Kungl. Majlis proposition nr 9.
1
Nr 9.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 40 § 1 mom. lagen
den 14 juni 1918 (nr 422) örn fattigvården; given
Stockholms slott den 22 december 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § 1 mom.
lagen den 14 juni 1918 (nr 422) örn fattigvården.
GUSTAF.
Axel Rubbestad.
Bihang till riksdagens protokoll 1944
1 sami. Nr 9.
ä4?n .i:(
2
Kungl. Majlis proposition nr 9.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 40 § 1 inom. lagen den 14 juni 1918
(nr 422) om fattigvården.
Härigenom förordnas, att 40 § 1 morn. lagen den 14 juni 1918 om fattigvården1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
40 §.
1 mom. Har fattigvårdssamliälle---är beläget.
Lag samma vare beträffande avgift för vård, som lamnats a landsting eller
stad som ej deltager i landsting, tillhörig anstalt för sinnessjuka, sinnesslöa,
fallandesjuka, blinda barn under skolåldern eller psykopatiska och nervösa
barn eller å enskild dylik anstalt, som åtnjuter statsbidrag eller blivit av
Konungen för ändamålet godkänd.
I fråga — — — motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.
1 Senaste lydelse se SFS 1927: 208.
Kungl. Mårts proposition nr 9.
3
Utdrag av protokollet över social ärenden, hållet inför
Hans Hajd Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 22 december 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,
Rubbestad.
Statsrådet Rubbestad anför:
I skrivelse den 19 augusti 1943 har medicinalstyrelsen hemställt örn viss
ändring av 40 § lagen den 14 juni 1918 örn fattigvården i syfte att fattigvårdssamhälle,
som erlagt avgift för vård å anstalt för psykopatiska och nervösa
barn, må kunna därför erhålla gottgörelse av vederbörande landsting.
Den i framställningen åberopade 40 § i fattigvårdslagen stadgar rätt för
fattigvårdssamhälle att av vederbörande landsting erhålla gottgörelse för
vårdkostnad i följande fall, nämligen
för vård å statens anstalter för sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka
(40 § 1 mom. första stycket),
för vård, som lämnats å anstalt för sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka
eller för blinda barn under skolåldern, vilken anstalt tillhör landsting
eller stad, som ej deltager i landsting, eller å enskild anstalt för sinnesslöa
eller fallandesjuka eller för blinda barn under skolåldern, vilken anstalt åtnjuter
statsbidrag eller blivit av Konungen för ändamålet godkänd (40 § 1
mom. andra stycket), . . .
för vård å kommunal sinnessjukanstalt, då anstalten blivit vederbörligen
godkänd (40 § 2 morn.), samt
för enskild vård, som vid prövning i den ordning Konungen bestämt befinnes
tillfredsställande, antingen åt den, som förklarats berättigad till inträde
å staten tillhörig anstalt för sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka
men i fråga örn vilken utrymme saknas för hans mottagande å sadan anstalt
eller åt den, som för sinnessjukdom vårdats å staten tillhörig anstalt och,
ehuru ej återställd, utskrivits från anstalten för att lämna plats åt annan
sinnessjuk, vilken är i större behov av anstaltsvård (40 § 3 morn ).
Rätt till ersättning av landsting för vårdkostnad stadgas även i 41 och
42 §§ i lagen, nämligen dels för vård å anstalt för tuberkulösa eller för vanföra,
vilken åtnjuter statsbidrag (41 § 1 morn.), dels för vård av andra kroniskt
eller obotligt sjuka än tuberkulösa och vanföra å särskild, fattigvårdssamhället
eller annan tillhörig anstalt eller å en vid fattigvårdsanstalt för
ändamålet anordnad särskild avdelning, vilken står under läkares tillsyn
(41 § 2 mom. andra stycket), dels ock för vård å länslasarett eller av lands
-
“* Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
ting underhållen sjukstuga eller å annan, med länslasarett likställd, sjukvårdsinrättning
(42 §). I fråga om rätten till gottgörelse jämlikt 40 § 1 och
3 morn., 41 § 1 mom. och 42 § lia andra inskränkningar icke stadgats än
att den person, för vilken avgift erlagts, skall lia varit i behov av fattigvård
enligt 1 § i lagen örn fattigvården, att ersättning för vårdavgiften icke kunnat
uttagas av den vårdade eller för honom försörjningspliktig person, samt att
omständigheterna icke heller äro sådana, att gottgörelse för vården skall,
enligt därom givna bestämmelser, lämnas av staten. Rätten till gottgörelse
enligt 40 § 2 mom. och 41 § 2 mom. andra stycket är däremot dessutom
egiänsad bland annat på det sätt att den avser allenast hälften av det belopp,
vartill vårdkostnaden visas ha uppgått.
Av förarbetena till fattigvårdslagen framgår, att motiven till införande av
förenämnda bestämmelser voro i viss mån olika beträffande gottgörelse för
sådan vård, som avses i 40 § 2 mom. och 41 § 2 morn., å ena, samt i fråga
örn gottgörelse för vård av övriga, i 40, 41 och 42 §§ avsedda kategorier av
vårdbehövande å andra sidan. Beträffande de sistnämnda, för vilkas vard
ersättning lämnas med hela kostnaden, anfördes såsom huvudorsak behovet
av en utjämning kommunerna emellan av kostnaderna för vården. Vad åter
gäller de kroniskt eller obotligt sjuka samt de sinnessjuka eller sinnesslöa,
som vårdas å kommunala anstalter, föranleddes bestämmelsen örn fattigvårdssamhälles
rätt till ersättning för halva vårdkostnaden närmast av angelägenheten
att avhjalpa den rådande bristen på anstalter för sådana sjuka och
att for fattigvårdssamhällena underlätta användandet av redan befintliga anstalter.
Enligt kungörelse den 4 juni 1937, nr 303 (ändrad lydelse genom kungörelse
den 24 april 1942, nr 270), må sådan anstalt för psykopatiska och
nervösa barn, som drives av landsting, stadsfullmäktige i stad, som ej deltager
i landsting, barnavårdsförbund, förening eller stiftelse komma i åtnjutande
av statsbidrag med 2 kronor för dag och elev, dock att statsbidraget
icke må överstiga hälften av den verkliga driftkostnaden under året.
Statsbidrag utgår icke för elev, som vid intagningen överskridit 17 år, ej
heller för intagen över 21 år.
I sin skrivelse den 19 augusti 1943 hemställer medicinalstyrelsen, såsom förut
nämnts, örn sådan ändring av 40 § fattigvårdslagen, att bestämmelserna i
nämnda lagrum bliva tillämpliga även på anstalter för psykopatiska och nervösa
barn. Styrelsen framhåller inledningsvis, att de för vård omhändertagna sinnesslöa,
fallandesjuka, tuberkulösa eller vanföra till en betydande del utgjordes av
hain i skolåldern, för vilka syftet med omhändertagandet ej blott vore medicinsk
behandling utan även uppfostran och för varje abnovmgrupp särskilt
anpassad skolundervisning. Yad beträffade omhändertagandet och undervisningen
av övriga abnorma barn, såsom blinda eller dövstumma, hade staten helt
påtagit sig kostnaden därför. Utvecklingen hade alltså lett därhän att primärkommunerna
befriats från kostnaderna för vårdavgifterna för alla abnorma
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
barn, som omhändertoges för vård oell uppfostran. Härifrån funnes dock
ett undantag, nämligen de barn, som intoges å anstalt för psykopatiska och
nervösa barn. Efter att ha erinrat örn kungörelsen den 4 juni 1937 omnämner
medicinalstyrelsen, att för närvarande inom landet funnes fyra anstalter
för psykopatiska och nervösa barn med ett sammanlagt platsantal
av 128, vilket fördelade sig på följande sätt:
Mellansjö skolhem, Täby...................... 47 platser
Skärsbo barnhem, Alingsås.................... 23 »
Håbylund, Lund................................ 24 »
Myrornas barnhem, Frölundaborg............ 34 »
Medicinalstyrelsen fortsätter:
Verksamheten vid dessa anstalter har visat sig vara synnerligen betydelsefull
och i hög grad ägnad att tillvarataga ett folkmaterial, för vilket annars
stor risk förelegat, att det skulle hemfalla åt kriminalitet eller annan asocialitet
eller ock psykiskt insjukna. Dessa anstalter ha en viktig funktion att fylla
som observationsanstalter. Som sådana stå de i ständigt samarbete med
andra anstalter, som omhändertaga psykiskt abnorma barn, och överflyttningar
av barn mellan dessa anstalter och sinnesslö- eller epileptikeranstalter
förekomma ofta. Ett friktionsfritt samarbete försvåras dock av att dessa olika
anstalter beträffande ersättningen för vården ej intaga samma ställning. Barnavårdsnämnderna
äro ej sällan av ekonomiska skäl obenägna att ombesörja
överflyttning av ett barn från en anstalt, som medför rätt till ersättning
av landstinget, till en anstalt för psykopatiska och nervösa barn, där sådan
ersättning ej utgår. Aven fördröjes och förhindras ofta av samma anledning
omhändertagandet av barn, som vistas i enskilda hem, och vilka borde sändas
till anstalt för psykopatiska och nervösa barn. Detta är så mycket mer
beklagligt, som åtskilliga av dessa psykopatiska barn utgöra ett värdefullare
folkmaterial än vissa av de grupper, som åtnjuta denna förmån, barn som
under lämplig behandling kunna utvecklas till dugliga och värdefulla samhällsmedlemmar.
Det bör i detta sammanhang nämnas, att Skärsbo barnhem under de
senaste åren ingått med framställning till tio landsting örn beviljandet av
landstingsbidrag med 1 krona 50 öre per vårddag för obemediade eller
mindre bemedlade elever vid barnhemmet från respektive landstingsområden,
varigenom en med detta belopp reducerad vårdavgift skulle uttagas av barnavårdsnämnderna.
Framställningarna härom ha för 1942 bifallits av landstingen
i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Hallands, Värmlands
och Västerbottens län, och för 1943 förutom av nyssnämnda landsting jämväl
av landstingen i Ostergötlands och Jönköpings län. Västerbottens läns
landsting bär i anledning härav ifrågasatt, örn man kunde fortfara att bevilja
landstingsbidrag så länge 40 § fattigvårdslagen hade det nuvarande innehållet
och uttalat, att anstaltens styrelse borde söka utverka ändring i lagen
i detta avseende.
En ändring av lagen i föreslagen riktning kunde enligt medicinalstyrelsen
förväntas medföra ökat intresse för inrättandet av dylika hem, vilket styrelsen
önskade på allt sätt underlätta.
Över medicinalstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av socialvårdskommittén,
svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet samt
svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
Departements''
chefen.
SocialrårdsJcommittén framhåller, att det av medicinalstyrelsen berörda
spörsmålet vore en detalj i ett större problemkomplex, som omfattades av
kommitténs utredningsuppdrag, nämligen frågan örn kostnadsfördelningen
mellan staten, landstingen och primärkommunerna med avseende å anstaltsvård
över huvud taget. Särskilt aktualiserades denna fråga vid den översyn
av fattigvårdslagen, som kommittén delvis påbörjat. En revision av fattigvårdslagstiftningen
vore emellertid beroende av utformningen av vissa andra
samhälleliga hjälpåtgärder, och med utarbetandet av ett fullständigt förslag
i förstnämnda ämne måste därför anstå till dess kommitténs utredningar i
övriga delar fortskridit längre. Denna omständighet borde dock enligt
kommitténs mening icke stå hindrande i vägen för vidtagandet snarast möjligt
av lagstiftningsåtgärder i det av medicinalstyrelsen begärda syftet. Kommittén
tillstyrkte därför medicinalstyrelsens förslag.
Jämväl svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet tillstyrker nämnda
förslag.
Kent principiellt vore det enligt svenska landstingsförbundets mening mindre
lämpligt att i nuvarande läge, då frågan örn överflyttande till staten av
landstingens ersättningsskyldighet enligt 40—42 §§ fattigvårdslagen vore
under utredning, ytterligare utbygga denna ersättningsskyldighet. Förbundet
fortsätter:
Å andra sidan föreligga emellertid, såsom medicinalstyrelsen framhållit,
starka skäl för att låta landstingsersättning utgå för vård å nyssnämnda
anstalter, då därigenom förbättrade vårdmöjligheter för de psykopatiska och
nervösa barnen kunna åvägabringas. Detta synes styrelsen desto angelägnare,
som ännu relativt litet åtgjorts för att lösa denna vårdfråga. Landstingen
hava under senare år i ökad utsträckning börjat intressera sig för
vården av dessa barn. Planer föreligga sålunda i ett landsting att inrätta
ett vårdhem för dylika barn, och andra landsting hava, såsom av medicinalstyrelsens
skrivelse framgår, lämnat bidrag till ett av de enskilda hemmen
på detta område. I ett landsting, Värmlands läns, har särskild läkare anställts
för vården av nervösa och psykopatiska barn, och denne har till sitt
förfogande några vårdplatser å Karlstads lasarett. Anordningen har karaktären
av ett försök, men enligt vad styrelsen erfarit arbetar man inom ungdomsvårdskommittén
på att få till stånd ett förslag till en permanent vårdorganisation
för hithörande barn.
Med hänsyn till att det torde röra sig örn jämförelsevis obetydliga kostnader
för landstingen vill förbundet icke motsätta sig medicinalstyrelsens
förslag.
Svenska stadsförbundet har icke något att erinra mot förslaget.
I medicinalstyrelsens skrivelse framhålles, att barnavårdsnämnderna ej
sällan äro av ekonomiska skäl obenägna att ombesörja överflyttning av ett
barn från en anstalt, som medför rätt till ersättning av landstinget, till en
anstalt för psykopatiska och nervösa barn, där sådan ersättning ej utgår.
Vidare fördröjes eller förhindras ofta av samma anledning omhändertagandet
av barn, som vistas i enskilda hem och som borde sändas till anstalt för
psykopatiska och nervösa barn.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
Möjligheterna att bringa psykopatiska och nervösa barn till hälsa äro
större ju förr dessa komma under sakkunnig vård och behandling. Såsom
av medicinalstyrelsens skrivelse framgår motverkas emellertid önskemålet
att i så stor utsträckning som möjligt bereda dem dylik vård och behandling
till följd av att enligt nu gällande bestämmelser fattigvårdssamhälle icke
äger rätt att av landsting erhålla gottgörelse för avgifter för dylik vård.
Önskvärdheten av att kunna genomföra medicinalstyrelsens förslag torde
därför ligga i öppen dag. Med hänsyn till frågans begränsade storleksordning
torde det pågående utredningsarbetet inom socialvårdslagstiftningen
icke böra hindra, att densamma löses separat. Jag vill därför förorda, att
förslag framlägges för riksdagen örn sådan ändring av 40 § fattigvårdslagen,
varom medicinalstyrelsen hemställt. Den ifrågasatta lagändringen torde böra
träda i kraft den 1 juli 1944.
I enlighet med de av mig nu angivna grunderna har jag låtit inom socialdepartementet
utarbeta förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § 1 mom.
lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården.
Föredraganden hemställer härefter, att förenämnda inom socialdepartementet
utarbetade lagförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Anders Lundstedt.