Bevillningsutskottets betänkande nr 32-

21

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1945 kl. 5 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion örn
ändrade bestämmelser angående utskänkning av rusdrycker
i samband med vissa föreställningar.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, I: 16,
av herr Wistrand m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att utredning måtte verkställas om och i vilken utsträckning
gällande bestämmelser i 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen
böra underkastas omarbetning i sådan riktning, att utskänkning av
rusdrycker må äga rum även i samband med sådana nummer av soarébetonad
karaktär, som icke kunna direkt hänföras till konsert».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Enligt 5 kap. 3 § förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning av
rusdrycker må vid offentligt skådespel, varieté- eller cirkusföreställning eller,
med undantag av konsert, annan föreställning, till vilken allmänheten har
tillträde, så ock vid offentlig danstillställning utskänkning ej ske i lokal eller
å plats, där föreställningen eller danstillställningen äger rum, eller i annan
därmed i inre förbindelse stående lokal; dock må länsstyrelsen, sedan i annan
stad än Stockholm magistraten samt på landet kommunalnämnden avgivit
yttrande, för särskilda fall medgiva rätt till sadan utskänkning.

Rusdtyckslagstiftningsrevisionen, vilken utarbetat det förslag som låg till
grund för 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning, anförde bland annat, att
enligt motsvarande stadgande i 1917 års förordning i detta ämne utskänkningsförbudet
icke gällde i fråga örn konsert, vid vilken uteslutande utfördes
instrumentalmusik. Begränsningen till instrumentalmusik syntes revisionen
icke vara nödvändig. Utförande av exempelvis sång till luta eller kvartettsång
å restauranglokaler kunde enligt revisionens åsikt knappast hänföras
till sådan föreställning, under vilken restriktioner av förevarande art borde
ifrågakomma. På grund därav föreslog revisionen, att utskänkningsförbudet
icke skulle avse något slag av konsert och att alltså utskänkningen skulle

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

kunna bedrivas å restauranglokaler icke blott i samband med utförande av
instrumentalmusik utan även vid konsert med sångnummer. En föreställning,
som hade karaktär av varieté, skulle däremot alltjämt medföra, att utskänkning
vore förbjuden.

I proposition nr 242 till 1937 års riksdag yttrade departementschefen i
ifrågavarande hänseende följande:

»I likhet med revisionen finner jag däremot förbudet mot utskänkning i
samband med varietéföreställningar m. m. alltjämt böra upprätthållas. De
smärre jämkningar, som revisionen härutinnan förordat, torde icke böra
föranleda någon erinran. I några yttranden har uttalats, att skillnaden mellan
varietéföreställning’ och ''konsert’ borde klarare än som skett angivas i
författningstexten. Detta torde emellertid knappast låta sig göra på annat sätt
an att ordet ''konsert’ ersättes med en närmare beskrivning och betecknas
exempelvis såsom sådan musikalisk underhållning, som icke är att hänföra
till varietéföreställning. Den väsentliga svårigheten, nämligen att avgöra vad
ans®.s såsom varietéföreställning, skulle därmed emellertid kvarstå.
Med hänsyn härtill har jag ej funnit skäl att föreslå någon ändring i den föreliggande
författningstexten, utan torde tveksamma fall få lösas i tillämnningen.
»

I den föreliggande motionen har framhållits, att ifrågavarande utskänkmngsförbud,
syntes vara alltför rigoröst särskilt med hänsyn till två fall,
som under år 1944 varit föremål för rättslig prövning. I det ena fallet hade
en person, som med vederbörligt tillstånd utövade utskänkning av vin å en
restaurang i Stockholm, i samband med utskänkningen anordnat underhållning,
förutom med orkestermusik och sång med pianoackompanjemang, jämväl
med uppläsning av dikter av den danske författaren Kaj Munk. Anordnaren
fälldes till ansvar, emedan underhållningen icke kunde hänföras till
sadan konsert, vid vilken utskänkning finge äga rum. Enligt motionärernas
mening vore det med hänsyn till den konstnärliga halten av ifrågavarande
uppläsning tämligen inkonsekvent att jämställa detta slag av underhållning
med varieté. Hade dikterna varit tonsatta och sjungits vid tillfället i fråga,
hade vederbörande sannolikt undgått ansvar. Med hänvisning till nämnda
rättsfall syntes en viss uppmjukning av ifrågavarande stadgande böra ske
i sådan riktning, att även annan underhållning (än konsert) av mera konstnärlig
halt finge äga rum utan särskilt tillstånd i samband med utskänkning
av rusdrycker. I det andra rättsfallet hade såsom tillståndsfordrande föreställning
rubricerats underhållning av dels en artist, som imiterat fågelläten
med munnen och utfört musikstycken med tillhjälp av vissa till exekverande
av musik normalt ej avsedda föremål, dels ock en artist, som vid utförande av
sångnummer imiterat tre kända skådespelare och en vissångare. Denna underhållning
hade anordnats allenast såsom mellanslag i det ordinarie konsertprogrammet
och de bada artisterna hade uppträtt vardera en gång per
kväll. En lättnad i utskänkningsförbudet syntes kunna ske på så sätt, att
enstaka uppträdanden av varietébetonad karaktär finge äga rum i samband
med underhållning, som i övrigt utgjordes av konsert.

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

23

1 ifrågavarande motion yrkas skrivelse till Kungl. Maj:t nied anhållan örn
utredning i sylte att erhålla ändring av stadgandet i 5 kap. 3 § rusdrycksiorsäljnmgsi
oror (hången i sa matto, att utskänkning av rusdrycker må äga
rum även i samband med sådana nummer av soarébetonad karaktär, som
icke kumla direkt hanlöras till konsert. Till stöd för detta yrkande anföra
motionärerna bland annat, att en person, som med vederbörligt tillstånd utövade
utskänkning av vin å en restaurang i Stockholm och som i samband
nied utskänkningen anordnat underhållning, förutom med orkestermusik
och sang med pianoackompanjemang, jämväl med uppläsning av dikter av
den danske lörfattaren Kaj Munk, blivit fälld till ansvar, enär underhållningen
icke kunde hänföras till sadan konsert, vid vilken utskänkning finge
äga rum. i anslutning härtill framhålles i motionen, att det med hänsyn till
den konstnärliga halten av ifrågavarande uppläsning vore tämligen inkonsekvent
att jämställa detta slag av underhållning med varieté.

Utskottet kan i detta sammanhang icke underlåta att påpeka, att vad i
motionen sålunda anförts icke riktigt återgiver de omständigheter, som torde
ha föranlett utgången i nämnda mål. Av protokollen i målet, varav utskottet
tagit del, har inhämtats, att den av motionärerna åsyftade underhållningen
av dem, som anordnat densamma, i annonser i dagspressen betecknats
såsom cabaret samt att särskild entréavgift därvid upptagits. En
improviserad uppläsning av dikter av Kaj Munk hade visserligen förekommit
vid ett tillfälle, men härför fördes av vederbörande åklagare icke någon
ansvars talan. Av utslaget i målet framgår även, att såsom till konsert ej hänlörlig
föreställning ansetts övrig underhållning i vissa av åklagaren angivna
avseenden.

Utskottet vill emellertid icke förneka, att ett förtydligande av stadgandet
i 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljxungsförordningen kan anses önskvärt. Såsom
framgår av den ovan fämnade redogörelsen ifrågasattes redan vid tillkomsten
av nämnda förordning, att skillnaden mellan »vane téf öres tänning» och
»konsert» borde klarare än som skett angivas i författningstexten. Några i
dessa hänseenden klargörande bestämmelser tillkommo emellertid icke, utan
tveksamma läll avsägos skola fä lösas i tillämpningen. Aven enbgt utskottets
mening torde det bereda vissa svårigheter att i författningstexten giva en
uttömmande beskrivning av den underhållning, som ej hör omfattas av ifrågavarande
utskänkningsförhud. I varje fäll lärer detta icke vara möjligt utan
ett närmare övervägande av denna fråga. Utskottet får härvid erinra örn
alt 1943 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit örn en förutsättningslös
och allsidig utredning angående den svenska nykterhetslagstiftningens
framtida innehåll och utformning. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 17 november 1944 har chefen för finansdepartementet tillkallat
sakkunniga för verkställande av sådan utredning. Dä utskottet förutsätter,
alt vid nämnda utredning jämväl den i förevarande motion berörda frågan
kommer att tagas under övervägande, finner utskottet ej erforderligt att i
skrivelse lill Kungl. Maj:! anhålla örn utredning i ämnet. Med hänsyn härtill
anser sig utskottet icke böra tillstyrka bifall lill motionen.

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 16 av herr Wistrand m. fl. örn ändrade bestämmelser
angående utskänkning av rusdrycker i samband
med vissa föreställningar icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 17 april 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Axel loar
Anderson, friherre De Geer, Eklund, Heuman, Franzon, Lennart Johansson och Ramberg,
samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,
Orgard, Janson i Frändesta, Karlsson i Grängesberg, Ohlsson i Kastlösa, Vigelsbo och
Kristensson.

457696. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.