Bevillningsutskottets betänkande nr 15.

5

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1945 kl. 3 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion angående
rätt till restitution av krono- och kommunal utskylder

efter genomgången långvarig sjukdom.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr Jonsson i Järvsand m. fl. väckt, till
bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 406, har hemställts, »att riksdagen
beslutar att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om proposition med förslag
avsett att tillförsäkra långvarigt sjuk, exempelvis lungsjuk, vilken efter
genomgången sjukhusvistelse och konvalescenstid, som varat i sammanlagt
minst ett år, rätt att erhålla restitution å krono- och kommunalutskylder,
som åligga vederbörande för de två senaste skatteåren före sjukdomens inträdande».

Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.

Enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen må, därest skattskyldigs skatteförmåga
finnes vara väsentligen nedsatt till följd av bland annat långvarig
sjukdom, efter beskattningsnämnds beprövande den skattskyldiges inkomst
minskas med ett belopp av högst 700 kronor. I 17 § 2 mom. förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt finnes motsvarande stadgande
beträffande den statliga beskattningen, varvid avdragets högsta belopp angives
till 1 000 kronor.

Om skattskyldigs rätt ali i annan ordning än genom nedsättning av taxering
erhålla befrielse helt eller delvis från honom påförda utskylder meddelas
regler i uppbördsreglementet och i kommunallagarna. I § 22 uppbördsreglementet
föreskrives i fråga örn kronoutskylder, att, om den skattskyldige
saknar utmätningsbara tillgångar till utskyldernas gäldande och införsel
i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta icke kan äga rum,
länsstyrelsen må besluta örn avkodning av utskylderna. Sjukdom angives
däremot icke som avkortningsanledning i uppbördsreglementet. I fråga örn
införsel föreskrives i 7 och 21 §§ av lagen örn införsel i avlöning, pension
eller livränta, ali, då införsel beviljas, visst belopp, motsvarande vad den
skattskyldige kan anses behöva till underhåll för sig själv, make och oförsörjda
barn, skall förbehållas den skattskyldige.

Beträffande kommunalutskylder gäller i förevarande hänseende enligt
1960 års kommunallagar följande. Jämlikt lagen örn kommunalstyrelse på

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 15.

landet må kommunalnämnd besluta avskrivning av kommunalutskylder, då
den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar och införsel icke kan
aga rum. Utan hinder av att avskrivning äger rum, kvarstår den skattskyldiges
betalningsskyldighet, i händelse han framdeles skulle erhålla tillgångar
(78 § 2 morn.). Avkortning av kommunalutskylder skall verkställas av kommunalnämnden,
då beslut örn efterskänkande av påförda utskylder fattats
av vederbörande kommunala representation (78 § 1 morn.). Efterskänkande
av oguldna kommunalutskylder må, där fråga ej är om antagande av ackord,
beslutas av kommunalstämma, om, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt
ömmande omständigheter befunnits föreligga (24 §). För giltighet av
dylikt beslut erfordras två tredjedels majoritet (23 § 2 morn.). Motsvarande
föreskrifter finnas i lagen örn kommunalstyrelse i stad (73 § 2 morn., 73 §
1 morn., 28 § och 27 § 2 morn.), varvid de uppgifter, som enligt lagen om
kommunalstyrelse på landet ankomma på kommunalnämnd resp. kommunalstämma,
i stället tillkomma drätselkammare resp. stadsfullmäktige.

Frågan om skattelättnad i form av avdrag vid taxeringen på grund av
nedsatt skatteförmåga har vid upprepade tillfällen varit föremål för statsmakternas
uppmärksamhet. 1939 års bevillningsutskott yttrade i sitt betänkande
nr 12, vilket betänkande närmast avsåg motionsvis väckt fråga
om undantagande av tilläggspension jämlikt lagen om folkpensionering
från beskattning, i nu förevarande hänseende bland annat följande:

> I den föregående redogörelsen har utskottet fäst uppmärksamheten på
. åtalanden, som från statsmakternas sida gjorts rörande en utvidgad
tillämpning av gällande bestämmelser angående särskilda avdrag vid ömmande
omständigheter. Genom en riktig användning av nämnda bestämmelser
är det givetvis möjligt för beskattningsmyndigheterna att åstadkomma
en relativt tillfredsställande differentiering efter skatteförmågan i de
individuella fallen mellan skattskyldiga i ett och samma inkomstläge utöver
den som åstadkommes genom familjeavdragen. Därest beskattningsmyndigheterna
för framtiden ägna denna fråga större uppmärksamhet än som hittills
varit fallet, torde det kunna förväntas, att den grupp av inkomsttagare,
varom nu är fråga, endast mera undantagsvis kommer att drabbas av skatt
till stat eller kommun.»

Även 1944 års bevillningsutskott underströk i sitt betänkande nr 6 vikten
av att den möjlighet till differentiering av beskattningen efter skatteförmågan,
som kunde vinnas genom tillämpning av bestämmelserna om avdrag
vid ömmande omständigheter, begagnades i sådana fall, då skäl därtill
förefunnes.

1 den föreliggande motionen har anförts bland annat, att stora svårigheter
uppställde sig för en lungsjuk, som återginge till förvärvsarbete. I
manga tall hade det hänt, att en lungsjuk, då han efter sjukhusvistelse
skulle hämta sin första avlöning, funne att vederbörande skattemyndigheter

Bevillningsutskottets betänkande nr 15.

7

genom införsel å lönen tillförsäkrat sig en betydande del av densamma.

De umbäranden, som kunde bliva en följd av skatteinförseln, kunde ofta
medverka till ett återfall i sjukdomen. Detta läge icke i samhällets intresse.

Många kommuner hade också insett detta och medgivit den lungsjuke
»restitution å resterande skatter», då han efter sjukdomen ater börjat arbeta,
samt medverkat till att restitution å kronoutskylder även erhållits
från vederbörande länsstyrelse. Detta vore dock icke alltid fallet, varför
likformighet härutinnan borde åstadkommas.

I förevarande motion har yrkats skrivelse till Kungl. Maj:t i syfte att Utskottet
skattskyldig, som under längre tid lidit av sjukdom — exempelvis lungsjukdom
— skall erhålla »restitution å krono- och lcommunalutskylder, som
åligga vederbörande för de två senaste skatteåren före sjukdomens inträdande».
Utskottet får i anledning härav framhålla, att restitution av erlagda
utskylder till följd av sjukdom enligt nuvarande bestämmelser kan
medgivas i det fall, att, sedan taxeringen ägt runi samt utskylder med
ledning härav påförts och erlagts, den skattskyldige efter besvär över
taxeringen tillerkännes avdrag på grund av nedsatt skatteförmaga och
sålunda erhåller nedsättning i taxeringen. Annorledes än efter nedsättning
av taxeringen kan däremot restitution av erlagda utskylder av orsak, som
nu nämnts, icke ske. Någon ändring härutinnan lärer ej kunna ifrågakomma.

Då emellertid i motionen talas örn »restitution å resterande skatter», utgår
utskottet ifrån att med det i motionen framställda yrkandet avses, icke
restitution i verklig mening, utan ökad möjlighet till efterskänkande av
restförda och således icke erlagda utskylder. Av den ovan lämnade
redogörelsen framgår, att enligt nuvarande bestämmelser möjligheten till
sådant efterskänkande är mycket begränsad. Vad angår kronoutskylder
föreskrives i uppbördsreglementet, att avkortning av dylika utskylder
må äga rum, därest den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till
utskyldernas gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension
eller livränta icke kan ske. Inträffad sjukdom föranleder däremot icke i
och för sig avkortning av påförda utskylder. Beträffande kommunalutskylder
är enligt kommunallagarna möjligheten till efterskänkande av utskylder
något större. Förutom att vid bristande tillgång till utskyldernas gäldande
avskrivning av utskyldema må äga rum, kan kommunalstämma resp.
stadsfullmäktige, då verkligt ömmande omständigheter befunnits föreligga,
efter prövning i varje särskilt fall meddela beslut örn eftei skänkande av
oguldna kommunalutskylder, varefter utskylderna skola av vederbörande
kommunalnämnd resp. drätselkammare avkortas.

Utskottet beaktar till fullo de svårigheter, som i de i motionen avsedda
fallen kunna uppstå för skattskyldiga, vilkas inkomst är låg och som häfta
för restförda utskylder. Givetvis är önskvärt, att dessa svårigheter bliva

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 15.

eliminerade i den utsträckning detta kan ske. Att avhjälpa dessa svårigheter
genom införande av bestämmelser örn utvidgad rätt till efterskänkande
av utskylder anser sig utskottet dock icke kunna förorda. Det stöd, de
i motionen avsedda skattskyldiga otvivelaktigt behöva, bör enligt utskottets
mening lämnas i annan form än genom efterskänkande av dem påförda
utskylder. Utskottet vill emellertid framhålla önskvärdheten av att
de möjligheter, som nu finnas att vid taxeringen och indrivningen medgiva
skattelättnad för sådana skattskyldiga, varom här är fråga, bliva iakttagna
av vederbörande myndigheter.

De i motionen påtalade förhållandena sammanhänga där^ned att enligt
vårt skattesystem skatterna skola erläggas så lång tid efter det inkomsten
intjänats. Att söka råda bot mot detta missförhållande har länge framstått
såsom ett angeläget önskemål. Flera utredningar i detta syfte ha tidigare
ägt rum, vilka dock ej föranlett lagstiftningsåtgärd. För närvarande pågår
inom 1944 års uppbördsberedning utredning i ämnet. Enligt den vid årets
riksdag avgivna riksdagsberättelsen beräknar beredningen att under våren
1945 kunna slutföra sitt arbete. Därest den nu pågående utredningen skulle
leda till åsyftat resultat, torde de i motionen avsedda svårigheterna för
skattskyldiga, som drabbats av långvarig sjukdom, väsentligen bliva avhjälpta.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 11:406 av herr Jonsson i Järfsand m. fl.
angående rätt till restitution av krono- och kommunalutskylder
efter genomgången långvarig sjukdom icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Axel
Ivar Anderson, Sjödahl, friherre De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander och
Franzon, samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,
Orgård, Janson i Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Fröderberg och
Bladh.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1945
540885