Kungl. Maj:ts proposition nr 86.
1
Nr 86.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse ao 1—3 §§ lagen den 26 maj
1933 (nr 231) örn utrotande av berberis å viss mark;
given Stockholms slott den 4 februari 1944.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1—3 §§
lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av berberis å viss mark.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
H i halm lill riksdagens protokoll 19H. 1 sand. Nr Sfi.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 86.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1—3 §§ lagen den 26 maj 1933 (nr 231)
om utrotande av berberis å viss mark.
Härigenom förordnas, alt 1—3 §§ lagen den 26 maj 1933 örn utrotande av
berberis å viss mark skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan sägs.
1 §•
Där förhållandena inom hushållningssällskaps område sådant påkalla,
äger Kungl. Maj:t på framställning av hushållningssällskapet förordna, att
vanlig berberis (Berberis vulgaris), däri inbegripet dess varieteter, samt andra
arter av för svartrost (Puccinia graminis) mottaglig berberis skola inom hushållningssällskapets
område utrotas.
Skyldighet att---skälig ersättning.
Förordnande, varom — — — högre undervisningsanstalter.
2 §•
Utrotandet skall verkställas inom tid, som angives i förordnandet. Tiden
må sältas olika för .skilda delar av det område förordnandet avser. Förekommer
efter utgången av den i förordnandet angivna tiden inom området
sådan art av berberis, varå denna lag äger tillämpning, skola, där ej Kungl.
Maj:t efter framställning av hushållningssällskapet annorledes förordnat, åtgärder
omedelbart vidtagas för utrotandet. Erinran härom skall intagas i
förordnandet.
3 §.
Uraktlåter jordägare eller nyttjanderättshavare, som avses i 1 §, att verkställa
föreskriven utrotning av berberis, straffes med böter från och med tio
till och med tvåhundra kronor; och må den försumlige åliggande åtgärder,
sedan han blivit underrättad, verkställas genom vederbörande åklagarmyndighets
försorg. Kostnaden härför må av åklagarmyndigheten omedelbart utlagas
hos den försumlige.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Beträffande område,
för vilket Kungl. Maj:t före nämnda dag meddelat förordnande om utrotande
av berberis, skola de nya bestämmelserna dock tillämpas allenast
därest Kungl. Maj:t på särskild framställning av vederbörande hushållningssällskap
därom beslutar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 86.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholm slott den 4
februari 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
följande.
Styrelsen för statens växtskyddsanstalt ävensom hushållningssällskapen i
Uppsala, Södermanlands och Östergötlands län samt Kalmar läns södra
område lia i särskilda skrivelser hemställt örn ändring i lagen den 26 maj
1933 (nr 231) örn utrotande av berberis å viss mark. I framställningarna
Ilar framhållits, att enligt ett av Göta hovrätt den 8 november 1943 meddelat
utslag skyldighet att utrota berberis icke förelåge efter den tidpunkt, då
utrotningen enligt Kungl. Maj:ts med stöd av nämnda lag meddelade förordnande
skulle vara verkställd. I anledning liärav har hemställts örn sådan
ändring av lagen, att dylik skyldighet jämväl skulle föreligga efter nämnda
tidpunkt. I vissa av framställningarna har därjämte ifrågasatts, örn icke
lagen, vars tillämpning för närvarande är beroende av hemställan från hushållningssällskap
och landsting, borde äga tillämpning oberoende av dylik
begäran.
Infordrade yttranden lia avgivits, över framställningarna från hushållningssällskapen
i Östergötlands län och Kalmar läns södra område av styrelsen
för statens växtskyddsanstalt och lantbruksstyrelsen samt över växtskyddsanstaltens
framställning av lantbruksstyrelsen.
Innan jag närmare ingår på innehållet i framställningarna och de avgivna
yttrandena, torde jag få lämna en redogörelse för gällande bestämmelser.
Lagen örn utrotande av berberis å viss mark, som trädde i krall den 1
juli 1933 och ersatte en lag i ämnet av den 20 juni 1918, innehåller i huvudsak
följande bestämmelser.
Kungl. Majit skall, där förhållandena inom något hushållningssällskaps
område sådant påkalla, äga att på framställning av hushållningssällskapet
och vederbörande landsting förordna, all vanlig berberis (Berberis vulgaris),
däri inbegripet dess varieteter, samt andra arter av för svartrost (Puccinia
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 86.
graminis) mottaglig berberis skola inom hushållningssällskapets område utrotas.
Skyldighet att ombesörja utrotningen åligger jordägaren. Den sålunda
för ägaren stadgade skyldigheten skall, där jorden innehaves med annan
nyttjanderätt än i 1 kap. 7 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom avses, i
stället gälla för innehavaren. Med avseende å område, som upplåtits med rätt
till bete, skall innehavaren av betesrätten dock allenast vara skyldig att till
utrotningsarbetets utförande ställa arbetsfolk och dragare jämte redskap för
hantlangning och vattenkörning till förfogande mot skälig ersättning. Förordnande,
varom förut nämnts, omfattar ej berberis i botaniska trädgårdar,
som äro förbundna med högre undervisningsanstalter. (1 §.)
I förordnande om utrotande av berberis skall tillika utsättas viss tid, inom
vilken utrotandet skall vara verkställt. Tiden må sättas olika för olika delar
av det område, förordnandet avser. (2 §.)
Därest jordägare eller nyttjanderättshavare uraktlåter att inom utsatt tid
verkställa föreskriven utrotning av å marken växande berberis, som är mottaglig
för svartrost, skall han straffas med böter från och med 10 lill och
med 200 kronor. Sedan den försumlige blivit underrättad, må honom åliggande
åtgärder verkställas genom vederbörande åklagarmyndighets försorg.
Kostnaden härför må av åklagarmyndigheten omedelbart uttagas hos den
försumlige. (3 §.)
På Kungl. Majit skall ankomma att meddela förbud mot försäljning och
plantering av berberis. (7 §.)
I kungörelsen den 26 april 1935 (nr 127) angående statsbidrag till utrotande
av berberis å viss mark — vilken kungörelse ändrats genom kungörelsen
nr 566/1937 — ha meddelats de villkor, som skola gälla för att hushållningssällskap
må erhålla bidrag för undersökning genom sällskapets försorg
av förekomsten av berberis inom sällskapets område, för ledande och
övervakande av arbetet med utrotandet av berberis ävensom för anskaffande
av för utrotandet erforderliga kemikalier och sprutor. Statsbidrag skall
endast utgå i de trakter av landet, för vilka Kungl. Majit meddelat förordnande
om utrotande av berberis. Såsom särskilt villkor för statsbidrags erhållande
skall gälla, att genom hushållningssällskap, landsting eller eljest
tillskjutes minst ett mot statsbidraget svarande belopp.
Beträffande utrotande av berberis inom nationalparker och såsom naturminnesmärken
fridlysta områden lia meddelats särskilda bestämmelser genom
förordningen den 19 maj 1939 (nr 188), vilken trädde i kraft den 1 juli
1939. I denna förordning är föreskrivet, att utan hinder av vad som finnes
stadgat angående nationalparker eller av bestämmelse, som må lia meddelats
vid områdes fridlysande såsom naturminnesmärke, lagen den 26 maj
1933 örn utrotande av berberis å viss mark skall äga tillämpning å sådana
skyddade områden. Utrotning, som ankommer på annan än vetenskapsakademien,
må dock icke inom dylika områden verkställas, utan att anmälan
om sättet för arbetets utförande skett hos akademien samt vid utrotningen
Kungl. Mcij.ts proposition nr Sfi.
iakttages vad akademien därutinnan föreskrivit. Bryter någon mot vad sålunda
är stadgat, skall han straffas med böter från och med 10 till och med
200 kronor.
Med stöd av förenämnda lagar den 20 juni 1918 och den 26 maj 1933 har
Kungl. Maj:t på framställning av vederbörande hushållningssällskap och
landsting genom särskilda beslut förordnat örn utrotande av berberis inom
samtliga hushållningssällskaps områden dels i Svealand och Götaland med
undantag av Kronobergs läns, Gotlands läns. Hallands läns, Älvsborgs läns
södra, Värmlands läns och Kopparbergs läns hushållningssällskaps områden
dels ock i Norrland inom landskapet Gästrikland. Inom samtliga delar av
riket, beträffande vilka nu nämnt förordnande meddelats, har berberis förekommit
i sådan utsträckning att ett planmässigt utrotande därav ansetts nödvändigt.
Uppsala läns hushållningssällskap har i sin framställning erinrat örn dc
mycket omfattande skador på vetet inom Mälarlandskapen, icke minst inom
Uppsala län, som svartrosten åstadkom under de första åren av 1930-talet.
Hushållningssällskapet hade med stöd av statsmedel upptagit en mycket omfattande
och dyrbar kampanj för berberisbuskens snabba utrotande. Genom
dessa åtgärder hade man trott, att inom Uppsala län en i det närmaste fullständig
utrotning ägt runi, vilken endast behövde fullföljas genom en viss
kontroll och genom jordägarnas egna åtgärder mot eventuella nya uppslag
av den svårartade busken. Emellertid hade en undersökning nu visat, att på
vissa håll återväxt av berberis börjat uppträda i avsevärd omfattning. Ett
fullföljande av utrotningen vore således nödvändigt, örn icke veteodlingen
skulle utsättas för liknande skador som för ett tiotal år sedan.
Efter det hushållningssällskapet erinrat om förut omförmälda domstolsutslag,
har sällskapet ytterligare anfört i huvudsak följande.
Det tillkommer givetvis icke hushållningssällskapet att bedöma lagtolkningens
riktighet. Hushållningssällskapet tillåter sig allenast framhålla, att
det tillhör berberisbuskens egenskaper att uppslag uppkomma avsevärd tid
efter utrotningsåtgärden samt att det är svårt att konstatera, när uppslaget
vuxit fram. Vidare synes lagen lia avsett att stadga en tid för den effektiva
utrotningens bedrivande men icke att därefter förekommande underlåtenhet
skulle vara strafflös. Motsatta tolkningar torde göra 1933 års lagstiftning
tämligen verkningslös. För Uppsala län innehöll exempelvis Kungl. Maj:ts
förordnande, att utrotningen skulle vara verkställd före utgången av år
1933, för Stockholms län före den 31 juli 1935 och för Södermanlands län
före utgången av år 1931. Då återväxt nu konstaterats, skulle det vara olyckligt,
örn inga åtgärder med stöd av lagen kunde vidtagas mot jordägarna.
Frågan har för länets sädesodlare så stor betydelse, att den ingående diskuterades
på hushållningssällskapets årsmöte den 1 december 1943. Därvid
framkomma» såväl förslag örn skärpning av bötesstraffet som örn nya åtgärder
genom hushållningssällskapets försorg för utrotningen. Full enighet
rådde dock därom, att en effektiv lagstiftning lill stöd för ulrolningen måste
finnas.
c>
Kungl. Maj.ts proposition nr 86.
Södermanlands läns hushållningssällskap har hemställt, att en ny lagstiftning
om utrotande av berberis skulle erhålla generell karaktär och kompletteras
med föreskrift om skyldighet att permanent hålla för svartrost mottaglig
berberis utrotad. Enligt sällskapets uppfattning funnes icke längre anledning
alt göra undantag från utrotandet för någon del av riket.
Östergötlands läns hushållningssällskap har uttalat.
I Östergötland, där respittiden för utrotning av berberis utgick den 30 juni
1935, var berberisförekomsten i vissa trakter mycket stor, då en organiserad
berberisutrotning år 1932 började. Ett omfattande arbete har utförts för att
befria länet från berberis och därmed eliminera svartrostfaran. Emellertid
har det icke lyckats att utrota all berberis inom den avsedda tiden. Härtill
kommer att fröplantor växa upp under ett flertal år efter det en fullständig
utrotning av alla vid en viss tidpunkt växande berberisbuskar ägt rum.
Dessa förhållanden medföra, att utrotningsarbetet måste utsträckas över lång
tid och att trakter med betydande berberisbestånd först efter ett eller flera
årtiondens arbete kunna betraktas som helt fria från berberis.
Visserligen inse flertalet jordbrukare betydelsen av att tid efter annan
utrota påträffade berberisbuskar, men erfarenheten har givit vid banden,
att i vissa fall endast åtal eller ifrågasättande av sådant lett till nödvändiga
utrotningsåtgärder. Om därför uraktlåten utrotning icke kan medföra straffpåföljd
för försumliga markägare, motser hushållningssällskapet en allvarlig
tillbakagång i det inom länet alltjämt nödvändiga fortsatta berberisbekämpandet
och en därav följande stark ökning av berberisbeståndet. Fara synes
under dylika omständigheter föreligga, att sådana på många håll nästan
katastrofala svartrostangrepp, som jordbruket i länet led av på 1920-talet och
i början av 1930-talet, återkomma.
Den tolkning av lagen den 26 maj 1933 örn utrotande av berberis å viss
mark, som ligger till grund för ett av Göta hovrätt den 8 november 1943 meddelat
utslag rörande åtal för underlåtenhet att utrota berberis, torde vid lagens
tillkomst med säkerhet icke lia varit förutsedd av de representanter för
jordbruket, som medverkat till ifrågavarande lagstiftning. Därest denna tolkning
godkännes, synes det sålunda uppenbart, att lagen i sin nuvarande utformning
är i trängade behov av skyndsam ändring.
Hushållningssällskapet i Kalmar läns södra område bär framhållit att erfarenheterna
av berberisutrotningen talade för att en verkningsfull lag i ämnet
utfärdades snarast. I denna lag borde uttryckligen föreskrivas skyldighet
för markägaren ej allenast att verkställa utrotning av berberisbusken utan
även att vidmakthålla utrotningen oberoende av tidpunkten för tillträdet av
fastigheten och av berberisbuskens ålder. Örn en fakultativ lag ansåges i
fortsättningen lämplig, syntes det ur flera synpunkter önskvärt alt ansökan
örn dess tillämpning finge göras av allenast vederbörande hushållningssällskap.
Styrelsen för statens växtskgddsanstalt har överlämnat två alternativa förslag
till lag angående ändring i lagen örn utrotande av berberis å viss mark.
Enligt det ena alternativet, som förordats av styrelsen, har avsetts, att lagen
skulle gälla för hela riket, medan i det andra alternativet lagen bibehållits såsom
fakultativ. Styrelsen har ansett att, därest det senare alternativet skulle
väljas, det vore av synnerlig vikt, att Kungl. Maj:ts förordnande örn lagens
tillämpning icke gjordes beroende av framställning från landsting utan endast
från hushållningssällskap.
Kungl. Maj:ts proposition nr 86. ''
1 särskilda skrivelser till styrelsen för statens växtskyddsanstalt lia hushållningssällskapen
i bland annat Jönköpings län, Kalmar läns norra område,
blekinge län, Örebro län och Västmanlands län tillstyrkt ändring i förevarande
lag. Därvid lia hushållningssällskapen i Jönköpings lån, Kalmar läns
norra område och Västmanlands län uttryckligen förordat, att lagen borde
göras obligatorisk för hela landet.
Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande hemställt, att lagen skulle bibehållas
sorn fakultativ och att dess tillämpning alltjämt skulle vara beroende av framställning
såväl av vederbörande landsting som av hushållningssällskapet. Av
styrelsens yttrande må i övrigt atergivas följande.
De verkställda utrotningsåtgärderna beträffande berberisbusken lia halt
en avsevärd omfattning och sorn ett resultat härav ha skadegörelserna av
svartrost, som för sin utveckling är beroende av förekomsten utav berberis,
fått en betydligt minskad utbredning. Emellertid har, enligt vad lantbruksstyrelsen
erfarit, inom ett flertal av de hushållningssällskaps områden, dar
Kun»l Maj-t förordnat om utrotande av berberis, förekomsten av denna växt
under senare år i oroande grad tilltagit. Även örn utrotandet en gång verkställts
på ett till synes tillfredsställande sätt, kan nämligen ifrågavarande
växt på grund av sin stora förmåga att genom kvarvarande jordskott av obetydlig
storlek utveckla nya buskar och att föröka sig genom frön någon tid
efter verkställda utrotningsåtgärder ånyo förekomma i sådan omfattning, att
nya angrepp av svartrost kunna uppstå. Det är därför av betydelse, att utrotningsåtgärdema
fortsättas även efter den tidpunkt, då utrotandet enligt
Kungl. Maj:ts förordnande skall vara verkställt. Även om den nuvarande
bristen på arbetskraft inom jordbruket någon gång utgjort hinder för fortsatta
utrotningsåtgärder, torde otvivelaktigt jordbrukarna i de allra flesta
fall vara villiga att medverka till utrotningen.
På grund av domstolarnas tolkning av förenämnda lag den 2b maj lydh
synes uraktlåtenhet att utrota berberis kunna medföra ansvar endast i de
lall, där växten bevisligen fanns löre utgången av den för vederbörande liusliållningssällskaps
område fastställda tid, inom vilken utrotandet skulle ha
verkställts. Beträffande nästan alla de hushållningssällskaps områden, rörande
vilka Kungl. Maj:t förordnat örn utrotande av berberis, lia emellertid
nämnda tider utgått för mer än två år sedan, varför straffet för underlätet
utrotande av växten i fråga numera skulle vara preskriberat. Da det i de
flesta fall torde vara ogörligt alt efter så lång tid kunna bevisa, att inom
sådant område förekommande berberis fanns redan vid den tidpunkt, da
enligt Kungl. Maj:ts förordnande utrotandet skulle vara verkställt, har lagen
blivit praktiskt taget verkningslös, för så vitt icke Kungl. Majit på framställning
av vederbörande hushållningssällskap och landsting utfärdat nytt iöiordnande
om utrotande med utsättande av ny tid, inom vilken utrotandet
skall vara verkställt. Då det icke torde kunna förutsattas, att all berberis
inom vederbörande hushållningssällskaps områden skulle kunna biha fullständigt
utrotad före utgången av de tider, inom vilka utrotandet skolat vara
verkställt, skulle det sålunda bliva nödvändigt att efter jämförelsevis kort
tid på nytt göra framställning örn sådana förnyade förordnanden. Efter
förloppet av ett par år skulle så åter erfordras nya förordnanden och sa
V1 Lantbruksstyrelsen, som redan tidigare haft sin uppmärksamhet riktad på
ifrågavarande spörsmål, bär emellertid haft den uppfattningen att, oaktat
elen lid, inom vilken berberisutrotningen skulle vara verkställd inom eli
hushållningssällskaps område, redan förflutit, skyldighet alltjämt förelage
för ägare och innehavare av mark, varå berberis alltjämt förekomme, all
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 86.
utrota densamma. Så torde även ha varit lagstiftarens mening. Framhållas
må att, för att åtal för försummelse uti ifrågavarande hänseende överhuvud
taget skall kunna anställas, viss tidpunkt måste vara fastställd, före vilken
utrotandet skall vara verkställt. Till följd av domstolarnas tolkning av bestämmelserna
i ifrågavarande lag torde det enligt lantbruksstyrelsens förmenande
vara nödvändigt, att lagen snarast ändras på så sätt, att i densamma
uttryckligen stadgas skyldighet att utrota jämväl sådan berberis, som uppvuxit
eller kvarstår efter utgången av den för utrotningens verkställande inom
vederbörande hushållningssällskaps område utsatta tiden. Skulle utrotningsarbetet
icke fullföljas och vidmakthållas, kan det med hänsyn till den
snabba spridningen av ifrågavarande växt befaras, att resultatet av en dyrbar
utrotning äventyras.
Y7äxtskyddsanstalten har i sin framställning förordat, att gällande lag i
ämnet med dess fakultativa karaktär ersattes av en för hela riket obligatoriskt
gällande lag. Lantbruksstyrelsen får med avseende härå erinra, att styrelsen
i utlåtande den 24 juli 1937 över en då föreliggande framställning om
ändring av ifrågavarande lag hemställt, att Kungl. Maj.-t, bland annat, måtte
vidtaga åtgärder för genomförande av sådan ändring utav lagen, alt densamma
finge obligatorisk karaktär. Sagda hemställan föranledde emellertid
icke någon Kungl. Majlis åtgärd. Enligt lantbruksstyrelsens mening torde det,
under förutsättning att förut föreslagna ändring i lagen genomföres, ej heller
nu föreligga skäl att giva lagen obligatorisk karaktär, eftersom Kungl. Majit
redan förordnat om utrotning av berberis inom de delar av riket, där denna
växt förekommit i sådan omfattning, att ett planmässigt utrotande ansetts av
nöden. För den händelse sagda växt skulle vinna större utbredning jämväl
inom område, beträffande vilket Kungl. Majit ännu icke förordnat örn utrotande
av densamma, finnes ingen anledning förmoda, att ej framställning rörande
förordnande örn utrotning skulle komma att göras. Framhållas må att.
därest lagens fakultativa karaktär skulle ändras, det likväl skulle bliva nödvändigt,
att Kungl. Maj :t i varje särskilt fall utsätter viss tid, inom vilken utrotningen
skall vara verkställd. Därest förut av lantbruksstyrelsen tillstyrkt
ändringsförslag genomföres, torde lagens tolkning och tillämpning ej längre
medföra isvårigheter.
Då Kungl. Majit redan förordnat om utrotande av berberis inom de flesta
av de hushållningssällskaps områden, där densamma kan befaras få större
utbredning, synas några starkare skäl att ändra nu gällande föreskrift, att
framställning om sådant förordnande skall göras av hushållningssällskap och
landsting, enligt lantbruksstyrelsens förmenande icke föreligga.
Departements
chefen.
Såsom framgår av vad förut anförts har Kungl. Majit med stöd av förena
ilinda lagar örn utrotande av berberis meddelat förordnande örn utrotande
av denna växt inom ett flertal hushållningssällskaps områden. I anledning
härav igångsattes ett systematiskt och omfattande utrotningsarbete, vilket avslutades
i början eller mitten av 1930-talet. Därefter ansågs berberis praktiskt
laget vara utrotad inom de delar av landet, där risk förelåge för spridning
av svartrosten till veteodlingarna. Under de år, som förflutit sedan utrotningsarbetet
avslutades, har emellertid berberis i icke ringa omfattning på nytt
vuxit upp.
Gällande bestämmelser synas icke möjliggöra att fälla till ansvar den som
efter den tidpunkt, då utrotande enligt givet förordnande senast skall ha
verkställts, underlåter att utrota uppvuxen berberis. Efter det tiden för sådant
förordnande utgått föreligger alltså för vederbörande markägare eller
Kungl. Maj:ts proposition nr 86.
9
nyttjanderättshavare icke någon skyldighet att vid äventyr av straff vidmakthålla
resultatet av de tidigare vidtagna utrotningsåtgärderna. Som i de
olika framställningarna uttalats, är en sådan begränsning av lagen olämplig
och torde komma att leda till att efter någon tids förlopp nya omfattande
utrotningsåtgärder måste vidtagas. En ändring i förevarande lagstiftning synes
alltså påkallad.
I överensstämmelse med vad i ärendet föreslagits torde lagen böra kompletteras
med uttrycklig föreskrift om skyldighet för jordägare'' eller nyttjanderättshavare
att, sedan förordnande meddelats örn utrotande av berberis, hålla
sina marker fria från denna växt. Underlåter jordägaren eller nyttjanderättshavaren
sin skyldighet härutinnan, bör han underkastas straffansvar, och utrotandet
bör i sådant fall kunna vidtagas genom åklagarmyndighetens försorg
på den försumliges bekostnad.
Beträffande det framförda förslaget att ifrågavarande lag skall äga tillämpning
för hela landet, oberoende av framställning från lokala organ, ha delade
meningar kommit till uttryck i ärendet. Enligt min mening synes en dylik
ändring av lagen icke vara av förhållandena påkallad. Lagen torde alltså tills
vidare böra bibehållas såsom fakultativ. Emellertid torde, såsom i vissa av de
gjorda framställningarna ifrågasatts, det böra vara tillräckligt att framställning
göres av vederbörande hushållningssällskap. Därest hushållningssällskapet
sedermera finner lagens tillämpning icke vidare erforderlig, bör Kungl.
Majit efter vederbörlig framställning kunna meddela föreskrift om att lagen
icke vidare skall tillämpas inom området.
De nya bestämmelserna torde icke böra tillämpas beträffande område, för
vilket Kungl. Majit före lagändringens ikraftträdande meddelat förordnande
örn utrotande av berberis, med mindre Kungl. Majit på särskild framställning
därom beslutat.
De av mig nu förordade bestämmelserna synas lämpligen böra träda i kraft
omedelbart efter lagens utfärdande.
I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört har inom jordbruksdepartementet
utarbetats förslag till lag angående ändrad lydelse av 1—3 §§ lagen
den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av berberis d viss mark.
Härefter hemställer föredraganden, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att antaga förenämnda förslag till lag angående ändrad lydelse
av 1—3 §§ lagen den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande
av berberis å viss mark.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sune Wisén.
Hiliana täl riksdagens protokoll loit. 1 sand. Nr 86. &