I sak innebär
Bankoutskottets utlåtande nr .‘19.
7
den gällande ordningen alltså, att arvodisterna — som bidragit till sin egen
pensionering under tiden för innehavd anställning på aktiv stat och som
till följd därav förvärvat rätt till ålderspension och även till familjepension
enligt 1935 års eller äldre pensionsreglementen, men icke uppbära den invänta
ålderspensionen på grund av fortsatt anställning i försvarets tjänst
under sin fortsatta anställning alltjämt få vidkännas pensionsavdrag men
likväl icke liga övergå till de pensionsreglementen, efter vilka pensionsavdragen
ske, och som äro för de under deni hänlörda personalkategorierna
så till vida fördelaktigare, som de medföra rätt till bättre pensionsförmåner
än de äldre reglementena.
Den berörda personalen har funnit detta vara orättvist och har till stöd
för sin uppfattning åberopat, att förhållandena uppenbarligen skulle ställa
sig annorlunda, därest de efter avgången med ålderspension från sin militära
beställning i stället tillträdde civil statlig anställning, med vilken vore förenad
pensionsrätt. Det är i dylikt fall icke uteslutet, att de skulle komma
att erhålla särskilda pensionsförmåner till följd av sin fortsatta anställning
i statens tjänst.
Det synes oss, att berörda spörsmål bör bliva föremål för närmare övervägande.
De nuvarande arvodesbefattningarna inom försvaret äro utan tvivel
nödvändiga, och det är också utan tvekan så, att befattningarna i fråga
äro av den art. att de icke behöva uppehållas av beställningshavare på aktiv
stat med den låga pensionsålder, som gäller för underofficerare och officerare
i de lägre graderna och som befunnits nödvändig av krigsorganisatoriska
skäl. De nuvarande arvodesbefattningarna, som nu uppehållas av pensionerad
personal, skulle emellertid också kunna uppehållas av beställningshavare
på aktiv stat, för vilka högre pensionsålder än den eljest gällande
vore fastställd. Sålunda skulle kunna gälla, att för t. ex. befattning såsom
expeditionsunderofficer fastställdes en pensionsålder av 63 år, innebärande
att fanjunkare på aktiv stat, som överfördes till denna befattning, finge sin
pensionsålder höjd från 50 till 63 år i och med att han före uppnåendet av
den för fanjunkare vanligen gällande pensionsåldern av 50 år överflyttades
till expeditionsunderofficersbefattning. Fråga är om icke en dylik ordning
skulle bättre kunna tillgodose de militära behoven av rutinerad personal i de
befattningar, som uppehållas av pensionärer, enär med den föreslagna ordningen
kommenderingsinstitutet skulle kunna i viss mån anlitas. Med den
nva ordningen skulle följa, att den som kommer att kvarsta i befattning viroin
här är fråga, därigenom .skulle komma i åtnjutande av pensionsförmåner.
som äro bestämda i pensionsreglemente, som gäller vid tidpunkten för
hans avgång från befattningen med den högre pensionsåldern, och detta
måste anses vara riktigare än den nu gällande ordningen. Vidare skulle
det komma att innebära, att samtliga kostnader för personalens ianspråktagande
komma att belasta försvarets huvudtitel i stället såsom för närvarande
dels pensionsliuvudtiteln, vilken för närvarande har att till fjärde
huvudtiteln överföra det belopp, som årligen innehalies i pensioner till innehavare
av arvodesbefattningar, dels ock fjärde huvudtiteln, som för närvarande,
praktiskt sett, endast belastas med kostnaderna för skillnaden mellan
arvodisternas nettoarvoden och deras ålderspensioner. Det mäste, enligt vår
mening, anses vara i sak riktigast att samtliga kostnader för den nuvarande
arvodespersonalens avlönande belasta fjärde huvudtiteln.
För närvarande äro särskilt tillkallade sakkunniga inom finansdepartementet
sysselsatta med att utreda frågan om ändrade bestämmelser i fråga
8
liankoutskottets utlåtande nr 3''J.
om pensionsålder m. m. iör viss personal inom försvarsväsendet (1945 års
riksdagsberättelse, s. 140). Det synes oss vara lämpligt, att dessa sakkunniga
erhålla uppdrag alt jämväl överväga här berörda spörsmål rörande den nuvarande
arvodespersonalens pensionsförmåner. Därvid bör särskilt övervägas,
huruvida icke — därest den nuvarande arvodesinstitutionen finnes böra
bibehållas i stället för att höja pensionsåldern för de befattningar, vilka nu
äro avsedda för pensionsavgången personal — arvodesinnehavarna till följd
av sitt kvarstående i tjänst utöver den för dem gällande pensionsålder böra
medgivas att erhålla ålders- och familjepension enligt de reglementen, som
gälla vid tidpunkten för deras avgång från innehavd arvodesbefattning, och
att ett beslut härom bör göras tillämpligt å all personal, som efter den 1 juli
1942 innehaft arvodesbefattning av nu förevarande karaktär.
över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statskontoret, som i ärendet hört försvarets civilförvaltning.
Försvarets civilförvaltning har anfört följande:
Motionärerna hava givit uttryck åt den uppfattningen att innehavare av
för pensionerad personal vid försvarsväsendet avsedd arvodesbefattning har
att vidkännas pensionsavdrag å arvodet. Så förhåller det sig emellertid icke.
Att arvode å ifrågavarande befattningar utgår med belopp motsvarande
nettolön i viss löneklass för beställningshavare på aktiv stat är vad formen
beträffar allenast uttryck för en metod att bestämma arvodet. I sak har
avsikten, såsom framgår av Kungl. Maj:ts proposition nr 210 till 1942 års
lagtima riksdag (sid. 46 ff.), varit att arvodesinnehavare icke skall äga åtnjuta
högre behållen inkomst än den. som tillkommer motsvarande beställningshavare
på aktiv stat.
Med utgångspunkt från sin uppfattning i fråga örn arvodesinnehavares
skyldighet att vidkännas mot pensionsavdrag svarande minskning i avlöningen
hava motionärerna, bland annat, ansett det böra övervägas, huruvida
icke arvodesinnehavarna till följd av sitt »kvarstående i tjänst» utöver
den för dem gällande pensionsåldern borde medgivas att erhålla ålders- och
familjepension enligt de reglementen, som må gälla vid tidpunkten för deras
avgång från innehavd arvodesbefattning. Ett dylikt medgivande skulle
emellertid innebära ett frångående av den hittills tillämpade principen, att
pensionsunderlaget skall bestämmas efter den avlöning, vederbörande åtnjöt
vid avgång från aktiv stat med pension.
Därest emellertid detta spörsmål anses förtjänt av närmare övervägande
— och härför kunna onekligen vissa skäl tala — bör detta dock ske icke
enbart med avseende å denna personalkategori utan omfatta samtliga pensionärer.
vilka kunna befinna sig i enahanda eller motsvarande belägenhet.
Alternativt hava motionärerna ifrågasatt, huruvida icke det nuvarande
arvodessystemet skulle kunna ersättas med en annan ordning, nämligen att
arvodesbefattningarna ersattes med för personal på aktiv stat avsedda beställningar,
för vilka .skulle fastställas en högre pensionsålder än den. för
beställningshavare i motsvarande tjänstegrad eljest gällande.
Med hänsyn till att gällande regier för arvodespersonalens avlöning fastställts
så sent som år 1942 kan det ifrågasättas örn överhuvud taget tiden
redan nu kan vara inne att vidtaga jämkningar härutinnan. Anmärkas må
dessutom att överförandet till de ifrågasatta beställningarna med högre
pensionsålder än den regelmässigt gällande måste medföra svårigheter i
skilda avseenden. För den ifrågavarande personalen torde systemet för öv
-
Bankoutskottets utlåtande nr 39.
9
rigt ställa sig ofördelaktigare än det nu gällande, såtillvida som övergång
till de föreslagna befattningarna skulle vara utesluten för den, som redan
uppnått den för vederbörlig befattning normalt gällande pensionsåldern.
Förutsättning för övergång måste nämligen vara att vakans föreligger just
vid den tidpunkt, då sistnämnda ålder inträder, medan enligt nuvarande
regler hinder icke möter för en pensionsavgången beställningshavare att
även flera år efter avgången från sin beställning vinna anställning i arvodesbefattning.
Motionärerna hava vidare gjort gällande, att med den föreslagna ordningen
samtliga kostnader för personalens ianspråktagande komma att belasta
försvarets huvudtitel i stället för såsom för närvarande såväl pensionshuvudtiteln
som fjärde huvudtiteln. Det måste enligt deras mening anses
vara i sak riktigast att samtliga kostnader för arvodespersonalens avlönande
belastade fjärde huvudtiteln. På sätt framgår av bilaga till 1945 års statsverksproposition,
fjärde huvudtiteln, sid. 45, har riksräkenskapsverket varit
inne på samma tanke och — under motivering att kostnaderna i realiteten
utgjorde regelmässiga avlöningskostnader för försvarsväsendet, som borde
slutligt belasta fjärde huvudtiteln — ifrågasatt, örn icke omföring av pensionsmedel
från tolfte till fjärde huvudtiteln borde slopas.
I anledning härav må framhållas att den år 1942 genomförda arvodesregleringen
för pensionerad personal i arvodesbefattning icke innebar någon
ändring i det sålunda angivna hänseendet i förhållande till vad tidigare
gällt. Medan pensionen tidigare utbetalades direkt till pensionstagaren
(arvodisten) tillgodoföres numera motsvarande belopp fjärde huvudtitelns
aylöningsanslag, varifrån hela beloppet, pensionen och arvodet utbetalas.
Denna anordning överensstämmer också med vad i andra fall tillämpas, då
en pensionstagare anlitas för uppehållande av viss befattning. I dylikt fall
utgår pensionen ograverad medan eventuell minskning sker å arvodet eller
lönen.
Statskontoret har för egen del i ärendet anfort följande:
I likhet med försvarets civilförvaltning anser statskontoret, att man rörande
det nu tillämpade systemet med arvodesbeställningar för pensionerad
personal näppeligen ännu hunnit vinna tillräcklig erfarenhet för säkert bedömande
av spörsmålet, örn systemet bör ersättas med annan anordning. För
beställningshavarnas vidkommande innebär såsom civilförvaltningen framhållit
det nuvarande systemet vissa fördelar. Vidare är det tveksamt om den
av motionärerna ifrågasatta anordningen med särskilda beställningar på aktiv
stat, för vilka skulle gälla en högre pensionsålder, ur pensionssynpunkt
kommer att ställa sig förmånligare än det nuvarande systemet. Så skulle givetvis
bliva fallet örn för dessa särskilda beställningar komme att fastställas
högre pensionsunderlag än som gälla för motsvarande officers- och underofficer.
sbeställningar. Med lika pensionsunderlag torde däremot det av
motionärerna förordade systemet i regel icke bliva gynnsammare. Statskontoret
håller därför före, att ur pensionssynpunkt tillräcklig anledning
icke finnes att nu upptaga till utredning frågan örn arvodessystemets bibehållande.
Likaledes anser sig ämbetsverket av principiella skid och med hänsyn till
konsekvenserna böra motsätta sig att, såsom motionärerna föreslagit, nuvarande
innehavare av arvodesbefattningar generellt erhålla rätt till pension
enligt de pensionsreglementen, som må gälla vid tidpunkten för deras avgång
10
Bankoutskottets utlåtande nr 39.
Utskottet.
från innehavd arvodesbefattning. Ä andra sidan torde det icke vara uteslutet
att sådana fall kunna förekomma, där av speciella skäl en förbättring av
pensionen åt innehavare av arvodesbefattning kan vara motiverad. Statskontoret
syftar därvid på sådant fall, att beställningshavare å aktiv stat, som icke
hunnit intjäna för hel pension erforderligt antal tjänstår, avgått i förtid för
att tillträda arvodesbefattning. Under nu rådande beredskap synes nämligen
ofta hava förelegat svårigheter att besätta lediga arvodesbeställningar. Det
har därför icke sällan förekommit, att för uppgiften lämplig beställningshavare
å aktiv stat anmodats att söka förtidspension för att kunna tillträda
arvodesbeställningen. Räknar i sådant fall beställningshavaren icke fulla
tjänstår, synes det skäligt att han efter avgången från arvodesbefattningen
får i pensionshänseende tillgodoräkna sig jämväl tiden i denna senare befattning.
En pensionsförbättring synes även kunna vara befogad i sådant
fall, där pensionsavgången beställningshavare under längre tid uppehållit
arvodesbefattning, med vilken är förenad arbetsuppgifter av väsentligt mera
kvalificerad art än som följa med den beställning, varifrån pensionsavgången
skett. En utredning i frågan av här angiven, mera begränsad räckvidd
anser sig ämbetsverket icke böra motsätta sig.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, uppehållas ett stort antal
s. k. arvodesbefattningar vid försvarsväsendet av från aktiv stat pensionsavgångna
officerare och underofficerare. Det med vederbörande befattning
förenade arvodet utgår, alltefter befattningshavarens arbetsuppgifter, med
belopp motsvarande nettolönen enligt viss — högre eller lägre — löneklass
i de militära löneplanerna. Att arvodet fastställts att motsvara nettolönen
har motiverats med att arvodestagaren anses icke böra åtnjuta högre behållen
inkomst än som tillkommer personal på aktiv stat i jämförlig löneslällning.
Under tiden för arvodets åtnjutande innehålles den arvodestagaren tillkommande
tjänstepensionen. Arvodet är i regel avvägt så, att detsamma motsvarar
de löneförmåner, som skolat tillkomma arvodestagaren, därest han
kvarstått i sin senast å aktiv stat innehavda beställning.
I föreliggande motion hemställes nu, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla örn utredning rörande pensionsförmånerna för innehavare av arvodesbefattningar
för pensionerad personal vid försvarsväsendet. I första hand
ifrågasättes, huruvida icke för bär avsedda befattningar borde inrättas särskilda
beställningar för personal på aktiv stat, för vilken högre pensionsålder
än den eljest gällande vore fastställd. Härigenom skulle personalen
automatiskt bli delaktig av de pensionsförmåner, som fastställts i de vid
vederbörandes avgång från tjänsten senast antagna pensionsreglementena.
Därest emellertid den nuvarande arvodesinstitutionen anses böra bibehållas,
bör enligt motionärernas mening .särskilt övervägas att — med hänsyn till
arvodestagarnas kvarstående i tjänst utöver eljest gällande pensionsålder -—
tillförsäkra dem rätt till tjänste- och familjepension enligt de reglementen,
som må vara gällande vid tidpunkten för deras avgång från innehavd arvodesbefattning.
Den av motionärerna framkastade tanken på en sådan omläggning av
Bankoutskottets utlåtande nr 39.
11
arvodesinstitutionen, att för de olika befattningarna skulle inrättas särskilda
beställningar för personal på aktiv stat med högre pensionsåldrar än de eljest
gällande, innefattar ett vittutseende organisatoriskt spörsmål, till vilket
bankoutskottet icke äger möjlighet eller befogenhet att taga ställning. Huruvida
tillräckliga skäl föreligga att — såsom motionärerna ifrågasatt — tillförsäkra
personalen rätt till tjänste- och familjepension enligt de reglementen,
som må vara gällande vid tidpunkten för avgången ur tjänst, anser sig
utskottet för närvarande svårligen kunna bedöma. Utskottet vill emellertid
icke motsätta sig, att frågan härom hänskjutes till särskild utredning. Av
det nu sagda följer, att utskottet icke biträder statskontorets uppfattning,
att en eventuell utredning i ämnet bör begränsas att avse vissa angivna
undantagsfall. Resultatet av en dylik undersökning torde nämligen bli av
praktiskt ringa betydelse för bedömande av det väckta spörsmålet. Det torde
böra ankomma på Kungl. Maj:t att låta verkställa utredning i förevarande
ämne samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan giva
anledning.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 293,
må i skrivelse lill Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit
ville, i anslutning till vad utskottet ovan anfört, låta verkställa
utredning i fråga om ändrade pensioneringsgrunder
för innehavare av för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar
vid försvarsväsendet samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.
Stockholm den 15 maj 1945.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandström, Friggeråker, Leander, Edin,
Lindblom, Löfgren oell Fahlander;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Mattsson, Eriksson i Sandby,
Johnsson i Kastan jegården, Sundberg oell Nilsson i Landskrona.