Bevillningsutskottets betänkande nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 15 lebruari 1945 kl. 6 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om avskaffande av den allmänna omsättningsskatten
m. m.
(lia avd.)
Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande, av utskottet till behandling i
ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:
1) motionen nr 37 i andra kammaren av fru Rönn-Christiansson och herr
Hagberg i Luleå, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta avskaffa allmänna
omsättningsskatten»; samt
2) de likalydande motionerna nr 173 i första kammaren av herr Gustavson
m. fl. och nr 272 i andra kammaren av herr Pettersson i Norregård m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit göra framställning
om utredning och förslag avseende den allmänna omsättningsskattens
snara avskaffande och ersättande med på annat sätt utformade beskattningsåtgärder,
som med enklare förfaringssätt och mindre invecklade kontrollåtgärder
förena större hänsyn till försörjningsbörda och skattekraft».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.
I motionen lii 37 har till stöd för det däri framställda yrkandet anförts
bland annat följande. Redan vid införandet av den allmänna omsättningsskatten
hade starka betänkligheter anförts mot densamma. Under de år
som gått hade allt flera röster höjts för slopandet av nämnda skatt. Självklart
hörde omsättningsskatten till de ur social och befolkningspolitisk synpunkt
mest motbjudande formerna av beskattning, eftersom den hårdast drabbade
de små inkomsttagarna och speciellt de bamrika familjerna. Rent skattetekniskt
kunde starka invändningar göras. Uppenbart vore, att skatten såsom en
avgift för vissa varor, försålda genom hundratusental av detaljhandlare, hantverkare
och andra småföretagare, måste verka betungande. Motiveringen för
skattens bibehållande sades fortfarande vara det statsfinansiella läget. Man
hade dock underlåtit att pröva andra vägar för att åt staten tillförsäkra motsvarande
belopp. En utväg som ej prövats vöre det upprepade gånger motionsvis
framförda förslaget angående engångsskatt på förmögenhet.
I de likalydande motionerna I: 173 och II: 272 har åberopats bland annat
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 2—3. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 2-
följande. Redan vid omsättningsskattens införande hösten 1940 uttalades från
olika håll betänkligheter mot att använda en sådan särskilt för de fattigaste
tryckande och orättvis skatteform. Inom vederbörande riksdagsutskott gavs
också uttryck åt den uppfattningen, att utskottet ingalunda haft tillfälle på
ett uttömmande sätt pröva möjligheterna att med anlitande av andra utvägar
skaffa statsverket de avsedda beloppen. Redan omsättningsskattens konstruktion
såsom en avgift på vissa varor, försålda genom hundratusental av detaljhandlare,
hantverkare och andra småföretagare, vore opraktisk och osäker
samt medförde inte minst ur kontrollsynpunkt irritation och svårigheter.
Allmänheten finge dessutom lätt uppfattningen, att även örn uppbörden av
denna skatt såsom en extra börda vältrats över på näringslivet och således
lill största delen icke belastade statsverket, så bleve det dock till sist kunderna,
som finge bära det hela. Finansministern hade avsett att genom omsättningsskatten
i högre grad än förut taga de mindre inkomsttagarnas skattekraft
i anspråk. Emellertid syntes berätligad kritik kunna riktas mot såväl
utformningen som konsekvenserna av den metod, som tillgripits. Omsättningsskatten
vöre en skatt på utgifter, icke på inkomster. Då den åvilade en
mängd nödvändighetsvaror, träffades också alla därav. De små inkomsttagarna
och de fattiga barnrika familjerna drabbades utan hänsyn till försörjningsbörda
och skattekraft. Genom denna beskattningsform motverkades dilekt
samhällets sociala hjälpverksamhet, så att särskilda extraåtgärder måst
tillgripas för att motverka sådana skadeverkningar. Detta förtjänade ihågkommas,
när man talade om de belopp, som inflöte genom skatten. Det 1940
framlagda förslaget hade avsett att genom omsättningsskatten uttaga 200 miljoner
kronor årligen. Verkligheten hade emellertid väsentligt överträffat
detta. Sålunda beräknades för kommande budgetår 330 miljoner kronor skola
inflyta. Med hänsyn till statsverkets medelsbehov skulle detta vara ett enbart
glädjande föi hällande, örn skatten utgått efter sunda och rättvisa principer.
Då emellertid snarast motsatsen vore fallet, innebure detta en ofantlig ökning
av de skadliga verkningar, som från början kunnat befaras, och gåve
ökad tyngd at de skäl, som redan da förutsades böra leda till omsättningsskattens
snara avskaffande. Om detta av statsfinansiella skäl icke kunde ske
ulan vidare, talade alla rimliga skäl för en förnyad omprövning av andra utvägar
att skaffa de fran början avsedda beloppen. Det syntes ingalunda
ouppnåeligt att med användande av tillgänglig skatteexpertis uppgöra ett
bättre skatteförslag. Redan vid 1940 års urtima riksdag hade i motionerna
I: 24 och II: 30 framförts tanken på omsättningsskattens ersättande med på
annat sätt utformade beskattningsåtgärder, som med enklare förfaringssätt
och mindre invecklade kontrollåtgärder förenade större hänsyn till försörjningsbörda
och skattekraft. Dessa synpunkter syntes fortfarande värda att
prövas. En skatt sådan som omsättningsskatten, som drabbade även de ekonomiskt
sämst ställda, syntes föra alldeles för långt. Riktigt vore däremot, att
den nu gällande ortsgraderingen av skatteavdragen ledde till stora ojämnheter.
Den uppfattningen vunne allt större spridning, att innevånare på orter,
där löner och andra inkomster som regel vore större än på andra håll, borde
Bevillningsutskottets betänkande nr 2. ö
kunna nöja sig med skatteavdrag, som ansetts tillräckliga för landet i övrigt.
I vart fall syntes det rimligare, att de belopp, det här kunde vara fråga om,
uttoges genom direkt beskattning med viss progression i fråga om de högre
inkomsterna än som för närvarande genom den orättvist utan hänsyn till inkomst
och försörjningsbörda drabbande omsättningsskatten. De närmare
normerna härför syntes böra bero av utredning.
Vid framläggandet av förslaget om införande av allmän omsättningsskatt
anförde statsrådet och chefen för finansdepartementet i propositionen nr 3
vid 1940 års urtima riksdag bland annat följande. Statsfinansiella skäl talade
för att man borde i möjlig mån öka beskattningen. Penningpolitiska
överväganden ledde till samma slutsats. De ökade statliga utbetalningarna
motvägdes vid gällande uppbördsformer för inkomstskatterna sannolikt mest
effektivt genom en skärpt indirekt beskattning. Mera betydande intäkter av en
ökad konsumtionsbeskattning stöde emellertid att vinna blott om man överginge
till att anlita en allmän omsättningsskatt. Trots de vägande invändningar
av ekonomisk, socialpolitisk och även skatteteknisk art som kunde riktas
mot en sådan skatt funne sig departementschefen därför böra tillstyrka, att
det svenska skattesystemet utbyggdes med en omsättningsbeskattning.
Första särskilda utskottet vid 1940 års urtima riksdag anförde i sitt i anledning
av propositionen avgivna utlåtande, nr 10, bland annat följande.
Utskottet ansåge, att det lämpligen icke läte sig göra att uttaga det belopp,
som erfordrades för täckning av de ökade statsutgifterna, vare sig genom
en skärpning av den direkta beskattningen eller genom ett system av acciser
å vissa nödvändighetsvaror och tjänster. Utskottet funne visserligen i likhet
med departementschefen vägande invändningar kunna riktas mot en allmän
omsättningsskatt, och utskottet skulle otvivelaktigt ur såväl principiell som
skatteteknisk synpunkt under normala förhållanden icke kunnat tillråda, att
denna beskattningsform införlivades i gällande skattesystem. I dåvarande
hårt ansträngda statsfinansiella läge funne sig utskottet dock böra i princip
tillstyrka, att en allmän omsättningsskatt infördes.
Frågan om avskaffande av den allmänna omsättningsskatten har motionsvis
framförts vid varje riksdag alltsedan skattens införande. Vederbörande
utskott ha i sina i anledning av motionerna avgivna betänkanden allenast
anfört, alt då de statsfinansiella och andra skäl, som motiverat skattens införande,
alltjämt förelegat, bifall till yrkandena om avskaffande av omsättningsskatten
avstyrktes. Betänkandena lia därutinnan godkänts av varje års
riksdag.
De nu förevarande motionerna åsyfta likaledes avskaffande av den allmänna
omsättningsskatten. Bevillningsutskottet, som i princip hyser samma
uppfattning som de utskott, vilka tidigare balt att taga ställning till spöismålet
örn avskaffande av omsättningsskatten, bar emellertid ansett sig böra
i detta sammanhang något närmare utveckla skälen för detta ståndpunktstagande.
I motionerna har såsom skäl för avskaffande av omsättningsskatten fram -
UtshotUt.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 2.
för allt framhållits densammas ur social synpunkt olämpliga konstruktion.
Utskottet, som till lillio ansluter sig till den uppfattning om omsättningsskattens
nackdelar av ekonomisk, socialpolitisk och skatteteknisk art, vilken tidigare
uttalats såväl av departementschefen som av vederbörande riksdagsutskott,
vill emellertid även framhålla, att dessa nackdelars betydelse likväl
icke bör betonas starkare än vad som kan anses vara sakligt motiverat. För
belysande av omsättningsskattens verkningar vill utskottet i detta sammanhang
framhålla den utredning, som innehålles i den P. M. angående skattetrycket
för olika inkomstklasser år 1943 av Erik Lindahl och Mats Lemne.
vilken såsom Bihang D fogats till 1944 års slatsverksproposition. I detta
sammanhang torde särskilt den i promemorian intagna tabell 7 vara av intresse.
Berörda tabell avser att utvisa direkt och indirekt beskattning av gift
person med ett barn i kommun med genomsnittlig utdebitering enligt år
1943 gällande skattesatser. Enligt de i tabellen återgivna beräkningarna
medföra omsättningsskatt och A^aruskatt i inkomstklasserna mellan 1300
kronor och 10 000 kronor en belastning stigande från 30 kronor vid 1 300
kronors inkomst till 220 kronor vid 10 000 kronors inkomst, medan belastningen
uttryckt i procent av inkomsten utgör vid 1 300 kronors inkomst 2,3
procent och vid 10 000 kronors inkomst 2,2 procent samt för mellanliggande
inkomstklasser företer varierande procenttal, dock ej överstigande 2,7 procent.
För de högre inkomstklasserna föreligger enligt tabellen en belastning
stigande från 300 kronor vid 15 000 kronors inkomst till 650 kronor vid
100 000 kronors inkomst, medan belastningen i procent beräknad i förhållande
till inkomsten sjunker från 2 procent vid 15 000 kronors inkomst till
0,6 procent vid 100 000 kronors inkomst. Vid bedömandet av ifrågavarande
siffror torde emellertid å andra sidan även böra beaktas de uppgifter angående
den totala skattebelastningen, vilka innehållas i samma tabell och
som utvisa, att den totala skattebelastningen i förhållande till inkomsten
stiger från 16,6 procent vid 1 300 kronors inkomst och 25,2 procent vid
10 000 kronors inkomst till 27,5 procent vid 15 000 kronors inkomst och
48,3 procent vid 100 000 kronors inkomst.
Beträffande möjligheten att för närvarande avskaffa omsättningsskatten
anser utskottet, såsom ovan antytts, att de skäl av statsfinansiell och penningpolitisk
art, vilka åberopats till stöd för införandet av den allmänna
omsättningsskatten, allt fortfarande och även för nästkommande budgetår
äga giltighet. Emellertid synes skäl finnas för antagandet, att krigsläget
därefter kan medgiva en sådan minskning av våra beredskapsutgifter, att
de statsfinansiella förhållandena ej med samma styrka som nu tala för omsättningsskattens
bibehållande. Även ur penningpolitisk synpunkt kan vid
en förändrad konjunktur ett avskaffande av omsättningsskatten jämväl
komma att framstå såsom önskvärt. Utskottet förutsätter därför, att Kungl.
Maj:t, så snart det statsfinansiella läget och övriga omständigheter det medgiva,
vidtager erforderliga åtgärder för avvecklande av den allmänna omsättningsskatten.
Vad åter angår lämpligheten av att nu ersätta omsättningsskatten med
andra beskattningsformer får utskottet till en början uttala, att det i allt
Bevillningsutskottets betänkande nr 2. 0
fall synes uteslutet att den nya beskattning, som förutsattes i motionen II: 37,
kan bliva färdig att tillämpas i sådan tid att den redan under nästkommande
budgetår kan till sina verkningar ersätta omsättningsskatten. I anslutning
härtill vill utskottet anmärka, att det i ifrågavarande motion antydda förslaget
angående engångsskatt på förmögenhet i anledning av den vid årets
riksdag väckta motionen II: 172 i annat sammanhang kommer att behandlas
av utskottet.
Vidkommande härefter det i de likalydande motionerna I: 173 och II: 272
framförda yrkandet om utredning avseende omsättningsskattens snara avskaffande
och ersättande med andra beskattningsåtgärder får utskottet uttala,
att utskottet för sin del anser, att en avveckling av omsättningsskatten under
de omständigheter, som utskottet förutsätter, bör kunna ske utan att densamma
ersättes med någon annan beskattning. Vad beträffar den i motionerna
framförda tanken på skärpt beskattning genom sänkande av ortsavdragen
vid inkomstbeskattningen för orter i högre dyrortsgrupper, vill utskottet
i detta sammanhang allenast erinra om att frågan örn dyrortsgrupperingen
för närvarande är föremal för särskild utredning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att motionen 11:37 av fru Rönn-Christiansson och herr
Hagberg i Luleå, om avskaffande av allmänna omsättningsskatten,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt
2) att de likalydande motionerna I: 173 av herr Gustavson
m. fl. och II: 272 av herr Pettersson i Norregård m. fl., angående
utredning om avskaffande av den allmänna omsättningsskatten
och dess ersättande med annan skatt, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 februari 1945.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Ekman, Frans Ericson,
Velander, Björnsson, Eklund, Heuman, Gustaf Elofsson och Lennart Johansson, samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund, Olsson
i Gävle, Sandberg, Orgärd, Janson i Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd och Sundström
i Skövde.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 2.
Reservation
av herrar Gustaf Elofsson, Jonsson i Skedsbygd och Hammarlund, vilka
ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»Enligt utskottets mening är det en angelägenhet av stor vikt att omsättningsskatten
åtminstone i sin nuvarande utformning icke bibehålies längre än
som är oundgängligen nödvändigt. Särskilt gäller detta den del av omsättningsskatten,
som hänför sig till egentliga nödvändighetsvaror. Det är också
huvudsakligen beträffande dessa som skatten träffar orättvist och är verkligt
betungande. I avseende på varor av mer eller mindre lyxbetonad karaktär
finns däremot enligt utskottets mening ingen anledning att nu mildra beskattningen.
Skulle det visa sig nödvändigt, torde t. o. m. en skärpning kunna
äga rum beträffande sistnämnda slag av varor. Detta skulle måhända
också kunna underlätta och påskynda ett borttagande av skatten å nödvändighetsvaror.
En förutsättningslös utredning härom synes böra igångsättas
utan dröjsmål.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att motionen II: 37 av fru Rönn-Christiansson och herr
Hagberg i Luleå, om avskaffande av allmänna omsättningsskatten,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt
2) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
I: 173 av herr Gustavson m. fl. och II: 272 av herr
Pettersson i Norregård m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om skyndsam utredning angående sådan omläggning
av omsättningsskatten att nödvändighetsvaror undantagas
från beskattningen.»