Kungl. Maj.ts proposition nr 283-
1
Nr 283.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare anslag
till Norrbottens Järnverk Aktiebolag; given Stockholms
slott den 19 maj 1944.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 maj 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson, anför efter gemensam
beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen:
Vid 1939 års urtima riksdag (prop. nr 70; r. skr. nr 98) anvisades ett reservationsanslag
av 10 000 000 kronor till aktieteckning i Norrbottens järnverk
aktiebolag, vars ändamål skulle i första hand vara tillverkning av tackjärn.
I sin skrivelse i ärendet framhöll riksdagen, att det näppeligen kunde
vara lämpligt eller ens möjligt att redan då fastslå de lämpligaste produktionsmetoderna
eller företagets storleksordning, utan att detta vore en sak,
som i första hand finge prövas av den blivande, för företagets framtid närmast
ansvariga ledningen. Emellertid fästes uppmärksamheten på vissa med
användningen av elektriska ugnar — i stället för, såsom förutsatts i propofiihang
till riksdagens protokoll 194i. t sami. Nr 2S3. \
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
sitionen, blästermasugnar — förenade fördelar. Därjämte omnämndes ett
uppslag, avseende anläggning i anslutning till tackjärn verket av ett järnsvampverk,
en kombination, vartill enligt omdömen av experter stora förhoppningar
kunde knytas.
Sedan styrelse tillsatts för bolaget, inkom densamma till Kungl. Maj :t med
detaljerade anläggningsplaner och kostnadsberäkningar samt anhållan örn
ytterligare medelsanvisning. 1941 års riksdag beviljade också (skr. nr 521)
med anledning av proposition (nr 322) i ämnet ett nytt reservationsanslag
å 7 000 000 kronor för ytterligare aktieteckning i bolaget samt beslöt, att
staten genom riksgäldskontoret skulle ställa garanti för ett förlagslån åt bolaget
i riksbanken till ett belopp av 3 000 000 kronor. Enligt den därvid godkända
planen skulle anläggningarna bestå av — förutom allmänna anläggningar
— tackjärn verk, innefattande två elektriska tack järnsugnar med en
sammanlagd produktionskapacitet av cirka 60 000 ton tackjärn per år, sinterverk,
thomasverk samt elektrostålverk. Riksdagen framhöll att, såvitt riksdagen
kunnat bedöma saken, planläggningen av företaget såväl ekonomiskt
som tekniskt skett med all tillbörlig omsorg. Järnets framställning på elektroteknisk
väg och med tillgodogörande av den inhemska vattenkraften i stället
för utländskt kolbränsle stöde även i överensstämmelse med de önskemål
1939 års urtima riksdag uttryckt, och den valda thomasmetoden vore särskilt
väl lämpad för Norrbottens fosforrika malmer.
I skrivelse den 18 januari 1944 har nu bolagets styrelse anhållit om anvisande
av ytterligare medel för färdigställande av de föreslagna anläggningarna
och därvid anfört i huvudsak följande.
Det till bolagets förfogande ställda kapitalet hade på^ grund av uppkommen
prisfördyring, arbetets forcering och utförande i opåräknat stor omfattning
vintertid, oförutsedda mark- och grundsvårigheter samt konstruktionsändringar
till följd av brist på viss materiel icke givit möjlighet till utbyggnad
av alla de beslutade anläggningarna. De anvisade medlen hade därför
i främsta rummet använts till färdigställande av tack järnverket och därmed
sammanhängande anläggningar, medan arbetena å thomasverket fått anstå
och ännu icke påbörjats. Båda elektrotackjärnsugnarna vöre färdiga och
tagna i bruk. Sinterverket och elektrostålverket beräknades vara i drift under
våren eller försommaren 1944.
De tidigare och nu beräknade kostnaderna för de delar av anläggningen,
som helt eller delvis utförts, framginge av nedanstående tabell:
Malmviadukt, kross- och siktanläggning |
Tidigare beräk-nad kostnad |
Nu beräknad |
Skillnad |
1 550 000 1 200 000 3 575 000 2 300 000 230 000 2 445 000 2 100 000 1 000 000 |
3 398 000 1 775 000 4 642 000 2 672 (>00 279 000 4 206 000 822 000 706 000 |
-1848 000 - 575 000 - 372 000 - 49 000 |
|
Sinterverk............................ |
|||
Kraftledning Notviken—Luleå.......... |
|||
Kronor |
14400 000 18 500000 |
-4 100 000 |
Kungl. Mårts proposition nr 283.
3
Fördyringen av malmviadukten berodde till betydande del på att i densamma
inrymts anläggningar för sanitära ändamål, arbetarmatsal, förbandsrum,
förrådslokaler, luftskyddsrum, lastbilsgarage, elektrisk reparationsverkstad,
snickeriverkstad samt ingenjörs- och förmanskontor. I eltackjärnverket
hade inrymts laboratorium och driftskontor.
För färdigställande av de nu under arbete varande anläggningarna, främst
elektrostålverket, erfordrades sålunda ett belopp av 1 500 000 kronor utöver
till bolagets förfogande redan ställda 17 000 000 kronor.
För uppförande av det beslutade thomas verket erfordrades därjämte ytterligare
medel. Kostnaden för denna anläggning, helt tillverkad inom landet,
hade tidigare beräknats till 2 600 000 kronor men torde med hänsyn till därefter
inträffade prisstegringar nu böra beräknas till 4 500 000 kronor.
Styrelsen har på grund härav hemställt, att ytterligare 6 000 000 kronor
måtte ställas till bolagets förfogande för anläggningens snara färdigställande
i enlighet med den tidigare framlagda planen.
I skrivelsen har styrelsen vidare meddelat, att styrelsen med anledning av
riksdagens uttalande rörande en eventuell kombination av järnverket med
ett järnsvampverk igångsatt utredning härom och att styrelsen, därest utredningen
gåve stöd därför, hade för avsikt att föreslå anläggandet av en jämsvampanläggning
eller en förreduktionsanläggning, vartill preliminärt beräknades
en kostnad av omkring 1 500 000 kronor.
Enligt sedermera från styrelsen inkomna handlingar har styrelseledamoten,
direktören Joel Larsson i särskild skrivelse reserverat sig mot styrelsens hemställan
och på anförda skäl uttalat, att densamma endast bort avse ett belopp
av cirka 1 500 000 kronor för omedelbart byggande av en ugn för tillverkning
av järnsvamp för försäljning eller för omsmältning till göt samt för
utprovning av förreduktionsförfarandet, under det att frågan om thomasverkets
byggande bort bordläggas för ytterligare utredning. Ett av bolagets
verkställande direktör Bertil Åström i anledning därav gjort skriftligt uttalande
fanns även fogat vid dessa handlingar.
I ett den 23 februari 1944 efter remiss avgivet utlåtande har statens industrikommission
anfört bland annat följande.
Såväl ur företagets egen synpunkt som med hänsyn till det allmänna försörj
ningsläget får det vid den tidpunkt, då beslut fattades örn anläggningens
utförande, anses hava varit önskvärt, att det nu färdigställda eltackjärnverket
snarast skulle komma i gång och att sålunda såväl konstruktions- som byggnadsarbetet
skulle forceras. Industrikommissionen har i åtskilliga andra sammanhang
haft tillfälle iakttaga, att under de förhållanden, som under de senare
åren rått med avseende på tillgång på material och arbetskraft, leveranstider
för maskiner o. s. v., forcering av anläggningsarbeten medfört högst
avsevärda fördyringar. Vissa, delvis rätt betydande, stegringar i fråga örn
materialpriser och löner torde därjämte också hava inträtt efter den tid, då de
kostnadskalkyler utfördes, vilka bildade underlag för det beslut örn medelsanvisning
för anläggningens utförande, som fattades av 1941 års riksdag.
Kommissionen finner därför icke anledning till erinran mot vad i styrelsens
framställning härutinnan anföres.
Vissa nu färdigställda partier av anläggningen, främst en del av vad som
inrymts i den s. k. malmviadukten, synas, även örn de i och för sig kunna
betraktas som ändamålsenliga, vara till omfattningen tilltagna i överkant,
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 283.
vilket förhållande tvivelsutan medfört vissa fördyringar. I den mån de direkt
produktiva anläggningsdelarna utökas eller nya tillkomma utjämnas
givetvis nu förekommande disproportion.
Den tillverkning av tackjärn, som kom i gång vid Norrbottens järnverk i
slutet av år 1943, är av betydelse ur försörjningssynpunkt, särskilt som utsikterna
till import av kokstackjärn synas hava minskats. Visserligen är för
närvarande tackjärnstillgången god och något större än det aktuella behovet.
På längre sikt och så länge möjligheterna till import av tackjärn och skrot
icke förbättras samt under förutsättning att tillverkningarna av stål och
tackjärnsgjutgods icke avsevärt nedgå, torde emellertid det vid Norrbottens
järnverk tillverkade tackjärnet vara erforderligt för upprätthållande av driften
vid stålverken och vid tackjärnsgjuteriema.
För den händelse det föreslagna thomasverket skulle komma till utförande
torde det vid Norrbottens järnverk tillverkade tackjärnet komma att inom
verket helt eller delvis förädlas till stål. Någon nämnvärd tackjärnsförsäljning
skulle sålunda eventuellt icke förekomma. Tillverkningen av thomasstål
kommer ungefär att motsvara det bortfall av stålproduktion vid andra
stålverk, som förorsakas av att tackjärnet från Norrbotten ej längre därstädes
kan förbrukas. Med avseende på stålförsörjningen inträder således kvantitativt
ingen nämnvärd ändring genom att ett thomasverk i Luleå sättes i
drift, och ur denna synpunkt kan det sålunda vara likgiltigt om thomasverket
kommer till stånd eller icke. Ä andra sidan uppstår vid framställning av
thomasstål en viss bränslebesparing mot vid framställning av stål enligt andra
metoder, och vidare skulle från ett sådant verk erhållas vissa kvantiteter
gödselmedel i form av thomasfosfat, som eljest icke skulle komma till framställning.
Vid förädling av 60 000 ton tackjärn i thomasverket erhållas cirka
10 000 ton thomasfosfat.
Dessa sistnämnda förhållanden, som tala för att thomasverket bör komma
till stånd, få emellertid icke i och för sig tillmätas sådan vikt, att de böra
föranleda thomasverkets färdigställande vid nuvarande tidpunkt.
Vissa omständigheter tala nämligen enligt industrikommissionens åsikt
med större styrka för att uppförandet av thomasverket tills vidare bör uppskjutas.
Byggnadskostnaderna komma med stor sannolikhet att en tid framåt
vara höga. Möjligen blir icke verket färdigt eller hinner därstädes icke
tillverkas stål under någon längre tidrymd, förrän de nuvarande höga prisen
å stål sjunkit, i vilket läge de höga anläggningskostnaderna komma att verka
mycket ofördelaktigt på företagets räntabilitet. Denna är redan nu betänkligt
ansträngd på grund av de höga kostnaderna för hittills utförda anläggningar.
Riktigast ur såväl företagsekonomisk synpunkt som försörjningssynpunkt
synes därför vara att avvakta den tidpunkt, då kostnadsnivån sjunkit, innan
anläggningen av thomasverket eventuellt fullföljes. Kommissionen anser sig
därför icke böra för närvarande tillstyrka bifall till framställningen i vad angår
medelsbehovet av 4,6 miljoner kronor för ett thomasverk.
Enligt från järnverket inhämtade uppgifter beräknas åtgången av vissa
material för thomasverk och tillhörande anläggningar bliva följande.
A- och E- |
Järn |
Koppar |
Bly |
|
säckar |
ton |
ton |
ton |
|
Thomasverket....................... |
4 500 |
2 615 (1 184) |
17 |
6 |
Kalkbränningsugn.................. |
1 800 |
188 (161) |
2 |
2 |
Dolomitbränningsugn................ |
700 |
124 (106) |
2 |
2-2 |
Linbana............................ |
930 |
162 (140) |
0-5 |
0-2 |
7 930 |
3 0S9 (1591) |
215 |
10 4 |
Kungl. Maj.ts proposition nr 283.
5
Vad angår järn angiver siffra inom parentes den kvantitet, som beräknas
för egentliga byggnadskonstruktioner. Järnkvantiteterna i övrigt ingå i maskiner
och apparater. Koppar och bly ingå i motorer och övrig elektrisk utrustning.
Ovanstående materialkvantiteter äro visserligen tämligen betydande men
dock icke av sådan storleksordning att de omöjliggöra att de ifrågasatta anläggningarna
omedelbart komma till utförande, för den händelse så skulle
anses oundgängligen nödvändigt. I fråga om särskilt den elektriska utrustningen
torde emellertid få räknas med rätt långa leveranstider.
Färdigställandet av de anläggningar, vilka redan äro under utförande, således
i huvudsak sinterverket och elektrostålverket, synes böra genomföras
så snart som möjligt, varför kommissionen vill tillstyrka bifall i vad angår
medelsbehovet av 1,5 miljoner kronor för detta ändamål.
I styrelsens framställning anföres slutligen, att utredningar igångsatts rörande
en järnsvampanläggning eller en förreduktionsanläggning, vars anläggningskostnad
av styrelsen preliminärt beräknats till cirka 1,5 miljoner kronor.
Genom en dylik anläggning i kombination med eltackj äril verket skulle
den nuvarande bränsleekonomien avsevärt förbättras och en betydande produktionsökning
komma till stånd med jämförelsevis liten kapitalinvestering.
Denna produktionsökning, vilken eventuellt skulle komma att uppgå till cirka
30 000 ton tackjärn eller järnsvamp per år, skulle i väsentlig grad kunna
bidraga till att förbättra företagets ekonomi.
Järnsvamptillverkning enligt Wibergs metod bär numera lämnat försöksstadiet,
i det att en anläggning sedan längre tid är i drift vid Söderfors järnverk.
Offentliggjorda kalkyler visa, att en väsentlig besparing bör kunna
uppnås vid användande av järnsvamp i stället för träkolstackjärn och att genom
övergång från tackjärn till järnsvamp erhålles en rätt betydande minskning
av bränsleåtgången. Förreduktion av malmen före eltackjärnsugnarna
torde icke hava utprovats i större skala men synes i förevarande fall möjligen
kunna bliva av väsentligt värde för produktionsökning och förbättrad
bränsleekonomi. Vad i fråga örn järnsvampframställning och förreduktion
av malm kan vinnas synes enligt kommissionens mening vara så väsentligt,
att kommissionen livligt vill tillstyrka, att den av styrelsen igångsatta utredningen
rörande dessa spörsmål med anlitande av bästa inom landet tillgängliga
expertis snarast genomföres.
Sedermera har från bolagets styrelse översänts en den 8 maj 1944 dagtecknad,
av bolagets verkställande direktör till styrelsen inlämnad skrift, vari
framhålles önskvärdheten av att thomasverket skyndsammast komme lill
utförande, enär detta vore bästa sättet att ekonomiskt utnyttja anläggningen.
Vidare har styrelsen i skrivelse den 8 maj 1944 hemställt, att 1 500 000 kronor
måtte ställas till bolagets förfogande för täckande av kostnaderna för såväl
förreduktionsförsök som den slutgiltiga utformningen av en för järnverket
lämplig förreduktionsanläggning. Efter att lia erinrat, att styrelsen i sin skrivelse
den 18 januari 1944 anmält sin avsikt att föreslå uppförandet av en
järnsvamps- eller förreduktionsanläggning för utnyttjande av den från eltackjärnsugnarna
avgående gasen, har styrelsen nu framhållit, att härmed avsåges
att uppnå en ökad produktion i såväl tackjärnsugnarna som elektrostålugnen
och därmed också en förbättring av driftsekonomien. Då veterligen hittills
inga försök av betydelse gjorts alt beskicka eltackjärnsugnar med förreducerad
produkt, saknades fasta hållpunkter för alt kunna bedöma vilket
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
resultat som därmed kunde uppnås. Styrelsen hade därför funnit välbetänkt
att gå försiktigt fram och bedriva arbetet på denna anläggning i etapper, varvid
man borde tillgodogöra sig rönen allt eftersom de under det praktiska arbetet
kunde vinnas. Efter slutförandet av utredningen angående förreduktionsproblemet
hade styrelsen funnit lämpligt att första etappen i dessa förreduktionsförsök
utfördes i den kalkbränningsugn, som erfordrades för järnverket.
Vid uppförandet av denna ugn skulle därför nödig hänsyn tagas till de konstruktionsändringar,
som kunde betingas av förreduktionsförsöken och varom
särskilt förslag utarbetats. Efter förreduktionsförsökens avslutande kunde då
denna ugn i fortsättningen drivas antingen såsom förreduktionsugn i befintligt
skick eller såsom kalkbränningsugn efter vissa mindre ändringar, beroende
på de vid försöken erhållna resultaten. En dylik anläggning skulle enligt
utförda kostnadsberäkningar kunna utföras för en kostnad av högst 600 000
kronor. I denna anläggning skulle så fort ske kunde tillverkas 3 å 4 000 ton
förreducerad produkt för avprovning såväl i ettack järnsugnarna som i elektrostålugnen.
På basis av härvid erhållna resultat skulle så förreduktionsanläggningen
slutgiltigt utformas.
Vid sistnämnda framställning är fogad en av T. An. Tesch aktiebolag till
Norrbottens järnverk aktiebolag ställd skrivelse med tillhörande ritning, vilken
skrivelse är av följande lydelse.
På eder anmodan hava vi i samarbete med direktör Åström verkställt
undersökningar och utarbetat förslag avseende tillvaratagande och utnyttjande
av nu bortgående gaser från de elektriska hyttorna.
Dessa gaser representera nämligen vid nuvarande drift ett högst betydande
värde, ty om man utgår från en produktion av 60 000 ton tackjärn per år,
beräknas den bortgående gasmängden till omkring 650 Nm3/ton tackjärn
med ett kalorivärde av ca 2 500 per Nm3. Skulle hela denna gasmängd kunna
tillvaratagas och nyttiggöras, motsvarar detta en kolmängd av ca 14 000 ton
vid ett kalorivärde på kolet av 7 000 per kg. Även om icke hela denna värmemängd,
som vid ett kolpris av exempelvis 60 kronor/ton representerar ett
värde av kronor 780 000, kan utnyttjas, kommer den nedan föreslagna anläggningen
avseende installerandet av en förreduktionsugn, en kalkbränningsugn
och härför erforderlig gasmagasineringsanläggning att i väsentlig
grad bidraga till nyttiggörandet av dessa gaser.
Genom förreduktionen av malm och sinter avses att uppnå en högre produktion
samt en lägre bränsle- och elektrisk energiåtgång. Kolsyrans utdrivning
ur kalkstenen vid kalkbränningen förstärker ovan angivna fördelar och
berikar samtidigt de från de elektriska hyttorna avgående gaserna, vilket bidrager
till att dessa få en mera kraftigt reducerande verkan i förreduktionsugnen.
Ehuru anläggningen för malmens förreduktion efter de förutsättningar
sorn här föreligga innebär vissa ej utprovade detaljer, har den likväl alla förutsättningar
att lyckas. För att emellertid begränsa kostnaderna för försöksdriften
och minska eventuella risker till ett minimum, hava vi föreslagit att
utföra förreduktionsprocessen i den kalkbränningsugn som kräves för såväl
ekonomisering av masugnsdriften som för underlättandet av förreduktionsprocessen.
Därest försöken vid förreduktionsdriften utfalla enligt beräkning, kommer
verkets driftsekonomi att i hög grad förbättras, väl motiverande det för denna
anläggning investerade kapitalet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
7
Efter att hava utarbetat en hel serie olika förslag till frågans lösning hava
vi i vårt alternativ VIII, principiellt åskådliggjort på bilagd ritning, föreslagit
en lösning som vi anse förmånligast. Av denna ritning framgår ugnens konstruktion
och huvudmått. Dess produktion vid normal drift beräknas fylla
behovet av förreducerat gods för en elektrisk tackjärnsugn.
Detta förslag innebär i stora drag uppförandet av en förreduktionsugn utförd
på så sätt, att den fullt motsvarar den ugnskonstruktion som enligt hittills
vunna erfarenheter och beräkningar bäst lämpar sig för ifrågavarande
ändamål. På samma gång har den utformats så, att den mot en jämförelsevis
låg kostnad kan transformeras till en kalkbränningsugn, vars kapacitet motsvarar
kalkbehovet för de två elektriska masugnarna och motsvarande stålverk.
Förreduktionsugnen har förlagts på den ur driftssynpunkt möjligast bekväma
platsen nära förefintlig linbana, varigenom rågodstransporten ombesörjes,
och nära hyttorna, som i första hand skola använda den förreducerade
produkten. Även kalkugnens läge utefter samma mittlinje som förreduktionsugnen
är ur driftssynpunkt förmånlig, då råprodukterna och slutprodukterna
hava samma vägar som för förreduktionsugnen.
Kostnaderna för den första etappen i utbyggnaden, omfattande förreduktionsugn
för försöksdrift, efter vissa kompletteringar användbar som kalkugn,
gasmagasineringsanläggning och transportanordningar för ingående gods
enligt följande:
1) Förreduktionsugn med tillbehör .................... kronor 270 000
2) Grund- och fundamentarbeten ...................... » 35 000
3) Byggnader ...................................... » 75 000
4) Transportanordningar för ingående gods ............ »_10 000
5) Event, ombyggnad av kalkugn
6) Gasmagasineringsanläggning ..
kronor
390 000
50 000
135 000
eller i runt tal kronor 600 000.
Totalkostnaden för den kompletta utbyggnaden enligt programmet är följande:
1)
Förreduktionsugn med tillbehör .................. kronor
2) Grund- och fundamentarbeten.................... »
3) Byggnader .................................... »
4) Transportanordningar för ingående gods .......... »
5) Transportanordningar för utgående gods .......... »
6) Karburatorer .................................. »
7) Transformatorer för karburatorer och elektrisk in
stallation
.................................... »
8) Byggnader för karburatorer ...................... »
9) Gasmagasineringsanläggning .................... »
10) Kalkugnsanläggning med byggnad ................ » _
Summa kronor 1 490 000,
eller i runt tal kronor 1 500 000.
575 |
000, |
t är |
föl- |
310 |
000 |
50 |
000 |
150 |
000 |
60 |
000 |
105 |
000 |
175 |
000 |
175 |
000 |
90 |
000 |
135 |
000 |
240 |
000 |
Enligt de sommaren 1941 verkställda kostnadsberäkningar, vilka lågo till Departementsgrund
för anvisandet av medel lill uppförandet av Norrbottens järnverk en- cAe/«nligt
den vid 1941 års riksdags höstsession godkända planen, skulle anläggningskostnaderna
för järnverket uppgå till omkring 17 miljoner kronor. I
8
Kung!. Maj:ts proposition nr 283.
detta belopp ingingo kostnaderna för ett thomasverk med 2,6 miljoner kronor.
På grund av åtskilliga omständigheter, för vilka bolagets styrelse närmare
redogjort i sin nyss återgivna skrivelse den 18 januari 1944, torde
emellertid kostnaderna för anläggningarna efter deras slutförande inom den
närmaste tiden komma att uppgå till cirka 18,5 miljoner kronor och således
med 1,5 miljoner kronor överstiga de tidigare kalkylerade. Att märka är
härvid, att på grund av den sålunda uppkomna kostnadsökningen thomasverket
icke kommit till utförande samt att, då ett dylikt verk i nuvarande
prisläge beräknats kosta 4,5 miljoner kronor, uppförandet av hela järnverket
enligt den godkända planen alltså skulle draga en kostnad av 23 i stället
för beräknade 17 miljoner kronor. Givetvis är det sålunda uppkomna betydande
överskridandet av den uppgjorda kostnadsramen mycket att beklaga.
Statens industrikommission har emellertid med stöd av den erfarenhet kommissionen
vunnit om de förhållanden, under vilka angelägna industriella anläggningsarbeten
utförts under krigsåren, förklarat kostnadsökningen icke
föranleda erinran från kommisionens sida.
Vad angår frågan örn ytterligare utbyggnad av järnverket, så delar
jag den av industrikommissionen uttalade uppfattningen, att den angelägnaste
uppgiften härutinnan är att vid verket uppföra en förreduktionsanläggning.
Trots den sena tidpunkten under riksdagssessionen anser jag frågan
härom nu böra föreläggas riksdagen. Vad däremot beträffar frågan örn
byggandet av ett thomasverk anser jag att den redan godkända byggnadsplan
bör fullföljas även i denna del. Då emellertid ett igångsättande av arbetena
för thomasverket icke synes lika brådskande som uppförandet av en
förreduklionsanläggning, är jag icke beredd att förorda att förslag härom
framlägges för den nu samlade riksdagen. Mot ett omedelbart igångsättande
talar enligt min mening bland annat den omständigheten, att bolagets ledning
nu i första hand bör koncentrera sina ansträngningar på att söka i möjligaste
män fullkomna driften vid de färdiga eller snart fullbordade anläggningarna
samt bringa frågan om förreduktionsförfarandet till en lycklig lösning.
Därest situationen beträffande landets järnförsörjning skulle bliva sådan
alf en utökning av järnverkets produktion befinnes påkallad, kan frågan
örn byggande av thomasverket komma i ett nytt läge.
Spörsmålet örn förreduktionsförfarandet sammanfaller helt med det redan
av 1939 års riksdag berörda spörsmålet om lämpligaste sättet att tillvarataga
de värdefulla avloppsgaserna från de elektriska masugnarna. Bolagets
styrelse, som ägnat detta spörsmål ett ingående studium, har nu föreslagit
ett utförande i eventuellt två etapper av en kombinerad förreduktionsoch
kalkugnsanläggning för en beräknad kostnad av 1,5 miljoner kronor.
Därav skulle 0,6 miljoner kronor belöpa på den första etappen, vilken skulle
avse en försöksanläggning i stor skala för att praktiskt utröna möjligheten
att beskicka eltackjärnsugnarna med förreducerad produkt. Om dessa försök
slå väl ut, beräknas, enligt vad jag inhämtat, med tillhjälp av den fullbordade
förreduktionsanläggningen kunna vid järnverket produceras ytterligare
upp till 15 000 ton tackjärn per år. Då de på denna kvantitet fallande ka
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
9
pital- samt bränsle- och elkraftkostnaderna bleve ganska obetydliga i jämförelse
med motsvarande kostnader för det tackjärn, som för närvarande
framställes vid järnverket, skulle alltså ett framgångsrikt genomförande
av ifrågavarande förslag medföra icke endast ett önskvärt tillskott till vår
järnförsörjning utan även en avsevärd förbättring av bolagets ekonomi. Jag
tillstyrker därför, att för ändamålet av riksdagen äskas medel till det av
bolagets styrelse angivna beloppet 1,5 miljoner kronor. Av detta böra dock
i första hand endast 0,6 miljoner kronor ställas till bolagets förfogande för
utförandet av en försöksanläggning i enlighet med styrelsens förslag.
I sammanhang med denna medelsanvisning torde även, på sätt bolagets
styrelse hemställt, ett belopp av 1,5 miljoner kronor ställas till bolagets förfogande
för ytterligare täckning av kostnaderna för de redan utförda eller
under utförande varande anläggningarna.
Sammanlagt bör alltså bolaget tillföras ytterligare 3 miljoner kronor. Av
denna kapitalförstärkning torde ett belopp av 1,5 miljoner kronor, motsvarande
täckningen av kostnaderna för de redan beslutade och snart färdiga
anläggningarna, böra tillföras bolaget såsom aktiekapital medan återstoden
eller alltså likaledes 1,5 miljoner kronor, avseende kostnaderna för den i
etapper planerade förreduktions- och kalkugnsanläggningen, lämpligen synes
böra anvisas såsom lån att utbetalas i den mån medel för anläggningens
utförande erfordras. Å lyftat lånebelopp torde böra utgå ränta, förslagsvis
beräknad efter tre procent om året från lyftningsdagen. Vad återbetalningen
av lånet beträffar lärer med hänsyn till ovissheten rörande järnverkets framtida
ekonomi någon viss amorteringsplan icke nu böra fastställas. Det torde
emellertid få ankomma på Kungl. Maj:t att tillse, att lånet infrias i den mån
medel därtill slå till bolagets förfogande. Lånebeloppet synes alltså böra vara
betalbart vid anfordran. Vid det förhållandet, att låntagaren är ett statligt
bolag, torde någon säkerhet för lånet icke erfordras.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, alt Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
dels till Aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag
å kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för budgetåret
1944/45 anvisa ett investeringsanslag av .. kronor 1 500 000;
dels ock till Lån till Norrbottens Järnverk Aktiebolag å
kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, för budgetåret
1944/45 anvisa ett investeringsanslag av .. kronor 1 500 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse,, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Forssberg.
Bihang lill riksdagens protokoll 194i. 1 sami. Nr 2X3.
a