Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1945 kl. 1 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående befrielse för kyrka, landsting, kommun eller
annan menighet ävensom hushållningssällskap från
erläggande av arvsskatt vid testamentsförvårv

(2:a avd.)

I två likalydande inom riksdagen väckta motioner, I: 172 av herrar Dahlström
och Källman samt II: 282 av herr Mattsson, har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i 1941 års förordning örn arvsskatt och
gåvoskatt att kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap
befrias från erläggande av skatt för testamentsförvårv samt
att bevillningsutskottet måtte utarbeta härför erforderlig lagtext».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i del löljande, hänvisa till motionen I: 172.

Enligt 3 § i 1941 års förordning örn arvsskatt och gåvoskatt äro från skattskyldighet
enligt samma förordning befriade följande juridiska personer,
nämligen staten, stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål
att under'' samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,
stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att
främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja
vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock icke där ändamålet är
att sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter eller utom riket
bosatta utlänningar, samt stiftelse eller sammanslutning, som bär till huvudsakligt
ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning. Sådan
skattebefrielse tillkommer dock icke sammanslutning, som har till syfte att
i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, och ej heller
utländsk stiftelse eller sammanslutning.

Ovannämnda juridiska personer åtnjuta salunda skattefrihet beträttande
såväl arvs- som gåvoskatt. Bestämmelser om skattefrihet tor gåva finnas i
38 §, enligt vilket författningsrum sådan skattefrihet åtnjutes av, förutom
de i 3 § omförmälda juridiska personerna, följande juridiska personer,
nämligen kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap,
stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande,
sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga
kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål, stiftelse med huvudsak H

i lia ny till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 43. t

1 Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

ligt ändamål att irämja landels näringsliv, registrerad understödsförening eller
sadan sammanslutning, som, ulan ali hava till sylte att i sin verksamhet
tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer
ovan angivet ändamål. Skattebefrielse enligt 38 § tillkommer endast svensk
juridisk person och äger icke rum, där givaren för sill livstid eiler för viss
tid förbehållit sig nyttjanderätt till eller rätt till ränta, avkomst eller annan
förmån av den bortgivna egendomen eller dd därav.

Arvs- och gåvoskattens bestämmande sker enligt 28 § med ledning av en
tariff. Denna tariff innehåller fyra klasser, varav klass i, innefattande den
lägsta skatteskalan, avser bl. a. efterlevande make och barn, klass II bl. a.
föräldrar och syskon, klass lil samtliga de i 38 § uppräknade, från gåvoskatt
belriade juridiska personerna med undantag av de i 3 § omförmälda
samt klass IV sådana skattskyldiga, som ej äro hänförliga under klass I
Ii eller lil.

1 de nu förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande. Skälen
tor upprätthållande vid arvs- och gåvobeskattningen av nu föreliggande motsättning,
som innebure skattskyldighet vid testamentsförvärv och skattefrihet
vid gåva för kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom
hushållningssällskap, torde främst vara av historisk natur. Då de allmänna
bestämmelserna om gåvoskatt infördes, motiverades dessa bestämmelser med
en önskan att förebygga arvsskattens kringgående. Några risker härvidlag
ansåges emellertid icke föreligga vid donation till allmännyttiga och välgörande
ändamål. Tvärtom kunde en gåvobeskattning med skäl befaras avhalla
mangen fran att skänka till dylika ändamål. Möjligen kunde en skatt
på kommuns testamentsförvärv motiveras under tiden före rösträttsreformernas
genomförande, da enskilda bolag och enskilda personer kunde äga ett
dominerande inilvtande på avgörandet av kommunala angelägenheter. Dessa
skäl hade numera helt bortfallit. Att praktiska olägenheter vore förenade
med ett bibehållande av nu gällande arvsska t tebestämmelser vöre uppenbart.
Det kunde vara svårt för en kommun, som i testamente fått sig tilldelad en
jordegendom med högt taxeringsvärde, att anskaffa det för skattens erläggande
erforderliga kapitalet. Ur givarens synpunkt vore rådande förhållanden
icke heller tillfredsställande. Även rent principiella synpunkter talade
tor att kommunerna erhölle befrielse från skatt vid testamentsförvärv. Utvecklingen
i senare tid, som kännetecknades av att den kommunala självstyrelsen
minskat, medan kommunerna i växande utsträckning betrolts med
lent statliga förvaltningsuppdrag, gjorde det svårt att motivera en skillnad
mellan stat och kommun i nu berört avseende. Väsentligen samma skäl
talade för skattebefrielse jämväl för kyrka, landsting och hushållningssällskap.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottaga yttranden över motionerna av Svea hovrätt, statskontoret, kammariätten,
Stockholms rådhusrätt och Göteborgs rådhusrätt samt styrelserna för
svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet och svenska

landstingsförbundet.

Revin ni npsut skottets betänkande nr 43.

3

Svea hovrätt, som överlämnat ett av hovrätten infordrat yttrande i frågan
av advokatfiskalsämbetet vid hovrätten, har i huvudsaklig överensstämmelse
med detta yttrande anfört följande. Hovrätten ansåge, att skattefriheten beträffande
testamentsförvärv till allmännyttiga ändamål borde utsträckas lika
långt som beträffande gåva. En dylik ordning vore i hög grad ägnad att främja
den allmänna kulturutvecklingen och skulle även ur statsfinansiell synpunkt
i det långa loppet visa sig vara välbetänkt. Hovrätten skulle därför
med tillfredsställelse se, att frågan örn befrielse från arvsska It för donationer
till allmännyttiga ändamål nu upptoges till omprövning. Därvid förelåge enligt
hovrättens mening skäl alt i ett sammanhang behandla frågan om sådan
befrielse beträffande samtliga i 38 § arvsskatteförordningen uppräknade juridiska
personer. Däremot funne hovrätten skäl ej föreligga att i förevarande
ordning till prövning upptaga frågan örn arvsskattebefrielse allenast för de i
motionerna angivna rättssubjekten.

Statskontoret har avstyrkt bifall till motionerna och till stöd därför anfört,
att de av motionärerna åberopade skälen icke kunde motivera ett annat ståndpunktstagande
till förevarande spörsmål än som skedde år 1941. då nuvarande
bestämmelser angående skattefrihetens omfattning antogos.

Kammarrätten bar tillstyrkt bifall till motionerna samt ifrågasatt örn icke
frihet från arvsskatt borde medgivas även andra i 38 § förordningen om
arvsskatt och gåvoskatt omförmälda juridiska personer. Därjämte bär ämbetsverket
framhållit, att det vore en svår och delikat sak att på ett rättvist
sätt i förevarande avseende göra en gränsdragning mellan skattepliktiga och
skattefria institutioner samt att bland annat ordet »kyrka» vore till sin
skatterättsliga innebörd obestämt.

Stockholms rådhusrätt bar avstyrkt bifall till motionerna och därvid anfört
bl. a. att en betydande skillnad förelåge mellan statens och kommunernas
verksamhet. Särskilt stor vore skillnaden mellan den verksamhet, som
utövades av staten och den som utövades av landstingen eller hushållningssällskapen.
Det kunde svårligen överskådas i vad mån »annan menighet»
kunde anses utöva rent statliga förvaltningsuppdrag. Beträffande »kyrka»
torde de i motionerna anförda skälen äga endast ringa giltighet. Skillnaden
vore avsevärt större mellan statlig och kommunal verksamhet än mellan
den kvalificerade fattigvård, sorn avsåges i 3 § förordningen örn arvsskatt
och gåvoskatt, och annan social verksamhet. För övrigt kunde väl starkt
ifrågasättas, huruvida det vore berättigat att göra skillnad mellan kyrka
och stiftelse med syfte att främja religiösa ändamål, mellan kommun eller
annan menighet och stiftelse med syfte att främja allmännyttiga ändamål
ävensom mellan hushållningssällskap och stiftelse med ändamål att främja
landets näringsliv. För den händelse skattefriheten borde utvidgas, torde utvidgningen
därför höra utsträckas alt gälla även andra i 38 § av 1941 års
förordning omförmälda rättssubjekt.

Jämväl Göteborgs rådhusrätt har avstyrkt bifall till motionerna under
åberopande bland annat av statsfinansiella skäl. Därjämte har i rådhusrättens
utlåtande framhållits, all vid bedömande av spörsmålet örn en utvidgad
skattefrihet torde vara närmast avgörande, örn skattskyldigheten verkade

4

Bevillningsutskottets betänkande nr V).

Utskottet.

avhållande å viljan all genom testamente tillgodose de ändamål, som vore i
fråga, samt att i detta hänseende icke sedan år 1941 torde ha vunnits erfarenhet,
som vore ägnad att medföra ändring i inställningen till denna fråga.

Styrelserna för svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet
och svenska landstingsförbundet ha däremot hemställt örn bifall till motionerna
och till stöd för detta yrkande anfört i huvudsak följande.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund kunde i stort sett ansluta
sig till vad i motionerna anfördes örn olägenheten av kommuns skattskyldighet
vid testamentsförvärv. Svårigheten att anskaffa erforderligt kapital
till skattens erläggande vid testamentsförvärv av fastighet sammanhängde
med att testator i dylika fall så gott som alltid förbjöde mottagaren att inteckna
eller försälja gården. Beträffande kommunernas befattning med rent
statliga förvaltningsuppgifter kunde framhållas, att staten själv erkänt detta
genom att i så stor omfattning lämna statliga bidrag till kommunerna för
olika ändamål.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har framhållit, att det naturliga syntes
vara att fritaga de i motionerna omförmälda juridiska personerna från
arvsskatt, då de i princip vore fritagna från statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Enligt styrelsens förmenande torde knappast kunna förebringas
några positiva skäl för bibehållande av arvsskatteskvldighet i dessa fall.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet funne det ligga något stötande
lili att staten genom uttagande av arvsskatt förminskade värdet av ett
tesfamentatoriskt förordnande till förmån för någons hemortskommun eller
hemortslandsting. Särskilt egendomligt tedde sig detta, örn genom testamentet
egendom ställdes till landstingets förfogande för bestridande av en uppgift.
för vilken statsbidrag utginge.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen åtnjuter enligt 1941 års
förordning örn arvsskatt och gåvoskatt staten i likhet med vissa stiftelser
och sammanslutningar med i hög grad allmännyttigt ändamål befrielse från
såväl arvsskatt som gåvoskatt. Kyrka, landsting, kommun eller annan menighet
ävensom hushållningssällskap åtnjuta i likhet med vissa stiftelser och
sammanslutningar, som främja allmännyttiga ändamål i övrigt, skattefrihet
till gåvoskatt men äro skattskyldiga till arvsskatt och hänföras därvid under
arvsklass lil i den i nämnda förordning intagna tariffen.

I förevarande motioner har hemställts, att kyrka, landsting, kommun eller
annan menighet ävensom hushållningssällskap måtte hefrias från skattskyldighet
till arvsskatt vid testamentsförvärv. Till stöd för detta yrkande har
åberopats, att frihet från gåvoskatt redan gällde vid gåva till förmån för ifrågavarande
juridiska personer samt att olägenheter vållades av att i förevarande
avseende bibehålla en motsättning mellan arvs- och gåvobeskattningen.

Då även enligt utskottets mening skäl kunna anföras för befrielse från arvs
skatt för de offentligrättsliga juridiska personer, varom här är fråga, finner
utskottet det i motionerna berörda spörsmålet beaktansvärt. Emellertid är
utskottet icke övertygat örn att genom ett bifall till motionerna skulle vinnas

Bevillningsutskottets betänkande nr 43. u

elen reglering på ifrågavarande område, som motionärerna uppenbarligen
åsyftat. Örn befrielse från arvsskalt medgives de i motionerna avsedda juridiska
personerna, torde nämligen full säkerhet icke finnas för att till dem
överlämnade donationsfonder komma i åtnjutande av samma skatteförmåner.
Befrielse från arvsskatt för de nu ifrågavarande juridiska personerna synes
fördenskull böra tagas i övervägande allenast i samband med en utredning
angående verkningarna härav med avseende å deras donationsfonder.

Såsom kammarrätten påpekat är begreppet kyrka till sin skatterättsliga innebörd
obestämt. Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande inom
d issen ter I a gs k o m m i 11 en utredning rörande bland annat kyrkosamfundens
och de frikyrkliga sammanslutningarnas rättsliga ställning, vid vilken utredning
jämväl frågan om dessa juridiska personers behandling i beskattningshänseende
torde komma under övervägande. Resultatet av berörda utredning
bör enligt utskottets mening avvaktas.

På grund härav och då nuvarande bestämmelser i ämnet tillkommit så
nyligen som år 1941, anser sig utskottet icke böra tillstyrka bifall till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 172 av herrar Dahlström
och Källman samt II: 282 av herr Mattsson angående befrielse
för kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom
hushållningssällskap från erläggande -av arvsskatt vid testamentsförvärv
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 maj 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.

Nårn a r a n d e:

från första kammaren: herrar .Inkan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl, friherre
De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander, Herman Ericsson och Carl Eric Ericsson
samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Sandberg, Orgdrd, Janson i
Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Olofsson i Höganäs, Vigelsbo och Karlsson i
Granebo.