Bankoutskottets utlåtande nr 25.
1
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1945 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pension
dt vissa f. d. arbetare vid vägväsendet jämte i ämnet
väckta motioner.
I en den 2 mars 1945 dagtecknad proposition nr 164, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t
att, i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen förordade grunder,
besluta om pension åt sådana, i 1 punkten kungörelsen den 22 juni 1944
(nr 502) avsedda förutvarande vägarbetare, vilka under en tid av sammanlagt
minst 15 år, därav dock mindre än 12 år före fyllda 60 år, innehaft sådan
anställning, varom förmäles i 2 punkten av samma kungörelse.
I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft
två i anledning av densamma väckta likalydande motioner, den ena under
nr 323 i första kammaren av herr Ahlkvist jämte fyra av kammarens
övriga ledamöter och den andra under nr 504 i andra kammaren av herr
Hällgren jämte nio av kammarens övriga ledamöter, i vilka motioner hemställts,
»att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 164 måtte
bifalla av kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelser till Kungl.
Maj:t tillstyrkta förslag avseende pensionsbeloppens storlek till avsedda förutvarande
vägarbetare.»
Beträffande de skäl, som av motionärerna anförts till stöd för denna hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen I: 323.
Efter bemyndigande av 1944 års riksdag (prop. nr 260; bankoutsk. uti. nr
51; riksd. skr. nr 354) har Kungl. Maj:t i kungörelse den 22 juni 1944 (nr
502) meddelat föreskrifter angående pensionering av vissa förutvarande arbetare
hos vägdistrikt. Kungörelsen, som utformats i nära anslutning till 1942
års summariska pensionskungörelse och de förut omförmälda till densamma
knutna särbestämmelserna, är av följande innehåll.
Jämlikt 1 punkten må, där så finnes skäligt, pension av statsmedel i enlighet
med vad i kungörelsen närmare stadgas kunna beredas dels arbetare
i statens tjänst, som före den 1 januari 1944 innehaft anställning hos vägdistrikt
och sedermera efter fyllda sextio år vunnit mera stadigvarande arbetaranställning
vid vägförvaltning, dels ock hos vägdistrikt före nyssnämnda
dag anställd arbetare, som är född före den 1 januari 1884 samt kvarstått i
anställningen till 1943 års utgång eller på grund av arbetsbrist permitterats
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 8 sami. Nr 25. 1
- Bankoutslcottets utlåtande nr 2ö.
av vägdistriktet under år 1943 och som sedermera ej vunnit arbetaranställning
som förut sagts.
I 2 punkten föreskrives, att pension må beviljas under förutsättning, att
arbetaren vid anställningens upphörande eller, i fråga om arbetare, som permitterats
av vägdistrikt, vid tiden för permitteringen under en tid av sammanlagt
minst 15 år efter fyllda 18 år, därav minst 12 år före fyllda 60 år,
innehaft sådan anställning i statens tjänst, hos väghållningsdistrikt eller vägdistrikt,
som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla,
eller ock sådan arbetaranställning hos entreprenör för vägunderhållet, i
vilken vägarbete utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Enligt 3 punkten skall fråga om pension prövas av statens pensionsanstalt.
I 4 punkten stadgas, att där ej annat följer av vad i 5 och 6 punkterna
sågs, beloppet av pensionen, varå tilläggsförmåner ej må utgå, skall bestämmas
i förhållande till den sammanlagda tid arbetaren efter fyllda 18 år innehaft
sådan anställning, som i 2 punkten avses. Pensionen skall därvid fastställas
till följande belopp för år räknat, nämligen till 708 kronor örn anställningstiden
understiger 20 år, till 900 kronor om anställningstiden uppgår
till 20 men ej till 25 år samt till 1 104 kronor örn anställningstiden uppgår
till 25 år eller mera.
Jämlikt 5 punkten bör vid bestämmandet av pensionens belopp hänsyn
tågås därtill, huruvida arbetaren är berättigad att av statsmedel utbekomma
av vägdistrikt utfästa pensionsförmåner eller äger uppbära pension från enskild
pensionsinrättning på grund av försäkring tagen genom vägdistrikts
försorg eller sådan pension från pensionsförsäkringsfonden, till vilken bidrag
lämnats av vägdistrikt.
Slutligen föreskrives i 6 punkten, att i fråga om pension, som i kungörelsen
avses, i övrigt bestämmelserna i 1942 års summariska pensionskungörelse
i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse. Detta innebär bland annat,
att vid beräknandet av den anställningstid, i förhållande till vilken pensionen
skall bestämmas, hänsyn må tagas till anställningstid efter utgången
av den kalendermånad, varunder arbetaren uppnått en ålder av 60 år, allenast
till den del densamma icke överstiger en fjärdedel av anställningstiden
före nämnda tidpunkt (6 § 2 mom. andra stycket a) summariska pensionskungörelsen).
Hänvisningen till bestämmelserna i den summariska pensionskungörelsen
innebär vidare, att pension utgår från och med dagen näst efter
den, då avgång från anställningen ägt rum, till och med den dag, då en månad
förflutit efter pensionstagarens frånfälle, dock att pension ej må utgå
från tidigare tidpunkt än ingången av den månad, under vilken ansökning
om pension ingivits (8 § första stycket summariska pensionskungörelsen, sådant
detta författningsrum lyder enligt kungörelse den 22 juni 1944, nr 501).
I sitt av riksdagen godkända utlåtande i anledning av den förut omförmälöa
propositionen nr 260/1944 yttrade bankoutskottet — som icke hade
något att erinra mot de i propositionen föreslagna, sedermera i kungörelsen
nr 502/1944 innefattade pensioneringsgrunderna — att enligt vad utskottet
under hand inhämtat några gränsfall yppat sig, i vilka arbetare innehaft en
sammanlagd anställningstid hos vägdistrikt av mera än 15 år, varav dock
mindre än 12 tjänstår infallit före 60 års ålder. I samband därmed uttalade
utskottet den förhoppningen, att frågan örn pensionering jämväl av sådana
arbetare efter framställning från vederbörande av Kungl. Majit toges under
omprövning och att, där förhållandena därtill föranledde, förslag i ämnet
förelädes riksdagen i varje särskilt fall.
Bankoutskottets utlåtande nr 25.
6
Med särskilda skrivelser har väg- och vattenbyggnadsstgrelsen till Kungl.
Maj:t överlämnat till styrelsen inkomna framställningar om pension från
närmare ett femtiotal förutvarande vägarbetare. Samtliga arbetare tillhöra någon
av de båda kategorier, som avses i 1 punkten kungörelsen nr 502/1944,
och ha vid anställningens upphörande eller, såvitt angår arbetare, som permitterats
av vägdistrikt, vid tiden för permitteringen under en sammanlagd
tid av minst 15 år efter fyllda 18 år innehaft sådan anställning, varom förmäles
i 2 punkten nämnda kungörelse. Pension enligt densamma har emellertid
icke kunnat beredas dem, enär den del av anställningstiden, som infallit
före fyllda 60 år, för samtliga understiger 12 år.
I sina förenämnda skrivelser har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — under
åberopande av bankoutskottets tidigare återgivna uttalande — tillstyrkt,
att ifrågavarande arbetare erhölle pension enligt i skrivelserna närmare angivna
grunder. I fråga örn pensionernas belopp har styrelsen därvid — i anslutning
till bestämmelserna i kungörelsen nr 502/1944 —- föreslagit, att de
arbetare, som under kortare tid än 20 år innehaft i 2 punkten av nämnda
kungörelse avsedd anställning, skulle erhålla en årlig pension av 708 kronor
och de övriga, vilkas motsvarande anställningstid varierar mellan 20 och
omkring 23 år, en årlig pension av 900 kronor.
Statens pensionsanstalt har i särskilda utlåtanden förklarat sig i betraktande
av bankoutskottets förenämnda uttalande icke vilja göra någon erinran
mot att framställning avlätes till riksdagen örn pension till förevarande arbetare,
vilka samtliga finge anses tillhöra den kategori, som i utlåtandet
åsyftats. Pensionsanstalten har därvid beträffande dem framhållit, att även
om 12 år av anställningstiden infallit före 60-årsåldern och pension enligt
kungörelsen nr 502/1944 sålunda kunnat ifrågakomma, pensionen, med hänsyn
till föreskrifterna i 6 punkten av kungörelsen, jämförd med 6 § 2 mom.
andra stycket a) i 1942 års summariska pensionskungörelse, i intet fall
skulle kunnat bestämmas till högre belopp än 708 kronor. På grund härav
och då pensionsbeloppen enligt anstaltens uppfattning borde bestämmas till
något lägre belopp än vad som skulle ha utgått, därest kungörelsen nr 502/
1944 varit tillämplig, har anstalten föreslagit, att pensionerna bestämdes til!
600 kronor om året för samtliga ifrågavarande arbetare, i den mån reduktion
av pensionsbeloppet bör ske enligt 5 punkten i kungörelsen.
Statskontoret har biträtt pensionsanstaltens förslag.
Föredragande statsrådet har anfört följande:
»Såsom av det föregående framgår, föreligga beträffande ifrågavarande arbetare
förutsättningar för tillämpning av kungörelsen den 22 juni 1944 (nr
502) utom såtillvida, att den tid, varunder de före fyllda 60 år innehaft i 2
punkten av kungörelsen omförmäld anställning, icke uppgår till 12 år. Med
hänsyn till bankoutskottets förut berörda uttalande vill jag emellertid icke
motsätta mig, att pension det oaktat beredes dem. I betraktande av det förhållandevis
stora antal arbetare, örn vilka i ärendet är fråga, och då ytterligare
framställningar av samma art som de nu föreliggande torde vara att
förvänta, synes det mig lämpligast, alt frågorna örn pension åt arbetare av här
4
Bankoutskottets utlåtande nr 25.
Utskottet.
avsedda kategori icke underställas riksdagen från fall till fall utan att för
desammas avgörande av riksdagen fastställas vissa grunder, vilka det skulle
ankomma på Kungl. Majit att tillämpa. Detta synes mig så mycket hellre
böra ske, som pensionsfallen äro av tämligen ensartad beskaffenhet.
Vad beträffar de grunder, som böra tillämpas vid prövningen av nämnda
pensionsfrågor, ansluter jag mig till vad pensionsanstalten härutinnan föreslagit
beträffande de nu föreliggande fallen. Sålunda synas de i kungörelsen
den 22 juni 1944 (nr 502) angivna grunderna böra tillämpas utom i fråga
om beloppet av pensionerna. Dessa böra på sätt pensionsanstalten och statskontoret
föreslagit fastställas till 600 kronor för år, där de ej böra reduceras
med hänsyn till stadgandet i 5 punkten av sagda kungörelse. Någon
differentiering av pensionsbeloppen på grundval av anställningstidens längd
är icke påkallad. Kostnaderna för pensionerna, å vilka tilläggsförmåner icke
böra utgå, synas, i överensstämmelse med vad som gäller beträffande i förenämnda
kungörelse avsedda pensioner, böra bestridas från det under tolfte
huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd
m. m.»
Enligt kungörelsen 502/1944 angående pensionering av förutvarande arbetare
hos vägdistrikt erfordras för pension, bland annat, en anställningstid
av minst 15 år, därav minst 12 år före fyllda 60 år. I anslutning till av
bankoutskottet vid 1944 års riksdag i utlåtande nr 51 uttalat önskemål har
Kungl. Maj :t i förevarande proposition framlagt förslag om pensionering av
sådana förutvarande arbetare hos vägdistrikt, beträffande vilka förutsättningar
föreligga för tillämpning av nämnda kungörelse utom såtillvida, att
anställningstiden före fyllda 60 år icke uppgår till 12 år. Kungl. Majus förslag
innebär, att pension skall beredas dessa arbetare i enlighet med grunderna
i kungörelsen, dock att pensionsbeloppet skall bestämmas till 600 kronor
för år, där detsamma ej skall reduceras med hänsyn till stadgandet i 5 punkten
i kungörelsen (se s. 2).
Med avvikelse från Kungl. Maj :ts förslag hemställa nu motionärerna, att
ifrågavarande pensioner måtte i anslutning till bestämmelserna i kungörelsen
fastställas till följande belopp, nämligen 708 kronor om anställningstiden
understiger 20 år, 900 kronor örn anställningstiden uppgår till 20 men ej 25
år samt 1 104 kronor örn anställningstiden uppgår till 25 år eller mera. Att
märka är emellertid, att enligt kungörelsen hänsyn må tagas till anställningstid
efter fyllda 60 år allenast i vad densamma icke överstiger en fjärdedel
av anställningstiden före 60 år. Denna regel skulle enligt motionärernas förslag
ej gälla för här avsedda arbetare hos vägdistrikt. För dessa arbetare
.skulle alltså en fördelaktigare tjänstårsberäkning tillämpas än för de arbetare,
å vilka kungörelsen äger tillämpning. Utskottet kan för sin del icke
tillstyrka en dylik avvikelse från Kungl. Maj :ts förslag. Med avseende å de
i motionerna ifrågasatta beloppen vill utskottet ytterligare framhålla, att
ingen av de i propositionen avsedda arbetarna skulle, även örn anställnings
-
Bankoutskottets utlåtande nr 25.
5
tiden töre 60 år varit minst 12 år, enligt kungörelsen varit berättigad till
högre pension än 708 kronor.
I likhet med Kungl. Majit tinner utskottet icke påkallat, att pensionsbeloppen
i förevarande fall differentieras med hänsyn till anställningstidens
längd. Pensionsbeloppet synes emellertid skäligen böra sättas något högre än
vad Kungl. Majit föreslagit. I sådant avseende får utskottet föreslå ett belopp
av 708 kronor för år eller samma belopp, som lägst må utgå enligt kungörelsen
502/1944. I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot
Kungl. Majits förslag.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande proposition samt
motionerna Ii 323 och 11:504, må bemyndiga Kungl. Majit
att, i huvudsaklig överensstämmelse med av utskottet i det
föregående förordade grunder, besluta om pension åt sådana,
i 1 punkten kungörelsen den 22 juni 1944 (nr 502) avsedda
förutvarande vägarbetare, vilka under en tid av sammanlagt
minst 15 år, därav dock mindre än 12 år före fyllda
60 år, innehaft sådan anställning, varom förmäles i 2 punkten
av samma kungörelse.
Stockholm den 26 april 1945.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandström, Leander, Edin, Lindblom, Löfgren,
Fahlander och Ljungdahl;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen*, Eriksson i Sandby*, Johnsson i
Kastanjegården, von Seth*, Nilsson i Landskrona, Persson i Norrby och fru Humla.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.