Kungl. Majlis proposition nr 68.

1

Nr 58.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 19 november 191b
(nr 383) angående stämpelavgiften; given Stockholms
slott den b februari 19bb.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den 19
november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr åS.

2

Kungl. Majlis proposition nr 58.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr
383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 7 och 8 §§ förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till följande
avdelningar:

Fjärde avdelningen.

Rikets hovrätter; —---medicinalstyrelsen; statens institut för folkhälsan;
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;---skogsstyrelsen.

7 §•

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:
akademier och---överförmyndare.

Frihet från stämpel enligt detta kap. — dock icke med avseende å avskrift
och bevis, som på begäran utfärdas till annan än part — äger jämväl rum i

ärenden rörande ogiltighetsförklaring---oriktig ursprungsbeteckning;

i sådana på prövning av statens byggnadslånebyrå beroende ärenden, som
avse lån eller bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjningen; så
ock--— inom yrkesinspektionen.

Konungen äger---utländska hamnar.

8 §■

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig
myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Köp av fast egendom: avhandling därom---egendomens värde.

Köpeavhandling, på---— egendomens värde.

Där köpehandling,---— sista fånget.

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § 1928: 317 (där förordningen i dess helhet är återgiven)
och 1943:423 samt beträffande 7 och 8 §§ 1928:317, 1929:143, 1930:243, 1932:285, 1933:378,
1934: 327, 1937:511 och 942, 1938: 323, 1941:115 och 419, 1942: 462 ävensom 1943:423.

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

3

Sökes lagfart på grund av handling, enligt vilken arrendator inlöst fast
egendom med stöd av lagen örn förköpsrätt, äge stämpelbeläggning ej rum,
där den till vilken jordägaren sålt egendomen tidigare erlagt stämpel för sitt
fång.

Fångeshandling, på —---stämpel fri.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 februari
1954.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och jordbruksdepartementen
anmäler chefen för finansdepartementei, statsrådet Wigforss, fråga
om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften
samt anför därvid följande.

1» Stämpelavgiften hos statens institut för folkhälsan.

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna enligt
1 § stämpelförordningen till fem olika avdelningar. Alla statsmyndigheter,
som icke särskilt angivits under någon av dessa avdelningar, äro att hänföra
till första avdelningen.

Jämväl enligt 1 § expeditionslösenförordningen hänföras myndigheter, hos
vilka expeditionslösen äger rum, till fem olika avdelningar. Myndighet, som
icke särskilt angivits under någon avdelning, äger emellertid icke uttaga lösenavgift.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 oktober 1943 har styrelsen för statens
institut för folkhälsan anfört.

Statens institut för folkhälsan inginge icke bland de i 1 § stämpelförordningen
särskilt uppräknade myndigheterna. På grund härav finge stämpelbeläggning
av institutets utgående expeditioner anses böra ske enligt de för
första avdelningen stadgade stämpelsatserna. Emellertid tillhörde centrala
myndigheter och institutioner — bland dem medicinalstyrelsen — i allmänhet
fjärde avdelningen. Institutets styrelse funne det därför naturligt, att
även institutet hänfördes till denna avdelning. Institutet tillhörde ej heller
de i 1 § expeditionslösenförordningen uppräknade myndigheterna och syntes
därför icke vara berättigat att uttaga lösenavgift. Det ville dock förefalla
styrelsen, som om sådan avgift — vilken skulle tillfalla kronan — borde
debiteras.

Under åberopande av det anförda hemställde styrelsen, att åtgärder måtte

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

5

vidtagas dels för institutets hänförande till fjärde avdelningen i stämpelförordningen
dels ock för att möjliggöra uttagande av lösen.

Statskontoret har i ett den 3 november 1943 avgivet utlåtande i ärendet förklarat
sig icke ha något att erinra mot bifall till styrelsens hemställan.

Jag tillstyrker, att statens institut för folkhälsan upptages under fjärde av- Departementsdelningen
i 1 § stämpelförordningen, och förutsätter därvid, att Kungl. Majit chelenvid
bifall till detta förslag senare förordnar om motsvarande ändring i expeditionslösenförordningen.
Såsom styrelsen anmärkt, kommer lösen hos institutet
författningsenligt att överföras till stämpel.

2. Stämpelavgiften hos statens byggnadslånebyrå.

Enligt 1 § gällande instruktion för statens byggnadslånebyrå (Sv. förf.
sami. 1942:931) åligger det byrån att handlägga ärenden rörande främjandet
av sådan bostadsförsörjning, som äger åtnjuta stöd enligt någon av följande
författningar, nämligen

kungörelsen den 4 september 1935 (nr 512) om lån och bidrag av statsmedel
för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer,

kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 247) om lån och bidrag av statsmedel
för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer,

kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 462) om statsbidrag till anordnande av
pensionärshem,

kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 569) örn tertiärlån och tilläggslån för
vissa bostadsbyggnadsföretag samt

kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 572) örn tilläggslån för beredande av bostäder
åt mindre bemedlade bamrika familjer ävensom

äldre, numera upphävda kungörelser i samma ämnen.

Statens byggnadslånebyrå tillhör icke de i 1 § stämpelförordningen uppräknade
myndigheterna.

I en den 22 november 1943 dagtecknad, till Kungl. Majit ställd skrivelse
har statens byggnadslånebyrå anfört följande.

Bestämmelserna i stämpelförordningen om stämpel till statsmyndigheternas
expeditioner finge, då föreskrift av annat innehåll icke meddelats, anses
äga tillämpning å jämväl byggnadslånebyråns expeditioner. Med hänsyn
till den särskilda arten av byråns verksamhet, syntes det emellertid uppenbart,
att från byrån utgående expeditioner icke borde stämpelbeläggas. 1
anledning härav hemställdes, att åtgärder måtte vidtagas för införande av
stämpelfrihet beträffande protokollsutdrag och andra expeditioner från
byrån.

över framställningen har statskontoret den 8 december 1943 avgivit infordrat
yttrande. Under framhållande av att statens byggnadslånebyrå icke

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 58.

Departements chefen.

vöre en s. k. kristidsmyndighet har statskontoret förklarat sig av principiella
skäl icke kunna tillstyrka generell stämpelfrihet för byråns expeditioner.
Då emellertid det syfte, som tillgodosåges genom beviljandet av lån och bidrag
enligt ifrågavarande författningar, vore av beskaffenhet att motivera
stämpelfrihet i dylika ärenden, ville statskontoret icke motsätta sig, att bestämmelse
infördes i 7 § stämpelförordningen om befrielse från stämpelplikt
i ärenden, som avsåges i berörda författningar.

Statskontoret har i sitt yttrande vidare framhållit, att det i förevarande
.sammanhang givetvis kunde ifrågasättas, om icke stämpelfrihet jämväl borde
medgivas i andra ärenden rörande lån och bidrag av statsmedel. Såvitt
statskontoret hade sig bekant, plägade emellertid vederbörande myndigheter
lämna låne- eller bidragssökande underrättelse om sina beslut i sådan form,
att avgifter enligt stämpelförordningen icke utginge. Då vid detta förhållande
spörsmålet om ett ytterligare utvidgande av stämpelförordningens bestämmelser
om stämpelfrihet i sistnämnda ärenden ej syntes aktuellt, borde
enligt statskontorets mening prövningen i denna del kunna anstå tills en
allmän översyn av berörda förordnings i flera hänseenden otidsenliga stadganden
komme till stånd.

Då statens byggnadslånebyrå, såsom statskontoret framhållit, icke är att
hänföra till de s. k. kristidsmyndigheterna, torde av principiella skäl generell
stämpelfrihet för byråns expeditioner icke böra medgivas. Med hänsyn
till det syfte, som fullföljes med beviljandet av lån eller bidrag enligt ifrågavarande
författningar, synes det emellertid rimligt, att sökanden uti ifrågavarande
ärenden icke betungas med stämpelavgift för erforderliga expeditioner.
Jag tillstyrker därför, att i 7 § stämpelförordningen införes bestämmelse
om stämpelfrihet i sådana på statens byggnadslånebyrås prövning beroende
ärenden, som avse lån eller bidrag av statsmedel till främjande av
bostadsförsörjningen.

Såsom statskontoret anmärkt kunde tydligen ifrågasättas, huruvida icke i
förevarande sammanhang frihet från stämpel borde medgivas jämväl i andra
ärenden, som avse lån och bidrag av statsmedel. Då emellertid en sådan utvidgning
av stämpelfriheten icke synes påkallad av något aktuellt praktiskt
behov, torde frågan härom lämpligen böra lösas först i samband med en mera
allmän översyn av bestämmelserna örn stämpelavgiften.

3. Ändring av stämpelförordningen i anledning av ny arrendelagstiftning.

Den reform på arrendelagstiftningens område, som genomfördes vid 1943
års riksdag (prop. nr 346, tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2, riksdagens
skrivelse nr 533) innebar bl. a. tillskapandet av viss förköpsrätt för
arrendator till den av honom arrenderade fastigheten. Bestämmelserna härom,

Kungl. Maj.ts proposition nr 58.

7

vilka trätt i kraft redan vid årsskiftet, återfinnas i 2 kap. 57 § lagen om nyttjanderätt
till fast egendom och lagen den 22 december 1943 (nr 884) örn förköpsrätt.
Enligt dessa bestämmelser äger arrendator i allmänhet, så framt han
är förvarad vid sin rätt till nytt arrende, att, när den arrenderade fastigheten
säljes, lösa till sig densamma till det pris köparen utfäst. Gör arrendatorn bruk
av sin förköpsrätt, åligger det honom att till köparen eller, i den mån dennes
betalningsskyldighet ej blivit fullgjord, till säljaren utgiva köpeskillingen
med avdrag för viss intecknad gäld. Därjämte åligger det arrendatorn
att ersätta köparen vissa utgifter i samband med fastighetsförvärvet, däribland
utgifterna för lagfart å fånget. — Går fastighet, som är underkastad
förköpsrätt, i byte, äger arrendator inlösa densamma efter dess värde
vid den tid, då bytesavtalet slöts, och skall därvid vad som stadgats beträffande
förköpsrätt vid fastighets försäljning äga motsvarande tillämpning.

Enligt 8 § stämpelförordningen skall avhandling om köp av fast egendom,
då den för lagfart företes, förses med stämpel, som utom i vissa undantagsfall
utgör en krona för varje fulla 100 kronor av egendomens värde. Där
köpehandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade villkor, överlåtes
inom den för lagfart föreskrivna tid, räknat från första fånget, och inom
samma tid för lagfart företes samt köpehandlingen därvid är åtföljd av viss
försäkran av säljare och köpare, äger stämpelbeläggning dock rum allenast
för sista fånget. — Enahanda stämpelplikt, som stadgats beträffande avhandling
örn köp, föreligger i fråga örn avhandling rörande byte.

Av det anförda framgår, att arrendator, som med begagnande av sin förköpsrätt
inlöst den av honom arrenderade fastigheten, enligt gällande bestämmelser
kan komma att få erlägga lagfartsstämpel för såväl köparens som
sitt eget fång. Denna omständighet har uppmärksammats i det sakkunnigbetänkande,
som legat till grund för ifrågavarande lagstiftning (SOU 1938: 38
sid. 396), och det har därvid framhållits såsom önskvärt, att — i överensstämmelse
med vad som gällde vid överlåtelse av köpehandling — stämpelfrihet
medgåves arrendatorn, då denne för sin del sökte lagfart.

Då vid inlösen av fastighet enligt lagen örn förköpsrätt i realiteten endast Departemenhen
överlåtelse äger rum, synes det icke rimligt att betunga arrendatorn med chefevdubbel
stämpelavgift. Har den, till vilken jordägaren sålt fastigheten, erlagt
stämpel å sitt fång, torde därför stämpelbeläggning icke böra ånyo äga rum,
då arrendatorn sedermera söker lagfart å sitt fång. Detta synes lämpligen
böra komma till uttryck genom en särskild undantagsbestämmelse i 8 §
stämpelförordningen under rubriken Köp ov fast egendom.

De av mig förordade ändringarna torde böra träda i kraft dagen efter den.
då förordning örn ändringarna utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 58.

Föredragande departementschefen hemställer därefter, att inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning om ändring i förordningen den
19 november 191A (nr 383) angående stämpelavgiften måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Sören Lane.

447199. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.