Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1945 kl. 11 fm.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 28 september
1928 (nr 376) örn särskild skatt d vissa lotterivinster,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 6 april 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 264, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 28
september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotteri vinster;

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

3) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928
(nr 379); samt

4) förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj
1939 (nr 207).

De ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande
lydelse:

1) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 28 september
1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster.

Härigenom förordnas, dels att 1 och 2 §§ förordningen den 28 september
1928 om särskild skatt å vissa lotterivinster1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives, dels ock att övergångsbestämmelsen till nämnda förordning
skall upphöra att gälla, såvitt angår vinster som utfallit vid vinstdragning
å premieobligationer, utfärdade före den 1 januari 1929.

1 Senaste lydelse se beträffande 1 § 1 mom. och 2 § 1942:276 samt beträffande 1 § 2 mom.
1935: 29.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 47.

1

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

Nuvarande lydelse:

1 §•

1 mom. Å vinst i svenskt penninglotteri
och å vinst vid vinstdragning
på här i riket utfärdade premieobligationer
skall, därest vinsten översti*
ger tjugufem kronor eller, såvitt angår
vinst å halvlott i penninglotteri,
tolv kronor 50 öre, till staten erläggas
en särskild skatt utgörande tjugu
procent av vinstens belopp. Skatt som
nu sagts skall ock utgå å vinst i annat
här i riket anordnat lotteri, vilken
utgöres av värdepapper.

Skatt skall---vinnaren utta ges.

2 mom. Under penninglotteri inbegripes
i denna förordning vadhållning,
som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas
för allmänheten i samband
med idrottståvlingar, dock ej vadhållning
medelst totalisator vid hästtävlingar.

2§.

När vinst, som avses il § f morn.,
utbetalas eller utgives till vinnaren,
skall lotteriets anordnare eller premieobligationernas
utfärdare innehålla så
stor del av vinsten, som motsvarar den
stadgade skatten å densamma.

Föreslagen lydelse:

1 §■

Å vinst i svenskt lotteri och å vinst
vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer skall, därest
vinstens värde överstiger i fråga örn
vinst i varu- eller tornöolalotteri etthundra
kronor, i fråga örn vinst å
halvlott i penninglotteri tolv kronor 50
öre samt i fråga örn annan vinst
tjugufem kronor, till staten erläggas
en särskild skatt motsvarande tjugu
procent av vinstens värde. Skatt som
nu sagts skall dock icke utgå å vinst
vid vadhållning medelst totalisator
vid hästtävlingar, ej heller å vinst i
varu- eller tombolalotteri, däri endast
skänkta vinstföremål förekomma.

Vid beräkning av skattebeloppet
skall i vinstens värde inräknas den å
vinsten belöpande skatten.

Skatt skall--— vinnaren utta ges.

2 §

När vinst, som avses i 1 §, utbetalas
eller utgives till vinnaren, skall
lotteriets anordnare eller premieobligationernas
utfärdare innehålla så stor
del av vinsten, som motsvarar den
stadgade skatten å densamma.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1946, dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola äga tillämpning i fråga om vinst, som blivit tillgänglig
för lyftning före nämnda dag, ävensom i fråga om annan vinst i
varu- eller tombolalotteri, därest tillstånd till lotteriet meddelats innan denna
förordning utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga örn vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer, vilka
utfärdats före den 1 juli 1942, skall skatten utgöra endast tio procent

av vinstens belopp. _____________

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

3

2) Förslag
till
Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 19 §, anvisningarna till 19 § samt punkterna 2
och 3 av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen den 28 september

19281 skola erhålla ändrad lydelse pa
Nuvarande lydelse:

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt
denna lag räknas icke:

vad som vid---i 35 §;

lotterivinst, som är underkastad beskattning
jämlikt förordningen örn
särskild skatt å vissa lotterivinster,
eller annan vinst i sådant penninglotteri
eller vid vinstdragning å sådana
premieobligationer, som i nämnda
förordning avses, och ej heller
andra lotterivinster än nu nämnts,
därest deras sammanlagda värde under
beskattningsåret understigit 100
kronor;

vad som i---mottagarens ut bildning.

sätt nedan angives.

Föreslagen lydelse:

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt
denna lag räknas icke:

vad som vid---i 35 §;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid
vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan
vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer,
som uppgår till högst
100 kronor;

vad som i---mottagarens ut bildning.

Anvisningar

till 19 §.

1. Fattigunderstöd, begravningshjälp
---sista stycket).

2. Enligt förordningen örn särskild
skatt å vissa lotterivinster skall dylik
skatt erläggas för vinst i svenskt pen -

na 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshjälp
---sista stycket).

1 Senaste lydelse se beträffande 19 §, punkt 2 av anvisningarna till 19 § och punkt 2 av
anvisningarna till 36 § 1942: 277, beträffande punkt 1 av anvisningarna till 19 § 1940:876 samt
beträffande punkt 3 av anvisningarna till 36 § 1930:190.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

ninglotteri (varunder jämväl inbegripes
vadhållning, som enligt Kungl.
Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten
i samband med idrottstävling ar,
dock ej vadhållning medelst totalisator
vid håsttävlingar) ävensom för
vinst vid vinstdragning å svenska premieobligationer,
såvida obligationerna
utfärdats efter den 31 december 1928,
dock att vinst, som ej överstiger tjugufem
kronor eller, såvitt angår vinst
å halvlott i penninglotteri, tolv kronor
50 öre, är fri från dylik skatt. Likaledes
skall särskild skatt erläggas för
vinst i annat här i riket anordnat lotteri,
vilken utgöres av värdepapper.
Vinst, som i sådant penninglotteri eller
vid vinstdragning å sådana premieobligationer,
varom ovan nämnts,
tillfaller annan än lotteriet eller obligationernas
utfårdare, år icke underkastad
inkomstskatt även örn på
grund av vinstens ringa belopp särskild
skatt icke skall utgöras för densamma,
varemot varje annan lotterivinst,
för vilken icke utgår särskild
skatt, i och för sig är skattepliktig
och således skall beskattas som inkomst,
örn dess värde tillsammans
med värdet å övriga dylika lotterivinster
(varulotterivinster, som ej bestå
av värdepapper, totalisatorvinster
etc.) under beskattningsåret uppgår
till minst 100 kronor.

2. För att--— av realisations- 2. För att---av realisations vinst.

Avdrag är medgivet för alla de vinst.

utgifter, som den skattskyldige under Avdrag är icke i något fall medgivet
beskattningsåret haft för inköp av för utgifter för inköp av lottsedlar ellottsedlar
eller för andra liknande in- ler för andra liknande insatser i
satser i lotteri, dock med undantag lotteri.
för svenska premieobligationer samt

till 36 §.

till 36 §.

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

5

Nuvarande lydelse:

lottsedlar eller insatser i penninglotteri
av den beskaffenhet, att för vinst
i detsamma skall erläggas skatt enligt
förordningen örn särskild skatt
å lotterivinst och att vinsten för den
skull icke skall beskattas såsom inkomst
(jfr punkt 2 av anvisningarna
till 19 §). Avdrag är sålunda medgivet
för alla kostnader för inköp av lottsedlar
i varu- eller tombolalotteri, och
gäller detta även örn å sådan lott utfallit
vinst, som utgöres av värdepapper
och därför icke skall beskattas
som inkomst. Har den skattskyldige
haft annan lotterivinst än vinst i sådant
penninglotteri eller vid vinstdragning
å sådana premieobligationer,
som ovan nämnts, till så litet sammanlagt
belopp att densamma enligt
19 § icke är skattepliktig, få utgifterna
för lottköp eller insatser i lotteri avdragas
från realisationsvinst endast i
den män de överstigit lotterivinsten.

3. I punkt 6 av anvisningarna till
18 § angives vad som beträffande icke
yrkesmässig avyttring av fast eller lös
egendom ävensom deltagande i lotteri
utgör en särskild förvärvskälla.
Avdrag enligt punkt 2 här ovan för
realisationsförlust eller förlust d deltagande
i lotteri får göras från realisationsvinst
eller lotterivinst, som uppkommit
i samma förvärvskälla som
realisationsförlusten eller förlusten å
deltagande i lotteri. Av 46 § 1 mom.
framgår, att, örn härvid underskott
uppstår, detta icke får avdragas från
inkomst av annan förvärvskälla.

Föreslagen lydelse:

3. I punkt 6 av anvisningarna till
18 § angives vad som beträffande icke
yrkesmässig avyttring av fast eller lös
egendom ävensom deltagande i lotteri
utgör en särskild förvärvskälla.
Avdrag enligt punkt 2 här ovan för
realisationsförlust får göras från realisationsvinst
eller lotterivinst, som
uppkommit i samma förvärvskälla
som realisationsförlusten. Av 46 § 1
mom. framgår, att, om härvid underskott
uppstår, detta icke får avdragas
från inkomst av annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1946, dock att äldre bestämmel''
ser alltjämt skola äga tillämpning i fråga om vinst, som blivit tillgänglig för
lyftning före nämnda dag, ävensom i fråga örn annan vinst i varu- eller tombolalotteri,
därest tillstånd till lotteriet meddelats innan denna lag utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.

G

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

3) Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 42 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen den
28 september 1928 skola upphöra att gälla samt att 53 § 1 morn., 56 § 1
morn., 141 § 4 mom. och 142 § samma förordning1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

'' 1 mom. Envar, som vid vinstdrag ning

å här i riket utfärdade premieobligationer
erhållit vinst, vilken uppgått
till minst ettusen kronor och för
vilken icke skall utgöras skatt enligt
förordningen örn särskild skatt å vissa
lotterivinster, är skyldig att till ledning
för egen taxering för inkomst eller
förmögenhet avgiva särskild uppgift
örn vinsten. Sådan uppgift skall
avfattas å blankett enligt formulär,
som fastställes av Kungl. Maj:t, och
vid vinstmedlens lyftande avlämnas
till obligationernas utfårdare; och har
denne att tillse, att vinst icke utlämnas,
utan att uppgiftsskyldigheten behörigen
fullgöres.

Äga flera del i vinst, må uppgiftsplikten
fullgöras på det sått, att den
av delägarna, som ombesörjer vinstens
lyftande, i den av honom till ledning
för egen taxering avlämnade uppgiften
lämnar upplysning jämväl örn övriga
delägare och deras andel i vinsten.

Örn ansvar för försummelse att be 1

Senaste lydelse se beträffande 42 § 1 morn., 141 § 4 mom. och 142 § 1943:314, beträffande
53 § 1 mom. 1935: 255 samt beträffande 56 § 1 mom. 1943:855.

Nuvarande lydelse:
42 §.

Föreslagen lydelse:
42 g.

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

7

Nuvarande lydelse:

hörigen fullgöra uppgiftsplikt enligt
detta mom. stadgas i IM § 4 mom.

2 mom. Enligt 1 mom. avgivna uppgifter
skola för varje dr senast den 15
februari nästföljande dr av obligationernas
utfårdare avlämnas i enahanda
ordning, som enligt 37 § 1 mom. är
föreskriven för där omförmålda uppgifter.
Örn ansvar för underlätenhet
att fullgöra vad nu föreskrivits stadgas
i H2 §.

Därest uppgift, som av delägare i
vinst avgivits till ledning för egen
taxering, innehdller upplysning därom.
att andra personer äga del i
vinsten, dligger det ordföranden i den
taxeringsnämnd, till vilken uppgiften
överlämnats, att därom underrätta
taxering snåmndsordförandena i de
taxering sdistrikt, uti vilka taxeringar
av de övriga delägarna skola äga rum.

53 §.

1 mom. Deklarationsblanketter skola
kostnadsfritt tillhandahållas i
Stockholm hos Överståthållarämbetet,

1 övriga städer hos magistraten eller
kommunalborgmästaren och å landet
hos ordförande i kommunalnämnd
samt därjämte, då fråga är örn allmän
fastighetstaxering, hos ordförande
i beredningsnämnd och, då fråga
är örn årlig taxering, hos ordförande
i taxeringsnämnd. Vad nu sagts om
deklarationsblanketter för årlig taxering
skall gälla även i fråga örn blanketter
till uppgifter enligt 40 a § 1 och

2 mom. samt 41 och 42 §§; och skola
blanketter till uppgifter enligt 42 §
kostnadsfritt tillhandahållas jämväl
hos den, som utbetalar vinst, utdelning
eller ränta, som där avses.

56 §.

/ mom. Granskning av---be fintliga

självdeklarationer.

Föreslagen lydelse:

53 §.

1 mom. Deklarationsblanketter skola
kostnadsfritt tillhandahållas i
Stockholm hos Överståthållarämbetet,

1 övriga städer hos magistraten eller
kommunalborgmästaren och å landet
hos ordförande i kommunalnämnd
samt därjämte, då fråga är om allmän
fastighetstaxering, hos ordförande
i beredningsnämnd och, då fråga
är örn årlig taxering, hos ordförande
i taxeringsnämnd. Vad nu sagts örn
deklarationsblanketter för årlig taxering
skall gälla även i fråga om blanketter
till uppgifter enligt 40 a § 1 och

2 mom. samt 41 och 42 §§; och skola
blanketter till uppgifter enligt 42 §
kostnadsfritt tillhandahållas jämväl
hos den, som utbetalar utdelning eller
ränta, som där avses.

56 §.

1 mom. Granskning av---be fintliga

självdeklarationer.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

Nuvarande lydelse:

För innehållet — — — och
115 §§.

Självdeklaration skall---den

skattskyldige.

Då besvär--- — annan veder börande.

Självdeklaration, som — — —
oundgängligen erfordras.

I övrigt---sådan bearbetning.

Efter taxeringsårets---annor lunda

föreskriver.

Vad ovan är sagt om självdeklaration
gäller i tillämpliga delar även
beträffande andra uppgifter, vilka avlämnats
till ledning vid taxering för
inkomst eller förmögenhet; dock må
uppgifter enligt 42 § 1 eller 3 mom.
vara tillgängliga även för dem, från
vilka vinst, utdelning eller ränta erhållits,
samt av dem anlitade medhjälpare.

141 §.

4 mom. Den som i allmän eller särskild
fastighetsdeklaration eller i uppgift,
varom i 17 § 3 mom. eller 22 §
3 mom. förmäles, uppsåtligen eller av
grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift,
ägnad att leda till för låg taxering,
straffes med dagsböter. Till enahanda
straff dömes den som försummar
att behörigen fullgöra uppgiftsplikt
enligt 42 § 1 eller 3 mom.

142 §.

Den, som ej behörigen fullgör vad
honom enligt 18, 19, 23, 33 eller 34 §,
35 § 1 eller 2 morn., 40 a § 2 eller 3
morn., 42 § 2 morn., 42 § 4 mom.
andra stycket eller 47 § åligger, skall,
där ej försummelsen eljest är med
straff belagd, böta högst trehundra
kronor. Vad nu sagts gäde ock örn
den, som ej behörigen fullgör vad

Föreslagen lydelse:

För innehållet — — — och
115 §§.

Självdeklaration skall---den

skattskyldige.

Då besvär--— annan veder börande.

Självdeklaration, som — — —
oundgängligen erfordras.

I övrigt---sådan bearbetning.

Efter taxeringsårets---annor lunda

föreskriver.

Vad ovan är sagt om självdeklaration
gäller i tillämpliga delar även
beträffande andra uppgifter, vilka avlämnats
till ledning vid taxering för
inkomst eller förmögenhet; dock må
uppgifter enligt 42 § 3 mom. vara
tillgängliga även för dem, från vilka
utdelning eller ränta erhållits, samt
av dem anlitade medhjälpare.

141 §.

4 mom. Den som i allmän eller särskild
fastighetsdeklaration eller i uppgift,
varom i 17 § 3 mom. eller 22 §
3 mom. förmäles, uppsåtligen eller av
grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift,
ägnad att leda till för låg taxering,
straffes med dagsböter. Till enahanda
straff dömes den som försummar
att behörigen fullgöra uppgiftsplikt
enligt 42 § 3 mom.

142 §.

Den, som ej behörigen fullgör vad
honom enligt 18, 19, 23, 33 eller 34 §,
35 § 1 eller 2 morn., 40 a § 2 eller 3
morn., 42 § 4 mom. andra stycket eller
47 § åligger, skall, där ej försummelsen
eljest är med straff belagd,
böta högst trehundra kronor. Vad nu
sagts gäde cck om den, som ej behörigen
fullgör vad honom åligger

Bevillningsutskottets betänkande nr 47. 9

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

honom åligger jämlikt förordnande, jämlikt förordnande, som meddelats
som meddelats enligt 35 § 4 mom. el- enligt 35 § 4 mom. eller 42 § 4 mom.
ler 42 § 4 mom. tredje stycket eller tredje stycket eller 42 § 5 mom.

42 § 5 mom.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1946, dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola äga tillämpning i fråga om vinst, som blivit tillgänglig
för lyftning före nämnda dag.

4) Förslag
till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19
maj 1939 (nr 207).

Härigenom förordnas, att 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

3 §■

Lotteri, däri — — — avsett område,

att vinsterna icke utgöras av penningar
eller värdepapper,

att behållningen —--inom lä net,

att vinstema icke utgöras av penningar
eller värdepapper, samt

att insatserna--- 5 000 kro nor.

Varor, vilka —--nyss sagts.

Föreslagen lydelse:

3 §■

Lotteri, däri — — — avsett område,

att vinsterna icke till större del än
som motsvarar därå belöpande skatt
utgöras av penningar eller värdepapper,

att behållningen---inom lä net,

att vinstema icke till större del ån
som motsvarar därå belöpande skatt
utgöras av penningar eller värdepapper,
samt

att insatserna--- 5 000 kro nor.

Varor, vilka — — — nyss sagts.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1946. Förordningen skall
dock lända till efterrättelse redan dessförinnan såvitt angår vinst, som blir
tillgänglig för lyftning den 1 januari 1946 eller senare.

u>

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

Till utskottets behandling lia överlämnats de i anledning av propositionen
väckta likalydande motionerna 1:380 av herr Helgesson m. fl. och 11:583
av herr Holmström, m. fl., vari hemställts »att propositionen nr 264 i vad
den avser ändring av det nu på totalisatorinsatser utgående avdraget måtte
av riksdagen avslås».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen II: 583.

Enligt gällande bestämmelser finnas två former för beskattning av lotterivinster.
Antingen utgår en för lotterivinster särskilt anordnad skatt, som uttages
på så sätt att viss andel av vinsten vid dess utlämnande till vinnaren
innehålles av lotteriarrangören för att av denne inlevereras direkt till statsverket,
eller utgår skatt i den formen att lotterivinsten — efter avdrag för
vederbörliga omkostnader — inräknas i vinnarens övriga inkomst och beskattas
i samband med denna.

Beträffande den särskilda lotterivinstbeskattningen stadgas i förordningen
den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster, sådan
förordningen numera lyder, att å vinst i svenskt penninglotteri och å
vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer skall,
därest vinsten överstiger 25 kronor eller, såvitt angår vinst å halvlott i penninglotteri,
12 kronor 50 öre, till staten erläggas en särskild skatt utgörande

20 procent av vinstens belopp. Sådan skatt skall även utgå å vinst i annat här
i riket anordnat lotteri (varulotteri), vilken utgöres av värdepapper. Skatt
skall icke utgöras för vinst, som utfallit å lott eller obligation vilken icke
blivit avyttrad, och ej heller för vinst, som ej av vinnaren uttages. Under
penninglotteri inhegripes vadhållning, som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd
anordnas för allmänheten i samband med idrottstävlingar, dock ej vadhållning
medelst totalisator vid hästtävlingar, vilken sistnämnda form av vadhållning
sålunda är undantagen från förordningens tillämpning. Undantagna
från den särskilda lotterivinstskatten äro också, enligt meddelade övergångsbestämmelser,
vinster å premieobligationer vilka utfärdats före den 1 januari
1929 (1889 och 1893 års teaterobligationer).

Rörande uppbörd och redovisning av den skatt, som utgår enligt den nu
angivna förordningen, stadgas däri samt i en särskild kungörelse härom den

21 december 1928 (nr 486), att lotteriets anordnare eller premieobligationernas
utfärdare skall, när vinst utbetalas eller utgives till vinnaren, innehålla
så stor del av vinsten som motsvarar den stadgade skatten å densamma.
Därefter har vinstutbetalaren att inom en månad efter det vinstdragningen
ägt rum till generalpoststyrelsen i två exemplar ingiva anmälan örn dragningen,
däri skall lämnas uppgift å sammanlagda beloppet av sådana på
avyttrade lotter utfallna vinster, som äro underkastade beskattning enligt
ifrågavarande bestämmelser. Samtidigt skall den å dessa vinster belöpande
skatten av vinstutbetalaren inbetalas till generalpoststyrelsen, som förser
det ena exemplaret av anmälan med enkla beläggningsstämplar till belopp
motsvarande den erlagda skatten och, sedan stämplarna makulerats, återstäl -

Bevillningsutskottets betänkande nr 47. i1

ler detta exemplar till vederbörande. Skatt skall sålunda inbetalas även tor
vinst, som eventuellt ej kommer att uttagas. Sådan skatt restitueras emellertid
till vinstutbetalaren, om denne till generalpoststyrelsen ingiver ansökan
härom i viss föreskriven ordning. Den, som utsetts till kontrollant
för lotteri, åligger att övervaka att lotteriets anordnare fullgör sin skyldighet
att inbetala skatten, och riktigheten av de i anmälan om vinstdragning oell
ansökan örn restitution lämnade uppgifterna skall vara bestyrkt av kontrollanten.

Beträffande annan lotterivinst än sådan, som avses med nu angivna bestämmelser,
stadgas i gällande författningar om inkomstskatt, att dylik vinst
— dock ej vinst å 25 kronor och därunder i svenskt penninglotteri eller å
svensk premieobligation — skall inräknas bland vinnarens skattepliktiga
intäkter, såvitt vinsten tillsammans med övriga under beskattningsåret erhållna
vinster av samma slag uppgår till minst 100 kronor (eljest föreligger
ej skatteplikt, se 19 § kommunalskattelagen). Vinsten skall därvid upptagas
som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet (35 § kommunalskattelagen).
Avdrag får göras för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra
liknande insatser i lotteri, dock med undantag för svenska premieobligationer
samt lottsedlar eller insatser i penninglotteri av den beskaffenhet, att
för vinst i detsamma skall erläggas lotterivinstskatt. Avdrag är sålunda medgivet
för alla kostnader för inköp av lottsedlar i varu- eller tombolalotteri
och gäller detta även om å sådan lott utfallit vinst, som utgöres av värdepapper
och därför icke skall beskattas som inkomst. Därvid skall dock iakttagas,
att avdrag endast får göras från intäkter, som bestå av lotterivinster
eller realisationsvinster, samt att — om den skattskyldige haft annan lotterivinst
än vinst i sådant penninglotteri eller vid vinstdragning å sådana premieobligationer,
som förut nämnts, till mindre sammanlagt belopp än 100
kronor — utgifterna för lottköp eller insatser i lotteri få avdragas från realisationsvinst
endast i den mån de överstigit lotterivinsten (36 § kommunalskattelagen
med anvisningar). I kontrollsyfte är föreskrivet att envar, som
vid vinstdragning å här i riket utfärdade premieobligationer erhållit vinst,
vilken uppgått till minst 1 000 kronor och för vilken icke skall utgöras lotterivinstskatt,
är skyldig att härom avgiva särskild uppgift, som vid vinstmedlens
lyftande skall avlämnas till obligationernas utfärdare för att av
denne vidarebefordras till vederbörande taxeringsmyndighet (42 § taxeringsförordningen).
Frånsett sistnämnda bestämmelse, som numera har en mycket
begränsad räckvidd, då den blott avser 14 vinster örn året i de båda
teaterobligationslotterierna, finnas inga föreskrifter angående kontroll å ali
lotterivinster verkligen bliva i vederbörlig ordning deklarerade lill beskattning.

T detta sammanhang må erinras, att enligt gällande förordning örn stämpelavgiften
lottsedel i varulotteri, som anordnas med Kungl. Majlis tillstånd,
skall förses med en stämpel av 10 öre för varje lottsedel.

Undantagna från lotterivinstskatt enligt förordningen örn särskild skatt å
vissa lottcrivinsler äro, sorn av det förut sagda framgår, dels alla vinster

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 17-

i varulotterier, som icke utgöras av värdepapper, dels vinster å 1889 och
1893 års teaterobligationer, dels totalisatorvinster vid hästtävlingar och dels
vinster i utländska lotterier. De sålunda undantagna vinsterna skola i stället
—- om de under loppet av ett år för samma vinnare uppgå till sammanlagt
minst 100 kronors värde — hos vinnaren beskattas såsom vanlig inkomst.

I anledning av en den 20 januari 1945 dagtecknad framställning från
Svenska seglarförbundet och då gällande oenhetliga system för beskattning
av lotterivinster överhuvud taget visat sig mindre ändamålsenligt, har inom
finansdepartementets skatteberedning utarbetats en den 1 mars 1945 dagtecknad
promemoria angående den särskilda lotterivinstskattens utsträckande
till alla lotterivinster.

Över promemorian, vid vilken funnos fogade författningsutkast, ha efter
remiss yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar.

Beträffande innehållet i nämnda promemoria och de däröver avgivna yttrandena
samt motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tillåter
sig utskottet hänvisa till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.
Redogörelsen härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna
sidor i propositionen, nämligen:

Allmänna synpunkter på frågan örn en omläggning av lotterivinstbeskattningen
s. 14—18,

Vinster i svenska varulotterier s. 18—32,

Vinster å 1889 och 1893 års teaterobligationer s. 32—34,

Totalisatorvinster s. 34—39,

Vinster i utländska lotterier s. 39—40,

Erforderliga författningsändringar m. m. s. 40—42, samt

Departementschefen s. 43—46.

Vad särskilt angår beskattningen av totalisatorvinster erinras i propositionen
om att Kungl. Maj :t för varje år brukar medgiva vissa sammanslutningar
rätt att anordna vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar och därvid
föreskriva, att det åligger vederbörande sammanslutning att av de insatser,
som göras för deltagande i vadhållningen, innehålla ett belopp motsvarande
20 procent av insatssumman, att viss del av det innehållna beloppet skall
inlevereras till statsverket och att återstoden får användas för bestridande av
omkostnader för tävlingarna. I propositionen föreslås nu, att totalisatorvinster
befrias från hittillsvarande inkomstbeskattning. I samband därmed föreslås,
att den andel av insatssumman, som skall innehållas, höjes från 20 till
25 procent. De medel, som inflöte genom den tilltänkta höjningen, borde
betraktas såsom vanlig statsinkomst. I

I de likalydande motionerna 1:380 och 11:583 har anförts bland annat
följande. På grund av den form, som 1923 års riksdagsbeslut om totalisatorns
införande erhållit, borde det vara uteslutet att ur enbart fiskalisk synpunkt

Bevillningsutskottets betänkande nr 47. 13

föreslå, alt själva totalisatorn skulle av de mottagna spelinsatserna inleverera
en förhöjd andel till staten, vilka medel skulle kumla disponeras som en
vanlig statsinkomst. Som villkor för totalisatorns tillåtande hade nämligen
1923 års riksdag uppställt, att de från totalisatorn till statsverket inlevererade
medlen skulle helt och hållet disponeras för hästavelsbefrämjande ändamål.

Även andra omständigheter talade för ett avslag å propositionen i denna
del. Totalisatorn vore icke jämförbar med övriga lotteriformer. Totalisatorspelarna
vore redan genom det nuvarande avdraget om 20 procent föremål
för en mångdubbelt hårdare beskattning än vad som förekomme i någon
annan lotteri- eller spelform. I ett lotteri gjorde allmänheten sina insatser en
gång till varje dragning. Vid en hästsporttävling bestode varje tävlingsdag
av i regel minst åtta löpningar. Den spelande delen av publiken torde göra
insatser i samtliga lopp, vilket betydde att en spelare finge vidkännas 20 procents
avdrag på sina insatser åtta gånger under en och samma dag. Det i
Sverige tillämpade avdraget på 20 procent läge bland de högsta i Europa
och torde utgöra vad som rimligen kunde uttagas utan risk för bakslag. Den
föreslagna höjningen av avdraget måste innebära ett incitament till illegal
vadhållning.

Den i propositionen föreslagna »skatten» träffade vidare icke i första hand
vinnarna utan drabbade alla som gjorde insatser, bland vilka de förlorande
utgjorde den stora majoriteten.

I alla lotterier gällde att spelaren icke behövde erlägga någon skatt för att
bliva i tillfälle att inköpa lottsedeln eller avlämna sin tippningskupong. Men
för att få tillträde till tävlingsbanan, där totalisatorn vore belägen, måste
entrébiljett lösas, och på denna finge vederbörande erlägga nöjesskatt, som
ju numera delvis vore statlig.

I intet lotteri beskattades vinster på högst 25 kronor, och i varulotteriema
vore denna gräns dragen vid 100 kronor. En ingående utredning vid alla
landets hästsportbanor hade emellertid utvisat, att under år 1944 av samtliga
vinster på trav- och galoppbanor 89,42 procent varit på högst 25 kronor.

Förslaget om det höjda avdraget motiverades med att det avsåge att tillskapa
en ny form för uttagande av den skatt som redan nu författningsenligt
skulle utgå för totalisatorvinster. Men då 90 procent av vinsterna icke vore
beskattningsbara enligt för andra lotterier gällande normer, vari ingen ändring
föreslagits, borde detta argument sakna bärkraft. Därtill koinme att någon
nettovinst ytterst sällan uppstode för en totalisatorspelare.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen finnas enligt nu gällande
bestämmelser två former för beskattning av lotterivinster. Denna beskattning
sker antingen genom uttagande av en särskilt anordnad skatt på
så sätt, att viss andel av vinsten vid dess utlämnande till vinnaren innehålles
av lotteriarrangören för att av denne inlevereras direkt till statsverket, eller
också i den formen, att lotterivinsten — efter avdrag för vederbörliga omkostnader
— inräknas i vinnarens övriga inkomst och beskattas i samband
med denna.

Utskottat.

Bevillningsutskottets betänkande nr 4i.

14

Underkastade den särskilda lotterivinstbeskattningen äro enligt förordningen
den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster,
sådan denna förordning numera lyder, vinst i svenskt penninglotteri, vinst
vid vinstdragning å här i riket utfärdade premieobligationer och vinst i annat
här i riket anordnat lotteri (varulotteri), vilken utgöres av värdepapper.
Under penninglotteri inbegripes vadhållning, som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd
anordnas för allmänheten i samband med idrottstävlingar, dock ej
vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar, vilken sistnämnda form av
vadhållning sålunda är undantagen från förordningens tillämpning. Dessutom
äro från den särskilda lotterivinstbeskattningen undantagna dels alla
vinster i varulotterier, som icke utgöras av värdepapper, dels vinster å 1889
och 1893 års teaterobligationer och dels vinster i utländska lotterier. De sålunda
undantagna vinsterna skola i stället — örn de under loppet av ett år
för samma vinnare uppgå till sammanlagt minst 100 kronors värde -— hos
vinnaren beskattas såsom vanlig inkomst.

De i propositionen framlagda förslagen innebära, att alla slag av lotterivinster
— utom vinster i utländska lotterier — skola undantagas från den
vanliga inkomstbeskattningen och i stället beskattas enligt förordningen
om särskild skatt å vissa lotterivinster. Från tillämpningen av nämnda
förordning skola dock undantagas dels vinster vid vadhållning medelst
totalisator vid hästtävlingar och dels vinster i varu- eller tombolalotleri,
däri endast skänkta vinstföremål förekomma. Beträffande vinster
i varulotterier föreslås, att sådana vinster skola bestå —- förutom av
det föremål e. dyl. som vinsten avser — av ett kontant belopp, motsvarande
den å vinsten belöpande skatten. Vid skattebeloppets beräkning skall det
kontanta beloppet inräknas i vinstens värde. Syftet med den sålunda föreslagna
omläggningen av lotterivinstbeskattningen är att åstadkomma en ändamålsenligare
ordning för uttagande av skatt å lotterivinster.

Mot de i propositionen föreslagna författningsändringarna har utskottet
intet att erinra. Utskottet tillstyrker fördenskull bifall till propositionen i
denna del.

Vid meddelande av tillstånd till anordnande av vadhållning medelst totalisator
vid hästtävlingar brukar Kungl. Majit föreskriva, att det åligger vederbörande
sammanslutning att av de insatser, som göras för deltagande i
vadhållningen, innehålla ett belopp, motsvarande 20 procent av insatssumman,
att viss del av det sålunda innehållna beloppet skall inlevereras till
statsverket samt alt återstoden får användas för bestridande av kostnader vid
tävlingarna. Beträffande beskattningen av totalisatorvinster vid hästtävlingar
gäller, såsom framgår av vad ovan nämnts, enligt nuvarande bestämmelser,
att sådana vinster äro undantagna från den särskilda lotterivinstbeskattningen
men att desamma, i den mån deras sammanlagda värde under beskattningsåret
uppgått till 100 kronor, skola beskattas vid den vanliga inkomstbeskattningen.
I syfte att vinna en önskvärd förenkling av beskattningsreglerna
föreslås i propositionen, att totalisatorvinster av nu angivet slag skola

Bevillningsutskottets betänkande nr 47. 15

undantagas från skatteplikt jämväl vid den vanliga inkomstbeskattningen.
Med hänsyn till att totalisatorvinster vid hästtävlingar sålunda skulle komma
att bliva fritagna från såväl lotterivinst- som inkomstbeskattning har departementschefen
funnit motiverat att höja den staten tillkommande andelen
av insatserna vid dylika totalisatorspel. Enligt departementschefens mening
borde sålunda Kungl. Majit vid beviljande av tillstånd till vadhållning
medelst totalisator för år 1946 meddela föreskrift om att å gjorda insatser
25 procent skulle innehållas. Till stöd härför har departementschefen anfört
bland annat, att en sådan åtgärd i princip endast avsåge att tillskapa en
ny form för uttagande av den skatt, som redan nu författningsenligt skulle
utgå för totalisatorvinster. Departementschefen har emellertid vidare påpekat,
att en höjning av det innehållna beloppet från 20 till 25 procent av insatssumman
komme att tillföra staten ett belopp, som väsentligt överstege den
skatt som med nuvarande ur kontrollsynpunkt helt otillfredsställande system
uttoges å totalisatorvinster.

I de likalydande motionerna I: 380 och II: 583 har yrkats avslag å propositionen,
i vad densamma avsåge höjning av den staten tillkommande andelen
av totalisatorinsatsema. Såsom motivering för detta yrkande har anförts
bland annat, alt totalisatom aldrig varit avsedd att vara annat än en
institution i tjänst hos och till fromma för landets hästavel och stuteriväsende.
Motionärerna lia vidare framhållit, att enligt verkställd undersökning
de vinster, som under år 1944 inlösts på landets samtliga trav- och galoppbanor,
till icke mindre än cirka 90 procent utgjort högst 25 kronor och sålunda
ej varit beskattningsbara enligt de normer, vilka legat lill grund för
såväl hittillsvarande bestämmelser som de i propositionen framlagda författningsförslagen.
Den av departementschefen ifrågasatta höjningen av den
staten tillkommande andelen av insatserna vid totalisatorspel borde fördenskull
ej äga mm.

Även utskottet måste för sin del uttala betänkligheter mot den sålunda ifrågasatta
höjningen. Då en betydande del av de totalisatorvinster, varom här
är fråga, torde uppgå till så låga belopp, att skattskyldighet för desamma icke
skolat föreligga, därest för lotterier i övrigt gällande bestämmelser varit på
dem tillämpliga, finner utskottet den i propositionen föreslagna befrielsen
från inkomstbeskattning för vinster av detta slag icke innefatta tillräckliga
skäl för en höjning av det procenttal av insatssumman, som skall innehållas.
Det torde vidare kunna befaras, att, därest den ifrågasatta höjningen av detta
procenttal .skulle genomföras, de genom totalisatorvadhållningen inflytande,
lill hästavelns befrämjande avsedda medlen komma att minskas. Risken för
att höjningens genomförande skulle kunna medföra att allmänheten vände
sig till bookmakers med sina insatser samt att vadhållningen å totalisatorn
mera glede över på hasardspelets plan kan ej heller förbises. På
grund härav bör enligt utskottets mening den av departementschefen ifrågasatta
höjningen av det procenttal, som skall innehållas å gjorda insatser, icke
äga rum. Utskottet delar sålunda motionärernas uppfattning i berörda hän -

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

seende. Någon ändring av de i propositionen framlagda författningsförslagen
föranledes emellertid icke av utskottets ställningstagande härutinnan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 264, antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen
den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt
å vissa lotterivinster;

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);

3) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28
september 1928 (nr 379); samt

4) förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207); ävensom

B) att de likalydande motionerna I: 380 av herr Helgesson
m. fl. samt II: 583 av herr Holmström m. fl. måtte anses
besvarade genom vad i utskottets motivering anförts.

Stockholm den 30 maj 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson* *, Wahlmark, Axel Ivar
Anderson*, Sjödahl, friherre De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander* och Heuman*,
samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Sandberg*, Orgdrd, Janson i
Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Olofsson i Höganäs, Vigelsbo och Karlsson i
Granebo.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

*158048. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.