Bevillningsutskottets betänkande iv 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1945 kl. 11 fm.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utsträckning i vissa fall av i 8 § 1 mom.
tulltaxeförordningen stadgade tidsfrister för åtnjutande
av tullfrihet.

I en den 2 februari 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 51, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samina dag, föreslagit
riksdagen att medgiva, att Kungl. Majit må för tiden 1 juli 1945—30 juni
1947 i särskilda fall medgiva utsträckning av tullfrihet, varom i 8 § 1 mom.
tulltaxeförordningen stadgas, utöver i nämnda författningsrum bestämd
längsta tid.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Enligt 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen må på särskild framställning tullfrihet
under viss tid medgivas bland annat för åtskilliga i nämnda författningsrum
angivna varor, vilka inkommit till riket men äro avsedda att återutföras.

Sådan tullfrihet må icke medgivas för längre tid än ett år från införseln,
dock må tiden utsträckas till högst två år, då tullfrihet medgives för varor,
som inkomma för att användas antingen såsom modeller eller mätverktyg
eller för annat dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara eller ock vid
avprovning av vara, som är avsedd att utföras.

Genom proposition den 12 februari 1943, nr 57, föreslog Kungl. Majit riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit för tiden 1 juli 1943—30 juni 1945 att i
särskilda fall medgiva utsträckning av tullfrihet, varom i ovanberörda författningsrum
stadgas, utöver däri bestämda längsta tid.

Sedan riksdagen i skrivelse den 20 mars 1943, nr 75, lämnat det begärda
bemyndigandet, förklarade Kungl. Majit i brev till generaltullstyrelsen den 9
april 1943 sig vilja, efter framställning i varje särskilt fall av vederbörande
varuhavare, meddela beslut, huruvida och i vad man tullfrihet finge åtnjutas
utöver i omförmälda författningsrum stadgad längsta tid. Sådan utsträckning
av tiden flir åtnjutande av tullfrihet har därefter, pa särskilda
framställningar, medgivits av Kungl. Majit i åtskilliga fall.

Efter anmodan har generaltullstyrelsen i skrivelse den 11 januari 1945
avgivit yttrande rörande behovet av förlängning av tiden för det av riksdagen
lämnade bemyndigandet och därvid anfört, att då de skäl, vilka legat

milling till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 13—15.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

Utskottet.

till grund för bemyndigandet, fortfarande syntes vara för handen, en utsträckning
av giltighetstiden för detsamma, förslagsvis intill utgången av juni
månad 1947, syntes styrelsen vara påkallad.

Föredragande departementschefen har funnit de försvårade handelsförbindelserna
med utlandet fortfarande göra det önskvärt, att möjlighet beredes
Kungl. Majit att utsträcka tidsfristerna för temporär tullfrihets åtnjutande
i de fall, varom här är fråga. Departementschefen har förordat, att
härför erforderligt bemyndigande, vilket syntes böra gälla för tiden 1 juli
1945—30 juni 1947, inhämtas hos riksdagen. Därvid har departementschefen
förutsatt, att bemyndigandet må tillämpas även i fråga örn redan utgångna
tidsfrister, såvida ansökning om förlängning göres i fall, då tull ännu icke
erlagts.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag,
får hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Majits förevarande proposition
nr 51.

Stockholm den 1 mars 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Axel
Ivar Anderson, Sjödahl, friherre De Geer, Ekman, Frans Ericson, Velander och
Heuman; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,
Orgård, Janson i Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Sundström i Skövde och
Fröderberg.