Kungl. Majlis proposition nr 80.

1

Nr 80.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anslag
till vissa vägbyggnadsarbeten; given Stockholms
slott den 11 februari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,
Sköld, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf,
Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

I skrivelse den 3 februari 1944 hava väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
statens arbetsmarknadskommission gjort framställning om anvisande å tillläggsstat
för innevarande budgetår av medel att användas för vissa vägbyggnadsarbeten
i syfte att motverka arbetslöshet.

Beträffande arbetsmarknadslägets utveckling under den senaste tiden med
särskild hänsyn till förhållandena inom vägväsendet hava myndigheterna
inledningsvis anfört följande.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Under de senaste månaderna har en viss avmattning i den tidigare starka
efterfrågan på arbetskraft gjort sig märkbar i vårt land. Detta framgår bland
annat av följande uppgifter, hämtade ur statens arbetsmarknadskommissions
officiella statistik. Antalet till arbetsförmedlingarna ingivna ansökningar per
100 lediga platser var under december månad 1943 150 mot 129 under
november månad samma år och 125 under december månad 1942. Någon
uppgift på totala antalet arbetslösa i landet kan kommissionen icke lämna.
Antalet till kommissionen rapporterade hjälpsökande arbetslösa var emellertid
vid årsskiftet 11 676, vilket innebar en ökning av 4 214 från utgången av
november månad och 3 084 från årsskiftet 1942/43. Över hälften av de hjälpsökande
arbetslösa under december månad 1943 hänförde sig till yrkesgrupperna
byggnadsverksamhet, trävaruindustri, pappersindustri samt jordoch
stenindustri. Under januari månad 1944 har arbetslösheten ytterligare
ökats, ehuru några exakta uppgifter därom icke föreligga, och vissa tecken
tyda på att en ytterligare ökning är att vänta.

Den ökade arbetslösheten har föranlett kommissionen att hittills igångsätta
vägarbeten för en sammanlagd beräknad kostnad av omkring 18,2
miljoner kronor, därav under tiden 1—27 januari för omkring 13,5 miljoner.
Dessa beredskapsarbeten hava företrädesvis kommit till stånd inom Västernorrlands,
Värmlands samt Göteborgs och Bohus län.

Under de senaste åren hava anslag till vägnätets förbättring beviljats
betydligt mera sparsamt än tidigare. Detta har skett huvudsakligen på grund
av det statsfinansiella läget och bristande tillgång till arbetskraft och icke
på grund av att ytterligare medel till vägbyggnadsarbeten icke skulle vara
erforderliga. Tvärtom har de senare årens inskränkta vägbyggnadsverksamhet
medfört att viktiga samt för trafiken och trafiksäkerheten betydelsefulla vägförbättringsarbeten
fått ställas på framtiden. Ur arbetsmarknadssynpunkt
har begränsningen av vägbyggnadsanslagen hitintills icke vållat någon
olägenhet. I stället har det med hänsyn till det stora behovet av arbetskraft
bland annat för skogsarbete varit nödvändigt att inskränka vägarbetarnas
antal. Som ovan anförts har nu läget på arbetsmarknaden förändrats, så att
en viss arbetslöshet uppkommit, främst inom de industrigrenar, som basera
sin verksamhet på skogens produkter. Härtill kommer att den nyss nämnda
knappheten på vägbyggnadsmedel vid tidpunkten för vägväsendets förstatligande
medfört, att åtskilliga sådana vägarbetare måst permitteras,. som även
under krisåren haft konstant sysselsättning inom respektive vägdistrikt vid
statsbidragsberättigade arbeten och vid arbeten, som bedrivits helt med
distriktens egna medel.

Den rådande ovissheten beträffande utvecklingen på arbetsmarknaden föranleder
kommissionen till viss försiktighet med att igångsätta större arbeten
i kommissionens regi. Av det ovan sagda framgår, att större beredskapsarbeten
påbörjats inom områden med mera omfattande arbetslöshet, i allmänhet
förorsakad av exportsvårigheter inom skogsförädlingsindustrierna.
Den minskade efterfrågan på arbetskraft för skogsarbete jämte svårigheter
för vissa industrier, vilka föranlett permittering av arbetskraft, har emellertid
medfört att arbetslöshet av mindre omfattning uppstått på ett relativt
stort antal orter. Restriktionerna för byggnadsverksamheten, föranledda av
bristande materialtillgång, hava även medfört viss arbetslöshet inom byggnadsfacket,
speciellt på tätorterna. Under dessa förhållanden måste det,
ur de synpunkter kommissionen har att bevaka, anses betänkligt, att den
nuvarande — låt vara till sin omfattning relativt ringa -— arbetslösheten
ökar i omfattning genom friställande av ett antal vägarbetare, vilka för närvarande
ej kunna hänvisas till annat arbete.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Angående lämpligheten av att igångsätta vägbyggnadsarbeten för motverkande
av arbetslöshet i bär avsedda fall anföra myndigheterna härefter
följande.

För motverkande av den arbetslöshet av mindre omfattning på ett stort
antal orter, som sålunda uppkommit eller kan befaras uppkomma inom en
nära framtid, har kommissionen funnit det mindre lämpligt att igångsätta
ett större antal mera omfattande arbeten. Visserligen skulle behovet av
arbetsobjekt även kunna fyllas genom att vederbörande kommun anordnade
statsunderstödda arbetsföretag, men det skulle då bland annat bliva nödvändigt
att organisera arbetslöshetskommittéer. I samband härmed skulle
kommunala beslut behöva fattas oell arbeten projekteras, vilket skulle vålla
tidsutdräkt, som vore mindre önskvärd med hänsyn till årstiden och ovissheten
örn varaktigheten av den föreliggande arbetslösheten. Enligt kommissionens
mening vore det därför i det nuvarande läget lämpligare, örn
mindre vägbyggnadsföretag kunde komma till stånd i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
regi i den utsträckning statens arbetsmarknadskommission
bestämmer.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har undersökt möjligheterna att utföra
lämpliga vägbyggnadsarbeten och därvid funnit, att det inom olika delar av
landet finnes dels förberedda arbetsobjekt, som inom relativt kort tid kunna
utföras, dels ock andra beslutade arbetsobjekt, vilka efter vissa förberedelseåtgärder
kunna tagas i anspråk för detta ändamål. Sålunda finnas företag
inom de t. o. m. år 1943 gällande flerårsplanerna, vilka påbörjats men därefter
nedlagts eller vilka icke alls påbörjats. Samtliga dessa ligga för närvarande
nere på grund av brist på medel, och de böra kunna igångsättas
utan stor tidsutdräkt. Vidare hava ytterligare företag förberetts till utförande
för att de skulle finnas i beredskap vid inträffande arbetslöshet av
större omfattning. I den mån dessa företag tagas i anspråk för nu ifrågavarande
ändamål, måste nya företag förberedas. Då det icke kan vara lämpligt
att i nu förevarande sammanhang påbörja allt för stora företag, kan
det bliva nödvändigt att ur företagen avskilja vissa delar av lämplig omfattning.
Med hänsyn till lämpligheten att möta den mindre arbetslöshet,
varom nu är fråga, med helst ett flertal arbeten, som äro på lämpligt sätt
fördelade över länen, kan det även bliva fråga om att utföra s. k. smärre
förbättringsarbeten, för vilka detaljerade arbetsplaner i regel icke äro i förväg
upprättade och ej heller erforderliga. Örn tillgången till sådana arbeten
kan sålunda ej nu lämnas uppgift. Det brukar emellertid icke möta större
svårighet att relativt snabbt igångsätta dylika arbeten. Slutligen böra vid
nu pågående ordinarie arbeten, vilka på grund av brist på medel bedrivas
med liten arbetsstyrka, kunna i viss omfattning sysselsättas ökad arbetsstyrka.

Beträffande vissa med användningen av de ifrågasatta anslagsmedlen
sammanhängande detaljspörsmål innehåller myndigheternas skrivelse följande.

På grund av det nära sammanhang, som alltså kommer att existera mellan
de i de ordinarie planerna ingående arbetena och de nu ifrågasatta, böra
de medel, som nu kunna komma att anvisas, fritt få användas till tornering
av pågående arbeten, till upptagande av nedlagda eller icke påbörjade ordinarie
arbeten, till utförande av mindre eller delar av större planerade arbeten
eller till utförande av s. k. smärre förbättringsarbeten.

För att detta icke skall medföra svårighet ur bokföringssynpunkt böra
de medel, som disponeras för visst vägföretag, få tillföras det ordinarie
anslag, från vilket medel eljest tillföras eller skulle tillföras företaget.

4

Kungl. Majlis proposition nr 80.

De regler, som gälla för utförande av ordinarie vägbyggnadsföretag, böra
gälla för nu ifrågavarande företag. För att arbetenas igångsättande icke
skall fördröjas, bör dock den långvariga handläggning, som företagens intagande
i flerårsplan medför, icke vara nödvändig att genomföra. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen förutsätter emellertid att samråd med vederbörande
länsstyrelse skall ske i den mån tiden det medgiver.

Särskilda förberedelsearbeten böra få ske med anlitande av dessa medel
även beträffande företag, örn vilka man för närvarande icke med säkerhet
vet, att de komma till utförande i detta sammanhang. Då man för nu ifrågavarande
ändamål därjämte kan komma att taga i anspråk företag, som
förberetts till mötande av en större arbetslöshet, bör även därav föranledd
ytterligare förberedelse få bekostas med dessa medel.

För att icke pågående arbetens utökning med ytterligare arbetskraft eller
andra arbetens utförande skola fördröjas, synes det vara nödvändigt att vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen erhåller generellt byggnadstillstånd för utförande
av arbeten inom ramen för här nedan begärda anslag till utökande
av pågående vägbyggnadsföretag och utförande av andra sådana företag;
dock att sådana arbeten må igångsättas i den utsträckning statens arbetsmarknadskommission
bestämmer.

Det bör ankomma på kommissionen att efter framställning från vederbörande
länsarbetsnämnd påkalla arbetenas utförande. På länsarbetsnämnden
må ankomma att bestämma storleken av den vid respektive arbeten
sysselsatta arbetsstyrkan.

Vid arbeten av detta slag skulle endast sådana arbetare sysselsättas, som
av vederbörande länsarbetsnämnd må kunna anvisas och vilka icke erfordras
för andra arbeten i trakten, för vilka företrädesrättsförklaring eller byggnadstillstånd
meddelats. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utgår dock
från att permitterade vägarbetare i första hand skola erhålla sysselsättning.

I fråga örn den allmänna planläggningen av dessa arbeten bör samråd
ske mellan styrelsen och kommissionen, som därjämte avser att lämna styrelsen
erforderliga uppgifter örn de län, i vilka arbeten i första hand skola
igångsättas, samt örn de delar av länen, där arbetena böra vara belägna.
Styrelsen bör äga rätt att i den mån det blir erforderligt och lämpligt
delegera beslutanderätten i dessa frågor till vederbörande vägförvaltning.

Beträffande storleken av det anslag, som erfordras för ändamålet, framhålla
myndigheterna, att denna givetvis är svår att angiva. Den är beroende
av den avsedda verksamhetens omfattning. Då emellertid arbeten
kunna bliva erforderliga i flertalet län och då medlen avses att disponeras
icke blott under återstoden av innevarande budgetår utan även under budgetåret
1944/45, har mindre anslag än 15 000 000 kronor synts myndigheterna
icke böra ifrågakomma. För att dessa medel skola bliva tillgängliga så
snart som möjligt anses de böra äskas på tilläggsstat för budgetåret 1943/44.

Då det med hänsyn till läget på arbetsmarknaden skulle vara lämpligt
att åtminstone i vissa län omedelbart vidtaga de nu föreslagna åtgärderna,
hava myndigheterna vidare funnit önskvärt, att medel för ändamålet omedelbart
ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande. För tiden
intill dess nyssnämnda anslag kan komma att anvisas, har ett belopp av
1 000 000 kronor ansetts vara tillfyllest. Myndigheterna hava ifrågasatt, att
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle bemyndigas att för ändamålet disponera
högst detta belopp av under händer varande medel.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Med anledning av vad sålunda anförts hava väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och statens arbetsmarknadskommission hemställt, dels att ett
reservationsanslag å 15 000 000 kronor måtte ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förfogande att av styrelsen disponeras till de ändamål
och under de villkor, som i skrivelsen angivits, dels att åtgärder vidtagas
för att bereda väg- och vattenbyggnadsstyrelsen omedelbar tillgång till
1 000 000 kronor för ändamålet, dels ock att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
erhåller generellt byggnadstillstånd enligt lagen örn tillståndstvång för byggnadsarbete
att utföra vägbyggnadsföretag av ifrågavarande beskaffenhet under
förutsättningar, som angivits i skrivelsen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, bär under den senaste tiden
framträtt en viss arbetslöshet främst inom industrigrenar, vilkas verksamhet
är baserad på skogens produkter, och tecken tyda på, att en ökning av
denna arbetslöshet måhända är att vänta. På vissa håll, framför allt där
arbetslösheten fått en till visst område koncentrerad större omfattning, har
statens arbetsmarknadskommission med anlitande av medel anvisade för
arbetsmarknadens reglering igångsatt beredskapsarbeten, huvudsakligen avseende
vägbyggnader samt vatten- och avloppsledningsarbeten. För motverkande
av den å spridda orter fördelade arbetslöshet av mindre omfattning,
som uppstått eller befaras kunna uppkomma inom den närmaste framtiden,
har arbetsmarknadskommissionen emellertid funnit mindre lämpligt att
igångsätta mera omfattande vägarbeten med anlitande av de reguljära arbetslöshetsorganen.
I stället har ifrågasatts, att medel skulle ställas till förfogande
för bedrivande av mindre vägbyggnadsföretag i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
regi ehuru i samarbete med arbetsmarknadskommissionen
och dess lokala organ samt med den förläggning av arbetena och den begränsning
av deras omfattning, som bestämmes med hänsyn till arbetslöshetsförhållandena.

Pör egen del finner jag en sådan anordning lämplig med hänsyn såväl
till det inträdda läget på arbetsmarknaden som till vägväsendets intressen.
Den av myndigheterna lämnade redogörelsen ger vid handen, att inom skilda
delar av landet torde finnas vägbyggnadsföretag, som äro önskvärda ur vägväsendets
synpunkt och som kunna igångsättas omedelbart eller inom kort
tid, i den mån så befinnes påkallat för bekämpande av arbetslöshet.

Jag vill sålunda med biträdande av myndigheternas framställning tillstyrka,
att för vissa vägbyggnadsarbeten anvisas ett reservationsanslag å
tilläggsstat för innevarande budgetår. Jag har icke något att erinra mot
att anslagsbeloppet bestämmes till 15 000 000 kronor.

Yad myndigheterna föreslagit beträffande anslagets användning m. m.
föranleder i huvudsak icke någon invändning från min sida. På Kungl. Majit
torde emellertid få ankomma att längre fram meddela de bestämmelser i
ämnet, vilka kunna finnas erforderliga.

I den mån arbetena inom ett visst län bliva av mindre omfattning lära
med ledningen av desamma förenade göromål inom vägförvaltningen kunna

Departement schcfen.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

fullgöras utan förstärkning av förvaltningens personal. Där arbetenas omfattning
gör det nödvändigt, torde emellertid Kungl. Majit få meddela beslut
örn personalökning vid vederbörande vägförvaltning. I enlighet med vad
som förutsatts i samband med 1943 års beslut örn den statliga vägorganisationen
böra kostnaderna för erforderlig personalförstärkning vid vägförvaltningarna
bestridas från den i avlöningsstaten för förvaltningarna upptagna
förslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal.

Med hänsyn till det rådande läget är det önskvärt, att den föreliggande
anslagsfrågan av riksdagen göres till föremål för skyndsam behandling. Då
det ansetts nödvändigt, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhåller omedelbar
tillgång till visst belopp för påbörjande av en del arbeten, har
Kungl. Majit genom beslut denna dag ställt 1000 000 kronor till styrelsens
förfogande av femte huvudtitelns reservationsanslag till arbetsmarknadens
reglering med skyldighet för styrelsen att, därest särskilt anslag å tilläggsstat
beviljas för arbeten av ifrågavarande slag, från detta anslag återbetala
det nu anvisade beloppet.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Vissa vägbyggnadsarbeten å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under sjätte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av kronor 15 000 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sigurd Lang.

Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.