Bankoutskottets utlåtande nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1945 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 15 december
1939 (nr 850) angående rätt för Konungen att i vissa
fall meddela särskilda bestämmelser örn bankaktiebolags
kassareserv.

I en den 2 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 114, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 15 december 1939
(nr 850) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser
örn bankaktiebolags kassareserv.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 15 december 1939 (nr 850) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser örn bankaktiebolags kassareserv.

Härigenom förordnas, att lagen den 15 december 1939 angående rätt för
Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv, vilken jämlikt lag den 31 mars 1944 (nr 147) gäller till
och med den 30 juni 1945, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30
juni 1946.

Såsom ett led i de av 1937 års riksdag i valutavårdande syfte beslutade beredskapsåtgärderna
ingick bland annat ett bemyndigande för Konungen att,
örn sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövades nödigt,
på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter bank- och fondinspektionens
hörande meddela särskilda bestämmelser örn bankaktiebolags
kassareserv. Stadgande härom innefattades i en den 4 juni 1937 utfärdad lag
(nr 305), vilken ursprungligen ägde giltighet till och med den 28 februari
1938 men därefter successivt förlänades fortsatt giltighet, sista gången geBihang
till riksdagens protokoll 19i5. 8 sami. Nr 18—20.

1

2

Bankoutskottets utlåtande nr 18.

Utskottet.

noin lag den 26 maj 1939 (nr 196), enligt vilken giltighetstiden utsträcktes
till och med den 31 maj 1940.

Genom beslut av 1939 års urtima riksdag (propositionen nr 30, riksdagens
skrivelse nr 80) ersattes emellertid 1937 års lag med en ny lag i ämnet, vilken
i vissa avseenden innefattade en uppmjukning av de ursprungliga bestämmelserna
med syfte att möjliggöra en smidigare tillämpning. Den nya lagen utfärdades
den 15 december 1939 (nr 850) och gällde ursprungligen till och
med den 31 maj 1940 men har därefter erhållit fortsatt giltighet, senast genom
lag den 31 mars 1944 (nr 147), enligt vilken giltighetstiden utsträckts till
och med den 30 juni 1945.

Några bestämmelser meddelades icke med stöd av 1937 års lag i ämnet och
ha hittills icke heller meddelats enligt den nya fullmaktslagen.

I skrivelse den 24 januari 1945 ha fullmäktige i riksbanken under hänvisning
till det rådande läget uttalat, att den beredskap, som skapats genom
ifrågavarande lagstiftning, borde bibehållas även i fortsättningen. På grund
härav ha fullmäktige hemställt, att lagen den 15 december 1939 måtte erhålla
förlängd giltighet, förslagsvis till och med den 30 juni 1946.

över bankofullmäktiges framställning ha, efter remiss, utlåtanden avgivits
av fullmäktige i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha förklarat sig icke hava något att erinra
mot bifall till bankofullmäktiges framställning.

Bank- och fondinspektionen har anfört att, då bankofullmäktige ur valutavårdssynpunkt
funnit skäl föreligga att förläna fortsatt giltighet till och med
den 30 juni 1946 åt ifrågavarande lag, inspektionen icke ansett sig böra motsätta
sig att åtgärder i sådant syfte vidtoges.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 10 april 1945.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, Sandström, Sundvik, Edin, Lindblom,
Löfgren och Näsgård;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby, Mattsson,
Eriksson i Sandby, Sundberg, von Seth och Stjärne.