Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1945 kl. 3 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt
för år 1945, m. m., jämte i ämnet väckta
motioner.

I en den 23 mars 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 256, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning örn krigskon junkturskatt för år 1945, samt

2) förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst
år 1946 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling
vid avyttring av fartyg.

De ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslagen äro av
följande lydelse:

1) Förslag
till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 1945.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och
kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller
dessförinnan rådande krigskonjunktur, skall i den omfattning och på det sätt
nedan stadgas för år 1945 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 45.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

2 §.

1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är efter utgången av augusti
1939 uppkommen inkomstökning hant örlig till

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av jordbruk;

c) inkomst av skogsbruk;

d) inkomst av annan fastighet;

e) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst
av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått
från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet
såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan
jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt

f) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;

allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i
nästa stycke sägs.

1 inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt
genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner
eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras
till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,
även örn intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda förordning
eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk
person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest enligt
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller
juridiska personen vid 1945 års taxering är skattskyldig för den inkomst, vartill
inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller ersättning varom
sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken intäkten eller ersättningen
inräknas.

Från skattskyldighet undantagas systembolag som avses i förordningen angående
försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen samt
aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag, från vilket utdelningen
i sin helhet tillfaller staten.

Från skattskyldighet undantages jämväl den som är anställd såsom befälhavare
å eller tillhör besättningen på handelsfartyg, såvitt angår inkomst av
sådan anställning.

Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk
person.

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

3

Taxerad merinkomst.

3 §•

Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske
dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt av beskattningsnämnd i första instans
verkställes under år 1945 (beskattningsåret),

dels, utom vad angår inkomst av skogsbruk samt av icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som
gått till ända närmast före den 1 september 1939 (förkrigsinkomståren).

Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras
för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,
samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat
följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget jämförelseår
belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden till
annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten
för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft sin
huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.
Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes, på
sätt i 4—9 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt för en var av de
inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—f).

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten skall, i den omfattning
som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjåmningsavdrag eller eljest
i särskilt angiven ordning hänsyn tagas till höjning av den allmänna prisnivån
och andra sådana ändringar av förhållandena från utgången av augusti
1939 till beskattningsårets slut, som ej beaktas genom eljest meddelade föreskrifter.

4 §.

1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och
beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla
för sig.

Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild
förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse
liänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med
tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller
ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall
tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas
hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan
rådande krigskonjunktur.

Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt
andra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor
enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i 3 mom.
avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse
hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,
beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 2
mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla uppskattad
inkomstminskning till beloppet fastställas.

Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade inkomstminskningen
kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av
pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.

Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs
överstiger inkomstminskning som avses i andra stycket av detta mom. -—
eller, om det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomstema
överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från
detta belopp — avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade
utjämningsavdragen. Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses
såsom taxerad merinkomst.

4 mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av viss
förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret
minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava berott
på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses härvid
belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti 1939
översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde
vid nämnda tidpunkt.

I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit
oberoende av sådana förhållanden.

Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen
ej berott på sådana förhållanden.

5 mom. Kungl. Maj:t äger, efter förslag av den i 32 § omförmälda centrala
krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande
visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor del
av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava
berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av jämförelseinkomsten,
och

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

5

såvitt den skattskyldige är juridisk person, om jämförelseinkomsten ej överstiger
50 000 kronor, till femton procent av denna, och, om jämförelseinkomsten
är högre, till femton procent av den del av jämförelseinkomsten, som ej
överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan under
andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som börjat bedriva
ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets utgång, under
första verksamhetsåret — men minst 7 500 kronor,

dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den
merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.

Örn kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § tages i anspråk under beskattningsåret,
må utjämningsavdrag ej åtnjutas med högre belopp än den
merinkomst, som skulle hava beräknats enligt 2 mom. andra stycket, därest
sådan fond ej tagits i anspråk.

7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den
26 maj 1944 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år
1945 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilbng
vid avyttring av fartyg stadgas örn särskild ordning beträffande beskattning
av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga tilllämpning
vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall vid uppskattning
av inkomst såväl för förkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffande
dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enbgt de regler, som gälla för
taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier hänför
lig egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan annan
egendom.

Örn provisorisk påföring av skatt i fall som nu sagts stadgas i 18 §.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

1 mom. Beträffande jordbruk skall uppskattad merinkomst beräknas gemensamt
för olika förvärvskällor till det belopp, varmed inkomsten av jordbruk
under beskattningsåret, med tillägg eller avdrag i förekommande fall
för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital, överstiger motsvarande
jämförelseinkomst. Till inkomst av jordbruk hänföres inkomst av
jordbruksfastighet med undantag av inkomst av skogsbruk.

2 mom. Den uppskattade merinkomsten av jordbruk skall upptagas såsom
taxerad merinkomst, i den mån den kan antagas hava berott på förhållanden
som avses i 1 § och icke utgör kompensation för förhållanden som avses
i 3 § sista stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Beträffande skogsbruk skall såsom inkomstökning beroende på förhållanden
som avses i 1 § upptagas så stor del av de under beskattningsåret åtnjut -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

na intäkterna av skogsbruk genom avyttring eller uttag för förädling eller
förbrukning i egen rörelse som kan anses hava uppkommit genom prisstegring
från förkrigsinkomslåren utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas
ökning. Dylik inkomstökning skall, till den del den ej anses
utgöra kompensation för förhållanden som i 3 § sista stycket sägs, efter skälig
nedsättning i syfte att befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärd
avverkning, upptagas såsom taxerad merinkomst av skogsbruk; dock
skall den taxerade merinkomsten ej upptagas till högre belopp än som av
den skattskyldige visas hava motsvarat beräknad nettointäkt av skogsbruk
under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed
inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor,
överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i förekommande
fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital,
utgöra uppskattad merinkomst.

2 mom. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan
fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten,
upptages såsom taxerad merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem
eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall, där ej annat följer
av vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig
förvärvsverksamhet såsom taxerad merinkomst upptagas

a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,
vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som
belöper på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i dier
omfattningen av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant resultat
av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av
år 1939,

samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,
hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär
som gjorts efter utgången av augusti 1939,

i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av
förhållanden som omförmälas i 1 §, så ock

b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfin -

Bevillningsutskottets betänkande nr 45. 1

nare eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,
i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för
uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat
betinga sig, om förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.

Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp
än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med
undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom
restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande
jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §•

Beträffande realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom skall prövas i vad mån den kan antagas hava berott på värdeökning
uppkommen efter utgången av augusti 1939, med rätt för den skattskyldige
att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten skulle hava
uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §. Det sålunda
framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket
samt med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton
procent av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för
realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter
samma grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten,
dels, örn den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst,
för ett med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar merinkomst.

10 §.

1 mom. Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade
merinkomsterna sammanlagt avdragas

dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna
som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona
på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt
år 1943 efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel,
överstigit femton kronor,
dels ock ett belopp av 3 000 kronor.

Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst
av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

merinkomster. Därest kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § tages i anspråk
under beskattningsåret, må ovannämnda avdrag å 3 000 kronor medgivas
allenast i den mån dylikt avdrag skulle kunnat tillgodonjutas om sådan
fond ej tagits i anspråk.

Skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske, äger
från den merinkomst av rörelse, som återstår sedan ovannämnda avdrag å
3 000 kronor gjorts, tillgodonjuta ett ytterligare avdrag å 2 000 kronor. Stadgandet
i föregående stycke sista punkten skall äga motsvarande tillämpning
beträffande avdrag, som i detta stycke avses.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret
haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som
vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,
skall vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, innan avdrag
som ovan sagts ifrågakommer, skäligt avdrag medgivas med högst inkomstminskningens
belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret även
haft annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som kan
anses utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör skälig
hänsyn därtill tagas vid avdragets bestämmande.

2 morn. Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under
de beskattningsår taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1941—1944
avsågo haft krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som vid tilllämpning
av de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna utvisade inkomstminskning,
för vilken avdrag vid nämnda taxeringar skulle hava medgivits,
därest inkomstökning å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla
förelegat, skall jämväl avdrag för sådan inkomstminskning medgivas
vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock endast i
den mån avdrag för inkomstminskningen ej utnyttjats vid taxeringarna åren
1941—1944.

3 mom. Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga
förvärvskällor gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta skall
utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som

(Se vidare anvisningarna.)

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

11 §•

ej överstiger 20% av motsvarande jämförelseinkomst: .......

överstiger 20 men ej 50 % av motsvarande jämförelseinkomst:

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

9

b) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,
skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn
härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla
hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt
hundratal kronor, bortfaller.

2 mom. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda
grundbeloppet efter avdrag av de belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
värnskatt och särskild skatt å förmögenhet för den skattskyldige
skulle hava minskats, örn krigskonjunkturskattens grundbelopp
avdragits från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet
och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

12 §.

Skall jämlikt 19 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i
förekommande fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas
för makarna gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning
eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den
andre maken, som örn denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.
Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor
som avses i 5—8 §§. Avdrag som omförmäles i 10 § skall, med
motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter, ske från den för
båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda
beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande
till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å
makarna, särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter
förhållandet mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.

Vid beräkning enligt 11 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den
mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma
den andre maken.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt.

13 §.

Krigskonjunkturskatt må efter framställning från skattskyldig, som taxeras
för merinkomst av rörelse, påföras allenast provisoriskt

a) för framtida nedskrivning av ersättningslager (14 §),

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

b) för mötande av framtida prisfall (15 §),

c) för kostnadsutjämning (16 §),

d) för befarad framtida värdeminskning (17 §),

e) för framtida anskaffning av ersättningstonnage med mera (18 §) samt

f) för framtida nyanskaffning av fartyg (19 §).

14 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nedskrivning av
er sättning slag er skall ske,

därest lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
minskats sedan sista förkrigsinkomstårets utgång eller, om lagret vid
utgången av augusti 1939 visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, sedan utgången av augusti 1939,

samt en särskild varufömyelsefond för beskattningsåret avsatts för nedskrivning
av lager, som den skattskyldige har för avsikt att anskaffa i stället
för sålunda avgången lagertillgång.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om vid beskattningsårets slut nya lagertillgångar hade anskaffats
för lagrets uppbringande till samma storlek som vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, eller, örn lagret vid utgången av augusti 1939 var större än vid
sista förkrigsinkomstårets utgång, till samma storlek som vid utgången av
augusti 1939 och enligt i denna förordning medgivna grunder nedskrivits
högst med det till varufömyelsefonden avsatta beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

15 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida prisfall
skall ske,

därest under beskattningsåret tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse inköpts men ej levererats,

samt en särskild prisfluktuationsfond för beskattningsåret avsatts för att
möta framtida prisfall å dessa tillgångar.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, örn de inköpta lagertillgångama hade levererats under beskattningsåret
och vid beskattningsårets utgång enligt i denna förordning
medgivna grunder nedskrivits högst med det till prisfluktuationsfonden avsatta
beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

16 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för kostnadsutjämning skall
ske,

därest en särskild kostnadsutjämningsfond för beskattningsåret avsatts för
att användas till omkostnader i rörelsen under ett följande år.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

Bevillningsutskottets betänkande nr 45. 11

hava minskats, om de avsatta medlen använts för avdragsgilla omkostnader
under beskattningsåret.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt enligt denna paragraf må ej
medgivas, därest restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt för
tidigare år skett för omkostnader under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad framtida värdeminskning
skall ske,

därest i räkenskaperna för beskattningsåret beträffande tillgång för stadigvarande
bruk i rörelse avskrivning skett för överpris eller merkostnad,

men avdrag för motsvarande belopp vid inkomstuppskattning enligt denna
förordning finnes ej kunna medgivas.

Den provisoriska skattepåföringen skall avse det belopp, varmed skatten
skulle hava minskats, om det i räkenskaperna gjorda avdraget i sin helhet
hade medgivits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida anskaffning av
ersättningstonnage med mera skall ske,

därest under beskattningsåret rörelse tillhörigt fartyg försålts eller fartyg
eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse förlorats,

och köpeskillingen eller försäkringssumman eller del därav insatts å särskilt
konto hos riksbanken för att användas, om det insatta beloppet utgöres
av köpeskilling för fartyg, till anskaffande av annat eller andra fartyg, och,
om det utgöres av försäkringssumma för förlorad tillgång, till anskaffande
av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av
det insatta beloppet, som överstiger den avyttrade eller förlorade tillgångens
värde, avdragits vid inkomstuppskattningen. Med tillgångens värde förstas
härvid dess i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde
när avyttringen ägde rum eller förlusten timade, eller, örn tillgängen när den
avyttrades eller förlorades var belastad med intecknad gäld, nämnda värde
med avdrag av gälden.

(Se vidare anvisningarna.)

19 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nyanskaffning
av fartyg skall ske,

därest i annat fall än som avses i 18 § skattskyldig som driver rederirörelse
å särskilt konto hos riksbanken insatt belopp för att användas till anskaffande
av fartyg.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

12

Bevillningsutskottets betänkande nr A5.

hava minskats, om halva det insatta beloppet, dock högst hälften av den vid
inkomstuppskattning enligt denna förordning beräknade inkomsten för beskattningsåret,
avdragits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

20 §.

Har fond som i 14, 15 eller 16 § avses ej avsatts i balansräkningen för beskattningsåret
eller har sådan fond avsatts med mindre belopp än som sedermera
visar sig hava varit önskvärt, må såsom avsättning godkännas skriftlig
förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på beskattningsåret
närmast följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras
från fond eller konto, som fanns vid beskattningsårets utgång och som kunde
disponeras för de i nämnda paragrafer angivna ändamålen.

För skattskyldig, som ej i sina räkenskaper gjort avsättning till kostnadsutjämningsfond
eller avgivit förklaring som i första stycket sägs, må lika med
sådan avsättning anses redovisning å särskild blankett enligt formulär, som
fastställes av Kungl. Majit, av för kostnadsutjämning disponibla medel å sådana
fonder eller konton i balansräkningen för beskattningsåret som kumiat
tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond, i den mån desamma
ej utnyttjats för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för åren
1942—1944. Såsom sådana medel må i sista hand upptagas förefintlig, genom
nedskrivning eller avskrivning under beskattningsåret eller närmast föregående
tre beskattningsår bildad, vid taxering för dessa år ej godkänd dold
reserv i varulager eller tillgång för stadigvarande bruk, vilken, om nedskrivningen
eller avskrivningen ej skett, kunnat tagas i anspråk för avsättning till
kostnadsutjämningsfond. Kan skattskyldig, för vilken dylika fonder, konton
eller andra medel ej skulle räckt till för sådan avsättning, visa att eget kapital,
som fanns vid beskattningsårets utgång, ej därefter till någon del uttagits ur
rörelsen, eller, där den skattskyldige är fysisk person, att sådant kapital uttagits
endast för nödiga kostnader, må det felande beloppet i stället redovisas
i andra medel. Den skattskyldige är pliktig att i fall som i detta stycke avses
årligen vid deklaration till krigskonjunkturskatt bilägga uppgift å blankett
som nyss sagts utvisande i vad mån ifrågavarande medel alltjämt äro i behåll.

Det i 18 och 19 §§ angivna villkoret om insättning i riksbanken skall anses
fullgjort, om dylik insättning skett senast den 31 juli 1945 eller vid den senare
tidpunkt före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer.
Efter ansökan av skattskyldig äger Kungl. Majit i särskilda fall, där insättning
i riksbanken skulle vålla den skattskyldige avsevärd svårighet, föreskriva,
att insättning i riksbanken må ersättas med annan väsentligen likvärdig
disposition av tillgångar eller, där synnerliga skäl därtill äro, fastställa annat
villkor för den provisoriska skattepåföringen.

21 §.

Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skall efter framställning
från skattskyldig av prövningsnämnd medgivas, om och i den mån
före viss tidpunkt, som sedermera fastställes,

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

a) varuförnyelsefond som i 14 § sägs använts för enligt denna förordning
medgiven nedskrivning å lagertillgångar som anskaffats i stället för de under
beskattningsåret avgångna lagertillgångarna,

b) lagertillgångar som i 15 § avses levererats och prisfluktuationsfonden
använts för sådan nedskrivning av dessa tillgångar, som enligt denna förordning
skulle medgivits för beskattningsåret, örn tillgångarna då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond som i 16 § sägs använts för omkostnader i rörelsen,
för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,
därest fonden ej disponerats för ändamålet,

d) tillgång som i 17 § sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende
enligt denna förordning avskrivits,

e) belopp, som enligt 18 eller 19 § insatts i riksbanken, disponerats för sådan
anskaffning av tillgång som insättningen avsett, och i räkenskaperna sådan
avskrivning å tillgången skett som enligt i denna förordning angivna
grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för
anskaffningsåret, eller

f) tillgång som i e) sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende
enligt denna förordning avskrivits,

dock att, därest i fall som avses i 18 § den under beskattningsåret avyttrade
eller förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot
svarande belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att
jämväl andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den
nya tillgången ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution som
skulle tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.

Vid tillämpning av bestämmelserna i föregående stycke skall iakttagas, att
tidigare lill fond av ifrågavarande slag gjord avsättning skall anses hava
tagits i anspråk före sådan avsättning till dylik fond, som skett enligt denna
förordning.

Har skattskyldig för visst år i stället för att jämlikt 16 § göra avsättning
lill kostnadsutjämningsfond lämnat redovisning å särskild blankett som i 20 §
andra stycket sägs, må såsom omkostnad vilken berättigar till restitution enligt
c) godkännas högst så stort belopp, som den skattskyldige visar hava i
balansräkningen för varje år före beskattningsåret från och med året efter
det som redovisningen avsåg funnits kvar av de medel, vilkas redovisning
godkänts såsom likvärdig med avsättning till kostnadsutjämningsfond. Såsom
kvarvarande medel äger härvid den skattskyldige tillgodoräkna sig jämväl
den erlagda krigskonjunkturskatt för vilken enligt ifrågavarande bestämmelser
provisorisk skattepåföring erhållits.

Restitutionen skall i vart och ett av de i a)—f) angivna fallen avse det belopp,
varmed skatten för beskattningsåret skulle hava minskats, om avdrag
med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden, avskrivningen eller
värdeminskningen skett vid den beskattningsbara merinkomstens fastställande.

Därest skattskyldig, vilken med medel ur kostnadsutjämningsfond gäldat
samtliga på beskattningsåret belöpande omkostnader som i c) sägs men ej

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

därigenom kunnat helt undgå inkomstminskning, till täckande helt eller delvis
av denna disponerat ytterligare medel ur fonden, må i motsvarande mån
restitution som ovan sagts äga rum, såsom örn medlen använts för i c) avsedda
omkostnader.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 mom. Där insättning i riksbanken jämlikt 18 eller 19 § skett, är den
skattskyldige ej pliktig erlägga enligt samma paragrafer provisoriskt påförd
krigskonjunkturskatt, förrän prövningsnämnd i den ordning som av Kungl.
Majit fastställes meddelat särskilt föreläggande därom. Kungl. Majit äger
utfärda föreskrifter rörande rätt för skattskyldig att disponera de hos riksbanken
insatta medlen under iakttagande att säkerhet vinnes för betalning
av den provisoriskt påförda skatten i den mån den ej kommer att bliva föremål
för restitution.

Den som enligt 17 § erhållit provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
för befarad framtida värdeminskning och som hos riksbanken ställt av riksbanken
godkänd säkerhet för skatten äger åtnjuta uppskov med skattens erläggande
enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.

Har Kungl. Majit enligt 20 § tredje stycket fastställt särskilt villkor för
provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt i fall som avses i 18 eller 19 §,
meddelar Kungl. Majit även de särskilda föreskrifter rörande skattens erläggande
och restitution, som därav betingas.

2 mom. Har tillgång som i 18 eller 19 § avses anskaffats efter beskattningsårets
utgång men senast den 31 juli 1945 eller vid den senare tidpunkt
före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer, skall vid tilllämpning
av denna förordning så anses som om belopp, vilket använts för
betalning av tillgången, varit insatt i riksbanken vid beskattningsårets utgång
och sedermera disponerats för anskaffning av tillgången.

3 mom. Föreligga förutsättningar för restitution enligt 21 § redan före
taxeringens verkställande, skall visserligen krigskonjunkturskatt provisoriskt
påföras den skattskyldige, men skall prövningsnämnden efter framställning
från denne i samband med taxeringen förklara att det skattebelopp, som
restitutionen skulle avse, ej skall av den skattskyldige erläggas.

Förklaring som nu sagts skall ock efter framställning från den skattskyldige
meddelas, därest efter taxeringen men före uppbörden restitution medgives.

4 mom. Fråga om restitution i de i 21 § a) och c) angivna fallen prövas,
sedan balansräkningen för vederbörligt år fastställts. Beträffande förfarandet
vid restitution meddelar Kungl. Majit föreskrifter under iakttagande av
stadgandet i 28 § andra stycket.

23 §.

Å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 21 § restitueras,
utgår ränta med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga är
om restitution enligt 21 § c).

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

15

Åtnjuter skattskyldig uppskov enligt 22 § 1 mom. med erläggande av krigskonjunkturskatt,
är han pliktig att å det skattebelopp som slutligen fastställes
betala ränta från den dag, då skatten enligt eljest gällande föreskrifter senast
skolat erläggas, efter räntefot som av Kungl. Majit bestämmes.

Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.

24 §.

Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller
från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd bero,
huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet till
krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.

Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik
skatt skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn krigskonjunkturskatt.

Beskattningsort.

25 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt
22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges
beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.

26 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan
stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.

Där ej annat av sammanhanget framgår, förstås i denna förordning med
län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl Överståthållarämbetet,
med landskamrerare jämväl skattedirektören hos Överståthållarämbetet samt
med taxering sintendent jämväl allmänna ombudet hos den mellankommunala
prövningsnämnden ävensom i 16 § taxeringsförordningen omförmäld
tjänsteman.

27 §.

1 mom. Fysisk eliel- juridisk person, som i sin år 1945 avlämnade självdeklaration
uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision
eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk,
sammanlagt ej understigande 4 000 kronor, är såvitt ej Kungl. Majit annor -

16

Bevillningsutskottets betänkande nr A5.

lunda föreskriver, pliktig att utan anmaning på heder och samvete avlämna
deklaration till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt.

Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är fysisk person, för vilken
för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts ett till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerat belopp å högst 6 000 kronor, så ock
juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom. är undantagen från skattskyldighet.

Deklarationen skall senast den 31 juli 1945 avlämnas till länsstyrelsen i
det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt rum.

2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har
uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom lid som i anmaningen
angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering
till krigskonjunkturskatt. Sådan deklarationsskyldighet föreligger dock
ej beträffande inkomst av jordbruk och skogsbruk.

3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom.
fastställas av Kungl. Maj:t.

i mom. Efter anmaning är en var fysisk eller juridisk person pliktig att

1 den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till
krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och

2 morn.

5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt
fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering
till krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i
1 mom. sägs.

6 morn. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för
taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser
örn underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tilllämpning;
dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen
stadgade påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande
deklaration enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige
underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses
i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser örn underlåtenhet
att avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande
tillämpning.

28 §.

Taxering verkställes av den prövningsnämnd, som har att taga befattning
med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Frågor om rätt till restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt
skola handläggas av prövningsnämnd.

29 §.

1 mom. Det åligger taxeringsintendenten att, med ledning av deklarationer
och andra uppgifter enligt 27 § och tillgängliga handlingar rörande

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

1?

taxering jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den
skattskyldige och utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag
för taxeringen till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering
av en var skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar
merinkomst ifrågakommer.

Förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt såvitt angår inkomst av
jordbruk och av skogsbruk skall genom taxeringsintendentens försorg upprättas
med ledning av den skattskyldiges självdeklarationer och inhämtade
upplysningar enligt formulär som fastställes av Kungl. Maj:t.

2 mom. överensstämmer förslag enligt 1 mom. första stycket med deklaration,
som avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas
till prövningsnämnden.

3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. första stycket avvikelse från den
skattskyldiges deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration
avlämnats, skall det genom taxeringsintendentens försorg ofördröjligen
i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige.

Förslag som avses i 1 mom. andra stycket skall genom taxeringsintendentens
försorg i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige. Endast där
särskilda omständigheter därtill föranleda må sådant brev avsändas senare
än den 1 oktober 1945.

Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss
vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden
ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han vill
åberopa. Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra
det omöjligt, bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan taxeringsintendenten vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna
må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

30 §.

1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande
taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från
detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom
underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen
fastställes.

2 morn. Prövningsnämnden skall verkställa taxering till krigskonjunkturskatt
så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1945, dock senast den 31 december
samma år, eller, såvitt angår skattskyldig vilkens taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt för år 1945 prövningsnämnden efter särskild
prövning fastställt efter utgången av nämnda år, senast den 30 juni 1946.

3 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen till krigskonjunkturskatt,
antecknas denna i särskild längd (krigskonjunkturskattclängd) enligt
formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 45. 2

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

4 mom. Till en var skattskyldig, som taxerats till krigskonjunkturskatt,
skall vederbörande protokollförare senast å fjortonde dagen efter den, då
protokollet justerades, i rekommenderat brev med mottagningsbevis översända
utdrag ur krigskonjunkturskattelängden samt prövningsnämndens
protokoll i vad den skattskyldige angår, dock att nämnda handlingar skola
översändas senast den 15 januari 1946 i vad angår skattskyldiga, vilkas taxering
till krigskonjunkturskatt verkställts senast den 31 december 1945.

31 §.

Kungl. Majit förordnar en i bokföring sakkunnig person att såsom konsulent
biträda allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden
vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Där så prövas erforderligt förordnar
Kungl. Majit jämväl, efter framställning av länsstyrelsen, sådan sakkunnig
att såsom konsulent biträda taxeringsintendenten vid ifrågavarande
taxering.

Därjämte förordnar Kungl. Majit en särskild konsulent att tillhandagå
taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande taxering till
krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den nämnd som omförmäles
i 32 §.

32 §.

Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala krigskonjunkturskattenåmnden)
med uppgift att

dels efter framställning från taxeringsintendent eller från prövningsnämnd
eller när anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande
taxering till krigskonjunkturskatt,

dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag
rörande tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna
skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.

Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde
av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110—112 §§ taxeringsförordningen
meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.

33 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande
myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den anknyter.
Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration
skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som enligt vad
nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och
andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxerings -

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

19

förordningen stadgas beträffande sakkunnig gälla om konsulent enligt denna
förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande och
ledamöter i prövningsnämnd gälla om ordförande och ledamöter i den centrala
krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som sålunda
fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt
denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna
i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande tilllämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till
krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,
vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter enligt
taxeringsförordningen.

34 §.

För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs
bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten
verkställas av person, som verkställer bokföringsgranskning enligt taxeringsförordningen.
Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande
tillämpning.

Dylik granskning må ock verkställas av konsulent, varom i 31 § förmäles.

35 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock
över beslut rörande restitution av provisoriskt påförd sådan skatt skola taxe -

ringsförordningens föreskrifter örn taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
äga motsvarande tillämpning med iakttagande att besvärsrätt
tillkommer den skattskyldige och vederbörande taxeringsinlendent.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten sådan
ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att taxeringen
till krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som skett,
må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt
anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering i
annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans för
att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han
ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 27 g 6 mom. första stycket,
samt vederbörande taxeringsintendent. Beträffande tiden för besvärens ingivande
och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen
äga motsvarande tillämpning.

36 §.

1 mom. Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering
enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären
prövas i samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

förmögenhetsskatt för år 1945 ändras eller påföres någon, skall samtidigt
vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt, dock
att, därest beslut om höjning av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten eller
Kungl. Maj :t, fråga örn därav betingad höjning eller påföring av taxering till
krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut rörande
fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart ske kan efter
det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag angående samma
taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga örn taxering till krigskonjunkturskatt
i fall som nu avses skola bestämmelserna i 29 § äga motsvarande
tillämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan bör tillställas
den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats angående
prövningsnämnds handläggning av fråga rörande taxering till krigskonjunkturskatt
skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten eller Kungl.
Majit tidigare meddelat beslut angående samma taxering.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär
rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande
fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.

2 mom. Därest beslut om höjning av taxering till krigskonjunkturskatt eller
påföring av sådan taxering meddelas av prövningsnämnd efter den 31 december
1945, skola bestämmelserna i 13—20 §§ äga motsvarande tillämpning under
iakttagande, dels att sådan skriftlig förklaring som i 20 § första stycket
sågs må avse att överföring till viss fond skall göras i räkenskaperna för det
år under vilket prövningsnämndens beslut meddelas, dels att insättning i riksbanken
som i 20 § tredje stycket sägs skall ske inom tid som landskamreraren
bestämmer.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fall där beslut
örn höjning eller påföring av taxering till krigskonjunkturskatt meddelas avkammarrätten
eller Kungl. Majit, dock under iakttagande att beslut örn provisorisk
påföring av krigskonjunkturskatt i sådant fall efter framställning av
den skattskyldige skall meddelas av prövningsnämnd. Sådan framställning
skall göras inom två månader efter det kammarrättens eller Kungl. Maj :ts utslag
delgivits den skattskyldige.

Rörande erläggande av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt i fall som
i detta mom. avses samt restitution av sådan skatt äger Kungl. Majit utfärda
särskilda föreskrifter.

Eftertaxering.

37 §.

1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits
till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för
inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru
uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

21

har därav föranletts att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt eller
att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till krigskonjunkturskatt
att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandraga
staten. Beträffande sådan eftertaxering skall vad i förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat rörande eftertaxering
till dylik skatt äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att eftertaxering
icke må ske senare än den 31 december 1950 samt att det skall ankomma
på den skattskyldige att visa, att merinkoinst, som fastställes på
grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden som i 1 § sägs.

2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering
till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av
prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens
bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i krigskonjunkturskattelängd,
vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens protokoll.

3 mom. Därest eftertaxering sker, må med motsvarande tillämpning av
bestämmelserna i 36 § 2 mom. provisorisk påföring ske av den därvid fastställda
krigskonjunkturskatten.

Straffbestämmelse.

38 §.

Örn ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning
eller vid lämnande av uppgift som i 27 § sägs lämnat oriktig uppgift, stadgas
i skattestrafflagen.

Kostnader för taxeringsarbetet.

39 §.

Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas
av statsmedel.

Särskild föreskrift.

40 §.

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Anvisningar
till 4 §.

1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan
denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än
aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank

22

Bevillningsutskottets betänkande nr A5.

intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner
eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdemin skningsavdrag
enligt nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas
till en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet. Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra
stycket i denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering
till krigskonjunkturskatt, utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas
såsom intäkt av rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår
skall motsvarande gälla även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig
enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad
nu sagts avser även utfallande försäkringsbelopp vid förlust av tillgång varom
är fråga och skall iakttagas beträffande såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret.

2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för
förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,
förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås
i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning
av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning
av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskaltningen
för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan
nybildning eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda
reserven.

b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller
andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren
vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits med
belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat den
verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande beloppet tillläggas
vid inkomstens uppskattning.

c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till
konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara
normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat
ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått
belopp av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses
för rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.

d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska
ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt
i rörelsen framgår av punkterna 6 och 8 här nedan.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal
ej utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst
av förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det anta -

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

23

gas, att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för
sig godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst.
Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det förra
men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för
det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott
eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämföreiseinkomsten
fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna
kan anses skäligt. Den omständigheten att ett av lörkrigsinkomståren visat
underskott bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten
till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår
eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant
år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom
exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande
anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren
eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden, kan
stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat
i förre innehavarens hand. Är åter fråga örn ny rörelse eller övertagen rörelse,
för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna
ifrågakomma, må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar
rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.
Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst
fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen å eget kapital,
beräknat enligt punkt 8 här nedan, eller, om därigenom större förmån
vinnes, å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för den å sistnämnda
kapital under beskattningsåret belöpande räntan, i båda fallen med tillägg
beträffande enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes personliga arbetsinsats.
Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter en räntefot av lägst
sex procent. Till upplånat kapital må vid beräkning som nu avses ej hänföras
varuskulder eller uppburna förskott å leveranser. Örn ej särskilda förhållanden
till annat föranleda, antages vid dylik beräkning kapitalet hava
under hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid beskattningsårets
ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen må skälig
hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under förkrigsinkomståren
erhållit i annan verksamhet. Har rörelse av den skattskyldige bedrivits
endast under senare delen av det sista förkrigsinkomståret, kan för
den förra delen av detta år motsvarande tillämpning av nu angivna regler
ifrågakomma. I dylikt fall anses så stort kapital hava varit under förra
delen av året nedlagt i rörelsen, som när rörelsen började bedrivas var nedlagt
i denna.

För fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, av
vilken han haft sin huvudsakliga försörjning, ej bestämmas till lägre belopp
än 3 000 kronor.

Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rö -

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

reisen enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret
vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med
räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde
antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen
av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt
i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter
därtill föranleda.

a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1944 tillägg gjorts för vid
dylik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår
av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,
skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång
och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med
belopp svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen
för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt år
1944 avsåg, åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning av lagertillgångar,
skall ett mot detta avdrag svarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.

b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till
lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den
prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,
d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt
sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång
mera avsevärt översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen
godkännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid sista
förkrigsinkomstårets utgång. Därvid iakttages, dels att, om lagret vid utgången
av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista
förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager,
samt att i dylikt fall beträffande lagerökningen ej må godkännas
nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet, dels
att nedskrivningen beräknas för förkrigslagret och lagerökningen gemensamt.
Lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång må följaktligen ej vid inkomstuppskattningen
nedskrivas till lägre belopp än summan av värdet å förkrigslagret
uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och värdet å
lagerökningen uppskattat till anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets
utgång eller, därest lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom
förkrigslager, anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Hänsyn skall dock
vid bedömande av nedskrivningen tagas till inträffad värdeminskning på
grund av prisfall eller av annan orsak, så ock till i vad mån efterfrågan å
tillgången kan antagas bliva minskad på grund av rådande krigskonjunktur

Bevillningsutskottets betänkande nr 45. 25

eller kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden åter
inträda.

Om den dolda reserven i lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning
av lagertillgångarna till förkrigspris eller till den verkliga anskaffningskostnaden
vid nämnda tidpunkt ej är större än den dolda förkrigsreserv som
avses i 4 § 4 mom. första stycket (jfr punkt 11 här nedan), skall lagret ej
anses nedskrivet till lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket. Med
förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande
slag vid krigsutbrottet, eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång
räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,
må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret tillgången
ej nedskrivas till lägre värde än som kan antagas hava motsvarat kostnaden
för att anskaffa tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat
med hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av
annan orsak eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande
eller dessförinnan.

Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas, att nedskrivning vid
inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må ske till lägre belopp än
det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldige
visar att vid uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning
som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad.

Tillika skall iakttagas, att av skattskyldig i räkenskaperna gjord värdesättning
av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, ej bör, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda,
vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås, försåvitt
ej de beträffande räkenskaperna tillämpade grunderna kunna antagas leda
till resultat som i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från dem som framkomma
vid tillämpning av föreskrifterna i denna punkt.

c) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1944 eller något
av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under beskattningsåret
den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning av motsvarande
dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp svarande
mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år, dock
att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats under det
beskattningsår som låg till grund för 1940 års taxering lill krigskonjunkturskatt,
tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras med mera än skillnaden
mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning av den dolda förkrigsreserven
åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen av samma
reserv under de beskattningsår, som 1941—1944 års taxeringar avsågo.

Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv utgöres
av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning
för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var
nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock högst
skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under
tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan
reserv under de beskattningsår, som 1941—1944 års taxeringar avsågo.

Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt
år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som
motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.

dj För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika
tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma
grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten
för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund
ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden
beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning
överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c)
fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskaltelagen, medgives i den
mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret
och motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag
å tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angles
i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas,
dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort
belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet
å tillgången nedbringas till en och en fjärdedel gånger det pris den kan anses
hava betingat vid utgången av augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring
kan ske av den krigskonjunkturskatt, som belöper på återstoden av det i
räkenskaperna gjorda avdraget, framgår av 17 §.

Beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar
eller dylikt, som införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande
brak och som icke utgöra ersättningsanskaffning för före krigsutbrottet
befintliga tillgångar av ifrågavarande slag, bör större avdrag för överpris
än nyss sagts i regel ej medgivas. Kan det med hög grad av sannolikhet
förutses att en tillgång skall helt förlora sitt värde efter krigets slut, bör dock
avdrag få ske för hela anskaffningskostnaden, om motsvarande avdrag skett
i räkenskaperna. Har fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk, som
den skattskyldige innehaft före krigsutbrottet, gått förlorad och annan liknande
tillgång anskaffats i dess ställe, må avdrag för överpris åtnjutas högst
med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna
värdet nedbringas till förkrigsvärdet å den nyanskaffade tillgången
eller, örn detta värde överstiger motsvarande värde för den förlorade tillgången,
till summan av förkrigsvärdet å denna tillgång och — i regel — en
och en fjärdedel gånger det belopp varmed förkrigsvärdet å den nyanskaffade
tillgången överstiger förkrigsvärdet å den förlorade tillgången. I vissa fall
kan Kungl. Majit med stöd av särskilt av riksdagen meddelat bemyndigande
att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt fastställa särskild
grand för beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad.

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

27

e) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande
vilken på den grund ovan givna bestämmelser örn i räkenskaperna vidtagna
åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till
vad som i det särskilda fallet synes skäligt.

f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond
är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen haft
till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret. Har under beskattningsåret
omkostnad gjorts för en mera omfattande representation eller
dylikt än under förkrigsinkomståren, bör avdrag för omkostnaden såvitt angår
den ökade representationen medgivas endast i den mån den betingats av rörelsens
utvidgning eller andra särskilda förhållanden.

Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål
med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren
medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig
för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser
eller dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången a\
augusti 1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden
avses att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angnes
i 9 § tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensionsoch
andra personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd
å högst 4 000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad
ej medgives med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad
som härrör av den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner
än nyss sagts, dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp
än i medeltal 4 000 kronor för en var av de befattningshavare som pensioneringen
avser.

g) Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade
prissättningen rörelsen inkomstökning och jordbruket inkomstminskning,
skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning enligt denna
förordning beträffande nämnda produkter tillämpas skälig högre prissättning
med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen
å jordbruket och det å jordbruket belöpande utjämningsavdraget.

h) Rörelseidkare, som lämnat bidrag till institut vilket under statens medverkan
bildats för bedrivande av tekniskt-vetenskaplig forskning inom den
bransch som rörelseidkaren företräder, äger avdraga sådant bidrag till hälften
i den mån bidraget är att anse såsom anläggningsbidrag och i sin helhet
i den mån bidraget är att hänföra till driftsbidrag.

i) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skall
med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar
samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår
av punkterna 6 och 8 bär nedan.

5. ''Vid uppskattning av bankaktiebolags inkomst skall avdrag ske nied
belopp motsvarande den vinst, som för iakttagande av bestämmelserna i 49 §

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

lagen om bankrörelse rörande inlåningens förhållande till bolagets egna fonder
användes för avsättning till dylika fonder.

6. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse
inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret
behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska
ekonomiska föreningar.

7. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet skall
iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering
av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller royalty
eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för kostnader
i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens eget
förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande arbetet med
uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten för beskattningsåret
minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse för sådana kostnader,
i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats vid taxering till krigskonjunkturskatt
tidigare år, och det mot kostnaderna svarande beloppet skäligen
fördelas på den tid under vilken det förberedande arbetet pågått. I förekommande
fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader tagas även vid fastställande
av jämförelseinkomsten för förvärvskällan.

8. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall
vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en räntefot
av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret
ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot
av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing
av vinstmedel från tidigare år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret
använts i rörelsen utan varit insatt i riksbanken eller annan bank
eller eljest utlånat eller tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta
å detta kapital beräknas till högre belopp än som faktiskt tillkommit den
skattskyldige. Vad angår jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna
kaoital, som anses då hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas
till medeltalet av räntorna för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än
medeltalsberäkning tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket
fall räntan bör beräknas efter grund som finnes skälig.

b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § 6 mom. anses
det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning,
som skett i räkenskaperna,

dock att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader
eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till
den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen
enligt denna förordning, såtillvida att i eget kapital inräknas,
för andra förkrigsinkomståret hälften av skillnaden mellan de i räkenskaperna
för första förkrigsinkomståret gjorda avskrivningarna och de vid inkomstuppskattningen
för samma år medgivna avskrivningarna samt för beskattningsåret
hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna gjorda och vid
inkomstuppskattningen medgivna avskrivningar för vart och ett av förkrigs -

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

29

inkomståren och de beskattningsår, för vilka taxering till krigskon junk turskatt
därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen för nämnda
år medgivna avskrivningarna äro större än de i räkenskaperna verkställda,
eget kapital minskas med hälften av det överskjutande beloppet,

samt att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under
båda förkrigsinkomståren men försålts eller förlorats före beskattningsårets
ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret inräknas hälften av
den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns
vid första förkrigsinkomstårets ingång.

Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,

att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska
ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,
som bedriver penningrörelse,

att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom
skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken den
hänför sig,

att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,

att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning ej skall räknas
såsom skuld,

att, därest sådan skuld till pensionsstiftelse enligt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser, å vilken icke utgår ränta till stiftelsen,
i genomsnitt under beskattningsåret överstiger medeltalet av motsvarande
skulder under förkrigsinkomståren, det överskjutande beloppet vid ifrågavarande
taxering ej skall räknas såsom skuld, samt

att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust
ej får avräknas.

Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar
och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet
av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomstären
och beskattningsåret bör ske eller såvitt möjligt likformiga grunder.

Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i
denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte
att fastighet, som vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser upptagits
till belopp understigande det vid sista förkrigsinkomstårets utgång gällande
taxeringsvärdet, må vid beräkningen upptagas till nämnda belopp. Vad nu
stadgats äger ej avseende å sådan del av fastighets värde som vid taxeringen
redovisats såsom särskilt maskinvärde.

9. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i rörelse
förf ares på följande sätt:

Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar
beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller
minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Örn rörelse i förvärvskällan
bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande
del av jämförelseinkomsten.

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant
belopp, varmed enligt punkt 8 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger
räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan för
beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages att,
om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år, ränteskillnaden
i motsvarande mån jämkas.

10. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i förekommande
fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för beräkning
av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad inkomstminskning
framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande
fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital. Emellertid
skall, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än det som
motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937—1939 eller däremot
svarande räkenskapsår, beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas
med utgångspunkt från den högsta av dessa inkomster. I fall, då
verksamheten för vart och ett av nämnda år utvisar underskott, skall beloppet
av uppskattad inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från det
minsta av de underskottsbelopp som något av åren utvisar. Om den skattskyldige
ej haft förvärvskällan under båda förkrigsinkomståren, må beloppet av
uppskattad inkomstminskning bestämmas efter grund som finnes skälig.

11. a) Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda
för omsättning eller förbrukning i rörelse ifrågakommer endast i samband
med lagerminskning.

Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 morn. första stycket dci belopp,
varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit
dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde
vid nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts
rörande lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv
antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets
utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna
förordning då gällande värde.

Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,
varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för
att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest
lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid
sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande
värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena
vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista förkrigsinkomstårets
utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den
lagerökning som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den
dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista förförkrigsinkomstårets
utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen
av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigs -

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

31

reserven vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra
sidan det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning
enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag
av skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under
tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan
reserv under de beskattningsår, som 1941—1944 års taxeringar avsågo.

b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra
dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan
tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid nämnda
tidpunkt.

12. Vad angår bevisning enligt 4 § 4 mom. andra stycket må såsom exempel
på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägga, anföras,

att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder
skulle hava uppkommit även örn förhållanden som omförmälas i
1 § ej inträffat,

eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,
som icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som omförmälas
i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även örn sådana
förhållanden ej inträffat,

eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led
i en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden
som omförmälas i 1 §.

13. När Kungl. Majit jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild
grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas
hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad
att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej
till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden. Förebringas
å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande
sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet berott
på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten bestämmas
med hänsyn därtill.

Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till
yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,
verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller
arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott
på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebi ingas
för att merinkomsten berott på sådana förhållanden. Kungl. Majit äger jämväl
för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet än nu
sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas med
sådan verksamhet.

14. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi
sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och 4 gg
meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad
merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, varjämte
utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda fastställt
belopp påföres en var av delägarna vad på honom belöper för att vid beräkning
av den taxerade merinkomsten medräknas som örn fråga vore örn en delägarens
egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 11 § örn skattens
beräkning skall en var delägare jämväl påföras på honom belöpande
jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande delägare i s. k. gruvbolag.

Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten
beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten
ej uppgår till 3 000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets
skötsel och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra avdrag
svarande mot det belopp varmed den på delägaren belöpande jämförelseinkomsten
understiger 3 000 kronor. I fall som nu sagts skall vid tilllämpning
av bestämmelserna i 11 § såsom jämförelseinkomst anses ett belopp
av 3 000 kronor.

till 5 §.

1. För beräkning av den uppskattade merinkomsten av jordbruk erfordras,
att nettointäkten av jordbruksfastighet dels för beskattningsåret dels
för vart och ett av förkrigsinkomståren uppdelas på det sätt, att till nettointäkt
av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk enligt 21 § c) kommunalskattelagen
med avdrag för därpå belöpande omkostnader, medan till nettointäkt
av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda paragraf till intäkter av
jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag för därpå belöpande omkostnader.

I fall, där utredning örn en specificerad uppdelning av omkostnader på
jordbruk och skogsbruk ej kan förebringas, må i regel kunna förfaras så, att
för vart och ett av förkrigsinkomståren och beskattningsåret såsom omkostnader
för skogsbruk upptages, förutom vid beräkning av nettointäkten av
jordbruksfastighet gjort avdrag för värdeminskning å skog, ett belopp motsvarande
viss procent av de i nettointäkten ingående bruttointäkterna av olika
slag av skogsprodukter, medan till omkostnader för jordbruk hänföras samtliga
de vid nettointäktens beräkning avdragna utgifterna i den mån de överstiga
de för skogsbruk på sätt nyss sagts upptagna omkostnaderna. Procentsatser
för beräkning av omkostnader för förvärvande av intäkter av olika slag
av skogsprodukter fastställas av Kungl. Majit efter förslag av den centrala
krigskonjunkturskattenämnden. Där sådan procentsats ej fastställts, må, om
ej utredning örn en specificerad uppdelning av omkostnaderna kan förebringas,
dessa beräknas efter grund som finnes skälig. Rörande fördelningen
av omkostnaderna mellan jordbruk och skogsbruk, när jordbruket visar
underskott, se punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 6 §.

Sedan uppdelning av intäkter och omkostnader på jordbruk och skogsbruk
ägt rum, skall för fastställande av den uppskattade merinkomsten av
jordbruk, under iakttagande av vad nedan föreskrives, beräknas det belopp,
varmed intäkterna av jordbruk med avdrag för därpå belöpande omkostnader
under beskattningsåret överstiga motsvarande jämförelseinkomst.

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

33

2. V id bestämmande av den uppskattade merinkomsten skall sådan avvikelse
ske från uppskattningen enligt förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen
för förkrigsinkomståren och beskattningsåret. Om exempelvis
under beskattningsåret minskning skett av kreatursbesättningen genom nedslagning
i större omfattning än som brukat förekomma vid ifrågavarande
jordbruk och i större omfattning än som där förekommit under förkrigsinkomståren,
bör ett med hänsyn därtill avvägt belopp avräknas. Därjämte bör
beaktas örn i mera avsevärd omfattning sådana onormala omkostnader under
något av förkrigsinkomståren eller beskattningsåret förekommit för reparationer,
inköp av levande djur m. m., som ej uppvägts av motsvarande ökning
av intäkterna under året. Hava sådana omkostnader förekommit, bör skälig
jämkning göras i inkomstuppskattningen för det år på vilket de belöpa, dock
under iakttagande att, därest omkostnader som nu avses förekommit under
beskattningsåret, avdrag i allt fall skall medgivas i den mån desamma överstiga
det belopp motsvarande kostnader skulle hava utgjort vid utgången av
augusti 1939. Därest under beskattningsåret nyuppsättning av inventarier
eller ny-, till- eller ombyggad å för jordbruket nödiga driftbyggnader eller
till jordbruket hänförlig grundförbättring å fastigheten ägt rum, må jämväl
avdrag för kostnaden härför medgivas i den mån den överstiger det
belopp, vartill kostnaden för motsvarande nyuppsättning eller arbeten skulle
hava uppgått vid utgången av augusti 1939, eller, därest nyuppsättning skett
av tillgång som kan anses hava väsentligt värde endast så länge förhållanden
som avses i 1 § föreligga, det värde tillgången kan antagas komma att
äga sedan kriget upphört.

Inkomst för förkrigsinkomståren beräknas allenast för den eller de fastigheter,
som den skattskyldige ägt eller brukat under beskattningsåret.

Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tillämpade
prissättningen jordbruket inkomstökning men rörelsen uppskattad inkomstminskning,
skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning
enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpas lägre prissättning
med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen
å rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.
Därvid iakttages, att prissänkningen skall anses belöpa å jordbrukets
ifrågavarande produkter i förhållande till de i räkenskaperna redovisade försäljningsprisen.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för båda förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under förkrigsinkomståren
bedrivit samma jordbruk som under beskattningsåret under förhållanden
jämförbara med förhållandena under detta år eller hava förkrigsinkomståren
visat underskott eller eljest uppenbart onormala resultat, må i
stället för medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren annat belopp,
som finnes skäligt, upptagas såsom jämförelseinkomst. Har den skattskyldige
ej under förhållanden jämförbara med förhållandena under beskattningsåret

Milan g lill riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 45. 3

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

bedrivit samma jordbruk under båda förkrigsinkomståren men under ett av
dessa år, och kan det anses att avkastningen av jordbruket under detta år ungefärligen
motsvarat den genomsnittliga avkastningen av ett liknande jordbruk
i trakten för båda förkrigsinkomståren, må vid jämförelseinkomstens
bestämmande hänsyn tagas till inkomsterna under detta år, som om dessa
vore medeltal för båda åren. I förekommande fall må eljest beaktas resultat,
som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan, vilken
då bedrivit jordbruk å samma fastighet.

För fysisk person, som av jordbruket haft sin huvudsakliga försörjning, må
jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

4. Ränta å minskning av eget kapital i jordbruket beräknas efter en räntefot
av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av
sex procent, ökning av eget kapital i jordbruket anses i regel hava ägt rum
vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till jordbruket, samt vid nedläggande
av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed
jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier
för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning
skett av annan skuld än nu sagts även örn denna varit intecknad i fastigheten.
Hänsyn till ökning av eget kapital tages endast då den skattskyldige
förebringar tillfredsställande utredning rörande ökningen.

5. Såsom taxerad merinkomst av jordbruk skall, där ej utredning som avses
i nästa punkt förebringas, upptagas den uppskattade merinkomsten med
avräkning av dels ett belopp utgörande tio procent av den uppskattade merinkomsten,
avsett att täcka av kriget förorsakad värdeminskning genom försämrad
hävd med mera, dels ock ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.

6. Skattskyldig som vill framställa yrkande att den efter det i punkt 5 omförmälda
avdraget å tio procent återstående uppskattade merinkomsten skall
anses helt eller delvis ej hava berott på förhållanden, som i 1 § sägs, har att
till stöd för yrkandet förete erforderlig utredning.

Därvid gäller såsom huvudregel, att i taxerad merinkomst inräknas endast
i bruttointäkten ingående prisstegring vid avyttring eller uttag till egen rörelse
av produkter från jordbruket utöver vad som erfordrats för att dels
täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget före krigsutbrottet
dels utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket. Hänsyn
tages därvid ej till ökning av värdet å fri bostad å fastigheten eller av
andra naturaförmåner från denna. Ingår i den uppskattade merinkomsten inkomstökning
på grund av tillfällig uthyrning eller av körslor eller dylikt i
större omfattning än normalt, skall den upptagas i den taxerade merinkomsten
i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden
som avses i 1 §, även om den ej uppkommit på grund av prisstegring. Inkomstökning
å arrende eller dylikt upplages i den taxerade merinkomsten

f

Bevillningsutskottets betänkande nr 45. 35

endast i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden
som avses i 1 §.

Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket skall vid utredning
enligt denna punkt beräknas till femton procent av den vinst, som
skulle hava uppkommit, därest avyttring eller uttag till egen rörelse av jordbruksprodukter
av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under
förkrigsinkomståren.

Prisstegring utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning
och utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket
beräknas normalt å bruttointäkterna för beskattningsåret efter procentsatser
som av Kungl. Maj:t fastställas efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden
eller, där sådan procentsats ej fastställts, efter procentsats
som finnes skälig. Om det av skattskyldig eller beskattningsmyndighet
visas att å gjorda försäljningar under beskattningsåret tillämpats priser
vilka för den skattskyldige genomsnittligt innefattat en mindre eller större
prisstegring än som beräknats med tillämpning av fastställda procentsatser,
skall dock hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens fastställande.

till 6 §.

1. Den grundläggande principen i fråga om krigskonjunkturbeskattning
av skogsbruk är att beskattning endast sker av det belopp som motsvarar
prisstegring å i skogsbruket tillgodogjorda skogsprodukter i förhållande till
det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren i den mån denna prisstegring
överstiger omkostnadernas ökning sedan sagda tid. Beskattningen
reduceras ytterligare dels genom kompensation för förhållanden som avses
i 3 § sista stycket, dels genom särskilt avdrag med syfte bland annat att
befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärda avverkningar, ett avdrag
som blir högre i den mån avverkningen överstiger viss storlek. Eftersom
inkomsterna av skogsbruk för såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret
äro beroende av virkesuttagens storlek och således ej utgöra lämplig
grund för att jämföra den skattskyldiges verkliga ekonomiska förmåner
under de olika åren, skall någon uppskattad merinkomst av skogsbruk ej
fastställas. Beskattningen begränsas däremot på det sätt att den taxerade
merinkomsten ej må beräknas till högre belopp än som av den skattskyldige
kan visas hava utgjort nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret. Den
närmare innebörden av dessa regler framgår av följande punkter.

2. För beräkning av den taxerade merinkomsten i annat fall än som avses
i punkt 4 skall i första hand fastställas det belopp som motsvarar prisstegringen
i förhållande till det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren
å de under beskattningsåret avyttrade eller för förädling eller förbrukning
i egen rörelse uttagna skogsprodukterna, i den mån prisstegringen överstiger
vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning. Prisstegringen
torde vanligen kunna beräknas procentuellt å bruttointäkterna beträffande
olika produkter.

Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket beräknas till

36

Bevillningsutskottets betänkande nr -45.

femton procent av den vinst, som skulle hava uppkommit, därest avyttring
eller uttag för förädling eller förbrukning i egen rörelse av skogsprodukter
av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.

Från det vid tillämpning av andra stycket framkomna återstående beloppet
medgives särskilt avdrag med syfte bland annat att befordra med hänsyn
till 1''olkhushållningen önskvärda avverkningar. Dylikt avdrag utgör fem procent
å bruttointäkten av den ifrågavarande avverkningen i dess helhet å samtliga
den skattskyldige tillhöriga fastigheter samt, om avverkningen överstigit
nedan angiven virkeskvantitet, därutöver hälften av det resterande återstående
beloppet till den del det belöper å den överskjutande avverkningen.
Kungl. Majit äger att, om särskild anledning därtill uppstår, för särskilda
virkesslag förordna om större nedsättning än som nu sagts. Om bruttointäkten
av avverkningen är väsentligt högre än som normalt kan påräknas för en
dylik avverkning, beräknas dock avdraget endast å så stort belopp som kan
anses motsvara normal bruttointäkt. Den virkeskvantitet till vilken enligt vad
nyss sagts hänsyn skall tagas vid bestämmande av avdragets storlek skall
utgöra etthundratrettio procent av det antal kubikmeter virke, som erhålles
genom att med varandra multiplicera de vid senaste fastighetstaxering tilllämpade
talen för areal, bonitet och relativ skogstillgång. Det ovan angivna
resterande återstående beloppet fördelas på den avverkning, som uppgår till
respektive överstiger den angivna virkeskvantiteten, i förhållande till antalet
kubikmeter virke inom vardera avverkningsdelen.

Grunder för beräkning av prisstegring som i första stycket sägs och för
kompensation som i andra stycket sägs fastställas av Kungl. Majit efter förslag
av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.

Örn den skattskyldige eller beskattningsmyndighet kan visa att å de försäljningar
eller uttag till egen rörelse, som av den skattskyldige gjorts under
beskattningsåret, tillämpats priser vilka sammanlagt innefattat en mindre
eller större prisstegring än som beräknats med tillämpning av nyss angiven
beräkningsgrund, skall hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens
fastställande. Jämväl i detta fall skall kompensation som i andra stycket
sägs och avdrag som i tredje stycket sägs medgivas.

Avdrag som i tredje stycket sägs skall anses utgöra kompensation jämväl
för det förhållandet att nämnda prisstegring blivit mindre än som kan anses
normalt för ifrågavarande sortiment av sådan anledning som att den skattskyldige
till bränsle avverkat virke vilket normalt kunnat avyttras till massaved
eller dylikt. Dock äger skattskyldig rätt att, i stället för att komma i
åtnjutande av avdrag som nu sagts, om därigenom större förmån erhålles,
åberopa bevisning att prisstegringen på det avverkade virket av dylik anledning
varit mindre än den som normalt skulle kunnat påräknas.

3. Visar den skattskyldige, att hans nettointäkt av skogsbruk i annat fall
än som avses i punkt 4 under beskattningsåret varit mindre än det belopp
som erhålles vid tillämpning av punkt 2, må den taxerade merinkomsten
icke bestämmas till högre belopp än nettointäkten utgjort.

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

37

Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna
av skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.
För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av jordbruksfastighet
såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk och
jordbruk på det sätt som angives i punkt 1 av anvisningarna till 5 §. Såsom
omkostnad må upptagas jämväl beräknad skälig kostnad för utav avverkning
föranledda efterföljande röjnings- och liknande arbeten så ock kostnad
för utav avverkningen direkt förorsakad återplantering, ändå att kostnaderna
ej hänföra sig till beskattningsåret. Har under beskattningsåret nedlagts
dylik kostnad, för vilken avdrag medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt
redan för tidigare beskattningsår, får sådant belopp ej ånyo avdragas.
Därest omkostnad under beskattningsåret i avsevärd utsträckning hänför
sig till skogsprodukter, vilka ej avyttrats före beskattningsårets utgång, skall
denna omkostnad vid ifrågavarande taxering anses belöpa på beskattningsåret
endast i den mån den hänför sig till under detta år avyttrade produkter.
Å andra sidan skall den skattskyldige vara berättigad att åtnjuta avdrag
för omkostnad, som hänför sig till under beskattningsåret avyttrade
men dessförinnan avverkade produkter, i den mån den skattskyldige ej tidigare
åtnjutit avdrag för denna omkostnad. Därest under beskattningsåret
nyuppsättning av inventarier eller ny-, till- eller ombyggnad å för skogsbruket
nödiga driftbyggnader eller till skogsbruket hänförlig grundförbättring
å fastigheten ägt rum, må jämväl avdrag för kostnaden härför medgivas
i den mån den överstiger det belopp, vartill kostnaden för motsvarande
nyuppsättning eller arbeten skulle hava uppgått vid utgången av augusti
1939, eller, därest nyuppsättning skett av tillgång som kan anses hava
väsentligt värde endast så länge förhållanden som avses i 1 § föreligga, det
värde tillgången kan antagas komma att äga sedan kriget upphört. Såsom
omkostnad må i fall, då skog avverkats eller ock avyttrats utan samband med
avyttring av marken, belopp motsvarande avdrag enligt 22 § 1 mom. andra
stycket kommunalskattelagen upptagas endast om fastigheten förvärvats efter
utgången av augusti 1939.

I fall, där skattskyldig under beskattningsåret drivit såväl jordbruk som
skogsbruk och jordbruket utvisar underskott, äger den skattskyldige att vid
beräkning av nettointäkten av skogsbruket till omkostnader för skogsbruk
överföra högst så stor del av omkostnaderna för jordbruket att underskottet
å detta bortfaller.

4. I fall, då växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken,
beräknas nettointäkt av skogsbruk enligt denna förordning så att från den
för skogen erhållna köpeskillingen avdrag göras dels med ett belopp svarande
mot den växande skogens uppskattade värde vid utgången av augusti
1939 eller, örn skogens för ägaren gällande ingångsvärde var större, detta
värde, dels för de i samband med avyttringen uppkomna kostnaderna i den
mån de belöpa på skogen. Den sålunda beräknade nettointäkten av skogsbruk,
minskad med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande
femton procent å nettointäkten, upplages såsom taxerad merinkomst

38

Bevillningsuiskottets betänkande nr 45.

å avyttringen av den växande skogen. Vid uppskattning av värdet å den
växande skogen vid utgången av augusti 1939 iakttages, alt bevisning rörande
dess storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å
den växande skogen sedan nämnda tidpunkt må följaktligen ej beräknas till
högre belopp än som finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den
allmänna fastighetsmarknaden beträffande skogsegendomar å orten.

5. Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget skogsbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade
prissättningen rörelsen uppskattad inkomstminskning, medan taxerad
merinkomst framkommer för skogsbruket, skall för utjämning härutinnan
beträffande nämnda produkter tillämpas lägre prissättning med sammanlagt
högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen å
rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Därvid iakttages,
att prissänkningen skall anses belöpa å skogsbrukets ifrågavarande produkter
i förhållande till de i räkenskaperna redovisade försäljningsprisen.

Vad sålunda stadgats skall gälla även i fall då skattskyldig i rörelse tillgodogjort
sig produkter från skogsbruk, bedrivet av moder- eller dotterföretag,
och skall i dylikt fall inkomstuppskattningen för båda företagen jämkas
med hänsyn till den tillämpade prissättningen.

6. Vad i punkt 4 av anvisningarna till 9 § stadgas skall äga motsvarande
tillämpning i fall där växande skog avyttrats i samband med avyttring av
marken och intäkten å avyttringen är att hänföra till inkomst av skogsbruk.

Har växande skog tagits i anspråk av kronan genom förfogande enhgt
allmänna förfogandelagen eller har växande skog eljest avyttrats under sådana
förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste anses vara för
handen, skall vad i punkt 4 av anvisningarna till 9 § stadgas likaledes äga
motsvarande tillämpning.

7. Vid taxering till krigskonjunkturskatt skall helt bortses från bruttointäkt
av under år 1943 stormfälld skog så ock från därå belöpande omkostnader.

till 7 §.

1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att
taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under
beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av uthymingsmöjligheter,
som under normala förhållanden ej plägat vara för
handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med
sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigstillståndet framkallade
läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna förutsättningar
synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av utjämningsavdrag
med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den
taxerade merinkomstens storlek.

2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren
beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige
innehaft även under beskattningsåret.

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst
enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter
därtill föranleda.

Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av förkrigsinkomståren
ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskattningsåret,
skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomstaren
tilläggas skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll
av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för
beskattningsåret i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt
direkt samband med de förhållanden som föranlett inkomstökningen eller
med anordning som nödvändiggjorts av krigstillståndet. Värdeminskningsavdrag
beräknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives
sådant avdrag endast i den mån värdeminskningen under detta år på grund
av verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet kan antagas
hava varit större än under förkrigsinkomståren. Det må emellertid framhållas,
att uthyrning varom här är fråga ofta föranleder skadegörelse eller
slitning, som ej skulle hava uppkommit, om ej uthyrningen ägt ruin. Sådant
förhållande må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom avdrag för reparation
eller dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning av avdrag
för värdeminskning. Har å andra sidan under beskattningsåret kostnad nedlagts
för reparation eller underhåll, som under föregående beskattningsår
blivit eftersatt och på den grund beaktats vid beräkning av värdeminskningsavdrag
för det året, må avdrag för kostnaden ej ånyo medgivas.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren
innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,
må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna
för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i
regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,
som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan, vilken
då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas den
skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de olika ägarna
i fastigheten nedlagda egna kapitalet.

För fysisk person, som av annan fastighet haft sin huvudsakliga försörjning,
må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot
av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av sex
procent, ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum vid

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande
av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig
förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier
för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning skett
av annan skuld än nu sagts även örn denna varit intecknad i fastigheten.

till 8 §.

1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis
sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från
rörelse, om och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats
av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån
får anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen
ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.

2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad
i punkt 7 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet
äga motsvarande tillämpning.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som avses
i 8 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart
uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid
tiden närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas
till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt.
Har skattskyldig, vilken under beskattningsåret åtnjutit inkomst av tjänst,
befordrats till eller eljest övergått till den ifrågavarande tjänsten efter krigsutbrottet,
och skulle, om den skattskyldige redan dessförinnan innehaft den
nya tjänsten, på grund därav för honom fastställts högre jämförelseinkomst
än den för honom eljest gällande, skall jämförelseinkomsten skäligen jämkas
med hänsyn härtill. Därest skattskyldig av inkomst som här avses haft
sin huvudsakliga försörjning, må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre
belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

till 9 §.

1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom
sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för
priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången
av augusti 1939, om därigenom större förmån erhålles. Vid uppskattning
av dylikt värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i
regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter
nämnda tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes
med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden
å orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring
av fast eller lös egendom, därvid beaktas, att, örn värdet vid utgången
av augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten,

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

41

värdet vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för beräkning av
realisationsförlusten, försåvitt värdet å den egendom förlusten avser då var
lägre än kostnaden för förvärvet.

Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om
skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan
att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av
hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom
te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall ske
genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt
för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej blott den
del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet, samt
att även storleken av försäljningsvinster under de olika åren, som ej äro
skattepliktiga, bör beaktas.

2. Till realisationsvinst enligt 9 § skall icke hänföras sådan intäkt, som
enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.

3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande
bruk under beskattningsåret använts för inköp av tillgång liknande
den avyttrade under sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt
eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång
mot en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas vid
taxeringen till krigskonjunkturskatt. Har vid taxering till krigskonjunkturskatt
ett föregående år tillämpning skett av motsvarande bestämmelse i då
gällande författning, skall, därest den inköpta tillgången åter avyttrats under
beskattningsåret, vid beskattning enligt 9 § så anses som om omedelbart
avdrag för avskrivning å tillgången skett med det belopp som skatteeftergiften
det föregående året avsett.

4. Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste
anses vara för handen, och finnes det ej uppenbart, att avyttringen skulle ägt
rum även örn tvång icke förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna
realisationsvinsten icke anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §•

till 10 §.

1. Av 4 § 3 mom. framgår att, örn en förvärvskälla inom rörelse utvisar
inkomstökning och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen skall
i viss ordning avräknas från inkomstökningen. Av punkt 4 g) av anvisningarna
till 4 § och tredje stycket av punkt 2 av anvisningarna till 5 § framgår
att i förhållande mellan jordbruk och rörelse utjämning i vissa fall skall
enligt särskilda regler äga rum i händelse den ena förvärvskällan utvisar inkomstökning
och den andra inkomstminskning. Utjämning i särskild ordning
skall enligt punkt 3 sista stycket och punkt 5 av anvisningarna till 6 §
jämväl i vissa fall ifrågakomma i förhållande mellan å ena sidan skogsbruk,
å andra sidan jordbruk, därest delta utvisar underskott, eller rörelse, därest
denna utvisar inkomstminskning.

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Beräkning av inkomstminskning beträffande skogsbruk förutsättes ej enligt
denna förordning kunna ifrågakomma.

Beräkning av inkomstminskning beträffande annan fastighet förutsättes ej
enligt denna förordning kunna ifrågakomma i annat fall än som avses i punkt
3 här nedan.

Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives
enligt 9 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt
denna förordning ej kunna ske i andra fall.

2. I övrigt skall avdrag för inkomstminskning under beskattningsåret å
krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla medgivas vid den beskattningsbara
merinkomstens bestämmande enligt följande föreskrifter.

Avdrag för inkomstminskning å rörelse, i den mån utjämning av densamma
ej skett enligt de i punkt 1 första stycket angivna bestämmelserna, skall
medgivas från inkomstökning hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 §
1 mom. e), samt, till den del inkomstminskningen överstiger sådan inkomstökning
och kan antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §,
från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.

Vad sålunda stadgats om inkomstminskning å rörelse skall i tillämpliga
delar gälla jämväl i fråga om inkomstminskning hänförlig till sådan inkomst,
som avses i 2 § 1 mom. e), under iakttagande att avdrag för sådan
inkomstminskning i första hand skall ske från inkomstökning å rörelse.

Med inkomstökning å rörelse avses här ovan den uppskattade merinkomsten
minskad med det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Inkomstökning
hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 mom. e), skall beräknas
till skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret och motsvarande inkomst
under ett antaget jämförelseår.

Med inkomstminskning å rörelse avses här ovan summan av den enligt
punkt 10 av anvisningarna till 4 § beräknade uppskattade inkomstminskningen
och ett belopp svarande mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.
Beträffande inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall inkomstminskning
beräknas till skillnaden mellan inkomsten under det antagna jämförelseåret
och inkomsten under beskattningsåret, dock under iakttagande
att inkomstminskningen ej må beräknas till högre belopp än som erhålles vid
motsvarande tillämpning av den för beräkning av taxerad merinkomst gällande
regeln enligt 8 § sista stycket. Inkomstminskning som nu sagts skall
antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, i den mån det ej
framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott på sådana förhållanden.

Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) under ett antaget jämförelseår förstås,
där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, medeltalet av inkomster
av motsvarande slag under förkrigsinkomståren.

Beträffande inkomstminskning å jordbruk skall avdrag medgivas från taxerad
merinkomst å annan förvärvskälla, i den mån inkomstminskningen skall
anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Avdrag medgives
i första hand från taxerad merinkomst av skogsbruk och, till den del avdraget

Bevillningsutskottets betänkande nr A5.

43

ej kan sålunda iullt utnyttjas, från taxerad merinkomst å övriga förvärvskällor,
i sista hand från taxerad merinkomst av rörelse. Med inkomstminskning
som nu sagts avses det belopp, som erhålles vid motsvarande tillämpning
av de för beräkning av uppskattad merinkomst å jordbruk gällande reglerna.
Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än det
som motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937 och 1938, inkomstminskningen
bestämmas med utgångspunkt från den högsta av dessa
inkomster. I fall, då jordbruket för vart och ett av nämnda år utvisar underskott,
skall inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från det minsta
av de underskottsbelopp som något av åren utvisar. Om den skattskyldige ej
haft ifrågavarande jordbruk under båda förkrigsinkomståren, må beloppet
av inkomstminskning bestämmas efter grund som finnes skälig. Av inkomstminskningen
skall en fjärdedel anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §, därest ej den skattskyldige visar, att större del av inkomstminskningen
berott på sådana förhållanden.

Vid tillämpning av vad ovan föreskrivits skall iakttagas, att, därest skattskyldig
haft inkomstminskning å en krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla
och inkomstökning å en krigskonjunkturskatt icke underkastad
förvärvskälla samt mellan dessa förvärvskällor finnes sådant samband att
avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig, sådan avräkning i
första hand bör ske, oaktat den skattskyldige även haft annan, krigskonjunkturskatt
underkastad förvärvskälla, som utvisar inkomstökning. Vid bedömande
i vad mån inkomstökning å krigskonjunkturskatt icke underkastad
förvärvskälla skall anses föreligga bör jämförelse göras mellan den vid taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret beräknade
inkomsten av förvärvskällan och medeltalet av motsvarande inkomster
under förkrigsinkomståren.

3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår,
1941—1944 års taxeringar till krigskonjunkturskatt avsågo, iakttages, att sådant
avdrag skall medgivas från den merinkomst, som återstår sedan det i
10 § 1 mom. omförmälda avdraget för inkomstminskning i förekommande
fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens storlek och övriga med
avdragsrätten sammanhängande frågor skola de vid nämnda taxeringar gällande
föreskrifterna äga tillämpning. Därvid märkes, att fråga kan vara antingen
om sådan inkomstminskning, som vid 1941—-1944 års taxeringar
skulle avdragas innan taxerad merinkomst av visst slag fastställdes, eller
om sådan inkomstminskning som fick avdragas enligt 10 § i förordningarna
örn krigskonjunkturskatt för åren 1941—1944. Avdrag medgives endast i den
mån inkomstminskningen kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §, under iakttagande tillika att avdrag för inkomstminskning å annan
fastighet må medgivas allenast från taxerad merinkomst å samma förvärvskälla
under beskattningsåret. Vid beräkning av inkomstminskning å viss
förvärvskälla under de beskattningsår sorn 1942—1944 års taxeringar avsågo
må ej vid tillämpning av 10 §2 mom. hänsyn tagas till å förvärvskällan
belöpande utjämningsavdrag. Vid bestämmande huruvida avdrag skall an -

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

ses hava utnyttjats vid tidigare års taxeringar skall bortses från det i 10 §
omförmälda avdraget å 3 000 kronor.

Inkomstminskning å annan fastighet beräknas med motsvarande tillämpning
av de för beräkning av uppskattad merinkomst å denna förvärvskälla
gällande reglerna ävensom av vad ovan stadgats angående inkomstminskning
å jordbruk för det fall att jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp
än medeltalet för förkrigsinkomståren. Inkomstminskning å annan fastighet
skall anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 § i den mån
den uppkommit genom att bruttointäkterna under det beskattningsår varom
är fråga i jämförelse med förkrigsinkomståren minskats på grund av att
uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden plägat vara för handen,
under beskattningsåret ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigstillståndet
framkallade läget.

Avdrag som avses i denna punkt, med undantag för avdrag för inkomstminskning
å annan fastighet, tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst
av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående
avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån avdraget
ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade merinkomster.

till 14—19 samt 21 §§.

1. Har värdet av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse, enligt uppskattning jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna till
4 §, sedan sista förkrigsinkomstårets utgång nedgått och har den skattskyldige
i sin balansräkning för beskattningsåret till en särskild varuförnyelsefond,
avsedd för nedskrivning av lager som han haft för avsikt att anskaffa i
det avyttrade eller eljest avgångna lagrets ställe, gjort avsättning för vilken
avdrag ej skett vid beräkning av nettointäkten, skall efter därom framställt
yrkande prövningsnämnd jämlikt 14 § besluta provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
under förutsättningar, som framgå av det följande. Har den
skattskyldige redan för föregående beskattningsår fått provisorisk skattepåföring
för dylik fondavsättning, kan ny avsättning givetvis avse endast den
nedskrivning, som ej täckes av den mot den tidigare medgivna provisoriska
skattepåföringen svarande fondavsättningen. Var lagret vid krigsutbrottet
större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, må fondavsättningen avse
lagerminskningen sedan krigsutbrottet, såsom om lagret vid denna tidpunkt
varit lager vid sista förkrigsinkomstårets utgång.

Har fond av den skattskyldige betecknats såsom avsedd för användning ej
allenast till nedskrivning av lagertillgångar utan till inköp av sådana för
lagrets ersättande, skall fonden likväl anses uppfylla de i 14 § angivna villkoren.
Avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager skall
godkännas såsom förutsättning för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
enligt nämnda paragraf, ehuru avdrag för densamma medgivits vid
nettointäktens beräkning.

Det antages i det följande, att lagret vid utgången av augusti 1939 ej visats
hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, samt att avsättning
till varuförnyelsefond ej skett för föregående beskattningsår.

Bevillningsutskottets betänkande nr -45.

45

Vid bestämmande av den provisoriska skattepåföringen verkställes en summarisk
uppskattning av vad det skulle hava kostat att vid beskattningsårets
utgång anskaffa mot lagerminskningen svarande tillgång, s. k. ersättningslager.
Skillnaden mellan denna kostnad och värdet av ersättningslagret, uppskattat
till det belopp till vilket ersättningslagret enligt punkt 4 b) av anvisningarna
till 4 § lägst må nedskrivas, utgör det belopp varå den provisoriska
skattepåföringen enligt 14 § beräknas. Denna skattepåföring kommer
alltså att avse det belopp, varmed ersättningslagret, örn det anskaffats vid
beskattningsårets utgång, skulle fått nedskrivas enligt denna förordning.

Har vid fastställande av beskattningsbar merinkomst för beskattningsåret
eller tidigare beskattningsår avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv
i avyttrade eller eljest avgångna lagertillgångar, skall dock motsvarande
belopp — i förekommande fall minskat med belopp som vid taxering
till krigskonjunkturskatt tillagts för återvinning av sådan reserv — avdragas
från ovannämnda skillnadsbelopp. Det belopp, å vilket sålunda provisorisk
skattepåföring må ske, begränsas givetvis även av fondavsättningens
storlek. Att ytterligare begränsning kan ifrågakomma, då fondavsättning tilllika
skett enligt 15 §, framgår av punkt 2 här nedan. Den provisoriskt påförda
skatten skall utgöra det belopp, varmed krigskonjunkturskatten skulle
hava minskats, om det belopp, varå den provisoriska skattepåföringen sålunda
beräknas, avdragits vid inkomstuppskattningen.

Om ett senare år ersättningslager anskaffas och med anlitande av varuförnyelsefonden
i bokslutet för året nedskrives enligt grunder, som jämlikt
punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § skulle kunnat godkännas vid inkomstuppskattning
för det året, skall enligt 21 § den på nedskrivningen belöpande
skatten på framställning av den skattskyldige efter beslut av prövningsnämnd
restitueras. Disponeras fonden för annat ändamål än anskaffning eller nedskrivning
av ersättningslager, upphör i motsvarande mån rätten till restitution.
Befinnes det att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, förutsättningar
för restitution av det provisoriskt påförda skattebeloppet eller del därav ännu
ej föreligga, skall rätten till sådan restitution hava förfallit.

2. Rätten att enligt 15 § erhålla provisorisk skattepåföring genom avsättning
av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel till prisfluktuationsfond
för att trygga sig mot förlust genom prisfall å inköpta men ej levererade
varor avser endast det fall att varorna definitivt inköpts att senare levereras
för visst till beloppet bestämt pris. Skulle, därest de varor avtalet avser
hade levererats vid beskattningsårets utgång, varulagret hava bragts upp till
större storlek än vid beskattningsårets ingång, bör iakttagas, att jämlikt
punkt 4 b) av anvisningarna till 4 g rätten till nedskrivning är mera begränsad
beträffande det överskjutande lagret än beträffande ersättningslagret.

Sker provisorisk skattepåföring för avsättning till prisfluktuationsfond,
medgives provisorisk skattepåföring för avsättning till varufömyelsefond enligt
14 § ej i större utsträckning än sådan skattepåföring skulle hava medgivits,
därest de under beskattningsåret inköpta varor, som avsättningen till
prisfluktuationsfond avser, varit levererade vid beskattningsårets utgång.

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

3. Avsättning av kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § kan ske av
redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel. Därest sådan fond ett följande
år tages i anspråk för omkostnader, kommer för det året avdrag vid taxering
till krigskonjunkturskatt för de ur fonden disponerade medlen ej att medgivas.
I förekommande fall skall likväl så anses, som om avdrag skett vid
taxering enligt denna förordning för det år då omkostnaderna ägt rum.

Restitution av provisoriskt påförd skatt medgives i första hand därest fondmedlen
disponerats för sådana omkostnader som skulle hava varit avdragsgilla,
om i stället andra medel använts för omkostnaderna. Dock må i fall,
där kostnadsutjämningsfond ej tagits i anspråk för täckande av omkostnader
som nu avses, restitution likväl medgivas, därest ett belopp, svarande mot
de omkostnader för vilka fonden enligt sitt ändamål kunnat disponeras, tilllägges
vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning för det beskattningsår
då omkostnaderna ägt rum. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond
ej avsatts men provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt det oaktat skett
på grund av bestämmelserna i 20 § andra stycket.

Att i visst fall restitution kan ske även där kostnadsutjämningsfond ej använts
för omkostnader som nu sagts framgår av 21 § sista stycket.

4. Enligt vad som framgår av punkt 4 d) av anvisningarna till 4 § kan
skattskyldig vid uppskattning av inkomst av rörelse jämlikt denna förordning
enligt vissa grunder erhålla avdrag för s. k. överpris eller merkostnad å
tillgång för stadigvarande bruk. Har ej hela det i räkenskaperna gjorda avdraget
kunnat sålunda godkännas vid inkomstuppskattningen, kan den återstående
delen av avdraget likväl tillgodoräknas den skattskyldige för ifrågavarande
år genom provisorisk skattepåföring enligt 17 § efter yrkande av den
skattskyldige. Den provisoriska skattepåföringen skall i dylikt fall avse det
belopp, varmed krigskonjunkturskatten skulle hava minskats, om det i räkenskaperna
gjorda avdraget i sin helhet medgivits vid inkomstens uppskattning.

När tillgången visas hava nedgått i värde under det, till vilket den i beskattningsavseende
enligt denna förordning nedskrivits, må enligt 21 § restitution
ske av så stor del av den provisoriskt påförda skatten som svarar mot
den påvisade ytterligare värdeminskningen. Befinnes det att vid tidpunkt,
som sedermera fastställes, tillgången alltjämt har ett högre värde än det, till
vilket den i räkenskaperna för beskattningsåret nedskrivits, skall rätten till
ytterligare restitution hava förfallit.

5. Har fartyg sålts för högre pris än det i beskattningsavseende gällande
värdet utan att under beskattningsåret ersättas med annat fartyg, kommer
vinsten att vid taxeringen inräknas i inkomsten av rörelse, medan, örn annat
fartyg under samma år anskaffats, vinsten oftast kunnat till stor del uppvägas
av avdrag för värdeminskning. Avser säljaren att för köpeskillingen
eller del av denna anskaffa nytt eller nya fartyg, kan han emellertid genom
att på särskilt konto hos riksbanken insätta det belopp, han sålunda ämnar
disponera, enligt 18 § erhålla rätt till provisorisk påföring av så stor krigs -

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

47

konjunktur skatt som belöper på den i den beskattningsbara merinkomsten
ingående del av det insatta beloppet, som överstiger fartygets i beskattningsavseende
enligt denna förordning gällande värde vid avyttringen, d. v. s. med
det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, om det överstigande beloppet
avdragits vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning.

Rätt till skatterestitution erhålles sedermera enligt 21 § i den mån det insatta
beloppet användes för anskaffning av annat fartyg och i räkenskaperna
avskrivning å detta sker av beskaffenhet att kunna föranleda avdrag vid
ifrågavarande beskattning. Örn sålunda för ett senare beskattningsår, då annat
fartyg anskaffats för de insatta medlen, avdrag för överpris sker i räkenskaperna
och det befinnes att förutsättningarna för motsvarande avdrag
vid taxering till krigskonjunkturskatt då föreligga, skall prövningsnämnden,
i stället för att medgiva avdrag för detta beskattningsår, efter framställning
från den skattskyldige besluta att restitution skall ske av den provisoriskt
påförda krigskonjunkturskatt, som belöper på avdragets belopp. Därest fartyget
sedermera nedgått till lägre värde än det, som återstår oavskrivet i beskattningsavseende
enligt denna förordning, kan, i den män motsvarande avskrivning
skett i räkenskaperna, ytterligare restitution ifrågakomma, därvid
reglerna i punkt 4 ovan erhålla motsvarande tillämpning.

Var fartyget vid avyttringen belastat med intecknad gäld och har i följd
härav köpeskillingen ej i sin helhet insatts i riksbanken, må provisorisk påföring
medgivas av så stor krigskonjunkturskatt som belöper på den i den
beskattningsbara merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som
överstiger fartygets i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande
värde minskat med ett mot gälden svarande belopp. Den provisoriska påföringen
kommer följaktligen att beräknas på samma sätt som örn fartyget
icke varit intecknat och således hela köpeskillingen kunnat insättas i riksbanken.
Vid restitution i dylikt fall skall iakttagas, att, om jämväl andra medel
än i riksbanken insatta använts för inköp av nytt fartyg, dessa visserligen
må inom ramen för nämnda gäldbelopp medräknas som köpeskilling
för detta fartyg, som örn medlen uttagits från riksbanken, men att restitution
dock ej må beräknas för skatt å högre belopp än det i riksbanken insatta.

Har vid beräkning av beskattningsbar merinkomst enligt denna förordning
avräknats belopp, som anses hava innefattat framtagande av dold förkrigsreserv
i fartyg, får givetvis sådant belopp ej ingå i det å vilket provisorisk
skattepåföring beräknas och bör följaktligen så anses, som örn fartygets i
beskattningsavseende gällande värde varit i motsvarande mån högre.

Vad nu sagts örn belopp, som influtit vid avyttring av fartyg, skall också
tillämpas å ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller annan
tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen.

Att i fall som avses i denna punkt särskilt förfarande kan ifrågakomma
beträffande erläggande av provisoriskt påförd skatt framgår av 22 g.

R. Beträffande det i 19 8 avsedda fallet kommer vad i punkt 5 här ovan
anförts att i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning.

7. Exempel på tillämpning av 18, 19 och 21 gg. T samtliga exempel för -

48 Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

utsättes, att utjämningsavdraget bestämts med utgångspunkt från jämförelseinkomsten.

a) Ett rederi har den 1 november 1944 för 900 000 kronor sålt ett ointecknat
fartyg, då bokfört till 500 000 kronor men i beskattningsavseende nedskrivet
till 400 000 kronor (som tillika var fartygets saluvärde vid utgången
av augusti 1939). Köpeskillingen, 900 000 kronor, insättes i sin helhet å vederbörligt
konto i riksbanken.

I inkomsten för beskattningsåret ingår vinsten 900 000 — 400 000 =
500 000 kronor. Förhållandena i övrigt antagas vara sådana, att rederiets
beskattningsbara merinkomst överstiger 500 000 kronor. Rederiet kan då efter
yrkande erhålla provisorisk påföring av så stor skatt, som belöper å skillnaden
mellan 900 000 och 400 000 kronor, d. v. s. å 500 000 kronor.

Ett senare beskattningsår inköper rederiet ett nytt fartyg för 900 000 kronor
och uttager då mot ställande av säkerhet för skatten hela det i riksbanken
insatta beloppet. Det antages, att å detta fartyg avskrivning sker med
500 000 kronor samt att överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 200 000
kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava
minskats, örn den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1944
varit 200 000 kronor mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera faslställes, fartygets
värde nedgått med ytterligare 150 000 kronor, för vilka värdeminskningsavdrag
vid taxering till krigskonjunkturskatt ännu ej medgivits. Restitution
medgives då med det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle
hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret
1944 varit ytterligare 150 000 kronor mindre.

Sammanlagt har alltså skatterestitution i två repriser beviljats för skatt
belöpande på 350 000 kronor. Återstående skatt blir definitiv.

b) Förhållandena äro desamma som i exempel a) med den skillnad att
rederiets beskattningsbara merinkomst antages uppgå till allenast 300 000
kronor. Rederiet insätter dock i riksbanken hela köpeskillingen 900 000
kronor.

Provisorisk skattepåföring kan då ske allenast å ett belopp av 300 000
kronor.

Restitution kan emellertid vid första restitutionstillfället ske på samma
sätt som i exempel a), d. v. s. med skatt å ett belopp av 200 000 kronor.

Vid andra restitutionstillfället får däremot restitution ske allenast å ett
belopp av 100 000 kronor, enär provisorisk skatt påförts allenast för 300 000
kronor. I detta fall blir emellertid sålunda hela skatten för beskattningsåret
1944 restituerad.

c) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
rederiet antages av köpeskillingen i riksbanken insätta endast 600 000 kronor
och att för inköp av det nya fartyget disponeras, jämte det i riksbanken
insatta beloppet, 300 000 kronor andra medel.

Provisorisk skatt påföres då endast för ett belopp av 600 000 — 400 000 =
200 000 kronor.

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

49

Restitution sker vid första restitutionstillfället som i exempel a), d. v. s.
beräknad å ett belopp av 200 000 kronor, men ytterligare restitution kan ej
ifrågakomma.

d) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
fartyget vid avyttringen var belastat med intecknad gäld å 300 000 kronor.
Rederiet insätter därför i riksbanken endast 900 000 — 300 000 = 600 000
kronor.

Provisorisk skatt påföres emellertid som i exempel a) för ett belopp av
500 000 kronor.

När det nya fartyget inköpes, disponeras för ändamålet de 600 000 kronor,
som innestå i riksbanken, samt 300 000 kronor andra medel.

Restitution medgives som i exempel a).

e) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
fartygets värde vid utgången av augusti 1939 visas hava utgjort 550 000 kronor.
Eftersom beloppet 150 000 kronor innefattar framtagande av en dold
förkrigsreserv, skall det ej ingå i den beskattningsbara merinkomsten (se 4 §
4 mom. första stycket). Det antages dock, att hela det vid försäljningen erhållna
beloppet 900 000 kronor insättes i riksbanken.

I den beskattningsbara merinkomsten ingår vinsten i detta fall med endast
350 000 kronor.

Provisorisk skatt påföres för ett belopp av 350 000 kronor.

Restitution sker emellertid såsom i exempel a). Olikheten med nämnda exempel
beträffande restitutionen inträder först örn fartyget nedgår i värde under
550 000 kronor. Enligt exempel a) skulle nämligen, örn fartyget i motsvarande
mån nedgått i värde, restitution kunnat ske å ett sammanlagt belopp
av 500 000 kronor, medan i nu föreliggande exempel restitution kan ske endast
å ett belopp av 350 000 kronor.

f) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning
av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Emellertid antages, att rederiet av det i riksbanken insatta beloppet, 900 000
kronor, ett senare beskattningsår disponerar endast 400 000 kronor lill inköp
av nytt fartyg, å vilket överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 100 000
kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava
minskats, om den beskattningsbara merinkomsten varit 100 000 kronor mindre,
restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets
värde nedgått med ytterligare 150 000 kronor. Restitution medgives då med
det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats,
örn den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1944 varit ytterligare
150 000 kronor mindre.

Återstående skatt blir definitiv.

g) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning
av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Det antages emellertid att det nyförvärvade fartyget betingar ett pris av
1 800 000 kronor, varav 900 000 kronor uttagas från riksbanken och lika stort

Bihang till riksdagens protokoll I9i5. 7 sami. Nr 45. 4

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

belopp disponeras av andra medel. Det antages vidare, att överprisavdrag för
beskattningsåret 1946 kunnat medgivas med 400 000 kronor, och att vid tidpunkt,
som sedermera fastställes, fartygets värde nedgått med 300 000 kronor
under det belopp, som återstod efter överprisavdraget. Eftersom i detta fall
köpeskillingen är dubbelt så stor som försäljningssumman för det gamla fartyget
och blott hälften av köpeskillingen uttagits från riksbanken, medan
hälften av fartyget förvärvats för andra medel, beräknas restitution som i
exempel a), d. v. s. vid vartdera tillfället med hälften av det belopp, som belöper
å fartyget i dess helhet.

För den hälft av värdeminskningsbeloppen, för vilken restitution ej på nu
angiven grund medgivits, kan, när det nya fartyget inköpts, örn inkomsten
för det då ifrågavarande beskattningsåret därtill förslår, erhållas omedelbart
överprisavdrag med 200 000 kronor och provisorisk skattepåföring intill
150 000 kronor, varå restitution vid den senare tidpunkten kan beviljas.

h) Rederiet insätter av andra medel än sådana, som erhållas vid avyttring
eller förlust av fartyg, i riksbanken 900 000 kronor, vilket belopp förutsättes
ej överstiga den vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning beräknade
inkomsten för beskattningsåret. Provisorisk skattepåföring kan jämlikt
19 § ske för hälften av detta belopp eller 450 000 kronor.

Nytt fartyg anskaffas enligt samma antagande som i exempel a) och värdeminskningen
försiggår även såsom där antagits. Restitution medgives då såsom
i exempel a).

8. Beträffande de fall, som avses i punkterna 2 samt 4—7 här ovan, märkes,
att förmån som där sagts ej må medgivas, där tillgång överförts mellan
fysiska eller juridiska personer, mellan vilka intressegemenskap räder, under
sådana förhållanden att det kan antagas, att transaktionen skett för att komma
i åtnjutande av särskild förmån i beskattningshänseende.

2) Förslag
till

förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för
inkomst år 1946 av ersättning på grund av försäkring för föri list
av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 maj 1941 (nr 360)
med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa
år av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling
vid avyttring av fartyg stadgats beträffande fartyg, som förlorats under beskattningsår
för vilket taxering ägt rum år 1940 eller skulle äga rum något
av åren 1941 eller 1942, samt beträffande fartyg, som avyttrats under något
av de beskattningsår, för vilka taxering skulle äga rum år 1941 eller år 1942,
skall äga tillämpning även för det fall att förlusten timat eller avyttringen
ägt rum under beskattningsår, för vilket taxering skall äga rum år 1946.

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

51

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 375 av herr Bror Nilsson m. fl. och II: 576
av herr Liedberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
förevarande proposition måtte besluta ändringar i förslaget till förordning
örn krigskonjunkturskatt för år 1945 i huvudsaklig överensstämmelse med i
motionerna anförda synpunkter ävensom att vederbörande utskott måtte låta
utarbeta nödig författningstext,

2) de likalydande motionerna I: 376 av herr Arrhén m. fl. och II: 578 av
herr Utbult m. fl., vari hemställts,

a) att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl. Majlis förslag till
förordning om krigskonjunkturskatt, att skattskyldig, som haft sin huvudsakliga
inkomst av havsfiske, helt befriades från erläggande av sådan skatt,
samt,

b) örn detta ej vore möjligt, att riksdagen måtte besluta att skattskyldig,
som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske, ägde från den merinkomst
av rörelse, som återstode sedan avdraget å medgivna 3 000 kronor
gjorts, tillgodonjuta ett ytterligare avdrag å 5 000 kronor i stället för det i propositionen
medgivna 2 000-kronorsavdraget,

3) de likalydande motionerna 1:377 av herrar Carl Eric Ericsson och
Mannerskantz samt II: 580 av herrar Holmström och Olson i Göteborg, vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta, att krigskonjunkturskatten skulle avvecklas
per den 31 december 1944 med beaktande av i motionerna framställda
förslag, samt att vederbörande utskott ville utarbeta de därför erforderliga
författningsbestämmelserna, samt

4) de likalydande motionerna 1:378 av herr Sandström m. Ii. och 11:579
av herr Skoglund i Doverstorp m. fl., vari hemställts, att riksdagen måne för
sin del dels antaga det av 1944 års allmänna skattekommitté utarbetade vid
motionerna fogade förslaget till förordning om avveckling av krigskonjunkturbeskattningen,
dels ock besluta ändrad lydelse av det i förevarande proposition
framlagda förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1945 i
huvudsaklig överensstämmelse med det av omförmälda kommitté utarbetade
förslaget till sådan förordning med de ändringar i kommitténs förslag, som
framginge av vid motionerna fogat författningsutkast.

De i sistnämnda motioner omförmälda förfaltningsförslagen lia såsom
bilagor fogats vid motionerna (Bil. A och Bil. B), till vilka utskottet får hänvisa.

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet därjämte
upptagit den under motionstiden vid riksdagens början väckta, till utskottet
hänvisade motionen II: 278 av herrar Liedberg och .Janson i Frändesta,
i den mån densamma avser taxering lill krigskonjunkturskatt. I motionen har
i berörda hänseende hemställts »örn riksdagens uttalande, att någon krigsr
konjunkturbeskattning icke skall träffa avyttring eller uttag från egen rörelse,
annan fastighet och egen förbrukning av bränn- och massaved».

Vad angår i motionen 11:278 framställt yrkande i övrigt, avseende frågan

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

om beskattningen av inkomst av avverkad bränn- och massaved vid den ordinarie
inkomsttaxeringen, kommer utskottet att senare under riksdagen avgiva
betänkande rörande detta yrkande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 576, II: 578, I: 377, I: 378 och II: 278.

Krigskonjunkturskatt har utgått för åren 1940—1944. Den senaste förordningen
i ämnet utfärdades den 26 maj 1944 (nr 275) och avsåg merinkomster
under år 1943 (motsvarande räkenskapsår). Det må vidare framhållas, att
ifrågavarande beskattningsform från början anordnats så att dess slutliga
effekt i beskattningshänseende skulle framträda först i samband med en vid
skatteformens avveckling skeende slutavräkning.

Sedan chefen för finansdepartementet jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 26 maj 1944 samma dag tillkallat bankdirektören E. Browaldh, professorn
E. Lindahl, direktören N. W. Lundblad, professorn A. Montgomery, ledamoten
av riksdagens första kammare, skattedirektören Iv. G. A. Sandström,
ledamoten av riksdagens första kammare, kassören A. W. Strand och ledamoten
av riksdagens andra kammare, hemmansägaren O. E. Werner att såsom
sakkunniga inom finansdepartementet biträda med utredning rörande
inadvertenser i nuvarande skattesystem, hava de sakkunniga — vilka antagit
benämningen 1944 års allmänna skattekommitté — igångsatt en allmän
översyn av skattesystemet i anslutning till de lämnade direktiven. Därvid har
kommittén funnit sig böra i första hand ägna uppmärksamhet åt krigskonjunkturheskattningen.
Kommittén har motiverat detta med att föreskrifter
angående slutavvecklingen hittills icke meddelats, varigenom en viss osäkerhet
och tvekan framkallats hos de av skatten berörda, och att det synts erforderligt
att berörda förhållanden snarast möjligt avhjälptes. I enlighet härmed
har kommittén utarbetat och med skrivelse den 8 december 1944 överlämnat
betänkande med förslag till förfarande vid avveckling av krigskonjunkturbeskaltningen
(SOU 1944:62).

Över förslaget hava efter remiss yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken,
kammarrätten, statskontoret, riksrälcenskapsverket, kommerskollegium
(med överlämnande av yttranden från samtliga handelskammare, Sveriges
industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund,
Sveriges allmänna exportförening, Sveriges redareförening och kooperativa
förbundet), Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga län, centrala
krigskonjunkturskattenämnden, mellankommunala prövningsnåmnden samt
kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering.

I flera av de utav kommerskollegium överlämnade yttrandena har åberopats
ett yttrande i ämnet, som avgivits av delegerade utsedda av Sveriges
industriförbund, Stockholms handelskammare, svenska bankföreningen och
svenska försäkringsbolags riksförbund.

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

53

Beträffande frågan om krigskonjunkturskatt för år 1945 samt örn tid~
punkten för skattens avveckling inhämtas av statsrådsprotokollet i ärendet
bland annat följande.

Kommittén, som ansett det icke ankomma på densamma att framlägga
förslag om tidpunkten för krigskonjunkturbeskattningens avveckling, har
uttalat att det likväl icke syntes tillrådligt att alltför länge uppskjuta avvecklingen.
Kommittén har nämligen ansett det vara av vikt, att de produktionshämmande
verkningar, som en skatt av detta slag måste antagas
hava — särskilt vid ett även i övrigt högt skatteläge —- icke tillätes bestå inför
den kommande omställningsperioden efter krigets slut och de krav på
effektiva åtgärder från näringslivets sida för svårigheternas övervinnande,
som då måste ställas. Kommittén har även framhållit, att man icke kunde
underlåta att fästa avseende vid de för varje år alltmer ökade svårigheterna
att avgöra huruvida förefintliga merinkomster verkligen vore beroende på
krig eller krigskonjunktur. Kommittén har emellertid, för att vinna en överskådlig
formulering av i förslaget angivna författningsbestämmelser angående
avvecklingsförfarandet och den därmed förenade avräkningen, sett sig
nödsakad att arbeta med en viss antagen tidpunkt, efter vilken uppkomna
mervinster icke skulle tagas till krigskonjunkturbeskattning, och har denna
tidpunkt angivits till den 31 december 1944. Vidare har kommittén, som ansett
under kriget skapade reserver böra tagas till beskattning genom att lagerökningama
uppräknades till efterkrigspris (E-pris), funnit skäligt räkna
med en E-prisnivå motsvarande 125 procent av förkrigstidens prisnivå.

Vid remissbehandlingen har rått enighet örn att en snar avveckling av
krigskonjunkturbeskattningen i och för sig vöre önskvärd. Däremot hava
meningarna varit delade beträffande frågan örn en avveckling borde komma
till stånd redan nu. Flertalet remissinstanser har inskränkt sig till att framhålla
angelägenheten av en snar avveckling utan att därvid angiva viss dag,
till vilken avvecklingen borde anknyta. I åtskilliga yttranden har emellertid
uttryckligen angivits, att avvecklingen borde ske per den 31 december 1944.
I åter andra yttranden har gjorts gällande, att avveckling icke borde ske redan
per nyssnämnda dag eller att beslut örn avveckling i allt fall ännu icke
borde träffas.

Vad angår det närmare innehållet i remissyttrandena beträffande nu förevarande
spörsmål tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen (s. 54—65).

Vederbörande departementschef har beträffande frågan om krigskonjunklurskatt
för år 1945 samt örn tidpunkten för skattens avveckling anfört bland
annat följande:

»Vid införandet av krigskonjunkturskatten förutsattes att det avräkningsförfarande,
vid vilket den slutliga effekten i beskattningshänseende skulle
framkomma, skulle äga rum först sedan kriget upphört och förhållandena
hunnit något så när stabilisera sig. Detta program synes emellertid knappast
kunna vidhållas. Med hänsyn till de olägenheter, som äro förenade med ifrågavarande
skatteform och som framträda allt starkare ju längre tidsavståndet
blir mellan det aktuella beskattningsåret och jämförelseåren, torde näm -

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

ligen slutavvecklingen icke kunna uppskjutas till dess konjunkturläget åter
ter sig normalt och stabiliserat.

Även om man sålunda torde hava anledning att genomföra slutavvecklingen
under ett tidigare konjunkturskede än det, med vilket från början
räknats, synes beslut likväl icke redan nu böra fattas om avveckling per den
31 december 1944. Ett sådant beslut skulle innebära, att man avhände
sig möjligheten att senare fritt pröva frågan om krigskonjunkturbeskattning
av merinkomster under innevarande år, vilket knappast synes lämpligt.
Skälen för och emot en krigskonjunkturbeskattning av det löpande årets
merinkomster torde nämligen bättre kunna bedömas vid en senare tidpunkt.
Jag anser mig emellertid böra i detta sammanhang omnämna, att vid utformandet
av åtgärder för tryggande av bränsleförsörjningen under nästkommande
bränsleår även frågan om krigskonjunkturskattens fortvara blivit
föremål för överväganden. Befrielse från sådan skatt för merinkomst av
skogsbruk under innevarande år har därvid ansetts utgöra en förutsättning
för att skogsägarna skulle kunna i tillräcklig grad stimuleras till skogsavverkningar.
Med hänsyn härtill synes det motiverat att i ett eventuellt förslag om
krigskonjunkturskatt för år 1946 icke upptaga merinkomst av skogsbruk såsom
till krigskonjunkturskatt skattepliktig inkomst.

Som av det sagda framgår anser jag mig icke böra förorda, att beslut nu
fattas örn avveckling av krigskonjunkturskatten per den 31 december 1944.
Denna ståndpunkt innebär icke i och för sig, att jag ställer mig avvisande
till tanken att redan nu pröva huvudprinciperna för det blivande avvecklingsförfarandet.
Tvärtom anser jag det ur vissa synpunkter vara till fördel,
örn statsmakterna redan i nuvarande läge kunde i princip taga ställning
till spörsmålet örn formerna för slutavräkningsförfarandet. Emellertid
torde med hänsyn till det för närvarande ovissa läget förutsättningar knappast
föreligga för prövning av den viktigaste frågan i samband med avvecklingen
eller frågan om den prisnivå, efter vilken avräkningen skall ske. Vid
sådant förhållande synes det mest ändamålsenligt att låta tills vidare anstå
jämväl med prövningen av övriga frågor rörande avvecklingen. Jag vill emellertid
understryka, att spörsmålet om formerna för slutavräkningsförfarandet
bör upptagas till prövning så snart lägel det medgiver.»

Det nu föreliggande förslaget till krigskonjunkturskatteförordning överensstämmer
i stort sett med 1944 års motsvarande förordning med de jämkningar,
som betingats av att författningen avser ett nytt års taxering. Beträffande
avdrag för överpris å industriella nybyggnader m. m. har emellertid
med hänsyn till prisläget nu föreslagits, att mera restriktiva bestämmelser
härutinnan skola tillämpas vid årets taxering än tidigare. Dessa skärpta regler,
som finnas upptagna i punkt 4 d) andra stycket av anvisningarna till
4 §, innebära, ali avdrag för överpris å industriella nybyggnader eller nyanskaffade
maskinutrustningar eller djdikt, som införlivas med vederbörande
anläggningar för stadigvarande bruk och som icke utgöra ersättningsanskaffning
för före krigsutbrottet befintliga tillgångar av ifrågavarande slag. i regel
icke får ske med större belopp än att det återstående oavskrivna värdet ned -

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

55

bringas till en och en fjärdedel gånger det pris tillgången kan anses lia betingat
vid utgången av augusti 1939. Tidigare har i dylika fall enligt praxis
medgivits överprisavdrag ända ned till förkrigsprisnivå.

Vad angår motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena må
här återgivas följande.

Beträffande frågan om tidpunkten för krigskonjunkturskattens avveckling
och om formerna för avvecklingsförfarandet har i de likalydande motionerna
1: 378 och II: 579 anförts bland annat följande. De skäl av psykologisk natur,
som från början talat för att genom krigskonjunkturskatt söka stävja osunt
spekulationsintresse, hade sedermera allmer förlorat i styrka. Priskontrollen
och alldeles särskilt de former för prisövervakningen, som gällde efter prisstoppets
införande, hade visat sig vara vida effektivare för bekämpande av
osunda tendenser av angivet slag än krigskonjunkturbeskatlningen. Även örn
de statsfinansiella synpunkterna från början icke tillmättes nämnvärd betydelse,
hade sedermera en viss vikt lagts även på den sidan av frågan. Beloppet
av de genom krigskonjunkturbeskattningen inflytande skatteintäkterna vore
emellertid obetydligt i jämförelse med statsbudgetens nuvarande omfattning.
Utfallet av 1944 års taxering utvisade enligt budgetredovisningen en nedgång
i jämförelse med föregående år med 7,8 miljoner kronor, i det att skattens uträknade
belopp uppginge till 57,5 miljoner kronor, varav 37,1 miljoner kronor
endast provisoriskt påförts. Redan skattebeloppets relativt sett ringa storlek
gjorde att statsfinansiella skäl näppeligen kunde tillmätas någon avgörande
betydelse, då det gällde att väga skälen för och emot en omedelbar avveckling
av beskattningsformen. Det torde för övrigt ur statsfinansiell synpunkt
kunna ifrågasättas, om en omedelbar avveckling av skatten och ett därtill
knutet avräkningsförfarande komme att totaliter ge ett nämnvärt sämre
utbyte av skatten, än örn denna bibeliölles över 1945. Sistnämnda år komme
sannolikt att medföra inkomstminskningar för många av de industrier,
särskilt inom verlcstadsrörelsen, som hittills hårdast drabbats av krigskonjunkturskatten.
Ä andra sidan torde eventuella inkomstökningar, exempelvis
inom skogsindustrierna, komma alt väsentligen motvägas av tidigare
inkomstminskningar, till vilka hänsyn skulle tagas vid avräkningen. Det
torde dessutom icke vara alldeles uteslutet, att läget örn ett år kunde motivera
att krigskonjunkturskatt av konjunkturpolitiska skäl icke uttoges på
1945 års rörelse eller på de genom ett avräkningsförfarande framkommande
vinsterna.

Motiven för att ett bibehållande av krigskonjunkturbeskatlningen kunde
vara önskvärt ur penningpolitiska och konjunkturpolitiska synpunkter syntes
vara huvudsakligen tre, nämligen strävan till minskning av köpkraftöver -skottel, önskemål örn att motverka prisförhöjningar och skattens inflationsdämpande
effekt, främst genom sina produktionshämmande verkningar
under den väntade inflationskonjunkturen.

Vad del förstnämnda skälet anginge torde den reella betydelsen härav
vara ringa, eftersom skatten lill alldeles övervägande del härflöte från ett
mycket begränsat antal förelag.

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Att skattens existens i ett tidigare läge kunde verka återhållande å prisförhöjningar
vore måhända sannolikt. Efter prisstoppets införande syntes
emellertid detta skäl väsentligen hava förlorat sin betydelse.

Beträffande slutligen skattens antagna inflationsdämpande effekt kunde
tvärtom ifrågasättas, om den icke hade haft och även skulle få direkt inflationsfrämjande
verkningar. Existensen av denna beskattningsform torde nämligen
i icke ringa grad ha direkt förorsakat en minskning av varutillgången
och därmed motverkat sitt eget penningpolitiska syfte. Att ett upphävande redan
nu av krigskonjunkturbeskattningen skulle kunna verka inflationsbefrämjande
vore icke sannolikt med hänsyn till att avräkningsförfarandet
tvärtom just under den väntade inflationskonjunkluren komme att belasta
företagen med avsevärt ökade skatteutgifter. Enligt en ungefärlig uppskattning
kunde statskassan år 1946 från krigskonjunkturskatten vid omedelbar
avveckling få ett tillskott av inemot 200 miljoner mot ungefär 50 miljoner
kronor, örn skatten bibehölles även under 1945, medan avräkningsförfarandet
uppskötes.

Å andra sidan kunde starka konjunkturpolitiska skäl anföras, som direkt
talade för en avveckling snarast möjligt. Av alldeles särskild vikt vöre ur
såväl allmänna som företagsekonomiska synpunkter att näringslivet finge
verkställa sina planeringsåtgärder för efterkrigstiden utan den hämsko, som
ovissheten örn tidpunkten för krigskonjunkturskattens upphävande innebure.
Av väsentlig betydelse vore dessutom att, om beskattningen skulle bibehållas
även i vad gällde 1945 års mervinster, risk förelåge för att såväl
skatten på dessa vinster som den genom avräkningsförfarandet uppkommande
skatteökningen komme att uttagas vid en tidpunkt — under år 1947 •—
då depressionstendenser måhända redan gjort sig gällande.

Beträffande E-prisets höjd syntes skattekommitténs uttalande, att stor försiktighet
måste iakttagas vid prisnivåns bestämmande, vara värt allt beaktande.
En för hög prisnivå till grund för avräkningsförfarandet kunde medföra
olyckliga konsekvenser bland annat genom en ogynnsam inverkan på sunda
bokföringsprinciper samt motverka statsmakternas penningpolitiska strävanden.
Ur statsfinansiell synpunkt torde med visshet kunna antagas, att en högre
prisnivå för avräkningen än den föreslagna skulle ge ett väsentligt sämre utbyte
än vid förslagets bibehållande. Örn man antoge en höjning av E-prisnivån
till 140%, skulle detta betyda en höjning av det beräknade skatteutbytet
å cirka 130 miljoner kronor med endast cirka 8 V2 miljoner kronor. Det
syntes därför påtagligt att avräkningen, sett ur det allmännas synpunkt, icke
borde baseras på en högre prisnivå än den av skattekommittén ifrågasatta.
Höjningen av E-prisnivån inverkade endast på den del av lagerökningarna,
som representerades av levererade varor. Samtidigt måste emellertid utjämningsavdragen
höjas i motsvarande grad. Vid avräkningsförfarandet måste
man nämligen utgå ifrån att prisnivån definitivt stigit med viss procentsats i
förhållande till den före kriget gällande. Däremot vore uppenbart, att jämförelsen
mellan vinster, framkomna genom avräkningsförfarandet å ena sidan och
jämförelseinkomsten å andra sidan, för att bli rättvisande måste ske i samma

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

57

penningvärde. Detta betydde, att om prisnivån antoges lia blivit höjd med viss
procentsats, samma procentsats måste tillämpas för det s. k. utjämningsavdraget.

Även de svårigheter av taxeringsteknisk natur, som vållades av krigsltonjunkturskatten,
medförde en för varje år allt tyngre arbetsbörda. Det läge
i sakens natur att svårigheterna att avgöra, huruvida merinkomster föranletts
av kriget eller ej, ökade i samma mån som förkrigsinkomståren läge
allt längre tillbaka i tiden. Med hänsyn till näringslivets utveckling torde
näppeligen de inkomster, som intjänats för 7 å 8 år sedan, tjäna till någon
ledning vid bedömande av ett företags nuvarande normala inkomst. Uttalanden
från beskattningsnämnderna bestyrkte i hög grad de vådor för hela
taxeringsorganisationen, som ett bibehållande av krigskonjunkturbeskattningen
medförde.

Avvecklingen borde ske i omedelbar anslutning till krigskonjunkturskattens
upphörande. Att först verkställa en taxering i vanlig ordning för år
1945 och sedermera åsätta en ny taxering enligt avvecklingsbestämmelsema
torde vara praktiskt taget ogenomförbart.

Ur penningpolitisk synpunkt vore ett uppskov med avvecklingen synnerligen
olämpligt. Örn man hyste farhågor för ytterligare försämring av penningvärdet,
borde motåtgärder vidtagas ju förr desto bättre. Vid en avveckling
av skatten per den 31 december 1944 kunde beräknas inflyta en nära
tre gånger så stor summa i skatt som eljest. Ur den synpunkten borde denna
större köpkraftindragning vara välkommen.

Då departementschefen vitsordat, att slutavvecklingen icke torde kunna
uppskjutas till dess konjunkturläget åter tedde sig normalt och stabiliserat,
syntes man genom ett uppskov med frågans avgörande i föreslagen utsträckning
icke vinna några säkrare utgångspunkter än vad för närvarande
vore fallet. En för hög E-prisnivå skulle för vissa företags del medföra
ytterst obilliga slumpvis inträdande verkningar och komplicera taxeringsförfarandet
vid avvecklingen. Det borde med hänsyn härtill icke väcka betänkligheter
att redan nu fastställa E-priset till det av kommittén föreslagna.

På grund av vad sålunda anförts borde enligt motionärernas mening krigskonjunkturskatten
avvecklas per den 31 december 1944. Det av kommittén
utarbetade förslaget till avvecklingsbestämmelser syntes i huvudsak kunna
godtagas. I formellt hänseende och i förtydligande syfte borde emellertid
enligt motionärernas mening vissa ändringar vidtagas i kommitténs författningsförslag,
vilka ändringar införts i det vid motionerna fogade förslaget
till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1945.

I de likalydande motionerna 1: 377 och II: 580 ha motionärerna till en början
uttalat att de helt instämde i de yrkanden, som framställts i motionerna
1:378 och 11:579. Beträffande vissa avvecklingsfrågor, som vore av särskilt
intresse för rederinäringen, har därjämte framhållits bland annat följande.

Vid krigskonjunkturskattens avveckling vore det av synnerligen stor betydelse
att hänsyn loges lill den svåra belägenhet, vari tramprederierna bli -

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

vit försatta till följd av kriget. I motiveringen för krigskonjunkturskattens
avveckling borde på grund härav göras det uttalandet att, därest det vid
den av kommittén föreslagna tidpunkten icke vore möjligt alf bedöma alla de
faktorer, vartill hänsyn skulle tagas vid slutavräkningen, frågan örn en ytterligare
förlängning av avräkningsperioden såvitt anginge rederierna borde göras
till föremål för omprövning.

Vid avveckling per den 31 december 1944 borde vidare provisorisk beskattning
genom deposition i riksbanken för framtida anskaffning av ersättningstonnage
m. m. (18 §) och för nytt tonnage (19 §) få ske jämväl i fråga
om merinkomster uppkomna under år 1944.

Kommitténs förslag angående möjlighet till restitution under en tidsperiod
av fem år för redare, som deponerat medel i riksbanken, borde utvidgas så,
att motsvarande rätt till restitution inträdde då de skattskyldiga gjort avsättning
till kostnadsutjämningsfond. Skulle detta icke kunna medgivas, borde
dessa skattskyldiga beredas tillfälle att genom deposition i riksbanken erhålla
rätt att i samband med anskaffande av ersättningstonnage eller nyanskaffning
av tonnage inom viss tidsperiod erhålla avdrag vid beskattningen.

Av betydelse för rederierna vore också, att vid bedömande av rätten till
överprisavdrag för anskaffning av ersättningstonnage en begränsning icke
borde ske med utgångspunkt från det förlorade tonnagets förkrigsvärde. I
stället borde såsom ersättningstonnage räknas ett lika stort dödviktstonnage
som det förlorade, enär det för rörelsens fortsatta bedrivande vore nödvändigt
ersätta det förlorade med tonnage, som oavsett värdet hade samma
kapacitet som det förlorade.

Slutligen kunde framhållas, att den av skattekommittén föreslagna schablonmässiga
regeln vid beräkning av storleken av kostnaderna för uppskjutna reparationer,
i vilket hänseende förutsatts en beräkning fartyg för fartyg, icke
ledde till ett rättvist resultat. Erforderliga reparationer hade i stor utsträckning
måst eftersättas beträffande utanför spärren sysselsatta fartyg. I den
mån reparationer förekommit hade desamma, evalverade till förkrigspriser,
betydligt överstigit normala årskostnader. Vid detta förhållande förordades,
att en av varv verifierad beräkning rörande kostnaderna (i E-pris) för fartygets
återställande i fullvärdigt klassat skick skulle äga vitsord.

Beträffande merinkomst av skogsbruk har i motionen 11:278 framhållits,
att de skattemässiga konsekvenserna av nu utförda avverkningar av brännved
utgjorde ett allvarligt hinder för lösning av bränslefrågan. Redan vid införandet
av krigskonjunkturbeskattningen hade det varnats för dess hämmande
verkan på önskvärda avverkningar. Skattens psykologiska effekt torde ha
varit betydligt större än man kunnat vänta av den faktiska beskattningen.
På grund av transportsvårigheterna syntes det angeläget att stimulera till vedavverkning
i närheten av konsumtionscentra. Skatten hade emellertid kraftigast
träffat skogsavverkningarna i de stora konsumtionscentra. I södra
Sverige hade skatteutgifter av detta slag uppkommit redan vid så låga belopp
som 12 000—15 000 kronors bruttointäkt av försåld ved. I Norrland hade

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

59

däremot krigskonjunkturbeskattningen av skogsbruk varit obetydlig örn ens
någon. Riksdagen torde fördenskull uttala, att krigskonjunktnrbeskattning
icke skulle träffa avyttring eller uttag från egen rörelse oell annan fastighet
samt egen förbrukning av bränn- och massaved.

I de likalydande motionerna 1:375 och 11:576 har framhållits, att, i den
mån motionen II: 278 icke vunne beaktande, ville motionärerna framföra följande
ytterligare synpunkter. Enligt den grundläggande principen i fråga örn
krigskonjunkturbeskattningen av skogsbruk ville man med skatten träffa den
ökade vinstmarginalen. Vid dennas beräkning borde man också taga hänsyn
till den omständigheten att man nu finge göra skogsuttag med betydligt svårare
driftförhållanden än före kriget. För att kunna verkställa avverkningarna
hade skogsägarna i stor omfattning måst betala högre avverkningskostnader
än de avtalsenliga. Detta hade icke beaktats i länstablåemas kostnader för
huggning och körning. Vid fastställande av prisstegringen skulle vidare enligt
ett uttalande av centrala krigskonjunkturskattenämnden som omkostnad för
förkrigsinkomståren resp. beskattningsåret upptagas bland annat allmänna
avverkningskostnader med samma belopp, för vilket avdrag medgivits vid
taxering till skogsaccis. Anledningen lill denna ståndpunkt vore icke klar.
Möjligen hade man ansett att övriga allmänna omkostnader ej höjts sedan
förkrigsåren. Denna förutsättning vöre dock icke riktig. Vad vedavverkningarna
beträffade vore att märka, att sedan veden numera blivit ett huvudsortiment,
till vilket även bättre skog tagits i anspråk, bonde även veden deltaga
i bestridande av berörda skogsbruket åvilande allmänna omkostnader. Tidigare
hade så ej skett, enär veden betraktats i viss mån som en avfallsprodukt.
Större hänsyn borde sålunda tagas till faktiska kostnader med avseende å
såväl de direkta avverkningskostnaderna som de allmänna omkostnaderna.
Slutligen vore det angeläget att i vissa fall uttag av skogsprodukter finge beräknas,
icke i förhållande till förkrigsprisläget utan till köpetillfällets prisläge.
Detta syntes nämligen skäligt, örn den skattskyldige förvärvat fastigheten
efter krigsutbrottet och köparen sålunda erlagt en köpeskilling som läge högre
än det genomsnittliga prisläget under förkrigsåren.

I de likalydande motionerna 1:375 och 11:576 lia vidare framställts vissa
önskemål beträffande beräkning av merinkomst av jordbruk. I berörda hänseende
har framhållits, att för nystartade jordbruk tillämpningen av gällande
regler enligt praxis medfört, att allt för låga jämförelseinkomster framkommit.
Den tidigare brukaren av fastigheten hade kanske drivit jordbruket extensiv!
men den nuvarande brukaren intensivt. Genom kompletterande anvisningar
borde föreskrivas, att för nystartade jordbruk jämförelseinkomsten
beräknades till vad som funnes skäligt med utgångspunkt från en skälig förräntning
å det egna arbetande kapitalet eller å detta samt upplånat kapital
med avdrag för ränteutgifter, i båda fallen därjämte med tillägg för ersättning
åt jordbrukaren och hans familj för deras arbetsinsats.

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

I samma motioner har vidare berörts beräkningen av merinkomst av jordbruk
enligt den s. k. prisstegringsmetoden, d. v. s. med användning av procentsatser,
som av Kungl. Maj:t fastställdes efter förslag av centrala krigskonjunkturskattenämnden.
Vid framräknande av dessa procentsatser borde
de skattskyldiga tillåtas kvitta minusbelopp mot plusbelopp så att prisstegringen
å jordbrukets alla produkter och icke endast stegringen beträffande
vissa av dessa vunne beaktande. Om procentsatser fastställdes endast för
produkter, som utvisade positiva procenttal, medan för produktslag med
negativa procenttal sattes noll, uppkomme missvisande resultat. Det syntes
icke vara till fyllest att de skattskyldiga i enlighet med anvisningarna till
5 § punkt 6 fjärde stycket sista meningen ägde möjlighet förete utredning om
den verkliga prisstegringen. Ett företeende av sådan bevisning vore tidsödande
och kostsamt. Förfarandet kunde närmast vara tänkbart endast så
långt, att den skattskyldige ulginge från sina egna å-pris för de produkter,
beträffande vilka han ifrågasatte avvikelse från Kungl. Maj:ts procentsatser,
och insatte dessa i tabellerna med bibehållande av för Kungl. Maj:ts procentsatser
använda siffror för förkrigspriser och omkostnadsökningsprocent.
Dylika fall torde dock vara fåtaliga. Numera förelåge till skillnad mot tidigare
negativa procenttal för ett betydande antal produktslag. I vanliga fall
borde därför den taxerade merinkomsten kunna beräknas enligt prisstegringsmetoden
med hjälp av procentsatser, såväl positiva som negativa, vilka fastställts
i syfte att normalt tillämpas.

Slutligen har i berörda motioner påpekats att den förklaring stid av fjorton
dagar, som vore föreskriven för avgivande av erinringar efter det den skattskyldige
mottagit förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt, vore ett
absolut minimum, som endast i undantagsfall borde underskridas. Förklaringsliden
borde därför alltid avvägas så av taxeringsmyndigheterna, att den
skattskyldige ej i realiteten bleve avskuren från möjligheten att avgiva erinringar
inom föreskriven tid. I Malmöhus län hade år 1944 ett flertal skattskyldiga
erhållit en tid av tre dagar från utsändandet av förslaget, vilket i
många fall inneburit, att erinringar mot förslaget skulle varit avgivna, innan
förslaget kommit den skattskyldige till handa. Det syntes vara av vikt, att
vid årets taxering en restriktivare tolkning av ifrågavarande bestämmelse
ägde rum.

I de likalydande motionerna 1:376 och 11:578 har framhållits, att det
för havsfiskets utövare föreslagna särskilda avdraget å 2 000 kronor i princip
innebure ett erkännande av att det krigskonjunkturbetonade i havsfiskarnas
yrke neutraliserades genom de ökade riskerna för olyckshändelser. Fångstutbytet
för fiskarna hade alltid fluktuerat. Det vore icke bara prisstegringen
som inverkade utan även kvantiteten. Hur tvära kastningarna kunde bli framginge
bl. a. av det förhållandet att medan 1942 varit ett relativt gott år för
västkustfisket, så hade 1943 och 1944 varit betydligt sämre. Denna ojämna
tillgång kunde yppa sig olika för olika fiskegrenar. Även under kriget hade
rationaliseringen i fråga örn båtar och redskap fortsatt och den därav för -

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

61

anledda fångstökningen berodde ej på krigskonjunkturen. Vid jämförelse
med tidigare inkomst måste beaktas att fiskets lönsamhet under en följd av
år före kriget varit ringa. De förbättrade inkomsterna behövdes därför för
likvidering av gammal skuld och för planering mot framtida lågkonjunktur.
Att fisket vore hårt och krävande framginge fullt tydligt därav att sedan krigets
början 27 båtar med 83 fiskare gått bort genom krigsförlisning. Det
kunde med hänsyn härtill icke anses rättvist att göra en skillnad i beskattning
för sjömän och havsfiskare. Havsfiskets utövare borde sålunda i lika
mån som befälhavare och besättningsmän å handelsfartyg befrias från att
erlägga krigskon junk turskatt, såvitt anginge inkomst av dylik anställning.
Alternativt yrkades, att det i propositionen föreslagna avdraget å 2 000 kronor
för skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske,
skulle höjas till 5 000 kronor.

Utskottets yttrande.

Det i den förevarande propositionen framlagda förslaget till förordning
om krigskonjunkturskatt för år 1945 överensstämmer i huvudsak med den
år 1944 utfärdade förordningen i detta ämne. Förslaget avviker sålunda sakligt
sett från sistnämnda förordning allenast i så måtto, att bestämmelserna
i punkt 4 d) andra stycket av anvisningarna till 4 § örn avdrag för överpris
beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar
e. dyl. något skärpts samt att den i 30 § 4 mom. angivna tidpunkten för
översändande till de skattskyldiga av utdrag ur krigskonjunkturskattelängden
m. m. framflyttats från den 10 till den 15 januari. De i propositionen
härutinnan föreslagna bestämmelserna finner sig utskottet kulina godtaga.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har 1944 års allmänna
skattekommitté framlagt förslag till författningsbestämmelser örn avveckling
av krigskonjunkturskatten och om det avräkningsförfarande, som i anslutning
härtill skall äga rum. I dessa förslag har kommittén såsom tidpunkt,
efter vilken uppkomna mervinster icke skola tagas till krigskonjunkturbeskattning,
antagit den 31 december 1944. Vidare har kommittén, som ansett
under kriget skapade reserver böra tagas till beskattning genom att lagerökningarna
värderas till efterkrigspris (E-pris), räknat med en E-prisnivå
motsvarande 125 procent av förkrigstidens prisnivå.

Departementschefen har emellertid ansett, att beslut icke redan nu bör
fattas örn avveckling av krigskonjunkturskatten per den 31 december 1944.
Ett sådant beslut skulle — framhåller departementschefen — innebära, att
man avhände sig möjligheten att senare fritt pröva frågan örn krigskonjunkturbeskattning
av merinkomster under innevarande år, vilket enligt departementschefens
mening knappast vore lämpligt. Skälen för och emot en
krigskonjunkturbeskattning av det löpande årets merinkomster kunde bättre
bedömas vid en senare tidpunkt. Departementschefen har vidare uttalat, att
med hänsyn till det ovissa läget förutsättningar knappast förelåge för prov -

62

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

ning av den viktigaste frågan i samband med avvecklingen, nämligen frågan
om den prisnivå, efter vilken avräkningen skulle ske. Emellertid har
departementschefen understrukit, att spörsmålet om formerna för slutavräkningsförfarandet
borde upptagas till prövning, så snart läget det medgåve.

I de likalydande motionerna 1:378 och 11:579 har yrkats, att krigskonjunkturbeskattningen
måtte avvecklas per den 31 december 1944 samt att i
förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1945 måtte intagas
föreskrifter örn avräkningsförfarandet i huvudsaklig överensstämmelse med
skattekommitténs förslag. I de likalydande motionerna 1:377 och 11:580
ha motionärerna instämt i de i nyssnämnda motioner framställda yrkandena
samt därjämte hemställt, att i samband med avvecklingen av krigskonjunkturskatten
skulle beaktas vissa frågor, som vore av särskilt intresse för
rederinäringen.

Utskottet får i anledning av de sålunda i motionerna framställda yrkandena
framhålla, att en allmän uppfattning numera synes vara rådande
därom att krigskonjunkturbeskattningen bör avvecklas så snart möjlighet
därtill föreligger. Även utskottet är av denna mening. På sätt departementschefen
i propositionen anfört och i motionerna understrukits framträda
olägenheterna av skatteformen allt starkare ju längre tidsavståndet blir
mellan det aktuella beskattningsåret och förkrigsinkomståren. På av departementschefen
anförda skäl och då utskottet finner angeläget, att före
avvecklingen av denna skatt Kungl. Maj:t tagit ställning till formerna för
slutavräkningsförfarandet, anser sig utskottet icke kunna på grund av motionärernas
yrkanden förorda ett beslut redan vid denna riksdag om avveckling
av krigskonjunkturskatten per den 31 december 1944. Utskottet
vill emellertid erinra om att sedan förevarande proposition framlades i
riksdagen den ändringen inträtt i det internationella läget, att krigstillståndet
i Europa numera upphört. Det torde också kunna antagas, att en allmän
strävan nu kommer att göra sig gällande att föra hushållningen fram
mot mera normala förhållanden. Dessa omständigheter tala enligt utskottets
mening för att krigskonjunkturskattens avveckling bör kunna påskyndas
och att möjligheten av dess avveckling redan per den 31 december 1944
bör omprövas. I varje fall förutsätter utskottet, att krigskonjunkturskatt
icke skall uttagas för merinkomster, som hänföra sig till tid efter 1945 års
utgång. Vidare förutsätter utskottet, att riksdagen snarast möjligt och i
varje fall under år 1946 sättes i tillfälle att pröva såväl principerna för skattens
avveckling som formerna för slutavräkningsförfarandet. På grund av
det anförda avstyrker utskottet bifall till de likalydande motionerna I: 378
och II: 579 samt de likalydande motionerna I: 377 och II: 580.

I rnotionen II: 278 Ilar hemställts bland annat om riksdagens uttalande, att
någon krigskonjunkturbeskattning icke skall träffa avyttring eller uttag från
egen rörelse och annan fastighet samt egen förbrukning av bränn- och massaved.
Utskottet får i anledning härav erinra om att departementschefen i den

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

63

förevarande propositionen — med hänsyn till önskvärdheten av alt bränsleförsörjningen
under nästkommande bränsleår bleve tryggad -— funnit motiverat
att i ett eventuellt förslag örn krigskonjunkturskatt för år 1946 merinkomst
av skogsbruk icke upptages såsom till krigskonjunkturskatt skattepliktig
inkomst. Även utskottet anser det i nuvarande läge vara önskvärt, att
skogsägarna erhålla den stimulans till för vår bränsleförsörjning nödiga
skogsavverkningar, som ett avskaffande av krigskonjunkturskatten för merinkomst
av skogsbruk under innevarande år skulle kunna innebära. Då emellertid
befrielse från skattskyldighet till krigskonjunkturskatt för under år
1944 uppkommen merinkomst av skogsbruk skulle sakna betydelse för vår
biänsleförsörjning, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka motionen, i vad
densamma kan anses avse merinkomst av skogsbruk under sistnämnda år.

I den mån motionen II: 278 icke vunne beaktande, har i de likalydande motionerna
1:375 och II: 576 yrkats, att vid beräkning av mer inkomst av skogsbruk
större hänsyn måtte lagas lill de faktiska kostnadsökningarna sedan
förkrigsinkomståren med avseende å såväl de direkta avverkningskostnaderna
som de allmänna kostnaderna i samband med skogsavverkning. Motionärerna
ha i sistnämnda hänseende erinrat om ett av centrala krigskonjunkturskattenämnden
till ledning vid beräkning av merinkomst av skogsbruk vid taxering
till krigskonjunkturskatt år 1944 gjort uttalande av innehåll, såvitt nu
vore i fråga, att såsom omkostnad för förkrigsinkomståren resp. beskattningsåret
finge upptagas allmänna avverkningskostnader med samma belopp,
för vilket avdrag medgivits vid taxering till skogsaccis. Enligt motionärernas
mening borde även andra allmänna kostnader än de, som finge
avdragas vid taxering lill skogsaccis, tagas i betraktande vid beräkningen
av prisstegring utöver omkostnadsökning för skogsprodukter.

Utskottet får i anledning härav framhålla, att det av centrala krigskonjunkturskattenämnden
gjorda uttalandet angående hänsyntagande vid taxering till
krigskonjunkturskatt till de allmänna avverkningskostnaderna enligt vad
utskottet inhämtat tillkommit på förslag av särskilda sakkunniga. Till stöd
härför ha de sakkunniga anfört bland annat, att, därest i den skattskyldiges
utredning skulle ingå andra skogsbrukets omkostnader än de som hade
direkt samband med virkets tillredning och transport, sådana ojämnheter
kunde uppkomma vid jämförelse med förkrigsinkomståren, som icke alls vore
att hänföra till prisstegring utöver omkostnadsökning. I anslutning härtill får
utskottet anföra, alt krigskonjunkturskatfenämndens ovannämnda uttalande
innebär att vid taxering till krigskonjunkturskatt för merinkomst av skogsbruk
icke skola tagas i betraktande av avverkningens storlek mer eller mindre
oberoende kostnader, exempelvis för förvaltning, skogsvård, bevakning o. d.
Detta beror, såvitt utskottet kunnat finna, närmast på praktiska skäl. Med
hänsyn till att på skogligt håll en anvisning av nu ifrågavarande slag ansetts
erforderlig och då att döma av departementschefens uttalande taxering
till krigskonjunkturskatt icke torde komma alt äga rum för merinkomst av
skogsbruk, som uppstått efter 1944 års utgång, finner utskottet ej anledning

64 Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

framställa någon erinran mot det av krigskonjunkturskattenämnden gjorda
uttalandets innehåll.

I de likalydande motionerna I: 375 och II: 576 har vidare anförts, att,
om en skattskyldig förvärvat en skogsfastighet efter krigsutbrottet och säljaren
blivit föremål för krigskonjunkturbeskattning i samband med sin avyttring
av växande skog, det syntes oskäligt, att den skattskyldiges uttag av
skogsprodukter skulle träffas av en krigskonjunkturbeskattning, som beräknades
i förhållande till förkrigsprisläget i stället för till köpetillfällets
prisläge. Utskottet får i anledning härav erinra om att enligt punkt 3 första
stycket av anvisningarna till 6 § den taxerade merinkomsten av skogsbruk
icke må bestämmas till högre belopp än den skattskyldiges nettointäkt av
skogsbruk under beskattningsåret. På grund av berörda stadgande synes viss
möjlighet förefinnas att från krigskonjunkturbeskattning undantaga den
prisstegring, som skett före den skattskyldiges förvärv av fastigheten. Någon
jämkning i ifrågavarande bestämmelser i syfte att därutöver tillgodose motionärernas
önskemål i nämnda hänseende finner utskottet ej skäl tillstyrka.

Vid beräkning av merinkomst av jordbruk skall enligt punkt 3 av anvisningarna
till 5 § såsom jämförelseinkomst i regel upptagas medeltalet av
inkomsterna för båda förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under
förkrigsinkomståren bedrivit samma jordbruk som under beskattningsåret
under förhållanden jämförbara med förhållandena under detta år eller
ha förkrigsinkomståren visat underskott eller eljest uppenbart onormala resultat,
må i stället för medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren
annat belopp, som finnes skäligt, upptagas såsom jämförelseinkomst. För fysisk
person, som av jordbruket haft sin huvudsakliga försörjning, må jämförelseinkomsten
ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 375 och II: 576 har yrkats, att för nystartade
jordbruk jämförelseinkomsten måtte beräknas med utgångspunkt från
en skälig förräntning å det egna arbetande kapitalet eller å detta samt upplånat
kapital med avdrag för ränteutgifter, i båda fallen med tillägg för ersättning
åt jordbrukaren och hans familj för deras arbetsinsats.

Utskottet får i anledning härav erinra örn att vid 1941—1943 års riksdagar
motionsvis väckta förslag med i huvudsak samma syfte avstyrkts av vederbörande
bevillningsutskott och avslagits av riksdagen. 1942 års bevillningsutskott
anförde såsom skäl för sitt ställningstagande bland annat, att ett rent
schablonmässigt bestämmande av jämförelseinkomsten skulle försvåra tilllämpningen
av den s. k. likformighetsregeln, vilken i anvisningarna kommit
till uttryck genom föreskrifterna örn jämkning vid inkomstuppskattningen,
därest under något av åren i mera avsevärd omfattning förekommit onormala
omkostnader för reparationer, inköp av levande djur m. m. som ej uppvägts
av motsvarande ökning av intäkterna under året. Under hänvisning till vad
som sålunda tidigare förekommit rörande nämnda spörsmål och då utskottet
saknar anledning att intaga annan ståndpunkt till detsamma än som skett vid
föregående riksdagar avstyrker utskottet ifrågavarande motioner i nu berörda
del.

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

65

Enligt punkt 6 av anvisningarna till 5 § har skattskyldig, som vill framställa
yrkande att den uppskattade merinkomsten av jordbruk skall anses helt eller
delvis ej ha berott på förhållanden som i 1 § sägs, att till stöd för sitt yrkande
förete erforderlig utredning. Därvid gäller såsom huvudregel, att i taxerad
merinkomst inräknas endast i bruttointäkten ingående prisstegring vid avyttring
eller uttag till egen rörelse av produkter från jordbruket utöver vad som
erfordrats för att dels täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget
före krigsutbrottet, dels utgöra kompensation för förhållanden som avses i
3 § sista stycket (utjämningsavdrag). Denna beräkning sker normalt å bruttointäkterna
för beskattningsåret efter procentsatser, som av Kungl. Majit
fastställas efter förslag av centrala krigskonjunkturskattenämnden, eller, där
sådan procentsats ej fastställts, efter procentsats som finnes skälig. Om det
visas, att å försäljningar under beskattningsåret tillämpats priser, vilka genomsnittligt
innefattat en mindre eller större prisstegring än som beräknats
med tillämpning av fastställda procentsatser, skall dock hänsyn därtill tagas
vid den taxerade merinkomstens fastställande.

I de likalydande motionerna I: 375 och II: 576 har framhållits, att vid de beräkningar,
som legat till grund för de år 1944 med stöd av ovannämnda bestämmelser
fastställda procentsatserna, beträffande vissa jordbruksprodukter
framkommit negativa tal. Dessa negativa tal hade emellertid icke utsatts i den
av Kungl. Maj:t utfärdade kungörelsen med föreskrifter till ledning vid prisstegringens
beräknande. På grund därav hade vid 1944 års taxering till krigskon
junkturskatt de skattskyldiga icke tillåtits att vid beräkning av merinkomst
av jordbruk enligt prisstegringsmetoden kvitta de negativa talen mot de positiva.
Motionärerna funne detta stridande mot principen, att den samlade
inkomsten av ett jordbruk skulle tagas i betraktande vid krigskonjunkturbeskattningen
och ej allenast inkomsten av de produktionsgrenar, som givit
taxeringsbar inkomst.

Utskottet får i anledning härav framhålla, att det givetvis ej är möjligt att
exakt bedöma huru mycket av jordbrukets omkostnader som belöper å varje
produktslag. Det ligger därför i sakens natur, att de fastställda procentsatserna
måste vara schablonmässiga och utskottet är ej övertygat örn att ett tillgodoseende
av motionärernas önskemål i ifrågavarande hänseende skulle leda till
ett materiellt sett riktigare resultat. Därjämte må påpekas, att möjlighet
förefinnes att vidtaga jämkning av det resultat, som framkommit med ledning
av de fastställda procentsatserna, därest sådan jämkning i det särskilda
fallet skulle visa sig vara motiverad. Utskottet finner fördenskull ej anledning
att framställa någon erinran mot de ovannämnda av Kungl. Majit i administrativ
väg med avseende å 1944 års taxering till krigskonjunkturskatt fastställda
beräkningsgrunderna för merinkomst av jordbruk enligt prisstegringsmetoden.

Enligt 29 § 3 moni. äger skattskyldig, som ej åtnöjes med upprättat förslag
till taxering till krigskonjunkturskatt, inom viss vid förslagets översändande
angiven tid till länsstyrelsen ingiva erinringar mot förslaget jämte den

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Arr 45.

5

66

Bevillningsutskottets betänkande nr U5.

utredning han vill åberopa. T iden för erinringars avgivande skall, där ej särskilda
omständigheter göra det omöjligt, bestämmas till minst 14 dagar efter
förslagets mottagande.

I de likalydande motionerna I: 375 och II: 576 har anförts, att tiden för
avgivande av erinringar i många fall högst avsevärt understigit de 14 dagar,
som den skattskyldige regelmässigt skulle ha till sitt förfogande för angivet
ändamål. Motionärerna ha sålunda uppgivit, att år 1944 vid en länsstyrelse
ett flertal skattskyldiga erhållit en tid för erinringars avgivande av 3 dagar
från utsändandet av förslaget, vilket i många fall inneburit, att erinringar
mot förslaget skulle varit avgivna, innan förslaget kommit den skattskyldige
till handa. I anslutning härtill har i motionerna framhållits önskvärdheten
av att vid årets krigskonjunkturskattetaxering en restriktivare tolkning av
ifrågavarande bestämmelser komme att ske från myndigheternas sida.

Utskottet får i anledning härav erinra om att 1942 års bevillningsutskott i
samband med det samma år framlagda förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt
uttalat, att en tid för erinringars avgivande av 14 dagar måste
anses väl kort samt att om möjligt längre svarstid borde beredas de skattskyldiga.
Till vad 1942 års bevillningsutskott sålunda anfört kan utskottet
ansluta sig. Utskottet finner det vara av synnerlig vikt, att de skattskyldiga
givas erforderligt rådrum för erinringars avgivande.

I likhet med föregående års förordning om krigskonjunkturskatt innehåller
det nu framlagda förslaget till sådan förordning i 10 § 1 mom. ett stadgande
därom att skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske,
äger åtnjuta — förutom det avdrag å 3 000 kronor, som tillkommer envar
skattskyldig — ett ytterligare avdrag å 2 000 kronor. I de likalydande motionerna
1: 376 och 11:578 har yrkats, att skattskyldig, som haft sin huvudsakliga
försörjning av havsfiske, måtte helt befrias från skattskyldighet
till krigskonjunkturskatt eller, därest detta yrkande icke kunde bifallas, att
det i propositionen föreslagna avdraget å 2 000 kronor måtte höjas till 5 000
kronor.

Utskottet får i anledning av berörda yrkanden framhålla, att enligt punkt
3 tredje stycket av anvisningarna till 4 § jämförelseinkomsten för ifrågavarande
yrkesutövare ej får bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.
Enligt vad utskottet inhämtat ha emellertid, såvitt angår fiske vid västkusten,
beskattningsnämnderna vid tillämpning av tidigare krigskonjunkturskatteförordningar
medgivit, att inkomst av manslott skulle vid jämförelseinkomstens
fastställande upptagas till lägst 4 000 kronor. Vidare har Kungl.
Maj:t genom kungörelse den 14 september 1944 (nr 611) med stöd av 4 § 5
mom. i samma års krigskonjunkturskatteförordning förordnat, att av den
jämlikt nämnda förordning uppskattade merinkomsten av yrkesmässigt bedrivet
fiske endast 70 procent skulle, därest ej annat ådagalades, antagas ha
berott på förhållanden, som föranletts av kriget. Utskottet förutsätter, att
bestämmelser av angivet slag komma att utfärdas jämväl med avseende å
årets taxering till krigskonjunkturskatt. Vid sådant förhållande torde skatt -

Bevillningsutskottets betänkande nr A5.

67

skyldighet till krigskonjunkturskatt för nu ifrågavarande yrkesutövare inträda
först vid en behållen inkomst av havsfiske av närmare 13 000 kronor.
Utskottet finner fördenskull behovet av skattelättnad för inkomst av havsfiske
vara i erforderlig utsträckning tillgodosett och avstyrker följaktligen bifall
till de i de likalydande motionerna 1:376 och 11:578 framställda yrkandena.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 256 samt med avslag å de likalydande
motionerna 1:376 av herr Arrhén m. fl. och 11:578 av
herr Utbult m. fl., de likalydande motionerna 1:377 av
herrar Carl Eric Ericsson och Mannerskantz samt II: 580
av herrar Holmström och Olson i Göteborg ävensom de likalydande
motionerna I: 378 av herr Sandström m. fl. och
11:579 av herr Skoglund i Doverstorp m. fl., antaga de vid
propositionen fogade förslagen till

1) förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1945, samt

2) förordning med särskilda bestämmelser beträffande
taxering för inkomst år 1946 av ersättning på grund av försäkring
för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring
av fartyg;

B) att motionen 11:278 av herrar Liedberg och Janson i
Frändesta, i vad densamma avser krigskonjunkturbeskattning
för brännved och massaved, måtte, i den mån motionen
icke kan anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört
och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd; samt

C) att de likalydande motionerna I: 375 av herr Bror Nilsson
m. fl. och II: 576 av herr Liedberg m. fl. måtte, i den
mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 29 maj 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. .1. BÄRG.

68

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Axel loar Anderson,
Sjödahl, Ekman, Frans Ericson, Velander, Björnsson, Franzon och Näsgård; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hammarlund*, Sandberg*, Janson i Frändesta,
Falk*, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg, Sundström i Skövde, Olson
i Göteborg och Forsberg.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herr Janson i Frändesta.

46*015. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.