Riksdagens skrivelse nr 319.
9
Nr 319.
Godkänd av första kammaren den 2 juni 1944.
Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1944.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits
proposition angående rationalisering och utbyggnad av
skolhälsovården m. m. jämte vissa i ämnet väckta
* motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 138.)
Till Konungen.
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkt
163 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
4 januari 1944) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1944/45 dels
till Fortbildningskurser i skolhygien för lärare ett reservationsanslag av 10 000
kronor; dels ock till Utgivande av tryckt handledning rörande skolans hälsovårdsarbete
ett reservationsanslag av 15 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 193, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25
februari 1944, föreslagit riksdagen att
1. medgiva, att statsbidrag till kostnader för skolhälsovård vid folkskoleväsendet
må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för ecklesiastikdepartementet
i sistnämnda statsrådsprotokoll förordat;
2. till Fortbildningskurser i skolhygien för lärare för budgetåret 1944/45
anvisa ett reservationsanslag av 10 000 kronor;
3. till Utgivande av tryckt handledning rörande skolans hälsovårdsarbete
för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 15 000 kronor;
4. till Utrustning för skolhälsovård vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter
för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 95 000
kronor;
10
Riksdagens skrivelse nr 319.
5. medgiva att statsbidrag till kostnader för skolhälsovård vid högre kommunala
skolor må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen
i nyssnämnda statsrådsprotokoll förordat.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft dels de likalydande
motionerna I: 302 och II: 477, vari hemställts, att riksdagen ville besluta,
att sådana ändringar i rationaliserande syfte vidtagas, som äro möjliga inom
ramen av Kungl. Maj:ts förslag, samt att statsbidrag till skolskötersketjänstema
vid folkskolorna måtte utgå efter samma grunder, som föreslagits för
motsvarande tjänster vid kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor och
praktiska mellanskolor, dels ock motionen I: 293, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att statsbidrag till kostnad för skolläkares resor måtte utgå
med det belopp, som överstiger 3 kronor per besök, samt efter enahanda grunder
till rikets alla landskommuner. .
I. Hälsovården inom folkskoleväsendet.
Av den redogörelse för de nuvarande förhållandena i fråga om skolhälsovården,
som lämnats av departementschefen, framgår, att för närvarande
endast omkring 40 procent av folkskolebarnen stå under läkarövervakning
av tillfredsställande beskaffenhet samt att övervakning av skolsköterska förekommer
endast beträffande omkring 23 procent av folkskolornas lärjungar.
För att en hälsokontroll skall kunna anses vara av fullgod beskaffenhet fordras
emellertid enligt skolöverläkarens uppfattning, vilken riksdagen för sin del
delar, en kontinuerlig övervakning under hela skoltiden, utförd av skolläkare
med bistånd av skolsköterska. Härutinnan brister det sålunda för närvarande
i icke ringa utsträckning. Riksdagen vill därför uttala sin tillfredsställelse över
att genom framläggandet av nu ifrågavarande förslag ett stort steg tagits i
riktning mot en önskvärd rationalisering och utbyggnad av hälsovårdsarbetet
inom vårt skolväsen. Riksdagen vill i detta sammanhang understryka den
av departementschefen uttalade åsikten, att slutmålet härvid bör vara, att
en organisation av skolläkare och skolsköterskor uppbygges, som kan fortlöpande
vaka över hälsotillståndet hos samtliga svenska barn under skolåldern.
Den skolhygieniska verksamheten inom folkskolorna skulle enligt det framlagda
förslaget i första hand bli av förebyggande, hälsovårdande natur och
icke sjukvård i egentlig mening. Huvudmomenten däri skulle bli dels årliga
läkarundersökningar av samtliga skolbarn i första, sista och en mellanliggande
klass och dels dessemellan skeende särskilda undersökningar av klena
eller sjukliga s. k. »kontrollbarn» och av de barn som — utan att ha antecknats
som »kontrollbarn» — av målsman, lärare eller skolsköterska hänvisats
till skolläkaren för särskild undersökning. För varje barn skulle komma
att upprättas ett riksgiltigt s. k. »hälsokort». Vid undersökningarna skulle det
11
Riksdagens skrivelse nr 319.
ankomma på läkaren att vidtaga lämpliga åtgärder i förm av råd, instruktioner,
vårdhänvisningar m. m. Barn, som behöva särskild övervakning och
tillsyn, skulle sedermera komma att av läkaren med sköterskans bistånd
kontinuerligt övervakas. Ett intimt samarbete mellan läkaren och sköterskan
å ena sidan samt lärare och målsmän å andra sidan förutsättes vidare komma
att äga rum.
Skolläkargöromålen skulle enligt det föreliggande förslaget för landsbygdens
och de mindre städernas vidkommande i allmänhet ankomma på vederbörande
tjänsteläkare, d. v. s. i första hand provinsialläkarna. Skoldistrikten
skulle dock vara oförhindrade att anlita även andra läkare såsom skolläkare.
Större, tättbebyggda orter med omkring 10 000 invånare eller mera förutsättas
böra anställa andra än tjänsteläkare såsom skolläkare. Skolläkaren
föreslås skola garanteras ett minimiarvode per år av 2 kronor 50 öre för varje
i vederbörande skoldistrikts folkskolor inskriven lärjunge, för vilket arvode
vederbörande skoldistrikt skulle få svara mot åtnjutande av ett statsbidrag
av 50 procent av minimikostnaden, d. v. s. 1 krona 25 öre per år och folkskolebarn.
Vid sidan av skolläkaren skulle enligt departementschefens förslag för varje
skoldistrikt finnas en skolsköterska, I skoldistrikt av mindre storleksordning
förutsättes vederbörande distriktssköterska komma att åläggas att utan
särskild ersättning tjänstgöra såsom skolsköterska, medan större skoldistrikt
(samhällen med över 20 000 invånare) förutsättas komma att anlita andra,
för ändamålet särskilt avlönade sköterskor. Statsbidrag föreslås icke för kostnader
av sistnämnda slag.
Riksdagen håller i likhet med departementschefen före, att det är nödvändigt
att i största möjliga utsträckning bygga på provinsialläkar- och distriktssköterskeorganisationen
för att kunna realisera de föreliggande planerna på
skolhälsovårdens rationalisering och utbyggnad inom folkskoleväsendet, särskilt
på landsbygden. Riksdagen vill emellertid framhålla, att de nuvarande
provinsialläkar- och distriktsvårdsorganisationerna — särskilt den sistnämnda
— icke ännu torde ha nått det stadium i sin utbyggnad, att de kunna
antagas komma att överallt förmå bemästra de omfattande och viktiga arbetsuppgifter,
som vid det föreliggande förslagets realiserande komma att
påläggas dem. Riksdagen har sig bekant, att provinsialläkarna och distriktssköterskorna
mångenstädes redan nu ha så maktpåliggande tjänstegöromål,
att svårigheter torde möta att ytterligare öka dem. Flerstädes saknas dessutom
ännu distriktssköterskor helt och hållet, varjämte beträffande tjänster
av sistnämnda slag för närvarande vissa rekryteringssvårigheter göra sig märkbara.
Riksdagen befarar, att nämnda omständigheter i viss utsträckning
komma att visa sig bli till hinders för ett realiserande i full utsträckning av
de uppgjorda planerna på skolhälsovårdens effektivisering. Det måste därför
enligt riksdagens mening framhållas såsom angeläget, att, därest erfarenheten
skulle besanna de farhågor, varåt riksdagen givit uttryck, åtgärder vidtagas
12 Riksdagens skrivelse nr 319.
i syfte att påskynda utbyggandet av provinsialläkar- och distriktsvårdsorganisationerna.
Skolsköterskorna skulle enligt förslaget komma att i viss mån utgöra själva
ryggraden inom skolhälsovårdsorganisationen. Utan skolsköterskor kan den
skolhygieniska övervakningen nämligen icke få den avsedda effekten. Med
hänsyn härtill har riksdagen icke kunnat undgå att — med beaktande av vad
härutinnan anförts i de likalydande motionerna I: 302 och II: 477 — ställa
sig tveksam inför förslaget att kommuner, som anställt eller komma att anställa
särskilt avlönade skolsköterskor, icke skulle erhålla statsbidrag till
avlöningskostnaderna. Enligt riksdagens mening tala goda skäl för att statsbidrag
med förslagsvis 50 procent må kunna utgå även för kostnader av förevarande
art, varvid icke blott samhällen med över 20 000 invånare utan
även, då särskilda skäl föreligga, jämväl mindre kommuner, vilka ha möjligheter
att anställa särskilda skolsköterskor, borde kunna komma i åtnjutande
av dylikt statsbidrag. Riksdagen förutsätter därför, att Kungl. Majit föranstaltar
om utredning i angivna hänseenden och för riksdagen framlägger
det förslag, vartill utredningen må giva anledning.
I motionerna I: 302 och II: 477 erinras om att departementschefen för de
högre statliga och statsunderstödda skolornas vidkommande — utom beträffande
de allra minsta kommunala läroanstalterna — föreslagit anställande
av särskilt avlönade, i vissa fall heltidsanställda men i övrigt deltidsanställda
skolsköterskor. Motionärerna säga sig finna det mera ändamålsenligt örn man
sammanförde alla på en ort befintliga elever och med ledning av deras sammanlagda
antal anställde behövligt antal skolsköterskor. Riksdagen erkänner
det principiellt riktiga i motionärernas synpunkter. Riksdagen har trots detta
icke ansett sig böra motsätta sig departementschefens nämnda förslag men
vill framhålla önskvärdheten av att så långt av organisatoriska och andra
skäl är möjligt och lämpligt, ett samarbete etableras mellan olika skolor på
en och samma ort i syfte att rationalisera och förbilliga skolhälsovården.
Mot det föreslagna statsbidraget av 50 procent av kostnaderna för skolläkarnas
minimiarvode har riksdagen icke funnit anledning till erinran. Riksdagen
bortser härvid icke ifrån att många kommuner, särskilt på landsbygden,
vid genomförandet av det föreliggande förslaget komma att få sina utgifter
för folkskoleväsendet ökade.
Riksdagen instämmer i departementschefens uttalande örn, att kostnaderna
för distriktssköterskornas resor i egenskap av skolsköterskor böra bestridas
av vederbörande distriktsvårdsområden. Kommuner, som anställa särskilt
avlönade skolsköterskor torde, på sätt departementschefen förutsatt, böra
själva svara för kostnaderna för dessas resor i tjänsten.
I fråga om kostnaderna för skolläkarnas resor föreslår departementschefen,
att statsbidrag ej skall utgå för resor, företagna enbart inom stad, köping
eller municipalsamhälle. Häremot har riksdagen icke funnit anledning till
erinran. Beträffande övriga resekostnader förordar departementschefen, att
13
Riksdagens skrivelse nr 319.
.statsbidrag må utgå till bestridande av dessa kostnader med 90 procent inom
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, med 70 procent inom Västernorrlands,
Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent
inom övriga län. Såsom motivering för den föreslagna differentieringen anför
departementschefen önskemålet att utjämna resekostnaderna mellan å ena
sidan de glesare befolkade och i allmänhet mera skattetyngda kommunerna
i norra Sverige och å andra sidan de mera tättbebyggda södra delarna av
riket. Riksdagen erkänner riktigheten av den princip, som legat till grund för
nämnda förslag, nämligen att vissa lättnader böra beredas avsides liggande,
glest befolkade kommuner. I motionen I: 293 riktas dock vissa vägande erinringar
mot det sätt, varpå denna i och för sig riktiga princip kommit till
uttryck. Riksdagen delar de i motionen anförda betänkligheterna och skulle
funnit det önskvärt, om ett mera rättvist och mindre schablonmässigt statsbidragssystem
hade utformats. De av departementschefen förordade statsbidragsreglerna
torde även komma att i praktiken visa sig svårbemästrade,
en anmärkning, som även torde kunna riktas mot de i motionen förordade
bidragsgrunderna. Sålunda torde det komma att stöta pa betydande svårigheter
att vid bifall till departementschefens förslag rättvist fördela resekostnaderna
i de särskilda fallen mellan skilda skoldistrikt då, såsom regelmässigt
torde inträffa på landsbygden med dess ofta mycket små kommuner, skolläkaren
på en och samma resa besökt flera skoldistrikt. Dessa svårigheter
hade måhända kunnat bemästras, därest landstingen ålagts att förskottera
reseersättningarna. Riksdagen delar emellertid departementschefens principiella
betänkligheter mot att lägga denna börda på landstingen, som icke
komma att bli huvudmän för skolhälsovården. Med hänsyn till de invändningar
av olika slag, som sålunda kunna riktas mot det av departementschefen
förordade statsbidragssystemet, har riksdagen ansett vissa skäl tala för
att staten påtager sig hela kostnaden för skolläkarnas resor. Några tyngre
vägande skäl av statsfinansiell natur torde icke kunna anföras häremot, enär
de sammanlagda årliga resekostnaderna beräknats till 126 000 kronor och
departementschefen uppskattat statsbidragskostnaderna till 90 000 kronor
per år. Merkostnaderna kunna alltså beräknas komma att stanna vid 36 000
kronor för år. Riksdagen, som trots det anförda icke ansett sig böra avslå departementschefens
förslag, får dock med hänsyn till de olägenheter, som riksdagen
funnit vara förknippade med det av departementschefen förordade statsbidragssystemet,
bemyndiga Kungl. Majit att, efter den ytterligare utredning,
som må anses erforderlig, utfärda bestämmelser rörande bestridandet av
skolläkarnas resekostnader av innebörd, att staten kommer att helt svara för
dessa kostnader.
Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit i fråga om skolhälsovården
inom folkskoleväsendet har icke givit riksdagen anledning till erinran
eller uttalande.
14
Riksdagens skrivelse nr 819.
II. Hälsovården vid de allmänna läroverken.
Den verkställda utredningen visar, att även vid de allmänna läroverken
den skolhygieniska verksamheten är i behov av en rationalisering. Skolöverstyrelsens,
av departementschefen förordade förslag har utskottet ansett sig
böra godtaga. Detta förslag innebär i huvudsak, att den hygieniska verksamheten
omlägges i hälsovårdande och således i förebyggande riktning från att
för närvarande ha i huvudsak sjukvårdande, poliklinikliknande karaktär. I
samband härmed anses det vara nödvändigt att borttaga den nuvarande skyldigheten
för skolläkaren att kostnadsfritt vårda alla sjuka elever, som helt eller
delvis åtnjuta befrielse från terminsavgifter, en förmån för eleverna som för
närvarande utnyttjas endast sporadiskt och synnerligen ojämnt vid olika läroverk.
Då ifrågavarande rätt till kostnadsfri sjukvård numera i stort sett icke
torde spela samma roll som förr har riksdagen icke velat göra någon invändning
mot densammas upphörande, särskilt som detta torde vara en förutsättning
för att den åsyftade rationaliseringen skall kunna genomföras inom en
rimlig kostnadsram.
Departementschefen har särskilt framhållit betydelsen av tuberkuloskontrollens
effektivisering och dess utsträckande till att avse även lärarpersonalen.
Frågan, huruvida tuberkulosundersökningen av lärarpersonalen borde göras
obligatorisk, torde, yttrar departementschefen, framdeles böra upptagas till
prövning, varvid bland annat borde beaktas frågan, vilka påföljder en underlåtenhet
att ställa sig meddelade föreskrifter till efterrättelse borde medföra.
Riksdagen vill för sin del understryka vad departementschefen sålunda anfört.
Riksdagen får i detta sammanhang erinra, att vid bifall till det nu föreliggande
förslaget samtliga folk- och småskollärare ävensom ämneslärare vid högre
skolor synas komma att i samband med inträdet på lärarinnan underkastas
tuberkulosundersökning. Detta innebär i och för sig ett avsevärt framsteg.
Såsom slutmål synes emellertid böra uppställas en obligatorisk, periodiskt
återkommande tuberkulosundersökning av samtliga lärare vid barn- och ungdomsskolor.
Riksdagen, vars vederbörande utskott under hand inhämtat, att
frågan om införande av en obligatorisk tuberkuloskontroll för lärare vid folkskolor
och högre läroanstalter för närvarande är under övervägande, vill framhålla
vikten av att denna fråga inom en snar framtid vinner sin lösning.
Vad departementschefen anfört och föreslagit i fråga om grunder för arvoden
åt skolläkare vid de allmänna läroverken har icke givit riksdagen anledning till
erinran. Riksdagen finner även uppenbart, att skolläkarna erfordra bistånd i
sitt arbete av skolsköterskor och bifaller — under erinran om vad riksdagen
i det föregående anfört beträffande önskvärdheten av ett samarbete mellan
folkskolor och högre läroanstalter på en och samma ort — det framlagda förslaget
till skolsköterskeorganisation vid de allmänna läroverken. Riksdagen
har icke något att erinra mot den föreslagna löneställningen, Ex 7, för de 0
sköterskor, som avses skola anställas på heltid. Härvid förutsätter riksdagen
15
Riksdagens skrivelse nr 319.
emellertid, i anslutning till vad skolöverstyrelsen därutinnan anfört, att
tjänsterna efter viss kortare tid, exempelvis 2 år, förenas med pensionsrätt.
Riksdagen utgår härvid ifrån, att Kungl. Maj:t skall finna skäl att på därom
gjord framställning medgiva att nämnda två år må i den utsträckning, som
plägar ske, tillgodoräknas såsom tjänstår för erhållande av pension.
Beträffande de deltidsanställda sköterskornas avlöning förordar departementschefen
ett arvode av 60 kronor per vecka för hösttjänstgöringen respektive
3 kronor per timme för tjänstgöringen i övrigt. Enligt vad riksdagens
vederbörande utskott under hand erfarit, ha svensk sjuksköterskeförening och
skolöverläkaren vid sina förhandlingar beträffande ifrågavarande arvodesgrunder,
vilka resulterat i ett godtagande av nyssnämnda arvodesbelopp, därvid
utgått ifrån att dyrtids- och kristillägg skulle utgå å de överenskomna arvodena.
Då så emellertid icke kommer att bliva fallet har riksdagen ansett skäligt
att uppräkna nämnda belopp med 25 procent till 75 kronor respektive
3 kronor 75 öre. Med hänsyn härtill har riksdagen vidtagit en anslagshöjning
utöver det av departementschefen för ändamålet beräknade beloppet med i
runt tal 11 500 kronor. Riksdagen återkommer härtill i annat sammanhang.
I övrigt har vad departementschefen i detta sammanhang yttrat icke givit
anledning till erinran från riksdagens sida.
III. Hälsovården vid de högre kommunala skolorna.
Riksdagen har bifallit departementschefens förslag till organisation av skolhälsovården
vid ifrågavarande läroanstalter med allenast den ändringen, att
arvodena åt deltidsanställda skolsköterskor fastställts till samma belopp som
riksdagen fastställt beträffande motsvarande sköterskor vid de allmänna läroverken.
IV. Hälsovården vid folk- och småskoleseminarierna.
Vad departementschefen i förevarande hänseende anfört och föreslagit har
icke givit riksdagen anledning till annan erinran, än att arvodena till deltidsanställda
sköterskor ansetts böra fastställas efter samma grunder som lav
riksdagen beslutats för de allmänna läroverkens vidkommande. Den härav
föranledda merkostnaden, i runda tal 1 300 kronor vid folkskoleseminarierna
och 550 kronor vid småskoleseminarierna, har icke av riksdagens ansetts behöva
föranleda någon anslagshöjning för nästa budgetår.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
dels
medgivit, att statsbidrag till kostnader för skolhälsovård vid folkskoleväsendet
må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för eckle
-
16
Riksdagens skrivelse nr 319.
siastikdepartementet i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
25 februari 1944 förordat;
dels bemyndigat Kungl. Maj:t att, såvitt angår kostnaderna för skolläkarnas
resor inom folkskoleväsendet, efter den ytterligare utredning, som må anses
erforderlig, utfärda bestämmelser av innebörd, att staten kommer att helt
svara för dessa kostnader;
dels till Fortbildningskurser i skölby glen för lärare för budgetåret 1944/45
under åttonde huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag av 10 000 kronor;
dels till Utgivande av tryckt handledning rörande skolans hälsovårdsarbete
för budgetåret 1944/45 under åttonde huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag
av 15 000 kronor;
dels till Utrustning för skolhälsovård vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter
för budgetåret 1944/45 under åttonde huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag
av 95 000 kronor;
dels ock medgivit, att statsbidrag till kostnader för skolhälsovård vid högre
kommunala skolor må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad riksdagen
i det föregående angivit.
Stockholm den 2 juni 1944.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1944 Ivar Hagaströms Boktryckeri A. B.
442106