8

Bankoutskottets utlåtande nr 81.

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels
delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa grupper av
befattningshavare, dels ock tjänstårsberäkning i pensionshänseende
för föreståndarinnan vid akademiska
sjukhuset i Uppsala Elsa Amalia Nordström.

I en den 2 mars 1945 dagtecknad proposition nr 127, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, framlagt förslag angående dels delaktighet i statens pensionsanstalt
för vissa grupper av befattningshavare, dels ock tjänstårsberäkning
i pensionshänseende för föreståndarinnan vid akademiska sjukhuset i
Uppsala Elsa Amalia Nordström.

I fråga örn motiveringen för de framlagda förslagen får utskottet, i den
man ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

l:o.

Delaktighet i statens pensionsanstalt för förste underläkare, tillika biträdande
överläkare, vid de till pensionsstgrelsen anslutna kuranstalterna. Under
punkten 1 av förevarande proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen att
bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen
förordade grunder, utfärda bestämmelser i fråga om delaktighet i statens
pensionsanstalt för förste underläkare, tillika biträdande överläkare, vid
de till pensionsstyrelsen anslutna kuranstalterna.

Genom kungörelse den 22 juni 1939 (nr 506) har reglementet den 31 december
1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt erhållit tillämpning å,
bland andra, överläkare och sjukgymnaster vid till pensionsstyrelsen anslutna
kuranstalter. Däremot äga förste underläkare, tillika biträdande överläkare,
vid kuranstalten^ icke delaktighet i statens pensionsanstalt. Beträffande
avlöningsförmånerna till innehavare av dylik befattning vid kuranstalterna
i Nynäs och Tranås gäller för närvarande följande. För förste
underläkaren, tillika biträdande överläkaren, vid Nynäs kuranstalt utgör årsavlöningen
10 000 kronor, vartill komma två ålderstillägg å vartdera 1 000
kronor, vilka utgå efter ett respektive tre års tjänstgöring. Rörligt tillägg

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

9

utgår med 19,6 procent å ett belopp av högst 10 800 kronor. Förutom kontant
avlöning åtnjuter ifrågavarande befattningshavare naturaförmåner, bestående
av bostad, värme och lyse samt tvätt. För motsvarande befattningshavare
vid Tranås kuranstalt utgör årsavlöningen 9 350 kronor, varjämte
två ålderstillägg å vartdera 900 kronor utgå efter ett respektive två års
tjänstgöring. Härtill kommer ett årligt bostadsbidrag å 2 050 kronor. Rörligt
tillägg utgår i detta fall efter samma grunder som förut angivits.

I skrivelse den 24 april 1944 har pensionsstijrelsen hemställt om åtgärder
i syfte att jämväl de vid Nynäs och Tranås kuranstalter inrättade befattningarna
såsom förste underläkare, tillika biträdande överläkare, måtte förenas
med pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

Statens pensionsanstalt har framhållit, att med hänsyn till bland annat den
ställning, kuranstalterna i Nynäs och Tranås intoge, intet i och för sig syntes
vara att erinra mot att pensionsrätt i statens pensionsanstalt medgåves för
förste underläkare, tillika biträdande överläkare, vid anstalterna. Då emellertid
1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga i ett den 10 februari 1942
avgivet betänkande (SOU 1942:4) framlagt förslag om beredande av pensionsrätt
i statens pensionsanstalt för underordnade läkare ej blott vid ifrågavarande
kuranstalter utan även vid landstingens lasarett och sanatorier med
flera vårdanstalter samt dessutom en utredning rörande bland annat omfattningen
av den genom statens pensionsanstalt bedrivna pensioneringsverksamheten
sannolikt komme att inom kort igångsättas, funne sig pensionsanstalten
ej böra tillstyrka, att frågan om pensionsrätt för de i pensionsstyrelsens
framställning avsedda läkarna fristående upptoges till behandling.
För det fall att omförmälda läkare vid Nynäs och Tranås kuranstalter ansåges
böra erhålla delaktighet i anstalten, borde emellertid såsom villkor för
befattningarnas förenande med pensionsrätt uppställas, att desamma underkastades
reglering enligt § 5 i anstaltens reglemente. Vid utformningen av
pensionsvillkoren borde vidare tillses, att man ej föregrepe eller försvårade
det ifrågasatta allmänna ordnandet av pensionsfrågan för underordnade läkare
vid lasarett med flera sjukvårdsanstalter och att därvid särskilt borde
beaktas spörsmålet örn pensionsunderlagens storlek.

I sistnämnda hänseende har pensionsanstalten gjort följande uttalande.

1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga hade i sitt den 10 februari 1942
avgivna betänkande rörande de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbetsoch
bostadsförhållanden för sådana läkares pensionsrätt i statens pensionsanstalt
föreslagit ett enhetligt tjänstepensionsunderlag av 5 400 kronor, mot
vilket förslag pensionsanstalten i avgivet underdånigt utlåtande ej framställt
någon erinran. Även om åtgärder med anledning av de i sagda betänkande
framlagda förslagen icke för närvarande planeras, synes dock underläkarnas
pensionsfråga på nytt kunna aktualiseras. Enligt vad som försports lärer
motion i frågan hava väckts vid nu pågående riksdag. Med hänsyn till det
anförda anser pensionsanstalten tjänstepensionsunderlaget för de nu ifrågavarande
läkarhefattningama vid kuranstalterna böra begränsas till 5 400

10

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

Utskottet.

kronor, ehuru löneförmånerna i och för sig borde kumla motivera fastställande
av ett högre underlag.

I övrigt har pensionsanstalten beträffande pensionsvillkoren anfört följande.

Vad övriga pensionsbestämmelser beträffar synas lämpligen de för överläkare
gällande kunna göras tillämpliga. Grunddragen av pensionsvillkoren
skulle i sådant fall bliva följande.

Mot ett tjänstepensionsunderlag av 5 400 kronor svarar enligt anstaltens
reglemente ett familjepensionsunderlag av 1 380 kronor. Pensionsåldern
skulle bliva 65 år, och för erhållande av hel tjänstepension vid denna ålder
skulle komma att fordras 30 tjänstår.

För tjänstepension komme att såväl från huvudmannen som från befattningshavaren
fordras en årlig avgift å 5 procent av tjänstepensionsunderlaget,
således 270 kronor från vardera. Den årliga familjepensionsavgiften,
vilken helt åvilar befattningshavaren, skulle utgöra för manlig befattningshavare
20 procent och för kvinnlig befattningshavare 1 procent av familjepensionsunderlaget,
således för manlig läkare 276 kronor och för kvinnlig
13 kronor 80 öre.

Statskontoret har i ärendet upplyst, att det enligt vad ämbetsverket under
hand inhämtat vore för verksamheten vid ifrågavarande kuranstalter angeläget,
att innehavarna av befattningarna såsom förste underläkare, tillika biträdande
överläkare, erhölle pensionsrätt. Vid sådant förhållande och då
statskontoret i sitt tidigare utlåtande anslutit sig till den av statens pensionsanstalt
uttalade uppfattningen, att i princip intet vöre att erinra mot att befattningarna
förenades med delaktighet i pensionsansalten, ville statskontoret
icke motsätta sig bifall till pensionsstyrelsens framställning. Mot de av
pensionsanstalten föreslagna pensionsvillkoren hade statskontoret icke något
att invända.

Föredragande statsrådet har anfört.

För egen del anser jag mig böra tillstyrka, att de i ärendet avsedda befattningshavarna
erhålla möjlighet att vinna inträde i statens pensionsanstalt.

Beträffande de närmare bestämmelser, som böra gälla för pensionsrätten,
ansluter jag mig till vad pensionsanstalten därutinnan föreslagit.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut
i ärendet, vidtaga erforderliga ändringar i pensionsanstaltens reglemente,
vilka torde böra träda i kraft den 1 juli 1945.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 22 i anledning av väckta motioner
om beredande av pensionsrätt åt underläkare vid vissa sjukhus har utskottet
hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla örn utredning jämte därav föranledda förslag i syfte att tillförsäkra
underläkarna vid statens, landstingens och de utanför landstingen stående
städernas sjukvårdsinrättningar pensionsrätt. Med hänsyn härtill kunde det
måhända synas tveksamt, huruvida förste underläkarna vid de till pensionsstyrelsen
anslutna kuranstalterna nu böra beredas delaktighet i statens pensionsanstalt.
Enligt vad statskontoret upplyst, är det emellertid för verksam -

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

11

heten vid nämnda anstalter angeläget, att pensioneringen för ifrågavarande
befattningshavare ordnas utan uppskov. Härtill kommer, att de föreslagna
pensioneringsvillkoren icke torde föregripa en blivande lösning av pensionsfrågan
för underläkarna vid statens och landstingens m. fl. sjukvårdsinrättningar.
På grund härav och då utskottet i sak icke funnit anledning till erinran
mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, finner utskottet sig böra biträda
detsamma.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

2.-o.

Delaktighet i statens pensionsanstalt för i statsunderstödd folktandvård hos
stad, som ej deltager i landsting, fast anställd tandläkare och tandsköterska.
Under punkten 2 av förevarande proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med
i propositionen förordade grunder, utfärda bestämmelser i fråga om delaktighet
i statens pensionsanstalt för i statsunderstödd folktandvård hos stad,
som ej deltager i landsting, fast anställd tandläkare och tandsköterska.

Till landsting, som anordnat folktandvård, må statsbidrag utgå under förutsättning,
att vid vårdens anordnande iakttagits vissa bestämmelser rörande
vårdens organisation och omfattning, villkoren för dess meddelande, anställnings-
och avlöningsförhållanden för vissa inom vården anställda befattningshavare
m. m. Därest landsting anordnat folktandvård i enlighet med
dessa bestämmelser, utgår statsbidrag till landstinget med dels visst engångsbelopp
för anskaffande av erforderlig utrustning, dels ock ett årligt belopp
för avlönande av distriktstandläkare och distrikts tandsköterskor, vilka äro
fullt sysselsatta inom distriktstandvården under minst 1 900 timmar om året
och vilka åtnjuta i kungörelsen stadgade avlöningsförmåner. Statsbidraget
till avlöningen av nämnda befattningshavare utgår med 3 000 kronor för
distriktstandläkare och 1 000 kronor för distriktstandsköterska, varjämte
vissa ålderstillägg helt utgå av statsmedel.

Till centraltandpoliklinikernas inrättande och drift utgår icke statsbidrag.

Såsom förutsättning för att stad utanför landsting skall kunna erhålla
statsbidrag till folktandvård föreskrives allenast, att tandvård inom staden
meddelas i enahanda omfattning och på motsvarande villkor, som stadgats
beträffande landstingsområdena, samt att stadens tandvård är anordnad på
sätt, som av medicinalstyrelsen godkännes.

Statsbidrag utgår i detta fall med 4 kronor örn året för varje behandlat
barn i viss närmare angiven ålder.

Vad beträffar pensioneringen av inom folktandvården anställda befatt -

12

Bankoutskottets utlåtande m 31.

ningshavare, lia genom kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 518) om vissa ändringar
i reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt
bestämmelser meddelats om delaktighet i pensionsanstalten för ordinarie
distriktstandläkare och ordinarie distriktstandsköterska, till vilkas avlöning
staten lämnar bidrag, ävensom vid landstingsområdes centraltandpoliklinik
fast anställd tandläkare och tandsköterska med skyldighet att tjänstgöra
minst 1 900 timmar årligen.

I skrivelse till Kungl. Majit den 6 november 1944 har svenska stadsförbundets
styrelse hemställt örn åtgärder för åstadkommande av sådan ändring av
reglementet för statens pensionsanstalt, att jämväl personal, anställd vid den
av städerna utanför landsting anordnade folktandvården, erhölle möjlighet
att vinna inträde i pensionsanstalten. Styrelsen har därvid framhållit såsom
angeläget att berörda ändring vidtoges utan att slutförandet av utredningen
örn grunderna för pensionsanstaltens verksamhet avvaktades.

Statens pensionsanstalt har anfört bland annat följande.

I avseende å pensioneringen av de i folktandvården anställda befattningshavarna
föreslogo 1937 års folktandvårdssakkunniga i sitt den 15 december
1937 avgivna betänkande (SOU 1937:47) uttryckligen pensionsrätt i statens
pensionsanstalt allenast för distriktstandläkare och distriktstandsköterskor
samt för fast anställda tandläkare och tandsköterskor vid landstingsområdenas
centraltandpolikliniker. I en till betänkandet fogad reservation hade dock
föreslagits, att statsbidrag till städerna utanför landsting skulle utgå enligt
samma beräkningsgrunder och med samma belopp som till landstingen beträffande
bland annat pensioner. Jämlikt 1938 års riksdags beslut blev emellertid
delaktigheten i pensionsanstalten i enlighet med majoritetsförslaget
begränsad till att omfatta de landstingsanställda tandläkarna och tandsköterskorna.
Att döma av vad folktandvårdssakkunniga anfört rörande folktandvården
hos de städer, vilka ej deltaga i landsting, synes anledningen till att i
sådan vård anställda befattningshavare icke föreslagits skola erhålla pensionsrätt
i statens pensionsanstalt närmast hava varit, att sagda städer ansetts
hava större förutsättningar än landstingen att själva lösa de med folktandvården
förbundna organisationsproblemen samt att för statsbidrag till deras
folktandvård ej samma trängande behov kunde åberopas som i fråga om
landstingen.

Därest icke-landstingsstädernas i folktandvård anställda befattningshavare
erhölle pensionsrätt i anstalten på i huvudsak samma villkor som landstingens
motsvarande befattningshavare, skulle detta innebära, att berörda
städer skulle av staten erhålla större bidrag till sin folktandvård än som ursprungligen
avsetts. Bidragsökningen — kostnaderna för rörliga tilläggsförmåner
å pensionerna ej inräknade — skulle vid fullt utbyggd organisation, då
enligt folktandvårdssakkunnigas beräkningar för de ifrågavarande städerna
skulle erfordras 125 tandläkare och lika många tandsköterskor, och under
antagande av dödlighetstabellen R 32 och en räntefot av 3 procent motsvara
inemot 60 000 kronor för år räknat.

Därest statsmakterna skulle anse, att en förnyad prövning av spörsmålet
om statsunderstöd till ifrågavarande verksamhet bör äga rum, oaktat såvitt
anstalten kunnat finna några nya omständigheter i ärendet ej framkommit,

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

13

har pensionsanstalten i princip intet att erinra mot att möjlighet till delaktighet
i anstalten beredes de i folktandvård hos icke-landstingsstäder anställda
tandläkarna och tandsköterskorna, dock under förutsättning att statsbidrag
enligt kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 358) utgår till vården. För
införande av sådan möjlighet till pensionsrätt lärer likväl erfordras riksdagens
medverkan.

Om pensionsrätt beviljas, böra enligt pensionsanstaltens mening för denna
rätt gälla samma villkor och bestämmelser som för de vid landstingens centralpolikliniker
anställda tandläkarna och tandsköterskorna, vilka i likhet
med ifrågavarande befattningshavare icke åtnjuta författningsenligt fastställd
avlöning. Detta skulle innebära bland annat, att för pensionsrätt skulle
fordras, att den med befattning förenade tjänstgöringsskyldigheten i folktandvård
omfattar minst 1 900 timmar årligen och att medicinalstyrelsen
godkänt tjänstereglering enligt § 5 reglementet för pensionsanstalten, att
tjänstepensionsunderlaget skulle angivas i reglementet och utgöra för tandläkarbefattning
4 500 kronor och för tandsköterskebefattning 1 476 kronor,
att pensionsåldern skulle vara 65 år för tandläkare och 60 år för tandsköterska,
att för hel tjänstepension skulle erfordras 30 tjänsteår samt att befattningshavarens
årliga tjänstepensionsavgift liksom huvudmannens årliga avgift
skulle utgöra 5 procent av tjänstepensionsunderlaget.

Att icke-landstingsstädernas tandläkare och tandsköterskor erhålla pensionsrätt
i pensionsanstalten på förut angivna villkor synes icke innebära
någon principiell utvidgning av gränserna för anstaltens verksamhetsområde.

Nu pågående utredning rörande grunderna för pensionsanstaltens verksamhet
m. m. torde därför icke komma att föregripas, för det fall sådan pensionsrätt
införes innan sagda utredning slutförts.

Föredragande statsrådet har anfört:

Ehuru det föreliggande förslaget innebär en icke oväsentlig utvidgning av
den vid 1938 års riksdag beslutade pensioneringen av befattningshavare vid
folktandvården, vill jag icke motsätta mig, att tandläkare och tandsköterskor,
som äro fast anställda inom folktandvården i städer utanför landsting,
erhålla möjlighet att vinna delaktighet i statens pensionsanstalt. Såsom pensionsanstalten
framhållit bör en förutsättning härför vara, att statsbidrag
utgår till vården enligt kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 358).

Även i fråga om de villkor och bestämmelser i övrigt, som böra gälla för
pensionsrätten, ansluter jag mig till pensionsanstaltens förslag.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut
i ärendet, vidtaga erforderliga ändringar i pensionsanstaltens reglemente, vilka
torde böra träda i kraft den 1 juli 1945.

Med hänsyn till önskvärdheten av en enhetligt ordnad pensionering för utskottet.
befattningshavarna vid folktandvården har utskottet ansett sig böra tillstyrka
bifall till det föreliggande förslaget örn beredande av delaktighet i statens
pensionsanstalt jämväl för tandläkare och tandsköterskor, som äro fast anställda
inom folktandvården i städer utanför landsting.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

14

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

3:o.

1 jänstårsbcräkning i pensiortshänseende för föreståndarinnan vid akademiska
sjukhuset i Uppsala Elsa Amalia Nordström. Under punkten 3 av förevarande
proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att föreståndarinnan
vid akademiska sjukhuset i Uppsala Elsa Amalia Nordström må
för erhållande av pension från statens pensionsanstalt tillgodoräkna tiden
1 april 1922 31 augusti 1925, varunder hon tjänstgjort såsom riksförsäk ringsanstaltens

sjukkontrollant i Göteborg, dock under villkor att Nordström
till pensionsanstalten inbetalar ett belopp, motsvarande den engångsavgift,
som belöpt a henne, därest § 6 i anstaltens reglemente varit i förevarande
fall tillämplig.

Hos Kungl. Majit har föreståndarinnan vid akademiska sjukhuset i Uppsala
Elsa Amalia Nordström — som sedan den 1 juli 1928 innehaft med
pensionsrätt i statens pensionsanstalt förenade befattningar vid nämnda
sjukhus efter att dessförinnan under tiden 1 januari 1926—30 juni 1928 hava
innehaft annan med sadan pensionsrätt förenad befattning hos Fi''edrika
Bremerförbundets sjuksköterskebyrå i Göteborg — anhållit att såsom tjänstår
för pension från pensionsanstalten få tillgodoräkna dels tiden 15 mars
1920—4 april 1921, varunder hon varit anställd vid Göteborgs privata sjukoch
förlossningshem, dels ock tiden 1 april 1922—31 augusti 1925, varunder
hon tjänstgjort såsom riksförsäkringsanstaltens sjukkontrollant i Göteborg.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nordström är född den 3 augusti 1888 och således 56 år gammal;
att pensionsåldern för hennes nuvarande befattning är 60 år;
att för hel pension i nämnda befattning erfordras 30 tjänstår;
samt att hon vid pensionsålderns uppnående — under förutsättning att
hon icke åtnjutit någon på tjänstårsberäkningen inverkande tjänstledighet —
kommer att kunna såsom tjänstår för pension från statens pensionsanstalt
tillgodoräkna omkring 22 år 7 månader.

De befattningar, som Nordström innehaft hos Göteborgs privata sjuk- och
förlossningshem samt riksförsäkringsanstalten, hava icke kunnat förenas
med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, i följd varav Nordström icke kan
med tillämpning av § 6 i reglementet erhålla rätt att tillgodoräkna den tid,
varunder hon tjänstgjort i dessa befattningar.

Statens pensionsanstalt har i avgivet utlåtande erinrat, att statsmakterna
tidigare i åtskilliga fall, bland annat beträffande föreståndaren för Weibullsholms
växtförädlingsans tält H. A. K. Lamprecht (prop. nr 72/1940, p. 1;
bankoutsk. uti. nr 17, p. 1; riksd. skr. nr 125) och förra lanthushållslärarinnan
Ingrid von Zweigbergk (prop. nr 75/1941; bankoutsk. uti. nr 17; riksd.
skr. nr 121), medgivit att för pension från statens pensionsanstalt finge mot
erläggande av engångsavgift tillgodoräknas anställningstid i befattning, varå

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

15

bestämmelserna i § 6 reglementet för pensionsanstalten icke varit tillämpliga.

Med hänsyn härtill ville anstalten icke motsätta sig att jämväl i förevarande
fall ett dylikt medgivande lämnades i vad avsåge den tid, varunder Nordström
tjänstgjort i riksförsäkringsanstaltens tjänst. I fråga örn den tid, varunder
Nordström varit anställd vid Göteborgs privata sjuk- och förlossningshem,
som icke syntes hava åtnjutit statsunderstöd, ansåge pensionsanstalten
däremot, att rätt till tjänstårsberäkning med hänsyn till konsekvenserna ej
borde medgivas. I enlighet med det anförda tillstyrkte pensionsanstalten, att
förslag måtte föreläggas riksdagen örn tillgodoräkningsmedgivande för Nordström,
såvitt avsåge anställningen hos riksförsäkringsanstalten, dock med
skyldighet för henne att erlägga den engångsavgift, som belöpt å henne såsom
föreståndarinna vid akademiska sjukhuset, därest § 6 anstaltens reglemente
varit i förevarande fall tillämplig.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande framställning hemställer utskottet.
utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Stockholm den 26 april 1945.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 30.