Bankoutskottets utlåtande nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1945 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion om dyrtidstillägg å pensioner
till vissa f. d. anställningshavare hos vägdistrikt.

I en inom första kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande handläggning
hänvisad motion nr 184 har herr Wagnsson hemställt, »att riksdagen
måtte tillerkänna de f. d. anställningshavare vid vägdistrikten, vilka
vid vägförstatligandet blivit övertaliga, dyrtidstillägg å till dem utgående
pensioner efter samma grunder som gälla för statens befattningshavare.»

I fråga om motiveringen för förslaget får utskottet, i den mån ej redogörelse
härför lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

I samband med förstatligandet från och med den 1 januari 1944 av den
allmänna väghållningen på landet uppkommo olika spörsmål om pensionering
av personal, som innehaft anställning hos vägdistrikt. Spörsmålen avsågo
både personal, som erhöll anställning i statens tjänst, och personal,
som blev övertalig i anledning av förstatligandet. I viss omfattning hade
vägdistrikten anordnat pensionering av ifrågavarande personal. Detta hade
i allmänhet skett beträffande den tekniska personalen, i vissa fall beträffande
för kamerala ändamål anställda befattningshavare och i undantagsfall beträffande
arbetarpersonal. För pensioneringen hade vägdistrikten tillämpat
skiftande former. Viss personal hade beretts delaktighet i statens pensionsanstalt.
I andra fall hade vägdistrikten anordnat pensionsförsäkring i enskild
pensionsinrättning eller ock utfäst sig att själva svara för utbetalningen av
pensionerna. Ett vägdistrikt hade anordnat pensionering av arbetarpersonal
genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring.

Flertalet av ifrågavarande pensionsspörsmål ha i enlighet med beslut av
1943 och 1944 års riksdagar (prop. nr 286/1943, punkt 13; r. skr. nr 466;
prop. nr 260 och 261/1944; r. skr. nr 354 och 355) reglerats genom kungörelserna
nr 710/1943 (ändr. gm nr 178/1944) och nr 502/1944.

Beträffande personal, som icke erhållit statsanställning, innefattas huvudstadgandet
i 5 § 1 mom. kungörelsen nr 710/1943. Har vägdistrikt utfäst
sig att självt pensionera anställningshavare hos vägdistriktet och har anställningshavaren
ej blivit underkastad allmänna tjänstepensionsreglementet
(jämte vissa specialstadganden) eller 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare (likaså jämte vissa specialstadganden), skola enligt detta

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 8 sami. Nr 24.

2

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

förfatiningsrum de pensionsförmåner, som enligt vägdistriktets utfästelse
skolat utgå för tid efter 1944 års ingång, bestridas av statsmedel. I det
tall, att vederbörande erhållit med pensionsrätt ej förenad statsanställning,
skola sagda pensionsförmåner likväl beräknas på sätt enligt vägdistriktets
utfästelse skolat ske för det fall, att han efter avgången ur vägdistriktets
tjänst icke erhållit sådan anställning. Å pensionsförmånerna må ej utgå
tilläggsförmåner utöver vad som följer av vägdistriktets utfästelse.

I förhållande till sådan personal vid vägdistrikten, som ej erhållit anställning
i statens tjänst, har staten sålunda regelmässigt allenast åtagit
sig att fullgöra de pensionsförpliktelser, som ålegat vägdistriktet respektive,
vad angår personal med anställning hos vägdistriktet intill 1944 års ingång,
skolat åligga vägdistriktet, om detta fortbestått därefter men vederbörandes
anställning upphört vid 1944 års ingång. Från regeln lia emellertid efter
beslut av 1944 års riksdag gjorts följande tre undantag:

1. Enligt kungörelsen nr 502/1944 må, där så finnes skäligt, viss pension
av statsmedel kunna beredas hos vägdistrikt före den 1 januari 1944
anställd arbetare, som är född före den 1 januari 1884 samt kvarstått
i anställningen till 1943 års utgång eller på grund av arbetsbrist permitterats
av vägdistriktet under år 1943 och som sedermera ej vunnit arbetaranställning
vid vägförvaltning (eller i varje fall ej mera stadigvarande
sådan anställning).

Nyssnämnda kungörelse har utfärdats i enlighet med beslut av 1944 års
riksdag i anledning av propositionen nr 260. Av propositionen framgår,
att de pensionsbelopp, som skulle utgå till ifrågavarande arbetare, beräknats
med beaktande av att dyrtidstillägg icke skulle utgå å pensionerna.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade med instämmanden av statens pensionsanstalt
och statskontoret till utgångspunkt för sitt förslag i ämnet
tagit de vid tillämpning av 1934 års summariska arbetarpensionskungörelse
utgående beloppen, uppräknade med omkring 10 procent. Föredragande
statsrådet anförde i propositionen bland annat följande:

Vad angår de belopp, som skola ingå i pensionsskalan, anser jag i likhet
med myndigheterna, att ifrågavarande arbetare, vilka antingen allenast
kort tid eller ock ej alls innehaft anställning i statens tjänst, icke böra
erhålla med rörliga tilläggsförmåner förenade pensioner enligt den normalskala,
som enligt 1942 års summariska pensionskungörelse är tillämplig på
arbetare med långvarig statsanställning. Med beaktande jämväl av det sätt,
varpå pensioneringsfrågan för nu avsedda arbetare kan antagas ha gestaltat
sig, därest vägväsendet icke blivit förstatligat, böra pensionerna bestämmas
till lägre belopp än som i form av fasta och rörliga förmåner utgå enligt
nämnda kungörelse. Skäl tala också för att pensionerna icke förses
med rörliga tilläggsförmåner. Beloppen böra emellertid skäligen undergå
någon höjning i förhållande till dem, som av myndigheterna föreslagits för
den lägre pensionsskalan. Å andra sidan synes det med hänsyn till föreliggande
förhållanden icke påkallat att upptaga särskilt högre normalbelopp
vid anställningstid av 30 år eller däröver. Jag föreslår alltså, att såsom

Bimkoutskottets utlåtande nr 24.

3

normalbelopp för pensionerna tillämpas 700 kronor, där anställningstiden
understiger 20 år, 900 kronor, där anställningstiden uppgår till 20 men ej
till 25 år, samt 1 100 kronor, där anställningstiden uppgår till 25 år eller
mera, dock att nämnda belopp av 700 och 1 100 kronor för vinnande av
delbarhet med 12 böra jämkas till 708 respektive 1 104 kronor.

De sålunda förordade beloppen överstego med 100—150 kronor de av
myndigheterna föreslagna.

Bankoutskottet uttalade sin anslutning till Kungl. Maj:ts förslag, som
jämväl biträddes av riksdagen.

2. Pension, som på grund av tidigare anställning hos vägdistrikt tillkommer
i anledning av vägväsendets förstatligande övertalig t j ä n s t em
a n, kan under vissa villkor utfyllas av statsmedel. Sålunda kan den från
pensionsåldern utgående pensionen genom statens försorg uppbringas till
det belopp, varmed den skulle ha utgått, örn ej anställningen upphört före
pensionsåldern, och vidare kan under tiden mellan anställningens upphörande
och pensionsåldern pension av statsmedel få utgå efter samma
beräkningsgrund som den efter pensionsåldern utgående pensionen.

3. Vissa f. d. befattningshavare hos vägdistrikt, vilka vägdistriktet ej
utfäst sig att pensionera, ha efter riksdagsbeslut i varje särskilt fall erhållit
pension av statsmedel. Fråga har här i regel varit örn personer, som
kvarstått i anställningen hos vägdistriktet vid vägväsendets förstatligande.

Med bifall till propositionen nr 261 medgav sålunda 1944 års riksdag,
att pension av statsmedel finge utgå till anställningshavare hos vägdistrikt.
som ej kunnat vinna pensionsberättigad anställning i statens tjänst. I
propositionen upptogs frågan, huruvida å pensionerna borde utgå tilläggsförmåner
eller icke. I avseende härå hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med instämmande av statskontoret anfört bland annat följande:

De i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens den 14 maj 1937 utfärdade allmänna
normer för pensionering av vägdistriktens tekniska personal angivna
högsta beloppen för ålderspension åt den tekniska personalen voro fastställda
att överensstämma med de pensionsimderlag, som då gällde för motsvarande
statliga befattningshavare, varvid uppräkning skett av beloppen
med hänsyn till å .statliga pensioner utgående dvrtidstillägg. På grund härav
bör i överensstämmelse med vad styrelsen i tidigare liknande fall ock föreslagit
med pensionen icke följa tilläggsförmåner. I detta sammanhang vill styrelsen
erinra, att dyrtidsförmåner icke utgå å de pensioner, som kunna tillkomma
anställningshavare hos vägdistrikt på grund av pensionsförsäkring
i enskilda pensions- och försäkringsinrättningar. Likaledes omfattar i de
fall, där vägdistrikt utfäst sig alt självt pensionera anställningshavare, utfästelsen
regelmässigt ej tilläggsförmåner. Då de pensioner åt förutvarande
befattningshavare hos vägdistrikten, varom framställning nu göres hos riksdagen,
utmätts enligt samma grunder, som tillämpats vid bestämmandet avpensionerna
från de enskilda pensionsinrätiningarna samt de av vägdistrikten
utfästa pensionerna, kan beviljandet av dyrtidsförmåner å riksdagspensionerna
komma att medföra krav på dyrtidskompensation från övriga nämnda
pensionstagare. En nedsättning av de föreslagna riksdagspensionsbeloppen
i syfte att låta tilläggsförmåner utgå å de reducerade beloppen torde,

4

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

om nedsättningen göres med belopp, som helt motsvarar nu utgående dyrtidsförmåner,
vid fallande levnadskostnadsindex komma att föra med sig,
att dessa pensionstagare råka i sämre ställning än övriga förenämnda pensionstagare.
Om dyrtidsförmåner anses böra utgå å här ifrågavarande riksdagspensioner,
vilket väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke vill förorda,
höra alltså pensionerna endast nedsättas med belopp, som motsvarar viss
del, förslagsvis hälften, av de nu utgående dyrtidsförmånema.

Föredragande statsrådet förklarade sig för egen del anse övervägande
skäl tala för myndigheternas uppfattning, att några rörliga tilläggsförmåner
icke borde utgå å ifrågavarande pensioner. I anslutning härtill hemställde
Kungl. Maj:t, att dyrtidstillägg icke skulle utgå å de pensioner, som föreslogos
i propositionen. På hemställan av bankoutskottet beslöt riksdagen
bifalla Kungl. Maj:ts förslag.

I propositionen nr 164 till 1945 års riksdag har Kungl. Maj:t hemställt
om bemyndigande att i enlighet med i propositionen förordade grunder besluta
örn pension åt sådana i kungörelsen den 22 juni 1944 (nr 502) avsedda
förutvarande vägarbetare, vilka icke innehaft föreskriven anställningstid
före fyllda 60 år.

Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen nr 192 (punkt 4) framlagt förslag
örn pension — utan rätt till dyrtidstillägg — till en förutvarande befattningshavare
vid vägdistrikt.

Nämnda framställningar behandlas av bankoutskottet i dess utlåtanden
nr 25 resp. nr 26 (punkt 7).

Till stöd för yrkandet i den nu föreliggande motionen anföres i huvudsak
följande:

Till utgångspunkt för beslutets motivering ha tagits de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
år 1937 utfärdade allmänna normerna för personalens
pensionering. Det framgår uttryckligen, att ifrågavarande normer inkluderade
kompensation för den dittills inträdda levnadskostnadsstegringen. Dyrtidstillägget
gjordes emellertid i detta fall icke rörligt utan tillädes i stället
pensionens grundbelopp, varefter summan avrundades uppåt. Då avsikten
torde ha varit, att vägdistrikten med ledning av dessa normer skulle pensionsförsäkra
sin personal, föll det sig naturligt att tillämpa det angivna beräkningssättet,
enär en pensionsförsäkring av tekniska skäl måste avse ett fixerat
belopp. Ett dylikt förfaringssätt kunde också anses fullt försvarligt i ett
läge, då levnadskostnadsindex under en lång följd av år företett endast
mycket måttliga fluktuationer.

I beslutets motivering har åberopats, att vägdistriktens pensionsutfästelser
regelmässigt ej omfatta tilläggsförmåner. Detta är emellertid en helt naturlig
följd av det beräkningssätt, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordat
och för vilket jag i det föregående redogjort.

Det förhållandet, att en arbetsgivare åvägabringat en till beloppet fix pensionsförsäkring
eller utfäst sig att själv utbetala ett fixerat pensionsbelopp,
kan icke slutgiltigt befria honom från skyldigheter gentemot dem, som varit
i hans tjänst. Statsmakterna ha också erkänt detta i och med införandet av
kristillägg å de statliga befattningshavarnas pensioner från och med år 1941,
trots att någon utfästelse härom icke återfinnes i gällande pensionsregle -

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

5

mentén. Även ett flertal kommunala förvaltningar samt de ledande enskilda
företagen med Svenska arbetsgivareföreningen i spetsen ha accepterat samma
princip. Med hänsyn till rådande dyrtid har man sålunda ansett det ofrånkomligt
att med särskilda dyrtidstillägg komplettera de genom försäkring
eller utfästelse säkerställda pensionerna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens i propositionen återgivna uttalande, att
»dyrtidsförmåner icke utgå å de pensioner, som kunna tillkomma anställ -ningshavare hos vägdistrikten på grund av pensionsförsäkring i enskilda
pensions- och försäkringsinrättningar», måste sålunda betecknas sorn i hog
grad vilseledande. Därest icke vägväsendet förstatligats, skulle i sjalva verket
vägdistrikten — lika väl som varje annan ansvarskännande arbetsgivare,
vilken genom pensionsförsäkring eller utfästelse ordnat företagets pensionsfråga
— ha funnit sig nödsakade att utgiva dyrtidstillägg på de utgående
pensionsbeloppen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen torde också otvivelaktigt
ha medgivit statsbidrag till dylika tillägg, därvid följande de normer
som i detta avseende godtagits såväl av enskilda och kommuner som av
staten själv.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava genom beslut av 1943 Utskottet
och 1944 års riksdagar fastställts grunder för pensionering av sådana anställningshavare
hos vägdistrikt, som blivit övertaliga i samband med vägväsendets
förstatligande den 1 januari 1944. Beträffande de övertaliga
tjänstemännen har staten genom de ar 1943 antagna pensioneringsbestämmelserna
allenast åtagit sig att bestrida de pensioner (jämte i förekommande
fall tilläggsförmåner därå), som enligt vägdistrikts utfästelse
skola utgå för tid efter förstatligandet. Genom år 1944 antagna bestämmelser
har emellertid staten åtagit sig ökade pensionsförpliktelser gentemot
ifrågavarande personal. I sådana fall, där avgång före pensionsåldern föranletts
av förstatligandet och tjänsteman varit berättigad till pension från
vägdistriktet, har staten sålunda medgivit, att denna pension må utfyllas
av statsmedel, i den mån densamma avkortats på grund av den tidigare avgången.
Härjämte ha statspensioner tillerkänts ett antal förutvarande befattningshavare
hos vägdistrikt, som icke fått sin pensionering ordnad
genom vägdistriktets försorg. Pensionsbeloppen ha i sistnämnda fall i regel
bestämts med hänsyn tagen till vad som skolat utgå, örn pensioneringen
varit ordnad enligt för motsvarande personal hos vägdistrikten i allmänhet
tillämpade grunder och vederbörande fått kvarstå i tjänst till pensionsålderns
inträde. Härvid har föreskrivits, att dyrtidstillägg icke skall utgå
å beloppen. Vad härefter angår den övertaliga arbetarpersonalén
har densamma, oaktat den endast undantagsvis varit tillförsäkrad
pension av vägdistrikten, berens pension av statsmedel i nära anslutning
till de s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna. Pensionerna, å
vilka några tilläggsförmåner icke må utgå, ha bestämts lill belopp, som ansetts
skäliga med hänsyn lill föreliggande förhållanden.

Den .statliga pensioneringen av vägdistriktens övertaliga personal har salunda
skett med utgångspunkt från att tilläggsförmåner icke skola utgå å

6

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

pensionerna utom i de undantagsfall, då vägdistrikt gjort särskild utfästelse
härutinnan. Vid prövning i fjol av frågan om tilläggsförmåner övervägdes
jämväl det alternativet, att -— i stället för fixa pensionsbelopp — lägre pensionsbelopp
skulle fastställas, å vilka dyrtidstillägg skulle utgå. Med hänsyn
främst till att de pensioner, som vägdistrikten — i allmänhet genom försäkring
hos enskild inrättning — tillförsäkrat personalen, regelmässigt icke
voro förenade med några rörliga tilläggsförmåner, stannade man emellertid
vid att avväga beloppen utan tillägg även för de grupper och personer, som
tidigare ej varit berättigade till pension. Enligt utskottets mening har den
övertaliga personalens intressen i stort sett tillgodosetts genom de pensioneringsåtgärder,
som sålunda från statens sida vidtagits i samband med
vägväsendets förstatligande. Såsom ovan antytts ha dessa åtgärder i olika
hänseenden sträckt sig längre än till ett infriande av vägdistriktens pensionsförpliktelser.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet icke tillstyrka motionärens förslag,
att de nu utgående pensionerna skulle ökas med tilläggsförmåner efter
samma grunder, som gälla för statens befattningshavare. Icke heller finner
utskottet skäl förorda en omläggning av pensioneringen på det sätt, att
pensionerna — utan att de totala förmånerna därigenom jämkades — skulle
uppdelas i dels ett grundbelopp och dels rörliga tilläggsförmåner. Såvitt
utskottet kunnat finna, ha sedan nästföregående år icke inträffat några omständigheter,
som böra föranleda en annan ståndpunkt i denna fråga än
den, statsmakterna då intogo. I varje fall har någon sådan förändring av
levnadskostnaderna icke inträtt, som kan motivera en höjning av pensionerna
till den övertaliga personalen vid vägdistrikten. I anledning av
den i motionen uttalade förmodan, att vägdistrikten skulle, därest vägväsendet
icke förstatligats, ha funnit sig nödsakade att utgiva dyrtidstillägg på
de utgående pensionerna, vill utskottet för sin del framhålla, att det undandrager
sig utskottets bedömande, hur förhållandena kunnat utveckla sig i
detta avseende. Det avgörande har ansetts vara, att sådana tillägg regelmässigt
icke utgingo vid tidpunkten för förstatligandet och att sedan dess
någon nämnvärd ökning av levnadskostnaderna icke inträtt.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion I: 184 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 april 1945.

På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

7

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Sandström, Sundvik*, Leander, Edin, Löfgren,
Andersson i Tidaholm, Ljungdahl och Petersson i Karlskrona;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkal jungby*,
Mattsson*, Eriksson i Sandby, Johnsson i Kastanjegården, Sundberg* och von Seth.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Sandström och Löfgren.