Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
1
Nr 285.
Kungl. Alaj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av statens informationsstgrelse m. m.; given Stockholms
slott den 19 maj 1944.
Kungl. Majit vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Christian Gunther.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 maj 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Ministern för utrikes ärendena anför efter gemensam beredning med cheferna
för finans- och ecklesiastikdepartementen.
Informationsstyrelsens nuvarande organisation.
För statens informalionsstyrelse hava i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag (III ht., s. 30 ff.) upptagits två förslagsanslag, nämligen
dels 240 000 kronor till avlöningar, dels ock 60 000 kronor till omkostnader.
Beträffande Kungl. Maj:ts framställningar om anslag till dessa ändamål har
riksdagen i skrivelse den 23 februari 1944 (nr 3) förklarat sig komma att
framdeles anmäla sina beslut. I statsverkspropositionen (VIII ht., s. 573 ff.)
har vidare äskats ett reservationsanslag av 140 000 kronor till åtgärder för
Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 1 sami. Nr 285.
1
2
Kungl. Majlis proposition nr 285-
civil folkberedskap, avsett att bestrida kostnaderna för den inom styrelsen
upprättade fristående sektionen för kulturell folkberedskap m. m. För innevarande
budgetår har riksdagen för bestridande av dessa kostnader anvisat
ett reservationsanslag av 200 000 kronor. Med hänsyn till förefintlig reservation
har anslaget emellertid ansetts kunna för nästinstundande budgetår sänkas
till 140 000 kronor. Vid behandlingen av sistnämnda anslagsfråga hemställde
statsutskottet, under hänvisning till storleken av den å anslaget befintliga
reservationen, att riksdagen för ändamålet måtte för nästa budgetår
anvisa ett belopp av 90 000 kronor. Fem av utskottets ledamöter reserverade
sig emellertid för en ytterligare begränsning av anslaget, nämligen till 40 000
kronor. Vid föredragningen av ärendet i kamrarna stannade dessa i olika beslut,
i det att första kammaren biföll utskottets förslag, medan andra kammaren
biträdde reservationen. Riksdagen har därefter i skrivelse den 15 april
1944 (nr 8) förklarat sig skola framdeles anmäla sitt beslut. Jag får nu anmäla,
att fråga uppkommit om en omorganisation av statens informationsstyrelse
i förenklande och avvecklande riktning samt att denna fråga och därav
föranledda förändrade beräkningar av de för styrelsens verksamhet erforderliga
anslagen torde böra föreläggas riksdagen.
Statens informationsstyrelse består jämlikt en av Kungl. Maj:t den 26 januari
1940 utfärdad instruktion (SFS nr 60/1940, ändrad genom SFS nr
920/1940 och 777/1941) av en ordförande och chef, en vice ordförande och
souschef, chefen för utrikesdepartementets pressbyrå, högst två militära ledamöter
samt ytterligare högst tre ledamöter, samtliga — utom pressbyråchefen,
som är självskriven — förordnade av Kungl. Maj:t. Från och med hösten
1941 hava i styrelsen tjänstgjort två militära ledamöter, av vilka den ene
varit chefen för försvarsstabens press- och filmavdelning; de sistnämnda civila
ledamöterna hava sedan år 1941 varit chefen för statens biografbyrå,
verkställande direktören för Radiotjänst och verkställande direktören för Tidningarnas
Telegrambyrå.
Inom informationsstyrelsen finnas, förutom ett gemensamt sekretariat, fyra
avdelningar, nämligen administrativa avdelningen, allmänna avdelningen,
upplysningsavdelningen samt rådgivnings- och dispensavdelningen. Därtill
kommer den jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 31 maj 1940 inom styrelsen
upprättade sektionen för kulturell folkberedskap, för vars verksamhet medel
anvisats under riksstatens åttonde huvudtitel.
Sekretariatet består av en förste sekreterare. Administrativa avdelningens
personal utgöres av avdelningschefen, vilken har deltidstjänst, samt en registrator
och räkenskapsförare. Allmänna avdelningen består av avdelningschef
och en sekreterare. Å upplysningsavdelningen tjänstgöra, utom avdelningschefen,
en förste sekreterare och två sekreterare. Rådgivnings- och dispensavdelningens
personal utgöres av avdelningschefen, en förste sekreterare
och fyra assistenter. Härtill komma tretton kvinnliga biträden samt fyra
expeditions- och kontorsvakter. Sektionen för folkberedskap omfattar, utom
sektionschefen, en sekreterare, en assistent, två kvinnliga biträden och en
expeditionsvakt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 285. 3
De löpande ärendena fördelas å de olika avdelningarna på huvudsakligen
följande sätt.
Till administrativa avdelningen höra frågor rörande styrelsens organisation,
personal, ekonomi, lokaler, inventarier och dylikt.
Allmänna avdelningen har att fullgöra på styrelsen ankommande uppgifter
i fråga om övervakningen av utländsk propaganda och därmed sammanhängande
frågor. Den medverkar i övrigt vid upprätthållandet av förbindelserna
med pressen beträffande politiska frågor och svarar för samarbetet med
andra myndigheter i ämnen, som ej tillhöra annan avdelnings handläggning.
Vissa i styrelsens bild- och filmverksamhet ingående ärenden hänföras även
till allmänna avdelningen.
Såsom upplysningsavdelningens viktigaste uppgift framstår omhänderhavandet
av den egentliga krisinformationen, d. v. s. upplysningsverksamheten
rörande folkhushållningsfrågor i syfte att hålla allmänheten underrättad om
motiven till och innebörden av de statliga krisåtgärderna ävensom sådana
propagandakampanjer, som sammanhänga med krisinformationen. Avdelningen
utsände sålunda under år 1943 sammanlagt 486 artiklar, av vilka ett
stort antal voro illustrerade, samt 8 650 matriser och klichéer. Till denna
verksamhet anknyter sig också utgivandet av tidskriften »Från departement
och nämnder», som utgår i en upplaga av 9 500 exemplar. De betalande abonnenternas
antal är för närvarande 3 363. Upplysningsavdelningen omhänderhar
vidare anordnandet av de s. k. informationsdagarna för pressen och av
resor för pressmän. Som regel hava organiserats sammanlagt fyra dylika
informationsdagar örn året. Vid samtliga har ministern för utrikes ärendena
lämnat en översikt av det utrikespolitiska läget, varjämte i regel en representant
för försvarsmakten redogjort för militära frågor. Pressresorna, som
anordnats ett par gånger örn året, hava plägat omfatta ett tjugutal pressmän
och avse för folkförsörjningen betydelsefulla förhållanden i en viss del
av landet. Avdelningen ombesörjer slutligen genomgången av periodiska skrifter
och det därvid framkomna materialets bearbetning till'' pressöversikter
samt klippens arkivering. Den sammanställer och utsänder sålunda alla vardagar
två pressöversikter i inrikes-, respektive utrikesfrågor; vardera översikten
utgår i en upplaga av omkring 500 exemplar, huvudsakligen till befattningshavare
i olika statliga myndigheter och i statens krisorgan.
På rådgivnings- och dispensavdelningen ankommer att handlägga ärenden
angående tillämpningen av det i kungörelsen den 12 april 1940 (nr 197) stadgade
förbudet mot offentliggörande i tryck av vissa underrättelser örn krigsmakten
m. m. ävensom av det genom kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr
802), med därtill genom kungörelsen den 13 februari 1942 (nr 38) gjort
tillägg, utfärdade förbudet mot utförsel av flygfotografier m. m. Under år
1943 tillstyrkte avdelningen utförsel eller lämnade tillstånd därtill beträffande
2 690 fotografier, filmer eller andra bilder. Avdelningen har därjämte
tdl uppgift ali meddela råd och anvisningar i andra publicitetsfrågor. Omkring
4 200 muntliga sådana förfrågningar registrerades under år 1943. Den
utfärdar vidare kommunikéer i vissa ärenden, bland annat angående fall av
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
spioneri och olovlig underrättelseverksamhet, samt utsänder till tidningarna
cirkulär med förtroliga vädjanden i publicitetsfrågor och med konfidentiella
upplysningar.
Vad slutligen sektionen för kulturell folkberedskap beträffar torde få hänvisas
till den redogörelse, som i årets statsverksproposition (VIII ht., s. 573
ff.) lämnats för dess organisation och verksamhet.
1943 års riksdag.
Frågan örn en omorganisation av statens informationsstyrelse har tidigare
behandlats av riksdagen. Vid 1943 års riksdags vårsession hemställdes i en
i andra kammaren av herrar Andersson i Göteborg och Nilsson i Stockholm
avgiven motion (nr 3), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslå
vidtagande av sådana organisatoriska åtgärder till förbättrande av informationsverksamheten,
att konsekvensen och kontinuiteten bättre tillgodosåges
och en snabbare och pålitligare upplysningstjänst utvunnes. Motionärerna,
som hänvisade till ett flertal inträffade fall, förklarade sig anse, att
såväl den utrikespolitiska upplysningsverksamheten som informationstjänsten
rörande folkförsörjningen och vissa därmed sammanhängande frågor
fungerade otillfredsställande. Sin kritik av den gällande ordningen sammanfattade
motionärerna på i huvudsak följande sätt. Överblick saknades över
det område, som verksamheten skulle täcka. Intet auktoritativt organ funnes,
som från informationssynpunkt inifrån följde händelserna på utrikespolitikens
och folkförsörjningens områden och som självständigt kunde taga
och fullfölja initiativ i upplysningsverksamheten. De existerande informationsorganen
vore i alla situationer underordnade departement samt civila
och militära myndigheter och saknade möjlighet att förhandla på jämlik fot
i informationsärendena. Informationsstyrelsen hade med sin nuvarande
ställning och organisation svårt att bemästra bristerna inom informationsväsendet.
Vad särskilt beträffar upplysningsverksamheten i utrikespolitiska
angelägenheter vöre styrelsens möjligheter att hävda informationssynpunkter
desto mindre, som denna verksamhet enligt styrelsens instruktion principiellt
vore undandragen styrelsen. Under det att utrikesdepartementet vore i
styrelsen företrätt av chefen för dess pressbyrå, vore andra departement,
som hade stora intressen att tillvarataga på ki isinformationens område, såsom
folkhushållnings- och socialdepartementen, icke representerade där. Såsom
resultat av sin kritik underströko motionärerna nödvändigheten av att
giva informationsväsendet en mer auktoritativ ställning, varvid dess position
i förvaltningen borde stärkas och verksamheten vid sin inordning i administrationen
borde placeras så centralt, att dess chef själv finge överblick över och
tillgång till alla informationer. Ehuru motionärerna ansett, att det funnes
skäl, som talade för den tidigare framförda tanken, att ett särskilt konsultativt
statsråd skulle tillsättas med uppgift att handlägga upplysningsverksamheten,
funne motionärerna möjligheterna för dess förverkligande vara starkt
begränsade. Den ämbetsman, som skall handhava informationstjänsten, borde
enligt motionärerna äga möjlighet till inblick i de överväganden, som fö
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S5-
5
regå regeringsbeslut, och tillgång till det material av hemlig beskaffenhet,
som ligger på de beslutande instansernas bord. Tänkbart vore, att denne ämbetsman
kunde givas statssekreterares tjänsteställning.
Över motionen yttrade sig informationsstyrelsen. Den framhöll därvid att,
även om den icke kunde i allo dela motionärernas uppfattning beträffande
de särskilda fall, med vilka de exemplifierat sin kritik, den likväl måste ansluta
sig till den allmänna syn på ifrågavarande förhållanden, som kommit
till uttryck i motionen. Splittringen i organisatoriskt hänseende vore iögonenfallande.
Bland annat vore styrelsen instruktionsenligt förhindrad att självständigt
fatta beslut i publicitetsärenden rörande Sveriges förhållande till
främmande makter och saknade möjlighet att på ett avgörande sätt öva inflytande
på dessa. Informationsstyrelsen ville icke dölja, att dessa organisatoriska
svagheter utgjorde en allvarlig belastning i styrelsens arbete, vilka
ej sällan vållade väsentligt avbräck i de bästa bemödanden. Styrelsen kunde
förbehållslöst ansluta sig till motionärernas uppfattning, att informationsväsendet
måste givas en mer auktoritativ ställning. Enligt styrelsens uppfattning
läge det förnämsta hindret för strävandena att ernå snabbhet och säkerhet
i informationsarbetet däri, att informationsväsendet saknade direkt anknytning
till regeringen. Därest det finge en självständig, omedelbart i regeringen
förankrad position, skulle det erhålla en enhetlig ledning, vilken
tillika vore väl initierad och besutte erforderlig auktoritet. Den mest rationella
lösningen av problemet vore att inrätta ett särskilt departement för
informationsärendena, vari såväl informationsstyrelsen som utrikesdepartementets
pressbyrå uppginge och som även hade att utöva högsta ledningen
av den militära informationstjänsten. Då ett så vittutseende projekt i rådande
läge knappast kunde förverkligas, skulle de framförda önskemålen i stället
åtminstone tills vidare kunna tillgodoses genom att informationsväsendet
i sin helhet underställdes ett konsultativt statsråd. För en sådan anordning
syntes praktiska hinder ej möta. Till statsrådets förfogande borde ställas en
särskild tjänsteman, förslagsvis med statssekreterares tjänsteställning, på
vilken det skulle ankomma att svara för den omedelbara kontakten med riksdagen
och departementen ävensom med de krisorgan samt övriga verk och
institutioner, som hava att tillhandahålla informationsmaterial. Såsom arbetsorgan
åt det konsultativa statsrådet borde informationsstyrelsen fungera.
Utrikesdepartementets pressbyrå skulle även i fortsättningen beträffande vissa
arbetsuppgifter bibehållas vid sin nuvarande ställning i förhållande till departementschefen.
Vad angår informationsverksamheten inom landet borde
däremot pressbyrån inordnas under det konsultativa statsrådets ledning. Enligt
informationsstyrelsens mening skulle en reformering av informationsväsendet
efter dessa riktlinjer vara ägnad att utan stora kostnader och genomgripande
förändringar i görligaste mån undanröja dess nuvarande svagheter.
Styrelsen ville därför för sin del förorda, att en sådan reform utan dröjsmål
genomfördes.
Riksdagen förklarade emellertid (rd. skr. 454/1943), att den icke ansett sig
böra bifalla förslaget örn att vissa åtgärder skulle vidtagas, som syftade till
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
en ytterligare centralisation av informationsverksamheten, helst som en reform
i dylik riktning kunde befaras medföra, att informationsstyrelsen finge karaktär
av permanent institution. Riksdagen framhöll, att den verksamhet, som
informationsstyrelsen utövar, vore helt betingad av rådande krisförhållanden
och alltså borde avvecklas liksom den övriga krisapparaten. Frågan om att
fast inordna informationsstyrelsen i administrationen hade för övrigt på ett
långt tidigare stadium under kriget varit föremål för övervägande men då ej
ansetts lämpligen böra föranleda åtgärd. Riksdagen fann för sin del icke,
att behovet av en dylik organisationsändring vid dåvarande tidpunkt skulle
vara mera angeläget. Med det anförda ville riksdagen hava framhållit, att den
icke funnit anledning föreligga att i dåvarande läge genomföra några ändringar
i informationsstyrelsens organisation. Däremot hade det synts riksdagen
önskvärt, om inom ramen av den nuvarande organisationen åtgärder kunde
vidtagas i syfte att så långt möjligt vore på denna väg bereda informationsstyrelsen
bättre möjlighet att erhålla överblick över och tillgång till
olika verks och myndigheters informationsmaterial.
I sistnämnda avseende torde böra nämnas, att styrelsen sedermera med
statssekreterarna i samtliga departement under hand träffat överenskommelse
om att genom deras förmedling fortlöpande hållas underrättad rörande
frågor av betydelse för sådan statlig informationsverksamhet, varmed styrelsen
har att taga befattning. Därjämte har efter samråd med ministern för
utrikes ärendena träffats en anordning, enligt vilken styrelsens ordförande
regelbundet orienteras rörande aktuella utrikespolitiska ärendens läge.
1944 års riksdag.
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag berördes icke frågan
örn en omorganisation av informationsstyrelsen. De för budgetåret 1944/45
begärda förslagsanslagen till avlöningar och omkostnader för styrelsen beräknades
med utgångspunkt från dennas anslagsäskanden, vilka i sin tur utgingo
ifrån den nuvarande organisationen. Beträffande dessa beräkningar torde få
hänvisas till statsverkspropositionen.
Däremot hava vid årets riksdag motionsvis framlagts förslag angående avveckling
av styrelsen. Sålunda har i två i första kammaren av hen- Lindblom
m. fl. (nr 51) och i andra kammaren av herr Svensson i Ljungskile m. fl.
(nr 102) väckta likalydande motioner föreslagits, att riksdagen ville vid beviljandet
av anslag till informationsstyrelsen uttala, att styrelsen bör avvecklas
under budgetåret 1944/45, samt att i samband därmed förslagsanslaget
till avlöningar åt styrelsen måtte nedsättas till 120 000 kronor och förslagsanslaget
till omkostnader åt densamma till 30 000 kronor. I motionen framhålles,
att tidpunkten nu syntes vara kommen att avveckla informationsstyrelsens
verksamhet. I den mån en verksamhet av den art, som styrelsen bedriver,
fortfarande kunde vara behövlig, borde den kunna ordnas på ett billigare
sätt än som nu vore fallet.
Vidare har i en i första kammaren av herr Ström väckt motion (nr 80)
hemställts, att riksdagen måtte besluta att såsom ett led i nedskärningen av
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
7
statens, enkannerligen kristidsorganens utgifter sänka de under tredje huvudtiteln
begärda anslagen till informationsstyrelsen till 140 000, respektive
30 000 kronor. I motiven till denna motion framhålles, att statens informationsstyrelse
varit en av de kristidsföreteelser, som blivit mest omstridda.
Informationsstyrelsens avdelning för folkberedskapens stärkande hade emellertid
varit av stor betydelse och medfört mycket gagn för landet. Denna
verksamhet borde fortgå, så länge kriget pågår, men kunde göras fristående.
Efter kriget borde verksamheten i anpassad form läggas under ecklesiastikdepartementet
såsom en folkupplysningsdetalj. övriga avdelningar inom informationsstyrelsen
syntes kunna nedläggas eller i varje fall betydligt inskränkas
med allra snaraste. Det vore skäligt att börja en allmän besparingsaktion
beträffande de ytterst dyrbara kristidsinstitutionerna för att bereda
verkligt viktiga statsintressen tillgång till erforderliga anslag och för att minska
de offentliga utgifterna.
Slutligen har i en i andra kammaren av herrar Ward och Bergström framlagd
motion (nr 287) hemställts, att riksdagen vid behandlingen av de under
tredje huvudtiteln upptagna anslagen till informationsstyrelsen måtte uttala,
att åtgärder vidtagas, som göra det möjligt att senast vid utgången av budgetåret
1944/45 helt avveckla styrelsen och dess organisation. I denna motion
förklaras, att på sin tid goda skäl anförts för att en statens informationsstyrelse
skulle inrättas. De i begynnelsen närda förhoppningarna beträffande
styrelsen hade emellertid visat sig vara i hög grad överdrivna. Givetvis hade
informationsstyrelsen och dess verksamhet haft en viss betydelse, mea denna
stöde ej i önskad proportion till de stora kostnader, som nedlagts på den
centraliserade informationsverksamheten. De uppgifter av skilda slag, som
informationsstyrelsen förmedlat till pressen, ofta i syfte att förebygga publicitet,
hade lika snabbt kunnat expedieras från den för de olika ärendena
närmast intresserade myndigheten. Då därjämte även andra statens institutioner
skaffat sig en egen presstjänst, vore den naturligaste åtgärden att med
det snaraste avveckla informationsstyrelsen. Denna hade icke tagits i anspråk
i väntad utsträckning och hade icke heller i övrigt kunnat svara för en
tillfredsställande information. Det måste vidare ifrågasättas, huruvida icke
onödigt arbete utförts inom styrelsen. Motionärerna nämna därvidlag de av
denna distribuerade pressöversikterna. I fråga om den av styrelsen utgivna
publikationen »Från departement och nämnder» framhålles, att denna vore
synnerligen värdefull, i den mån den funne intresserade läsare. En så vidlyftig
organisation som informationsstyrelsen kunde emellertid icke vara erforderlig
för att utgiva en dylik redogörelse. Enligt motionärernas uppfattning
fyllde informationsstyrelsen ej något ofrånkomligt behov. Vissa av dess uppgifter
kunde med fördel, ej minst ur ekonomisk synpunkt, helt övertagas av
ordinarie institutioner, och från vissa andra kunde statslivet utan saknad avstå.
Den s. k. folkberedskapen borde kunna verka utan anslutning till informationsstyrelsen.
Någon verkligt stark och avgörande motivering för anslag
av tillhopa 300 000 kronor per år till den centrala informationsverksamheten
under informationsstyrelsens egid kunde knappast anföras, och det syntes
8
Kungl. j\laj:ts proposition nr 285.
därför naturligt att inrikta sig på att med det snaraste få denna organisation
avvecklad. Avvecklingen måste dock givetvis taga en viss tid. Bland annat av
hänsyn till de anställda och till vissa fasta kostnader torde det ej vara möjligt
att beskära de för nästa budgetår för styrelsens verksamhet äskade anslagen.
Men under nämnda budgetår borde sådana åtgärder i avvecklingssyfte
kunna vidtagas, att informationsstyrelsens verksamhet kunde upphöra
med utgången av budgetåret 1944/45.
Professor Tunbergs förslag.
Med hänsyn till den kritik, som från olika håll framförts mot styrelsen,
anmodade jag i februari 1944 styrelsens ordförande och chef, professorn S.
Tunberg, att inkomma med yttrande rörande möjliga förändringar i styrelsens
organisation.
Med anledning härav har Tunberg i en den 21 april 1944 dagtecknad skrivelse
framlagt förslag till ändringar av informationsstyrelsens organisation och
verksamhet i förenklande och avvecklande riktning. Vid skrivelsen hava fogats
dels en promemoria angående den statliga informationsverksamhetens
nuvarande organisation och funktionssätt, dels ock en promemoria rörande
de genom upplysningsavdelningen utarbetade pressöversiktema. Innehållet i
den förra promemorian motsvarar i allt väsentligt vad som i ämnet anfördes
i informationsstyrelsens förut omnämnda yttrande till statsutskottet vid 1943
års riksdag; yttrandet har i sin helhet avtryckts i utskottets utlåtande nr 233/
1943. Till den senare promemorian skall jag återkomma.
I sin skrivelse förklarar sig professor Tunberg utgå från den bestämda
förutsättningen, att vart lands utrikespolitiska läge icke allvarligt försvåras
utan tvärtom utvecklar sig, om ock långsamt, mot en stadigvarande förbättring
och stabilisering. Endast med en dylik förutsättning kunde nämligen den
ifrågasatta nya planeringen med tillräckliga skäl försvaras. Han utgår likaledes
ifrån att han har berättigad anledning att i möjligaste mån bevaka den
anställda personalens legitima intressen. Sitt uppdrag har han slutligen fattat
så, att han äger angiva linjerna för en successiv avveckling, alltså åtminstone
avseende de närmaste två budgetåren. Tunbergs nu framlagda förslag åsyftar
de förändringar, som anses böra genomföras under loppet av budgetåret
1944/45.
Från de anförda utgångspunkterna har Tunberg framlagt vissa förslag till
inskränkningar av styrelsens organisation och verksamhet. Dessa avse styrelsens
ledning, de av styrelsen genom dess upplysningsavdelning utgivna
pressöversikterna, dess allmänna avdelning samt vissa grenar av verksamheten
inom sektionen för kulturell folkberedskap.
Efter att hava erinrat örn sammansättningen av styrelsens ledning framhåller
Tunberg, att denna under nu inträdda förhållanden torde kunna väsentligen
reduceras. Sitt förslag härutinnan utvecklar han på följande sätt.
Ledningen överlämnas åt en styrelse, bestående av chefen för utrikesdepartementets
pressbyrå, en militär ledamot med suppleant och chefen för Tidningarnas
Telegrambyrå, eventuellt även chefen för Radiotjänst och chefen
för statens biografbyrå, den senare särskilt i egenskap av sakkunnig i filmfrågor.
Att uppehålla befattningen såsom ordförande och chef torde för bud
-
Kungl. Majda proposition nr 285.
9
getåret förordnas chefen för utrikesdepartementets pressbyrå, vilken härför
bör tillerkännas ett tilläggsarvode av förslagsvis 3 000 kronor. Det sistnämnda
arrangementet synes så mycket lämpligare, som därigenom vinnes vad tidigare
förgäves eftersträvats, nämligen gemensamt chefskap för informationsstyrelsen
och utrikesdepartementets pressbyrå.
Styrelsens sekretariat bör enligt Tunbergs förslag efter hand i sig upptaga
den allmänna avdelningen på så sätt, att för särskilda frågor (utländsk propaganda
m. m.) tillsättas ett par sakkunniga, vilkas arvoden kunna begränsas
till sammanlagt 3 000 å 4 000 kronor.
De i fråga örn styrelsens ledning och sekretariatet föreslagna åtgärderna
skulle enligt Tunberg inbringa en besparing på avlöningsanslaget av omkring
35 000 kronor, varav vid anslagsberäkningen för budgetåret 1944/45 skulle
kunna tagas i anspråk 30 000 kronor.
Administrativa avdelningen med registratorskontoret kan enligt Tunbergs
uppfattning ej lämpligen undvaras utan bör kvarstå oförändrad.
Angående upplgsningsavdelningen framhåller Tunberg, hurusom dess arbete
är i huvudsak uppdelat på krisinformation och granskning. Beträffande
krisinformationen framhåller han, att tidskriften »Från departement och
nämnder» är en högst värdefull och mycket uppskattad publikation, vilken
utan fråga bör bibehållas. Beträffande övrig krisinformation anför han, att
en sammanhållande uppgift på området är synnerligen angelägen samt att
själva verksamheten är förenad med obetydliga kostnader för styrelsen, enär
nödiga medel i allmänhet tillskjutas från utomstående håll. Den enda mera
avsevärda utgift, som åvilar styrelsen i denna del, utgjordes av resebidragen
till deltagarna i informationsdagarna. Att indraga dessa anser sig emellertid
Tunberg ej kunna förorda. Några ekonomiska förändringar på förevarande
punkt vore därför ej önskvärda. Ett annat vore måhända förhållandet med
granskningen och den del av krisinformationen, som byggde omedelbart därpå.
Granskningen, som gäller svenska periodiska publikationer och resulterar
dels i pressklipp, dels i pressöversikter, tillgodosåge bl. a. regeringens och
administrationens behov av information rörande stämningen och opinionen
i landet. I princip vore denna verksamhet i de flesta situationer oumbärlig,
men det läte sig likväl tänkas, att den begränsades till pressklippen — och
deras fördelning ■— och att sålunda pressöversikterna avskaffades. För egen
del anser Tunberg pressöversikterna vara nyttiga och praktiska och hänvisar
därvidlag till den förut omnämnda promemorian. Av denna framgår, att
till pressöversikternas mottagare riktats en rundfråga, huruvida de önskade
behålla båda översikterna eller endera eller ansåge, att dessa kunde upphöra.
Svar hade ingått från ungefär hälften av mottagarna. Av dessa hade något
mer än hälften förklarat sig önska bibehålla båda översikterna och omkring
en sjättedel endera av dessa. Enligt Tunbergs mening vore dock översikterna
onekligen förenade med ej ringa kostnader. Han föreslår därför deras indragande,
så snart lämpligen ske kan. Därigenom skulle enligt Tunbergs beräkningar
åstadkommas en besparing av omkring 30 000 kronor, varav
15 000 kronor på avlöningsanslaget och 15 000 kronor på omkostnadsanslaget.
Av besparingen skulle omkring 20 000 kronor kunna tagas i anspråk
10 Kungl. Maj.ts proposition nr 285.
vid beräkningarna för budgetåret 1944/45, varav hälften på vartdera anslaget.
Vidkommande rådgivnings- och dispensavdelningen anför Tunberg, att den
ständigt varit synnerligen ansträngd på grund av mångskiftande och ökande
uppgifter och att dess arbetsstyrka under rådande förhållanden ej kan nedbringas.
Allmänna avdelningen föreslås i sin helhet till avveckling. Den besparing,
som därigenom skulle vinnas, vore tagen i beräkning vid de förut refererade
förslagen med avseende på styrelsens ledning och sekretariatet.
De besparingar, som Tunberg föreslagit i fråga om de för informationsstyrelsen
i årets statsverksproposition under tredje huvudtiteln äskade anslagen,
uppgå alltså till sammanlagt 65 000 kronor, varav vid anslagsberäkningen
för budgetåret 1944/45 omedelbart skulle kunna tillgodoräknas 50 000
kronor, nämligen på avlöningsanslaget 40 000 kronor och på omkostnadsanslaget
10 000 kronor.
I fråga örn sektionen för kulturell folkberedskap, vars anslag upptagas under
åttonde huvudtiteln, anför Tunberg:
Den informationsstyrelsen tillhörande fristående sektionen för kulturell
folkberedskap, den s. k. folkberedskapen, har från åttonde huvudtiteln åtnjutit
ett reservationsanslag å 200 000 kronor. Detta anslag är disponerat på följande
sätt: 1) kostnader för den centrala organisationen 94 750 kronor, 2)
kostnader för ombudsorganisationen 24 000 kronor, 3) kursverksamhet 40 000
kronor, 4) framställning av kortfilmer 20 000 kronor, 5) övrig upplysningsverksamhet
21 250 kronor.
Folkberedskapen är i egentligaste mening en krisinstitution, avsedd att
träda i funktion vid krig eller överhängande krigsfara. Den ombudsorganisation,
som av folkberedskapen skapats, är en ovärderlig tillgång för regeringen
i dess förbindelse med allmänheten, då de ordinarie upplysningsvägarna
stoppats. Härav följer emellertid å andra sidan, att folkberedskapens
uppgift just för ögonblicket är av mindre aktualitet. Dess arbete bör
framför allt inriktas på ett bevarande av ombudsorganisationens funktionsduglighet
men också i huvudsak begränsas därtill.
I anslutning härtill föreslår Tunberg, att folkberedskapens anslag till
kursverksamhet, 40 000 kronor, och till framställning av kortfilmer, 20 000
kronor, indragas, varigenom vinnes en besparing av 60 000 kronor. Denna
summa kan enligt Tunberg tagas i anspråk redan vid anslagsberäkningen för
budgetåret 1944/45.
De av professor Tunberg för nästa budgetår föreslagna besparingarna
uppgå alltså för informationsstyrelsen i dess helhet till sammanlagt 110 000
kronor.
Styrelsens övriga ledamöters yttranden.
över det av informationsstyrelsens ordförande avgivna förslaget hava dess
övriga ledamöter vid sammanträde med styrelsen den 25 april 1944 avgivit
personliga yttranden.
Den av professor Tunberg för avvecklingsplanen uppställda förutsättningen,
att Sveriges utrikespolitiska läge icke allvarligt försvåras utan utvecklar
sig mot en stadigvarande förbättring och stabilisering, understrykes starkt av
Kungl. Maj.ts proposition nr 285.
11
flertalet ledamöter. Den ene av de militära ledamöterna uttalar, att i det
ovissa läge, som alltjämt råder, begränsningar i styrelsens uppgifter, verksamhet
och organisation icke böra företagas, och den andre militäre ledamoten
betecknar det som verklighetsfrämmande att nu upptaga frågan örn avveckling
av styrelsen. En av de civila ledamöterna anför, att den mest påfrestande
perioden för den svenska statsledningen kan komma att inträffa
i krigets slutskede och i samband med fredskrisen, och en annan förklarar
sig räkna med växande, icke med avtagande arbetsuppgifter för styrelsen.
Flera ledamöter finna från sådana utgångspunkter, att åtgärder för en effektivisering
av det statliga informationsväsendet böra vidtagas. I anslutning
till denna uppfattning beröra flertalet ledamöter frågan örn informationsstyrelsens
departementala förläggning och ställning i övrigt inom statsförvaltningen.
Några ledamöter upptaga sålunda ånyo tanken att anknyta styrelsen
till ett konsultativt statsråd eller till statsministern. En ledamot framhåller
särskilt, att det är nödvändigt, att styrelsen beredes möjlighet att giva andra
statliga informationsorgan — med undantag för utrikesdepartementets pressbyrå
— direktiv i såväl positiv som negativ riktning.
I fråga om chefskapet för styrelsen ansluter sig vice ordföranden till Funbergs
förslag, att det tills vidare förenas med chefskapet för utrikesdepartementets
pressbyrå. Därest emellertid en särskild ordförande anses böra förordnas,
understryker vice ordföranden vikten av att för denna uppgift utses
en person med tillräcklig auktoritet samt politisk och om möjligt även journalistisk
erfarenhet. Å andra sidan framhåller han, att ordförandeskapet icke
torde behöva taga vederbörandes hela arbetskraft i anspråk, samt avvisar
tanken på inrättandet av en befattning såsom kanslichef. Chefen för pressbyrån
invänder för sin del, att infonnationsstyrelsens verksamhet berör även
områden, som äro främmande för utrikesdepartementets egentliga uppgift,
och att ett sammanförande under en gemensam chef skulle kunna framkalla
den uppfattningen, att utrikespolitiska synpunkter på ett oberättigat sätt
hävdas i styrelsens verksamhet; för en betydligt kortare avvecklingsperiod än
den, som förutsetts i Funbergs skiäveise, kunde däremot en uppgift som verkställande
styrelseledamot eller kanslichef möjligen förenas med chefskapet
för pressbyrån, varvid för att åvägabringa ytterligare besparingar borde till
byrån överföras vissa av styrelsens uppgifter, såsom vakthållningen vid rådgivnings-
och dispensavdelningen, vilken kunde anordnas gemensamt med
pressbyråns vakthållning. I likhet med pressbyråchefen framställa övriga
styrelseledamöter erinringar mot Funbergs förslag i förevarande avseende
och förklara sig anse en särskild ordförande erforderlig. Ett par ledamöter
vilja vid ordförandens sida ställa en kanslichef med uppgift att leda handläggningen
av löpande ärenden; som kanslichef borde den nuvarande chefen
för folkberedskapen kunna fungera, varigenom kostnaderna skulle begränsas.
Beträffande sammansättningen av styrelsens ledning i övrigt biträder vice
ordföranden Funbergs förslag, såvitt därigenom denna ledning skulle begränsas
till chefen för utrikesdepartementets pressbyrå, en militär ledamot
med suppleant och chefen för Fidningarnas Fclegrambyrå. Pressbyråchefen
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
och de båda militära ledamöterna uttala icke avvikande mening i annan mån
än att de, såsom nyss nämnts, förorda tillsättandet av en särskild ordförande.
En ledamot anser, att styrelsen bör bestå av, förutom ordförande, fem
ledamöter, nämligen cheferna för utrikesdepartementets pressbyrå (tillika
vice ordförande), försvarsstabens press- och filmavdelning, Radiotjänst, Tidningarnas
Telegrambyrå och statens biografbyrå. En ledamot slutligen finner
visserligen, att kontakten med radio och film torde kunna upprätthållas
utan att dessa områden äro företrädda av särskilda ledamöter i
styrelsen, men föreslår, att denna kompletteras dels med ledamöter, som
kunna giva direkt information i inrikespolitiska frågor, främst sådana som
röra arbetsmarknaden och folkförsörjningen, dels ock med en ledamot, representerande
de stora folkrörelserna.
I detta sammanhang må anmärkas, att en av styrelsens ledamöter förordar
återinförandet av ett pressråd såsom stöd för styrelsens verksamhet. Även
andra organisatoriska åtgärder beröras i uttalandena. Sålunda påyrkar en
ledamot, att en bestämd gräns dragés mellan informationsstyrelsens och utrikesdepartementets
pressbyrås arbetsområden; upplysningsverksamheten
gentemot utlandet ävensom informationer till pressen i utrikespolitiska frågor
böra enligt hans mening ombesörjas av pressbyrån, under det att informationsstyrelsen
bör utöva stort inflytande på upplysningsverksamhet, riktad
mot svensk allmänhet och förmedlad på annat sätt än genom pressen.
Pressbyråchefen berör för sin del frågan, hur avvecklingen av informationsstyrelsen
bör läggas vid en tidpunkt, då man anser sig kunna vidtaga åtgärder
för en anpassning till fredsförhållanden. Under den angivna förutsättningen
förefaller det honom naturligt, att den redan före kriget planerade
utbyggnaden av utrikesdepartementets pressbyrå till en avdelning på två byråer
kommer till stånd och att de av informationsstyrelsens uppgifter, som
naturligt sammanhänga med utrikesdepartementets verksamhet, övertagas
av denna, som därvid även borde tillföras någon eller några av de journalistiska
krafter, som varit knutna till informationsstyrelsen. Härigenom vunnes
en mot uppgifterna bättre svarande organisation. De egentliga pressärendena
kunde sålunda sammanföras till en grupp och anförtros den ena byrån,
under det att vid den andra byrån ärenden rörande upplysningsverksamheten
på längre sikt, utlandsorganens förseende med informationsmaterial
och övriga med utlandspropagandan förknippade frågor handlades.
Professor Tunbergs förslag att indraga pressöversikterna möter i allmänhet
icke ogillande från övriga ledamöters sida. Den ene av de militära ledamöterna
vill dock bestämt avråda från ett indragande, och den andre förklarar,
att den inrikes pressöversikten bör bibehållas. Pressbyråchefen finner,
att den befattning, som informationsstyrelsen haft med pressöversikterna,
skulle, örn dessa anses helt böra avskaffas, i vissa delar lämpligen
kunna övertagas av pressbyrån. Pressöversikterna utgöra enligt hans mening
en värdefull informationskälla för våra beskickningar och konsulat. Så omfattande
översikter som de av informationsstyrelsen för närvarande utgivna
vore emellertid icke av nöden för utlandsrepresentationen. Ett studium av
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
13
den inhemska pressen inginge självfallet i pressbyråns dagliga arbetsuppgifter,
och med någon mindre personalförstärkning skulle i begränsad omfattning
översikter av svenska pressuttalanden kunna göras av byrån, på samma
sätt som denna sammanställer översikter över utländsk press. En ledamot
anser, att en indragning av pressöversikterna skulle vara beklaglig bland
annat ur den synpunkten, att det för landsortspressen torde vara av stort
värde att veta, att dess meningar och över huvud taget meningar av mera
lokalbetonad beskaffenhet genom översikterna komma fram till vederbörande
myndigheter.
Utöver nu berörda yttranden hava två av styrelsens ledamöter uttryckligen
hänvisat till en promemoria, dagtecknad januari 1944 och undertecknad
av styrelsens ledamöter med undantag av ordföranden, vice ordföranden och
pressbyråchefen samt bilagd det protokoll, till vilket de personliga yttrandena
avgivits.
Inledningsvis förklara undertecknarna av promemorian, att de kunna i
stort sett instämma i den kritik av den statliga informationsverksamheten,
som framfördes i den förut refererade, vid 1943 års riksdag väckta motionen.
Ä andra sidan vilja de framhålla, att de rådande förhållandena väsentligen
torde finna sin förklaring i de allmänna förutsättningar i organisatoriskt hänseende,
från vilka statsmakterna utgingo, då informationsstyrelsen inrättades.
Det gällde att nyskapa så litet som möjligt. Styrelsen uppbyggdes på
grundval av den förut existerande tremannanämnden med dess verkställande
organ, statens informationsbyrå, vars arbetsuppgifter huvudsakligen lågo på
informationen örn svenska krisförhållanden, sådana de kommo till synes under
hösten och vintern 1939—40. Utrikesdepartementets pressbyrå inordnades
icke i styrelsen utan erhöll såsom praktiskt taget självständig uppgift
att sköta den del av styrelsens uppdrag, som på något sätt har beröring med
utrikespolitiska föi''hållanden. I promemorian göres gällande, att oklarheten
i gränsdragningen mellan styrelsens och pressbyråns befogenheter är iögonenfallande,
varför det vore av stor betydelse, att genom ändring av instruktionen
för informationsstyrelsen en klarare gräns droges mellan pressbyråns
och styrelsens arbetsområden.
I detta sammanhang påpekas också, att styrelsens förbindelser med övriga
departement och myndigheter ej heller blivit föremål för någon principiell
reglering utan lämnats i huvudsak åt den utformning, som praxis kunde
giva, vilket icke i alla fall avsatt tillfredsställande resultat, samt att styrelsens
ställning till andra statliga informationsorgan ingalunda blivit tillfredsställande
ordnad. Promemorians undertecknare förklara sig vara av den uppfattningen,
att det för närvarande förnämsta hindret för ernående av tillfyllestgörande
snabbhet och säkerhet i informationsarbetet ligger däri, att informationsväsendet
saknar tillräckligt fast anknytning till regeringen såsom
en enhet. De yttra därom vidare:
Den önskvärda förankringen av informationsverksamheten i regeringen
torde lämpligast kunna tillgodoses genom att informationsväsendet anknötes
lill ett konsultativt statsråd, som jämlikt § 5 regeringsformen bemyndigades
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
att i respektive departementschefers ställe handlägga ärenden rörande den av
krisförhållandena betingade informationsverksamheten och som alltså skulle
hava att inom regeringen svara för denna verksamhets olika grenar oberoende
av deras departementala förläggning. Då styrelsen i sitt remissyttrande
till statsutskottet på sin tid anslöt sig till denna lösning, förelåg ännu möjlighet
att för informationsverksamheten taga i anspråk en då obesatt post
såsom konsultativt statsråd. Sedan denna möjlighet nu icke längre förefinnes,
torde det huvudsakliga syftet med den föreslagna anordningen kunna vinnas
genom att uppdraga övervakningen av informationsärendena åt något av
de redan fungerande konsultativa statsråden.
Vi skulle även finna frågans lösning genom en statssekreterarebefattning
för informationsärenden i statsministerns kansli fullt acceptabel. Statsministern
måste mer än någon enskild departementschef eller något enskilt konsultativt
statsråd anses lämplig att inom regeringen företräda en verksamhet,
vilken ofta har beröring med flera departement. Den ifrågasatta statssekreteraren
skulle hava möjlighet till inblick i de överväganden, som föregå
viktiga regeringsbeslut, och äga tillgång till det material av ofta hemlig
beskaffenhet, som ligger på de beslutande instansernas bord. Enligt vår mening
ligger ett dylikt projekt helt i linje med tanken att anknyta informationsverksamheten
till ett konsultativt statsråd.
I promemorian anföres även, att det synes vara av behovet påkallat att
öka den förtroliga muntliga informationens omfattning. Vidare understrykes,
att den form av statlig informationsverksamhet, som styrelsen ombesörjer,
skall och bör upphöra, så snart något så när normala förhållanden bliva rådande
i den del av Europa, som Sverige tillhör. Det framhålles emellertid,
att den mest påfrestande perioden i den svenska utrikes- och inrikespolitiken
kan komma att inträffa i krigets slutskede och i samband med fredskrisen.
Därom säges:
Utrikespolitiska händelser, även sådana invid våra gränser, med därur
härflytande flyktingsproblem av hittills osedd storleksordning, liksom vårt
också härav beroende försörjningsläge kunna komma att få svåra återverkningar
på den offentliga opinionen i vårt land och åstadkomma upprivande
motsättningar. En välskött upplysningstjänst har under sådana förhållanden
en stor uppgift i att bidraga till en god och solidarisk svensk samhällsanda.
Det är vår bestämda uppfattning, att informationsstyrelsen för närvarande
icke är rustad att möta de påfrestningar, som krigets fortsatta skeden
sålunda kunna komma att utsätta den för och till vilka vissa förebud redan
framträtt. Det synes nödvändigt att förebygga, att det till de politiska
spänningar, som i detta läge säkerligen icke kunna undvikas, kommer »informationskriser»
av det slag de sista månaderna uppvisat.
I promemorian förordas slutligen, att den statliga informationsverksamheten
tages under grundlig omprövning med beaktande av de synpunkter och
förslag, som i promemorian anförts, och att de åtgärder vidtagas, till vilka
en sådan omprövning kan föranleda.
Pressnämndens yttrande.
Professor Tunbergs skrivelse av den 21 april 1944 samt protokollet vid
informationsstyrelsens sammanträde den 25 i samma månad överlämnades
den 2 maj 1944 till pressnämnden med anmodan att skyndsamt inkomma
med det yttrande, vartill nämnden kunde finna anledning. Den 12 maj av
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 285.
15
gav pressnämnden det begärda yttrandet. I detta hänvisade nämnden inledningsvis
till de synpunkter på förbindelserna mellan pressen och myndigheterna,
som nämnden framlagt i en till mig ställd skrivelse av den 20 april
1944. Denna skrivelse torde därför böra här något beröras.
Nämnden erinrar däri om att dess huvuduppgifter äro att medverka vid
upprätthållandet av förbindelserna mellan pressen och myndigheterna samt
att utgöra ett organ för självdisciplin inom pressen. I förstnämnda avseende
framhåller nämnden, att den utan tvivel varit till gagn genom att många
olägenheter och missförhållanden, som tidningarna erfarit i sitt arbete, påtalats
hos vederbörande myndigheter och rättelse därigenom vunnits. Vad
nämndens egenskap av organ för pressens självdisciplin beträffar hade nämnden
däremot ej kunnat i högre grad inverka på de tidningar, som av sin uppfattning
kommit att företräda vissa ytterlighetsriktningar inom svensk politik.
Då nämnden ej haft till sitt förfogande något organ, som för dess räkning
efter enhetliga grunder verkställt granskning av de olika pressorganen, hade
det vidare förekommit, att vissa publicitetsfall påtalats och av nämnden
klandrats, samtidigt som andra måhända lika klandervärda fall fått passera
utan anmärkning på grund av att de icke påtalats genom anmälan till nämn,
den. Nämnden hade därför i viss mån kommit att framstå mera som ett organ
för utförande av vissa myndigheters önskningar, i många fall föranledda
av påpekanden från representanter för utländska makter, än som ett självständigt
organ för främjande av ett rätt bruk av tryckfriheten, något som
måhända varit till förfång för nämndens auktoritet. Gränslinjerna mellan
nämnden och andra myndigheter, främst statens informationsstyrelse, vilka
haft befogenheter i förhållande till pressen, hade vidare ej varit tillräckligt
klart uppdragna.
Beträffande förbindelserna mellan pressen och myndigheterna uttalar
nämnden i sin skrivelse av den 20 april följande.
Utan tvivel har ett statligt informationsorgan, örn än i begränsad omfattning,
alltjämt vissa uppgifter att fylla. Det kan sålunda för pressen — och
därmed för allmänheten — under tider som de nuvarande vara till gagn att
ett organ finnes, till vilket pressen kan anmäla sina önskemål i fråga örn
upplysningar rörande statsmakternas och myndigheternas planer och åtgöranden
samt rörande vissa tilldragelser i in- och utlandet, vilka motivera klarläggande
eller ståndpunktstagande från den svenska regeringens eller de
svenska myndigheternas sida. Många gånger kan det också vara av värde
för en tidning att kunna få anvisning på vilken myndighet eller tjänsteman
den bör vända sig till för att få viss upplysning eller kommentar. Det är även
av vikt, att pressen kan erhålla vägledning angående tolkningen och tillämpningen
av gällande författningsenliga publiceringsförbud, i första hand det
militära förbudet enligt kungörelsen nr 197/1940. Befogenheten att meddela
dispens från sistnämnda förbud bör alltjämt utövas av civilt organ. Vidare
måste det anses vara ett allmänt intresse, att vissa hemliga ärenden, t. ex.
rörande spioneri och sabotage, delvis kunna meddelas offentligt genom att
eli statligt informationsorgan står i förbindelse med de handläggande och
hemligstämplande myndigheterna och i samråd med dem utfärdar kommunikéer
och i övrigt meddelar upplysningar. Över huvud taget föreligger också
eli behov lör pressen ali erhålla sammanfattande redogörelser av sakligt in
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
nehåll. Slutligen får man kanske också räkna med att myndigheterna även
under fortsättningen av kriget kunna komma att göra framställningar till
tidningarna att avstå från eller begränsa publiciteten i vissa fall. Det synes
då vara ett intresse för pressen själv, att sådana hänvändelser företagas i viss
ordning, så att likformighet i behandlingen kan åstadkommas. Det bör i detta
sammanhang understrykas, att någon begränsning i den nyhetsbetonade
informationsverksamhet till tidningspressen och allmänheten, särskilt beträffande
utrikespolitiska spörsmål, som hitintills förekommit, ej bör ske. Erfarenheterna
synas snarast ge vid handen, att en mera generös politik på detta
område skulle vara mera motiverad. Den enligt nämndens åsikt berättigade
kritik mot informationsverksamheten, som under de gångna åren framförts,
har nämligen mest riktats mot den utrikespolitiska nyhetstjänsten, vilken
ofta varit onödigt restriktiv, oklar och fördröjd. Av gällande regler för
den nuvarande informationsstyrelsen framgår ej heller tydligt, vilken befattning
informationsstyrelsen haft att taga med upplysningsverksamheten rörande
rikets förhållande till främmande makter. Pressnämnden anser det
därför angeläget, att informationsorganets uppgifter på ifrågavarande område
i fortsättningen fastställas så noggrant som möjligt. I detta avseende anser
nämnden, att spörsmål rörande nyhetstjänsten i utrikespolitiska frågor
böra handhavas direkt av utrikesdepartementets pressbyrå, som bör givas en
för denna betydelsefulla uppgift lämplig organisation.
Nämnden förklarar vidare, att den ej anser sig hava anledning att närmare
utveckla, huru ett informationsorgan, lämpligt för nuvarande och till krigets
slut rådande förhållanden, i detalj bör vara ordnat, då utredning därom
torde ingå i det uppdrag, som lämnats informationsstyrelsens ordförande.
Pressnämnden anser emellertid, att informationsorganet i ej obetydlig grad
och till fördel för statskassan skulle kunna organisatoriskt begränsas. I samband
med en omorganisation av informationsverksamheten synes även, enligt
pressnämndens mening, böra tagas under omprövning, huruvida ett medlande
organ mellan myndigheterna och pressen, sådant som nämnden utgör,
fortfarande kan anses hava en uppgift att fylla.
I sitt yttrande av den 12 maj 1944 anför nämnden vidare, att det synes
nämnden, att den nuvarande informationsstyrelsens organisation och verksamhet
skulle kunna begränsas, oberoende av örn vårt lands utrikespolitiska
läge försvåras eller förbättras. Under de mer än fyra år, som storkriget varat,
hade nämligen såväl myndigheter som press vunnit sådan erfarenhet och
rutin i avseende å förbindelserna sinsemellan, att en hel del av den förut
nödvändiga statliga handledningen och upplysningsverksamheten nu torde
kunna undvaras. Nämnden kunde i stort sett anse det förslag, som framlagts
av informationsstyrelsens ordförande, såsom tn lämplig inledning till den
avveckling av styrelsen, vilken förutsattes äga rum efter krigets slut. Den
kunde emellertid ej biträda tanken, alt chefen för utrikesdepartementets pressbyrå
samtidigt skulle vara styrelsens chef. Den yttrar därom följande.
En allmän mening inom pressen torde vara, att ett statligt informationsorgan
skall kunna hävda offentlighetssynpunkter gentemot såväl försvarsmyndigheterna
som utrikesdepartementet. Ett överlämnande av chefskapet
över styrelsen åt utrikesdepartementets pressbyråchef måste därför anses
som en olycklig anordning. Enligt nämndens uppfattning bör till styrelsens
Kungl. Maj.ts proposition nr 285-
17
chef utses en fjärde ledamot med starkast möjliga auktoritet gentemot myndigheterna
och med politisk och helst även journalistisk erfarenhet.
Efter att hava framhållit önskvärdheten av att styrelsens chef erhåller
möjlighet att närvara vid föredragning i statsrådsberedning av vissa ärenden
förklarar nämnden, att den ej vill bestämt uttala sig om huruvida chefsbefattningen
bör ordnas som en hel- eller deltidstjänst. Med hänsyn till effektiviteten
i arbetsledningen syntes det förra vara att föredraga. Möjligen skulle
dock det senare kunna tänkas, om styrelsen till souschef erhölle en person,
som tillika i egenskap av kanslichef skötte och ansvarade för det dagliga
och löpande arbetet. Angående organisationen av styrelsens ledning i övrigt
anför pressnämnden följande.
Det statliga informationsorganet bör enligt nämndens mening hava möjlighet
att för samråd på olika upplysningsområden med sig adjungera sakkunniga,
såsom chefen för Radiotjänst och chefen för statens biografbyrå.
Pressnämnden vill också ansluta sig till den mening, som anförts av en ledamot
av nuvarande informationsstyrelse, att det statliga informationsorganet
bör hava en närmare anknytning till pressen själv genom ett pressråd
eller särskilda pressakkunniga, detta för bistånd i ömtåliga publicitetsspörsmål,
särskilt när förhållandena påkalla, att visst nyhetsmaterial i rikets intresse
ej bör utlämnas åt offentligheten. Dessa sakkunniga böra utses till begränsat
antal och i första hand bland medlemmarna i de fyra politiska pressorganisationerna.
Såsom nämnden framhållit i sin skrivelse den 20 april
detta år, synes i samband med en omorganisaiion av informationsverksamheten
även böra tagas under omprövning, huruvida ett medlande organ mellan
myndigheterna och pressen, sådant som pressnämnden utgör, fortfarande
kan anses hava en uppgift att fylla.
Beträffande begränsningen av folkberedskapens verksamhet framhåller
nämnden, förutom vad professor Tunberg anfört, att tidningarna böra kunna
i fredstid fylla de uppgifter, som avses att, när landet är i krig, i viss mån
tillkomma folkberedskapen, varvid dock förutsättes, att tidningarna erhålla
upplysningar i minst samma omfattning som för närvarande folkberedskapens
ombud. Nämnden förordar vidare, att de s. k. informationsdagarna för
pressen bibehållas men på visst sätt omläggas. Slutligen framhåller nämnden
önskvärdheten av att det statliga informationsorganet även i sitt nya skick
erhåller tjänstemän som, med undantag av förvaltnings- och registreringspersonal,
i största möjliga utsträckning äga erfarenhet av redaktionellt
arbete.
Flertalet av de uppgifter med avseende på statlig upplysningsverksamhet, Deparitmtnusom
fullgöras av statens informationsstyrelse, torde komma att kvarstå, så chelm
länge kriget i Europa pågår. Händelseutvecklingen kan komma att medföra,
att de i vissa avseenden växa i omfattning och betydelse. Ett nedläggande
av styrelsens verksamhet bör därför icke för närvarande ifrågakomma. Å
andra sidan synes det önskvärt att förbereda och underlätta den avveckling
av informationsstyrelsen, som förutsättes äga rum, när utrikespolitiska förutsättningar
därför föreligga, och att i detta syfte bortskära sådana verk
liilumg
till riksdagens protokoll 19''i-i. / sami. Nr 2Sä. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
samhetsgrenar, som icke äro nödvändiga på grund av alltjämt rådande utomordentliga
förhållanden. Från dessa utgångspunkter kan jag i stort sett
godkänna det förslag till begränsning av organisationen och verksamheten,
som framlagts av informationsstyrelsens ordförande. I likhet med pressnämnden
finner jag nämligen, att de nu ifrågasatta inskränkningarna kunna
genomföras oberoende av frågan, huruvida Sveriges utrikespolitiska läge försvåras
eller förbättras. De tillgodose enligt min mening önskemålet om enkelhet
och sparsamhet i statsförvaltningen utan att eftersätta kravet på nödvändig
försvarsberedskap inom upplysningsverksamhetens område.
Av det sagda torde framgå, att jag icke anser mig kunna föreslå några
mera genomgripande förändringar i informationsväsendets organisation. Jag
vill således icke giva min anslutning till det av flera ledamöter i informationsstyrelsen
förordade förslag att anknyta styrelsen till ett konsultativt statsråd
eller till en statssekreterare i statsministerns kansli, som redan av fjol
årets riksdag avvisades; en dylik anordning synes mig nu desto mindre påkallad,
sedan genom olika underhandsöverenskommelser styrelsens fortlöpande
orientering rörande aktuella frågor av olika slag säkerställts. Vad beträtfår
den särskilt av pressnämnden framförda uppfattningen, att spörsmål rörande
nyhetstjänsten i utrikespolitiska frågor böra handhavas direkt av utrikesdepartementets
pressbyrå, torde den i stort sett motsvaras av den ordning
för ärendenas handläggning, som i praktiken tillämpas.
Örn jag alltså i huvudsak kan ansluta mig till det av informationsstyrelsens
ordförande avgivna förslaget, hyser jag likväl i ett hänseende en annan
uppfattning än denne. I likhet med pressnämnden och flertalet av informationsstyrelsens
ledamöter, chefen för utrikesdepartementets pressbyrå inbegripen,
anser jag mig ej kunna förorda, att chefskapen för informationsstyrelsen
och utrikesdepartementets pressbyrå, på sätt professor Tunberg föreslagit,
förenas under nästinstundande budgetår. Såsom Tunberg själv understrukit,
är förutsättningen för en dylik anordning, att vårt lands utrikespolitiska
läge förbättras och att den genomföres som ett led i informationsstyrelsens
blivande avveckling. Enligt min mening skulle också en dylik lösning
av styrelsens chefsfråga, ehuru den kunde tänkas medföra vissa fördelar för
det löpande arbetet, få karaktär av provisorium i högre grad än omständigheterna
ännu medgiva. Även de skäl, som pressnämnden anfört mot förslaget
om gemensamt chefskap för styrelsen och pressbyrån, synas mig vara beaktansvärda.
Det är utan tvivel av stor vikt, att i spetsen för informationsstyrelsen
står en ordförande och chef, som äger obestridd självständighet såväl
gentemot andra myndigheter som gentemot pressen. Ordföranden bör på
ett auktoritativt sätt företräda informationsstyrelsen och ägna särskild uppmärksamhet
åt frågor av större betydelse. Däremot torde det vara av mindre
vikt, att han deltager i de rutinmässiga göromålen vid styrelsen. Det synes
därför vara tänkbart, att ordföranden ingriper väsentligen endast i frågor
av principiell natur eller politisk räckvidd, under det att ledningen av det
löpande arbetet uppdrages åt en kanslichef.
Med denna ändring är jag beredd att tillstyrka ordförandens förslag.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 285.
Enligt en i enlighet därmed genomförd omorganisation skulle informationsstyrelsen
alltså bestå av en ordförande och chef samt tre andra ledamöter,
nämligen chefen för utrikesdepartementets pressbyrå, en militär ledamot med
suppleant samt verkställande direktören för Tidningarnas Telegrambyrå.
Inom styrelsen skulle finnas, utöver ett gemensamt sekretariat, en administrativ
avdelning, en upplysningsavdelning samt en rådgivnings- och dispensavdelning.
Den allmänna avdelningen skulle alltså avskaffas. Om ordförandeposten
icke anordnas såsom heltidstjänst, torde en kanslichefsbefattning
höra inrättas. Detta senare behöver icke medföra ytterligare ökning av personalen,
då en kanslichefstjänst torde kunna förenas med befattning såsom
avdelningschef.
Den av mig förordade anordningen, enligt vilken en särskild ordförande
bibehålies och, eventuellt, en kanslichef tillsättes, måste givetvis medföra
större avlöningskostnader för styrelsen än vad som förutses i den nuvajande
ordförandens förslag. Genom vissa ytterligare besparingsåtgärder torde det
likväl bliva möjligt att för nästinstundande budgetår sänka avlöningskostnaderna
med 30 000 kronor eller med endast 10 000 kronor mindre än det av
ordföranden beräknade beloppet, 40 000 kronor. För avlöningar vid styrelsen
under budgetåret 1944/45 skulle alltså erfordras ett från 240 000 till
210 000 kronor nedsatt belopp.
Vad beträffar styrelsens omkostnader har jag icke något att erinra mot
ordförandens förslag. Jag förordar alltså, att pressöversikterna indragas och
att med hänsyn därtill omkostnadsanslaget för budgetåret 1944/45 minskas
från 60 000 till 50 000 kronor.
I samband med frågan om en omorganisation av informationsstyrelsens
ledning har i enlighet med pressnämndens begäran företagits en omprövning
av frågan, huruvida ett medlande organ mellan myndigheterna och pressen,
sådant som pressnämnden utgör, fortfarande kan anses hava en uppgift
att fylla. Jag har därvid funnit, att en sådan medverkan till upprätthållandet
av förbindelserna mellan pressen och myndigheterna för att åstadkomma
ett önskvärt samarbete dem emellan, som utgör pressnämndens
huvuduppgift, varit av stort värde och alltjämt icke lämpligen kan undvaras.
Den synes emellertid kunna, på sätt pressnämnden antytt, lämnas av ett begränsat
antal till informationsstyrelsen knutna pressakkunniga. Dessa böra.
efter beslut av informationsstyrelsens ordförande eller på framställning från
de sakkunniga, kunna adjungeras med informationsstyrelsen för behandling
av visst ärende. De sakkunniga böra vidare äga rätt atl väcka förslag
i varje fråga, som faller inom informationsstyrelsens verksamhetsområde,
varvid torde få förutsättas, att de ägna särskild uppmärksamhet at önskemålet
om goda förbindelser mellan myndigheterna och pressen. Därigenom
.skulle de övertaga pressnämndens huvuduppgift. Örn riksdagen intet
har att erinra mot detta förslag, är det därför mili avsikt att hos Kungl.
Maj:t hemställa örn pressnämndens upphörande och örn utseende av dylika
pressakkunniga. Ersättning åt dessa, vilken synes böra utgå i form av dagarvode
enligt i 1921 års kommittékungörelse fastställda grunder, torde, i lik
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 285.
het med kostnaderna för pressnämnden, få bestridas av det under tredje huvudtiteln
uppförda reservationsanslaget till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga.
Vad slutligen beträffar den inom styrelsen upprättade sektionen för kulturell
folkberedskap erinrar jag om att årets riksdag redan realbehandlat frågan
örn anslag till sektionen, varvid kamrarna emellertid stannat i olika beslut
beträffande anslagets storlek. Denna fråga kommer på hemställan av
statsutskottet att bliva föremål för gemensam votering. Riksdagens beslut
torde i vart fall komma att innebära, att anslagsmedlen för folkberedskapen
komma att i förhållande till Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda
förslag minskas med minst 50 000 kronor. Vidare erinrar jag om att vid
årets riksdag icke har ifrågasatts någon ändring i sektionens verksamhet
eller i den hittills tillämpade ordningen, enligt vilken Kungl. Maj:t äger besluta
om dispositionen av ifrågavarande anslagsmedel. Vid sådant förhållande
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att i samband med det beslut, varigenom
medel må komma att ställas till sektionens förfogande för nästa budgetår,
taga under övervägande den begränsning av sektionens verksamhet,
som nu föreslagits av professor Timberg.
Av det sagda framgår, att enligt professor "funbergs förslag de sammanlagda
utgifterna för informationsstyrelsen, inbegripet folkberedskapen, skulle
för nästinstundande budgetår sänkas med 110 000 kronor. Enligt den ståndpunkt,
som jag i det föregående intagit, och med beaktande av den hittillsvarande
riksdagsbehandlingen av frågan om anslag till sektionen för kulturell
folkberedskap skulle minskningen av de sammanlagda riksstatsanslagen
för nästa budgetår till informationsstyrelsens samtliga verksamhetsgrenar i
förhållande till vad i statsverkspropositionen föreslagits komma att belöpa
sig till minst 90 000 kronor, innebärande en sänkning från 440 000 kronor
till högst 350 000 kronor.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte, med återkallande av de i statsverkspropositionen under tredje
huvudtiteln till innevarande års riksdag i ämnet framlagda förslagen, föreslå
riksdagen
att till Statens informationsstyreise för budgetåret 1944/45
anvisa:
för 1. Avlöningar ett förslagsanslag av .... kronor 210 000;
för 2. Omkostnader ett förslagsanslag av .. kronor 50 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :l Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
P. Zethelius.
Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
442*32