Bankoutskottets utlåtande nr 32.
1
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1945 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livräntor
åt vissa befattningshavare och f. d. befattningshavare
vid statens järnvägar.
I en den 2 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 150, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att järnvägsstyrelsen
må med i propositionen angivna befattningshavare och f. d. befattningshavare
vid statens järnvägar träffa överenskommelse om livräntor enligt
grunderna i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd
av olycksfall i arbete.
Genom befullmäktigat ombud hava i särskilda skrivelser, vilka samtliga
inkommit den 25 oktober 1944, vissa nuvarande och förutvarande befattningshavare
vid statens järnvägar — nämligen stationskarlänka Knut Johan
Larsson och Axel Håkansson, förre stationskarlen Olof Alfred Ferdinand
Holmberg, trafikbiträdet David Sigfrid Emanuel Jansson samt expeditionsvakten
Oskar Ferdinand Pålsson — anhållit envar dels att få sig tillerkänd
livränta enligt grunderna i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada
till följd av olycksfall i arbete, dels att livräntan måtte få utgå för tio år
retroaktivt fränden dag framställningen inkommit till Kungl. Majit.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Larsson,
att han är född den 14 januari 1897;
att han anställdes vid statens järnvägar i oktober 1915 och numera innehar
befattning såsom stationskarl i lönegraden A 5;
att han genom olycksfall i arbetet den 28 oktober 1916 svart skadades i
båda underbenen;
samt att han i oktober 1940 framställde anspråk på livränta till följd av
skadan, vilken framställning järnvägsstyrelsen den 23 januari 1941 förklarade
sig icke kunna bifalla, då anspråket ej framställts inom i 1901 årsolycksfallsersättningslag
föreskriven tid;
beträffande Håkansson,
att han är född den 21 mars 1889;
att han anställdes vid statens järnvägar i april 1913 och numera är stationskarl
i lönegraden A 5;
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 8 sami. Nr 32. t
2
Bankoutskottets utlåtande nr 32.
att han genom olycksfall i arbetet den 6 november 1913 skadade vänster
arm så svårt, att amputation måste företagas av armen mellan armbågsleden
och axelleden;
samt att Håkansson i oktober 1938 anhöll att, sedan han blivit pensionsberättigad,
utöver pensionen erhålla livränta, vilken ansökan järnvägsstyrelsen
den 10 februari 1939 förklarade sig vilja upptaga till prövning först i
samband med Håkanssons pensionering;
beträffande Holmberg,
att han är född den 24 maj 1886;
att han anställdes vid statens järnvägar år 1904 och blev ordinarie stationskarl
den 1 april 1908;
att han genom olycksfall i arbetet den 16 april 1909 skadade höger ben
så svårt, att detsamma måste amputeras tio cm nedanför knäleden;
att Holmberg den 31 december 1931 på grund av dövhet avgick ur tjänst
med avkortad pension beräknad efter 24 tjänstår;
samt att järnvägsstyrelsen den 19 augusti 1940 på därom gjord förfrågan
meddelat, att livränta icke kunde tillerkännas Holmberg, då han ej framställt
anspråk därom inom i 1901 års olycksfallsersättningslag föreskriven
tid;
beträffande Jansson,
att han är född den 29 september 1885;
att han anställdes vid statens järnvägar den 26 juni 1906 och numera är
trafikbiträde i lönegraden A 6;
att han genom olycksfall i arbetet den 26 juli 1912 ådrog sig en krosskada
i vänstra foten, vilken medförde viss invaliditet, som enligt ett den 3 juni
1944 utfärdat läkarintyg fortfarande kvarstår;
att Jansson icke inom föreskriven tid hos järnvägsstyrelsen ansökt örn
skadereglering, då läkare till en början förklarat, att han skulle bliva fullt
återställd utan framtida men; samt
beträffande Pålsson,
att han är född den 6 december 1888;
att han anställdes vid statens järnvägar den 4 april 1915 och numera är
expeditionsvakt i lönegraden A 5;
samt att han genom olycksfall i arbetet den 14 maj 1915 skadades så svårt
i vänstra armen, att densamma måste amputeras mellan armbågsleden och
axelleden.
Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:
Trafikbiträdet Jansson, expeditions vakten Pålsson, stationskarlama Larsson
och Håkansson samt förre stationskarlen Holmberg hava samtliga under
tjänstgöring vid statens järnvägar skadats under sådana förhållanden, att
lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i
arbete varit tillämplig å skadefallen. Den rätt till ersättning, som kan hava
tillkommit de skadade, har emellertid i samtliga fall preskriberats, då ingen
av de skadade framställt krav mot statens järnvägar inom tid, som angives
Bankoutskottets utlåtande nr 32.
3
i 13 § nämnda lag. Detta oaktat finner jag i likhet med de hörda myndigheterna
skäligt, att livräntor tillerkännas ifrågavarande personer enligt grunderna
i 1901 års olycksfallsersättningslag. På sätt myndigheterna förordat
torde bemyndigande böra utverkas för järnvägsstyrelsen att i överensstämmelse
med de principer, som styrelsen i regel tillämpat vid beviljande av dylika
livräntor, träffa överenskommelse med förevarande personer om dem
tillkommande livräntebelopp. För Hohnberg torde livräntebeloppet böra utgå
retroaktivt för tio år räknat från dagen för framställningens ingivande, medan
de övriga sökandena böra erhålla livräntor räknat från tidpunkten för
blivande avgång.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 26 april 1945.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Utskottet.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 30.