Kungl. Maj:ts proposition nr 99.
1
Nr 99.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter;
given Stockholms slott den 18 februari 1944.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GGUSTAF.
Axel Hubbestad.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 18 februari 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
föredraganden, statsrådet Rubbestad:
I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, p. 73 och 74) föreslogs,
att forslagsanslagen till avlöningar och omkostnader för statens fattigvårdsoch
barnavårdskonsulenter i avbidan på särskild proposition skulle upptagas
med allenast beräknade belopp, nämligen med 66 800 och 40000 kronor,
motsvarande de för löpande budgetår anvisade anslagsbeloppen.
Sedan trugan om möjligheterna att bereda nämnda konsulenter familjeBihang
till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 99. sxs u
2
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 99.
pensionsrätt nu varit föremål för närmare prövning, anhåller jag att få
återkomma till ifrågavarande anslagsäskanden.
1. Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter: Avlöningar, förslagsanslag.
Budgetår |
Anslag |
Nettoutgifter |
1942/43 .................... |
......... 66 800 |
64 763 |
1943/44 ................... |
......... 66 800 |
— |
1944/45 [förslag).......... |
......... 101000 |
— |
Kungl. Majit har den 5 maj 1939 fastställt följande avlöningsstat för
statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter, att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1939/40:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a. Lön, tjänstgöringspenningar och i förekommande
fall ortstillägg, förslagsvis.......... kronor 41 150
Avlöningsstat -
Lön |
||||||
Pensions- |
Tjänst- |
Summa |
||||
Oredu- |
avgift |
Hedli- |
görings- |
tillägg |
||
cerat |
mot- |
cerat |
penningar |
|||
belopp |
svarande |
belopp |
||||
belopp |
||||||
1 konsulent................ |
3 000 |
150 |
2 850 |
1500 |
500 |
4 850 |
3 konsulenter .............. |
9 000 |
450 |
8 550 |
4 500 |
1500 |
14 550 |
1 konsulent................ |
3 000 |
150 |
2 850 |
1500 |
— |
4 350 |
4 konsulenter .............. |
12 000 |
600 |
11400 |
6 000 |
— |
17 400 |
Summa kronor |
— |
_ |
— |
- |
41150 |
Anm. 1. Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare
OOU iSAUUUl. .
2. För det fall. att konsulent åtnjuter håda de för befattningen uppförda ålderstillaggen,
skall det pensionsavgift motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor
och således avlöningen, oberäknat i förekommande fall utgående ortstillägg, till honom
utgå med 5 300 kronor.
3. Ortstillägg utgår till konsulenterna i första (Stockholm), femte (Göteborg), åttonde
(Östersund) och nionde (Luleå) distrikten.
b. Åldersfcillägg, förslagsvis .................... kronor 6 000
c. Yikariatsersättningar m. m., förslagsvis.... * 5 450 kronor 52 600
2. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie
tjänstemän:
a. Expensersättningar, förslagsvis ............ » 4 500
b. Tillfällig löneförbättring ........... » 9 700 » 14 200
Summa förslagsanslag kronor 66 800
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 99.
I samband med fastställandet av ifrågavarande avlöningsstat lia meddelats
vissa särskilda bestämmelser angående tillämpningen av staten (se statsliggaren
s. 215).
Rörande den tillfälliga löneförbättringen för fattigvårds- oell barnavårdskonsulenterna
har i kungl, brev den 7 maj'' 1943 föreskrivits, att sådan löneförbättring
utgår till den statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent, som
är stationerad i Stockholm, med 1 320 kronor (varav 920 kronor skola anses
såsom lön och 400 kronor såsom tjänstgöringspenningar), till vardera av de
i Östersund och Luleå stationerade konsulenterna med 1 200 kronor (varav
840 kronor skola anses såsom lön och 360 kronor såsom tjänstgöringspenningar)
samt till envar av övriga konsulenter med 1 000 kronor (varav 700
kronor skola anses såsom lön och 300 kronor såsom tjänstgöringspenningar).
Till de nu angivna avlöningsförmånerna kommer dyrtidstillägg enligt de
för befattningshavare vid oreglerade verk gällande grunderna samt kristillägg.
Inklusive dyrtidstilläggen och andra tillägg kunna ersättningarna
till konsulenterna jämte vikariatsersättningar för närvarande beräknas till
sammanlagt omkring 91 000 kronor, kristilläggen oberäknade.
Befattningarna såsom statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter äro
icke förenade med tjänste- eller familjepensionsrätt. Dock har tjänstepension
genom framställningar till riksdagen (prop. nr 49/1932, 259/1937, p. 8,
262/1941, p. 1, och 65/1942, p. 1; riksd. skr. nr 227/1932, p. 39, 245/1937,
323/1941 och 88/1942) plägat utverkas åt konsulenter, som avgått från tjänsten
efter uppnådd pensionsålder, 65 år. Yid bestämmandet av dylik pension
har — i anslutning till vad som skulle ha gällt, därest befattningarna varit
uppförda å ordinarie stat — såsom pensionsunderlag räknats med ett
belopp av 4 752 kronor, motsvarande summan av grundlön och ålderstillägg,
4 000 kronor, efter omräkning till nyreglerad pension. För hel pension har
brukat krävas 65 levnads- och 25 tjänstår. Befattningshavarna ha tillika
såsom tjänstår plägat tillgodoräknas, utom tjänstetiden såsom fattigvårdsoch
barnavårdskonsulenter, jämväl intill två tredjedelar av tid, varunder de
före tillträdet av statstjänst utfört arbete i fattigvårdens och barnavårdens
tjänst.
Riksdagen har även i några fall, där behov av understöd ansetts föreligga,
beviljat pension åt änkor efter avlidna fattigvårds- och barnavårdskonsulenter
(prop. nr 148/1930, p. 6; mot. I: 128 och 11:280/1934 och prop.
nr 49/1941, p. 4; riksd. skr. nr 371/1930, p. 6, 276/1934 och 16/1941.) Pensionsbeloppen
lia därvid fastställts till 900 kronor.
I en till chefen för socialdepartementet ställd V. P. M. den 19 juni 1943
har t. f. generaldirektören i socialstyrelsen K. J. Höjer hemställt örn övervägande
av vilka åtgärder som kunde vidtagas för en förbättring av fattigvårds- och
barnavårdskonsulenternas familjepensionsförliållanden och därvid bland annat
framhållit följande.
Då i nuvarande situation icke torde kunna tagas något initiativ för placering
av konsulenterna på ordinarie eller extra ordinarie stat, syntes deli
enda utvägen vara att konsulenternas efterlevande genom ett allmänt ut
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 99.
talande av riksdagen tillförsäkrades rätt till pension, oberoende av den ekonomiska
ställningen. Den nu förekommande behovsprövningen borde alltså
bortfalla och pensionsbeloppen vidare fixeras efter vissa grunder. Det vore
ett uppenbart missförhållande, att befattningshavare med konsulenternas
ställning och ansvar icke hade tryggheten att veta, att deras efterlevande
med säkerhet kunde erhålla pension av statsmedel. Det syntes vara enastående
att befattningar av ifrågavarande natur under så lång tid lämnats
oreglerade. Det vore dessutom ett direkt statens intresse, att konsulenternas
pensionsfråga snarast ordnades, så långt som detta för närvarande rimligen
kunde ske. Socialstyrelsen hade sig bekant, att särskilt det ovissa läget i
fråga örn familjepensionen föranlett kvalificerade krafter att ställa sig tvekande,
huruvida de borde taga vikariat eller söka här ifrågavarande befattningar.
Jämförbara kommunala befattningar på socialvårdens område syntes
genomgående vara förenade med rätt till tjänste- och familjepension.
I utlåtande den 13 juli 1943 över denna framställning har statskontoret,
föreslagit, att densamma icke måtte föranleda någon åtgärd. Det borde
enligt ämbetsverkets mening icke komma i fråga att vid sidan av det statliga
pensionssystemet tillskapa en särskild pensioneringsform, som i detta fall
dessutom skulle komma att omfatta en ytterst fåtalig befattningshavargrupp.
I en inom socialdepartementet upprättad promemoria har sedermera frågan
örn fattigvårds- och barnavårdskonsulenternas pensionsfrågor upptagits till
närmare behandling. I promemorian anföres härom i huvudsak följande.
Frågan örn beredande av tjänste- och familjepensionsrätt åt fattigvårdsoch
barnavårdskonsulenterna har tidigare varit föremål för övervägande,
men spörsmålet örn ändrad anställningsform för konsulenterna har därvid
ansetts icke böra upptagas till prövning i avbidan på slutförandet av utredningar
rörande den sociala hjälpverksamhetens ordnande. Hinder torde
dock icke i och för sig behöva möta mot att provisoriskt ordna pensionsförhållandena
för nu berörda befattningshavare. Detta torde kunna göras
utan att prövningen av deras framtida ställning inom socialvården därigenom
föregripes. En dylik pensionsreglering synes lämpligen kunna ske enligt
något av följande två alternativ.
Den ena möjligheten är att utan någon egentlig förändring av befattningshavarnas
avlöningsförhållanden inordna dem under allmänna tjänste- och
familjepensionsreglementena. Detta kan ske genom beslut av Kungl. Majit
med stöd av bestämmelserna i 1 § 2 mom. förstnämnda reglemente. Därvid
erfordras, att befattningshavarna i fråga örn pensionsunderlag och pensionsavdrag
hänföras till viss lönegrad. För bedömande av vilken lönegrad, som
i så fall bör komma ifråga, må nämnas, att hel pension enligt de hittills av
riksdagen för konsulenterna tillämpade pensioneringsgrunderna för närvarande
uppgår till 6 922 kronor 56 öre för år. Örn befattningarna i pensionshänseende
hänföras till någon av lönegraderna Eo 22 eller Eo 23, skulle
tjänstepensionen för närvarande uppgå till 6 712 kronor 20 öre respektive 7 121
kronor 40 öre. Familjepensionsunderlaget i nämnda lönegrader är 2 040
respektive 2 148 kronor. Vidare må framhållas, att för nämnda lönegrader
äro fastställda tjänstepensionsavdrag å 243 respektive 267 kronor och familjepensionsavdrag
å 234 respektive 249 kronor. En lösning av pensionsfrågan
enligt nu angivna riktlinjer skulle endast påkalla en ändring i avlöningsstaten
med avseende å det nuvarande avdraget å lönen för pensionsavgift
motsvarande belopp. Möjligen kunde därutöver övervägas, huruvida någon
höjning av lönen borde genomföras för undvikande av kontant löneminsk
-
5
Kungl. Maj-.ts proposition nr 99.
ning på grund av att pensionsavdragen skulle överstigao den hittillsvarande
reduktionen med pensionsavgift motsvarande belopp. Å andra sidan skulle
konsulenterna ju erhålla en betydande förbättring i avseende å familjepensionsrätten,
en förmån, som ekonomiskt överstege höjningen av avdragen.
Det andra alternativet för provisoriskt lösande av konsulenternas pensionsfråga
är att genomföra en lönereglering av deras tjänster på så sätt, att
dessa ombildas till extra ordinarie befattningar och inordnas under civila
icke-ordinariereglementet. Genom en sådan åtgärd bli befattningshavarna
automatiskt underkastade bestämmelserna i allmänna tjänste- och familjepension
sreglementena. En dylik lönereglering förutsättes emellertid erhålla
provisorisk karaktär i avvaktan på resultatet av pågående utredningar örn
socialvården, vilka kunna beröra konsulentorganisationen. Ett inordnande
under nyssnämnda avlöningsreglemente bör följaktligen ske med utgångspunkt
från att befattningshavarna inplaceras i den lönegrad, som närmast
motsvarar deras nuvarande löneställning. Någon höjning av lönerna för
ifrågavarande befattningshavare synes nämligen i nuvarande läge icke böra
ifrågasättas. Yid övervägande av frågan örn lämplig lönegrad för konsulenterna
vid inordnande under civila icke-ordinariereglementet torde även böra
beaktas de uppgifter beträffande pensionsförhållandena, som lämnats i det
föregående.
En jämförelse mellan begynnelse- och slutlöner enligt nuvarande bestämmelser
samt löneställningen vid en inplacering i lönegraderna Eo 22 och Eo 23,
vilka närmast syntes kunna komma ifråga, har gjorts i följande, till promemorian
fogade sammanställning.
A. Begynnelselön.
För närva-rande (efter |
Eo 22 : 21 |
Eo 23:22 |
|||
D y r o r t |
Efter verkställt |
Efter verk-ställda tjänste-och familje-pensions-avdrag (243 + 234 kr.) |
Efter verkställt |
Efter verk-ställda tjänste-ocb familje-pensions-avdrag (267 + 249 kr.) |
|
I-ort .................. |
10 143 |
9 802 |
9 568 |
10 344 |
10 095 |
H-ort.................. |
9 940 |
9 512 |
9 278 |
10 048 |
9 799 |
G-ort.................. |
9 614 |
9 226 |
8 992 |
9 752 |
9 503 |
F-ort .................. |
1 I |
8 940 |
8 706 |
9 457 |
9 208 |
E-ort .................. |
8 782 |
8 654 |
8 420 |
9 165 |
8 916 |
C-ort.................. |
8 079 B. Slutlön |
7 845 |
8 573 |
8 324 |
1) y r o r t |
För närva-rande (efter |
Eo 22: 24 |
Eo 23:25 |
||
Efter vcrk- Efter verkställt!ställda tjänste-tjänstepen- och familje- sionsavdrag j pcnsions-(243 kr.) avdrag (243 + 234 kr.) |
| Efter verk- Efter verkställt ställda tjänBtc-tjänstopcn- och farn il jc- sionsavdrag pensions- (267 kr.) avdrag 1(267 + 249 kr.) |
||||
Lort.................. |
11 697 |
11 584 |
11 350 |
12 208 |
11 959 |
11504 |
11289 |
11 055 |
11916 |
11 667 |
|
G-ort.................. |
11 178 |
10 996 |
10 762 |
11 620 |
11371 |
Fort.................. |
1 | |
10 701 |
10 467 |
11324 |
11075 |
E-ort .................. |
\ 10 362 ( |
10 405 |
10 171 |
11 029 |
10 780 |
C-ort.................. |
1 1 |
9 817 |
9 583 |
10 441 |
10 192 |
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 99.
I anslutning till dessa sammanställningar anföres vidare i promemorian.
Därest konsulenttjänsterna hänföras till någon av nj^ssnämnda lönegrader,
uppkommer i en del lönelägen kontant löneminskning. Den gjorda sammanställningen
ger dock icke en fullständig bild härav, enär densamma endast
utvisar begynnelse- och slutlöner. Hänsyn har sålunda icke tagits till det
förhållandet, att konsulenterna för närvarande allenast erhålla två ålderstillägg,
det första efter 5 och det andra efter 10 år, medan enligt civila ickeordinariereglementet
skulle förekomma tre löneklassuppflyttningar, nämligen
efter 3, 6 och 9 år. Vid ett inordnande av konsulenterna under nämnda
reglemente torde få övervägas, i vad mån befattningshavarna skola äga uppbära
personliga lönetillägg för undvikande av löneminskning. Beträffande
detta spörsmål må helt allmänt framhållas, att kontant löneminskning, som
beror på att befattningshavarna få vidkännas pensionsavdrag, i och för sig
motsvaras av den betydande förmånen att erhålla en verklig tjänste- och
familjepensionsrätt.
Över berörda promemoria ha yttranden avgivits av socialstyrelsen, statskontoret,
allmänna lönenämnden och socialvårdskommittén.
Av de i promemorian framställda alternativen förordar socialstyrelsen ombildning
av konsulenttjänsterna till extra ordinarie befattningar och inordnande
av dem under civila icke-ordinariereglementet. Placering i lägre lönegrad
än den ifrågasatta Eo 23 bör enligt styrelsens mening icke ifrågakomma.
Vid sitt tillstyrkande av denna lösning har styrelsen utgått ifrån
att denna lönegradsplacering icke skall vara bindande för framtiden.
Socialvårdskommittén framhåller, att intet av de i promemorian angivna
alternativen föregriper en framtida omprövning av dessa befattningshavares
ställning inom socialvårdssystemet. Däremot böra de icke göras till ordinarie
tjänstemän. Kommittén förordar alternativet att konsulentbefattningarna
ombildas till extra ordinarie tjänster och därvid inplaceras i lönegraden
Eo 23. Härigenom skulle, anför kommittén, konsulenterna erhålla
en fastare ställning i lönehänseende och rättvisa göras åt dessa tjänstemän,
som alltför länge fått kvarstå på oreglerad stat.
Statskontoret avstyrker alternativet att göra tjänsterna till extra ordinarie
och framhåller bland annat följande.
En inplacering av konsulenterna i det gällande lönesystemet såsom extra
ordinarie tjänstemän syntes — även örn en sådan lönereglering gåves endast
provisorisk karaktär — knappast kunna genomföras utan bindande verkan
för framtiden. Då sålunda härigenom resultatet av de pågående utredningarna
om socialvården skulle komma att föregripas, borde konsulenternas pensionsfråga
enligt ämbetsverkets mening icke lösas i denna ordning.
Beträffande utvägen att inordna konsulenterna under allmänna tjänsteoch
familjepensionsreglementena genom beslut av Kungl. Majit med stöd av
bestämmelserna i 1 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet erinrar
statskontoret, att ämbetsverket vid upprepade tillfällen hävdat den uppfattningen,
att pensionsrätt enligt gällande pensionsreglementen i regel
icke borde beviljas tjänstemän med annan anställningsform än som generellt
vore förenad med sådan rätt. Därest emellertid slutförande av pågående
utredningar om socialvården kunde antagas komma att draga ut på tiden,
syntes det som örn sådana särskilda skäl för beredande av pensionsrätt åt här
ifrågavarande befattningshavare förelåge, vilka kunde motivera ett undantag
Kungl. Maj:ts proposition nr 99.
7
frän den av ämbetsverket sålunda hävdade principen. För sådant fall ville
statskontoret ej heller göra någon erinran mot att en lösning av pensionsfrågan
komme till stånd enligt detta alternativ.
Då för de nu i tjänst varande konsulenterna någon minskning av de beräknade
tjänstepensionsförmånerna icke skäligen syntes böra äga rum, anser
sig statskontoret vid en sådan lösning — med hänsyn tagen jämväl till att
efter 1932, då de nu tillämpade grunderna i fråga örn konsulenternas tjänstepensionering
fastställdes, pensionsförmånerna för statens befattnigshavare
undergått väsentliga förbättringar — böra förorda, att såsom pensionsunderlag
respektive pensionsavdrag tillämpas de belopp, som gälla för extra ordinarie
tjänsteman i 23 lönegraden. Någon gottgörelse till de redan utnämnda
konsulenterna för att kompensera den löneminskning, som uppkomme
genom skyldigheten att vidkännas pensionsavdrag enligt angivna
grunder, borde icke ifrågakomma, i synnerhet som denna minskning väl
uppvägdes av den erhållna förmånen av familjepensionsrätt.
För att de nu i tjänst varande fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna
icke genom en dylik pensionsreglering i tjänstepensionshänseende skola
komma i sämre ställning än örn pensionen beviljats enligt hittills tillämpade
grunder, ifrågasätter ämbetsverket en föreskrift, att pensionen enligt allmänna
tjänstepensiousreglementet jämte utgående tilläggsförmåner i förekommande
fall icke må understiga vad som skulle tillkommit vederbörande
enligt nyssnämnda grunder.
Allmänna lönenämnden anför i huvudsak följande.
Uppkommande frågor örn egen pension till konsulenterna och örn understöd
till deras efterlevande torde enligt löneniimndens mening utan större
olägenheter kunna tills vidare, liksom hittills, regleras genom beslut från
fall till fall. Om emellertid en omreglering av fattigvårds- och barnavårdskonsulenternas
avlönings- och pensionsförliållanden finnes nu böra vidtagas,
anser lönenämnden detta böra ske genom deras inplacering i lämplig lönegrad
i civila icke ordinariereglementet. Lönenämnden anser sig emellertid
icke kunna tillstyrka högre lönegradsplacering än Eo 22 samt erinrar i detta
sammanhang, att skyddskonsulenterna inom fångvården tillhöra lönegrad
Eo 21.
Vid ett hänförande till lönegrad Eo 22 torde fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna
enligt nämndens mening böra inplaceras i den löneklass, i
vilken avlöningen, minskad med tjänstepensionsavdrag, närmast motsvarar
den nu i olika fall utgående. Örn härvid löneminskning skulle uppstå,
synes kompensation böra medgivas i form av personlig lönefyllnad. Vid
dennas utmätande torde, liksom i fråga örn löneklassplaceringen, hänsyn
icke böra tagas till förekomsten av familjepensionsavdrag.
Fattigvårds- och harnavårdsTcmisulmterna ha i en den 15 februari 1944 dagtecknad
framställning anfört i huvudsak följande.
Det är med synnerlig stor tillfredsställelse vi observerat, att åtgärder nu
komma att vidtagas för att ordna konsulenternas pensionsförliållanden.
Ehuru vi finna det särskilt anmärkningsvärt, att våra tjänster efter att hava
varit inrättade sedan den 1 januari 1919 icke nu kunna anses motsvara ett
sådant permanent behov, att de böra ordinariesättas, få vi hemställa, att
tjänsterna åtminstone införas i civila icke-ordinariereglementet. Därvid anse
vi i likhet med socialstyrelsen och socialvårdskommittén synnerligen betydelsefullt,
att tjänsterna inplaceras i lönegrad Eo 23. Det bör uppmärksammas,
att alltsedan 1919 konsulentinstruktionen vid olika tillfällen högst
betydligt utvidgats och att konsulenterna ålagts nya, stora och betydelse
-
Föredragande!t.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 99.
fulla uppgifter oell att såväl fattigvårdsstyrelsernas som barnavårdsnämndernas
verksamhet under senare år blivit alltmera krävande.
Jämväl med en sådan lönesättning som Eo 23 torde minskningar av avlöningsbeloppen
komma att äga rum i vissa dyrortsgrupper. Då denna
minskning, åtminstone vad det gäller begynnelselönerna, synes hålla sig
inom ramen för kostnaderna för familjepensionsavdraget, torde någon berättigad
erinran mot denna lönesättning för närvarande icke kunna göras.
I den mån avdraget överstiger kostnaderna för familjepensionsavdraget,
anse vi dock att personliga lönetillägg böra förekomma.
Dessutom få vi hemställa, att samtliga konsulenter för erhållande av
löneklassplacering tillerkännas rätt att räkna tjänstetid dels fr. o. m. den
tid de utnämnts av Kungl. Majit dels också för den tid de av socialstyrelsen
varit förordnade såsom vikarier eller innehaft förordnande på vakanta
konsulenttjänster.
Utan att längre avvakta socialvårdsreformen har jag ansett mig nu böra
till övervägande upptaga frågan örn möjligheterna att bereda statens fattigvårds-
och barnavårdskonsulenter en säkrare ställning i familjepensionshänseende.
Örn dessa befattningar, som tillkommo för omkring 25 år sedan,
hade nyinrättats någon gång efter tillkomsten av det nuvarande civila ickeordinariereglementet,
är det sannolikt, att tjänsterna åtminstone upptagits
på vanlig extra ordinarie stat och att befattningshavarna sålunda utan vidare
erhållit sin tjänste- och familjepensionering ordnad. Vid övervägande av
frågan har jag utgått ifrån att endast en sådan lösning kan ifrågakomma,
som icke föregriper prövningen av dessa befattningars ställning inom den
framtida socialvårdsorganisationen. En ordinariesättning är redan för don
skull utesluten.
I valet mellan de båda provisoriska lösningar, som angivits i förenämnda
departementspromemoria, har flertalet remissmyndigheter, socialstyrelsen,
socialvårdskommittén, och allmänna lönenämnden, ansett en ombildning av
tjänsterna till extra ordinarie vara att föredraga, medan statskontoret avstyrkt
denna linje såsom alltför bindande för framtiden. För den händelse
utredningarna örn socialvårdsreformen kunna antagas draga långt ut på tiden
har statskontoret däremot icke velat rikta erinran mot att tjänste- och
familjepensionsreglementena gjordes tillämpliga å konsulenterna genom ett
beslut av Kungl. Maj:t med stöd av 1 § 2 mom. tjänstepensionsreglementet.
Med hänsyn till socialvårdskommitténs uttalande att en extraordinariesättning
av tjänsterna icke föregriper en framtida omprövning av dessas
ställning inom socialvårdssystemet anser jag mig emellertid oförhindrad att
tillstyrka att tjänsterna ombildas till extra ordinarie, en lösning, som synes
principiellt mera tilltalande. Beträffande inplaceringen i lönegrad står valet
mellan Eo 23 och Eo 22. Även örn, på sätt allmänna lönenämnden framhållit,
skäl kunna anföras för den lägre lönegradsplaceringen, har jag dock,
med beaktande av vad statskontoret anfört örn att tjänstepensionen för dessa
befattningshavare icke bör bli till beloppet lägre än de pensioner, som riksdagen
sedan början av 1930-talet plägat bevilja, ansett mig böra biträda förslaget
om inplacering i lönegraden Eo 23. Uppkommande frågor örn över
-
9
Kungl. Majlis proposition nr .9.9.
gängsan ordningar beträffande inplaceringar i löneklass böra under beaktande
av de nu utgående avlöningsförmånerna prövas i den ordning, som avses i
civila icke-ordinariereglementet.
Med nu angivna utgångspunkter kunna nettolönerna till konsulenterna
beräknas till sammanlagt i runt tal 70 000 kronor, vilket belopp synes böra
jämte medel till vissa i det följande angivna utgifter upptagas under en
förslagsvis beräknad anslagspost, benämnd Avlöningar till icke-ordinarie
personal.
Jämväl de till vikarier för konsulenterna utgående avlöningsförmånerna
torde böra bestämmas i viss anslutning till de nya grunderna för konsulenternas
avlöning. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, där vikarien
icke åtnjuter lön enligt de civila avlöningsreglementena, fastställa den
lön lian må åtnjuta. En viss höjning av det för vikariatsersättningar m. m.
beräknade beloppet torde vara erforderlig, dels på grund av den förlängning
av semestern, som för flertalet konsulenter följer med löneregleringen,
dels ock på grund av vikariatsarvodenas uppräkning till den levnadskostnadsnivå,
vid vilken det statliga lönesystemet är reglerat. Den av sistnämnda
omständighet betingade höjningen är endast formell, eftersom den
innebär en motsvarande avlastning från dyrtidstilläggsanslaget. Till vikariatsersättningar
synes sålunda böra beräknas ett från 5 450 till 8 000 kronor
förhöjt belopp, vilket bör anvisas under förenämnda anslagspost till Avlöningar
till icke-ordinarie personal.
Under samma anslagspost böra vidare i enlighet med eljest tillämpade
regler (jämför kungörelsen nr 534/1941) upptagas medel dels till lokalersättningar
ä 500 kronor för år till konsulenter, åt vilka icke kan beredas arbetsrum
med telefon i av staten upplåtna lokaler, dels ock till vissa ersättningar
för kostnader, som konsulenterna haft i tjänsten för skriv- och expeditionsarbete.
Liksom för löpande budgetår torde de förra kostnaderna böra
beräknas till 4 500 kronor och de senare, vartill medel tidigare anvisats under
omkostnadsanslaget, på sätt jag vid äskande av detta anslag förordat, till
6 800 kronor. Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
skulle sålunda uppgå till sammanlagt (70 000 + 8 000 + 4 500 + 6 800)
89 300 kronor.
Anslagsposten till rörligt tillägg synes kunna beräknas till 11700
kronor.
Avlöningsanslaget skulle sålunda uppgå till ett sammanlagt belopp av
101 000 kronor mot för löpande budgetår 66 800 kronor. Denna anslagshöjning
på omkring 34 000 kronor motsvaras till ett belopp av något över 25 000
kronor av en besparing å femte huvudtitelns anslag till dyrtidstillägg och
till ett belopp av 6 800 kronor av en överflyttning från omkostnadsanslaget.
Från anslaget för nästa budgetår torde jämväl få bestridas vissa mindre
övergångskostnader, vilka icke synas behöva föranleda en uppräkning av
anslagsbeloppet. Enligt nu gällande bestämmelser utanordnas nämligen
konsulenternas lön, ålderstillägg och ortstillägg vid början av varje månad
10 Kungl. Maj-.ts proposition nr 99.
med därå belöpande andel, medan tjänstgöringspenningar och expensersättning
utbetalas vid eller efter slutet av den månad, varunder de intjänats.
För att konsulenterna icke vid övergången till det nya lönesystemet, vilket
innefattar efterskottsbetalning för samtliga avlöningsförmåner, skola komma
i försämrad ställning, torde på sätt skett vid andra löneregleringar till dem få
vid ingången av juli månad utbetalas lönefyllnadsbelopp, som motsvara vad
de eljest skulle ägt uppbära förskottsvis för denna månad. Dessa kostnader
torde, därest riksdagen icke gör någon erinran däremot, få bestridas från
den förslagsvis beräknade anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie
personal.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna följande personalförteckning för statens fattigvårds-
och barnavårdskonsulenter:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad.
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.
9 fattigvårds- och barnavårdskonsulenter................ Eo 23;
dels godkänna följande avlöningsstat för statens fattigvårdsoch
barnavårdskonsulenter, att tillämpas tills vidare fran och
med budgetåret 1944/45:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis
........................................ kronor 89 300
2. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... * U 700
Summa förslagsanslag kronor 101 000;
dels ock till Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulmter :
Avlöningar för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag
av ................................................. kronor 101 000.
2. Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter: Omkostnader, förslagsanslag.
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1942/43 ............................ 30 000 35 250
1943/44 ............................ 40 000 —
1944/45 (förslag) .................. 33 500
För användningen av det för innevarande budgetår anvisade anslaget har
Kungl. Majit genom beslut den 7 maj 1943 fastställt omkostnadsstat, upptagande
en post till reseersättningar å 30 000 kronor och en post till expenser
å 10000 kronor.
I skrivelse den 31 augusti 1943 har socialstyrelsen föreslagit, att anslaget
för nästa budgetår skulle höjas till 50 400 kronor, därvid posten till rese
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 99.
11
ersättningar upptagits till oförändrat belopp, medan medelsbeliovet för
expenser beräknats böjt från 10 000 kronor till 20 400 kronor.
Denna ökning betingas till större delen, 9 400 kronor, av en föreslagen
höjning till 1 800 kronor om året av ersättningen till åtta av konsulenterna
för de kostnader, som dessa vederbörligen styrkt sig lia haft för anlitande
av biträde till skriv- och expeditionsarbete. Sådan ersättning utgår från
och med innevarande budgetår med högst 625 kronor utom till konsulenten
i åttonde distriktet, som sedan åtskilliga år ägt uppbära dylik ersättning
med högst 1 800 kronor.
Av en av styrelsen upprättad sammanställning framgår, att skillnaderna
emellan antalet utgående skrivelser i de olika distrikten under de senast
förflutna fem åren i allmänhet i någon mån utjämnats, så att konsulenten i
åttonde distriktet ingalunda står i sådan särställning som tidigare i detta
avseende. Med hänsyn till denna utjämning ock under framhållande av att
samtliga konsulenters skriv- och expeditionsgöromål numera vore mycket
omfattande har styrelsen föreslagit nyssnämnda höjning för de övriga konsulenterna.
Vidare betingas ökningen av en föreslagen höjning från 2 000 kronor till
3 000 kronor av det sammanlagda belopp, som må utgå till konsulenterna
i gottgörelse för interurbana telefonsamtal i tjänsten från bostadsorten. Det
för närvarande utgående beloppet, som höjts till nuvarande nivå från och
med budgetåret 1942/43, vore enligt styrelsens mening icke till fyllest.
Beträffande socialstyrelsens förslag att höja den till konsulenterna utgående
ersättningen för betald biträdeshjälp från 625 till 1 800 kronor per
år vill jag stryka under, att sådan ersättning över huvud taget icke förrän
från och med innevarande budgetår utgått, örn man bortser från konsulenten
i Östersund. Den av styrelsen gjorda sammanställningen för åren 1933—
1942 rörande antalet från konsulenterna utgångna skrivelser — vilken avser
att belysa den utjämning mellan olika distrikt, som ägt rum under senare
tid —• giver tillika vid handen, att antalet skrivelser totalt sett snarast
minskats under de sista tio åren. Med hänsyn härtill och under beaktande
jämväl av det förhållandet, att konsulenterna numera kunna erhålla viss
lättnad i sitt arbete genom hjälp från de sedan den 1 juli 1942 till socialstyrelsen
anknutna barnavårdsombuden ute i länen, anser jag tillräckliga
skäl icke förebragta för att den åsyftade utjämningen mellan distrikten skall
ske genom en höjning av nu utgående ersättningar. Trots de skäl, som
lämna föreligga för en utjämning nedåt, anser jag mig dock kunna tillstyrka,
att oförändrade belopp må utgå även under nästa budgetår. På sätt under
föregående anslagspunkt anförts böra emellertid medel till dessa ersättningar
anvisas under avlöningsanslaget. Från förevarande omkostnadsanslag bör
således överflyttas ett belopp av 6,800 kronor.
I nuvarande läge anser jag mig icke böra biträda förslaget om en ökning
av det relativt nyss höjda beloppet för telefonutgifter. Anslagsposten till
expenser skulle sålunda kunna beräknas till (10 000—-6 800) 3 200 kronor.
Med hänsyn till den under föregående anslagspunkt föreslagna extraordinariesättningen
för konsulenterna bör en post till bestridande av sjukvård
m. m. för dem upptagas å omkostnadsstaten, förslagsvis med 300
kronor.
Före
draganden.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 99.
Omkostnadsstaten skulle sålunda erhålla följande utseende:
1. Reseersättningar, förslagsvis.................................. kronor 30 000
2. Expenser, förslagsvis .......................................... » 3 200
3. Sjukvård m. m., förslagsvis.................................... » 300
Summa förslagsanslag kronor 33 500
På grund härav hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Statens fattigvårds- och b amana r dskons u l en ter: Omkostnader
för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag
av.................................................... kronor 33 500.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
N. O. Aurelius.
Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.