Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
1
tfr 271.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillsättande
av länsombud för krig smaterielverket: given
Stockholms slott den 12 maj 1944.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 12 maj 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Skörd, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
I anslutning till spörsmålen om civilförsvarets ordnande anmäler chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, efter gemensam beredning med
statsrådet Rubbestad fråga angående tillsättande av länsombud för krigsmaterielverket
samt anför därvid följande.
I skrivelse den 25 september 1943 angående krigsmaterielverkets personalbehov
vid krig m. m. framlade verket ett förslag till organisation för den
regionala krigsindustriplaneringen. Enligt detta förslag skulle för varje
militärområde på fastlandet en tekniskt och organisatoriskt väl förfaren
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 271.
»91 44
2
Kungl. Majlis proposition nr 271.
industrichef förordnas till »krigsindustriråd». Dennes uppgift skulle vara,
bland annat, att vid krig eller krigsfara enligt direktiv av verkschefen vid
behov företräda verket i förhållande till krigsmaterielindustrien inom militärområdet
och att vid eventuellt avbrytande av förbindelserna mellan militärområdet
och riket i övrigt i samråd med militärbefälhavaren handlägga på
verket ankommande frågor rörande krigsmaterieltillverkningen inom militärområdet.
Dessutom föreslogs, att för varje militärområde en eller två tjänstemän
i ledande befattning vid någon inom militärområdet belägen industri
av större betydelse för landets krigsmaterielförsörjning skulle av verket efter
Kungl. Maj:ts bemyndigande förordnas såsom »krigsindustriassistenter».
Efter vederbörlig remissbehandling förklarade Kungl. Majit genom beslut
den 28 januari 1944, att Kungl. Majit ville, sedan inom krigsmaterielverket
pågående undersökningar rörande hithörande spörsmål blivit slutförda, på
framställning av verket taga dessa spörsmål under omprövning.
Sedan 1943 års civilförsvar sutredning den 25 februari 1944 avgivit betänkande
med förslag till civilförsvarslag m. m. (SOU 1944:5), har krigsmaterielverket
i yttrande över nämnda förslag ifrågasatt, att för handläggningen
av de regionalt betonade krigsindustrifrågorna skulle till krigsmaterielverket
knytas ett antal personer i ledande befattning vid någon inom respektive
län belägen industri, som vore av större betydelse för landets krigsmaterielförsörjning,
förslagsvis benämnda krigsindustriassistenter. Dessa
assistenters uppgift skulle i första hand vara att löpande följa verkets krigsindustriella
planeringsverksamhet, att vid behov enligt verkets direktiv föra
sådana förhandlingar med industriföretag, som erfordrade lokal industriell
sakkunskap, att i förhållande till verket jämväl i övrigt representera den
lokala industriella sakkunskapen ävensom den fackmässiga sakkunskapen inom
vederbörande industrigren samt att vid krig och därmed jämställda förhållanden
företräda verket i ärenden, som fordrade omedelbart avgörande.
Tillika har verket meddelat, att verket ämnade göra framställning örn tillskapande
av befattningar för krigsindustriassistenter i enlighet med nyss angivna
riktlinjer, varvid verket komme att till behandling upptaga dessa assistenters
ställning i förhållande till verket, avlöningsförhållanden m. m. Angående
spörsmålet örn krigsindustriassistenternas ställning i förhållande till
de av utredningen föreslagna försvarsavdelningarna inom länsstyrelserna anförde
verket bland annat följande.
Civilförsvarsutredningen synes lia räknat med att på mellaninstansen ankommande
ärenden rörande krigsindustrien närmast skulle handläggas av
militärassistenten. Enligt verkets mening torde det emellertid av flera skäl
vara mindre lämpligt, att hithörande ärendens handläggning åvilar militär
beställningshavare. Dennes utbildning — även örn däri ingår stabs- och förvaltningstjänst
— torde icke skänka vederbörande de insikter och erfarenheter,
som måste fordras för ett riktigt bedömande av krigsindustriens olika
försvarsfrågor, såsom bortflyttning, evakuering och förstöring samt de industriella
kraftförsörjnings- och transportproblemen.
På grundval av de erfarenheter krigsmaterielverket vunnit av hithörande
frågor vid sitt arbete med krigsindustriens planering, vilka erfarenheter jämväl
bestyrkts under ett den 19 februari 1944 avhållet krigsspel i Söderhamn,
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
hyser verket den uppfattningen, att de uppgifter, varom här är fråga, böra
åvila industriellt väl erfarna personer. De på mellaninstanserna ankommande
ärendena rörande krigsindustrien erfordra nämligen i första hand kännedom
örn den krigsindustriella planeringen samt insikter rörande industriell organisation
och kapacitet och därmed sammanhängande spörsmål, insikter vilka
endast kunna påräknas hos personer med teknisk utbildning och industrimässig
erfarenhet.
Verket vill därför föreslå, att nu ifrågavarande ärenden inom mellaninstansen
åläggas krigsindustriassistenterna. Dessa skulle således. handha de
ärenden rörande krigsindustrien, som åvila denna instans enligt civilförevarsutredningens
betänkande. Härigenom tillförsäkras länsstyrelserna tillgång
till sakkunskap på det industriella området, vilket torde vara värdefullt med
hänsyn till länsstyrelsernas befattning med industriella ärenden.
Den föreslagna anordningen med krigsindustriassistenter torde ställa sig
ekonomiskt fördelaktigare än att för ändamålet inrättas fasta tekniska tjänster
vid länsstyrelserna, medan å andra sidan genom en dylik anordning garantier
skulle erhållas för att länsstyrelserna ägde tillgång till en ständig industrimässig
sakkunskap och en nära kontakt med industrien. Såvitt verket nu kan
bedöma synes det vara att föredraga att krigsindustriassistenterna beredas
en så fri ställning som möjligt inom länsstyrelseorganisationens ram med
hänsyn till deras speciella arbetsuppgifter. Deras ställning i förhållande till
länsstyrelserna skulle med andra ord bli i viss mån analog med civilförsvarsavdelningarnas,
i det att de liksom nämnda avdelningar skulle vara underordnade
såväl länsstyrelse som central statsmyndighet (krigsmaterielverket
respektive civilförsvarsstyrelsen).
Kostnaderna för krigsindustriassistenternas avlöning m. m. förutsätter
krigsmaterielverket skola bestridas av medel under fjärde huvudtiteln.
I särskild skrivelse den 18 mars 1944 har krigsmaterielverket gjort den
framställning, som angivits i verkets nyssnämnda remissyttrande. Enligt
verkets förslag skulle till Överståthållarämbetet och varje länsstyrelse knytas
en krigsindustriassistent. Dessa assistenters uppgift skulle i första hand
vara att löpande följa krigsmaterielverkets krigsindustriella planeringsverksamhet,
att vid behov enligt verkets direktiv föra sådana förhandlingar med
industriföretag, som erfordrade lokal industriell sakkunskap, att i förhållande
till verket jämväl i övrigt representera den lokala industriella sakkunskapen
ävensom den fackmässiga sakkunskapen inom vederbörande industrigren samt
att vid krig och därmed jämställda förhållanden företräda verket i ärenden,
som fordrade omedelbart avgörande. Vidare skulle assistenterna i fråga av
länsstyrelsen kunna tagas i anspråk för samråd och konsultationer i på länsstyrelsen
ankommande ärenden berörande industrien inom länet. De skulle
i viss utsträckning komma att övertaga de uppgifter berörande industrien,
som enligt utredningens förslag skulle åligga de till civilförsvarsavdelningarna
knutna militärassistenterna. Krigsindustriassistent. syntes verket böra förordnas
av Kungl. Majit efter förslag av krigsmaterielverket i samråd med
vederbörande länsstyrelse för viss begränsad tid, förslagsvis tre år. Beträffande
ersättning åt krigsindustriassistent har krigsmaterielverket anfört, att
sådan syntes under fredstid kunna bestämmas enligt de i kungörelsen den
29 augusti 1921 (nr 517) med vissa bestämmelser angående kommittéer angivna
grunderna, d. v. s. i form av dagarvode för varje dag vederbörande haft
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
att utföra tjänsteuppdrag vid länsstyrelsen. Under beredskapsförhållanden
och i krig åter — då assistenten mera permanent torde komma att tagas i
anspråk för hithörande arbetsuppgifter — syntes denna ersättningsnorm icke
kunna tillämpas utan ersättning i stället få bestämmas av Kungl. Majit i varje
särskilt fall. Härvid syntes eventuellt de grunder, som under nu rådande
förhållanden tillämpas för ersättning åt industrirepresentanter inom den
statliga krisförvaltningen, kunna tjäna till ledning.
Över krigsmaterielverkets särskilda framställning i förevarande ämne ha
utlåtanden avgivits av överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen och
flygvapnet, länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs, Gävleborgs och Norrbottens
län samt statens industrikommission. Behovet av att till länsstyrelserna
knyta industriell sakkunskap har vitsordats av samtliga remissmyndigheter.
Länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs och Norrbottens län samt
industrikommissionen ha berört svårigheten att för uppdrag såsom krigsindustriassistent
förvärva eller i varje fall mera permanent taga i anspråk
personer i ledande befattningar. Industrikommissionen har i anslutning
härtill föreslagit, att Kungl. Majit vid förordnande av krigsindustriassistenter
borde få friare händer än krigsmaterielverket förutsatt. Länsstyrelserna
i Stockholms, Älvsborgs och Gävleborgs län ha framhållit svårigheten
att inom län med krigsviktiga industrier av helt skilda slag finna en
kraft med nödig sakkunskap på alla ifrågavarande produktionsområden. Med
hänsyn härtill har länsstyrelsen i Älvsborgs län funnit lämpligare, att ett särskilt
anslag ställdes till länsstyrelsernas förfogande att användas vid anlitande
av den industriella sakkunskap, som i det särskilda fallet påkallades.
Industrikommissionen har framhållit, att krigsindustriassistenternas uppgift
att i förhållande till verket representera den fackmässiga sakkunskapen inom
vederbörande industrigren uppenbarligen komme att i viss man minska i betydelse,
därest ett krigsmaterielverkets råd komme till stånd med den branschbetonade
sammansättning, som föreslagits. -— överbefälhavaren har uttalat,
att det ej läte sig göra att till krigsindustriassistenterna helt överflytta planläggningen
för bortförande och förstöring samt evakuering i fråga örn krigsindustriföretag,
bland annat emedan denna planläggning måste samordnas med
motsvarande planläggning för andra företag och utföras under hänsynstagande
till möjligheterna att anskaffa erforderlig personal samt transportmedel m. m.
Chefen för armén har anfört, att ärenden rörande evakuering och förstöring
m. m. måste handläggas i nära överensstämmelse med övriga civilförsvaret berörande
angelägenheter och därför åvila militärassistenterna. Helt naturligt borde
dock krigsindustriassistenterna, vilkas uppgifter huvudsakligen borde vara av
rådgivande karaktär, tillerkännas ett vidsträckt inflytande på nämnda frågors
handläggning. Att krigsindustriassistenternas verksamhet väsentligen borde
begränsas till rådgivning och bistånd har understrukits även av länsstyrelserna
i Stockholms och Gävleborgs län. Å andra sidan har marinförvaltningen
med instämmande av chefen för marinen uttalat, att frågor rörande krigsindustrien
inom länsstyrelserna borde handläggas icke av militärassistenterna
utan av de industriellt erfarna krigsindustriassistenterna. — Samtliga
5
Kungl. Marits proposition nr 271.
i ärendet hörda länsstyrelser ha framhållit vikten av att krigsindustriassistenterna
inordnades i elier anslötes till de föreslagna försvarsavdelningarna
inom länsstyrelserna. Chefen för armén har för sin del funnit mindre lämpligt
att inordna krigsindustriassistenterna såsom tjänstemän i länsstyrelserna.
Industrikommissionen har anfört, att en krigsindustriassistent borde mera
vara en kontaktman än en krigsmaterielverkets självständige företrädare.
Det av krigsmaterielverket nu framlagda förslaget syftar till en komplettering
och förstärkning av verkets organisation med regionala företrädare för
verket. Det tidigare förslaget i ämnet anknöt till militärområdesindelningen,
medan nu föreliggande förslag går ut på tillsättande av ett ombud för verket
inom varje län. Sistnämnda förslag möjliggör nära samverkan med länsstyrelserna
såsom civilförsvarsmyndigheter och synes därför vara att föredraga.
De i föreliggande förslag avsedda ombuden för krigsmaterielverket böra
enligt min mening ha en dubbel uppgift. Å ena sidan böra de vara verkets
rådgivare i angelägenheter, som kräva lokal industriell sakkunskap, främst i
på verket ankommande krigsindustriplaneringsfrågor, samt hålla verket
underrättat örn sådana lokala förhållanden, som böra bringas till verkets
kännedom. Å andra sidan böra de inför civilförsvarsmyndigheterna i länen
företräda krigsmaterielverkets synpunkter och önskemål i frågor örn undanförsel
och förstöring av krigsindustriföretag samt i anslutning därtill genom
rådgivning lämna biträde åt samma myndigheter. Överhuvudtaget böra ombuden
vara verkets kontaktmän såväl med krigsmaterielindustrien i orterna
som med nyssnämnda myndigheter. För att kunna fullgöra dessa arbetsuppgifter
måste ombuden självfallet sättas i tillfälle att löpande följa verkets
krigsindustriella planeringsverksamhet. I sådant syfte bör krigsmaterielverket
tid efter annan samla ombuden till konferenser, vid vilka aktuella
frågor rörande planläggningsarbetet böra upptagas till behandling och ett
ömsesidigt utbyte av erfarenheter bör äga rum.
Från vissa håll har understrukits svårigheten att såsom verkets företrädare
inom län med differentierad industri erhålla personer med tillräckligt
mångsidiga insikter. Det vill emellertid synas, som örn den allmänna
industriella förfarenheten borde tillmätas större betydelse för fullgörandet
av ombudens uppgifter än den speciella branschkännedomen. Vid sådant
förhållande torde det åtminstone i regel icke erfordras mer än ett sådant ombud
inom ett och samma län. Tänkbart synes även vara, att särskilt ombud
för verket på ett eller annat håll skall kunna undvaras. Det lärer få ankomma
på Kungl. Maj:t att närmare besluta i hithörande hänseenden liksom beträffande
erforderliga detalj föreskrifter för ombudens verksamhet m. m.
I fråga om ersättning åt krigsmaterielverkets ombud synes verkets förslag
kunna läggas till grund. Under fredsförhållanden torde vid bifall till detta
förslag kostnaderna för dagarvoden samt rese- och traktamentsersättningar
för ombuden kunna beräknas till omkring 28 000 kronor. Det bör emellertid
lämnas öppet, huruvida icke årsarvode tillika bör utgå till ombuden eller till
vissa av dem. Med hänsyn till vanskligheten av att utan stöd av erfarenheter
Departements
chefen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 271.
bedöma omfattningen av de arbetsuppgifter, som komma att åvila krigsmaterielverkets
ombud, synes det lämpligen böra ankomma på Kungl. Majit att
besluta härom.
Därest riksdagen icke har något att däremot erinra, torde de fredsmässiga
kostnaderna för ombudsinstitutionen i regel få bestridas från det reservationsanslag
till industriens krigsorganisation, om vars anvisande förslag
framlagts i den till årets riksdag avlåtna propositionen nr 185. Med hänsyn
till å ena sidan storleken av detta anslag och de reservationer, som stå till
buds, samt å andra sidan de belopp, örn vilka nu är fråga, synes någon uppräkning
av anslaget för nästkommande budgetår utöver det i nyssnämnda
proposition äskade beloppet icke vara erforderligt. De merkostnader, som
kunna föranledas av beredskaps- eller krigsförhållanden, synas — i likhet
med vad i sagda proposition (sid. 84 och 85) föreslagits beträffande motsvarande
kostnader för krigsmaterielverkets organisation i övrigt — böra
gäldas av förskottsanslaget Övriga utgifter (Gb).
Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta,
att ombud för krigsmaterielverket må länsvis tillsättas i
huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig i det föregående
anförts.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Berglund.
Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.