Kungl. Majlis proposition nr 267.

1

Nr 267.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr
383) angående stämpelavgiften, m. m.; given Stockholms
slott den 12 maj 1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

l:o) förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383)
angående stämpelavgiften, och

2:o) förordning örn ändrad lydelse av 19 § förordningen den 6 november
1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byle av fondpapper.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

liihang lill riksdagens protokoll l’JH. 1 sorni. Nr 207.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

Förslag

till

förordning örn ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383)

angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 7 och 40 §§ förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till följande
avdelningar:

Fjärde avdelningen.

Rikets hovrätter;---flygförvaltningen; civilförsvarsstyrelsen; lotsstyrelsen;
---socialstyrelsen; utlänningskommissionen; pensionsstyrelsen;

----skogsstyrelsen.

3 §.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här
nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas örn
inteckningskontrollstämpel, denna tariff:

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Kr.

ö.

Kr. ö.

Kr.

ö.

Kr. ö.

Kr.

ö.

fritt

1

t 1

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § 1928: 317 (där förordningen i dess helhet är återgiven),
1943:423 och 1944: 88; beträffande 3 och 7 §§ 1928: 317, 1930: 243,1931:169, 1932: 285, 1933:378.
1934:327, 1935:310; 1936:330, 1937:511 och 942, 1938:323, 1939:330, 1940: 389, 1941:115, 1942: 462.
1943: 72, 149 och 423 ävensom 1944: 88 samt beträffande 40 § 1928:317.

3

Kunni. Maj.ts proposition nr 267.

7 §■

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:
akademier och---överförmyndare.

Frihet från stämpel enligt detta kap. — dock icke med avseende å avskrift
och bevis, som på begäran utfärdas till annan än part — äger jämväl

liim i ärenden rörande ogiltighetsförklaring —• —--moderskapsunderstöd;

i ärenden, som avses i lagen örn sterilisering eller lagen om kastrering; i ärenden,
som avses i 4 § andra stycket---inom yrkesinspektionen.

Konungen äger---utländska hamnar.

40 §.

Stämpelförsäljare, som---osålda stämplar.

Varje år —--hållna inventeringar.

Jämväl å----äga rum.

Stämplar till expeditioner, vilka hos stämpelförsäljaren kvarligga outlösta
eller enligt kvitto av vederbörande förrättningsman eller postverket utsänts
för indrivning eller mot postförskott och ännu icke äro utlösta, må i den i
första stycket omnämnda uppgift och i inventeringsinstrument särskilt upptagas
såsom stämplar till outlösta expeditioner.

Förteckning för---i länet.

Denna förordning träder i kraft i vad den avser ändring i 3 § den 1 januari
1945 samt i övrigt den 1 juli 1944. Den, som jämlikt före den 1 januari 1945
gällande bestämmelser erlagt föreskriven avgift till stämpel å patentbrev, som
utfärdas efter nämnda dag, äger ej återfå avgiften.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 267.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 19 § förordningen den 6 november
1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte

av fondpapper.

Härigenom förordnas, att 19 § förordningen den 6 november 1908 angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper1 skall hava
följande ändrade lydelse.

19 §.

Beträffande restitution samt uppbörd och redovisning för överlåtelsestämplar
skall i tillämpliga delar iakttagas vad som finnes föreskrivet i 21 samt
43—45 §§ förordningen angående stämpelavgiften.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelade uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och skall äga tillämpning jämväl beträffande stämpelavgift, som dessförinnan
erlagts.

1 Senaste lydelse av 19 § se 1914:384.

Kungl. Maj.ts proposition nr 267.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 maj
19M.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet samt t. f.
chefen för socialdepartementet, statsrådet Rosander, anmäler chefen för finansdepartementet,
statsrådet Wigforss, fråga vin ändring i förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, ni. m. samt anför
därvid följande. 1

1. Stämpelavgiften hos eivilförsvarsstyrelsen.

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna enligt
1 § stämpelförordningen lill fem olika avdelningar. Alla statsmyndigheter,
som icke särskilt angivits under någon av dessa avdelningar, äro att hänföra
till första avdelningen.

Jämväl enligt § 1 expeditionslösenförordningen hänföras myndigheter, hos
vilka expeditionslösen äger rum, till fem olika avdelningar. Myndighet, sorn
icke särskilt angivits under någon avdelning, äger emellertid icke uttaga lösenavgift.

I proposition nr 268 till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t framlagt
förslag till bl. a. civilförsvarslag. Däri förutsättes inrättandet av en ny
central myndighet, eivilförsvarsstyrelsen, vilken från och med den 1 juli 1944
skall under Konungen utöva den centrala ledningen av civilförsvaret. Då
centrala myndigheter och institutioner i fråga örn stämpel till sina expeditioner
i allmänhet tillhöra fjärde avdelningen i 1 § stämpelförordningen, torde
eivilförsvarsstyrelsen, därest lagförslaget antages av riksdagen, böra hänföras
till nämnda avdelning. .Tåg tillstyrker därför förslag till riksdagen om tillägg
till stämpelförordningen i förevarande avseende samt förutsätter, alt Kungl.
Maj:t vid bifall därtill senare förordnar örn motsvarande ändring i expeditionslösenförordningen.

6

Kunni. Maj:ts proposition nr 267.

2. Stämpelavgiften hos utlänningskommissionen.

På hemställan av chefen för socialdepartementet har Kungl. Majit den
14 april 1944 beslutat att till riksdagen avlåta proposition (nr 254) angående
den centrala organisationen för utlänningskontrollen, därvid Kungl. Majit
föreslagit riksdagen anvisa anslag till ett provisoriskt fristående organ för
vissa utlänningsärendens handläggning, benämnt utlänningskommissionen.
Till kommissionen skall enligt förslaget överflyttas handläggningen av de i utlänningslagen
och därtill hörande författningar avsedda ärenden, som för närvarande
ankomma på socialstyrelsen, samt, med visst undantag, dylika ärenden,
som nu handläggas av utrikesdepartementets expedition för utländska
passärenden. Den nya organisationen är avsedd att träda i kraft den 1 juli
1944.

Då lösen och stämpelavgift hos utlänningskommissionen torde böra utgå efter
samma grunder som hos socialstyrelsen, förordar jag, att till riksdagen
avlåtes förslag örn kommissionens upptagande i fjärde avdelningen i 1 §
stämpelförordningen, till vilken avdelning socialstyrelsen hänförts. Till frågan
om motsvarande ändring i förordningen angående expeditionslösen torde
jag senare få återkomma.

3. Stämpelfrihet för patentbrev.

Enligt 3 § stämpelförordningen skall palentbrev förses med stämpel till ett
belopp av tio kronor.

I 7 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent föreskrives,
att den som söker patent skall inom viss tid till patentmyndigheten inbetala
en avgift (utfärdningsavgift) av femtio kronor ävensom till stämpel å patentbrevet
tio kronor. I händelse patent ej varder meddelat, återbetalas erlagda
avgifter.

Enligt det förslag till ändring i patentförordningen, som genom proposition
nr 176 förelagts innevarande års riksdag, skall stämpelavgiften inbegripas
i utfärdningsavgiften, vilken i samband därmed höjts till sextio kronor.
Vidare öppnas möjlighet till befrielse från utfärdningsavgift, där patent sökes
av uppfinnaren och det finnes förenat med stor svårighet för honom att
erlägga avgiften. Ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1945.

I enlighet härmed torde bestämmelsen i stämpelförordningen örn stämpel
å patentbrev höra upphävas från och med den 1 januari 1945.

4. Stämpelfrihet i ärenden enligt lagarna örn sterilisering

och kastrering.

I samband med antagandet av lagen den 18 maj 1934 örn sterilisering av
vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet
infördes i 7 § stämpelförordningen föreskrift örn frihet från stämpel i ärenden,
som avsågos i nämnda lag. Såsom skäl härför åberopades, att för sterili -

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

7

sering i allmänhet krävdes tillstånd av medicinalstyrelsen och att dennas resolutioner
i dylika ärenden skulle betinga en icke obetydlig kostnad, därest
icke stämpelfrihet medgåves. 1934 års lag har sedermera ersatts av lagen den
23 maj 1941 om sterilisering, vilken trädde i kraft den 1 juli 1941. Ifrågavarande
stadgande i 7 § stämpelförordningen synes på grund härav böra omformuleras.

Enligt 1941 års lag erfordras, utom i vissa fall, tillstånd av medicinalstyrelsen
för sterilisering, även då åtgärden avser annan än den, som lider avsinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten. Då
det torde få anses ligga i statens intresse att underlätta sterilisering, när sådan
överhuvud taget är tillåten, synes vid förenämnda omformulering stämpelfriheten
icke böra begränsas till sådana fall, som avsetts i 1934 års lag, utan
frihet från stämpel föreskrivas i alla ärenden, som avses i lagen örn sterilisering.

Vid innevarande års riksdag har genomförts en lagstiftning om kastrering.
Enligt den i ämnet den 24 mars 1944, nr 133, utfärdade lagen, vilken träder
i kraft den 1 juli 1944, gäller såsom huvudregel, att kastrering kräver tillstånd
av medicinalstyrelsen. Om sådant tillstånd söktes av enskild person,
skulle styrelsens resolution i ärendet enligt stämpelförordningens nuvarande
innehåll komma att förses med stämpel av 20 kronor för första arket samt
4 kronor för varje följande ark.

Då det beträffande kastrering liksom i fråga örn sterilisering är ett allmänt
intresse att underlätta åtgärdens företagande, när erforderliga indikationer
föreligga, synes sådan ändring böra vidtagas i stämpelförordningen, att
expeditioner i ärenden enligt lagen om kastrering — såväl medicinalstyrelsens
expeditioner som expeditioner från andra myndigheter — icke skola
stämpelbeläggas. Stadgande härom torde böra införas i 7 § stämpelförordningen.

5. Ändring av stämpelförordningen i fråga om stämpelmedlens

redovisning.

Jämlikt 40 § stämpelförordningen gäller för närvarande, att stämpelförsäljare,
som i förskott mottagit stämplar, är skyldig att för vart och ett av
årets tre första kalenderkvartal till generalpoststyrelsen insända en uppgift
över sammanlagda värdet av de vid kvartalets utgång hos honom befintliga
osålda stämplarna. Vidare skall vid slutet av varje år hos sådan stämpelförsäljare
anställas inventering till utrönande av värdet av osålda stämplar. Inventering
må, när omständigheterna därtill föranleda, jämväl å annan tid
verkställas hos stämpelförsäljaren. I kvartalsuppgift och inventeringsinstrument
må såsom stämplar till outlösta expeditioner särskilt upptagas — utom
stämplar lill hos stämpelförsäljaren kvarliggande expeditioner — också stämplar
lill expeditioner, vilka enligt kvitto av vederbörande förrättningsman ut
sänts för indrivning och ännu icke utlösts.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

Genom kungl, cirkuläret den 5 november 1943 (nr 772) till statliga och
kommunala myndigheter örn postverkets anlitande tor delgivning av myndighets
beslut m. m. har Kungl. Majit framhållit lämpligheten av att myndigheterna
i de fall, då annat tillvägagångssätt icke är särskilt föreskrivet eller
eljest av omständigheterna påkallat, i stället för att begära handräckning i
görligaste mån anlita postverket för delgivning av myndighets beslut, tillställande
av underrättelser eller handlingar från myndighet eller indrivning
av lösenbelopp och andra avgifter, varmed beslut eller handlingar må vara
belagda.

Det är att förmoda alt med anledning av cirkulärets innehåll indrivning
av stämpelavgifter för outlösta expeditioner i betydande utsträckning kommer
att ske genom postförskottsförsändelser i stället för, såsom hittills, genom
anlitande av exekutiva myndigheter.

Till följd härav synes genom ändring i 40 § stämpelförordningen stämpelförsäljare,
som där avses, böra medgivas alt såsom stämplar till outlösta expeditioner
särskilt upptaga — utom stämplar till kvarliggande expeditioner och
till expeditioner, vilka äro under indrivning genom exekutiva lörrättningsmäns
försorg — också stämplar till expeditioner, vilka genom postverket utsänts
för indrivning. Såsom kvitto av postverket bör härvid kunna godtagas i vederbörlig
kvittensbok införd bestyrkt uppgift, att till den person, som är
skyldig lösa expeditionen, utsänts försändelse, belagd med postförskott å det
ifrågavarande beloppet.

6. Restitution av stämpelavgift, som erlagts jämlikt förordningen
den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid
köp och byte av fondpapper.

Vid överlåtelse av fondpapper genom köp eller byte skall enligt förordning
den 6 november 1908, nr 129, i regel erläggas en särskild stämpelavgift. För
sådant ändamål skall, då köp eller byte sker, upprättas en avräkningsnota,
vilken skall förses med stämpel till belopp, som närmare angives i förordningen.
Skyldighet att upprätta avräkningsnota åligger någondera av eller
båda kontrahenterna eller, om avtalet förmedlats av tredje man, förmedlaren.
Den som är pliktig att upprätta avräkningsnota, är också skyldig att
belägga densamma med föreskriven stämpel. För underlåtelse i berörda avseenden
stadgas bötesstraff.

Av det sagda framgår, att stämpelbeläggningen i förevarande fall överlämnats
åt den stämpelpliktiges egen åtgärd. En dylik anordning innebär
tydligen vissa risker för den enskilde som, örn han beräknar stämpeln för
lågt, riskerar åtal och, örn han beräknar den för högt, lider ekonomisk förlust.
Med tanke härpå och på andra liknande fall har tillskapats möjlighet
att på förhand inhämta besked av statlig myndighet örn stämpelpliktens omfattning.
Bestämmelserna härom, som återfinnas i en förordning av den 22
juni 1911. nr 51 s. 4, innebära i huvudsak följande. Där någon på förhand

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

9

önskar vinna upplysning, huruvida eller med vilket belopp i visst fall stämpelavgift
skall utgå enligt gällande författningar angående stämpelavgifter, äger
han hos statskontoret erhålla dylik upplysning, utom vad angår dels sådana
enskilda handlingar, vilka vid ingivandet till statsmyndighet skola förses med
stämpel eller vilkas stämpling skall ske genom postverkets försorg, dels ock
statsmyndighets expedition. Av statskontoret meddelad upplysning är bindande
för statsverket. Mot meddelad upplysning må klagan icke föras, sökande
dock obetaget att efter erläggande av stämpelavgift i enlighet med den
meddelade upplysningen i föreskriven ordning söka restitution av vad han
kan hava erlagt för mycket.

Det torde vara mycket sällsynt, att vid köp eller byte av fondpapper stämpel
erlägges med högre belopp än som bör utgå. Erfarenheten visar emellertid
att sådana fall förekomma. I fall då stämpel erlagts, som antingen alls
icke bort utgå eller som bort utgå med lägre belopp än det erlagda, torde möjlighet
böra finnas att till vederbörande återbetala det för mycket erlagda, något
som tydligen även förutsättes i 1911 års författning. Uttryckliga bestämmelser
härom saknas emellertid i fondstämpelförordningen och även om det
finge anses tillåtet att analogivis tillämpa bestämmelserna örn restitution i
förordningen angående stämpelavgiften, enligt vilka i förevarande fall ärendets
prövning skulle ankomma på Kungl. Majit, torde det till undanröjande
av tveksamhet härutinnan vara lämpligt, att i 19 § fondstämpelförordningen
intages en direkt hänvisning till nyssnämnda bestämmelser. Hänvisningen
torde böra avse även sådana fall, då stämpelavgift erlagts redan innan förordning
i ämnet trätt i kraft.

Den ändring i stämpelförordningen, som föranledes av ändringen i patentförordningen
bör, såsom förut angivits, träda i kraft den 1 januari 1945.
övriga ändringar i stämpelförordningen torde böra gälla från och med den
1 juli 1944. Den nya lydelsen av 19 § fondstämpelförordningen bör tillämpas
från och med dagen efter den, då förordning i ämnet utkommit från
trycket i Svensk författningssamling.

I enlighet med det anförda lia inom finansdepartementet upprättats förslag
till

1) förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383)
angående stämpelavgiften, och

2) förordning örn ändrad lydelse av 19 § förordningen den 6 november
1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att de upprättade
författningsförslagen måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Bihang till riksdagens protokoll 19\i. 1 sami. Nr 267. 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 267.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet.
Rolf Arfwedson.

447860. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1943.