4

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1945 kl. 4 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om provisorisk höjning av ortsavdragen vid inkomsttaxeringen
m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande, av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) motionen nr 270 i andra kammaren av herr Persson i Landafors m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen för sin del måtte besluta att ortsavdragen
(grundavdrag och familjeavdrag) enligt gällande kommunalskattelag och
förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt måtte som provisorium
höjas med 40 %»; samt

2) motionen nr 271 i andra kammaren av herr Carlsson i Bakeröd m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan provisorisk ändring av
gällande förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, att grundavdraget
för skattskyldig i samtliga ortsgrupper fastställes till 760 kr. i avvaktan
på att hela frågan om ortsgrupperingen löses».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.

Enligt 48 § 1 mom. kommunalskattelagen indelas samtliga orter i riket
med avseende å levnadskostnadernas höjd i fem ortsgrupper. Denna indelning
— den s. k. skattegrupperingen — verkställes av socialstyrelsen enligt
de närmare föreskrifter, som Kungl. Majit äger meddela, och gäller för en
tid av fem år i sänder.

Vidare meddelas i 16 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
föreskrift rörande statligt ortsavdrag, vars storlek i förekommande
fall bestämmes med hänsyn till de ortsgrupper, varom förmäles i 48 §
1 mom. kommunalskattelagen.

Den senast fastställda skattegrupperingen avser åren 1935—1939. Densamma
har emellertid erhållit förlängd giltighet, senast genom kungörelse
den 24 mars 1944 (nr 128), varigenom giltighetstiden förlängts till och med
utgången av år 1944.

I proposition nr 121 till årets riksdag har Kungl. Majit föreslagit riksda -

Bevillningsutskottets betänkande nr 22. ö

gen medgiva, att gällande skattegruppering skall erhålla förlängd giltighet
till och med utgången av år 1945.

Enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig fysisk person,
som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, att å den i hemortskommunen
taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag (grundavdrag
och familjeavdrag). Grundavdrag åtnjutes av såväl familjeförsörjare som
ensamstående med visst efter den ortsgrupp, till vilken hemortskommunen
hör, varierande belopp, nämligen med 340 kronor i ortsgrupp I och i högre
ortsgrupp med ett för varje ortsgrupp med 40 kronor höjt belopp. Skattskyldig,
vilken under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med
sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller
delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors inkomst,
är berättigad att, utöver grundavdrag, åtnjuta familjeavdrag. Familjeavdraget
utgör, nied lika belopp för hustru och varje barn, i ortsgrupperna I
och II 160 kronor, i ortsgrupperna III och IV 180 kronor samt i ortsgrupp
V 200 kronor.

Jämlikt 16 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
äger skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret, med visst undantag att å det taxerade beloppet åtnjuta
statligt ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag), vars storlek ävenledes
bestämmes med hänsyn till den ortsgrupp, dit den skattskyldiges hemortskommun
hör. Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige
helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst
600 kronors inkomst, är berättigad till såväl grundavdrag som familjeavdrag.
Grundavdraget och familjeavdraget för hustru utgöra vart för sig i ortsgrupp
I 600 kronor och i högre ortsgrupp ett för varje ortsgrupp med 40 kronor
höjt belopp. Familjeavdraget för vartdera av de två första barnen, för vilka
avdrag åtnjutes, utgör i ortsgrupp I 460 kronor och i högre ortsgrupp ett för
varje ortsgrupp med 40 kronor höjt belopp. För vart och ett av de övriga
barnen utgör familjeavdraget i ortsgrupp I 700 kronor och i högre ortsgrupp
ett för varje ortsgrupp med 60 kronor höjt belopp. För ensamstående skattskyldig
bestämmes ortsavdraget (grundavdrag) i enlighet med en vid förordningen
fogad tabell. Skattskyldighet inträder i enlighet med tabellen först
vid ett taxerat belopp av i ortsgrupp I 660 kronor och i högre ortsgrupp ett
för varje ortsgrupp med 80 kronor höjt belopp. Ortsavdraget för ensamstående
skattskyldig minskas successivt i storlek vid stigande taxerat belopp,
så att avdraget slutligen vid visst taxerat belopp, för ortsgrupp 1 14 000 kronor
och för högre ortsgrupp ett för varje ortsgrupp med 300 kronor förhöjt
belopp, helt bortfaller.

Frågorna om dyrortsgrupperingen och örn ortsavdragen lia under senare
tid vid upprepade tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Sedan 1943 års riksdag uttalat önskemål örn en förutsättningslös och all -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

sidig utredning rörande dyrortsgrupperingens framtida bestånd och utformning,
har Kungl. Majit tillkallat sakkunniga med uppdrag att verkställa berörda
utredning. De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1943 års dyrortskommitté,
beräknas enligt uppgift i innevarande års riksdagsberättelse
kunna avsluta sitt arbete under våren 1945.

I anledning av vid 1944 års riksdag motionsvis framställda yrkanden om
revision av familjebeskattningen yttrade samma års bevillningsutskott i sitt
häröver avgivna betänkande nr 18 bland annat, att en lättnad i barnfamiljernas
försörjningsbörda icke i någon större utsträckning kunde vinnas genom
höjning av de nu medgivna ortsavdragen. Samma utskott framhöll i
anslutning härtill, att sådana familjer, vilkas inkomster vore så låga, att något
beskattningsbart belopp ej uppkomme enligt nuvarande bestämmelser,
genom en sådan höjning icke skulle erhålla någon som helst lättnad i beskattningen.
Detta uttalande godkändes av riksdagen.

I motionen II: 270 har anförts bland annat, att under krigsåren levnadskostnaderna
stigit synnerligen kraftigt utan att lönerna i motsvarande grad
höjts. De lägre inkomsttagarnas förmåga att betala påförda skatter hade i
avsevärd grad sjunkit. Trots denna utveckling hade de skattefria avdragen
icke undergått någon höjning utan uppginge ännu till de belopp, som fastställts
beträffande ortsavdragen enligt kommunalskattelagen år 1928 samt
beträffande ortsavdragen enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
år 1938. I annan motion — vilken hänvisats till annat utskott
— hade motionärerna begärt skyndsam utredning om ett ur hälsosynpunkt
tillfredsställande, från beskattning fritt och mot införsel i lön skyddat
existensminimum. Intill dess ett sådant genom utredningen kunnat fastställas,
borde vad därmed åsyftats åtminstone till en del kunna vinnas genom
en höjning av de skattefria avdragen.

Till stöd för det i motionen II: 271 framställda yrkandet har framhållits
bland annat, att vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt förmån
av hyresfri bostad och fri kost inom många taxeringsdistrikt värderades
till 500 kronor för år. Endast för några år sedan skulle enligt motionärerna
denna förman ha uppskattats till 240 kronor. Genom denna uppvärdering
hade de lägsta inkomsttagarna på landsbygden kommit i en mycket ofördelaktig
ställning i skattehänseende. Enligt gällande bestämmelser inträdde
skattskyldighet vid en inkomst av 610 kronor för år. En pojke eller flicka,
som arbetade på fädernegården mot kost och logi jämte 10 kronor i månaden
i fickpengar, bleve sålunda skattskyldig, vilket däremot icke varit fallet
före kriget. I sådana fall, då naturaförmåner inginge i inkomsterna och penninglönen
blivit oförändrad, hade alltså en ökning av skattebördan inträtt.
För att åstadkomma rättvisa därutinnan borde en höjning av grundavdraget
motsvarande penningvärdets fall genomföras. Motionärerna ansåge, att grundavdraget
enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för
samtliga ortsgrupper borde bestämmas till 760 kronor eller vad som för närvarande
gällde för ortsgrupp V. Grundavdraget skulle därigenom i lägsta ortsgrupp
höjas med 160 kronor från nuvarande 600 kronor.

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

7

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen är frågan örn dyrortsgTupperingens
framtida bestånd och utformning för närvarande föremål för
utredning genom 1943 års dyrortskommitté, vilken beräknas avsluta sitt arbete
under våren 1945. Vidare må erinras om det ovan återgivna, av 1944
års bevillningsutskott i fråga om skattskyldiga med barn gjorda uttalandet,
enligt vilket en lättnad i barnfamiljernas försörjningsbörda icke i någon större
utsträckning kunde vinnas genom höjning av ortsavdragen. Till detta uttalande
kan utskottet helt ansluta sig.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då någon utredning angående
verkningarna av den nu ifrågasatta höjningen av ortsavdragen icke
föreligger, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till de i de förevarande
motionerna II: 270 och II: 271 framställda yrkandena örn en provisorisk
höjning av ortsavdragen.

Vad särskilt angår det i motionen II: 271 framställda yrkandet örn sådan
provisorisk ändring av förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
att grundavdraget för skattskyldig i samtliga ortsgrupper fastställes till
760 kronor, får utskottet därjämte anföra följande. Såsom framgår av den
ovan lämnade redogörelsen har Kungl. Maj:t i proposition nr 121 till årets
riksdag föreslagit riksdagen medgiva, att gällande skattegruppering må erhålla
förlängd giltighet till och med utgången av år 1945. Utskottet har i sitt
i anledning av propositionen avgivna betänkande nr 21 tillstyrkt bifall till
propositionen. Vid sådant förhållande och då utredning angående dyrortsgrupperingen,
såsom ovan nämnts, nu pågår, kan utskottet icke förorda, att
grundavdraget vid den statliga beskattningen i enlighet med motionärernas
yrkande bestämmes lika i samtliga ortsgrupper. Utskottet vill tillägga, att ett
bifall till detta yrkande skulle medföra den inkonsekvensen, att nämnda
grundavdrag vore enhetligt reglerat för samtliga ortsgrupper, medan däremot
fainiljeavdragen vid den statliga beskattningen samt såväl grundavdraget
som familjeavdragen vid den kommunala beskattningen fortfarande skulle
uppgå till olika belopp i skilda ortsgrupper. Det må även erinras om att ortsavdragen
vid den statliga beskattningen genomgående äro högre än vid den
kommunala beskattningen. Motionärernas syfte att erhålla skattelättnad för
skattskyldiga med vissa lägre inkomster vinnes sålunda icke i någon mera
avsevärd utsträckning genom en höjning av enbart grundavdraget vid den
statliga beskattningen. Ytterligare får utskottet — då i motionen närmast synes
avses hemmavarande barn, som deltagit i jordbruksarbete — framhålla,
att ortsavdragen enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beträffande ensamstående skattskyldiga bestämmas i enlighet med en
vid förordningen fogad tabell, enligt vilken beskattningsbart belopp icke
uppkommer förrän vid taxerat belopp överstigande 650 kronor i den lägsta
ortsgruppen. Detta synes hava förbisetts av motionärerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen II: 270 av herr Persson i Landafors m. fl.
örn provisorisk höjning av ortsavdragen vid inkomsttaxeringen
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

Utskottet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

2) att motionen II: 271 av herr Carlsson i Bakeröd m. fl.
om provisoriskt fastställande vid taxering till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt av det i ortsavdragen ingående grundavdraget
till ett och samma belopp i samtliga ortsgrupper
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Axel Ivar Anderson, Sjödahl,
friherre De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander, Eklund och Sundelin; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund, Sandberg,
Orgdrd, Falk, Sundström i Skövde, Vigelsbo, Bladh och Karlsson i Granebo.