Riksdagens skrivelse nr 369.

1

Nr 369.

Godkänd av första kammaren den 27 juni 1944.
Godkänd av andra kammaren den 27 juni 1944.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående anslag till vissa nya
kraftstationer m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 194.)

Till Konungen.

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t (kapitalbudgeten, bilaga 4, punkt 43)
föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
bliva riksdagen förelagd, till Vissa nya kraftstationer m. m. för budgetåret
1944/45 beräkna ett investeringsanslag av 11 000 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 93, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 11
februari 1944, föreslagit riksdagen att

dels för budgetåret 1944/45 å kapitalbudgeten under rubrik Statens affärsverksfonder,
Statens vattenfallsverk, anvisa följande investeringsanslag, näm -

ligen till

Kraftstation vid Nämforsen ............................................. 7 000 000 kronor

Kraftstation vid Forsmoforsen ....................................... 2 000 000 »

Regleringsåtgärder i Ångermanälvens flodområde ............ 1 000 000 »

Tilloppstunnel vid Porjus kraftstation ........................... 1 000 000 »

dels bemyndiga Kungl. Majit att pröva och godkänna de överenskommelser,
som kunna träffas mellan vattenfallsstyrelsen och Krångede aktiebolag örn
byte av styrelsen tillhöriga andelar i Moforsen mot andelar till motsvarande
värde i Forsmoforsens dämningssträcka samt örn inköp från bolaget av ytterligare
fallhöjd i sistnämnda sträcka;

dels ock medgiva, att för bestridande av kostnaderna för nämnda inköp av
ytterligare fallhöjd må disponeras högst 150 000 kronor av det å kapitalbudgeten
för budgetåret 1943/44 under förenämnda rubrik uppförda investeringsanslaget
till Inköp av vattenfall och fastigheter.

Riksdagen har tidigare (skrivelse nr 332) anmält sitt beslut rörande förevarande
proposition i vad avser överenskommelsen med Krångede aktiebolag
örn inköp av vattenrätt och beträffande rätt att disponera medel för sagda
inköp.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 14 sami. Nr 369—370.

ISOQ 44

2

Riksdagens skrivelse nr 369.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft två likalydande
motioner, I: 3 och II: 20, vari hemställts, att riksdagen på kapitalbudgeten
för budgetåret 1944/45 i och för påbörjande av utbyggnad av Harsprånget i
Lule älv måtte anvisa ett belopp av 5 000 000 kronor samt att riksdagen även
måtte anvisa 5 000 000 kronor till utvidgning av Porjus kraftverk.

I överensstämmelse med vad som i statsverkspropositionen bebådats har i
förevarande proposition framlagts förslag örn påbörjande av två nya kraftverksbyggnader
i Ångermanälven, nämligen en vid Nämforsen om 38 000
kilowatt för en kostnad av 20 000 000 kronor och en vid Forsmoforsen om
59 000 kilowatt för en kostnad av 28 500 000 kronor.

Med hänsyn till de omkastningar, som en kommande fred kan medföra,
ställer det sig för närvarande mer än eljest svårt att fastställa planerna för
den statliga utbyggnadspolitiken på kraftförsörjningens område.

Som ett lämpligt led i det utbyggnadsprogram, vilket man under sålunda
rådande ovissa förhållanden har att utforma, torde de i propositionen angivna
båda kraftstationerna vid Ångermanälven kunna inpassas. Utbyggnadskostnaden
ställer sig jämförelsevis fördelaktig, vartill kommer en med hänsyn till
kraftbehoven inom landets olika delar gynnsam belägenhet. Riksdagen har
ansett sig böra bevilja de för detta ändamål begärda anslagen liksom ock anslaget
å 1 000 000 kronor för vissa med de båda kraftverksbyggena samman
hörande regleringsåtgärder i Ångermanälven.

Däremot måste det uppenbarligen ställa sig betydligt mera vanskligt att
nu fatta beslut om en anläggning av den storleksordning, som ifrågasatts vid
Harsprånget. I anslutning till de i ämnet väckta motionerna och pa grund av
det intresse frågan örn Harsprångets utbyggnad måste tilldiaga sig har liksdagen
ansett det vara av intresse att närmare belysa nämnda fråga. Inledningsvis
må då erinras örn de invecklade problem som denna fråga inrymmei
på grund av å ena sidan den per enhet räknat ovanligt låga utbyggnadskostnaden
men å andra sidan svårigheterna att finna avsättning för de stora kraftbelopp,
som anläggningen komme att lämna.

Frågan har också ett mycket påtagligt samband med hela problemet örn
möjligheterna att effektivt befrämja Norrbottens utveckling. I detta avseende
må till en början erinras, att Norrbotten ej endast beträffande tillgång på
järnmalm och virke utan även främst i fråga örn vattenkraft är utomordentligt
rikt. Av landets i och för sig sällsynt stora vattenfallstillgångar finnes över
en tredjedel inom Norrbotten. Då det gällt att uppgöra planerna för Norrlands
industriella utveckling hava också sedan gammalt särskilt stora förhoppningar
fästs vid de i Lule älv intill varandra befintliga Porjus- och Harsprångsfallen,
varav Porjus är i det närmaste fullt utbyggt (cirka 115 000 kilowatt),
medan en tidigare år 1918 beslutad utbyggnad av Harsprånget sedermera’avbröts
efter det inemot 10 miljoner kronor nedlagts där. Endast en
mycket ringa del av detta belopp anses bliva till nytta vid en framtida kraftverksbyggnad,
vilken på grund av dammbyggnadsteknikens utveckling förutsattes
kunna ske med en avsevärt större uppdämning närmare det tilltänkta
kraftverket och till följd härav betydligt kortare tilloppstunnlar än dem som
åren omkring 1920 påbörjades.

3

Riksdagens skrivelse nr 369.

Besluten om utbyggnaderna av såväl Porjus som Harsprånget grundades
på en av vattenfallsstyrelsen uttalad och av departementschefen biträdd uppfattning
att dessa fall genom de betydande kraftbelopp som till billigt pris
kunde erbjudas skulle bliva en lämplig grundval för en ny elektrokemisk och
elektrotermisk industri. Utbyggt med 6 enheter för 105 000 kilowatt beräknades
Harsprånget efter 1913 års pris kosta 32 och efter 1918 års pris 70 miljoner
kronor. Mot ovan anförda siffror må sättas vattenfallsstyrelsens nu
framlagda betydligt mera fördelaktiga kalkyler, enligt vilka ett kraftverk om
250 000 kilowatt skulle kunna erhållas för 80 miljoner kronor. I samband med
beslutet år 1918 örn Harsprånget erinrade departementschefen örn vådan av
att örn dessa stora fall ej utbyggdes åtskilliga av de industrier, som anmält
sig till erhållande av kraft i Norrbotten, i stället igångsattes i Norge, en utveckling
som han funne beklaglig.

Det kan knappast sägas att de sålunda uttalade förhoppningarna örn en
industriell utveckling kring Porjus uppfyllts. Den tillverkning av fosfatgödningsämnen,
vilken vid beslutet örn Harsprångets utbyggnad ansågs möjlig,
har visserligen nu på 1940-talet kommit i gång som krigsindustri med förläggning
i Malmberget. Men de vitt syftande planerna på en salpetertillverkning
fingo förfalla, varvid i stället motsvarande norska produktion efter hand
ökades. Det bör dock nu efteråt konstateras, att en svensk tillverkning
genomförd efter de metoder, som då stodo till buds, knappast blivit ekonomiskt
lyckosam. Yad den elektrotekniska industrien beträffar märkas visserligen
smältverket vid Porjus för framställning av kiselmetall och det nyligen
igångsatta järnverket i Luleå.

I motionerna har nu med rätta framhållits det allmänt erkända behovet
av att Norrlands befolkning får ett förbättrat försörjningsunderlag liksom
ock det kända förhållandet att god tillgång till elektrisk energi till lågt pris
är en av de viktigaste grundförutsättningarna för utvecklingen av rikt näringsliv.
Alldeles särskilt starka skäl torde tala för att dessa allmänna synpunkter,
utan undanskjutande självfallet av sunda affärsmässiga normer, bilda
grundvalen för kraftförsörjningspolitiken inom Norrbottens län. Ej minst på
det elektrotekniska området borde Norrbotten kunna få en ställning, som bättre
svarar mot dess rikedom på elektrisk kraft. Från fackmannahåll har — i
samband med kraven på mera tidsenliga statliga forskningsanordningar —
påvisats vilken betydelse de på elektroteknisk väg framställda produkterna
ha för näringslivet och vilka goda förutsättningar Sverige har för en dylik
produktion tack vare sin billiga vattenkraft. Genom de långa transporterna
och de billiga sjötransporternas avbrott under en lång vinter motvägas självfallet
de fördelar Harsprånget kan erbjuda i form av billigt kraftpris. Att
transportsvårigheterna även vad Norrland beträffar låta sig övervinnas bestyrkes
bland annat av den norrländska trävaruindustriens frammarsch samt
också av den elektrokemiska industri, som redan nått en glädjande utveckling
i Västernorrlands län. Tillgången till billig elektrisk kraft har därvidlag
varit den förnämsta lokaliseringsfaktorn. Efter den snart genomförda järnvägselektrifieringon
av norra stambanan ända upp till Boden, där den sedan gam -

4

Riksdagens skrivelse nr 369.

malt jämväl elektrifierade riksgränsbanan tar vid, torde taxepolitiken få gå ut
på att kunna särskilt vad massgodset beträffar bjuda billiga genomgångstransporter.
Ett samarbete mellan järnvägsstyrelsen och de enskilda företagarna
torde i detta avseende ej endast för Norrbottens del utan även mera
allmän nationellt sett kunna ge betydelsefulla resultat.

Det är ett stort intresse för vårt land att de kraftillgångar som ligga i
landets vattenfall bliva utnyttjade. Harsprånget har sina företräden i stor fallhöjd
och vattenmängd samt relativt billig utbyggnad. De långa avstånden
göra att överföring av ström söderut icke för närvarande ställer sig gynnsam
Först när frågan örn överföring på långa avstånd på lämpligt sätt blir löst
kan Harsprångets kraftmängd tillgodogöras i landets mellersta och sydliga
delar. I första hand bör därför intresset knytas till dess användning inom
Norrland. Detta kan icke ske utan fortsatt industriell utbyggnad i dessa delar
av landet.

Uppkomsten av nya industrier och utvidgning av redan befintliga i Norrland
med utnyttjande av denna landsdel egna rika naturtillgångar är ett icke
endast norrländskt intresse utan ett intresse för hela vårt land.

Vattenkraftutbyggnad i Norrland, närmast i fråga om Harsprånget, samt
den industriella utvecklingen i landsdelen äro sålunda frågor som höra samman
och äro beroende av varandra.

Riksdagen anser dessa frågor vara förtjänta av en ingående och snabb utredning.
Riksdagen utgår från att spörsmålen upptagits av den s. k. Norrlandsutredningen.
Möjligen böra frågorna göras till föremål för en specialundersökning.
Det kan tänkas att en viss stagnation uppstår efter fredsslutet beträffande
brytningen inom de norrländska malmfälten. Den lediga arbetskraft
som därigenom uppstår kunde möjligen vinna sysselsättning vid utbyggnad
av Harsprånget. Därför måste den undersökning som här åsyftas
bedrivas med största möjliga skyndsamhet.

Av vattenfallsstyrelsens yttrande framgår, att styrelsen fullföljer genomarbetandet
av byggnadsprojektet för Harsprånget genom borrningar i berggrunden
och andra undersökningar på platsen. Riksdagen finner angeläget att
förberedelserna även i övrigt fortgå så att förslag till utbyggnad kan ligga
färdigt att framläggas, så snart de erforderliga ekonomiska och samhälleliga
betingelserna föreligga.

Beträffande till sist frågan om anslag till fortsatt utbyggnad av tilloppstunnel
vid Porjus kraftstation har i motionerna hemställts om ett anslag för detta
ändamål med 5 000 000 kronor. För sagda ändamål torde emellertid för nästa
budgetår vara tillfyllest med det belopp av 1 000 000 kronor, som äskats i den
efter motionernas väckande framlagda propositionen.

Under åberopande av vad som sålunda anförts får riksdagen anmäla, att
riksdagen, med bifall till Kungl. Majlis förslag samt i anledning av motionerna
I: 3 och II: 20 i vad de avse Porjus kraftstation, för budgetåret 1944/45 under
statens affärsverksfonder, statens vattenfallsverk, anvisat följande investeringsanslag,
nämligen till

Riksdagens skrivelse nr 369.

5

Kraftstation vid Nämforsén .......................................... kronor 7 000 000,

Kraftstation vid Forsmoforsén ....................................... » 2 000 000,

Regleringsåtgärder i Ångermanälvens flodområde ............ » 1 000 000,

Tilloppstunnel vid Porjus kraftstation ........................... » 1 000 000.

Stockholm den 27 juni 1944.

Med undersåtlig vördnad.