Bankoutskottels utlåtande nr 33.
1
Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1915 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering
av tjänste- och familjepensioneringen för personal
vid av staten övertagna enskilda järnvägar jämte
i ämnet väckta motioner.
I en den 23 februari 1945 dagtecknad proposition, nr 183, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl.
Majit att
dels i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen förordats
träffa överenskommelser om statens övertagande av Enskilda jämvägarnes
pensionskassa, understödsförening, understödsföreningen Hälsingborg
—Hässleholms järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa, understödsföreningen
Landskrona och Hälsingborgs järnvägars pensionskassa, understödsföreningen
Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs personals pensions-
samt änke- och pupillkassa ävensom understödsföreningen S. W. B.
pensionskassa;
dels fastställa de avvikelser från allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
samt 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare,
som betingas av nämnda överenskommelser samt av vad i propositionen
eljest förordats;
dels meddela de bestämmelser och vidtaga de åtgärder i övrigt, som finnas
erforderliga för genomförande av den i propositionen förordade pensionsordningen
samt av berörda överenskommelser;
dels ock i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen förordats
meddela bestämmelser örn
a) provisorisk förbättring av vissa familjepensionsförmåner, tillkommande
efterlevande till sådana tjänstemän vid statens järnvägar, som vid statens
övertagande helt eller delvis av enskilt företag eller sådant företags nedläggande
övergått i statens järvägars tjänst; samt
b) reglering av pensionsförhållandena för personal, som från av statens
järnvägar trafikerad enskild järnväg övergått i statens järnvägars tjänst.
Beträffande motiveringen för Kungl. Majlis ifrågavarande förslag får utskottet,
i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till propositionen.
I samband härmed har utskottet förehaft vissa i anledning av propositionen
väckta, i det följande omnämnda motioner (se s. 30).
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 8 sami. Nr 33.
1
2
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
Inledning.
Av den vid enskilda järnvägar anställda personalen ha tjänstemännen
sedan länge varit pensionsförsäkrade i för ändamålet bildade pensionskassor.
Flertalet järnvägar ha därvid anlitat Enskilda järnvägarnes pensionskassa,
men åtskilliga järnvägar ha bildat särskilda pensionskassor för pensionering
av sin personal. Några järnvägsförvaltningar ha låtit pensionsförsäkra jämväl
en del av de hos dem anställda arbetarna på enahanda sätt. I vissa fall
ha järnvägsförvaltningarna beviljat tilläggspensioner till kassapensionema.
Särskilt på senare tid ha förvaltningarna utbetalat dyrtidstillägg å pensionerna.
I samband med statens övertagande av enskild järnväg har den vid järnvägen
anställda personalen i regel fått övergå i statens järnvägars tjänst.
De anställningshavare, sorn varit delägare i enskild pensionskassa, lia likväl
i regel icke blivit underkastade de för statsanställda i allmänhet gällande
pensionsreglementena utan fått kvarstå vid den pensionsrätt de innehaft
som delägare i den enskilda kassan. Vissa tilläggsförmåner från staten ha
dock tillerkänts dem som pensionärer och jämväl deras efterlevande.
Den största av de enskilda pensionskassorna, Enskilda järnvägarnes pensionskassa,
har delägare från såväl förstatligade som icke förstatligade järnvägar.
Vid 1943 år utgång vörö till kassan anslutna 100 järnvägar, därav 57
statsövertagna och omkring 10, vilka ej ingå i planen för järnvägsförstatligandet.
Vid samma tidpunkt utgjorde antalet delägare 7 851, därav 3 186 anställda
vid statens järnvägar, omkring 350 anställda vid järnvägar, som ej
ingå i planen för järnvägsförstatligandet, och 33 efter avgång från anställning
kvarstående delägare. Antalet egenpensionärer utgjorde 2 525 och antalet
familjepensionärer 1 693, därav 1 457 respektive 904 pensionerade från
statsövertagna järnvägar.
Ett antal smärre kassor vid statsövertagna järnvägar ha tidigare övertagits
av statens järnvägar. Dessa kassor hade vid 1943 års utgång sammanlagt 103
i tjänst varande delägare, 205 tjänstepensionärer och 162 familjepensionärer.
Av de kassor, som bildats vid numera statsövertagna enskilda järnvägar,
äro tre alltjämt fristående, nämligen Hälsingborg—Hässleholms järnvägars
pensions- samt änke- och pupillkassa, Landskrona och Hälsingborgs järnvägars
pensionskassa samt Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs
personals pensions- samt änke- och pupillkassa. Dessa kassor hade vid 1943
års utgång sammanlagt 578 i tjänst varande delägare, 263 tjänstepensionärer
och 187 familjepensionärer.
För personalen vid Stockholm—Västersås—Bergslagens järnvägar — vilka
för närvarande ägas av ett statligt bolag och äro avsedda att från och med
den 1 juli 1945 övertagas av statens järnvägar — omhänderhaves pensioneringen
av S. W. B. pensionskassa. Denna hade vid 1943 års utgång 1 086 i
tjänst varande delägare, 325 tjänstepensionärer och 216 familjepensionärer.
För personal med anställning vid järnvägsföretag, som alltjämt äro i enskild
ägo, finnas ett 10-tal fristående pensionskassor, vilka vid 1943 års utgång
hade sammanlagt omkring 3 500 i tjänst varande delägare, 1 300 tjänstepensionärer
och 800 familjepensionärer.
Sedan Kungl. Maj:t den 29 oktober 1943 bemyndigat chefen för finansdepartementet
att tillkalla utredningsmän för att biträda med utredning av
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
3
frågan om tjänste- och familjepensioneringen beträffande personal vid av
staten övertagna enskilda järnvägar samt departementschefen med stöd härav
tillkallat revisionssekreteraren, numera häradshövdingen C. F. Gemzell, direktören
i statens pensionsanstalt S. Lindstedt och byråchefen i järnvägsstyrelsen
G. F. Ruist att såsom utredningsmän biträda med ifrågavarande utredning,
Lindstedt i egenskap av ordförande, hava utredningsmännen, som
antagit benämningen 19A3 års järnvägspensionsutredning, den 28 november
1944 avgivit betänkande i ämnet. Betänkandet innehåller förslag till en allmän
omreglering av grunderna för tjänste- och familjepensioneringen beträffande
personal vid av staten övertagna enskilda järnvägar. Vid betänkandet
äro fogade överenskommelser, som under förbehåll av vederbörligt godkännande
träffats mellan utredningsmännen och representanter för respektive
kassor örn statens övertagande av Enskilda jämvägarnes pensionskassa, Hälsingborg—Hässleholms
järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa,
Landskrona och Hälsingborgs järnvägars pensionskassa, Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga
järnvägs personals pensions- samt änke- och pupillkassa
samt S. W. B. pensionskassa. Överenskommelserna finnas fogade vid detta
utlåtande (bilagor A—E).
Hittillsvarande pensionsförhållanden.
Vid statsövertagande av enskild järnväg blir i allmänhet huvuddelen av
den samtidigt övertagna personalen efter en kort övergångstid uppförd på
aktiv stat vid statens järnvägar, d. v. s. erhåller sådan befattning eller arbetaranställning,
som avses i allmänna tjänstepensionsreglementet respektive
tjänstepensionsreglementet för arbetare. Innan så skett, har järnvägsstyrelsen
ägt att entlediga icke-ordinarie personal och viss personal, som nyligen
befordrats till ordinarie, att förtidspensionera sådan personal, som med
hänsyn till sjuklighet eller levnadsålder över 60 år icke lämpligen kan tjänstgöra
vid statens järnvägar, samt att på övergångsstat tills vidare uppföra personal,
som är obehövlig eller icke uppfyller för statens järnvägars personal
uppställda fordringar i avseende å kropps- och sinnesbeskaffenhet eller som
icke omedelbart kan beredas tjänstgöring i befattning i den lönegrad, vari
inplacering vid uppförande på aktiv stat avsetts skola ske.
Personal med delaktighet i enskild pensionskassa. De övertagna anställningshavare,
som äro delägare i enskild pensionskassa, äro undantagna från
tillämpningen av de statliga pensionsreglementena för tjänstemän och arbetare.
I stället ha de enskilda pensionskassornas reglementen förblivit gällande
för anställningshavarna. Järnvägsstyrelsen har övertagit förutvarande
jämvägsägares rättigheter och skyldigheter i förhållande till kassorna, där
dessa icke, såsom i några fall skett, övertagits av statens järnvägar.
De anställningshavare, som blivit uppförda på aktiv stat vid statens järnvägar
före uppnåendet av den eljest vid statsanställning gällande pensionsåldern,
bli emellertid regelmässigt vid avgång berättigade till fyllnadspension
av statsmedel. Fyllnadspensionen avser i princip alt bereda anställningshavaren
samma pensionsförmåner som om han från början varit anställd
hos statens järnvägar, dock med viss reduktion i den mån den del av kassapensionen,
som grundar sig på anställningshavarens avgifter, understiger
motsvarande del av pensionen enligt det statliga reglementet. I stort sett
4
Bankoutskottets utlåtande nr 33-
verka fyllnadspensionerna så, att de sammanlagda tjänstepensionsförmånerna
uppbringas till samma belopp som de statliga i de fall, då kassapensionen
uppgår till omkring 75 procent eller mera av grundbeloppet av den
statliga pensionen.
Om anställningshavare uppförts på aktiv stat först efter det han uppnått
den statliga pensionsåldern, äger han vid avgång i stället för fyllnadspension
åtnjuta pensionsförhöjning enligt kungörelsen nr 280/1925 samt dyrtidstillägg
och kristillägg å kassapensionen.
Efterlevande till på aktiv stat uppförda anställningshavare äro berättigade
att å dem tillkommande kassapensioner åtnjuta vissa tilläggsförmåner av
statsmedel, nämligen dels i förekommande fall pensionstillägg enligt kungörelsen
nr 361/1922, dels dyrtidsiillägg och dels kristillägg.
De anställningshavare, som övergått i statens järnvägars tjänst men icke
uppförts på aktiv stat, uppbära efter avgång dyrtidshjälp av statsmedel å
kassapensionen. Detsamma gäller dessa anställningshavares efterlevande.
Dyrlidshjälpen beräknas för närvarande efter 20 procent å ett tilläggsunderlag
bestämt enligt samma grunder som tilläggsunderlaget för beräknande av dyrtidstillägg.
Vad beträffar anställningshavare, som pensionerats eller avlidit före järnvägsövertagandet
och således icke varit i statens tjänst, utgår likaledes dyrtidshjälp
å kassapensionen till sådana anställningshavare respektive deras
efterlevande.
Personal utan delaktighet i enskild pensionskassa. I enskild pensionskassa
ej delaktiga anställningshavare, vilka övergå i statens järnvägars tjänst, bli
i regel underkastade de statliga pensionsreglementena, såvida de icke dessförinnan
uppnått den statliga pensionsåldern.
Pensionsförhållandena för anställningshavare, vilka i samband med statens
övertagande av enskild järnväg övergått i statens järnvägars tjänst och
vilka ej äro delägare i enskild pensionskassa, har pensionsutredningen funnit
vara i stort sett ändamålsenligt reglerade, varför någon ändring av desamma
ej ifrågasatts. Den pensionsordning, som gäller för av statens järnvägar
övertagna anställningshavare, vilka äro delägare i enskild pensionskassa,
måste däremot enligt vad pensionsutredningen uttalar betraktas såsom
i hög grad otillfredsställande. I avseende därå anföres i betänkandet,
bland annat, att tjänste- och familjepensionsförmånema för personal på aktiv
stat vid statens järnvägar i åtskilliga fall bliva mindre än för motsvarande
vid statens järnvägar direkt anställda befattningshavare, att delägaravgifterna
utgå efter växlande grunder och i allmänhet äro ej oväsentligt större än
motsvarande statliga pensionsavdrag, att tillämpningen av de olika kassornas
reglementen är synnerligen komplicerad och vållar ett betydande arbete,
samt att staten -— som har att för pensionering vidkännas betydande utgifter
i form av huvudmansavgifter, fyllnadspensioner m. m. — icke har ett
däremot svarande inflytande på förvaltningen av pensioneringsverksamheten.
I sistnämnda hänseende anmärkes, att vad beträffar Enskilda järnvägarnes
pensionskassa, vilken är den ojämförligt största av de fristående kassorna,
rösträttsbestämmelserna äro sådana, att frågor örn ändringar av pensionsvillkoren
för kassans del avgöras praktiskt taget uteslutande av representanter
för delägare, anställda vid de till kassan anslutna järnvägar, som icke
övertagits av staten, och av ombud för dylika järnvägars ägare.
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
5
I samband med behandlingen av fråga om begränsning i vissa fall av de
statliga tillägsförmånerna för efterlevande till anställningshavare, som från
enskild järnväg överlagits i statens järnvägars tjänst, har 1944. års riksdag
(skr. nr 466; bankoutsk. uti. nr 59) påtalat den större avgiftskyldigheten för
övertagen järnvägspersonal och uttalat sig för att frågan om lindring i berörda
avgiftsskyldighet tages under övervägande i nu förevarande sammanhang.
Järnvägspensionsutredningens förslag.
Allmänna riktlinjer för en ny pensionsordning.
I betänkandet framhålles, att en tillfredsställande reglering av pensionsförhållandena
för de i enskild pensionskassa delaktiga, i statens järnvägars
tjänst övergångna anställningshavarna ej synes kunna åstadkommas på annat
sätt, än att anställningshavarna för framtiden bliva i huvudsak underkastade
bestämmelserna i de statliga pensionsreglementena och att de fristående
kassorna i samband därmed på staten överlåta sin rörelse i vad den
avser förutvarande personal vid av staten övertagna järnvägar. Som en given
förutsättning härför angives dock i betänkandet, att den ökning av de
statliga pensionskostnaderna, som förorsakas av en dylik pensionsordning,
kan hållas inom relativt snäva gränser.
Vad först angår pensionsregleringens omfattning, skola de statliga pensionsreglementena
— allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
samt 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare -— enligt
förslaget i första hand göras tillämpliga på de övertagna anställningshavare,
vilka vid pensionsregleringens ikraftträdande äro eller därefter bliva
uppförda på aktiv stat vid statens järnvägar, d. v. s. innehavare av i de
statliga pensionsreglementena avsedda anställningar. Vidare skall tjänsteman
på övergångsstat, om han bestrider på aktiv stat uppförd tjänst, bliva
underkastad de statliga reglementena såsom om han vore innehavare av den
Bestridda tjänsten. Som förutsättning för de statliga pensionsreglementenas
tillämpning skall emellertid gälla, att anställningshavaren icke uppnått den
enligt dessa reglementen gällande pensionsåldern, innan han först erhöll befattning
på aktiv stat eller förordnades att på övergångsstat bestrida dylik befattning.
Är anställningshavaren delaktig i enskild pensionskassa, skall dessutom
— bortsett från vissa undantagsfall — förutsättas, att pensionskassans
rörelse överlåtits till staten.
Enligt förslaget skall anställningshavare med delaktighet i enskild pensionskassa,
om han så önskar, äga kvarstå vid kassareglementets bestämmelser.
Han skall sedan likväl äga möjlighet att efter eget val underkasta sig
de statliga reglementena vid befordran och vid höjning av det statliga tjänstepensionsunderlaget.
Möjlighet att påfordra tillämpning av de statliga reglementena
skall ytterligare tillkomma såväl anställningshavaren själv vid
tjänstepensionsrättens inträde som de efterlevande, örn han dessförinnan av
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
lidit, dock endast under förutsättning att delägaravgiften enligt kassareglementet
vid avgången eller frånfället överstigit summan av pensionsavdragen
enligt de statliga reglementena.
Vad angår de olika grupper av anställningshavare, som ej skola vara underkastade
den statliga pensionsregleringen, anföres i betänkandet följande.
Då pensionsreglering genomförts för statliga anställningshavare, hava pensionsvillkoren
för redan avgången personal i allmänhet fått förbliva i stort
sett oförändrade. Tillräcklig anledning att i förevarande fall frångå denna
regel har icke synts pensionsutredningen föreligga. Utredningen har sålunda
förutsatt, att från enskild järnväg övertagna anställningshavare, vilka pensionerats
innan de statliga pensionsreglementena vunnit tillämpning å de på
aktiv stat vid statens järnvägar uppförda förutvarande anställningshavarna vid
den övertagna järnvägen, skola för sig och sina efterlevande hava pensionsrätt
enligt hittills gällande grunder.
Nuvarande pensionsvillkor böra enligt pensionsutredningens mening framdeles
förbliva gällande även för anställningshavare, som uppförts eller uppföras
på statens järnvägars stat först efter uppnådd statlig pensionsålder, och
för på övergångsstat uppförda anställningshavare, vilka ej bestrida en på
statens järnvägars aktiva personalstat uppförd tjänst. Även arbetare, vilka
ej kunna omedelbart bliva underkastade 1942 års t.jänstepensionsreglemente
för arbetare till följd av att den föreskrivna väntetiden ej tilländalupit, att
statsanställningen ej tillhör ett arbetsområde, inom vilket föreligger ett fortlöpande
behov av arbetskraft, eller att för anställningen ej gäller en arbetstid
av normal omfattning, torde böra bibehållas vid sagda pensionsvillkor, intill
dess de må bliva underkastade berörda tjänstepensionsreglemente.
Vad angår före vederbörande enskilda järnvägs övertagande avgångna anställningshavare
och efterlevande till sådana anställningshavare har pensionsutredningen,
vid det förhållande att anställningshavarna icke varit i statens
tjänst, ansett någon av staten bekostad pensionsreglering för dem ej rimligen
kunna ifrågakomma i förevarande sammanhang.
I fall, då överskott kan antagas uppkomma å från enskild pensionskassa
övertagen rörelse, har dock vad av sådant överskott beräknas belöpa på anställningshavare,
vilka icke skulle bliva underkastade bestämmelserna i de
statliga pensionsreglementena, ansetts böra disponeras för beredande av pensionsförbättring
åt dylika befattningshavare och deras efterlevande. De pensionerade
efterlevande till av statens järnvägar övertagna anställningshavare,
vilka i avvaktan på framtida utredning undantogos från den av statsmakterna
år 1939 vissa andra efterlevande tillerkända pensionsförbättringen, hava därjämte
synts böra i förekommande fall få komma i åtnjutande av en motsvarande
pensionsförbättring.
Enligt förslaget skola emellertid vissa särskilda bestämmelser gälla vid tilllämpningen
av de statliga pensionsreglementena beträffande de anställningshavare
med delaktighet i enskilda pensionskassor, som föreslagits skola underkastas
nämnda reglementen. Sålunda har föreslagits, att pensionsåldern för
dylika anställningshavare, där ej befordran till högre tjänst sker, tidigast
skall inträda vid den i vederbörande kassareglemente härför bestämda tidpunkten.
I betänkandet anföres härom följande.
Örn de statliga pensionsreglementenas bestämmelser om pensionsålder
skulle tillämpas å de i pensionskassa delaktiga anställningshavare, som föreslagits
skola bliva underkastade sagda reglementen, komme pensionsåldern,
Bankoutskottets utlåtande nr 33-
7
att för flertalet anställningshavare sänkas från 615 år, i vissa fall från 65 år,
till 60 år. Pensionskostnaderna skulle därigenom komma att undergå en
ökning, för vilken staten skulle hava att svara. I avseende hära ma framhållas,
att en sänkning av pensionsåldern från 63 till 60 år vid tillämpning av
en räntefot av 3V2 procent samt dödlighetstabellen R 32 beräknats medföra
en ökning av kapitalvärdet av tjänstepensionsförbindelserna till i tjänst varande
anställningshavare med ej mindre än omkring 28 procent. Främst pa
grund härav men även med hänsyn till de olägenheter, som skulle förorsakas
anställningshavarna, särskilt de äldre, därest de skulle bliva nödsakade att
avgå ur tjänst väsentligt tidigare än vad de förut räknat med, har pensionsutredningen
ansett sig böra föreslå att, där ej befordran till högre tjänst sker,
pensionsåldern tidigast skall inträda vid den i vederbörande pensionskassas
reglemente härför bestämda tidpunkten.
I fråga örn rätten till tjänstårsberäkning m. m. anföres i betänkandet bland
annat följande.
Rätten till tjänstårsberäkning för tid för anställning vid enskild järnväg
synes lämpligen böra regleras enligt i huvudsak samma grunder som den rätt
till tjänstårsberäkning, vilken de vid vägväsendets förstatligande fran och
med år 1944 av staten övertagna anställningshavarna hos vägdistrikten erhållit
för tiden före övergången i statstjänst. I överensstämmelse härmed har
pensionsutredningen ansett, att såsom huvudregel bör gälla, att övertagen
anställningshavare skall äga att såsom tjänstår tillgodoräkna, dels hela den
tid, under vilken han varit pliktig erlägga pensionsavgift till enskild pensionskassa,
som blivit övertagen av staten, sådan tid dock givetvis undantagen, för
vilken enligt föreskrift i vederbörande kassas reglemente återbetalning av
erlagda avgifter ägt rum, dels även två tredjedelar av tid i övrigt, under vilken
anställningshavaren vid till den övertagna kassan anslutet^ företag, varifran
övergång i statens järnvägars tjänst skett, efter fyllda 18 ar och innan han
blivit underkastad något av de statliga pensionsreglementena må hava innehaft
anställning av stadigvarande natur.
I huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för de av staten fran
vägdistrikten övertagna anställningshavarna torde sådan anställningstid före
övergång i statstjänst, som i sin helhet skulle fa räknas såsom tjänstar, böra
likställas med i de statliga pensionsreglementena föreskriven kvalifikationstid
för vinnande av rätt till tjänste- och familjelivränta samt, vad angår arbetare,
rätt till sjukpension ävensom med tid för innehav av pensionsberättigande
statstjänst i fall, då avgång med pension sker från tjänst, som innehafts
under kortare tid än tre år före pensionsålderns inträde och tjänstepensionsunderlaget
därför enligt allmänna tjänstepensionsreglementet skall bestämmas
genom medeltalsberäkning.
Vad angår beräknande av familjepension yttras i betänkandet.
Enligt de statliga familjepensionsreglementena utgår »hel» familjepension
allenast i fall, då antalet tjänstår, ökat med det antal år, som från anställningshavarens
död eller avgång må hava återstått till pensionsålderns inträde,
uppgår till minst det antal tjänstår, som erfordras för hel tjänstepension. Vid
lägre antal tjänstår blir familjepensionen avkortad. Å andra sidan äro familjepensionsavdragen
lika för alla anställningshavare i samma lönegrad.
Enligt kassornas reglementen utgår däremot hel familjepension, oberoende
av antalet tjänstår under det att pensionsavgifterna variera med inträdesrespektive
befordringsåldern. Med hänsyn därtill synes det skäligt, att eltcilevande
tiil anställningshavare, som blivit underkastad något av de statliga
8
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
familjepensionsreglementena, erhålla rätt till lägst hel familjepension i den
lönegrad, i vilken anställningshavaren vid övergången till det statliga familjepensionssystemet
är eller blir placerad i pensionshänseende.
Pensionsutredningen har föreslagit, alt den nya pensionsordningen skall
träda i kraft den 1 juli 1945.
Frågan om statsövertagande av enskilda pensionskassor,
För inordnande under de statliga pensionsreglementena av i statens järnvägars
tjänst övertagna delägare i enskild järnvägspensionskassa har förutsatts,
att kassans rörelse överlåtits till staten. Denna förutsättning är redan
uppfylld beträffande ett antal kassor, som tidigare övertagits av statens järnvägar.
Frågan om statsövertagande är nu närmast aktuell beträffande Enskilda
järnvägarnes pensionskassa och Hälsingborg-—Hässleholms, Landskrona
och Hälsingborgs samt Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägars
pensionskassor ävensom S. W. B. pensionskassa, angående vilka kassors övertagande
preliminära överenskommelser föreligga. Beträffande övriga fristående
järnvägspensionskassor aktualiseras frågan örn övertagande i mån av
vederbörande järnvägsföretags förstatligande.
I betänkandet anföres bland annat följande.
Beträffande Enskilda järnvägarnes pensionskassa och S. W. B.-kassan kan
det med hänsyn till resultaten av tidigare verkställda utredningar antagas,
att staten icke skulle lida någon förlust genom att övertaga deras rörelse. Vid
sadant förhållande synes från statens sida intet vara att erinra mot att ett
statsövertagande kommer till stånd.
Övriga tre kassors ställning är däremot mindre tillfredsställande. Vid senast
verkställda försäkringstekniska utredningar uppvisade de i förhållande
till sm omslutning tämligen betydande underskott, och anledning föreligger
ej antaga, att ställningen därefter mera avsevärt förbättrats. Ehuru underskotten
äro av underoronad betydelse i jämförelse med de tillgångar staten
i samband med pensionsregleringen sammanlagt skulle få övertaga, äro de
dock ägnade att ingiva vissa betänkligheter mot ett statsövertagande av kassornas
rörelse.
Emellertid skulle nyssnämnda kassor säkerligen nödgas likvidera den 1
juli 194o, därest ej staten dessförinnan träder emellan. De konsekvenser en
likvidation skulle medföra synas icke rimligen kunna godtagas i fråga örn
pensionskassor, vilkas delägare innehava fasta anställningar vid statens järnvägar.
Härtill kommer att förutvarande enskilda järn vägsägare, även örn de
icke på juridiskt bindande sätt iklätt sig skyldighet att svara för kassornas
solvens, dock torde få anses hava varit moraliskt förpliktade att svara för
uppkomna^ underskott. Dessa moraliska förpliktelser torde få anses hava
övergått på staten i och med att denna övertagit vederbörande järnvägar.
Vidare är att märka, att staten vid tillämpning av gällande bestämmelser örn
fyllnadspensioner skulle hava att i väsentlig omfattning utfylla den minskning
av egenpensionsförmånema, som vid likvidation skulle drabba delägarna,
samt att kapitalkostnaden härför sannolikt skulle överstiga beloppen av
förhandenvarande underskott. Även örn staten, för att likvidation skall kunna
undgås, övertoge kassornas rörelse under villkor, att pensionsbeloppen ned
-
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
9
sättas, skulle genom nedsättningen vunnen besparing i avsevärd omfattning
motvägas av ökningen av fyllnadspensionerna.
I betraktande av nu berörda omständigheter har pensionsutredningen ansett
sig böra förorda, att staten jämväl övertager Hälsingborg—Hässleholms-,
Landskrona—Hälsingborgs- och Uddevalla—Vänersborg—Herrljungakassornas
rörelse samt att övertagandet, vare sig den föreslagna pensionsregleringen
genomföres eller ej, kommer till stånd senast vid den för ifrågavarande kassor
kritiska, den 1 juli 1945 infallande tidpunkten.
Vad angår de fristående kassorna för pensionering av personal vid järnvägar,
som framdeles kunna komma att inlösas av staten, har järnvägspensionsutredningen
utgått ifrån att dessa skola vara nödsakade att före den 1
juli 1945 anpassa sin verksamhet efter bestämmelserna i 1938 års lag om
understödsföreningar för att de därefter skola få fortsätta sin verksamhet.
De vid ett framtida järnvägsövertagande fortfarande verksamma kassornas
ställning har därför antagits komma att vara sådan, att en överlåtelse då
av rörelsen på staten icke kommer att medföra någon förlust för denna.
De preliminära överenskommelserna angående statens övertagande av
vissa enskilda pensionskassor.
Efter förhandlingar med representanter för de fem pensionskassor, vilka
förutsatts skola övertagas av staten vid pensionsregleringens ikraftträdande,
har pensionsutredningen träffat förenämnda preliminära överenskommelser
örn överlåtelse av kassornas rörelse till staten (bil. A—E). Till vissa av överenskommelserna
äro fogade av kassornas representanter avgivna yttranden
angående önskemål, vilka pensionsutredningen ansett sig icke kunna biträda
men vilka man från kassornas sida velat hänskjuta till statsmakterna. Ifrågavarande
överenskommelser äro avsedda att prövas av statsmakterna och
därefter underställas kassorna för slutgiltigt godkännande från deras sida.
Enligt vad av betänkandet framgår har vid de i ärendet verkställda försäkringstekniska
utredningarna bortsetts från förvaltningskostnaderna, varjämte,
utom i fråga om räntefoten, i stort sett tillämpats de s. k. säkra grunder,
som kassorna enligt av tillsynsmyndigheten meddelade bestämmelser
haft att tillämpa vid dem åliggande försäkringstekniska utredningar. Vad
beträffar räntefoten, vilken enligt nyssnämnda grunder är fastställd till 3
procent, har pensionsutredningen ansett försvarligt att — där ej högre ränta
är garanterad av staten — för den av staten övertagna rörelsen räkna med
3 V2 procent. Till jämförelse framhålles i betänkandet, att de överenskommelser,
som under senare hälften av 1930-talet träffades angående statens
övertagande av de halvstatliga familjepensionskassorna, grundades på försäkringstekniska
balansräkningar, vilka upprättats ender antagande av 4
procents räntefot.
Beträffande den närmare innebörden av de olika överenskommelserna får
utskottet hänvisa till de å s. 17—27 i propositionen intagna redogörelserna.
I detta sammanhang må allenast beröras följande mera väsentliga frågor i
samband med överenskommelserna.
10
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
Enskilda järnvägarnes pensionskassa.
(Bil. A.)
Kassans ställning. Enligt den senaste för kassan verkställda försäkringstekniska
utredningen, vilken avsåg ställningen vid utgången av år 1940 och var
grundad på en räntefot av 3 procent, utgjorde värdet av dåvarande pensionsförpliktelser
omkring 185 750 000 kronor och värdet av på dessa förpliktelser
belöpande framtida förvaltningskostnader omkring 2 630 000 kronor.
Enligt utredningen förelåg en brist, uppgående till omkring 11 970 000
kronor, men om i pensionsfonden inräknats värdet av framtida överräntor
m. m., skulle beräkningarna utvisat ett överskott av omkring 2 300 000 kronor.
Den nu företagna försäkringslekniska utredningen rörande kassans ställning
vid utgången av år 1943, vid vilken tillämpats en räntefot av 3 V2 procent
och ej upptagits någon skuldpost för förvaltningskostnader, utvisar ett
överskott av 17 118 000 kronor, motsvarande omkring 9,6 procent av de till
sammanlagt 178 680 000 kronor uppskattade värdena av samtliga pensionsförpliktelser.
övertagande av rörelsen i dess helhet. I bankoutskottets utlåtande 1942: 47
anfördes, att mot ett statsövertagande av kassan i dåvarande läge talade bland
annat den omständigheten, att staten därmed skulle få svara för pensioneringen
av ett stort antal personer i enskild tjänst, vilket skulle innebära ett
nytt verksamhetsområde för staten. Med hänsyn därtill förefölle det utskottet
vara lämpligare, att sådan överenskommelse med kassan kunde träffas,
att staten övertoge enbart de försäkringar, som avsåge personal och f. d. personal
vid de i statens ägo övergångna enskilda järnvägarna. Från kassans
sida har emellertid bestämt förklarats, att kassan icke kunde antagas vara
villig överlåta sin rörelse till staten med mindre överlåtelsen avsåge rörelsen
i dess helhet. Anledningen härtill antar pensionsutredningen närmast vara,
att anställninghavare och förutvarande anställningshavare vid de i enskild
ägo varande järnvägarna enligt förslaget icke omedelbart skulle erhålla någon
förbättring av sina pensionsvillkor. Då sagda järnvägars representanter
på grund av de säregna rösträttsbestämmelserna förfoga över en överväldigande
majoritet inom kassan, har utredningen ansett det utsiktslöst att få
till stånd en till de statsövertagna järnvägarna begränsad överlåtelse av kassans
rörelse. Pensionsutredningen har därför funnit sig nödsakad att söka
åstadkomma en överenskommelse med kassan om övertagande på en gång
av hela dess rörelse.
Kassareglementets fortsatta tillämplighet. Genom bestämmelserna i 4 § regleras
pensionsförhållandena för den personal, som icke skulle bliva underkastad
de statliga pensionsreglementena. Denna personal utgöres till en början,
vad redan statsövertagna järnvägar beträffar, av dels
personal, som avgått före överenskommelsens ikraftträdande, dels vid ikraftträdandet
i tjänst varande personal, som icke blivit uppförd på stat vid statens
järnvägar förrän efter uppnådd statlig pensionsålder, dels på övergångsstat
uppförd personal, som ej bestrider på statens järnvägars aktiva
personalstat uppförd tjänst, samt, vad angår övriga järnvägar, av
all personal. Då staten framdeles inlöser någon av sistnämnda järnvägar,
skulle bestämmelserna i 2 § bliva tillämpliga å de anställningshavare vid
järnvägen, som därvid övergå i statens järnvägars tjänst.
Såsom allmän regel skulle enligt ifrågavarande paragraf gälla, att bestämmelserna
i kassans reglemente skola äga fortsatt tillämpning.
Höjning av kassareglementets pensioner och avgifter. Det enligt försäkringsteknisk
utredning beräknade överskottet, i den mån det kan anses be
-
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
11
löpa på i 4 § avsedd personal, medger en pensionsförbättring åt nyssnämnda
personal. Storleken av ifrågakommande sådan förbättring kan svårligen
bestämmas annorledes än enligt summariska grunder. Enligt den försäkringstekniska
utredningen utgör premiereserven för den personal, varom
fråga är, sammanlagt 105 354 000 kronor och för personal, för vilken bestämmelserna
i 2 § i regel skulle bliva omedelbart tillämpliga, 35 978 000
kronor. Fördelas överskottet mellan de båda personalgrupperna i förhållande
till premiereservernas storlek, skulle på den förra gruppen belöpa ett överskott
av 12 760 000 kronor eller praktiskt taget 10 procent av det till sammanlagt
128 705 000 kronor beräknade värdet av pensionsförpliktelserna for
sagda grupp. Med hänsyn härtill har i överenskommelsen — 4 § c) förutsatts,
att samtliga enligt kassans reglemente utgående pensioner, skola höjas
med 10 procent. Denna höjning skulle, vad beträffar egenpensionärer med
rätt till fyllnadspension, föranleda en till omkring 4 procent av nuvarande
kassapension uppgående minskning av fyllnadspensionsförmånerna.
Då motsvarande förhöjning anses uppenbarligen böra tillämpas även i
fråga om pensioner, som grunda sig på genom nyinträde eller ökning av delaktighetsbeloppet
framdeles förvärvad pensionsrätt och då härför någon del
av nu förefintligt överskott icke rättvisligen kan tagas i anspråk, ha avgifterna
för nytillkommande pensionsrättigheter ansetts böra ökas. Föreskrift
härom har intagits i 4 § a). På grund av bland annat de säkerhetstillägg,
som ingå i de nu i kassans reglemente fastställda avgifterna, anses dessa
dock ej behöva höjas i samma proportion som pensionerna utan i genomsnitt
allenast nied 4 procent. En tabell, angivande de förhöjda avgifter, som
för framtiden skulle tillämpas i fråga örn delägare, vilka skulle vara underkastade
kassans reglemente, har fogats till överenskommelsen.
Förbättring av kassareglementets sjukpensioner. Storleken av sjukpension
i förhållande till hel pension är enligt kassans reglemente beroende av avgångsåldern.
Vid avgång före 54 års ålder utgår sjukpensionen med allenast
*/7 (omkring 57 procent) av hel pension. Motsvarande pension enligt de statliga
tjänstepensionsreglementena utgör i regel 75 å 100 .procent av hel pension.
Inom kassan har på senare tid eftersträvats att få sjukpensionsbeloppen
höjda. Förslag till ny pensionsskala har av kassan uppgjorts, enligt vilket
pensionsbeloppet vid avgång före 53 års ålder skulle utgöra > (omkring
71 procent) av hel pension och stiga i den mån pensionsfallet inträffar senare.
En höjning av sjukpensionsbelopipen enligt detta förslag hav beräknats
medföra en ökning av pensionsförpliktelserna med 1 106 000 kronor.
Då kassan tekniskt sett icke disponerar några däremot svarande överskottsmedel,
har förslaget icke kunnat realiseras. Kassans delegerade ha emellertid
hemställt, att detsamma måtte genomföras i samband med statens övertagande
av rörelsen.
Pensionsutredningen har funnit det sålunda framställda önskemålet behjärtansvärt
och ansett sig böra biträda detsamma. I överenskommelsen har
därför i 4 § b) intagits en bestämmelse, innefattande ändring av sjukpensionsskalan
i enlighet med förberörda förslag. Den härav föranledda kostnaden
beräknas bliva jämförelsevis obetydlig. Sålunda antages, att angivna
kostnadsbelopp, 1 106 000 kronor, vid tillämpning av en räntefot av 3''p procent
skulle blivit omkring 10 procent lägre eller omkring 1 000 000 kronor.
Vidare bortses från den till omkring 400 000 kronor uppskattade del därav,
som belöper på de delägare, vilka omedelbart skulle bliva underkastade de
statliga pensionsreglementena. Av återstående belopp, omkring 600 000 kronor,
beräknas nied tanke på det fortsatta förstatligandet av de till kassan
anslutna enskilda järnvägarna endast en mindre del behöva tagas i anspråk.
12
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
Avveckling av viss rörelse. Sedan förstatligandet av de enskilda järnvägarna
planenligt slutförts och klarhet vunnits om vilka järnvägar, som ej
komma att förstatligas, bör den av staten därförut omhänderhavda pensioneringen
av sistnämnda järnvägars personal enligt pensionsutredningens
mening såvitt möjligt avvecklas. Detta har synts lämpligen kunna ordnas
— 4 § d) — att det överlämnas åt järnvägsstyrelsen att föreskriva, afl
delaktighet i pensioneringen ej längre må vinnas av nyanställd personal vid
icke statsovertagna järnvägar efter av sagda styrelse minst två år i förväg
tillkännagiven, tidigast vid utgången av år 1951 infallande tidpunkt. Genom
?™Pnmg av två-årig uppsägningstid skulle vederbörande huvudmän bliva
x tillfälle att ordna pensioneringen av den personal, som anställes efter
nämnda tids utgång.
Anstållningshavare hos kassan. I 6 § ha intagits bestämmelser, avsedda
att reglera forhallandena efter kassans övertagande beträffande de sex hos
kassan anställda, heltidstjänstgörande befattningshavarna, vilka samtliga äro
delägare i kassan.
Kassans direktör har förutsatts skola bibehållas vid sina löneförmåner till
och med oktober 1948, då pensionsrätt enligt kassans reglemente för honom
intrader. Såsom villkor härför har dock föreskrivits, att han intill dess skall
utan särskild ersättning biträda vid kassans likvidation och med handläggning
av ärenden rörande pensionering av kassans förutvarande delägare Av
de övriga fem anställmngshavarna skola enligt förslaget tre med hänsyn till
alder och hälsotillstånd förtidspensioneras, medan två anstållningshavare
skola övertagas av statens järnvägar.
Kostnadsberäkningar. Vad härefter angår statens pensionsförpliktelser för
i kassan nu delaktiga anstållningshavare vid statens järnvägar, kommer tilllämpnmgen
av de statliga pensionsreglementena att medföra en viss ökning
av desamma, huvudsakligen, på grund av förbättring i flertalet fall av
egenpensionsförmånerna och i åtskilliga fall även av änkepensionsförmånerna,
ändring av grunderna för bestämmande av familjepensions ökning för
pensionsberättigade barn, höjning av barnpensionsåldern från 18 till 19 år
samt sänkning av befattningshavarbidragen till pensioneringen. Beträffande de
vid utgången av år 1943 i aktiv tjänst hos statens järnvägar anställda kassadelägarna
har pensionsutredningen verkställt en approximativ uppskattning
av förenämnda faktorers inverkan å kapitalvärdet av ifrågavarande pensionsförpliktelser,
kapitalvärdet av rörliga tilläggsförmåner vid nuvarande
indexläge däri inräknat, och därvid kommit till det resultat, att detta kapitalvärde,
därest indexläget förblir oförändrat, skulle ökas med 5 160 000
kronor.
Då för 10-procentsförhöjningen av de enligt kassans reglemente utgående
pensionerna erfordras omkring 12 870 000 kronor, skulle den av den nya
pensionsordningen föranledda ökningen av kapitalvärdet av statens pensionsförpliktelser
komma att totalt uppgå till omkring 18 030 000 kronor
eller omkring 910 000 kronor mera än det till 17 118 000 kronor beräknade
överskottet.
I den man förstatligandet av de till kassan anslutna enskilda järnvägarna
fortskrider kommer 10-procentsförhöjningen att för den aktiva personalen
vid nyförstatligade järnvägar utbytas mot den förbättring av pensionsvillkoren,
som tillämpning av de statliga pensionsreglementena skulle medföra.
Någon mera betydande ökning av de statliga pensionsförpliktelserna antages
emellertid icke föranledas av sådant utbyte.
Av kassans delegerade uttalade särskilda önskemål. Kassans delegerade lia
i ett till överenskommelsen fogat särskilt yttrande framfört önskemål om
utnyttjande av det beräknade överskottet till pensionsförbättring åt kassans
Bankoutskottets utlåtande iir 33.
13
nuvarande delägare och pensionstagare i större omfattning än vad i överenskommelsen
förutsatts. Därjämte ha de framhållit, att vissa kassadelägare
kunna antagas önska, att den statliga pensionsåldern skall tillämpas i fråga
om delägare, som skulle bliva underkastade de statliga pensionsreglemen
tena.
, , , , .
I avseende å utnyttjande av överskottet na delegerade utgått
ifrån, att staten bör bestrida kostnaden för den förbättring av nu gällande
pensions villkor, som de delägare, vilka vid övertagandet eller senare vid
fortsatt järnvägsförstatligande skulle bliva underkastade de statliga pensionsreglementena,
genom tillämpning av sagda reglementen skulle erhålla,
utan att härför taga i anspråk någon mera väsentlig del av det på dessa delägare
belöpande överskottet. Vad av det totala överskottet icke åtgar tor beredande
åt övriga delägare och deras efterlevande av i överenskommelsen
föreskriven 10-procentsförhöjning m. m. bör enligt delegerades mening i
huvudsak disponeras för beredande av ytterligare förmåner åt de vid tidpunkten
för övertagandet förefintliga delägarna och pensionstagarna. billigt
en av delegerade gjord uppskattning, mot vilken pensionsutredningen icke
gör någon erinran, åtgå omkring 8 miljoner kronor för bestridande av kostnaden
för 10-procentsförhöjningen m. m. åt de delägare och pensionstagare,
vilka skulle kvarstå vid pensionsrätt enligt kassans reglemente och vilka icke
framdeles på grund av fortsatt järnvägsförstatligande skulle fa utbyta nämnda
förmån mot den pensionsförbättring, som då ii rågakommande tillämpning
av de statliga pensionsreglementena skulle medföra.
Då överskottet beräknats till omkring 17 miljoner kronor och kapitalkostnaden
för den statliga förvaltningen av delegerade uppskattats till högst 1
miljon kronor, lia de gjort gällande, att ett belopp av omkring 8 miljoner
kronor står till förfogande för den av dem begärda ytterligare pensionsfo
bättringen. Härav bör enligt deras mening få disponeras 6 miljoner kronor,
i första hand till beredande av förmåner, likformigt fördelade pa alla nuvarande
delägare och pensionstagare. För det fall att detta önskemal icke skill
bifallas lia delegerade uttalat sig för att sistnämnda belopp skall tiUgodokomma
sådana pensionstagare, vilka särskilt aro i behov av lättnad i sina
ekonomiska bekymmer. ..
Pensionsutredningen bestrider icke önskvärdheten av att de sämst sellda
av de delägare och pensionstagare, vilka skulle bibehållas vid pensions! att
enligt kassans reglemente, erhölle någon tillökning av kassapensionen utöver
vad i överenskommelsen förutsatts och vad som ina tillkomma dem fonn
av statlig dyrtidshjälp m. m. eller — vad angar personal vid ej statsoyerta-ma
järnvägar — dyrtidstillägg från vederbörande jarnvagsforvaltnmg.
Pensionsutredningen har dock funnit sig icke bora frångå den till grund för
överenskommelsen lagda planen för utnyttjande av det “T^/håll"
tet vars realitet för övrigt framhalles vara beroende av bland annat hal
barheten av det gjorda antagandet örn en genomsnittlig framtida ranteav
kastning
av 3V2 procent. .
Enligt pensionsutredningens mening bör nämligen den del av överskottet,
som belöper på delägare, å vilka de statliga pensionsreglementena skulle fa
tillämpning, självfallet i mån av tillgång disponeras till bestridande av kostnaden
för den pensionsförbättring dessa delägare genom sadan tillämpning
skulle erhålla. Då denna del av överskottet ej fullt förslår härtill, anser pensionsutredningen,
att för berörda delägare icke bör ifrågakomma någon ytterligare
förbättring, varigenom de skulle erhålla en gynnsammare stallning
i pensionshänseende än som betingas av den befattning vid statens järnvägar,
vilken vederbörande innehar. Vad angår övriga delägare och pensions
-
14
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
tagare har det synts utredningen ej heller böra ifrågakomma att för pensionsförbättring
åt dem använda mera av de tillgångar staten skulle övertaga
från kassan, än vad i stort sett motsvarar den på dem belöpande andelen av
överskottet. För övrigt erinrar pensionsutredningen, att örn kassan skulle
fortsätta sin verksamhet, den säkerligen icke själv inom överskådlig tid kunde
åstadkomma någon liknande förbättring.
Hälsingborg—Hässleholms järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa.
(Bil. B.)
Kassans ställning. Förutvarande jämvägsägare hade garanterat kassan en
årlig medelränta av minst 5 procent å dess tillgångar, vilken garanti övertagits
av staten i samband med järnvägarnas övertagande. Pensionsutredningen
har låtit verkställa försäkringsteknisk utredning rörande kassans ställning
vid utgången av år 1943. Denna utredning, vid vilken tillämpats 5 procents
ränta, utvisade ett kapitalvärde av pensionsförpliktelserna på omkring
4 740 000 kronor och ett underskott av omkring 390 000 kronor, motsvarande
omkring 8,2 procent av värdet av pensionsförpliktelserna.
Överenskommelsens detaljer. Bestämmelserna i den efter förhandlingar
med representanter för kassan mellan pensionsutredningen och kassans styrelse
träffade preliminära överenskommelsen öiverensstämma i huvudsak
med motsvarande bestämmelser i överenskommelsen med Enskilda järnvägarnas
pensionskassa. Med hänsyn till kassans ställning har dock någon förhöjning
av de pensioner, som alltjämt skulle utgå enligt kassans stadgar,
icke ansetts böra ifrågakomma. Kapitalkostnaden för 10 procents förhöjning
skulle ha uppgått till omkring 230 000 kronor.
Enligt kassans stadgar är pensionerad medlem, som har pensionsberättigade
anhöriga, skyldig att erlägga pensionsavgift med 4 procent å utgående
pensionsbelopp. I 4 § av överenskommelsen har bestämmelse intagits om
att berörda föreskrift icke skall äga tillämpning efter statens övertagande av
kassan. Ifrågvarande avgifter representera ett kapitalvärde av inemot 100 000
kronor.
Kostnadsberäkningar. Den ökning av kapitalvärdet av statens pensionsförpliktelser,
som — bortsett från det förefintliga underskottet —- vid nuvarande
indexläge skulle förorsakas av den föreslagna pensionsregleringen, har
pensionsutredningen för ifrågavarande kassas vidkommande approximativt
uppskattat till 590 000 kronor.
Landskrona och Hälsingborgs järnvägars pensionskassa.
(Bil. C.)
Kassans ställning. Kassan är liksom Hälsingborg—Hässleholmskassan av
staten garanterad 5 procents ränteavkastning. Även för denna kassa har pensionsutredningen
låtit verkställa en på 5 procents räntefot grundad försäkringsteknisk
utredning av ställningen vid utgången av år 1943. Enligt denna
utredning utgjorde kapitalvärdet av pensionsförpliktelserna omkring 4 810 000
kronor och förelåg ett underskott av omkring 280 000 kronor, motsvarande
omkring 5,8 procent av värdet av pensionsförpliktelserna.
Överenskommelsens detaljer. Den preliminära överenskommelse, som efter
förhandlingar med kassans representanter träffats med kassans styrelse,
överensstämmer i sak med den med Hälsingborg—Hässleholmskassan träffade
överenskommelsen. Någon förhöjning av de enligt kassans stadgar utgå
-
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
15
ende pensionerna har sålunda icke ifrågasatts. Kapitalkostnaden för 10 procents
förhöjning skulle ha uppgått till omkring 230 000 kronor.
Kostnadsberäkningar. Bortsett från förenämnda underskott har den av den
föreslagna pensionsregleringen förorsakade ökningen av statens pensionsförpliktelser
för de aktiva delägarna i kassan av pensionsutredningen — under
antagande att nuvarande indexläge ej ändras — approximativt uppskattats
till 190 000 kronor.
Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvågs personals pensions- samt
änke- och pupillkassa.
(Bil. D.)
Kassans ställning. Enligt en på 3 72 procents räntefot grundad försäkringsteknislc
utredning av kassans ställning vid utgången av år 1943 utgjorde
kapitalvärdet av pensionsförpliktelserna omkring 3 210 000 kronor. Utredningen
utvisade ett underskott av omkring 110 000 kronor, motsvarande omkring
3,1 procent av värdet av pensionsförpliktelserna. .
överenskommelsens detaljer. Deri nied kassans styrelse träffade preliniinära
överenskommelsen skiljer sig icke i sak från de med Hälsingborg Hässleholms-
och Landskrona—Hälsingborgskassorna träffade överenskommelserna.
Då den försäkringstekniska utredningen utvisat underskott, har någon
förhöjning av pensioner, utgående enligt kassans reglemente, icke föreslagits.
Kapitalkostnaden för 10 procents förhöjning skulle ha utgjort omkring
130 000 kronor.
Kostnadsberäkningar. Den ökning av kapitalvärdet av de statliga pensionsförpliktelserna
till de på aktiv stat vid statens järnvägar uppförda delägarna,
vilken skulle förorsakas av den föreslagna pensionsregleringen, har
pensionsutredningen —- under antagande av oförändrat indexläge approximativt
uppskattat till 170 000 kronor.
S. W. B. pensionskassa.
(Bil. E.)
Kassans ställning. Tillsynsmyndigheten har den 13 juli 1943 förklarat kassans
stadgar stå i överensstämmelse med föreskrifterna i 1938 ars lag örn
understödsföreningar och vara betryggande för medlemmarna och övriga
understödsberättigade samt medgivit kassan att upptaga premiereserven till
lägre belopp än som i lagen föreskrives, dock under villkor att skillnaden
minskas enligt särskild plan. Tillsynsmyndighetens beslut är grundat pa en
utredning av kassans ställning vid utgången av år 1942. Enligt denna utredning,
vid vilken tillämpats en räntefot av 3 procent, utgjorde värdet av dåvarande
pensionsförpliktelser omkring 25 930 000 kronor. Utredningen utvisade
en brist av omkring 3 940 000 kronor. Enligt förenämnda plan beräknades
bristen bliva amorterad under 15 år genom överräntor och diverse inkomster
m. m. Pensionsutredningen har låtit undersöka, hur beräkningsresultaten
skulle utfallit, därest en räntefot av 3 V-. procent tillämpats. Enligt denna undersökning
utgjorde värdet av pensionsförpliktelserna omkring 23 950 000
kronor, och ett överskott av omkring 1 170 000 kronor beräknades föreligga.
Härtill anses libra läggas det till omkring 300 000 kronor beraknade belopp,
som under tiden fram till det förutsatta (ivertagandet av kassan kan beräknas
ha besparats genom kvarstående i tjänst efter den till 63 år bestamda
pensionsåldern. Vid övertagandet skulle sålunda kassans överskott kunna
16
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
antagas komma att uppgå till omkring 1 470 000 kronor, motsvarande omkring
6,1 procent av samtliga pensionsförpliktelser.
Överenskommelsens detaljer. Den preliminära överenskommelsen är upprättad
i huvudsaklig överensstämmelse med den med delegerade för Enskilda
järnvägarnes pensionskassa träffade överenskommelsen.
Det överskott av omkring 1 470 000 kronor, som beräknats föreligga, medger
en pensionsförbättring åt den personal, som icke skall bliva underkastad
de statliga pensionsreglementena. Premiereserven för denna personal har beräknats
utgöra omkring 8 700 000 kronor eller omkring 44,5 procent av den
totalt erforderliga (omkring 19 570 000 kronor). I anslutning härtill antages
den på ifrågavarande personal belöpande andelen av överskottet utgöra
0>45 X 1 47 0 0 00 eller omkring 660 000 kronor. Detta belopp beräknas förslå
till bestridande av kostnaden för höjning med omkring 7,6 procent av berörda
personal tillkommande kassapensioner. I betraktande härav och med
hänsyn till att, bortsett från räntefoten, s. k. säkra grunder tillämpats vid
beräkningarna, har pensionsutredningen — om än med viss tvekan — ansett
försvarligt att godtaga en pensionsförhöjning av 10 procent. Kapitalkostnaden
härför utgör omkring 870 000 kronor.
Kostnadsberäkningar. Vad angår de belopp, varmed kapitalvärdet av statens
pensionsförpliktelser till de aktiva delägarna i kassan skulle ökas utöver
värdet av de pensionsförpliktelser, som staten genom att övertaga Stockho1™—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolags järnvägar skulle vid
tillämpning av nu gällande pensionsordning ikläda sig, har pensionsutredningen
under förutsättning av oförändrat indexläge •— approximativt uppskattat
desamma till 950 000 kronor.
Då för 10-procentsförhöjningen av de enligt kassans stadgar utgående pensionerna
erfordras omkring 870 000 kronor, skulle den av den nya pensionsordningen
föranledda ökningen av kapitalvärdet av statens pensionsförpliktelser
komma att totalt uppgå till omkring 1 820 000 kronor eller omkring
350 000 kronor mera än det till omkring 1 470 000 kronor beräknade överskottet.
Av kassans delegerade uttalade särskilda önskemål. Kassans delegerade
ha uttalat önskemål, att av staten övertagen personal, även om den vid förstatligandet
uppnått i allmänna tjänstepensionsreglementet stadgad pensionsålder,
måtte erhålla pension enligt nämnda reglemente. Delegerade framhalla
bland annat, att pension under tre år inbesparats för ifrågavarande
överariga befattningshavare, som dessutom under denna tid erlagt pensionsavgifter.
Delegerade hemställa vidare, att en större del av överskottet än pensionsutrednmgen
förordat tillföres kassans delägare och pensionärer, huvudsakligen
i form av engångsutbetalningar till förefintliga pensionstagare och vissa
delägaregrupper. Delegerade åberopa härvid, att statens avsikt med övertagande
av de enskilda järnvägarnas pensionskassor torde ha varit önskan
att så snart som möjligt avveckla ett i längden ohållbart förhållande mellan
de med fyllnadspension och dyrtidshjälp kompletterade pensionerna för personal
från förstatligade järnvägar och pensionerna för den personal, som
fran början vunnit anställning vid statens järnvägar. Delegerade hänvisa
aven till att andra kassor, som vid beräkning under enahanda förutsättningar
uppvisat proportionsvis betydande brister, föreslås övertagna utan
att någon reduktion av nuvarande eller blivande förmåner satts i fråga.
Pensionsutredningen har i fråga om det sistnämnda önskemålet hänvisat
tdl vad utredningen anfört rörande det av delegerade för Enskilda järnvägarnes
pensionskassa avgivna yttrandet. Därutöver framhålles, att ett tillgodoseende
av berörda önskemål skulle föranleda en betydande ökning av
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
17
statens kapitalkostnad för pensionsregleringen samt att realiteten av det beräknade
överskottet i detta fall är särskilt diskutabel i betraktande av den
osäkerhet, som måste anses vidlåda beräkningen av den del av värdet av
överräntor, som belöper på avkastningen av kassans fastigheter.
Den föreslagna pensionsordningens ekonomiska innebörd.
I betänkandet anföres huvudsakligen följande.
Genom att övertaga de kassor, med vilka preliminär överenskommelse träffats,
skulle staten beträffande nedanstående kassor få svara för underskott,
enligt förhållandena vid 1943 års utgång uppgående till följande belopp:
Hälsingborg—Hässleholmskassan .............. omkring 390 000 kronor
Landskrona—Hälsingborgskassan .............. » 280 000 »
Uddevalla—Vänersborg—Herri jungakassan ..... » 110 000 >
eller tillhopa omkring 780 000 kronor.
Kapitalvärdena vid utgången av år 1943 av den ökning av de statliga pensionsförpliktelserna,
vilken — under antagande att nuvarande indexläge förblir
oförändrat — skulle förorsakas av ökning av pensionsförmånerna och
minskning av pensionsbidragen för de på aktiv stat vid statens järnvägar uppförda
anställningshavama, hava uppskattats till följande belopp:
Enskilda jämvägarnes pensionskassa ........ omkring 5 160 000 kronor
Hälsingborg-Hässleholmskassan.............. » 590 0001 »
Landskrona-Hälsingborgskassan ............ » 190 000 »
Uddevalla-Vänersborg-Herrljungakassan ...... » 170 000 »
S. W. B. pensionskassa .................... » 950 000 »
redan övertagna kassor m. fl .............. »_670 OOP »
eller tillhopa omkring 7 730 000 kronor.
Emellertid skulle täckning för de på Enskilda jämvägarnes pensionskassa
och S. W. B. pensionskassa fallande beloppen delvis erhållas genom de överskott,
som beräknats föreligga inom sagda kassor, i den mån dessa överskott
ej tagas i anspråk för förbättring av de pensioner, som alltjämt skulle utgå
enligt kassornas stadgar. Den på staten fallande andelen av kapitalvärdet av
kostnadsökningen skulle bliva omkring 2 880 000 kronor.
Den nya pensionsordningen skulle sålunda medföra en ökning av statens pensionsförpliktelser
i fråga om det den 1 juli 1945 förefintliga aktiva befattoingshavarbeståndet,
vars kapitalvärde utgör omkring (780 000 + 2 880 000
=) 3 660 000 kronor.
1 detta sammanhang må framhållas, att en övergång från nu gällande
pensionsåldrar till de i de statliga pensionsreglementena bestämda skulle
medföra en ökning av de statliga pensionsförpliktelserna, vars kapitalvärde
för de vid ingången av budgetåret 1945/46 hos statens järnvägar anställda
befattningshavarna uppgår till mer än 15 000 000 kronor. Medräknas de nu
vid enskild järnväg anställda, i Enskilda jämvägarnes pensionskassa delaktiga
befattningshavare, vilka kunna förutsättas komma att vid fortsatt järnvägsförstatligande
övergå i statens järnvägars tjänst, skulle motsvarande kapitalvärde
överstiga 27 000 000 kronor.
1 Häri ingår 100 000 kronor för avgiftsbefrielse för pensionärer.
Bihang till riksdagens protokoll 19t5. 8 sami. Nr 33.
2
18
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
Enligt de med förenämnda fem kassor träffade preliminära överenskommelserna
skulle staten övertaga kassornas samtliga tillgångar. De bokförda
värdena av dessa tillgångar utgjorde vid utgången av år 1943:
Enskilda järnvägarnes pensionskassa ........ omkring 151 330 000 kronor
Hälsingborg—Hässleholmskassan .......... » 3 220 000 »
Landskrona—Hälsingborgskassan .......... » 3 820 000 »
Uddevalla—Vänersborg—Herrljungakassan . . > 2 770 000 »
S. W. B. pensionskassa ...... »_18 260 000 »
eller tillhopa omkring 179 400 000 kronor.
Efter kassornas övertagande skulle statens järnvägars årliga pensionsutgifter
till en början minskas med följande, med utgångspunkt från förhållandena
under år 1943 beräknade belopp:
för bortfallande av avgifter till kassorna .... omkring 1 280 000 kronor
för bortfallande av garanterad räntefyllnad » 70 000 »
genom inflytande befattningshavaravgifter .... » 1 180 000 »
genom enskilda järnvägsbolags avgifter ...... » 1 270 000 »
genom räntor å övertagna tillgångar ........ » 6 780 000 »
eller tillhopa omkring 10 580 000 kronor.
Å andra sidan skulle statens järnvägar hava att bestrida de årliga pensionsutgifter,
som tidigare åvilat de hittills fristående kassorna, jämte förhöjning
med 10 procent av de från Enskilda järnvägarnes pensionskassa och
S. W. B. pensionskassa utgående pensionerna. Dessa utgifter utgöra, om förhållandena
under år 1943 tagas till utgångspunkt, sammanlagt omkring
7 670 000 kronor.
Genom den nya pensionsordningen skulle alltså till en början uppkomma
ett årligt överskott av omkring (10 580 000 — 7 670 000 =) 2 910 000 kronor.
Den ojämförligt största delen av detta överskott är emellertid att
tillskriva de avgifter -—- tillhopa omkring 2 450 000 kronor — som skulle
komma att erläggas av och för i Enskilda järnvägarnes pensionskassa delaktiga
anställningshavare vid ännu icke övertagna järnvägar.
Beträffande de kassor, vilka kunna komma att övertagas efter den 1 juli
1945, måste den pensionsförbättring och avgiftsminskning, som skulle ifrågakomma
för delägarna i dessa kassor, föranleda en viss ökning av de statliga
pensionsförpliktelserna. Denna ökning torde emellertid kunna förutsättas icke
bliva förhållandevis större — snarare mindre — än motsvarande ökning beträffande
delägare i de kassor, vilka föreslagits skola övertagas av staten från
och med den 1 juli 1945.
Förbättring av vissa äldre familjepensioner.
Pensionerade, av staten övertagna förutvarande befattningshavare vid enskilda
järnvägar och efterlevande till dylika befattningshavare blevo icke
delaktiga i den av 1939 års riksdag beslutade förbättringen av vissa äldre
tjänste- och familjepensioner. Frågan örn förbättring av dessa pensionstagares
förmåner ansågs icke böra upptagas till prövning förrän överblick vunnits
över de konsekvenser en sådan förbättring kunde föra med sig för den
händelse staten i en framtid komme att övertaga större delen av det enskilda
järnvägsnätet.
Bankoutskottets utlåtande nr 33-
19
De pensionerade befattningshavarna ha emellertid sedermera, i likhet med
övriga enligt äldre grunder pensionerade statliga befattningshavare, blivit delaktiga
i de av 1943 och 1944 års riksdagar beslutade förbättringarna av vissa
äldre tjänstepensioner. Någon ytterligare pensionsförbättring — frånsett den
som följer av överenskommelserna med vissa kassor —- anser pensionsutredningen
icke böra beredas dem i förevarande sammanhang.
Vad beträffar efterlevande till av staten från enskild järnväg övertagna
befattningshavare blevo de uttryckligen undantagna från 1939 års pensionsförbättring
allenast tillsvidare. Frånsett av 1942 års riksdag för vissa efterlevande
till förutvarande befattningshavare vid Mora—Vänerns järnväg medgivna
pensionstillägg med 180 kronor ha de sedermera icke erhållit någon
pensionsförbättring. Pensionsutredningen har förordat, att de nu, i samband
med den föreslagna pensionsregleringen, i förekommande fall erhålla pensionsförbättring
motsvarande den av 1939 års riksdag för övriga enligt äldre
grunder pensionerade efterlevande till befattningshavare i statens tjänst m. fl.
beslutade och genom kungörelsen nr 508/1939 angående ny familjepension
reglerade pensionsförbättringen. Utredningen har framlagt förslag till bestämmelser,
enligt vilka kungörelsen nr 508/1939 skall tillämpas å de till
efterlevande efter övertagna tjänstemän utgående familjepensioner, vilka sålunda
äro avsedda att förbättras. Till övertagna tjänstemän ha förutsatts
skola hänföras alla anställningshavare i tjänstemannaställning, som från anställning
vid enskilt företag övergått i statens järnvägars tjänst, vare sig anställningshavarna
blivit uppförda på statens järnvägars stat eller ej.
Antalet familjepensionstagare, för vilka pensionsförbättringen skulle ifrågakomma,
utgör enligt betänkandet för närvarande omkring 40. Den årliga
kostnaden för pensionsförbättringen skulle vid nuvarande indexläge utgöra
omkring 9 000 kronor. Någon framtida kostnadsökning till följd av fortsatt
järnvägsförstatligande beräknas icke vara att motse, enär flertalet av de befattningshavare,
som därvid komma att övertagas av statens järnvägar, förutsatts
skola bliva underkastade 1941 års allmänna familjepensionsreglemente.
Yttrandena över järnvägspensionsutredningens förslag.
Järnvägsstyrelsen har liksom pensionsutredningen funnit övervägande skäl
tala för ett slatsövertagande av ifrågavarande fem pensionskassors rörelse.
Emellertid bar styrelsen föreslagit vissa ändringar i överenskommelserna,
särskilt vad angår överenskommelsen med Enskilda järnvägames pensionskassa.
Järnvägsstyrelsen föreslår till en början en begränsning för kassareglementets
bestämmelser underkastade delägare i Enskilda järnvägames pensionskassa
av delaktighetsbelopp som anmälas efter den 30 juni 1945 i så
målto, att delaktighetsbelopp ej må genom anmälan efter den 30 juni 1945
höjas så mycket, alt däremot svarande pension enligt § f> mom. 1 a) blir
20
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
högre än den ålderspension, som enligt de statliga reglementena är tillförsäkrad
befattningshavare med motsvarande tjänsteställning och tjänstetid.
. Styrelsen föreslår vidare en ytterligare höjning av de pensionsavgifter för
nya försäkringar och ökningar i delaktighetsbelopp, som avses i överenskommelsen
med Enskilda jämvägames pensionskassa. I fråga örn försäkringar
respektive ökningar i delaktighetsbelopp, som tillkomma efter en viss övergångstid,
böra avgifterna enligt vad järnvägsstyrelsen framhåller överhuvud
icke vara fixerade. Denna fråga ställes av styrelsen i samband med önskemål
örn möjlighet för järnvägsstyrelsen att efter järnvägsförstatligandets slutförande
till annan försäkringsgivare överlåta den från kassan övertagna röi''elsen
i vad angår personal vid järnvägar, som fortfarande äro i enskild ägo.
Styrelsen yttrar härom bland annat följande.
Av den vid betänkandet fogade utredningen rörande Enskilda järnvägarnes
pensionskassa framgår, att de av utredningsmännen föreslagna avgifterna
beräknats efter 3,5 procents räntefot samt utan förvaltnings- och risktillägg.
Vad beträffar de vid övertagandet befintliga, noga fixerade utfästelserna vill
järnvägsstyrelsen icke motsätta sig en sådan beräkning. Med hänsyn till att
pensionsförsäkring hittills visat sig bliva från årtionde till årtionde allt dvrare.
synes däremot ett motsvarande åtagande beträffande framtida försök
ringar, vilka kunna börja löpa så sent som omkring år 1980, vara mycket
betänkligt, då det näppeligen lär kunna uppfyllas utan betydande förlust.
Det måste väl också anses oegentligt, om ett statens verk skulle meddela personer
i enskild tjänst, mot vilka staten ej har större förpliktelser än mot vilken
medborgare som helst, försäkring på villkor som äro långt förmånligare
än de, som vederbörande statliga myndigheter ha möjlighet att ens godkänna
vare sig för försäkringsanstalt eller för understödsförening.
Av båda dessa anledningar måste järnvägsstyrelsen hemställa, att — eventuellt
med undantag för de närmaste åren — de av pensionsutredningen föreslagna
avgiftstalen utbytas mot tal av samma storlek som med samma förmåner
skulle ha krävts för vinnande av s. k. förklaring enligt 1938 års lag
örn understödsföreningar, ävensom av skäl som i det följande närmare utvecklas,
att deras giltighet tidsbegränsas.
Järnvägsstyrelsen är helt ense med pensionsutredningen om lämpligheten
av en avveckling av den utav staten omhänderhavda pensioneringen av de
enskilda järnvägarnas personal, vilken avveckling blir så mycket mer angelägen
för den händelse, såsom i betänkandet förutsättes, försäkring skall
kunna meddelas befattningshavare vid dotterföretag till järnvägsbolag. För att
ernå avveckling inom rimlig tid är det nödvändigt att, sedan förstatligandet
blivit i avsedd utsträckning slutfört, järnvägsstyrelsen har möjlighet att i sin
tur å annan försäkringsgivare överlåta den nu från Enskilda järnvägarnes
pensionskassa övertagna pensionsförsäkringsverksamheten, i vad angår personal
vid järnvägar, som ej blivit av staten förvärvade.
Järnvägsstyrelsen får alltså påyrka, att den föreslagna överenskommelsen
kompletteras med bestämmelse örn rätt till sådan överlåtelse på enskild försäkringsanstalt
eller understödsförening, som nyss sagts. Styrelsen är fullt
medveten om, att en sådan överlåtelse icke kommer att kunna äga rum utan
ett betydande tillskott av statsmedel, främst beroende på de i förhållande till
ställningen stora förmåner, som äro avsedda att medgivas nuvarande delägare.
För att överlåtelse överhuvud skall vara möjlig, få emellertid avgifterna
ej vara fixerade ifråga om utfästelser, som tillkomma efter överlåtelsen.
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
21
Järnvägsstyrelsen har vidare uttalat, att det syntes uppenbart, att även
med dessa modifikationer uppgörelserna kunde anses gå till den yttersta
gränsen av vad som kunde betraktas såsom från statens sida försvarligt.
Järnvägsstyrelsen har därför bestämt avstyrkt, att under ärendets fortsatta
behandling ytterligare eftergifter göras för önskemål, som framförts eliel;
kunna framföras av representanter för kassorna. :
Vad beträffar pensionsåldern för de kassadelägare, på vilka de statliga
reglementena skola bliva i huvudsak tillämpliga, yttrar järnvägsstyrelsen huvudsakligen
följande.
I detta stycke har från visst personalhåll framhållits önskvärdheten att
intet undantag från de allmänna bestämmelserna gjordes. Järnvägsstyrelsen
kan i princip biträda detta önskemål men finner liksom pensionsutredningen
ej möjligt förorda ett omedelbart generellt införande av de statliga reglementenas
pensionsåldersbestämmelser, detta med hänsyn dels till därmed inträdande
förhöjning i pensionsförpliktelsernas kapitalvärde dels till omständig-,
heten, att de befattningshavare, som stå nära och inställt sig på en viss pensionsålder,
icke böra plötsligt tvingas över på en annan.
Å andra sidan synes det knappast rimligt, att staten skulle för obestämd
framtid, vilken kan sträcka sig över mer än 40 år, förbinda sig att tillämpa
särskild pensionsåldersbestämmelse för vissa från enskilda järnvägar övertagna
befattningshavare. 3 § 2 mom. torde därför böra kompletteras med
föreskrift om rätt för staten att efter viss övergångstid, t. ex. 5 år räknat från
den 1 juli 1945, med skäligt varsel sätta bestämmelsen i 3 § 2 mom. ur kraft.
I alla händelser synes det icke böra komma i fråga, att, såsom föreslagits
i sagda hänseende, placera medlemmarna i understödsföreningen Hälsingborg—Hässleholms
järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa i sådan
särställning, att alla dessa medlemmar skola ha rätt och skyldighet att kvarstå
i tjänst intill 65 år. Styrelsen föreslår, att i överenskommelsen med Hälsingborg—Hässleholms
järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa,
3 § 2 mom. första stycket, åldern 65 år ändras till 63 år.
Statskontoret har funnit anledning till vissa detaljerinringar mot utredningsförslaget
och de preliminära överenskommelserna. I fråga om den föreslagna
förändringen av sjukpensionerna från Enskilda järnvägarnes pensionskassa
samt den ifrågasatta generella höjningen av pensionerna från
samma kassa och S. W. B. pensionskassa yttrar statskontoret följande.
Den föreslagna höjningen av sjukpensionerna finner statskontoret skäligen
böra komma till stånd. Ämbetsverket anser dock att statsverket rimligen icke
bör ensamt svara för härigenom uppkommande kostnader, även om desamma
icke skulle bliva av någon mera betydande storleksordning, utan synes härför
i första hand böra tagas i anspråk kassans överskott. Den ifrågasatta generella
höjningen av kassapensionerna synes i anslutning därtill icke böra ske
med större belopp än vartill kassans återstående överskott beräknas lämna
full tillgång.
Enligt den preliminära överenskommelsen örn statens övertagande av understödsföreningen
S. W. B. pensionskassa skulle överskottet för kassan disponeras
för en generell höjning med 10 procent av samtliga kassapensioner.
Den andel av överskottet, som belöper på personal, som icke skulle bliva
underkastad de statliga pensionsreglementena, förslår emellertid enligt framlagda
beräkningar till bestridande av kostnaden för höjning med allenast
7,6 procent av personalen tillkommande kassapensioner. Kostnadsskill
-
22
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
Haden skulle alltså få bäras av statsverket. Statskontoret anser sig icke heller
beträffande denna kassa kunna tillstyrka större höjning av kassapensionema
än som motsvaras av förefintligt överskott.
Styrelsen för Enskilda jårnvägarnes pensionskassa har i fråga örn dispositionen
av kassans beräknade överskottsmedel vidhållit de önskemål, som
tidigare uttalats av delegerade för kassan. Styrelsen har därvid bland annat
fäst uppmärksamheten på att för närvarande mycket låga pensionsbelopp
utginge för stora grupper av kassans pensionärer. I fråga härom har styrelsen
anfört följande.
Att så är förhållandet har sin förklaring däri, att pensionsunderlaget normalt
utgöres av delägares fasta lön, d. v. s. utan hänsynstagande till utgående
dyrtids- och andra eventuella tillägg, och att löneförhöjningar efter
fyllda 50 år i regel ej föranleda pensionsförhöjningar. Efter penningvärdets
successiva försämring ha dessa låga pensioner kommit att motsvara en alltmer
begränsad köpkraft. Från de tyvärr talrika fall, i vilka man kan konstatera
att vederbörande pensionstagare befinna sig i ekonomiskt nödläge, utgår
en långsamt stigande kurva betecknande pensionerade befattningshavare
och efterlevande, av vilka många uppehålla sig vid existensminimum i den
mening detta uttryck bör användas i ett socialt ansvarigt samhälle.
Styrelsen för Landskrona och Hälsingborgs järnvägars pensionskassa har
hemställt, att delägare i kassan, vilken i samband med statens övertagande
av nämnda järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst och innehar anställning
på övergångsstat men icke bestrider på aktiv stat uppförd tjänst,
måtte utfå pension efter ett pensionsunderlag motsvarande den lönegrad eller
löneklass, efter vilken avlöningen vid pensionstillfället till honom utgår, dock
under förutsättning att han icke i viss ordning valt att kvarstå vid kassareglementet.
Styrelsen för Hälsingborg—Hässleholms järnvägars pensions- samt änkeoch
pupillkassa har uttalat ett liknande önskemål.
Styrelsen för Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs personals pensions-
samt änke- och pupillkassa har anfört, att det av jämvägspensionsutredningen
beräknade kapitalunderskottet vid antagande av 3,5 procents räntefot
sannolikt den 1 juli 1945 förbytts till ett överskott på 10 000—20 000
kronor.
Styrelsen för S. W. B. pensionskassa — som förklarat sig vidhålla de av
delegerade för kassan tidigare framförda särskilda önskemålen — har i fråga
om beräknandet av kassans överskott anfört följande.
Enligt styrelsens och delegerades uppfattning torde överskottet ökas med
ytterligare ett belopp på ca 400 000 kronor avseende det i all framtid kapitaliserade
värdet av kassans diverse inkomster. Dessa ha enligt järnvägspensionsutredningen
endast kapitaliserats under en tid av 15 år. Styrelsens skäl
att yrka på att värdet av ifrågavarande inkomster upptages till högre belopp
äro följande. Kassans diverse inkomster utgöras till den övervägande delen
av S. W. B. järnvägsbolags inkomster av rätten att försälja tidningar och
dylikt å tåg och å stationer, inkomst av försålda gräsgrödor på bolagets mark,
tillvarataget gods, böter från personalen och dylikt. Sedan S. W. B. inlemmats
i S. J., torde det bereda svårigheter att i bokföringen utsöndra dessa
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
23
inkomster i vad de härröra från S. W. B. linjer. Skulle sålunda S. W. B.
kassa ej överlåtas på staten utan bestå i fortsättningen, synes det nödvändigt
att avgifterna i fråga fixeras såsom årliga bidrag att utgå med fasta belopp.
Därest en sådan överenskommelse träffades mellan kassan och S. J. synes
en dylik utfästelse från S. J. i stället på goda grunder kunna betraktas som
en städse fortlöpande ränta. I varje fall synes en kapitaliseringstid av 15 år
vara för kort. Överskottet bör kunna ökas med inemot 400 000 kronor och
sålunda uppgå till inemot 1 870 000 kronor, i stället för det av järnvägspensionsutredningen
beräknade överskottet kronor 1 470 000.
Departementschefens yttrande.
Chefen för finansdepartementet har anfört i huvudsak följande.
Vid den nu verkställda utredningen har framkommit, att en tillfredsställande
reglering av pensionsförhållandena för här ifrågavarande personal icke
kan åstadkommas på annat sätt, än att anställningshavama för framtiden bli
i huvudsak underkastade de statliga pensionsreglementena och att de enskilda
kassornas rörelse i en därav betingad utsträckning överlåtes till staten.
För egen del anser jag, att järnvägspensionsutredningens förslag i ämnet efter
vissa jämkningar av begränsad räckvidd bör läggas till grund för framställning
till riksdagen.
Som villkor för de statliga pensionsreglementenas tillämpning på övertagen
jämvägspersonal med delaktighet i enskild järnvägspensionskassa^ skall
enligt förslaget gälla, att kassans rörelse överlåtes till staten, i den män rörelsen
omfattar personal, som varit anställd vid av staten förvärvad järnväg.
Detta villkor är uppfyllt beträffande ett antal smärre kassor, som i samband
med tidigare järnvägsförvärv på olika sätt kommit i statens ägo. Beträffande
tre av de kassor, om vilkas övertagande preliminära överenskommelser föreligga,
utvisa de av järnvägspensionsutredningen framlagda beräkningarna underskott,
och det är i varje fall ostridigt, att övertagandet av de två Hälsingborgskassorna
kommer att medföra kostnader för statsverket redan för täckande
av dylika underskott, som — även under de jämförelsevis gynnsamma
antaganden, vilka lagts till grund för beräkningarna — få förutsättas vara för
handen vid oförändrad tillämpning av kassareglementena. Järnvägspensionsutredningen
har emellertid enligt min mening anfört avgörande skäl för att
staten likväl övertager även ifrågavarande tre kassor.
I den mån järnvägsförstatligandet fortskrider, uppkommer fråga örn statens
övertagande jämväl av vissa andra i betänkandet omförmälda pensionskassor.
Järnvägspensionsutredningen har räknat med att dessa skola nödgas
att, i den mån så ej redan skett, före den 1 juli 1945 anpassa sina stadgar
efter bestämmelserna i 1938 års lag örn understödsföreningar, vilket i förekommande
fall skulle förutsätta sådana konsolideringsåtgärder, att den ekonomiska
ställningen icke skulle behöva stå hindrande i vägen för framtida
överlåtelse till staten. Numera har dock ifrågasatts att bereda möjlighet till
anstånd i bär åsyftade fall med tillämpningen av 1938 års lag. Övertagandet
av dessa kassor bör bero på särskilda undersökningar. Enligt förslaget är
pensionsregleringen så anordnad, att ett till äventyrs nödvändigt undantag
beträffande någon järnväg icke rubbar förutsättningarna för pensionsreglcringen
i övrigt. Givetvis är det emellertid önskvärt, att icke personalen vid
någon förstatligad järnväg skall behöva lämnas utanför pensionsregleringen.
Särskilda spörsmål föreligga beträffande Enskilda järnvägarnes pensionskassa,
som tiar delägare och pensionärer från ett flertal järnvägar i enskild
24
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
ägo. Järnvägspensionsutredningen har undersökt möjligheterna för en klyvning
av kassan, varvid staten skulle övertaga den dei av rörelsen, som avser
personal^ vid förstatligade järnvägar. I sådant fall skulle förnyad klyvning
ske i mån av fortsatt järnvägsförstatligande. Tanken på ett dylikt partiellt
och successivt övertagande har emellertid fått förfalla redan på grund av motstånd
från kassans sida. Den preliminära överenskommelsen med kassan avser
därför överlåtelse av hela rörelsen. För egen del hyser jag icke några
principiella betänkligheter mot att frågan löses på detta sätt. Den del av kassans
rörelse, som avser anställda och pensionärer vid enskilda företag, är
ganska ringa i förhållande till den statliga pensionsverksamheten. Denna omfattar
redan förut vissa, till statens pensionsanstalt anslutna, personalgrupper,
som ej ha vare sig statlig eller kommunal anställning. Enär vidare hinder
för övertagande av rörelsen i dess helhet icke synes föreligga med hänsyn
till kassans ekonomiska förhållanden, tillstyrker jag pensionsutredningens
förslag i denna del.
Staten bör emellertid, såsom i den preliminära överenskommelsen förutsatts,
vara berättigad att efter en övergångstid avstänga nyanslutningen till
den övertagna pensioneringen för personal vid icke förstatligade järnvägar.
Enligt överenskommelsen skall så kunna ske tidigast med utgången av år
1951. Vid remissbehandlingen har ifrågasatts, att nyanslutningen skulle
bringas att upphöra omedelbart efter det staten övertagit kassan. Även i detta
avseende biträder jag vad som föreslagits enligt den preliminära överenskommelsen.
Det synes nämligen skäligt, att järnvägsföretagen få en tids rådrum
att ordna pensioneringen på annat sätt. Vad angår de järnvägar, som i fortsättningen
kunna ifrågakomma till förstatligande, torde det också vara mest
praktiskt att tills vidare hålla nyanslutningen öppen.
Järnvägsstyrelsen har i sitt yttrande ifrågasatt ett annat förbehåll i fråga
om den del av pensionsrörelsen som avser personal vid järnvägar i enskild
ägo, nämligen att staten efter en övergångstid skall äga överlåta denna del
av rörelsen till enskild pensionskassa eller annan försäkringsgivare. Staten
skulle därvid gentemot de av överlåtelsen berörda anställningshavarna vara
fritagen från ansvar i fråga örn dessas rätt att vid framtida löneförhöjning
vinna höjning i pensionsförmånerna mot tidigare bestämda avgiftstillägg. Enligt
min mening bör emellertid slaten icke undandraga sig att ge de ifrågavarande
anställningshavarna — vilka bli utestängda från den nuvarande
medbestämmanderätten i° fråga om pensionsverksamheten — bestämda utfästelser
i fråga örn förhållandet mellan avgifter och pensionsförmåner även
i fortsättningen. I vilken form rörelsen framdeles kommer att administreras,
torde under sådan förutsättning få betraktas såsom enbart statens angelägenhet.
Det svnes lämpligast att, såsom även järnvägsstyrelsen förutsatt, styrelsen
tills vidare får ombesörja pensionering även vid de enskilda järnvägarna.
Huruvida denna verksamhet längre fram — måhända sedan järnvägsförstatligandet
slutförts — bör överföras till annat statsorgan, torde böra bero bland
annat av resultatet av pågående utredning rörande statens pensionsanstalts
verksamhet jämte därmed sammanhängande spörsmål om den statliga pensionsverksamhetens
organisation.
Den föreslagna pensionsregleringen innebär, att den övertagna järnvägspersonal,
som vid ikraftträdandet är i statens järnvägs tjänst, och den personal,
som vid framtida järnvägsförstatligande övergår i sådan tjänst, i allmänhet
skall bliva underkastad de statliga pensionsreglementena — allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena samt arbetarpensionsreglementena
— med rätt till tjänstårsberäkning i stort sett som örn personalen från början
varit i statstjänst. En viktig avvikelse från de statliga reglemenenas bestämmelser
har emellertid föreslagits, nämligen beträffande pensionsåldern.
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
25
För det stora flertalet anställningshavare, varom här är fråga, är de statliga
reglementenas pensionsålder 60 år. Pensionsåldern enligt reglementena för
tidigare statsövertagna kassor samt för de kassor med vilka preliminära överenskommelser
träffats, är däremot i allmänhet 63 år, i vissa fall 65 år. Järnvägspensionsutredningen
har, främst av kostnadsskäl, ansett sig icke kunna
förorda en övergång för kassadelägarna till de statliga reglementenas lägre
pensionsålder. Från personalhåll har framställts önskemål om tillämpning av
de statliga reglementenas pensionsålder för ifrågavarande anställningshavare.
För min del vore jag närmast benägen att förorda en övergång till de statliga
reglementenas pensionsåldrar, måhända med en jämförelsevis lång övergångstid.
Jag vill emellertid förorda, att frågan härom uppskjutes någon tid,
till dess man erhållit en fullständigare överblick över kostnaderna för pensionsregleringens
fullföljande i anslutning till det fortgående järnvägsförstatligandet.
Dock bör, som järnvägsstyrelsen föreslagit, åldersgränsen 65 år i
3 § 2 mom. av överenskommelsen med Hälsingborg—Hässleholms-kassan
ändras till 63 år. Motsvarande åtgärd bör vidtagas i fråga om sådana i tidigare
övertagna kassor delaktiga anställningshavare, för vilka kassapensionsåldem
är över 63 år. Denna sänkning av åldersgränsen är utan betydelse för
anställningshavare, för vilka den statliga pensionsåldern är 65 år. För annan
anställningshavare, som vid pensionsregleringens ikraftträdande fyllt minst 60
år, bör pensionsåldern ej inträda tidigare än tre år efter ikraftträdandet, såvida
han ej före treårstidens utgång uppnått kassapensionsåldem. Dessutom
böra i samtliga överenskommelser liksom i de föreskrifter, vilka reglera pensionsrätten
för delägare i de tidigare övertagna kassorna, införas bestämmelser
örn skyldighet för kassadelägare, för vilken vederbörande statliga reglementen
bli tillämpliga, att underkasta sig framdeles meddelade föreskrifter
om tillämpning av de statliga reglementenas pensionsåldrar, dock med en
övergångstid bestämd sålunda, att pensionsåldern i varje fall icke kommer att
inträda tidigare än tre år efter de sålunda meddelade föreskrifternas ikraftträdande,
såvida den ej enligt dittills gällande bestämmelser skall inträda
före treårsperiodens utgång.
Vissa grupper av anställningshavare och pensionärer skola enligt förslaget
fortfarande vara undantagna från de statliga reglementena. För ifrågavarande
anställningshavare och pensionärer skall enligt förslaget den hittillsvarande
pensionsordningen fortfarande gälla.
Såsom förut nämnts utvisa de försäkringstekniska beräkningarna överskott
i Enskilda järnvägarnes pensionskassa och S. W. B-kassan. På grund av dessa
överskott har det ansetts försvarligt att uppräkna de enligt reglementena för
dessa kassor utgående pensionerna med 10 procent. Därvid har förutsatts, att
den del av överskotten, som belöper på delägare, vilka nu bliva underkastade
de statliga reglementena, tagas i anspråk för de förbättringar i pensionsvillkoren,
som övergången till nämnda reglementen medför, medan återstoden
av överskotten beräknats skola tagas i anspråk för uppräkningen av kassapensionerna.
Från de två kassornas sida lia vid sidan av överenskommelsen framförts
anspråk på alt de beräknade överskotten icke eller endast i mindre utsträckning
skola belastas med kostnaderna för de pensionsförbättringar, som
föranledas av övergång till de statliga reglementena, utan i stället utnyttjas
lill vissa pensionsförbättringar utöver vad i överenskommelserna blivit bestämt.
Särskilt har därvid framhållits behovet av någon ytterligare förhöjning
av de lägsta kassapensionema. Beträffande de synpunkter, som härutinnan
anförts dels från kassornas och dels från utredningsmännens sida,
torde få hänvisas till den i det föregående lämnade redogörelsen. För egen
26
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
del ansluter jag mig till utredningsmännens principuppfattning. Det bör
understrykas, att överskotten äro betingade av att de försäkringstekniska
beräkningar, som nu verkställts med utgångspunkt från att staten skall övertaga
rörelsen, skett efter gynnsammare grunder, än kassorna ägt tillämpa
vid sina försäkringstekniska beräkningar. Sålunda ha förvaltningskostnaderna
utelämnats och förräntning antagits ske efter den för nuvarande förhållanden
höga räntefoten av 3,5 procent, medan kassorna ägt tillämpa endast 3
procents räntefot. I detta sammanhang må erinras, att då övertagandet på
sin tid av de olika familjepensionskassoma skedde på grundval av beräkningar
efter 4 procents räntefot, detta innebar en ekonomisk uppoffring för
statsverket, vilken från då föreliggande utgångspunkter ansågs nödvändig
för en tillfredsställande reglering av familjepensionsförhållandena men på
intet sätt bör betraktas som prejudicerande för statens åtaganden i det nu
förevarande sammanhanget. När fråga är om dessa åtaganden, bör icke bortses
ifrån att om önskemålet att få de statliga pensionsåldrarna tillämpade på
de i statens tjänst övertagna anställningshavarna skall tillgodoses, enbart
detta kommer att draga kostnader, som motsvara eller överstiga de beräknade
överskotten. Dessa kostnader komma under alla förhållanden att få bäras avstatsverket
och kunna icke till någon del bestridas av överskotten, som få anses
konsumerade genom de föreslagna pensionsförbättringarna. Det nu anförda
utesluter icke, att vissa förbättringar av pensionsvillkoren utöver vad
som följer av de preliminära överenskommelserna kunna tagas i övervägande.
Huruvida dylika förbättringar böra medges är emellertid helt och hållet
att betrakta som en skälighetsfråga, vid vars bedömande andra synpunkter
böra bliva bestämmande än de som sammanhänga med beräknandet av
kassaöverskotten och dessas fördelning på olika grupper delägare och pensionärer.
Beträffande vissa smärre personalgrupper, som enligt föreliggande förslag
skulle bibehållas vid pensionsrätt enligt kassareglementena, kan ifrågasättas
en förbättring av pensionsvillkoren utöver vad som föijer av7 de preliminära
överenskommelserna, antingen i den formen att vederbörande i stället få pensjonsrätt
enligt de statliga reglementena, eller ock så, att de få sina statliga
tilläggsförmåner omreglerade. Närmare förslag härom framlägges i det följande.
Härav beröres dock ej det stora flertalet pensionstagare vid förstatligade
järnvägar och än mindre pensionstagarna vid de icke förstatligade
Järnvägar, som äro anslutna till Enskilda järnvägames pensionskassa. Jämväl
till de nu ifrågavarande pensionstagare, som höra till förstatligade järnvägar,
utgå statliga tilläggsförmåner, mestadels i form av dyrtidshjälp. För
de enskilda järnvägarnas del motsvaras dessa i viss utsträckning av dyrtidstillägg
medgivna av järnvägsbolagen. Även örn hänsyn tages till dylika tillläggsförmåner
och till den procentuella pensionshöjning, som skall tillkomma
Enskilda järnvägames pensionskassas och S. W. B.-kassans pensionärer,
måste pensionsförhållandena för de personalgrupper, som icke få övergå
till de statliga reglementena, i stor utsträckning betecknas som otillfredsställande.
Förhållandet har vad angår pensionärerna från Enskilda jämvägarnes
pensionskassa blivit belyst genom uppgifter, som lämnats i kassans yttrande.
Tanken på statens mellankomst till förmån för de sämst ställda tjänste- och
familjepensionärema vid pensionskassorna torde icke höra helt avvisas. Det
är emellertid icke möjligt att utan en särskild, ganska ingående utredning
taga ställning till frågan om och på vad sätt åtgärder i sådan riktning
böra vidtagas. Frågan gäller icke blott Enskilda järnvägames pensionskassas
och S. W. B.-kassans pensionstagare utan även andra pensionstagare vid
statsövertagna järnvägar. Vad beträffar pensionstagare vid andra järnvägar,
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
27
anslutna till Enskilda jämvägames pensionskassa, uppkommer samma fråga,
i den nian dessa järnvägar framdeles övergå i statens ägo, och enahanda blir
förhållandet vid framtida statsövertagande av enskilda järnvägar med särskilda
pensionskassor. Vad beträffar sättet för genomförandet av en eventuell
pensionsförbättring för nu ifrågavarande pensionstagargrupper kunde
det synas ligga nära till hands att medgiva en höjning av dyrtidslijälpen.
Hellre torde dock förbättringen, om en sådan skall komma till stånd, böra
mera direkt inriktas på att hjälpa de sämst ställda pensionstagare.
I avvaktan på den närmare utredning, som erfordras för ett ställningstagande
till frågan och vilken enligt min uppfattning bör komma till stånd,
bör man i huvudsak stanna vid de bestämmelser i fråga örn kassapensionerna,
som innefattas i de preliminära överenskommelserna.
Jag återkommer härefter till den nyss berörda frågan om förbättring av
pensionsvillkoren för vissa smärre personalgrupper utöver vad som följer av
de preliminära överenskommelserna.
Vad beträffar personal på övergångsstat förordar jag, att anställningshavare,
som uppehållit tjänst på aktiv stat, jämväl då pensionsfallet inträffat
före den 1 juli 1945 behandlas som om han innehaft den uppehållna tjänsten.
Detta innebär, att fyllnadspension skall utgå till anställningshavaren
enligt de bestämmelser, som gällde vid avgången, och att de efterlevande erhålla
pensionstillägg enligt kungörelsen nr 361/1922 (i förekommande fall)
samt dyrtidstillägg och kristillägg (i vissa fall ny familjepension enligt det
i ärendet föreliggande förslaget till förbättring av vissa äldre familjepensioner).
Beträffande annan personal på övergångsstat har jag icke ansett mig
kunna förorda, att denna helt likställes med personal på aktiv stat. För att
skillnaden skall bliva mindre påfallande förordar jag däremot, att till anställningshavare
på övergångsstat, som ej uppehållit befattning på aktiv stat, skall
utgå pensionsförhöjning enligt kungörelsen nr 280/1925 samt dyrtidstillägg
och kristillägg och att till hans efterlevande skall utgå pensionstillägg (i förekommande
fall) samt dyrtidstillägg och kristillägg (i vissa fall ny familjepension),
detta oavsett om pensionsfallet inträffat före eller efter den 1 juli 1945.
I överensstämmelse med vad som gäller i fråga örn dyrtidshjälp samt enligt
kungörelsen nr 503/1944 beträffande tilläggsförmåner till familjepensioner,
som tillträtts efter den 1 juli 1944, böra emellertid de statliga tilläggsförmånerna
även i förevarande fall begränsas, så att de sammanlagda förmånerna
ej komma att överstiga de förmåner, vilka tillkomma motsvarande pensionärer
från statens järnvägar. I samtliga nu avsedda fall utgår för närvarande
av statsmedel endast dyrtidshjälp. Ändringarna böra tillämpas från tiden för
pensionsregleringens ikraftträdande. I fall då enskild järnvägsförvaltning utbetalat
dyrtidstillägg eller ''dylikt tillägg och staten övertagit järnvägsförvaltningens
skyldighet, böra de statliga tilläggen anses inbegripna i de av järn
-
vägsförvaltningen utfästa.
Vad härefter angår personal, som först efter uppnående av den statliga
pensionsåldern erhållit i de statliga reglementena avsedd anställning eller
därmed likställd anställning på övergångsstat, kunna måhända vissa betänkligheter
med hänsyn till konsekvenserna anföras mot alt göra de statliga pensionsreglementena
i något fall tillämpliga. Beträffande de anställningshavare,
som liro delägare i enskild pensionskassa och för vilka enligt kassareglementet
en viss pensionsålder, högre än den statliga, är fastställd, kunna emellertid
sådana särskilda omständigheter anses föreligga, att betänkligheter av
nyss antydda art icke behöva göra sig gällande. Jag 1 örordar dårlin- den
jämkning i utredningsförslaget, alt de kassadelägare, som (‘lita- uppnåendet
av den statliga pensionsåldern men före uppnåendet av den i kassareglementet
bestämda erhållit sådan anställning, varom här är fråga, berättigas att
28
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
övergå till de statliga tjänste- och familjepensionsreglementena, om de fortfarande
äro i tjänst efter den nya pensionsordningens ikraftträdande, och
eljest såsom tjänstepensionärer för framtiden erhålla fyllnadspension enligt
därom vid avgången gällande bestämmelser, i den mån sådana då funnits
fastställda. Beträffande familjepensionsrätten ifrågasätter jag icke någon ändring
i järnvägspensionsutredningens förslag för de fall, då kassadelägare,
som erhållit i de statliga reglementena avsedd anställning, avgått eller avlidit
före ikraftträdandet. Enligt utredningsförslaget skola till sådana delägares
efterlevande utgå — förutom pensionstillägg (i förekommande fall) — dyrtidstillägg
och kristillägg å kassareglementets familjepensioner (i vissa fall
ny familjepension). Motsvarande tilläggsförmåner böra emellertid även till-:
komma efterlevande lill de före ikraftträdandet avgångna eller avlidna anställningshavare,
vilka varit uppförda på övergångsstat.
Vad i det föregående föreslagits beträffande tjänstemän på övergångsstat,
vilka icke uppehållit befattning på aktiv stat, synes skäligen böra få gälla
även i statens järnvägars tjänst övertagna tjänstemän, som äro kassadelägare
och under det halvår, vilket vanligen förflyter mellan järnvägsövertagandet
och personalens uppförande på stat, antingen avgått på grund av uppnådd
pensionsålder enligt kassareglementet eller förtidspensionerats med stöd av
förvärvsavtalet eller avlidit.
I fråga om de särskilda bestämmelser, som skola iakttagas vid de statliga
pensionsreglementenas tillämpning på övertagen järnvägspersonal, ha, utom
beträffande pensionsåldern, endast några detaljerinringar framställts i yttrandena.
Dessa erinringar har jag icke funnit vara av sådan betydelse, att de
böra föranleda ändring i de ingångna preliminära överenskommelserna, bortsett
från en eller annan jämkning av övervägande redaktionell natur. Detsamma
gäller de föreslagna bestämmelserna om rätt att, sedan anställningshavare
förklarat sig vilja kvarstå vid kassareglementes tillämpning, i vissa fall påkalla
övergång till de statliga reglementena. De bestämmelser om dylik valfrihet
för efterlevande, vilka influtit i två av överenskommelserna, böra intagas
även i de övriga överenskommelserna.
Vad särskilt angår detaljerna i den preliminära överenskommelsen med
Enskilda järnvägarnes pensionskassa ha erinringar framställts av järnvägsstyrelsen
beträffande delaktighetsbelopp och avgifter för vissa pensionsförsäkringar,
varå kassans reglemente i fortsättningen skall äga tillämpning.
Styrelsen har föreslagit dels en begränsning av de delaktighetsbelopp, som
framdeles må anmälas för nytillträdande anställningshavare eller vid löneförhöjningar,
dels en ytterligare avgiftshöjning att efter en viss övergångstid
tillämpas för efter ikraftträdandet tillkomna delaktighetsbelopp eller höjningar
därav. Vad först angår frågan om begränsning !iv delaktighetsbeloppen är
genomförandet av en dylik begränsning förenat med vissa svårigheter, främst
med hänsyn till att kassareglementets pensioner äro väsentligt annorlunda
konstruerade än de statliga pensionerna och därför svåra att jämföra med
dessa. Mot kassareglementets bestämmelser i ämnet torde visserligen kunna
invändas, att järnvägsförvallningarna ha möjlighet att genomföra löneförhöjningar
på sådant sätt, att förvaltningarna och personalen sedan kunna gentemot
staten påkalla tillämpning av jämförelsevis höga delaktighetsbelopp.
Någon allvarligare olägenhet lärer detta emellertid icke behöva medföra för
staten, då de avgiftshöjningar, som följa med höjningar i delaktighetsbeloppen;
ehuru jämförelsevis förmånligt beräknade, äro så kännbara, att de torde
avhålla från missbruk av den antydda möjligheten. Vad åter angår förslaget
om vissa ytterligare avgiftshöjningar innebär detta, att staten i detta avseende
skulle tillämpa samma betryggande beräkningsgrunder som de enskilda pensionskassorna
äro skyldiga att tillämpa. Dessa beräkningsgrunder äro avsedda
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
29
att inrymma sådana säkerhetsmarginaler, att de vid normalt förlopp av verksamheten
höra medföra ett överskott. I tidigare liknande fall lia dylika beräkningsgrunder
icke ansetts höra tillämpas från statens sida, bland annat
av den anledningen att man icke velat komplicera pensionssystemet med den
framtida vinstdelaktighet för avgiftsbetalarna, som borde följa med desamma.
Denna synpunkt bör beaktas även i det nu förevarande fallet. Det anförda
behöver visserligen icke utesluta, att någon höjning av de av järnvägspensionsutredningen
föreslagna avgifterna kunde vara befogad. Med hänsyn till
föreliggande omständigheter vill jag emellertid förorda, att den preliminära
överenskommelsen godtages även i nu berörda del.
Förslaget om ändrad beräkning av framtida sjukpensioner från Enskilda
järnvägarnes pensionskassa har i och för sig icke föranlett erinran, men
statskontoret har framställt invändning mot att kostnaden härför icke fått
belasta det beräknade överskottet i kassan. Ehuru denna invändning i princip
torde vara befogad, anser jag mig kunna förorda, att övriga av överskottet
beroende pensionsförbättringar likväl få utgå i enlighet med överenskommelsen.
Järnvägspensionsutredningens förslag om förbättring av vissa äldre familjepensioner
i anslutning till 1939 års omreglering av dylika pensioner inom
statsförvaltningen i allmänhet har icke föranlett erinringar i yttrandena och
synes böra bifallas.
Vid förstatligandet av Enskilda järnvägarnes pensionskassa bör den del
av kassans fonder, som belöper på sådana delägare i kassan, vilka äro eller
varit anställda vid av staten övertagna enskilda järnvägar, frånskiljas och
helt övertagas av statens järnvägar. I överensstämmelse med de vid kapitalbudgetens
omläggning år 1944 tillämpade principerna bör beloppet överföras
lill statens järnvägars värdeminskningskonto och däremot svarande tillgångar
på samma sätt som övriga likvida medel avräknas mellan statens järnvägar
och riksgäldskontoret. Utgifter och inkomster hänförliga till nämnda delägare
böra i bokföringshänseende jämställas med övrig pensionsrörelse vid statens
järnvägar.
Den del av fonderna, som belöper på privatanställda, avser en för statens
järnvägsrörelse främmande verksamhet och bör jämte motsvarande tillgångar
i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag bokföras på en särskild diversemedelsfond.
Vid ytterligare framtida förstatligande av enskilda järnvägar böra
från denna diversemedelsfond till statens järnvägar verkställas de överföringar
som erfordras för kompensering av på järnvägsdriften i framtiden fallande
pensionskostnader. Pensionsutgifter för privatanställda delägare i kassan
synas lämpligen efter kassans förstatligande böra bestridas från fonden, vilken
även bör gottgöras de från denna del av verksamheten kommande intäkterna
liksom även ränteinkomsterna från fondens tillgångar. Det synes lämpligt
att diversemedelsfolldén förvaltas av järnvägsstyrelsen.
Det torde ankomma på Kungl. Majit att, efter det frågan örn kassans övertagande
blivit avgjord och sedan ytterligare utredning förebragts, fatta beslut
örn de erforderliga bokföringsåtgärderna.
Den nya pensionsordningen bör på sätt föreslagits gälla från och med den
1 juli 1945. I vad mån den blir tillämplig beträffande personal vid olika enskilda
järnvägar blir beroende av örn förefintliga järnvägspensioniskassors
rörelse överlåtits till staten. De av mig förordade överenskommelserna örn
sådan överlåtelse äro avsedda att, under förutsättning av godkännande å
ömse sidor, träda i kraft nämnda dag.
För åvägabringande av den nu förordade pensionsregleringen erfordras
riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att träffa överenskommelser med
30
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
vederbörande pensionskassor samt meddela de bestämmelser och vidtaga de
åtgärder i övrigt, som erfordras för ändamålet. Då förhållandena vid olika
järnvägar och under olika tider varit i hög grad skiftande, föreligger viss
svårighet att i förväg överblicka de olika detaljspörsmål, som sammanhänga
med omregleringen. Bemyndigandet bör därför förutsättas innefatta en jämförelsevis
vidsträckt fullmakt för Kungl. Majit att i förevarande hänseenden
vidtaga de kompletteringar och jämkningar, som kunna visa sig erforderliga,
i synnerhet vad angår olika övergångsspörsmål.
I detta sammanhang torde jag få anmäla en från järnvägsstyrelsen inkommen,
av statskontoret tillstyrkt framställning örn bemyndigande att företaga
viss reglering av pensionerna för ett tiotal anställningshavare, som från de
av statens järnvägar trafikerade men icke statsövertagna järnvägarna Ljungbyholm
Karlslunda och Ängelholm—Klippan övertagits i statens järnvägars
tjänst. Det har enligt framställningen visat sig önskvärt att för denna personal
i vissa pensionshämseenden, såsom i fråga örn tjänstårsberäkning och
tillgodoräknande av anställningstid enligt de s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna
samt utbyte av sparkassekapital m. m. mot pension
kunna tillämpa samma regler som för personal övertagen från förstatligad
järnväg. Då möjlighet härtill synes böra beredas, förordar jag att Kungl.
Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att förordna i sådant hänseende.
Motionerna.
I sammanhang med förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
under nr 3a6 av herr Löfgren jämte elva av kammarens övriga ledamöter
och den andra inom andra kammaren under nr 550 av herr Hagård
jämte sex av kammarens övriga ledamöter, dels ock en inom andra kammaren
under nr 519 av herr Gustafsson i Bogla väckt motion.
I motionerna I: 356 och lii 550 hemställes, »att riksdagen i anledning av
Kungl. Majits proposition nr 183 angående reglering av tjänste- och familjepensioneringen
för personal vid av staten övertagna enskilda järnvägar
måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om omedelbar utredning i
syfte att åstadkomma bestämmelser för genomförande av pensionsförbättringar
för pensionärer i av staten övertagna pensionskassor vid enskilda
järnvägar i huvudsaklig överensstämmelse med av delegerade för Enskilda
järnvägames pensionskassa den 9 november 1944 framlagt förslag, innebärande
att till delägare i av staten övertagen enskild jämvägspensionsinrättning,
vilka icke övergå i statens tjänst, ävensom till pensionsberättigade
efterlevande till sådana delägare — i båda fallen oberoende av om den enskilda
järnväg, till vilken vederbörande varit anknuten, blivit eller väntas
bli förstatligad — utbetalas mot förslaget svarande förbättringar å deras pensioner,
ävensom att i övrigt de spörsmål, som uppstått eller kunna uppstå
i samband med övertagandet av enskild jämvägspensionsinrättning, må bli
föremål för utredningens prövning.»
Delegerades ovan omförmälda förslag av den 9 november 1944 innebär i
huvudsak,
*
Bankoutskottets utlåtande nr 33. 31
att vid tiden för kassans förstatligande skulle utbetalas 200 kronor till
varje egenpensionär, som icke åtnjuter fyllnadspension från S. J. (kapitalvärde
cirka 400 000 kronor);
att vid samma tid skulle utbetalas å varje gällande pensionisbrev av annan
karaktär än egenpensionsbrev — dock ej för pensionärer som åtnjuta statligt
dyrtids- och kristillägg — ett belopp av 100 kronor (kapitalvärde cirka
150 000 kronor);
saint att samtliga pensioner till delägare, som inträtt i kassan före dess
förstatligande och vilka ej dessförinnan inträtt resp. senare inträda i tjänst
å aktiv stat hos S. J., liksom familjepensioner efter sådana delägare, skulle
höjas med 100 kronor örn året; dock så att kassapensionens grundbelopp icke
genom denna höjning skulle komma att överstiga för egenpension 1 800 kronor
och för familjepension 1 200 kronor (kapitalvärde — däri inbegripet värdet
av den genom denna höjning betingade ökningen i den statliga dyrtidshjälpen
—- cirka 5 000 000 kronor).
I motionen II: 519 hemställes, »att riksdagen måtte i anledning av proposition
nr 183 besluta, att den enligt propositionen föreslagna likställigheten
i fråga örn pensionsavdrag skall gälla för sådana befattningshavare från
enskild järnväg, som redan överflyttats till statens järnvägar och fått sina
pensionsbelopp maximerade, från den tidpunkt, då vederbörande befattningshavare
erhöll anställning på aktiv stat vid statens järnvägar.»
Beträffande motiveringen för de sålunda i motionsväg framställda förslagen
får utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna I: 356 och II: 519.
Utskottets yttrande.
De anställningshavare, som vid förstatligandet av enskild järnväg övergått
i statens järnvägars tjänst, ha enligt hittills gällande regler icke erhållit pensionsrätt
enligt de statliga pensionsreglementena, örn de vid övergången varit
delägare i enskild pensionskassa, utan ha i stället kvarstått som delägare i denna
med rätt till vissa statliga tilläggsförmåner för sig och sina efterlevande.
Den sålunda gällande pensionsordningen har betecknats som ett provisorium,
behäftat med påtagliga olägenheter. Den i propositionen föreslagna nya pensionsordningen,
vilken är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1945, bygger på
principen, att anställningshavarna för framtiden regelmässigt skola bli underkastade
de statliga pensionsreglementena. Härvid förutsättes, att de enskilda
pensionskassornas rörelse i däremot svarande utsträckning skall överlåtas
till staten.
Sistnämnda förutsättning är redan uppfylld beträffande ett antal smärre
kassor, som i samband med tidigare järnvägsförvärv kommit i statens ägo.
Till prövning föreligga nu preliminära överenskommelser om statens övertagande
av fem pensionskassor, nämligen Enskilda järnvägarnes pensionskassa,
32
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
S. W. B. pensionskassa och tre smärre kassor. Det är avsett att framdeles,
i den mån järnvägsförstatligandet fortskrider, söka åvägabringa motsvarande
överenskommelser med vissa andra pensionskassor.
Enskilda järnvägarnes pensionskassa har ännu delägare och pensionärer
från ett flertal järnvägar i enskild ägo. Då frågan om en klyvning av kassan
av olika skäl fått förfalla, avser propositionen statsövertagande av kassan i
dess helhet, dock med förbehåll om rätt för staten att efter en övergångstid
avstänga nyanslutningen till kassan för personal vid icke förstatligade järnvägar.
Vid ett par smärre kassor, med vilka preliminära överenskommelser
föreligga, utvisa de försäkringstekniska beräkningarna underskott, vilka vid
statsövertagande komma att belasta statsverket. På grund av i ärendet anförda
omständigheter har emellertid staten ansetts skäligen icke böra undandraga
sig att omhändertaga även dessa kassors verksamhet.
Enligt propositionen skall övergången till de statliga reglementena tills vidare
i allmänhet icke medföra sänkning av pensionsåldern för därav berörda
anställningshavare, så länge icke dessa befordras till högre tjänst. Frågan
om övergång från kassareglementenas till de statliga reglementenas pensionsålder
— vilket för flertalet fall skulle betyda en sänkning från 63 till
60 år — har nämligen ansetts böra anstå någon tid, till dess man erhållit
en fullständigare överblick över kostnaderna för pensionsregleringens fullföljande
i anslutning till det fortgående järnvägsförstatligandet.
För personalen vid de till Enskilda järnvägarnes pensionskassa anslutna
järnvägar, som äro i enskild ägo, bli de statliga reglementena enligt förslaget
tillämpliga först i den mån dessa järnvägar framdeles bli förstatligade. Undantagna
från de statliga reglementenas tillämpning bli vidare dels före
ikraftträdandet avgångna kassadelägare och deras efterlevande ävensom efterlevande
till före ikraftträdandet avlidna delägare, dels på grund av anställningens
art vissa smärre personalgrupper, däribland befattningshavare
uppförda på övergångsstat utan skyldighet att bestrida tjänst på aktiv stat.
För ifrågavarande anställningshavare och pensionstagare skall enligt propositionen
den hittillsvarande pensionsordningen fortfarande gälla, dock med
viss förbättring av de statliga tilläggsförmånerna för bland andra de befattningshavare
på övergångsstat, som icke bli underkastade de statliga pensionsreglementena.
Den föreliggande utredningen har enligt utskottets mening tydligt ådagalagt
behovet av en omreglering av pensionsförhållandena vid de statsövertagna
järnvägarna. Det i propositionen framlagda förslaget till riktlinjer för
en sådan omreglering har icke givit utskottet anledning till erinran. Vad särskilt
angår pensionsåldern för anställningshavare, som bli underkastade de
statliga pensionsreglementena, anser utskottet, även med beaktande av önskemålet
örn enhetlighet i dessa reglementens tillämpning, övervägande skäi
tala för att frågan om övergång till de statliga reglementenas lägre pensionsålder
uppskjutes i enlighet med föredragande departementschefens förslag.
I en till utskottet inkommen framställning har en tjänsteman på övergångsstat
vid statens järnvägar anhållit, att även sådana övertagna tjänstemän
på övergångsstat, som icke uppehålla tjänst på aktiv stat, måtte bli pen
-
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
33
sionsberättigade enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.
Frågan härom gäller ett låtal tjänstemän. Ett bifall till framställningen skulle
innebära ett längre gående avsteg från grunderna för nämnda reglementen
än i propositionen förutsatts, och för reglementenas tillämpning i här åsyftade
fall skulle även vissa tekniska svårigheter mota, då vederbörande varken
inneha eller uppehålla sådan tjänst som avses i reglementena. Utskottet
har därför icke ansett sig böra ifrågasätta ändring av vad Kungl. Maj :t föreslagit
i förevarande del.
Vad angår de föreslagna överenskommelserna med vederbörande pensionskassor,
vill utskottet, sedan det visat sig att en klyvning av Enskilda järnvägarnes
pensionskassa icke är att räkna med, tillstyrka, att överenskommelse
träffas om statens övertagande av kassan i dess helhet. Utskottet anser
vidare, att giltiga skäl förebragts för statens övertagande även av de med förslaget
avsedda smärre kassor, vid vilka de försäkringstekniska beräkningaina
utvisa underskott.
På grund av förefintliga överskott i Enskilda järnvägarnes pensionskassa
och S.W.B. pensionskassa ha i de preliminära överenskommelserna med
dessa kassor intagits bestämmelser, att de enligt kassornas reglementen utgående
pensionerna till delägare, som icke erhålla pensionsrätt enligt de
statliga reglementena, samt till sådana delägares efterlevande skola uppräknas
med 10 procent. För denna uppräkning har den del av överskotten, som
belöper på nämnda delägargrupp, tagits i anspråk. Den del av överskotten,
som belöper på delägare vilka övergå till de statliga reglementena, har däiemot
beräknats skola tagas i anspråk för de förbättringar i pensionsvillkoren,
som övergången till nämnda reglementen medför. Fran de tva kassornas
sida ha framställts anspråk på att sistnämnda förbättringar skola liksom vid
andra till övertagande föreslagna kassor i huvudsak bekostas av statsverket
och att i stället vissa ytterligare förbättringar av kassapensionerna skola medges.
Särskilt har därvid framhållits behovet av någon ytterligare förhöjning av
de lägsta kassapensionerna. Det i propositionen framlagda förslaget stannar
vid den i de preliminära överenskommelserna stadgade uppräkningen med
10 procent. Föredragande departementschefen har emellertid förordat en
särskild utredning angående frågan örn och på vad sätt åtgärder till förmån
för de sämst ställda tjänste- och familjepensionärerna hos pensionskassorna
böra vidtagas. Departementschefen har därvid utgått ifrån att frågan örn
dylika åtgärder å ena sidan gäller de lägsta pensionerna från samtliga övertagna
kassor men å andra sidan blir aktuell beträffande pensioner vid de
till Enskilda järnvägarnes pensionskassa anslutna järnvägarna endast i den
män dessa järnvägar övergått eller framdeles övergå i statens ägo.
T de likalydande motionerna I: 356 och II: 550 har ifrågasatts en omedelbar
utredning i sylte alt, i huvudsaklig överensstämmelse med vad från Enskilda
järnvägarnes pensionskassas sida ifrågasatts, åstadkomma ytterligare pensionsförbättringar
icke blott vid av staten övertagna järnvägar utan även vid de till
nämnda kassa anslutna järnvägar, som icke blivit förstatligade. Såsom nyss
nämnts är det enligt propositionen avsett att företaga vissa undersökningar an
Bihang
till riksdagens protokoll I9''i5. 8 sami. Nr 33. ■
34
Bcirikoutskottets utlåtande nr 33.
gående de lägre pensioner, som utgå enligt reglementena för de till övertagande
föreslagna kassorna. Frågan angående omfattningen och beskaffenheten av de
åtgärder till förbättring av dylika pensioner, som böra vidtagas, bör bli beroende
på resultatet av de sålunda tillämnade undersökningarna. I betraktande av
vad som blivit upplyst angående pensionernas storlek är det uppenbarligen
angeläget, att förbättring i någon form av villkoren för de sämst ställda pensionstagarna
må kunna åvägabringas även vid de nu ifrågavarande järnvägar,
som icke äro förstatligade. Det synes därför påkallat, att de med en pensionsförbättring
sammanhängande spörsmålen vid utredningen bli belysta även
för dessa järnvägars del och att utredningen således, vad angår verksamhetsområdet
för Enskilda järnvägarnes pensionskassa, icke begränsas till att avse
pensionsförhållandena vid statsövertagna järnvägar. Spörsmålet om förbättring
för pensionärerna vid de icke statsövertagna järnvägarna synes för övrigt
vara av relativt ringa storleksordning ur statsfinansieli synpunkt. Utskottet
vill understryka önskvärdheten av att utredningen bedrives så skyndsamt som
omständigheterna medgiva.
I samma motioner har ifrågasatts, att vid berörda särskilda utredning
även skulle upptagas andra spörsmål, som uppstått eller kunna uppstå i samband
med övertagandet av enskild järnvägspensionsinrättning. Ett sådant
spörsmål, avseende pensionsrätlen för den som vid statens övertagande av
enskild järnväg nedflyttas från högre till lägre tjänst, har nämnts i motionerna.
Med anledning härav får utskottet endast framhålla, att det bemyndigande
att meddela bestämmelser angående pensionsregleringen, som vid
bifall till propositionen lämnas Kungl. Maj:t, i enlighet med vad i propositionen
uttalats bör innefatta en jämförelsevis vidsträckt fullmakt för Kungl.
Majit att vidtaga de kompletteringar och jämkningar beträffande pensionsregleringen,
som kunna visa sig erforderliga.
Kungl. Majits förslag angående överenskommelser med vederbörande pensionskassor
och vad därmed äger samband har i övrigt icke givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.
I motionen II: 519 har ifrågasatts retroaktiv gottgörelse i vissa fall till
vederbörande tjänstemän för skillnaden mellan de högre pensionsavdrag,
som enligt kassareglementena utgått för kassadelägare i statens järnvägars
tjänst, och de statliga pensionsreglementenas avdrag. Ett yrkande i samma
riktning har gjorts i en till utskottet inkommen framställning från en
tjänsteman vid statens järnvägar. Såsom i propositionen berörts ha pensionsförhållandena
för kassadelägare i stor utsträckning varit ogynnsammare
än för de anställningshavare, som från början tillhört statens järnvägar.
Dessa ojämnheter ha gällt icke blott de avgifter, som utgått i av motionären
åsyftade och andra fall, utan även pensionsförmånerna. Då en allmän
retroaktiv reglering av hithörande förhållanden icke rimligtvis kan äga
rum, synes ifrågavarande yrkande icke böra föranleda åtgärd.
Vad i propositionen föreslagits angående förbättring av vissa äldre familjepensioner
i anslutning till 1939 års omreglering av dylika pensioner samt
angående pensionsförhållandena för personal, som övertagits i statens järn
-
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
35
vägars tjänst från av statens järnvägar trafikerad enskild järnväg, har icke
givit anledning till erinran från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition;
2)
att motionerna 1:356 och 11:550 må anses besvarade
med vad utskottet anfört; samt
3) att motionen II: 519 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 8 maj 1945.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandström, Sundvik*, Leander, Löfgren,
Ljungdahl, Grym* och Petersson i Karlskrona*;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Mattsson, Eriksson i Sandby,
Johnsson i Kastanjegården, Sundberg, von Seth* och fru Humla*.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
36
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
Bilaga A.
Preliminär överenskommelse mellan staten och enskilda järnvägarnes
pensionskassa, understödsförening.
Mellan 1943 års järnvägspensionsutredning å svenska statens vägnar, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan,
samt undertecknade delegerade för enskilda järnvägames pensionskassa, understödsförening,
under förbehåll av godkännande i vederbörlig ordning av
fullmäktige för delägarna i kassan, å andra sidan, har denna dag överenskommelse
träffats örn statens övertagande av kassans rörelse på villkor, som här
nedan angivas.
1 §•
Från och med den 1 juli 1945 övertager staten — i den mån ej annat följer
av vad nedan i denna överenskommelse sägs — kassans alla rättigheter och
förpliktelser jämlikt det för kassan vid övertagandet gällande reglementet
eller på annan grund. Bestämmelserna i § 2 första stycket samt i §§ 18—27
sagda reglemente skola dock icke äga tillämpning efter övertagandet.
I samband härmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk, som
i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans överlåtelse
till staten må kunna riktas mot kassans styrelse eller någon kassans
tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för ledamot av
styrelsen eller någon kassans tjänsteman på grand av sådana anspråk eller
anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.
Vad enligt de före övertagandet av kassan gällande bestämmelserna gäller
för kassan skall hava avseende å staten, och skall kungl, järnvägsstyrelsen i
tillämpliga delar fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på kassans
styrelse.
2 §•
Delägare i kassan, vilken i samband med statens övertagande helt eller
delvis av till kassan anslutet företag eller i samband med dylikt företags nedläggande
övergått eller övergår i statens järnvägars tjänst och där innehar
anställning, som avses i allmänna tjänstepensionsreglementet eller 1942 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare eller sådan anställning på för övertagen
personal avsedd övergångsstat, med vilken är förenad skyldighet att bestrida
en i statens järnvägars aktiva personalstat uppförd tjänst, skall, utom
i fall som i 5 § av denna överenskommelse sägs, vara underkastad bestämmelserna
i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena eller, vad beträffar
arbetare, bestämmelserna i 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen
för arbetare, dock med iakttagande av vad nedan i 3 § föreskrives.
Såsom förutsättning härför skall emellertid gälla, att delägaren, då han först
erhöll anställning av nyss angivna art, ej uppnått den i vederbörande tjänstepensionsreglemente
stadgade pensionsåldern för anställningen eller, för det
fall han uppförts på övergångsstat, för den tjänst han därvid haft skyldighet
att bestrida, samt vad angår den, som innehar i 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare avsedd anställning, att de i sagda reglemente för reglementets
tillämpning stadgade förutsättningarna i övrigt föreligga. Den som
innehar anställning på övergångsstat, som här avses, skall i pensionshänse
-
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
37
ende hänföras till den lönegrad, vilken gäller för den tjänst han har skyldighet
att bestrida.
Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl gälla sådan delägare i kassan,
vilken från anställning vid av statens järnvägar trafikerat enskilt företag
eller från anställning hos kassan övergått eller övergår i statens järnvägars
tjänst.
3 §•
För anställningshavare, som avses i 2 §, skola följande särskilda bestämmelser
gälla.
1. Anställningshavare äger såsom tjänstår för tjänstepension, tjänstelivränta,
familjepension och familjelivränta tillgodoräkna, utöver vad som följer
av bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet och 1942 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare,
a) tid, under vilken han på grund av anställning vid enskilt företag varit
pliktig erlägga pensionsavgift till kassan eller annan av staten övertagen pensionsinrättning,
ävensom tid, för vilken han må hava erlagt pensionsavgift
enligt § 9 kassans reglemente, sådan tid likväl undantagen, för vilken återbetalning
av erlagda avgifter ägt rum, samt
b) två tredjedelar av tid i övrigt, under vilken han vid till kassan anslutet
enskilt företag eller vid trafikföretag, som ägts av till kassan ansluten enskild
järnväg, efter fyllda 18 år och innan bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse
blivit å honom tillämpliga, innehaft anställning, som varit av stadigvarande
natur.
Är anställningshavare, vars delaktighetsbelopp i kassan vid den tidpunkt,
då bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse blevo å honom tillämpliga,
understeg det lägsta belopp, som enligt § 4 mom. 4 första stycket av
reglementet för kassan bort för honom anmälas, med bidrag av förutvarande
arbetsgivare jämväl pensionsförsäkrad i enskild pensionsinrättning, som
ej övertagits av staten, eller har med sådant bidrag premieinbetalning till försäkringsanstalt
för liv- och kapitalförsäkring för honom skett eller insättning
å sparkassekonto verkställts, äger han dock ej rätt till tjänstårsberäkning,
som i första stycket a) sägs, med mindre han till kungl, järnvägsstyrelsen
överlåtit sin rätt enligt försäkringen respektive sitt tillgodohavande å sparkassekontot.
2. Pensionsåldern inträder tidigast vid utgången av den kalendermånad,
under vilken anställningshavaren fyller 63 år.
Vinner tjänsteman från och med dagen för övertagandet av kassan eller
senare befordran till tjänst, å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet är
tillämpligt och för vilken tjänstepensionsunderlaget är högre än för den
tjänst han i samband med statens övertagande av vederbörande järnväg avtalsenligt
erhållit eller skulle erhållit, därest han då uppförts på ordinarie
stat, eller vinner arbetare anställning i tjänst, å vilken sagda reglemente är
tillämpligt, skall dock vad i första stycket sägs icke äga tillämpning.
3. Vid tillämpning av sladgandena i 26 § T mom. andra stycket a) allmänna
tjänstepensionsreglementet och i 1 § 1 mom. första stycket c) allmänna
familjepensionsreglementet samt av stadgandena i 19 § 1 mom. andra
stycket a) 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare och i 1 § 1 mom.
första stycket c) 1942 års familjepensionsreglemente för arbetare skall med
anställningstid, som i nämnda författningsrum avses, respektive med tid,
varunder anställningshavare varit underkastad i nämnda författningsrum angivna
tjänstepensionsbestämmelser, likställas lid, sorn anställningshavaren
äger räkna såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. första stycket a) av denna överenskommelse.
38
Bcinkoutskottets utlåtande nr 33.
4. Vid tillämpning av stadgandet i 16 § 1 morn. andra stycket allmänna
tjänstepensionsreglementet skall anställningshavaren anses hava innehaft med
tjänstepensionsrätt förenad anställning under tid, som han äger räkna såsom
tjänstår enligt 3 § 1 mom. första stycket a) av denna överenskommelse, skolande
det ankomma på kungl, järnvägsstyrelsen att i förekommande fall fastställa
det tjänstepensionsunderlag, som under sådan tid skall anses hava
varit gällande för anställningshavaren.
5. Vid tillämpning av stadgandet i 1 § andra stycket d) 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare skall anställning, för vilken tjänstår tillgodoräknas
enligt 3 § 1 mom. första stycket a) av denna överenskommelse, likställas
med anställning i statens tjänst.
6. Vad i 8 § 1 mom. första stycket c) 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare stadgas örn att rätt att komma i åtnjutande av sjukpension tillkommer
arbetare allenast under förutsättning, att han under sammanlagt
minst fem år varit underkastad sagda reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser
eller ock under sammanlagt minst tio år i statens tjänst innehaft
sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och
förvärvskälla, skall icke äga tillämpning.
7. Familjepensionstalet för familjepension må icke bestämmas till belopp,
understigande det familjepensionsunderlag, som blev för anställningshavaren
gällande vid den tidpunkt, då bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse
blevo å honom tillämpliga.
4 §•
I andra fall än då bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse bliva
tillämpliga, skola med avseende å såväl rättigheter som skyldigheter, vilka
staten på grund av överenskommelsen övertager, bestämmelserna i §§ 1—17
och 28—30 av det för kassan vid övertagandet gällande reglementet i tilllämpliga
delar gälla; dock skall därvid iakttagas:
a) att i fråga örn den, som vid eller efter övertagandet av kassan vinner
delaktighet i pensioneringen eller höjning av delaktighetsbeloppet, i stället för
i § 8 mom. 1 kassans reglemente angivna avgiftstabell skall tillämpas den i
bilaga 1 till denna överenskommelse intagna tabellen;
b) att den, vilken vid eller efter övertagandet av kassan blir pensionsberättigad
enligt § 6 mom. 1 c) kassans reglemente, erhåller i årlig pension i bilaga
2 till denna överenskommelse angivna procent av medeldelaktighetsbeloppet,
dock med undantag för delägare, som avses i § 29 reglementet;
c) att samtliga enligt bestämmelserna i denna paragraf utgående pensioner,
pensionstillägg enligt § 30 kassans reglemente däri inräknade, skola
ökas med 10 procent; samt
d) att, där kungl, järnvägsstyrelsen så beslutar, anställningshavare vid
företag, som icke övertagits av staten, ej må vinna (och ej heller återvinna)
delaktighet i pensioneringen efter den 31 december 1951 eller den senare tidpunkt,
som av styrelsen i beslutet angives, skolande dock beslutet för att
vinna tillämpning delgivas företaget minst två år före den fastställda tidpunkten.
5 §.
1. Vill innehavare av anställning, som i 2 § av denna överenskommelse
avses, att å honom i stället för bestämmelserna i 2 och 3 §§ skall tillämpas
vad i 4 § sägs, och gör anställningshavaren därom anmälan till kungl, järnvägsstyrelsen
inom tre månader efter övertagandet av kassan eller, vad angår
den, som erhåller sådan anställning efter övertagandet, inom tre månader
efter anställningens erhållande, skola jämväl för honom bestämmel
-
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
39
serna i sistnämnda paragraf gälla. Delaktighetsbeloppet skall därvid anses
utgöra det delaktighetsbelopp, som skulle hava varit för anställningshavaren
gällande, därest kassan icke övertagits av staten och anställningshavaren,
med åtnjutande av avlöning enligt vid vederbörande enskilda företag
sist’ gällande lönebestämmelser men utan att erhålla löneförförhöjning efter
fyllda 50 år, kvarstått i tjänst hos företaget, ankommande det på kungl,
järnvägsstyrelsen att efter anställningshavarens befordran till högre tjänst
vid statens järnvägar fastställa höjningarna av delaktighetsbeloppet till belopp,
som skulle huva gällt för närmast motsvarande tjänst vid det enskilda
företaget.
För tjänsteman, som avses i första stycket, skola i fråga örn skyldighet att
avgå från tjänsten de bestämmelser lända lill efterrättelse, vilka enligt allmänna
tjänstepensionsreglementet i sådant hänseende gälla beträffande ordinarie
tjänsteman i sådan befattning, som tjänstemannen innehar eller pa
övergångsstat bestrider. Därvid skall dock pensionsåldern anses inträda tidigast
vid utgången av den kalendermånad, under vilken tjänstemannen fyller
63 år.
2. Erhåller anställningshavare, för vilken 1 mom. blivit gällande, därefter
sådan i 2 § av denna överenskommelse avsedd anställning, för vilken
tjänstepensionsunderlaget är högre än för den tidigare innehavda. anställningen
eller höjes tjänstepensionsunderlaget för den anställning han innehar,
skola bestämmelserna i 2 och 3 §§ bliva å anställningshavaren tillämpliga,
därest han inom tre månader efter erhållandet av den nya anställningen
respektive efter det höjningen av tjänstepensionsunderlaget inträtt till kungl,
järnvägsstyrelsen gör framställning därom. Vad sålunda stadgats skall äga
motsvarande tillämpning, då rätt till pension enligt § 6 mom. 1 reglementet
för kassan inträder för anställningshavaren, eller, därest han dessförinnan
avlidit, för hans efterlevande, dock under förutsättning, att anställningshavaren
vid avgången respektive frånfället åliggande pensionsavgift överstigit
summan av för hans anställning gällande tjänste- och familjepensionsavdrag.
6 §.
För följande hos kassan anställda befattningshavare, nämligen direktören
C. I. Kolmodin, kamreraren J. W. R. Moll, kassören I. E. M. Nilsson, bokhållaren
S. H. A. Carlson, bokhållaren H. M. Sylvan och bokhållaren Y. M.
Gunther skall, under förutsättning att befattningshavaren kvarstår i anställning
hos kassan vid statens övertagande av densamma, gälla vad nedan i
denna paragraf sägs.
1. Direktören Kolmodin äger att för tiden från övertagandet av kassan
intill den 1 november 1948 åtnjuta dels avlöning med 16 000 kronor för år,
dels även dyr tids tillägg å 900 kronor för månad av avlöningen, beräknat efter
ett procenttal, som med fyra enheter understiger summan av de procenttal,
vilka under den tid avlöningen avser gälla för beräkning av å avlöning enligt
civila avlöningsreglementet utgående rörligt tillägg och kristillägg eller däremot
svarande förmån. Såsom villkor härför skall dock gälla, alt Kolmodin
intill ovannämnda dag utan särskild ersättning fullgör uppdrag såsom likvidator
vid kassans likvidation, därest han därtill utses, eljest biträder vid likvidationen
och denna överenskommelses genomförande i den mån kassans styrelse,
likvidatorerna eller kungl, järnvägsstyrelsen så påfordra, samt, i den
omfattning kungl, järnvägsstyrelsen bestämmer, inom styrelsen biträder vid
handläggning av ärenden rörande pensionering av kassans förutvarande delägare
och dessas efterlevande. Avlöningen med därå belöpande dyrtidstillägg
utbetalas månadsvis i förskott.
40
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
I avseende å Kolmodins pensionsrätt skola bestämmelserna i kassans reglemente
samt i 4 § av denna överenskommelse äga tillämpning. Å pension,
som tillkommer honom eller hans efterlevande, skall för tid, då kristillägg
eller däremot svarande förmån utgår å tjänstepension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet,
utgå dyrtidstillägg å intill 400 kronor för månad av pensionen,
beräknat efter samma procenttal som under den tid pensionen avser
gäller för beräkning av kristillägget eller den mot detsamma svarande förmånen.
2. Kamrer Moll och bokhållaren Gunther skola äga rätt att vid övertagandet
av kassan övergå i statens järnvägars tjänst med placering i Stockholm,
om möjligt i befattning, likartad med befattningen hos kassan.
Moll skall vid övergången erhålla befattning i lönegrad A 24 och placeras
i 27 löneklassen samt under fortsatt anställning i statstjänst vara tillförsäkrad
personligt lönetillägg i den mån så erfordras för att hans avlöning
icke må understiga den bruttolön jämte tilläggsförmåner, som tillkommer befattningshavare,
placerad i 29 löneklassen.
Gunther skall vid övergången erhålla befattning i lönegrad A 4 och placeras
i 4 löneklassen samt under fortsatt anställning i statstjänst vara tillförsäkrad
personligt lönetillägg i den mån så erfordras för att hennes avlöning
för åren 1947—49, 1950—-52 samt för tiden från och med år 1953 icke
må understiga 3 500, 3 900 respektive 4 300 kronor jämte procentuellt tilllägg
därå, beräknat efter ett procenttal, som med fyra enheter understiger
summan av de procenttal, vilka under den tid avlöningen avser gälla för beräkning
av å avlöning enligt civila avlöningsreglementet utgående rörligt
tillägg och kristillägg eller däremot svarande förmån.
Vid övergången i statens järnvägars tjänst utbetalas till en var av Moll och
Gunther ett extra belopp, motsvarande den avlöning de uppburit från kassan
för månaden närmast före statens övertagande av densamma.
För det fall att Moll eller Gunther gjort sådan anmälan, som i 5 § första
stycket av denna överenskommelse sågs, skall å intill 400 kronor av månadsbeloppet
av dem eller deras efterlevande jämlikt 4 § tillkommande pension
utgå procentuellt tillägg enligt i 1 morn. andra stycket av denna paragraf angivna
grunder.
3. Kassören Nilsson, bokhållaren Carlson och bokhållaren Sylvan äga att
från och med dagen för övertagandet av kassan åtnjuta pension till årligt
belopp av för Nilsson 3 696 kronor och för en var av Carlson och Sylvan
3 420 kronor. I avseende å deras familjepensionsrätt skola bestämmelserna
i 4 § av denna överenskommelse äga tillämpning, varvid skall så anses som
om medeldelaktighetsbeloppet utgjort för Nilsson 4 800 kronor och för en var
av Carlson och Sylvan 4 440 kronor. Å pension till ifrågavarande befattningshavare
eller deras efterlevande skall utgå procentuellt tillägg enligt i 1 mom.
andra stycket av denna paragraf angivna grunder. De sålunda befattningshavarna
och deras efterlevande tillkommande förmånerna skola utbetalas månadsvis
i förskott. I sagda förmåner skall pension, som avses i 4 § överenskommelsen,
anses vara inbegripen.
7 §.
Kassan överlåter vid statens övertagande av densamma samtliga tillgångar
till svenska staten.
8 §.
Beträffande styrelsens för kassan redovisning för dess förvaltning under tid,
för vilken förvaltningen ej förut blivit granskad, och revisorernas granskning
av redovisningen ävensom i fråga om avvecklingen i övrigt av kassans verksamhet
skall lagen örn understödsföreningar i tillämpliga delar gälla.
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
41
Kungl, järnvägsstyrelsen svarar för alla kostnader, som räknat från och
med dagen för övertagandet av kassan äro erforderliga för överenskommelsens
genomförande.
Denna överenskommelse gäller under förutsättning, att den å ömse sidor
godkänts före den 1 juli 1945.
Överenskommelsen är upprättad i två exemplar, av vilka vardera parten
tagit ett.
Stockholm den 9 november 1944.
1943 års jämvägspensionsutredning: Delegerade för enskilda järnvägames
9 §.
pensionskassa:
Sam Lindstedt
M. Carlson
Gunnar Ruist
Åke Nerell
Alfr. E. Nilsson
I. Kolmodin
Hj. Lundqvist
Chr. Gemzell
Folke Rogard
under hänvisning till bilagda yttrande.
1
1 Här uteslutet.
42
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
Till bilaga A.
Bilaga 1.
Avgiltstabell
sorn enligt 4 § a) skall tillämpas i stället för den i § 8 mom. 1 reglementet för
kassan angivna.
Ålder nästa födelsedag:
25 år eller mindre .. |
.. 7-3 procent |
43 år........ |
|||
26 d .............. |
.. 7''6 |
44 a . |
19*6 |
||
27 a .............. |
.. 8-0 |
45 a |
21 *1 |
||
28 » .............. |
.. 8-4 |
46 a . |
oo.q |
||
29 a .............. |
• ■ 8-8 |
47 a |
24*6 |
||
30 a .............. |
48 a . |
26-7 |
|||
31 a .............. |
.. 9-7 |
49 a . |
29-0 |
||
32 a .............. |
.. 10-2 |
50 a |
31*4 |
||
33 a .............. |
.. 10-7 |
51 a ... . |
35-0 |
||
34 a .............. |
52 a ... |
39-2 |
|||
35 a .............. |
53 a |
44-0 |
|||
36 a .............. |
.. 12-4 |
54 a . |
49-5 |
||
37 a .............. |
y> |
55 » . |
56-7 |
||
38 a .............. |
56 a . |
69-7 |
|||
39 a .............. |
.. 14-6 |
57 a . |
86-9 |
||
40 a ............... |
58 a ........ |
||||
41 a .............. |
.. 16-3 |
59 a ........ |
> |
||
42 a .............. |
.. 17-2 |
60 a ........ |
....... 1591 |
2> |
Bilaga 2.
Pensionstabell
sorn i fall, som i 4 § b) avses, skall tillämpas vid pensionering enligt § 6 mom.
1 c) kassans reglemente i stället för den i § 12 mom. 4 samma reglemente intagna
tabellen.
62 men ej 63 år.................... 68 procent
61 » » 62 » .................... 68 »
60 » a 61 a 68 »
59 » » 60 a 65 »
58 > » 59 > 62 »
57 a a 58 a .................... 60 »
56 a > 57 » .................... 58 »
55 » » 56 j 56 »
54 » > 55 > 54 »
53 » > 54 > 52 »
den som är yngre än 53 » .................... 50 a
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
43
Bilaga B.
Preliminär överenskommelse mellan staten och understödsföreningen
Hälsingborg—Hässleholms järnvägars pensions- samt
änke- och pupillkassa.
Mellan 1943 års järnvägspensionsutredning å svenska statens vägnar, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt
styrelsen för understödsföreningen Hälsingborg—Hässleholms järnvägars
pensions- samt änke- och pupillkassa, under förbehåll av godkännande i vederbörlig
ordning av kassans fullmäktige, å andra sidan, har överenskommelse
träffats om statens övertagande av kassans rörelse på villkor, som här nedan
angivas.
1 §•
Från och med den 1 juli 1945 övertager staten — i den mån ej annat följer
av vad nedan i denna överenskommelse sägs -— kassans alla rättigheter och
förpliktelser jämlikt kassans vid övertagandet gällande stadgar eller på annan
grund. Bestämmelserna i §§ 15 och 17—28 av stadgarna skola dock icke äga
tillämpning efter övertagandet.
I samband därmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk, som
i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans överlåtelse
till staten må kunna riktas mot kassans styrelse eller någon kassans
tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för ledamot av
styrelsen eller någon kassans tjänsteman på grund av sådana anspråk eller
anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.
Vad enligt de före övertagandet av kassan gällande bestämmelserna gäller
för kassan skall hava avseende å staten, och skall kungl, järnvägsstyrelsen
fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på kassans fullmäktige eller
styrelse.
2 §.
Medlem i kassan, vilken i samband med statens övertagande av Hälsingborg—Hässleholms
järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst och där innehar
anställning, som avses i allmänna tjänslepensionsreglementet eller 1942 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare eller sådan anställning på för övertagen
personal avsedd övergångsstat, med vilken är förenad skyldighet att bestrida
en i statens järnvägars aktiva personalstat uppförd tjänst, skall utom
i fall som i 5 § av denna överenskommelse sägs, vara underkastad bestämmelserna
i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena eller, vad beträffar
arbetare, bestämmelserna i 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen
för arbetare, dock med iakttagande av vad nedan i 3 § föreskrives.
Den, som innehar anställning på övergångsstat, som här avses, skall i pensionshänseende
hänföras till den lönegrad, vilken gäller för den tjänst han
har skyldighet att bestrida.
44
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
3 §.
För anställningshavare, som avses i 2 §, skola följande särskilda bestämmelser
gälla.
1. Anställningshavare äger såsom tjänstår för tjänstepension, tjänstelivränta,
familjepension och familjelivränta tillgodoräkna, utöver vad som följer av
bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet och 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare,
a) tid, under vilken han på grund av anställning vid enskilt företag varit
pliktig erlägga pensionsavgift till kassan eller annan av staten övertagen pensionsinrättning,
sådan tid likväl undantagen, för vilken återbetalning av erlagda
avgifter ägt rum, samt
b) två tredjedelar av tid i övrigt, under vilken han vid i 2 § av denna överenskommelse
avsedda järnvägar efter fyllda 18 år och innan bestämmelserna
i sagda paragraf blivit å honom tillämpliga innehaft anställning, som varit av
stadigvarande natur.
2. Pensionsåldern inträder tidigast vid utgången av den kalendermånad,
under vilken anställningshavaren uppnår en levnadsålder av 65 år.
Vinner tjänsteman efter den 30 juni 1945 befordran till tjänst, å vilken allmänna
tjänstepensionsreglementet är tillämpligt och för vilken tjänstepensionsunderlaget
är högre än för den tjänst han i samband med järnvägsövertagandet
avtalsenligt erhållit eller skulle erhållit, därest han då uppförts på ordinarie
stat, eller vinner arbetare anställning i tjänst, å vilken sagda reglemente
är tillämpligt, skall dock vad i första stycket sägs icke äga tillämpning.
3. Vid tillämpning av stadgandena i 26 § 1 mom. andra stycket a) allmänna
tjänstepensionsreglementet och i 1 § 1 mom. första stycket c) allmänna
familjepensionsreglementet samt av stadgandena i 19 § 1 mom. andra stycket
a) 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare och i 1 § 1 mom.
första stycket c) 1942 års familjepensionsreglemente för arbetare skall med
anställningstid, som i nämnda författningsrum avses, respektive med tid,
varunder anställningshavare varit underkastad i nämnda författningsrum
angivna tjänstepensionsbestämmelser, likställas tid, som anställningshavaren
äger räkna såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. a) av denna överenskommelse.
4. Vid tillämpning av stadgandet i 16 § 1 mom. andra stycket allmänna
tjänstepensionsreglementet skall anställningshavaren anses hava innehaft
med tjänstepensionsrätt förenad anställning under tid, som han äger räkna
såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. a) av denna överenskommelse, skolande det
ankomma på kungl, järnvägsstyrelsen att i förekommande fall fastställa det
tjänstepensionsunderlag, som under sådan tid skall anses hava varit gällande
för anställningshavaren.
5. Vid tillämpning av stadgandet i 8 § 1 mom. första stycket c) 1942 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare skall anställningshavaren anses hava
varit underkastad sagda reglemente under tid, vilken han äger räkna såsom
tjänstår enligt 3 § 1 mom. a) av denna överenskommelse.
6. Familjepensionstalet för familjepension må icke bestämmas till belopp,
understigande det familjepensionsunderlag, som blev för anställningshavaren
gällande vid den tidpunkt, då bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse
blevo å honom tillämpliga.
4 §•
I andra fall, än då bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse bliva
tillämpliga, skola med avseende å såväl rättigheter som skyldigheter, vilka
Dankoutskottets utlåtande nr 33.
45
staten på grund av denna överenskommelse övertager, bestämmelserna i
§§ 4—41^ 135 16 och 29 av de för kassan vid övertagandet gällande stadgarna
i tillämpliga delar gälla, skolande dock därvid iakttagas, att föreskrifterna
i § 11 mom. 6 av nämnda stadgar icke skall äga tillämpning.
5 §.
1. Vill innehavare av anställning, som i 2 § av denna överenskommelse
avses, att å honom i stället för bestämmelserna i 2 och 3 §§ skall tillämpas
vad i 4 § sägs, och gör anställningshavaren därom anmälan till kungl, järnvägsstyrelsen
inom tre månader efter övertagandet av kassan, skola jämväl
för honom bestämmelserna i sistnämnda paragraf gälla. Pensionsunderlaget
skall därvid anses utgöra det pensionsunderlag, som skulle hava varit för
anställningshavare gällande, därest kassan icke övertagits av staten och anställningshavaren,
med åtnjutande av avlöning enligt vid Hälsingborg Hässleholms
järnvägsaktiebolag sist gällande lönebestämmelser men utan att erhålla
löneförhöjning efter fyllda 50 år, kvarstått i tjänst hos bolaget, ankommande
det på kungl, järnvägsstyrelsen att vid anställningshavarens befordran
till högre tjänst vid statens järnvägar fastställa höjningen av pensionsunderlaget
till belopp, som skulle hava gällt för närmast motsvarande tjänst
hos bolaget.
I fråga örn anställningshavarens skyldighet att avgå från tjänsten skola de
bestämmelser lända till efterrättelse, vilka enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
i sådant hänseende gälla beträffande ordinarie tjänsteman i befattning,
motsvarande den tjänst anställningshavaren innehar eller på övergångsstat
bestrider. Därvid skall dock pensionssåldern anses inträda tidigast
vid utgången av den kalendermånad, under vilken anställningshavaren fyller
65 år.
2. Erhåller anställningshavare, för vilken 1 mom. blivit gällande, därefter
sådan i 2 § av denna överenskommelse avsedd anställning, för vilken tjänstepensionsunderlaget
är högre än för den tidigare innehavda anställningen,
eller höjes tjänstepensionsunderlaget för den anställning han innehar, skola
bestämmelserna i 2 och 3 §§ bliva å anställningshavaren tillämpliga, därest
han inom tre månader efter erhållandet av den nya anställningen respektive
efter det höjningen av tjänstepensionsunderlaget inträtt till kungl, järnvägsstyrelsen
gör framställning därom. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande
tillämpning, då pensionsrätt enligt § 5 kassans stadgar inträder för anställningshavaren,
dock under förutsättning, att honom vid nämnda tidpunkt
åliggande pensionsavgift överstiger summan av för hans befattning gällande
tjänste- och familjepensionsavdrag.
6 §.
Kassan överlåter vid övertagandet samtliga tillgångar till svenska staten.
7 §•
Beträffande styrelsens för kassan redovisning för dess förvaltning under
tid, för vilken förvaltningen ej förut blivit granskad, och revisorernas granskning
av redovisningen ävensom i fråga om avvecklingen i övrigt av kassans
verksamhet skall lagen om understödsföreningar i tillämpliga delar gälla.
Kungl, järnvägsstyrelsen svarar för alla kostnader, som från och med dagen
för övertagandet räknat äro erforderliga för överenskommelsens genomförande.
46
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
8 §.
Denna överenskommelse gäller under förutsättning, att den å ömse sidor
godkänts före den 1 juli 1945.
överenskommelsen är upprättad i två exemplar, av vilka vardera parten
tagit ett.
Stockholm den 31 oktober 1944.
1943 års järnvägspensionsutredning:
Sam Lindsledt
Gunnar Ruist
Clir. Gemzell
Hälsingborg den 24 oktober 1944.
Styrelsen för understödsföreningen
Hälsingborg—Hässleholms järnvägars
pensions- samt änke- och pupillkassa:
Birger
Walentin
Carl Jönsson
Albin Lindblad
Bankoutskottets utlåtande nr 33
47
Bilaga C.
Preliminär överenskommelse mellan staten och understödsföreningen
Landskrona och Hälsingborgs järnvägars pensionskassa.
Mellan 1943 års järnvägspensionsutredning å svenska statens vägnar, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan,
samt styrelsen för understödsföreningen Landskrona och Hälsingborgs järnvägars
pensionskassa, under förbehåll av godkännande i vederbörlig ordning
av kassans fullmäktige, å andra sidan, har överenskommelse träffats
om statens övertagande av kassans rörelse på villkor, som här nedan angivas.
1 §•
Från och med den 1 juli 1945 övertager staten — i den mån ej annat
följer av vad nedan i denna överenskommelse sägs — kassans alla rättigheter
och förpliktelser jämlikt kassans vid övertagandet gällande stadgar
eller på annan grund. Bestämmelserna i §§ 5 och 15—34 av stadgarna skola
dock icke äga tillämpning efter övertagandet.
I samband därmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk,
som i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans
överlåtelse till staten må kunna riktas mot kassans styrelse eller någon kassans
tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för ledamot
av styrelsen eller någon kassans tjänsteman på grund av sådana anspråk
eller anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.
Vad enligt de före övertagandet av kassan gällande bestämmelserna gäller
för kassan skall hava avseende å staten, och skall kungl, järnvägsstyrelsen
fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på kassans styrelse.
2 §•
Delägare i kassan, vilken i samband med statens övertagande av Landskrona
och Hälsingborgs järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst och
där innehar anställning, som avses i allmänna tjänstepensionsreglementet
eller 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare eller sådan anställning
på för övertagen personal avsedd övergångsstat, med vilken är förenad
skyldighet att bestrida en i statens järnvägars aktiva personalstat uppförd
tjänst, skall, utom i fall som i 5 § av denna överenskommelse sägs, vara
underkastad bestämmelserna i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
eller, vad beträffar arbetare, bestämmelserna i 1942 års tjänsteoch
familjepensionsreglementen för arbetare, dock med iakttagande av vad
nedan i 3 § föreskrives. Den, som innehar anställning på övergångsstat, som
här avses, skall i pensionshänseende hänföras till den lönegrad, vilken gäller
för den tjänst han har skyldighet att bestrida.
3 §.
För anställningshavare, som avses i 2 §, skola följande särskilda bestämmelser
gälla.
48
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
1. Anställningshavare äger såsom tjänstår för tjänstepension, tjänstelivränta,
familjepension och familjelivränta tillgodoräkna, utöver vad som följer
av bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet och 1942 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare,
a) tid under vilken han på grund av anställning vid enskilt företag varit
pliktig erlägga pensionsavgift till kassan eller annan av staten övertagen
pensionsinrättning, sådan tid likväl undantagen, för vilken återbetalning av
erlagda avgifter ägt rum, samt
b) två tredjedelar av tid i övrigt, under vilken han vid i 2 § av denna
överenskommelse avsedda järnvägar efter fyllda 18 år och innan bestämmelserna
i sagda paragraf blivit å honom tillämpliga innehaft anställning,
som varit av stadigvarande natur.
Vad i första stycket sägs skall dock, såvitt angår rätt att räkna tjänstår
för familjepension och familjelivränta icke äga tillämpning å anställningshavare,
som vid övertagandet ej var berättigad till pension för sina efterlevande.
2. Pensionsåldern inträder tidigast vid utgången av den kalendermånad,
under vilken anställningshavaren uppnår en levnadsålder av 63 år.
Vinner tjänsteman efter den 30 juni 1945 befordran till tjänst, å vilken
allmänna tjänstepensionsreglementet är tillämpligt och för vilken tjänstepensionsunderlaget
är högre än för den tjänst han i samband med järnvägsövertagandet
avtalsenligt erhållit eller skulle erhållit, därest han då
uppförts på ordinarie stat, eller vinner arbetare anställning i tjänst, å vilken
sagda reglemente är tillämpligt, skall dock vad i första stycket sägs icke
äga tillämpning.
3. Vid tillämpning av stadgandena i 26 § 1 mom. andra stycket a) allmänna
tjänstepensionsreglementet och i 1 § 1 mom. första stycket c) allmänna
familjepensionsreglementet samt av stadgandena i 19 § 1 mom. andra
stycket a) 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare och i 1 § 1 mom.
första stycket c) 1942 års familjepensionsreglemente för arbetare skall med
anställningstid, som i nämnda författningsrum avses, respektive med tid,
varunder anställningshavare varit underkastad i nämnda författningsrum
angivna tjänstepensionsbestämmelser, likställas tid, som anställningshavaren
äger räkna såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. första stycket a) av denna
överenskommelse.
4. Vid tillämpning av stadgandet i 16 § 1 mom. andra stycket allmänna
tjänstepensionsreglementet skall anställningshavaren anses hava innehaft
med tjänstepensionsrätt förenad anställning under tid, som han äger räkna
såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. första stycket a) av denna överenskommelse,
skolande det ankomma på kungl, järnvägsstyrelsen att i förekommande
fall fastställa det tjänstepensionsunderlag, som under sådan tid skall
anses hava varit gällande för anställningshavaren.
5. Vid tillämpning av stadgandet i 8 § 1 mom. första stycket c) 1942 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare skall anställningshavaren anses hava
varit underkastad sagda reglemente under tid, vilken han äger räkna såsom
tjänstår enligt 3 § 1 mom. första stycket a) av denna överenskommelse.
6. Familjepensionstalet för familjepension må icke bestämmas till belopp,
understigande det familjepensionsunderlag, som blev för anställningshavaren
gällande vid den tidpunkt, då bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse
blevo å honom tillämpliga. Vad sålunda stadgats skall dock
icke äga tillämpning å anställningshavare, som avses i 1 mom. andra stycket
här ovan.
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
49
4 §•
I andra fall, än då bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse bliva
tillämpliga, skola med avseende å såväl rättigheter som skyldigheter, vilka
staten på grund av denna överenskommelse övertager, bestämmelserna i §§
1—4 och 6—14 av de för kassan vid övertagandet gällande stadgarna ävensom
de till stadgarna fogade övergångsbestämmelserna i tillämpliga delar
gälla.
5 §.
1. Vill innehavare av anställning, som i 2 § av denna överenskommelse
avses, att å honom i stället för bestämmelserna i 2 och 3 §§ skall tillämpas
vad i 4 § sägs, och gör anställningshavaren därom anmälan till kungl, järnvägsstyrelsen
inom tre månader efter övertagandet av kassan, skola jämväl
för honom bestämmelserna i sistnämnda paragraf gälla. Avlöningen skall
därvid anses utgöra den årsavlöning, i förhållande till vilken anställningshavaren
skulle haft att erlägga årsavgift, därest kassan icke övertagits av
staten och anställningshavaren, med åtnjutande av avlöning enligt vid Landskrona
och Hälsingborgs järnvägar sist gällande lönebestämmelser men utan
att erhålla löneförhöjning efter fyllda 50 år, kvarstått i tjänst hos nämnda
järnvägar, ankommande det på kungl, järnvägsstyrelsen att vid anställningshavarens
befordran till högre tjänst vid statens järnvägar fastställa höjningen
av avlöningen till belopp, som skulle hava gällt för närmast motsvarande
tjänst hos järnvägarna.
I fråga örn anställningshavarens skyldighet att avgå från tjänsten skola
de bestämmelser lända till efterrättelse, vilka enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
i sådant hänseende gälla beträffande ordinarie tjänsteman
i befattning, motsvarande den tjänst anställningshavaren innehar eller på
övergångsstat bestrider. Därvid skall dock pensionsåldern anses inträda tidigast
vid utgången av den kalendermånad, under vilken anställningshavaren
fyller 63 år.
2. Erhåller anställningshavare, för vilken 1 mom. blivit gällande, därefter
sådan i 2 § av denna överenskommelse avsedd anställning, för vilken
tjänstepensionsunderlaget är högre än för den tidigare innehavda anställningen,
eller höjes tjänstepensionsunderlaget för den anställning han innehar,
skola bestämmelserna i 2 och 3 §§ bliva å anställningshavaren tillämpliga,
därest han inom tre månader efter erhållandet av den nya anställningen
respektive efter det höjningen av tjänstepensionsunderlaget inträtt till kungl,
järnvägsstyrelsen gör framställning därom. Vad sålunda stadgats skall äga
motsvarande tillämpning, då pensionsrätt enligt §11 kassans stadgar inträder
för anställningshavaren, dock under förutsättning, att honom vid nämnda tidpunkt
åliggande pensionsavgift överstiger summan av för hans befattning
gällande tjänste- och familjepensionsavdrag.
6 §■
Kassan överlåter vid övertagandet samtliga tillgångar till svenska staten.
7 §•
Beträffande styrelsens för kassan redovisning för dess förvaltning under
tid, för vilken förvaltningen ej förut blivit granskad, och revisorernas granskning
av redovisningen ävensom i fråga örn avvecklingen i övrigt av kassans
verksamhet skall lagen örn understödsföreningar i tillämpliga delar gälla.
Kungl, jiirnvägsstyrelsen svarar för alla kostnader, som frän och med
dagen för övertagandet räknat äro erforderliga för överenskommelsens genomförande.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. R sami. Nr 33. 4
50
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
8 §•
Denna överenskommelse gäller under förutsättning, att den å ömse sidor
godkänts före den 1 juli 1945.
överenskommelsen är upprättad i två exempelar, av vilka vardera parten
tagit ett.
Stockholm den 31 oktober 1944.
1943 års järnvägspensionsutredning:
Sam Lindstedt
Gunnar Ruist
Chr. Gemzell
Hälsingborg den 24 oktober 1944.
Styrelsen för understödsföreningen
Landskrona och Hälsingborgs järnvägars
pensionskassa:
Birger Walentin
Walfrid Nilson John Persson
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
51
Bilaga D.
Preliminär överenskommelse mellan staten och understödsföreningen
Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägs personals
pensions- samt änke- och pupillkassa.
Mellan 1943 års järnvägspensionsutredning å svenska statens vägnar, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan,
samt styrelsen för understödsföreningen Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga
järnvägs personals pensions- samt änke- och pupillkassa, under förbehåll
av godkännande i vederbörlig ordning av kassans fullmäktige, å andra
sidan, har överenskommelse träffats om statens övertagande av kassans rörelse
på villkor, som här nedan angivas.
1 §•
Från och med den 1 juli 1945 övertager staten — i den mån ej annat följer
av vad nedan i denna överenskommelse sägs — kassans alla rättigheter och
förpliktelser jämlikt kassans vid övertagandet gällande reglemente eller på
annan grund. Bestämmelserna i §§ 2, 15 och 17—24 reglementet skola dock
icke äga tillämpning efter övertagandet.
I samband därmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk, som
i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans överlåtelse
till staten må kunna riktas mot kassans styrelse eller någon kassans
tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för ledamot av
styrelsen eller någon kassans tjänsteman på grund av sådana anspråk eller
anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.
Vad enligt de före övertagandet av kassan gällande bestämmelserna gäller
för kassan skall hava avseende å staten, och skall kungl, järnvägsstyrelsen
fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på kassans fullmäktige eller
styrelse.
2 §.
Delägare i kassan, vilken i samband med statens övertagande av Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga
järnväg övergått i statens järnvägars tjänst
och där innehar anställning, som avses i allmänna tjänstepensionsreglementet,
eller sådan anställning på för övertagen personal avsedd övergångsstat,
med vilken är förenad skyldighet att bestrida en i statens järnvägars aktiva
personalstat uppförd tjänst, skall, utom i fall som i 5 § av denna överenskommelse
sägs, vara underkastad bestämmelserna i allmänna tjänste- och
familjepensionsreglementena, dock med iakttagande av vad nedan i 3 § föreskrives.
Den, som innehar anställning på övergångsstat, som här avses, skall
i pensionshänseende hänföras till den lönegrad, vilken gäller för den tjänst
han har skyldighet att bestrida.
3 8-
För anställningshavare, som avses i 2 g, skola följande särskilda bestämmelser
gälla.
52
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
1. Anställningshavare äger såsom tjänstår för tjänstepension, tjänstelivränta,
familjepension och familjelivränta tillgodoräkna, utöver vad som följer
av bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet,
a) tid under vilken han på grund av anställning vid enskilt företag varit
pliktig erlägga pensionsavgift till kassan eller annan av staten övertagen pensionsinrättning,
sådan tid likväl undantagen, för vilken återbetalning av erlagda
avgifter ägt rum, samt
b) två tredjedelar av tid i övrigt, under vilken han vid i 2 § av denna
överenskommelse avsedda järnväg efter fyllda 18 år och innan bestämmelserna
i sagda paragraf blivit å honom tillämpliga innehaft anställning, som
varit av stadigvarande natur.
2. Pensionsåldern inträder tidigast vid utgången av den kalendermånad,
under vilken anställningshavaren uppnår en levnadsålder av 63 år.
Vinner anställningshavaren efter den 30 juni 1945 befordran till tjänst, å
vilken allmänna tjänstepensionsreglementet är tillämpligt och för vilken
tjänstepensionsunderlaget är högre än för den tjänst han i samband med
järnvägsövertagandet avtalsenligt erhållit eller skulle erhållit, därest han då
uppförts på ordinarie stat, skall dock vad i första stycket sägs icke äga tilllämpning.
3. Vid tillämpning av stadgandena i 26 § 1 mom. andra stycket a) allmänna
tjänstepensionsreglementet och i 1 § 1 mom. första stycket c) allmänna
familjepensionsreglementet skall med anställningstid, som i nämnda för
avses>
likställas tid, som anställningshavare äger räkna såsom
tjänstår enligt 3 § 1 mom. a) av denna överenskommelse.
4. Vid tillämpning av stadgandet i 16 § 1 mom. andra stycket allmänna
tjänstepensionsreglementet skall anställningshavaren anses hava innehaft
med tjänstepensionsrätt förenad anställning under tid, som han äger räkna
såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. a) av denna överenskommelse, skolande det
ankomma på kungl, järnvägsstyrelsen att i förekommande fall fastställa det
tjänstepensionsunderlag, som under sådan tid skall anses hava varit gällande
för anställningshavaren.
5. Familjepensionstalet för familjepension må icke bestämmas till belopp,
understigande det familjepensionsunderlag, som blev för anställningshavaren
gällande vid den tidpunkt, då allmänna familjepensionsreglementet
blev å honom tillämpligt.
4 8.
I andra fall, än då allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
Jämlikt 2 § av denna överenskommelse bliva tillämpliga, skola med avseende
å såväl rättigheter som skyldigheter, vilka staten på grund av överenskommelsen
övertager, bestämmelserna i 88 3—14 och 16 i det för kassan vid
övertagandet gällande reglementet i tillämpliga delar gälla.
5 §.
1. Vill innehavare av anställning, som i 2 § av denna överenskommelse
avses, att å honom i stället för bestämmelserna i 2 och 3 §§ skall tillämpas
vad i 4 § sägs, och gör anställningshavaren därom anmälan till kungl, järnvägsstyrelsen
inom tre månader efter övertagandet av kassan, skola jämväl
för honom bestämmelserna i sistnämnda paragraf gälla. Årsavlöningen skall
därvid anses utgöra den årsavlöning, för vilken han skulle varit delägare i
kassan, därest denna icke övertagits av staten och anställningshavaren, med
åtnjutande av avlöning enligt vid Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga järnvägsaktiebolag
sist gällande lönebestämmelser men utan att erhålla löneför
-
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
53
höjning efter fyllda 50 år, kvarstått i tjänst hos bolaget, ankommande det
på kungl, järnvägsstyrelsen att vid anställningshavarens befordran till högre
tjänst vid statens järnvägar fastställa höjningen av årsavlöningen till belopp,
som skulle hava gällt för närmast motsvarande tjänst hos bolaget.
I fråga örn anställningshavarens skyldighet att avgå från tjänsten skola de
bestämmelser lända till efterrättelse, vilka enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
i sådant hänseende gälla beträffande ordinarie tjänsteman i befattning,
motsvarande den tjänst anställningshavaren innehar eller på övergångsstat
bestrider. Därvid skall dock pensionsåldern anses inträda tidigast
vid utgången av den kalendermånad, under vilken anställningshavaren fyller
63 år.
2. Erhåller anställningshavare, för vilken 1 mom. blivit gällande, därefter
sådan i 2 § av denna överenskommelse avsedd anställning, för vilken tjänstepensionsunderlaget
är högre än för den tidigare anställningen, eller höjes
tjänstepensionsunderlaget för den anställning han innehar, skola bestämmelserna
i 2 och 3 §§ bliva å anställningshavaren tillämpliga, därest han inom
tre månader efter erhållandet av den nya anställningen respektive efter det
höjningen av tjänstepensionsunderlaget inträtt till kungl, järnvägsstyrelsen gör
framställning därom. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning,
då pensionsrält enligt § 9 kassans reglemente inträder för anställningshavaren,
dock under förutsättning, att honom vid nämnda tidpunkt åliggande
pensionsavgift överstiger summan av för hans befattning gällande tjänsteoch
familjepensionsavdrag.
6 §.
Kassan överlåter vid övertagandet samtliga tillgångar till svenska staten.
7 §.
Beträffande styrelsens för kassan redovisning för dess förvaltning under
tid, för vilken förvaltningen ej förut blivit granskad, och revisorernas granskning
av redovisningen ävensom i fråga örn avvecklingen i övrigt av kassans
verksamhet skall lagen örn understödsföreningar i tillämpliga delar gälla.
Kungl, järnvägsstyrelsen svarar för alla kostnader, som från och med
dagen för övertagandet räknat äro erforderliga för överenskommelsens genomförande.
8 8.
Denna överenskommelse gäller under förutsättning, att den å ömse sidor
godkänts före den 1 juli 1945.
överenskommelsen är upprättad i två exemplar, av vilka vardera parten
tagit ett.
Stockholm den 18 november 1944. Borås den 16 november 1944.
1943 års järnvägspensionsutredning:
Sam Lindstedt
Gunnar Ruist
Styrelsen för understödsföreningen
Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga
järnvägs personals pensions- samt
änke- och pupillkassa:
Chr. Gemzell
L. Påhlson
54
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
Bilaga E.
Preliminär överenskommelse mellan staten och understödsföreningen
S. W. B. pensionskassa.
Mellan 1943 års järnvägspensionsutredning å svenska statens vägnar, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan,
samt undertecknade delegerade för understödsföreningen S. W. B. pensionskassa,
under förbehåll av godkännande i vederbörlig ordning av fullmäktige
för delägarna i kassan samt kassans styrelse, å andra sidan, har — under
förutsättning att staten inlöser Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolags
järnvägar senast från och med den 1 juli 1945 — denna
dag överenskommelse träffats örn statens övertagande av kassans rörelse på
villkor, som här nedan angivas.
1 §•
Från och med den 1 juli 1945 övertager staten — i den mån ej annat följer
av vad nedan i denna överenskommelse sägs — kassans alla rättigheter
och förpliktelser jämlikt kassans vid övertagandet gällande stadgar eller på
annan grund. Bestämmelserna i § 4 och §§ 16—26 skola dock icke äga tililämpning
efter övertagandet.
I samband härmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk, som
i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans
överlåtelse på staten må kunna riktas mot kassans styrelse eller någon kassans
tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för ledamot
av styrelsen eller någon kassans tjänsteman på grund av sådana anspråk eller
anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.
Vad enligt de före övertagandet av kassan gällande bestämmelserna gäller
för kassan skall hava avseende å staten, och skall kungl, järnvägsstyrelsen
fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på styrelsen för Stockholm—
Västerås—Bergslagens nya jämvägsaktiebolag och på kassans styrelse.
2 §•
Delägare i kassan, vilken i samband med statens övertagande av Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolags järnvägar övergått i
statens järnvägars tjänst och där innehar anställning, som avses i allmänna
tjänstepensionsreglementet eller sadan anställning på för övertagen personal
avsedd övergångsstat, med vilken är förenad skyldighet att bestrida en i statens
järnvägars aktiva personalstat uppförd tjänst, skall, utom i fall som i
5 § av denna överenskommelse sägs, vara underkastad bestämmelserna i allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementena, dock med iakttagande av
vad nedan i 3 § föreskrives. Såsom förutsättning härför skall emellertid gälla,
att delägaren, då han först erhöll anställning av nyss angivna art, ej
uppnått den i allmänna tjänstepensionsreglementet stadgade pensionsåldern
för anställningen eller, för det fall han uppförts på övergångsstat, för den
tjänst han därvid haft skyldighet att bestrida. Den som innehar anställning
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
55
på övergångsstat, som här avses, skall i pensionshänseende hänföras till den
lönegrad, vilken gäller för den tjänst han har skyldighet att bestrida.
3 §.
För anställningshavare, som avses i 2 §, skola följande särskilda bestämmelser
gälla.
1. Anställningshavare äger såsom tjänsteår för tjänstepension, tjänstelivränta,
familjepension och familjelivränta tillgodoräkna, utöver vad som följer
av bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet,
a) tid, under vilken han på grund av anställning vid enskilt företag varit
pliktig erlägga pensionsavgifter till kassan eller annan av staten övertagen
pensionsinrättning, ävensom tid, för vilken han må hava erlagt pensionsavgift
enligt § 15 mom. 2 kassans stadgar, sådan tid likväl undantagen, för vilken
återbetalning av erlagda avgifter ägt rum, samt
b) två tredjedelar av tid i övrigt, under vilken han vid i 2 § avsedda
järnvägar eller till desamma knutet trafikföretag efter fyllda 18 år och innan
allmänna tjänstepensionsreglementet på grund av denna överenskommelse
blivit å honom tillämpligt, innehaft anställning, som varit av stadigvarande
natur.
2. Pensionsåldern inträder tidigast vid utgången av den kalendermånad,
under vilken anställningshavaren vid tillämpning av § 5 mom. 1 a) kassans
stadgar respektive övergångsstadgandet A samma stadgar skulle blivit berättigad
att uppbära pension.
Vinner anställningshavaren från och med dagen för övertagandet av kassan
eller senare befordran till tjänst, å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet
är tillämpligt och för vilken tjänstepensionsunderlaget är högre
än för den tjänst han i samband med statens övertagande av i 2 § avsedda
järnvägar avtalsenligt erhållit eller skulle erhållit, därest han då uppförts på
ordinarie stat, skall dock vad i första stycket sägs icke äga tillämpning.
3. Vid tillämpning av stadgandena i 26 § 1 mom. andra stycket a) allmänna
tjänstepensionsreglementet och i 1 § 1 mom. första stycket c) allmänna
familjepensionsreglementet skall med anställningstid, som i nämnda
författningsrum avses, likställas tid, som anställningshavaren äger räkna
såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. a) av denna överenskommelse.
4. Vid tillämpning av stadgandet i 16 § 1 mom. andra stycket allmänna
tjänstepensionsreglementet skall anställningshavaren anses hava innehaft
med tjänstepensionsrätt förenad anställning under tid, som han äger räkna
såsom tjänstår enligt 3 § 1 mom. a) av dtenna överenskommelse, skolande
det ankomma på kungl, järnvägsstyrelsen att i förekommande fall fastställa
det tjänstepensionsunderlag, som under sådan tid skall anses hava varit gällande
för anställningshavaren.
5. Familjepensionstalet för familjepension må icke bestämmas till belopp,
understigande det familjepensionsunderlag, som blev för anställningshavaren
gällande vid den tidpunkt, då allmänna familjepensionsreglementet blev
å honom tillämpligt.
4 §•
I andra fall, än då allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
jämlikt 2 § av denna överenskommelse bliva tillämpliga, skola med avseende
å såväl rättigheter som skyldigheter, vilka staten på grund av denna
överenskommelse övertager, bestämmelserna i §§ 1—3, 5—8 och 10—15
samt övergångsstadgandena A och B i dc för kassan vid övertagandet gällande
stadgarna i tillämpliga delar gälla.
56
Bankoutskottets utlåtande nr 33.
Därvid skall dock iakttagas,
a) att pension enligt bestämmelserna i första stycket skall ökas med 10
procent samt därutöver med ej mindre understöd eller pensionstillägg, som
styrelsen för i 2 § omförmälda bolag må hava beviljat pensionstagaren, än
även med dyrtidstillägg (fyllnadspension) enligt av nämnda styrelse den 7
februari 1933 fastställda grunder;
b) att å intill 400 kronor av månadsbeloppet av pensionen, ökad enligt
a), skall — utom i fall då statligt dyrtidstillägg å pensionen utgår — för
tid, då kristillägg eller däremot svarande förmån utgår å tjänstepension
enligt allmänna tjänstepensionsreglementet, utgå procentuellt tillägg, beräknat
efter det procenttal, som gäller för beräkning av kristillägget eller den
mot detsamma svarande förmånen, samt
c) , att om dyrtidshjälp eller annan motsvarande förmån enligt beslut av
Kungl. Majit och riksdagen utgår å pensionen, i b) angivna procentuella
tillägg skall anses vara inbegripet i dylik förmån, i den mån detsamma ej
överstiger förmånens belopp.
5 §.
1. Vill innehavare av anställning, som i 2 § av denna överenskommelse
avses, att å honom i stället för bestämmelserna i 2 och 3 §§ skall tillämpas
vad i 4 § sågs, och gör anställningshavaren därom anmälan till kungl, järnvägsstyrelsen
inom tre månader efter anställningens erhållande, skola jämväl
för honom bestämmelserna i sistnämnda paragraf gälla. Delaktighetsbeloppet
skall därvid anses utgöra det delaktighetsbelopp, som skulle hava
varit för anställningshavaren gällande, därest kassan icke övertagits av staten
och anställningshavaren, med åtnjutande av avlöning enligt de vid i 2 §
omförmälda bolag sist gällande lönebestämmelserna men utan att erhålla
löneförhöjning efter fyllda 50 år, kvarstått i tjänst hos bolaget, ankommande
det på kungl, järnvägsstyrelsen att efter anställningshavarens befordran
till högre tjänst vid statens järnvägar fastställa höjningarna av delaktighetsbeloppet
till belopp, som skulle hava gällt för närmast motsvarande tjänst
hos bolaget.
I fråga om anställningshavares skyldighet att avgå från tjänsten skola de
bestämmelser lända till efterrättelse, vilka enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
i sådant hänseende gälla beträffande ordinarie tjänsteman i sådan
befattning, som anställningshavaren innehar eller på övergångsstat bestrider.
Därvid skall dock pensionsåldern anses inträda tidigast vid utgången
av den kalendermånad, som i 3 § 2 mom. första stycket av denna
överenskommelse avses.
2. Erhåller anställningshavare, för vilken 1 mom. blivit gällande, därefter
sådan i 2 § av denna överenskommelse avsedd anställning, för vilken tjänstepensionsunderlaget
är högre än för den tidigare innehavda anställningen
eller höjes tjänstepensionsunderlaget för den anställning han innehar, skola
bestämmelserna i 2 och 3 §§ bliva å anställningshavaren tillämpliga, därest
han inom tre månader efter erhållandet av den nya anställningen respektive
efter det höjningen av tjänstepensionsunderlaget inträtt till kungl, järnvägsstyrelsen
gör framställning därom. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande
tillämpning, då rätt till pension enligt § 5 kassans stadgar inträder
för anställningshavare eller, därest han dessförinnan avlidit, för hans efterlevande,
dock under förutsättning, att anställningshavaren vid avgången
respektive frånfället åliggande årsavgift överstigit summan av för hans befattning
gällande tjänste- och familjepensionsavdrag.
Rcmkoutskottets utlåtande nr 33.
57
6 §.
Kassan överlåter vid övertagandet samtliga tillgångar till svenska staten.
Beträffande styrelsens för kassan redovisning för dess förvaltning linder
tid, för vilken förvaltningen ej förut blivit granskad, och revisorernas
granskning av redovisningen ävensom i fråga om avvecklingen i övrigt av
kassans verksamhet skall lagen örn understödsföreningar i tillämpliga delar
gälla.
Kungl, järnvägsstyrelsen svarar för alla kostnader, som från och med
dagen för övertagandet räknat, äro erforderliga för överenskommelsens genomförande.
Denna överenskommelse gäller under förutsättning, att den å ömse sidor
godkänts före den 1 juli 1945.
överenskommelsen är upprättad i två exemplar, av vilka vardera parten
tagit ett.
Stockholm den 15 november 1944.
1943 års järnvägspensionsutredning: Delegerade för understödsföreningen
7 §.
8 §.
S. W. B. pensionskassa:
Sam Lindstedt
Carl Henning
K. Ingemarsson
Hj. Heijmer
Gunnar Ruist
A. Wedhörn
Clir. Gemzell
Under hänvisning till bilagda yttrande.
1
1 Hilr uteslutet.
Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 8 sami. Nr 33.
5