Bevillningsutskottets betänkande nr ti -

3

Nr 14.

Ankom lill riksdagens kansli den X mars 1945 kl. 11 fm.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majds proposition
angående temporär utsträckning av rätten för
fiskefartyg att intaga gods från provianteringsfrilager i
vissa städer.

I en den 2 februari 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 52, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att, utan hinder av bestämmelserna
i § 4 förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager,
för tiden 1 juli 1945—30 juni 1946 medgiva, att fiskefartyg, som åtnjuter
rätt att från provianteringsfrilager i någon av städerna Göteborg, Lysekil
och Strömstad intaga gods för avgång till i Nordsjön eller därbortom belägen
fiskeplats, må på de villkor Kungl. Maj :t kan finna skäl föreskriva komma
i åtnjutande av sådan rätt jämväl när fartyget avgår till utanför svenskt territorialvatten
belägen fiskeplats i Skagerak eller Kattegatt.

Enligt § 4 föl-ordningen den 15 november 1912 (nr 298) örn provianteringsfrilager
i dess nu gällande lydelse (förordn. den 5 december 1914, nr
407, och den 24 maj 1928, nr 123) må gods, fördelat i större eller mindre partier,
för proviantering eller utrustning från sådant frilager utlämnas till fartyg,
under villkor, bland annat, att fartyget utklarerat till utrikes ort. Vid
meddelande åt stad av tillstånd till åtnjutande av provianteringsfrilagersrätt
ankommer det dock på Konungens prövning, huruvida rätt att från provianteringsfrilager
intaga gods jämväl ma tillkomma med vederbörligt svenskt
mätbrev försett däckat fiskefartyg, vilket skall avgå till i Nordsjön eller därbortom
belägen fiskeplats.

Genom särskilda resolutioner den 13 mars 1914 har Kungl. Majit meddelat
städerna Göteborg, Lysekil och Strömstad tillstånd att tills vidare åtnjuta
provianteringsfrilagersrätt samt tillika förklarat, att rätt att fran provianteringsfrilager
intaga gods finge under vissa förutsättningar tillkomma bland
annat fiskefartyg, som nyss nämnts, vilket från någon av nämnda städer
skulle avgå till i Nordsjön eller därbortom belägen fiskeplats.

Genom proposition den 12 februari 1943, nr 56, har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen alt bemyndiga Kungl. Majit att, utan hinder av bestämmelserna
i § 4 förenämnda förordning, för tiden 1 juli 1943—30 juni 1945 medgiva,
att fiskefartyg, som åtnjöte rätt att från provianteringsfrilager i någon
av ifrågavarande städer intaga gods för avgång till i Nordsjön eller där -

Ut kottet.

* Bevillningsutskottets betänkande nr 11.

bortom belägen fiskeplats, finge på de villkor Kungl. Maj:t kunde finna skäl
föreskriva komma i åtnjutande av sådan rätt jämväl när fartyget avginge till
utanför svenskt territorialvatten belägen fiskeplats i Skagerak eller Kattegatt.

Sedan riksdagen i skrivelse den 20 mars 1943, nr 74, lämnat det begärda
bemyndigandet, har Kungl. Maj:t genom beslut den 9 april 1943 dels medgivit,
att fiskefartyg, som avsåges i riksdagens berörda bemyndigande, finge
bils vidare under tiden 1 juli 1943-30 juni 1945 komma i åtnjutande av omformalda
utvidgade rätt att intaga gods från provianteringsfrilager. dels ock
meddelat vissa föreskrifter för åtnjutande av nämnda förmån.

Efter anmodan har generaltullstyrelsen i skrivelse den 17 januari 1945
avgivit yttrande beträffande behovet av utsträckning av tiden för den sålunda
utvidgade provianteringsfrilagersrätten och därvid anfört, att då Nordsjön
och vattnen därbortom genom det pågående kriget fortfarande vöre
stängda för svenskt fiske, en förlängning av giltighetstiden för Kungl. Maj:ts
beslut syntes styrelsen påkallad, förslagsvis intill utgången av juni månad
1946.

Föredragande departementschefen har i likhet med generaltullstyrelsen
funnit omständigheterna påkalla en utsträckning av giltighetstiden för den

rätt, varom här är fråga. Bemyndigandet syntes böra avse tiden 1 juli 1945_

30 juni 1946. Örn före utgången av nämnda tid sådana ändrade förhållanden
skulle inträda, att ifrågavarande rätt ej längre borde tillgodonjutas,
komme bemyndigandet givetvis icke längre att tagas i anspråk.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
får hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 52.

Stockholm den 1 mars 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.

Närvarande: se allder betänkande nr 13.