Kungl. Maj:ts proposition nr 26d.

1

Nr 264.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående grunder för utlämnande
av statsunderstöd till vissa förbättringsarbeten
på jordbrukets och skogsbrukets områden vid arbetslöshet;
given Stockholms slott den 12 maj 19UA.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 maj 19U.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen
samt t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Rosander,
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp,
följande.

I särskilda skrivelser den 27 maj 1943 har chefen för finansdepartementet
med stöd av Kungl. Majits beslut den 19 maj 1943 angående utredningar av
de ekonomiska problem, som möta vid omställningen efter ett vapenstillestånd,
uppdragit åt 1942 års jordbrukskommitté och skogsstyrelsen att verkBihang
till riksdagens protokoll 194i. 1 sami. Nr 264. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

ställa inventering av sådana för sysselsättning av arbetslösa lämpade anläggningsarbeten
inom jordbruket respektive skogsbruket, som vore ägnade att
öka jordbrukets och skogsbrukets produktivitet eller landets förmåga av
självförsörjning och som kunde beräknas bliva under viss kortare tid utförda,
dels under förutsättning att nuvarande regler för bidrag av allmänna
medel då skulle gälla, och dels med ersättning därutöver för merkostnaden
på grund av de särskilda omständigheter, varunder arbetet utförts.

I anledning härav har 1942 års jordbrukskommitté med skrivelse den 22
september 1943 överlämnat promemoria angående beredande av sysselsättning
inom jordbrukets område vid omfattande arbetslöshet efter krigets slut.
Över promemorian ha yttranden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen,
egnahemsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, samtliga hushållningssällskaps
förvaltningsutskott — med undantag för förvaltningsutskottet
i Skaraborgs län — ävensom av hushållningssällskapets täckdikningsnämnd
i sistnämnda län.

Skogsstyrelsen har med skrivelse den 17 januari 1944 överlämnat promemoria
angående beredande av sysselsättning inom skogsbruket vid omfattande
arbetslöshet efter krigets slut. Över sistnämnda promemoria ha yttranden
avgivits av statskontoret, statens arbetsmarknadskommission, investeringsutredningen
ävensom samtliga skogsvårdsstyrelser.

I promemoriorna ha bland annat lämnats redogörelser för inom jordbruket
och skogsbruket befintliga arbetsobjekt och deras omfattning samt förslag
rörande planläggning av desamma och statsunderstöd för arbetenas utförande.

I skrivelse den 24 januari 1944 ha skogsstyrelsen och statens arbetsmarknadskommission
hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för att statsbidrag till
skogliga beredskapsarbeten finge anvisas av skogsstyrelsen.

Jag torde nu för Kungl. Majit få anmäla frågan örn fastställande av särskilda
grunder att gälla för statsunderstöd till ifrågavarande anläggningsföretag
vid arbetslöshet.

Jordbrukskommitténs promemoria.

Inledning.

Jordbrukskommittén har i sin promemoria framhållit, att sysselsättning
i större utsträckning för arbetslösa inom den egentliga jordbruksdriften —-skogen ej inräknad —- icke torde kunna påräknas annat än tillfälligtvis under
särskilt arbetskrävande perioder. Under sådana förhållanden återstode
enligt kommitténs uppfattning att undersöka möjligheterna att för sysselsättning
åt arbetslösa igångsätta speciella anläggningsarbeten inom jordbruket
utanför den egentliga jordbruksdriften.

Som lämpliga arbetsobjekt inom jordbrukets område utanför den egentliga
jordbruksdriften har jordbrukskommittén angivit förbättring av bostäder
och ekonomibyggnader, anläggningar av brunnar och vattenledningar,

Kungl. Maj.-ts proposition nr 264.

3

elektrifieringsanläggningar, gödselvårdsanläggningar, avdikningsföretag, täckdikningsföretag,
betesförbättring, nyodling, stenröjning, avloppsförbättring
och jordkörning saint jordanskaffningsföretag i Norrland. Kommittén har
emellertid icke till närmare behandling upptagit frågorna om anslag till avdikningsföretag
under lantbruksingenjörs ledning samt till åtgärder till vattenförsörjningens
ordnande på landsbygden och till elektrifieringsarbeten.
Utredning rörande de med avdikningsföretagen sammanhängande spörsmålen
påginge nämligen inom arbetsmarknadskommissionen. Frågan om statsunderstödda
åtgärder för vattenförsörjningens ordnande hade nyligen behandlats
av egnahemsstyrelsen i en till Kungl. Maj:t överlämnad utredning. Vad anginge
elektrifieringsarbeten å landsbygden hade kommittén icke för närvarande
ansett sig kunna framlägga förslag till dylika arbeten för arbetslöshetens
bekämpande.

Vid ett bedömande av frågan, huruvida arbetsobjekt kunde vara lämpliga
för motverkande av en arbetslöshet av större omfattning, har jordbrukskommittén
ansett tre spörsmål i första hand vara av betydelse, nämligen
arbetets omfattning under olika årstider, arbetsobjektets storlek å de enskilda
arbetsplatserna samt slutligen det arbetslösa klientelets beskaffenhet.
Hänsyn borde därjämte tagas till materialbehovet. Härom har kommittén
ytterligare anfört följande.

Erfarenheterna från tidigare arbetskriser torde giva vid handen, att svårigheterna
att bereda arbetstillfällen äro särskilt stora under vinterhalvåret.
Ur arbetslöshetssynpunkt äro med hänsyn härtill sådana arbetsobjekt, som
kunna utföras även under hela eller en stor del av sagda årstid, särskilt värdefulla.
Inom jordbruket torde flertalet av förekommande arbetsobjekt i
regel icke lämpa sig för utförande under vintertid, då marken är tjälad, dock
med undantag för vissa byggnadsarbeten, som i varje fall delvis borde kunna
utföras även denna årstid.

Enär flertalet jordbruk inom landet tillhöra kategorien små och medelstora
jordbruk, lära möjligheterna att på en och samma arbetsplats .sysselsätta ett
.större antal arbetslösa vara begränsade. Även örn sålunda de enskilda arbetena
i regel blott torde kunna absorbera en ringa mängd sysslolös arbetskraft,
är dock den sammanlagda arbetsåtgången betydande. Frågan om arbetskraftens
utnyttjande vid ifrågavarande arbetsobjekt torde för övrigt i stor utsträckning
vara en organisationsfråga.

Flera av förenämnda arbetsobjekt inom jordbruket äro av sådan beskaffenhet,
att relativt oskolad arbetskraft kan användas för arbetets utförande.
Detta förhållande torde ur synpunkten av arbetslöshetens bekämpande vara
en fördel, eftersom någon omskolning av de sysslolösa arbetarna icke behöver
äga rum före arbetenas igångsättande. I övrigt bör betonas, att vissa av
ifrågavarande arbeten torde väl lämpa sig för mindre jordbrukare och lägenhetsägare,
som vid sidan av jordbrukets skötsel pläga genom arbete utanför
hemmet förskaffa sig erforderliga inkomster och som vid en arbetsmarknadskris
drabbas av i varje fall partiell arbetslöshet. Detsamma gäller för
övrigt personer, sysselsatta i skogsarbeten eller andra säsongarbeten.

Med hänsyn till vad salunda anförts synes det vara en samhällelig angelägenhet
av största betydelse, ali frågan örn åtgärder från det allmännas sida
i syfte att vid en mera omfattande arbetslöshet bereda arbetstillfällen vid arbetsobjekt
inom jordbruket erhåller en ändamålsenlig lösning. Som särskilt

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

betydelsefullt må i detta sammanhang även påpekas, att utförande av dylika
arbetsobjekt, givetvis under förutsättning att desamma planlagts på ett ur
jordbruksekonomisk synpunkt förnuftigt sätt, bidraga till en rationalisering
av de enskilda brukningsdelarna och därmed öka möjligheterna för deras
brukare att av jordbruket erhålla en skälig utkomst. Rätt planlagda äro ifrågavarande
arbetsobjekt sålunda utan tvivel ur ekonomisk synpunkt synnerligen
produktiva arbeten. Av särskild betydelse såsom arbetsobjekt torde täckdikning,
avdikning och avloppsförbättring, stenröjning samt byggnadsarbeten
(inkl. vattenledningar) få anses vara, men ej heller övriga arbetsobjekt sakna
betydelse, framförallt med tanke på förenämnda partiellt arbetslösa småbrukare
och säsongarbetare.

Inom jordbruket funnos enligt vad jordbrukskommittén framhållit för sysselsättning
av arbetslösa lämpliga objekt av betydande omfattning. Huruvida
och i vilken utsträckning desamma kunde stå till förfogande vid en inträffande
arbetskris vore icke utan vidare klart, enär detta givetvis vore beroende
av vederbörande jordbrukares villighet att låta utföra arbetet i fråga.
Även örn arbetsobjekten i princip hade sådan karaktär, att de ökade jordbrukets
produktivitet, vore vidare ej säkert, att detta alltid vore fallet å
varje brukningsdel. Särskilt gällde detta uttalande förbättringsåtgärder å
byggnader. För erhållande av kännedom härom krävdes inventering och
planläggning. Planläggningsarbetet borde i största möjliga utsträckning handhavas
av nuvarande befattningshavare hos hushållningssällskap och egnahemsnämnder
ävensom i förekommande fall lantbruksförbundets byggnadsförening
(L. B. F.) enligt hittills tillämpad fördelning de lokala organen
emellan.

Jordbrukskommittén har beräknat kostnaderna för planläggningsarbetet

— vilka kostnader helt borde bestridas av allmänna medel — sålunda.

Extra arbetskraft hos hushållningssällskapen ............ kronor 624 000

Förstärkning av egnahemsnämndernas och lantbruksförbundets
byggnadsförenings personal .................. » 150 000

Centralregister hos hushållningssällskapen .............. » 26 000

Kurser för täckdikningsförmän och byggmästare å landsbygden
..................................... 3______ 100 000

Summa kronor 900 000.

Planläggningens ändamål vore enligt vad jordbrukskommittén yttrat i
första hand att söka få fram sådana arbeten, som å den enskilda brukningsdelen
vore främst av behovet påkallade, samt att tillgodose skäliga krav
på att anläggningsarbetena utfördes på ett så ändamålsenligt sätt och samtidigt
till så låga kostnader som möjligt. I detta sammanhang aktualiserades
de problem, som sammanhängde med frågan om jordbrukets framtida inriktning
i vårt land och de åtgärder, som för det enskilda jordbrukets vidkommande
erfordrades, för att detsamma skulle kunna anses äga bästa möjliga
förutsättningar för att kunna drivas med rationella metoder, allt spörsmål
av den karaktär, som ankomme på jordbrukskommittén att i sinom tid
taga ställning till. Med hänsyn härtill borde återhållsamhet iakttagas, då det

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

5

gällde att understödja driftsekonomiska förbättringsåtgärder vid sådana jordbruk,
som kunde komma att anses såsom icke önskvärda brukningsdelar.
Detta torde främst gälla stödjordbruk utan såvitt nu kunde bedömas varaktiga
försörjningsmöjligheter för innehavaren utanför jordbruket men även
ofullständiga jordbruk i övrigt av den karaktär, att de icke kunde antagas erhålla
genom exempelvis utökning av åker eller andra ägoslag eller förändrad
produktionsinriktning erforderlig bärkraft och sålunda icke kunna förväntas
lämpligen böra för framtiden bibehållas som självständiga brukningsdelar.

Gällande grunder för siatsunderstöd till vissa anläggningsarbeten
å jordbrukets område.

Innan jag ingår på en närmare redogörelse för de i jordbrukskommitténs
promemoria upptagna förslagen till grunder för statsunderstöd till ifrågavarande
anläggningsarbeten, torde jag få erinra om de bestämmelser, som härutinnan
gälla för närvarande.

Av hushållningssällskapen förmedlas statsbidrag till förstärkning av ofullständiga
jordbruk (nyodling, stenröjning, jordkörning, betesförbättringar,
avloppsförbättring), lån till nyodling och betesförbättring, lån och bidrag till
täckdikning, lån och bidrag till gödselvårdsanläggningar samt bidrag till ladugårdsförbättringar.

Bestämmelser rörande nämnda statsunderstöd återfinnas i följande kungörelser,
nämligen

1) kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 466) angående statsbidrag till förstärkning
av ofullständiga jordbruk m. m.;

2) kungörelsen den 21 augusti 1925 (nr 396) angående ändrade villkor för
lån från allmänna nyodlingsfonden, ändrad genom kungörelserna nr 300/1930
och 637/1937;

3) kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 204) angående ändrade villkor för
lån från norrländska nyodlingsfonden, ändrad genom kungörelserna nr 301/
1930 och 638/1937;

4) kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 322) angående villkoren för lån från
täckdikningslånefonden, ändrad genom kungörelserna nr 358/1921, 239/1922,
84/1930, 306/1933, 636/1937 och 434/1939;

5) kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 434) angående statsbidrag till täckdikning,
ändrad genom kungörelsen nr 572/1937;

6) kungörelsen den 11 juli 1918 (nr 576) angående villkoren för lån från
gödselvårdslånefonden, ändrad genom kungörelserna nr 186/1925, 241/1927,
132/1931 och 632/1937; samt

7) kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 435) angående statsbidrag till gödselvårdsanläggningar,
ändrad genom kungörelserna nr 189/1934, 119/1936,
567/1937 och 355/1940.

Bestämmelser för statsbidrag till ladugårdsförbättringar pläga meddelas av
Kungl. Majit i samband med beslut rörande beviljande av medel till hushållningssällskap
för utlämnande av dylikt bidrag.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Principen för hushållningssällskapens låneförmedling är den, att
lantbruksstyrelsen beviljar hushållningssällskap statslån, som av statskontoret
utbetalas till hushållningssällskapet mot särskild skuldförbindelse. Ur
detta statslån utlämnar hushållningssällskapet sedermera i sin tur lån till
enskilda företagare på i princip samma villkor i fråga om ränta och återbetalning,
som gälla för statslånet. Risken för eventuella förluster på låneförmedlingen
håres helt av hushållningssällskapet, som dock för förmedlingen
av vissa lån åtnjuter särskilda bidrag av statsmedel.

Hushållningssällskap, som önskar erhålla statslån, skall härom till lantbruksstyrelsen
ingiva skriftlig framställning. Dylik kan ingivas när som helst
under året. I fråga örn gödselvårds-, nyodlings- och betesförbättringslån skall
framställningen innehålla förteckning å de företag, för vilka lån blivit hos låneförmedlaren
sökta, förslag till lånebelopp och lånetid för varje lån ävensom
övriga för ärendets bedömande erforderliga uppgifter. Lantbruksstyrelsen
fattar i fråga örn sistnämnda slag av lån beslut örn lånebeloppet till varje
enskild företagare. Vad angår lån till täckdikning tager lantbruksstyrelsen
däremot icke ställning till statslånets fördelning på enskilda låntagare.

Beträffande lånens förräntning och återbetalning gäller följande.

Lån

Ränte- och amorteringsfrihet -

Nyodlingslån från allmänna nyodlingsfonden Nyodlingslån

från norrländska
nyodlingsfonden
Täckdikningslån från täckdikningslånef
onden
Betesförbättringslån från allmänna
nyodlingsfonden
Betesförbättringslån från norrländska
nyodlingsfonden
Gödselvårdslån från gödselvårdslånefonden -

Under två år från lyftningsdagen

eko

Under tre år från lyftningsdagen

Under två år från lyftningsdagen

eko

d:o

Räntefot i Amorteringsprocent
tid i år

Lägst 4 7

3 7

Lägst 4 12

Lägst 4 5

3 5

Lägst 4 10

För hushållningssällskaps bidragsform edling gäller i princip, att
Kungl. Majit på därom av hushållningssällskap gjord framställning beviljar
sällskapet anslag till vederbörande ändamål med visst belopp, vilket sällskapet
sedermera fördelar mellan enskilda bidragstagare. I fråga örn statsbidrag
till förstärkning av ofullständiga jordbruk gäller dock, att, om för
visst ändamål anvisat belopp icke åtgår härför, sällskapet äger använda
överskjutande belopp till annat i vederbörande kungörelse angivet ändamål.

De i vederbörande kungörelse respektive Kungl. Majlis brev lämnade föreskrifterna
angående lånens och bidragens storlek framgå av följande av
1942 års jordbrukskommitté upprättade sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

7

Högsta belopp

i

procent av

beräknad

kostnad

i övrigt

Nyodlingslån .............

. 75

1 500 kr/budgetår, 500 kr/ha nyod-ling* 1

Nyodlingsbidrag .........

. 60

400 kr/ha nyodling

Stenröjningsbidrag .......

. 60

350 kr/ha sternöjd areal

Jordkörningsbidrag .......

. 60

250 kr/ha jordkörd areal

Täckdikningslån .........

. -

500 kr/ha täckdikad mark vid rör-täckdikning, 350 kr/ha i andra fall2

Täckdikningsbidrag .......

. 25

2

Avloppsförbättringsbidrag .

. 60

250 kronor

Betesförbättringslån .....

. 75

2 000 kr/budgetår, 350 kr/ha betes-förbättring

Betesförbättringsbidrag ...

. 60

250 kr/ha betesförbättring

Gödselvårdslån ...........

. 75

2 000 kronor2

Gödselvårdsbidrag .......

. 25

200 kronor2

Ladugårdsförbättringsbidrag

. —

200 kr/nötkreatursenhet3

För vissa av ifrågavarande understöd gälla begränsningar i fråga om storleken
å vederbörande lån- eller bidragstagares jordbruk. Bestämmelserna
härutinnan framgå av följande sammanställning.

Lån- resp. bidragstagares åkerareal

Nyodlingslån ................... Ingen begränsning

Nyodlingsbidrag .................. Högst 20 hektar

Stenröjningsbidrag ................ D:o

Jordkörningsbidrag .............. D:o

Täckdikningslån.................. Ingen begränsning

Täckdikningsbidrag .............. Högst 75 hektar

Avloppsförbättringsbidrag ........ Högst 20 hektar

Betesförbättringslån .............. Ingen begränsning

Betesförbättringsbidrag ............ Högst 20 hektar

Gödselvårdslån .................. Ingen begränsning

Gödselvårdsbidrag ................ I regel ej över 20 hektar

Ladugårdsförbättringsbidrag ...... I regel ej över 10 hektar

Av egnahemsnämnderna förmedlas lån till förvärv av jordbruksfastigheter
m. m. samt lån och bidrag till bostadsförbättringar, förbättring av vattentäkt
samt till inledande av valten- och avloppsledningar i bostäder på
landsbygden.

Egnahemslån till förvärv av jordbruk utgå i form av dels jordbrukslån och
dels i förekommande fall skogslån. Dylika lån beviljas ej till förvärv av
jordbruksegnahem, vars värde överstiger 30 000 eller i särskilda fall 35 000
kronor. .Tordbrukslån kan beviljas intill ett belopp högst motsvarande 90 pro 1

Låntagare må ej på grund av särskilda nyodlings- eller betesförbättringslån samtidigt häfta

i skuld till högre belopp än 5 000 kronor för vartdera slaget] av lån. — 2 Sammanlagda be loppet

av bidrag och lån må ej överstiga för täckdikning med rör 5 000 kronor och 500 kronor

för hektar, för täckdikning med annat material 5 000 kronor och 350 kronor för hektar, samt
för gödselvårdsanläggning 75 procent av kostnaden och 2 000 kronor. — 3 I undantagsfall
något högre belopp.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

cent av fastighetens värde. Om å fastigheten finnes växande skog till ett värde
av minst 1 000 kronor, får vid bestämmandet av jordbrukslånets belopp
hänsyn icke tagas till värdet å den växande skogen. I sådant fall kan i
stället, utöver jordbrukslånet, skogslån beviljas till ett belopp högst motsvarande
90 procent av den del av fastighetens värde, som beräknas belöpa
på den växande skogen. Jordbrukslån och skogslån delas vart för sig med
avseende å återbetalningen i en stående del, motsvarande 60 procent av det
värde, som legat till grund för lånets beräknande, samt en amorteringsdel,
utgörande återstoden av lånet. Stående delen behöver icke, örn låntagaren
fullgör sina skyldigheter, återbetalas förrän amorteringsdelen guldits. Amorteringsdelen
å jordbrukslån är amorteringsfri till och med femte kalenderåret
efter det, då lånet beviljats. Amorteringsdelen å skogslån skall avbetalas
enligt grunder, som bestämmas med hänsyn till låntagarens möjligheter att
med tillämpning av viss överenskommen skogshushållningsplan tillgodogöra
sig skogen. Tilläggas må att för inköp av tillskottsjord ävenledes kan beviljas
jordbrukslån och i förekommande fall skogslån. Om å fastigheten skall utföras
ny-, om- eller tillbyggnad, som ej är föranledd av inköp av tillskottsjord,
kan jordbrukslån, om fastigheten redan förut är egnahemsbelånad, beviljas
till byggnadskostnaderna.

I samband med egnahemslån kunna beviljas premielån till upprustningsåtgärder
å fastigheten. Dessa avskrivas under loppet av en tioårsperiod och äro
räntefria. Premielån utgår med högst 3 000 kronor eller i undantagsfall 4 500
kronor.

Jordbrukskommitténs förslag.

Jordbrukskommittén har föreslagit att de av hushållningssällskapen förmedlade
understöden skulle bliva av den storlek, som framgår av följande
tabell, i vilken som jämförelse angivits även nu gällande och av hushållningssällskapsutredningen
i dess betänkande (SOU 32/1942) föreslagna bestämmelser.

Jordbrukskommittén har i övrigt föreslagit att följande bestämmelser skola
tillämpas.

1. Lån utöver bidrag bör kunna utgå till samtliga ifrågavarande arbetsobjekt
intill 80 procent av anläggningskostnaden. Vidare böra följande högsta
lånebelopp gälla, för nyodling 500 kronor för hektar, för stenröjning 400
kronor för hektar, för jordkörning 300 kronor för hektar, för täckdikning
med rör 600 kronor för hektar, för täckdikning med annat material 350 kronor
för hektar, för betesförbättring 300 kronor för hektar och 2 000 kronor
för företag samt för ladugårdsförbättring 600 kronor för nötkreatursenhet.

2. Lån och bidrag böra utgå utan tillämpning av behovsprincipen.

3. Tiden för företagets fullbordande fastställes i fråga om jordbruk om
högst 20 hektar åker, då högre bidrag tilldelas vederbörande, samt i fråga
örn jordbruk med över 20 hektar åker till högst ett år. Uppskov medgives
icke.

Tiden för företagets fullbordande fastställes i fråga om jordbruk under
20 hektar, då lägre bidrag tilldelas vederbörande, till högst två år med möjlighet
till högst ett års uppskov, där särskilda förhållanden därtill föranleda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

9

Jordbrukskommitténs förslag

Arbetsobjekt

Nu gällande
maximibelopp

Hushållnings-sällskapsutred-ningens förslag

Maximibelopp för företag vid
jordbruk om högst 20 ha åker

Maximibelopp
för företag vid

till maximi-belopp

örn företaget
utföres under
längre tid än
ett år

om företaget
utföres inom
högst ett år

jordbruk örn
över 20 ha åker.
Utförda inom
högst ett år

Nyodling......

60 %, 400 kr/ha

60 %, 400 kr/ha

80 %, 530 kr/ha

_

Stenröjning ....

60 %, 350 kr/ha

60 %, 350 kr/ha

80 %, 470 kr/ha

50 %, 350 kr/ha

Jordkörning ...
Täckdikning

60 *, 21

0 kr/ha

60 %, 250 kr/ha

80 %, 330 kr/ha

—

(med rör) ....
Avloppsförbätt-

25 %

25 %, 200 kr/ha

40 %, 350 kr/ha

40 %, 350 kr/ha

40 %, 350 kr/ha

ring..........

60 %,
lön

250 kr/
dag

60 %

80 %

40 %

Betesförbättring

Gödselvårdsan-

60 %, 350 kr/ha

60 #, 250 kr/ha

60 %, 350 kr/ha

80 %, 470 kr/ha

30 %, 175 kr/ha

läggning......

Ladugård stör-

25 %, 200 kr/
företag

25 %, 250 kr/
företag

40 %

50 %

40 %

bättring......

200 kr. per nöt-kreatursenhet

25 %, 1 500 kr
företag

40 %

50 %

40 %

4. Jordbrukare som önskar begagna sig av lejd arbetskraft bör få välja
mellan att själv skaffa sig denna arbetskraft eller vända sig till arbetsmarknadsorgan
för anvisning å dylik.

Bidrag böra utgå ur ett anslag och lån ur en fond. Till förmedlarens förfogande
ställda understödsbelopp böra icke uppdelas på skilda ändamål utan
förmedlaren bör givas fria händer att disponera desamma för avsedda ändamål
på sätt som befinnes erforderligt för att få i gång så många företag
som möjligt med hjälp av arbetslösa.

Beträffande av egnahemsnämnderna förmedlade understöd har jordbrukskommittén
angivit sin ståndpunkt sålunda, alt någon ändring av nu gällande
bestämmelser för egnahemslån och premielån knappast syntes vara påkallad
i nu förevarande sammanhang. Ej heller erfordrades enligt kommitténs mening
någon ändring av bestämmelserna för statsunderstöd till jordanskaffningsföretag.

Enligt jordbrukskommitténs mening vore den nuvarande splittringen av
den lokala ledningen för den statsunderstödda verksamheten till främjande
av jordbrukets rationalisering till nackdel och framstode såsom mindre ändamålsenlig,
därest de statsunderstödda åtgärderna i denna riktning utvidgades
och forcerades. Kommittén har med hänsyn härtill icke velat underlåta att
påpeka vikten av att denna organisationsfråga snarast upptoges till behandling
i syfte att samordna den lokala ledningen av ifrågavarande åtgärder. Då
emellertid kommittén icke ansett sig kunna i detta sammanhang framlägga
något förslag härutinnan, har kommittén såsom ett provisorium utgått ifrån
den hittillsvarande arbetsfördelningen mellan hushållningssällskapen och

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

egnahemsnämnderna, samt i vad gällde planläggningen av byggnadsåtgärder
även lantbruksförbundets byggnadsförening (L. B. F.).

I fråga örn förmedling av statsunderstöd till upprustning av ekonomibyggnader
ha sex av jordbrukskommitténs ledamöter anmält avvikande
mening samt förordat att, därest förslaget i denna del komme att genomföras,
förmedlingen skulle uppdragas åt egnahemsorganisationen.

De av hushållningssällskapen förmedlade understödens främsta uppgift
vore enligt jordbrukskommittén att utgöra en hjälp för jordbrukarna i deras
rationaliseringssträvanden. Uppenbarligen läge sålunda — enligt vad kommittén
vidare framhållit -— redan i dessa anslags ändamål under normala
tider en bereaskapsåtgärd på arbetsmarknaden av stor betydelse, enär de
med statsunderstöden utförda förbättringarna stärkte särskilt de mindre jordbrukarnas
motståndskraft vid en kris och minskade deras behov att utanför
det egna jordbruket söka erhålla under en arbetslöshetsperiod mycket begränsade
extraarbeten. Å andra sidan torde vara obestridligt att trots de
senare årens rationaliseringsåtgärder inom jordbruket många jordbrukare,
särskilt innehavare av mindre brukningsdelar, nödgades söka sig arbete även
utanför sin jordbruksfastighet. Under sådana förhållanden kunde vid en
arbetsmarknadskris förväntas, att bland sagda jordbrukare komme att finnas
ett betydande antal, kanske icke helt, så dock partiellt arbetslösa. Det
torde få anses synnerligen angeläget att söka bereda dessa personer arbete
i hemorten. Ifrågavarande arbetsobjekt inom jordbruket lämpade sig ofta
väl för dem. Vid övervägande av frågan örn understöd torde sålunda särskild
hänsyn böra tagas till nu nämnda befolkningsgrupper.

Beträffande frågan om bidrag av statsmedel har jordbrukskommittén
yttrat i huvudsak följande.

Enligt nu gällande bestämmelser för statsbidrag må bidrag i regel utgå
endast till innehavare av mindre jordbruk. I allmänhet har gränsen satts till
jordbruk med högst 20 hektar åker. Att även jordbruk av nämnda storlek
erbjuda arbetsobjekt av i varje fall sammanlagt betydande mängd torde vara
säkert. Ur synpunkten att bereda sysselsättning åt arbetslösa lära emellertid
de större jordbruken vara särskilt betydelsefulla. Med hänsyn härtill får
jordbrukskommittén föreslå, att möjligheterna för statsbidrag till i varje fall
vissa arbetsobjekt i nu förevarande sammanhang utsträckas att gälla alla
jordbruk, oberoende av åkerarealens storlek. Förslagsvis synes detta böra
gälla understöd till stenröjning, betesförbättring, gödselvårdsanläggning,
täckdikning och avloppsförbättring samt ladugårdsförbättring.

Enligt nu gällande grunder gälla för samtliga bidrag utom täckdikningsbidrag
och ladugårdsförbättringsbidrag maximibestämmelser såväl i fråga örn
bidragens storlek i procent av totalkostnaderna för företaget som per hektar
eller företag. För täckdikningsbidrag gäller endast procentuellt maximum.
Ladugårdsförbättringsbidrag har maximerats till visst belopp per nötkreatursenhet.
Jämväl för bidrag i nu ifrågavarande syfte synes lämpligt med
viss procentuell begränsning, vilken även bör gälla ladugårdsförbättringar.
Ävenledes torde i fråga om nyodling, stenröjning, jordkörning och betesförbättring
samt täckdikning böra bibehållas vissa maximibelopp per hektar
för att förhindra utförandet av uppenbarligen oekonomiska företag. I fråga

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

11

om bidrag till avloppsförbättring, gödselvårdsanläggning och ladugårdsförbättring
torde däremot liknande skäl icke föreligga att i nu förevarande sammanhang
föreskriva vissa maximibelopp per företag, så mycket mer som
dylik föreskrift kan motverka syftet att få så många arbetslösa som möjligt
sysselsatta.

Vad angår frågan om storleken å procenttalen och i förekommande fall
maximibidragen per hektar må påpekas, att nu gällande bestämmelser härutinnan
avse förhållanden med den före kriget rådande kostnadsnivån. Kostnaderna
för såväl material som arbete äro för närvarande avsevärt mycket
högre än före kriget. Sålunda utgör den totala kostnadsstegringen sedan
1939, beräknad i procent av 1943 års kostnadsläge, för nyodling, stenröjning,
jordkörning och betesförbättring 35 procent, för täckdikning 39 procent, för
byggnadsförbättringar 33 procent samt för gödselstäder och urinbrunnar 29
procent.

Pillra förhållandena komma att gestalta sig under åren närmast efter kriget
eller sålunda de år, då åtgärder till motverkande av arbetslöshet kunna
bliva erforderliga, är givetvis svårt att nu med bestämdhet avgöra. Det är
emellertid sannolikt att man i bland annat jordbrukarkretsar är benägen
räkna med i varje fall så småningom sjunkande materialkostnader, vilken
uppfattning torde komma att medföra en tendens att om möjligt uppskjuta
utförandet av mera omfattande anläggningsarbeten, till dess att kostnadsläget
hunnit stabilisera sig. En dylik tendens skulle kunna äventyra syftet
med ifrågavarande understöd, nämligen att stimulera till igångsättande av
så många företag som möjligt under tiden närmast efter kriget för att bereda
sysselsättning åt arbetslösa.

Med hänsyn till det sagda kunde ifrågasättas, om icke bidragsprocenten
och i förekommande fall maximibeloppen per hektar borde fastställas för
exempelvis ett år i taget och hänsyn därvid tagas till motsedd minskning av
kostnaderna. Emellertid skulle den praktiska tillämpningen av dylika med
kostnaderna varierande maximibidrag innebära svårigheter och olägenheter.
Sålunda må påpekas, att företagen måste måhända lång tid innan de igångsättas
planläggas och kostnadsberäknas för att en reservstock av planlagda
företag skall kunna åstadkommas och för att giva jordbrukarna tid att vidtaga
erforderliga förberedelser. Saknas vid denna tidpunkt kännedom om bestämmelserna
för maximibidrag, kunna svårigheter uppstå att få jordbrukarna
att besluta sig för företagets planläggning och förberedande. Jordbrukskommittén
har med hänsyn till det sagda icke ansett sig böra förorda bestämmelser
av ifrågavarande slag. Vid en starkare nedgång av kostnaderna kan
emellertid frågan om sänkning av bidragsprocenten bliva aktuell.

Kommittén får sålunda föreslå, att maximiprocent och högsta belopp per
hektar fastställas till en viss nivå att gälla i varje fall tills vidare. Med hänsyn
till att kostnaderna icke torde komma att sjunka omedelbart efter krigets
slut men åtgärder till motverkande av arbetslöshet kunna bliva aktuella
redan under första året efter fredsslutet, får kommittén vidare föreslå, att
för nu förevarande ändamål bidragsprocenten och högsta belopp per hektar
fastställas å en högre nivå än nu gällande, dock med undantag för bidrag i
vissa fall till nyodling, stenröjning, jordkörning, avloppsförbättring och beiesförbättring.
Denna nivå torde vidare laira bestämmas så att bidraget innebär
ett visst mått av stimulans för arbetets omedelbara igångsättande.

Vid utformande av villkoren för nuvarande bidrag till åtgärder av sistnämnda
slag, vilka bidrag som nämnts kunna beviljas endast brukare av
jordbruk örn högst 20 hektar åker, torde man ha utgått ifrån, att företaget
i första hand utföres av vederbörande bidragstagare själv utan eller endast

12

Kungl. Mattts proposition nr 264.

i ringa utsträckning med hjälp av lejd arbetskraft. I regel torde så även
vara fallet. Företaget måste emellertid under sådana förhållanden utföras
under de tider, då bidragstagarens arbetskraft icke tages i anspråk av det
ordinarie jordbruksarbetet, vilket i sin tur medför, att bidragstagaren får
ganska lång tid — ofta två är eller än mera — på sig för arbetets utförande.
Statsbidrag med i varje fall högsta möjliga belopp innebär sannolikt i regel
full täckning för materialkostnaden, vilken för ifrågavarande företag i allmänhet
är en relativt ringa del av totalkostnaden, och därjämte en viss ersättning
per mansdagsverke. Till belysning av denna ersättnings storlek må
nämnas att arbetskostnaderna för de företag av ifrågavarande slag, som för
närvarande enligt inhämtade uppgifter föreligga planerade av hushållningssällskapen
och vilka praktiskt taget samtliga äro avsedda att utföras med
statsunderstöd enligt nu gällande grunder, beräknats uppgå till 10 200 000
kronor, varav 60 procent utgöra 6 100 000 kronor eller en beräknad ersättning
av statsmedel med drygt 5 kronor per dagsverke. Uppenbarligen bör
även vid en arbetsmarknadskris tillses, att möjligheter beredas vederbörande
att med utnyttjande enbart av den egna arbetskraften utföra arbete av nyssnämnt
slag vid det egna jordbruket såsom ersättning för minskade eller helt
uteblivna arbetstillfällen utanför det egna jordbruket. Några speciella bestämmelser
för understöd torde i fråga örn jordbruk under 20 hektar i detta fall
icke erfordras. Den nuvarande maximiprocenten eller 60 procent torde vara
tillfyllest även örn hänsyn tages till de stegrade kostnaderna.

Emellertid är det enligt jordbrukskommitténs mening även önskvärt att
under en arbetslöshetsperiod i så stor utsträckning som möjligt bereda sysselsättning
för andra helt eller partiellt arbetslösa än bidragstagaren själv vid
företag av ifrågavarande slag. Detta syfte torde enklast kunna uppnås genom
begränsning av den tid, inom vilken det statsunderstödda företaget skall vara
utfört, till högst ett år. Genom en dylik tidsbegränsning torde nämligen arbetet
oftast icke medhinnas av bidragstagaren ensam utan en del av det arbete,
som hail själv eljest skulle lia utfört, måste överlåtas på lejd arbetskraft.
Då emellertid denna ersättning måste beräknas högre än 5 kronor
per dagsverke, bliva de kontanta utgifterna högre för bidragstagaren (däremot
icke de beräknade totalkostnaderna, enär vid uppskattning av dessa i
regel torde räknas med en dagsverksersättning, motsvarande den till lejd arbetskraft).
I viss mån kompenseras måhända dessa högre kontantutgifter av
den möjlighet till tidigare utnyttjande av den jordförbättrade arealen, som
anlitandet av den lejda arbetskraften innebär. Det är emellertid det oaktat
icke troligt, att jordbrukarna i större utsträckning äro villiga att ikläda sig
den ökade kontantutgiften utan motsvarande höjning av statsbidraget.

Förenämnda beräknade arbetskostnad av 10 200 000 kronor motsvarar cirka
1 200 000 dagsverken eller ungefär 9 kronor per dagsverke. Om man
räknar med denna ersättning till den lejda arbetskraften samt anser som i
regel möjligt, trots den begränsade tiden för företagets utförande, att jordbrukaren
själv utför minst hälften av arbetet, torde maximiunderstödet av
statsmedel böra höjas till 80 procent av totalkostnaderna. Samtidigt torde
maximibeloppet per hektar böra höjas för nyodling till 530 kronor, stenröjning
till 470 kronor, jordkörning til! 330 kronor och betesförbättring lill 470
kronor.

Till brukare av egendomar med över 20 hektar åker, vid vilka som regel
lejd arbetskraft torde användas, synes bidraget kunna begränsas till avsevärt
lägre belopp, enär i fråga örn dessa jordbrukare avsikten med bidraget
endast är att stimulera vederbörande att överhuvud taget igångsätta företaget
och att utföra det omedelbart efter kriget utan att avvakta eventuella

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

13

kostnadssänkningar. Kommittén får sålunda föreslå, att statsbidraget för
stenröjning fastställes till högst 50 procent av kostnaden och högst 350 kronor
per hektar, för avloppsförbättring till högst 40 procent av kostnaden samt
för betesförbättring till högst 30 procent av kostnaden och högst 175 kronor
per hektar.

I fråga örn täckdikning såsom arbetslöshetsobjekt ställer sig förhållandena
något annorlunda än till förut nämnda åtgärder. Täckdikningsarbetet måste
.sålunda av naturliga skäl utföras under en sammanhängande tidsperiod
(hänsyn måste tagas till växtföljden, risk för ras etc.) samt torde med hänsyn
härtill endast i undantagsfall och i relativt liten skala medhinnas av
jordbrukaren själv utan hjälp av för ändamålet lejd arbetskraft. Nu utgående
statsbidrag -— högst 25 procent av den beräknade kostnaden — täcker
endast en ringa del av jordbrukarens kontanta utgifter, så mycket mer som
kostnaden för material, som av jordbrukaren måste köpas, torde utgöra inemot
hälften eller än större del av totalkostnaderna. Statsbidraget torde sålunda
i fråga om täckdikning kunna betraktas mera som en premie än såsom
en arbetsinkomst för jordbrukaren. Trots dess ringa storlek verkar den dock
stimulerande på igångsättande av dylika arbeten. Med hänsyn till de stegrade
kostnaderna och önskvärdheten av viss stimulans för arbetenas omedelbara
igångsättande torde maximiprocenten dock böra höjas. Jordbrukskommittén
får sålunda föreslå bidrag med högst 40 procent av kostnaden och
högst 350 kronor för hektar för såväl mindre som större jordbruk.

Vad sålunda anförts i fråga om täckdikning gäller i viss mån även gödselvårdsanläggningar,
ehuru arbetet å dylika företag kunna utsträckas under en
längre tidsperiod och sålunda utföras av jordbrukaren själv i större utsträckning
än täckdikningsarbetet. Det statsbidrag med högst 25 procent av kostnaden,
som för närvarande må utgå till gödselvårdsanläggning vid egendomar
med högst 20 hektar åker, torde sålunda få anses vara av större ekonomisk
betydelse för jordbrukaren än motsvarande bidrag till täckdikningsföretag,
och i regel anses såsom ett bidrag till täckande av materialkostnaden. Då
denna i allmänhet torde utgöra omkring halva totalkostnaden lärer sålunda
bidraget, då detsamma utgår med maximibeloppet, motsvara halva materialkostnaden
och mer än hälften av de kontanta utgifterna för material, som
måste köpas. Med hänsyn härtill kan det förväntas, att jordbrukaren i allmänhet
icke är villig att utan höjning av statsbidraget begränsa tiden för
arbetets utförande till högst ett år och därigenom ofta nödgas låta lejd arbetskraft
övertaga en del av arbetet, vilket skulle betyda ökade kontantutgifter.
Hur stor höjning, som kräves, är svårt att angiva men förslagsvis må nämnas
ett statsbidrag av högst 50 procent av kostnaden. Av enahanda skäl som anförts
i fråga örn täckdikning torde statsbidrag till företag vid jordbruk under 20
hektar, vilka företags iordningställande utsträckes över ett år, samt till företag
vid större jordbruk kunna begränsas till 40 procent av kostnaden.

Vad angår ladugårdsförbättringsföretag må erinras om att statsbidrag enligt
nu gällande grunder må utgå med högst 200 kronor per nötkreatursenhet (i
undantagsfall med något högre belopp). Jämväl detta statsbidrag synes få
betraktas mera som en premie än som arbetsinkomst. Jordbrukskommittén
får för sin del föreslå, att även detta bidrag måtte utgå med 40 procent av
kostnaden för de vid jordbruk örn högst 20 hektar igångsatta företag, vid
vilka arbetet pågår under mer än ett år, och med 50 procent, örn arbetstiden
begränsas till ett år, samt med 40 procent av kostnaden för företag vid jordbruk
med över 20 hektar. Påpekas må att i kostnaden för ladugårdsförbältring
bör få inräknas vattenledning, utförd i samband med nämnda förbättring.

14 Kungl Maj:ts proposition nr 264.

I fråga om lån av statsmedel har jordbrukskommittén anfört följande.

Till i varje fall vissa av ifrågavarande företag utgå endast bidrag av statsmedel.
Emellertid må erinras om att hushållningssällskapsutredningen, närmast
med hänsyn till det ofta för vederbörande jordbrukare förefintliga behovet
av främmande kapital utöver statsbidraget för utförande av åtgärden
i fråga, föreslagit såväl lån som bidrag (avskrivningslån) till samtliga i detta
sammanhang ifrågakommande arbetsobjekt.

Detta spörsmål torde, då frågan gäller arbetets utförande med hjälp av
arbetslösa, få än större aktualitet. Någon ändring av utredningens förslag
till lånebelopp torde ur synpunkten av arbetslöshetens bekämpande ej erfordras.
Dock bör i fråga om avloppsförbättring, gödselvårdsanläggning och
ladugårdsförbättring någon begränsning per företag icke föreskrivas. Sannolikt
framträder därvid för övrigt med än större styrka för närvarande det av
hushållningssällskapsutredningen framförda önskemålet, att förmedlaren gives
möjlighet att i motsats till vad nu gäller använda till förfogande ställda
medel till åtgärder av samtliga ifrågavarande slag efter förmedlarens eget
beprövande. Eljest kan inträffa att för arbetslöshetens bekämpande lämpliga
arbetsobjekt icke bliva utförda på grund av brist på medel för just detta
ändamål medan samtidigt för arbetsobjekt av annat slag avsedda medel icke
helt utnyttjas.

För nuvarande bidrag gäller i fråga örn behovsprövning, att den
som är i behov av bidrag skall äga företräde. Då tillgängliga statsbidrag i regel
icke täckt efterfrågan, torde vanligen endast obemedlade och mindre bemedlade
jordbrukare ha kommit i åtnjutande av understöd. För lån behöver ingen
behovsprövning verkställas och torde med hänsyn till den relativt rikliga
medelstillgången ej heller förekomma. Tilläggas må emellertid, att hushåliningssällskapsutredningen
föreslagit behovsprövning icke allenast i fråga örn
bidrag (avskrivningslån) utan jämväl beträffande amorteringslån, enär för
de senare gällande räntefrihet under ett visst antal år i realiteten innebär ett
bidrag.

Då frågan gäller utförande av arbeten för arbetslöshetens motverkande
borde enligt jordbrukskommitténs mening behovsprincipen icke tillämpas,
enär härvidlag i första hand gällde att skapa så många arbetstillfällen som
möjligt.

Vidkommande frågan om anlitande av arbetslösa för ifrågavarande
arbeten har jordbrukskommittén anfört följande.

På jordbrukskommittén torde icke ankomma att i detalj upptaga till behandling
frågan örn på vad sätt i förekommande fall anställning av lejd arbetskraft
(arbetslösa) bör ske vid de med statsmedel understödda företagen.
Jordbrukskommittén anser emellertid angeläget att härutinnan påpeka vikten
av att mindre jordbrukare med i vanliga fall behov av arbete utanför jordbruket
beredas möjlighet att erhålla arbete vid ifrågavarande arbetsobjekt.
Då dessa jordbrukare i regel icke torde hänvända sig till vederbörande arbetsmarknadsorgan
för erhållande av arbete och sålunda måhända icke komma
att registreras som arbetslösa men ofta särskilt väl lämpa sig för utförande
av arbete av ifrågavarande slag, anser jordbrukskommittén önskvärt, att den
jordbrukare, som erhåller understöd för utförande av ifrågavarande företag,

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

15

gives frihet att välja mellan att själv skaffa sig erforderlig lejd arbetskraft
eller för ändamålet vända sig till vederbörande arbetsmarknadsorgan för anvisning
å dylik. Påpekas må, att bidragsbestämmelserna utformats med hänsyn
till den tid'' som användes för arbetets utförande — antingen högst ett år
eller längre tid — varför någon kontroll från arbetsmarknadsorganet icke
torde behöva ifrågakomma. Kontrollen kommer i stället att utövas av hushållningssällskapet,
som bland annat har att tillse att den fastställda tiden
för arbetets utförande följes. Då statsunderstödet, såsom för närvarande i regel
torde vara fallet, förutsättes bliva utbetalat först sedan arbetet utförts, blir
dylik kontroll enkel. Tilläggas må även att med hänsyn till företagens i regel
ringa storlek, möjlighet i allmänhet icke torde förefinnas att, såsom i fråga
om beredskapsarbeten i egentlig mening, till sagda företag hänvisa större
grupper av arbetslösa.

Jordbrukskommitténs anslagsberäkningar.

I fråga örn de av hushållningssällskapen förmedlade understöden har jordbrukskommittén
utgått från i följande sammanställning angivna mängder av
skilda arbetsobjekt. Till jämförelse har angivits omfattningen av med statsunderstöd
utförda företag per år i medeltal för åren 1933/37.

Arbetsobjekt

Med stats-understöd ut-förda företag
per år i
medeltal
1933/37

Under förutsättning av tillräckliga statsunderstöd beräk-nas följande arbeten bli igångsatta och utförda under ett å
två år efter kriget vid egendomar med en åkerareal av

Högst 20 ha

över 20 ha

Antal eller
areal

Approx. kostna-der i milj. kr.

Antal eller
areal

Approx. kostna-der i milj. kr.

Total

^Arbete]

Total

Arbete

Nyodling...........

3 700 ha

5 000 ha

3-5

3-3

_

_

Stenröjning.........

1130 >

3 000 »

T4

11

2 000 ha

TO

07

Jordkörning ........

410 »

500 >

0-2

0-2

—

—

—

Betesförbättring.....

5000 »

9 000 >

4-3

2-1

7 000 ha

3''3

1-7

Täckdikning........

14 500 »

20 000 »

10-4

5-2

12 000 >

6-2

31

Avloppsförbättring ..

700 st

05

0-3

300 st

0-3

0''2

Gödselvårdsanläggn.

3 400 st

6 000 >

54

2-7

3 000 »

3 g

1-8

Ladugårdsförbättring

8000 »

40-0

18-3

1000 »

io-o

3-3

65-7

28-2

24-4

10-8

För utförande av sålunda uppskattad mängd anläggningsarbeten med tidigare
förordade bidragsbestämmelser ha beräknats erforderliga de anslagsbelopp,
som angivits i följande sammanställningar, under förutsättning att
samtliga bidragstagare erhålla högsta möjliga statsbidrag samt att av förenämnda
företag vid jordbruk om över 20 hektar åker samtliga utföras inom
högst ett år medan av företagen (utom täckdikning) vid jordbruk örn högst
20 hektar åker 2U utföras inom en tid, överstigande ett år, och Vs inom högst
ett år.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Arbeten att igångsättas och utföras

under ett å två år efter krigets slut

Beräknat

Arbetsobjekt

Approximativt beräknade

antal dags-

Antal eller

kostnader

i milj. kr.

|

areal

Total

Arbete

I

s

j Nyodling.............................

5 000 ha

35

3*3

390 000

Stenröjning...........................

3 000 >

2-4

1*8

226 000

Jordkörning...........................

500 »

0''2

0*2

23 000

; Betesförbättring ......................

16 000 >

7-6

3*8

473 000

Täckdikning..........................

32 000 >

16-6

8*3

743 000

Avloppsförbättring....................

1000 st

0*8

0*5

75 000

Gödselvårdsanläggning.................

9 000 »

9*0

4*5

450 000

Ladugårdsförbättring..................

9 000 >

50*0

16*6

1 660 000

Summa

90*1

39*0

4 040 000

Erforderligt statsanslag, kronor per år

för jordbruk

örn högst 20

Arbetsobjekt

ha aker

för jordbruk

statsanslag

där företagen

där företagen

om över 20

utföras inom

utföras inom

mer än ett år

ett år

j Nyodling....................

1 320 000

901 000

_

2 221000

j Stenröjning..................

558 000

376 000

500 000

1 434 000

Jordkörning.................

78 000

56 000

—

134 000

j Betesförbättring..............

1 716 000

1152 000

990 000

3 858000

Täckdikning.................

4 160 000

2 480 000

6 640 000

Avloppsförbättring...........

200 000

133 000

120 000

453 000

Gödselvårdsanläggning........

1 440 000

900 000

1 440 000

3 780 000

Ladugårdsförbättring.........

10 640 000

6 700 000

4 000 000

21 340 000

Kronor

30330 000

0530000

39860000

Enligt förestående beräkningar skulle för utförande av tidigare angiven
mängd anläggningsarbeten med statsbidrag enligt förordade grunder erfordras
statsanslag med i runt tal 40 000 000 kronor.

Vad därefter angår frågan om lån synes under förutsättning att samtliga
bidragstagare tilldelas jämväl lån med högsta möjliga belopp den av kommittén
föreslagna fonden behöva omedelbart tillföras 35 000 000 kronor.

Beträffande de av egnahemsnämnderna förmedlade understöden har jordbrukskommittén
anfört, att premielånen knappast torde kunna utökas speciellt
i arbetslöshetstider, och att en höjning av premielåneanslaget alltså ej
vore påkallad i nu förevarande sammanhang. En forcering av jordanskaffningsverksamheten
i övre Norrland kunde måhända kräva förstärkning av
jordanskaffningsfonden. I så fall borde det ankomma på egnahemsstyrelsen
att göra vederbörlig framställning härom. Någon förstärkning av egnahemslånefonden
syntes i nu förevarande sammanhang icke erfordras.

Yttrandena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

17

Jordbmkskommitténs förslag har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan
erinran i de avgivna yttrandena. Erinringar och ändringsförslag ha emellertid
framförts i vissa yttranden. Beträffande de föreslagna bidragsgrunderna
innehålla yttrandena i huvudsak följande.

Lantbruksstyrelsen, som ansett de av jordbrukskommiftén föreslagna bidragsgrunderna
alltför invecklade och därigenom tyngande vid den praktiska
tillämpningen, har i stället förordat, att statsbidragens storlek skulle
bestämmas i enlighet med vad som framgår av följande sammanställning, i
vilken till jämförelse även angivits nu gällande bestämmelser.

Lantbruksstyrelsens förslag,

under förutsättning att arbetet

utföres inom

högst ett år

Arbetsobjekt

Nu gällande maximibelopp

Maximibelopp för företag

1

1

vid jordbruk

om högst 20

om över 20

ha åker

ha åker

Nyodling.................

60%, 400 kr./ha

80%

40%

Stenröjning...............

60%, 350 kr./ha

80%

40%

Jordkörning ..............

60 %, 250 kr./ha

80 %

40%

Betesförbättring ..........

60%, 350 kr./ha

80%

40%

Avloppsförbättring........

60 %, 250 kr./företag

80%

40%

Täckdikning .............

25 %, 125 kr./ha

50 %

25%

Gödselvårdsanläggning____

25%, 200 kr./företag

50%

25%

Ladugårdsförbättring .....

200 kr. per nötkreatursenhet

50%

25%

Lantbruksstyrelsen har i övrigt föreslagit att följande bestämmelser böra
gälla.

1. Någon arealbegränsning för erhållande av bidrag till föreslagna högre
bidragsbelopp bör icke föreskrivas men väl tidsbegränsning.

2. Hushållningssällskapen eller andra bidragsförmedlare skola vid fördelningen
av bidrag tillse, att mindre jordbruk vid brist på anslag givas företräde
framför större jordbruk. Vidare skola vederbörande förmedlingsorgan
pröva arbetsobjektens skälighet ur ekonomisk synpunkt och endast bevilja
bidrag till ekonomiskt välbetänkta företag. Vid fördelning av ladugårdsförbättringsbidrag
må sådant beviljas endast å brukningsdel, som har berättigande
som självständig brukningsdel i framtiden.

3. Amorteringslån utöver bidrag till samtliga ifrågavarande arbetsobjekt
böra kunna utgå i enlighet med jordbrukskommitténs förslag.

4. Lån och bidrag böra utgå utan tillämpning av behovsprincipen; dock
att mindre jordbruk böra äga företräde framför större.

5. Tiden för företags fullbordande, då förut angivna högre bidrag tilldelas
vederbörande, fastställes till högst ett år. Uppskov medgives icke. Fullbordas
företaget icke inom sålunda fastställd tid må i vanlig ordning prövas, huruvida
bidrag kan åtnjutas enligt gällande äldre bestämmelser.

6. Jordbrukare, som önskar begagna sig av lejd arbetskraft för visst företags
utförande, må själv skaffa sig denna på sätt vederbörande finner lämpligast.

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 1 sami. Nr 261. 2

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

I fråga om bidragsprocentens storlek torde det, enligt vad lantbruksstyrelsen
uttalat, endast vara synpunkten i vilken grad man genom procentuellt högre
bidrag ville påskynda företagens igångsättande och slutförande, som borde
vara vägledande. Angeläget syntes vara, att arbeten avsedda att minska arbetslösheten
igångsattes snarast möjligt. Lantbruksstyrelsen bar härom anfört
följande.

Föreslagna högsta procentsatser synas, med undantag för bidraget vid täckdikning,
vara lämpligt avvägda för att verksamheten må komma raskt i gång.
Bidrag vid täckdikning böra höjas till 50 procent, så att de mindre jordbrukarna
skola kunna upptaga dessa arbeten. För de större jordbruken synes
däremot en sänkning kunna ifrågakomma. Vid storjordbruken har täckdikningen
redan visat sig så betydelsefull, att även ett lägre bidrag torde stimulera
till åtgärd, blott medel finnas tillgängliga jämväl för denna kategori.
Kommittén har också föreslagit en lägre bidragsprocent för företag vid jordbruk
om över 20 hektars åkerareal. De mindre jordbruken böra äga företräde
vid fördelningen av de disponibla medlen. En sålunda mera godtyckligt
vald gräns synes därför kunna godtagas. Lantbruksstyrelsen vill föreslå,
att bidragsprocenten vid de större jordbruken principiellt bestämmes till hälften
av den för de mindre jordbruken utgående bidragsprocenten. Någon variation
i detta hänseende för olika arbetsobjekt förefaller obehövlig, då det
ur allmän synpunkt knappast finns anledning att mera ingående pröva angelägenhetsgraden
för de större jordbruken utöver vad som redan skett beträffande
de mindre.

Beträffande Iantbruksstyrelsens förslag örn tiden för företags fullbordande
har styrelsen yttrat.

Lantbruksstyrelsen finner det icke välbetänkt att införa så många alternativ
som kommittén avsett för en övergående verksamhet, varom här är fråga.
Enligt Iantbruksstyrelsens förmenande synes det naturligare, att vad som ej
bör utgå ur synpunkten av att arbetslösheten skall bekämpas inom avsedd
tidrymd, ej bör understödjas i annan ordning än gällande bestämmelser möjliggöra.
Därest ett företag sålunda ej kan komma i åtnjutande av de förmåner,
som gälla för arbetslöshetens bekämpande, bör man falla tillbaka på
gällande bestämmelser och enligt dessa pröva, huruvida bidrag kan utgå samt
i vilken utsträckning. Samtidigt som detta medger en enkel och klar linje för
handläggningen av dessa ärenden, synes därigenom angelägenheten för dem,
som kunna få särskilda förmåner för arbetslöshetens bekämpande, att verkligen
också koncentrera sig på sin arbetsuppgift, understrykas.

Statskontoret har förklarat sig förutsätta, att de ändringar och kompletteringar
av ifrågavarande bidrags- och lånebestämmelser, vilka kunde befinnas
påkallade med hänsyn till en eventuell arbetslöshet, erhölle endast provisorisk
giltighet. Beträffande detaljutformningen av de föreslagna nya bestämmelserna
har statskontoret anfört följande.

Syftet att stimulera innehavare av större jordbruk till igångsättande av
anläggningsarbeten under en arbetslöshetsperiod bör kunna vinnas, även om
den övre gränsen för bidragen sättes väsentligt lägre än vad kommittén förordat.

Enligt promemorian skulle bidrag och lån till avloppsförbättring, gödselvårdsanläggning
och ladugårdsförbättring utgå intill viss procent av de beräknade
anläggningskostnaderna. Däremot skulle subventionerna icke, så -

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

19

som nu är fallet, maximeras till visst belopp per företag eller per nötkreatursenhet.
Statskontoret anser i likhet med kommittén, att en begränsning till
visst belopp per företag icke bör gälla under en arbetslöshetsperiod. Till
förebyggande av att oekonomiska anläggningar komma till stånd bör emellertid
enligt ämbetsverkets mening ett högsta belopp per enhet föreskrivas.
Hur en begränsning av detta slag skall i detalj genomföras, undandrager sig
i stort sett statskontorets bedömande. I fråga om gödselvårdsanläggningar
och ladugårdsförbättringar synes det dock ämbetsverket naturligt, att maximeringen
anknytes till antalet nötkreatur.

Till motiverande av förslaget, att för sådana å mindre jordbruk utförda
anläggningar, vilka färdigställdes inom högst ett år, större bidrag skulle utgå
än till företag, vilka droge längre tid, har kommittén anfört, att bidragstagaren
på grund av tidsbegränsningen ofta icke hunne att ensam utföra
arbetet, och att genom anlitande av lejd arbetskraft kostnaderna bleve större
an eljest. Förslaget innebär alltså, att man skulle uppmuntra jordbrukarna
att anställa arbetslösa för uppgifter, vilka eljest skulle lia fullgjorts av bidragstagaren
själv. Statskontoret vill ifrågasätta, huruvida vinsten härav
ur sysselsättningssynpunkt är så stor, att den motsvarar de ökade kostnaderna
för statsverket. Därest förslaget anses böra genomföras, synas i varje
fall garantier böra skapas för att arbetslösa verkligen tagas i anspråk för
arbetets utförande helt eber till viss del. Detta skulle kunna ske exempelvis
genom en föreskrift, att såsom villkor för erhållande av det högre understödet
skall gälla, att arbetet i viss omfattning verkställts av annan än bidragstagaren
själv, medlem av hans familj eller hos honom fast anställd person.

_ Kommittén har till stöd för förslaget, att det maximala procenttalet för
bidrag till täckdikningar, gödselvårdsanläggningar och ladugårdsförbättringar
skulle bestämmas till 40 procent, anfört, att nu utgående bidrag vore väl
knappt tillmätta och närmast att betrakta såsom premier. Statskontoret vill
i anledning härav allenast framhålla, att kommittén med avseende å den
bidragsverksamhet, som i promemorian beröres, uttalat, att tillgängliga statsbidrag
hittills i regel icke täckt efterfrågan. I den mån detta uttalande äger
giltighet även beträffande de tre bidragsformer, örn vilka här är fråga, kan
uppenbarligen, därest ökade anslagsmedel ställas till hushållningssällskapens
förfogande, en utvidgning av bidragsverksamheten förväntas även örn höjning
av bidragens maximum icke vidtages.

Egnahemsstyrelsen har funnit, att kommittén även med hänsyn till de organisatoriska
och finansiella resurser, som kunde mobiliseras, upplagt ett
alltför snävt program. Vidare syntes jordbrukskommitténs uttalande — att
återhållsamhet borde iakttagas, då det gällde att understödja driftsekonomiska
förbättringsåtgärder vid sådana jordbruk, som kunde komma att anses
som icke önskvärda brukningsdelar — enligt egnahemsstyrelsens mening
vara alltför generellt hållet. En mera nyanserad prövning torde böra tilllämnas
i denna fråga. Sålunda borde i allmänhet ingen investering förekomma
i det fall, alt fråga vore örn brukningsdelar, som tämligen snart ansågos
böra laggas lill skogsmark. I fråga örn ett ofullständigt jordbruk, som ansåges
böra i sinom tid sammanläggas med annat, kunde och borde väl investeringar
göras för jordförbättringsåtgärder av olika slag, vilka bleve till
nytta även efter sammanläggningen. Däremot borde givetvis försiktighet
iakttagas med investeringar i byggnader.

20

Kunni. Maj:ts proposition nr 261.

I fråga om förmedling av statsunderstöd till upprustning av ladugårdar
har egnahemsstyrelsen anslutit sig till den avvikande mening inom jordbruk,
skommittén, som förordat, att förmedlingen skulle uppdragas åt egnahemsorganisationen.
Härom har styrelsen i huvudsak anfört följande.

Den betydande omfattning, som ifrågavarande verksamhet enligt förslaget
skulle få, gör det enligt styrelsens mening nödvändigt, att den omhänderhaves
av samma organ, som har att arbeta med frågor rörande anskaffning
av tilläggsjord och sammanläggning av ofullständiga jordbruk. I sitt arbete
av sistnämnda slag ira egnahemsnämnderna att taga ställning till frågan örn
ett visst jordbruk skall bestå såsom självständigt eller sammanläggas med
något annat. I fall där sammanläggning kommer i fråga, utgår genom egnahemsorganisationen
statsbidrag tili byggnader, som genom sammanläggningen
bliva överflödiga. Det måste under sådana omständigheter verka irrationellt,
att annat organ än egnahemsnämnden skall pröva, huruvida fastighetsinnehavaren
i visst fall skall åtnjuta statsunderstöd för uppförande av nya
byggnader på fastigheten i fråga. En dylik ordning skulle kunna leda till, att
statsunderstöd genom hushållningssällskapet utginge till uppförande av
byggnad å fastighet, som enligt egnahemsnämndens prövning några år senare
skulle befinnas böra sammanläggas med annan, i samband varmed
statsbidrag skulle utgå för överflödiga byggnader. För genomförande av den
rationalisering av brukningsenheterna, varav ett så stort behov finnes, är
det i första hand nödvändigt med en rationell organisation av detta arbete.
Härtill kan ytterligare anföras, att när statsmakterna inrättat statliga organ
för förvaltning av statens låne- och bidragsverksamhet avseende det mindre
jordbruket, det också synes rimligt och riktigt, att dessa organ utnyttjas, då
fråga är om en så omfattande låne- och bidragsverksamhet som det här gäller.

Därest understödsverksamheten avseende ladugårdsbyggnader uppdrages
åt egnahemsorganisationen blir givetvis någon förstärkning av dess arbetskrafter
erforderlig.

Om i enlighet med majoriteten inom kommittén åt hushållningssällskapen
uppdrages att omhänderhava även ladugårdsförbättringsverksamheten,
torde i allt fall egnahemsorganisationens byggnadskontor i de fyra nordligaste
länen jämte Värmland och Dalarna samt styrelsens centrala byggnadskontor
få tagas i anspråk för uppgörande av byggnadsplan^ Då emellertid
personalen vid dessa kontor är helt upptagen med egnahemsorganisationens
hittillsvarande arbetsuppgifter, torde förstärkning av byggnadskontorens arbetskrafter
bliva erforderlig. Härför har kommittén icke beräknat några
medel. Visserligen har till förstärkning av egnahemsnämndernas och lantbruksförbundets
byggnadsförenings personal upptagits ett belopp av 150 000
kronor, men enligt vad som av kommittén anförts skulle det avse nämndernas
befattning med bostadsförbättringsverksamheten. Bortsett härifrån är
beloppet, 150 000 kronor, alldeles för lågt beräknat. Kommittén har beräknat
att 9 000 stycken ladugårdsbyggnader skulle upprustas eller nybyggas
för en totalkostnad av 50 000 000 kronor. Räknas med en kostnad för projektering
— utan besök på platsen — av 1,5 procent av byggnadskostnaden,
vilket icke torde vara högt, kommer man till ett medelsbehov av 750 000
kronor. Till ungefär samma belopp kommer man om lantbruksförbundets
byggnadsförenings självkostnader — såsom de redovisats i och för uppgörande
av den taxa, som av egnahemsstyrelsen godkänts — för enbart projektering
av ladugårdar avseende 7—10 kor, 81 kronor, lägges till grund (81 X
9 000 =) 730 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

21

Egnahemsstyrelsen har ifrågasatt, om det vore nödvändigt för att få till
stånd arbeten vid större jordbruk, att bidragen uppginge till så betydande
belopp som föreslagits av jordbrukskommittén. Enligt styrelsens mening borde
det vara tillräckligt, örn bidragen så begränsades att de täckte den merkostnad,
som kunde beräknas kvarstå vid krigets slut jämfört med ett mera
normalt kostnadsläge efter kriget, samt därutöver medgåve en premie, tillräcklig
att stimulera till företagens igångsättande. Tillämpningen av denna
princip borde icke hindra att till stenröjning bidraget tillmättes rikligare än
till övriga åtgärder.

Arbetsmarknadskommissionen har funnit den av jordbrukskommittén
framförda motiveringen för höjda statsbidrag bärande. Kommissionen har
dock förklarat sig sakna möjlighet bedöma detaljfrågorna rörande hithörande
spörsmål. Kommissionen saknade också anledning att nu yttra sig örn
lämpligheten av att slopa den förekommande behovsprövningen för erhållande
av bidrag till ifrågavarande arbeten. Vad anginge de av jordbrukskommittén
ifrågasatta restriktionerna med tanke på de jordpolitiska rationaliseringssträvandena,
syntes denna fråga för närvarande icke vara så utredd, att
ett närmare bedömande av densamma vöre möjligt.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Södermanlands län har funnit,
att föreslagna procentsatser för beviljande av maximibelopp för företag
vore alltför invecklade och varierade alltför starkt, varför utskottet förordat
en förenkling i nämnda hänseende.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Östergötlands län har föreslagit,
att maximibeloppet för täckdikningsföretag vid jordbruk örn högst 20
hektar åker borde höjas från 40 procent till 50 procent av totalkostnaden i
de fall då arbetet utfördes inom högst ett år, samt att maximibeloppet för
stenröjnings- och betesförbättringsföretag vid jordbruk om mer än 20 hektar
åker borde ändras från 50 respektive 30 procent till 40 procent. Dessa ifrågasatta
justeringar skulle bland annat medföra den fördelen, att större enhetlighet
vunnes i fråga örn bidragen till olika arbetsobjekt.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Kristianstads län har anfört
i huvudsak följande.

Såsom stimulans för igångsättning av här berörda arbeten har kommittén
föreslagit statsbidrag, som för småbruket skulle kunna gå upp till 80 procent
och för övriga jordbruk till 30—60 procent. Utskottet anser det vara
mycket fördelaktigt, om så höga statsbidrag kunna beviljas. Hushållningssällskapet
har ju i en lång följd av år beviljat dylika bidrag av statsmedel.
Dessa lia visat sig lia en god stimulerande verkan redan vid 20 å 30 procent.
Till högre procentsats har man sällan kunnat komma med de bidrag,
som riksdagen hittills beviljat. Det är klart, att efter krigets slut denna stimulans
måste göras kraftigare, om sådana arbeten överhuvud taget skola
komma i gång. De relativt höga kostnader dessa arbeten draga för närvarande,
gör det sannolikt, att jordbrukarna efter kriget komma att ställa sig avvaktande
och vänta med sådana arbeten, tills konjunkturerna blivit mer
gynnsamma. De av kommittén föreslagna procentuella statsbidragen äro så
pass kraftigt tilltagna, att de säkerligen giva upphov till omedelbart igång -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

sättande av här berörda arbeten. Utskottet vill dock betona, att dessa statsbidrag
ej böra utlovas till högre procentsats i bestämmelserna än som i
realiteten kunna utbetalas. Det verkar direkt nedslående på en småbrukare,
som i författningar eller eljest fått besked om att statsbidrag kan utgå till
50 procent, men som vid statsbidragets beviljande ej erhåller mer än exempelvis
20 å 25 procent. Det är därför enligt utskottets mening ej lämpligt
att bestämma högre procentuella statsbidrag, än som riksdagen med säkerhet
kan bevilja. Det är alltså bättre att bestämma 50 procent bidrag, som i
verkligheten utgår med 50 procent, än 80 procent, som i realiteten kanske
endast blir 50 procent. Med en bidragssats av 50 procent kommer det av
riksdagen beviljade beloppet att räcka som stimulans för betydligt mera arbeten
än bidrag med 80 procent.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Jönköpings län har uttalat
tvekan beträffande den föreslagna differentieringen i fråga om den procent
av kostnaderna, som skulle kunna erhållas i bidrag i skilda fall. Det har i
stället synts utskottet vara bättre att för alla fall tillämpa den högre bidragsprocenten
i samband med en moderat behovsprövning.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Kalmar läns södra område
har icke kunnat biträda jordbrukskommitténs förslag i avseende å slopande av
behovsprövning för åtnjutande av bidrag och lån. I den mån räntefrihct
finge åtnjutas viss tid, innebure jämväl lån en form av bidrag. Slopande av
behovsprövning torde förutsätta obegränsade tillgångar på anslagsmedel, åtminstone
i mycket vidsträckt omfattning. De arbetsobjekt, vartill hushållningssällskapen
skulle förmedla bidrag och lån, avsåge understödjande av
grundförbättringar av det slag, att de under alla förhållanden ökade vederbörande
fastighets värde i mer eller mindre grad. Att av skattemedel utdela
bidrag utan prövning och utan hänsynstagande till sökandens förmögenhetsställning
funne utskottet icke välbetänkt.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Älvsborgs läns norra område
har föreslagit, att bidrag, som komme att beviljas för avloppsdiken samtidigt
berörande egendomar både över och under 20 hektar, av praktiska skäl borde
sättas lika oavsett egendomens storlek.

Hushållningssällskapets täckdikning snämnd i Skaraborgs län har ifrågasatt
lämpligheten av att undantagslöst utesluta behovsprincipen vid tilldelning
av lån och bidrag. Vad gällde bidrag till ladugårdsförbättringar kunde
sålunda, örn behovsprincipen ej skulle tillämpas, måhända mycket stora svårigheter
uppstå för det förmedlande organet att på ett ur det allmännas synpunkt
bästa sätt fördela tillgängliga medel. Anspråken på bidrag till dylikt
ändamål kunde nämligen väntas bliva så betydande, att dessas tillgodoseende
skulle alltför starkt beskära möjligheterna att lämna bidrag till andra företag
av mera direkt produktionsfrämjande karaktär, t. ex. täckdikning, varav
behovet inom Skaraborgs län dock vore särskilt framträdande. Givetvis
måste även ladugårdsförbättringarna räknas till företag av den största betydelse
för en rationell och lönande jordbruksproduktion, men det kunde ifrågasättas,
örn genomförandet av dessa behövde stimuleras i den utsträckning,
som jordbrukskommittén föreslagit. Det syntes därför böra tagas under om -

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

prövning, huruvida icke, vad gällde ladugårdsförbättringstöretag, bidragsprocenten
skulle kunna nedsättas något, åtminstone beträffande större brukningsdelar,
och bidragsbeloppet dessutom maximeras, allt utan att antalet
företag av ifrågavarande slag, som kunde beräknas komma till utförande under
en arbetslöshetsperiod, skulle nämnvärt minskas. Ur nyss anförda synpunkter
kunde det också vara lämpligt att vid medelstilldelningen till de
olika hushållningssällskapen fastställa ett visst bidragsbelopp för ladugårdsförbättringar,
medan sällskapen skulle äga frihet att efter gottfinnande i övrigt
disponera tilldelat anslag för avsedda ändamål.

Enligt hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Gävleborgs län borde
även för arbetsföretag vid större jordbruk medgivas viss utsträckt tid för
arbetenas utförande. Man torde kunna räkna med att företag vid större jordbruk
merendels bleve av större omfattning än företag av motsvarande slag
vid de mindre jordbruken. En begränsning av tiden till ett år för de större
jordbrukens arbetsföretag skulle kunna medföra en olämplig forcering av
dessa företag med alltför stor anhopning av arbetskraft. Det syntes kunna
ifrågasättas, örn ej detta kunde medföra den nackdelen i en del fall, att den
tillgängliga arbetskraften i så hög grad foges i anspråk för de större företagen,
att mindre jordbrukare, som behövde anlita lejd arbetskraft, bleve
lidande härpå.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Jämtlands län har förklarat,
att utskottet icke hade annat att erinra mot de av jordbrukskommittén föreslagna
normerna för statsbidrag än att de för betesförbättring föreslagna
maximibeloppen per hektar syntes väl höga i förhållande till nu gällande
belopp för samma ändamål ävensom till övriga bidrag för s. k. förstärkning
av ofullständiga jordbruk. Förvaltningsutskottet har vidare förordat, alt hushållningssällskapet
och vederbörande bidragstagare fingo avgöra örn arbetets
färdigställande skulle ske inom ett eller två år, varvid bidragsbeloppets
storlek skulle göras beroende av inom vilken tid företaget färdigställts.

Enligt hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Västerbottens län borde
bidraget för täckdikning bestämmas till 50 procent av kostnaden.

Skogsstyrelsens promemoria.

Inledning.

Skogsstyrelsen har låtit verkställa en inventering av dels redan planlagda
arbetsföretag inom skogsbruket och dels företag som snabbt kunde igångsättas.
Då denna inventering utvisat, att befintlig reserv av redan planlagda
arbetsobjekt icke motsvarade en tillräcklig beredskapsställning, har styrelsen
dessutom utarbetat förslag lill åtgärder för åstadkommande av ytterligare
planläggning av arbeten inom skogarna. Förslag har även utarbetats
till åtgärder för tryggande av erforderlig arbetskraft lill planering o. d. samt
lill åtgärder för anskaffning av skogsodlingsmateriel. Därjämte har upp -

** Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

rättats förslag till grunder för ett statligt stöd ål skogsvårds- och andra företag,
som igångsattes för motverkande av arbetslöshet. Enligt vad skogsstyrelsen
framhållit funnos inom skogsbruket rika möjligheter att skapa arbetstillfällen
tor arbetslösa vid produktiva och samhällsgagnande företag.

De olika arbeten, som — bortsett från avverkningsarbeten — i första
hand kunde ifrågakomma för sysselsättning av arbetslösa, vore följande.

1. Skogsvägbyggnader.

2. Skogsdikning och bäckrensning.

3. Återväxtåtgärder av grundförbättrande natur.

4. Röjning i stavaskog och vissa slag av ungskog.

5. Betesvallsanläggningar för skogens fredande mot bete.

6. Flottledsbyggnader.

Skogsstyrelsen har beräknat sysselsättningsmöjligheterna beträffande dessa
arbeten inom enskilda och domänfondens skogar till omkring 49 000 000
dagsverken.

Beträffande de olika arbetenas lämplighet för sysselsättning
av arbetslösa har skogsstyrelsen anfört följande.

De enskilda arbetsföretagen, varom nu är fråga, äro i regel av förhållandevis
ringa omfattning. Då de emellertid förekomma utspridda här och var
mom skogsområdena, skapas därigenom lämpliga arbetstillfällen för de lösarbetare,
som äro sysselsatta inom skogsbruket samt för det stora antal innehavare
av ofullständiga jordbruk, vilka sakna tillräcklig sysselsättning inom
den egna fastighetens jord- och skogsbruk och vilka sålunda i mer eller
mindre grad äro beroende av arbetstillfällen utanför den egna gården Den
senare arbetarekategorien har på grund av löpande göromål vid jordbruket
svart att för längre tider lämna sina hem för att deltaga i beredskapsarbeten
å annan ort.

Vissa väg- och dikningsföretag kunna dock ha så stor omfattning att större
arbetsstyrkor där kunna anställas. Inom Norrbottens och Västerbottens lappmarker,
där statsbidrag från norrländska skogsproduktionsanslaget utgår till
såväl skogsvårdsåtgärder som betesanläggningar, kunna större arbetsstyrkor
beredas sysselsättning, därigenom att olika slag av arbeten äro koncentrerade
inom ett begränsat område.

Här ifrågavarande arbeten inom skogsbruket fordra i allmänhet ej större
yrkesskicklighet och lämpa sig synnerligen väl tor de lösa skogsarbetare samt
innehavare av mindre jordbruk och lägenheter, vilka i första hand böra beredas
arbete. Även andra, vid grovarbete vana personer kunna lämpligen sysselsättas
vid utförandet av dessa åtgärder. Arbetsobjekten lämpa sig emellertid
i regel ej för utförande vintertid, vilket får anses vara en olägenhet, då
det gäller sysselsättning av arbetslösa. Under vintern pågå emellertid avverkningsarbetena,
vilka äro de ojämförligt viktigaste för sysselsättning av de
arbetare, som under normala förhållanden arbeta i skogsbruket.

Skogsvägarna avse såväl större som mindre företag. Särskilt inom södra
Norrland, Dalarna och Värmland äro företagen ofta" av sådan storleksordning,
att sysselsättning kan beredas åt större arbetsstyrkor. Vägarbetena äro
särskilt väl ägnade tor sysselsättning av arbetslösa med förutsättningar för
grovarbete. De kunna pågå under större delen av året, eller så snart snö och
tjäle ej utgöra hinder. Kostnaderna för företagen bestå till övervägande del
av arbetslöner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

25

Skogsdiknings- och bäckrensningsföretagen ha i allmänhet ringa omfattning.
Större sådana företag förekomma dock här och var inom landet. Skogsutdikningsarbeten
kunna utföras större delen av året eller då marken ej är
tjälad; även dessa arbeten äro lämpliga för arbetslösa som äga förutsättningar
för grovarbete.

Jämväl företag avseende återvåxtåtgårder ha i regel ringa omfattning.
Rensningshuggningar kunna företagas under större delen av året eller då
marken ej är snötäckt. Markberedning utföres huvudsakligen under hösten
men kan utföras under större delen av året, eller så snart snö och tjäle ej
utgöra hinder. Skogsodlingar utföras huvudsakligen under våren. Då sålunda
vissa återväxtåtgärder kunna utföras endast under därför lämplig årstid,
äro sådana arbeten ej fullt lika lämpliga för beredande av sysselsättning åt
arbetslösa som de förut nämnda arbetena. Vid skogsodlingar kunna emellertid
förutom män även sysselsättas kvinnor och ungdom, vilket särskilt inom
vissa trakter kan vara en fördel. Ur skoglig synpunkt äro dessa åtgärder synnerligen
betydelsefulla.

Röjning i stavaskog och vissa slag av ungskog förekommer huvudsakligen
i norra Sverige. Företagen lia endast undantagsvis större omfattning. Röjningsarbetena
lämpa sig väl för att skapa sysselsättning vid arbetslöshet. De
kunna utföras under hela året med undantag för den tid, då rikligare snötillgång
förekommer, att ställa icke särskilt höga krav på kroppskrafter hos
arbetarna.

Betesvallsanläggningar för skogens fredande mot bete avse i detta sammanhang
endast sådana inom tillämpningsområdet för norrländska skogsproduktionsanslaget,
där bidragsverksamheten handhaves av respektive
skogsvårdsstyrelser. Varje företag har i och för sig ringa omfattning, men då
företagen ligga koncentrerade inom byarna, kunna relativt stora arbetsstyrkor
beredas sysselsättning. För de skogs- och jordbruksarbetare, vilka ha
svårigheter att finna sysselsättning året runt, kunna dessa företag erbjuda
ett värdefullt arbetstillskott. Arbetena kunna utföras under hela året med
undantag för den tid, då snö eller tjälförhållanden lägga hinder i vägen.

Arbeten vid flottledsbyggnader äro lämpliga för sysselsättning av arbetslösa,
som äga förutsättningar för grovarbete. Dylika arbeten kunna till stor
del utföras av personer utan speciell yrkesskicklighet. Utförandet sker företrädesvis
under vinterhalvåret.

Skogsstyrelsen har beräknat, att den nu tillgängliga arbetsreserv
e n beträffande ifrågavarande slag av arbeten hade följande omfattning.

Dagsverksåtgång

Enskilda skogar.......................................... 1 800 000

Domänfondens skogar .................................... 3 100 000

Ecklesiastika skogar ...................................... 300 000

Häradsallmänningar och besparingsskogar .................. 100 000

Summa 5 300 000.

Denna reserv vore enligt skogsstyrelsens uppfattning uppenbarligen otillräcklig.
Det gällde därför att inom så kort tid som möjligt planlägga nya
företag, till dess arbetsreserven nått erforderlig storlek. Planläggningen måste
ske beträffande såväl enskilda som det allmänna tillhöriga skogar. En ytterligare
planläggning av arbetsföretag å enskilda skogar kunde emellertid
icke åvägabringas utan sitt skogsvårdsstyrelserna erhöllo hjälp med anskaf -

26

Kunni. Maj:ts proposition nr 264.

Tabell angivande villkoren m. m. för nu utgående anslag och för

Tillämpningsområde

Anslag

Bidraget utgår till
följande åtgärder

Skogar
under all-männa
skogsvårds-lagen

Skogar
under 1932
års lapp-markslag

Skogar un-der lagen
om allmän-ningsslcogar
i Norrland
och Dalarna

Skogar i
under
agen om
härads-allmän-ningar

Statens skogsutdik-ningsanslag

Torrläggningsföretag, vilka
avse höjande av alst-ringsförmågan hos mar-ker med hänsyn till dess
utnyttjande för skogs-börd

1

dock ej ak-tiebolags-skogar

1

dock ej ak-tiebolags-skogar

1

1 Statens skogsodlings-anslag

Skogsodling eller annan
åtgärd för vinnande av
ändamålsenlig skogspro-duktion å vissa marker
med otillfredsställande
skogstillstånd

>

>

1

Norrländska skogspro-duktionsanslaget

1

1

Främjande av skogsåter-växten, beståndsvård,
skogsutdikning, betesan-läggning, anläggning av
väg för utforsling av
skogsprodukter

1

endast å
skyddssko-gar inom
Koppar-bergs och
Jämtlands
län

1

1

Anslaget till väg- och
fiottledsbyggnader

Nybyggnad av skogsväg
eller ock sådan omlägg-ning eller förbättring av
förut befintlig skogsväg
eller annan enskild väg,
att denna först genom
sagda åtgärd kommer i
det skick, att utforsling
av skogsprodukter kan
ske

1

1

1

Anslaget till under-stödjande av vissa
tillfälliga skogs-vårdsåtgärder å en-skildas skogar

1

= statens skogsutdiknings-och skogsodlingsanslag
samt inom fem nordli-gaste län till röjning o.
gallring i tätväxande
ungskog med dålig skikt-ningsförmåga

;

1

1

1

1

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

27

anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar.

Procent av

Statsbidragets storlek

godkänd

kostnad

Särskilda villkor

Inom de 4 nordligaste länen

högst 50

Nyttan av torrläggningen skall minst mot-

I landet i övrigt

Då läget å arbetsmarknaden därtill

» 40

svara kostnaden därför

giver anledning, må i Norrland och
vissa delar av Dalarna och Väst-

manland bidrag utgå med

» 60

> 50

Nyttan av företaget skall minst motsvara

kostnaden därför. Statsbidrag må ej ut-gå till åtgärd, som någon är skyldig ut-

föra enligt gällande eller äldre skogslag.
Vissa undantag härför finnas beträffande
vanhävdad skogsmark och skogsmark,
bevuxen med stavaskog ävensom vissa
åtgärder å skogar under 1932 års lapp-

markslag

Grundbelopp

60

Nyttan av åtgärderna skall stå i skäligt

Tilläggsbelopp

20

förhållande till kostnaderna därför

Dessutom fri
skogsodlings-

Till vägföretag:

materiel

Grundbelopp

40

Tilläggsbelopp

Tilläggsbelopp utgår i vissa fall till

30

enskild person, som själv brukar
sin fastighet

Stamväg

50

Nyttan av företagen måste minst motsvara

Annan skogsväg

Då synnerliga skäl därtill äro, må

högst 40

kostnaderna därför

efter Kungl. Maj:ts prövning i varje
särskilt fall byggnadsbidrag utgå
med

> 75

Nyttan av åtgärderna skola minst motsvara
kostnaderna samt bl. a. följande:
g 2 p 4. Att statsbidrag allenast må utgå

|

under förutsättning att vid företaget hu-vudsakligen användes annan arbetskraft
än hos delägare i företaget fast anställd
personal samt att arbete därvid i största

= statens skogsutdiknings- och skogs-

möjliga utsträckning beredcs arbetslösa

odlingsanslag. Bidrag till röjning

personer eller personer, som hotas av ar-

= statens skogsodlingsanslag

betslöshet

Bidrag till torrläggningsarbeten å

§ 2 p 5. Att företag, som i högre grad än

orter, där stor arbetslöshet råder,

annat är ägnat att lindra eller motverka

må i särskilt fall efter Kungl. Maj:ts

arbetslöshet inom orten, äger företräde

medgivande utgå med

> 60

till erhållande av statsbidrag
§ 2 p 7. Att innan statsbidrag beviljas till

visst företag, vederbörande arbetslöshets-kommitté eller motsvarande organ bör
beredas tillfälle att avgiva yttrande i
ärendet, därvid tiden för yttrandes avgi-vande skall så bestämmas, att företagets
igångsättande ej fördröjes

§ 2 p 8. Att bidragstagarc skall vara skyl-

dig att, sedan statsbidrag till vissa före-tag beviljas, vid äventyr alt bidragsrätten
må kunna förklaras förverkad, utan upp-skov igångsätta företaget

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

fande av personal och deras avlöning. Skogsstyrelsen funne det ändamålsenligt,
att avlöningar för personalökningen utginge direkt från medel, som
ställdes till skogsstyrelsens förfogande. För underlättande av kontrollen över
dessa tjänstemäns arbete funne skogsstyrelsen vidare lämpligt, att styrelsen
direkt finge anställa ett antal förrättningsmän, vilka efter samråd med arbetsmarknadskommissionen
beordrades att tjänstgöra hos olika skogsvårdsstyrelser.

Gällande grunder för statsunderstöd till utförande av skogsvårdsåtgärder
å enskilda skogar.

Jag torde, innan jag närmare redogör för de i skogsstyrelsens promemoria
upptagna förslagen till grunder för statsunderstöd till utförande av skogsvårdsåtgärder
å enskilda skogar, få erinra om de bestämmelser, som för närvarande
gälla härutinnan.

Ifrågavarande bestämmelser återfinnas i följande kungörelser, nämligen

1) kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag
från statens skogsutdikningsanslag, ändrad genom kungörelserna nr
273/1930, 451/1938, 118/1939 och 352/1941;

2) kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag
från statens skogsodlingsanslag, ändrad genom kungörelserna nr 452/1938
och 353/1941;

3) kungörelsen den 14 juni 1940 (nr 599) angående villkor för statsbidrag
från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m.; ändrad
genom kungörelsen nr 354/1941;

4) kungörelsen den 6 juni 1941 (nr 492) angående lån från skogsväglånefonden,
ändrad genom kungörelsen nr 531/1943;

5) kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 530) angående statsbidrag till vissa
väg- och flottledsbyggnader m. m.; samt

6) kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 437) angående statsbidrag till understödjande
av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar, ändrad
genom kungörelserna nr 548/1933 och 198/1934.

Beträffande de närmare villkoren för erhållande av statsbidrag från de i
kungörelserna angivna anslagen hänvisas till den å s. 26—27 intagna tabellen.

Till skogsvårdsstyrelserna utgå särskilda förvaltningsbidrag från de olika
anslagen för handhavandet av verksamheten. Från statens skogsutdikningsanslag,
statens skogsodlingsanslag samt tillfälliga anslaget utgår förvaltningsbidraget
i regel efter viss procent av beviljat statsbidrag för företagen. Från
anslaget till väg- och flottledsbyggnader samt från norrländska skogsproduktionsanslaget
utgår förvaltningsbidraget efter skogsvårdsstyrelsernas redovisade
självkostnader. Dessa medel erhållas, med undantag för dem från norrländska
skogsproduktionsanslaget, i samband med att statsbidraget till företagen
beviljas.

Planläggningen är beträffande företag med bidrag från norrländska skogs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

29

produktionsanslaget kostnadsfri för skogsägarna. För övriga anslag är stadgat,
att skogsvårdsstyrelsen äger träffa överenskommelse med vederbörande
skogsägare att högst 20 procent av planläggningskostnaderna skola återgäldas
till skogsvårdsstyrelserna.

Beträffande lån från statens skogsväglånefond för utförande av skogsväg
gäller, bland annat, att lån beviljas allenast till företag, som avser stamväg''
eller annan skogsväg. Nyttan av företaget måste minst motsvara kostnaden.
Byggnadsbidrag och lån från skogsväglånefonden må sammanlagt icke överstiga
80 procent av den av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för företag
eller den del därav, som bidraget eller lånet avser.

Skogsstyrelsens förslag.

För understödjande av arbeten inom skogsbruket vid en kommande arbetslöshetskris
har skogsstyrelsen föreslagit, att statsmedel anvisades från
ett enda anslag, benämnt beredskapsanslaget. Statsbidrag från detta anslag
borde utgå under tider då arbetslöshet rådde från och med den tidpunkt och
i den omfattning som Kungl. Majit bestämde. Från beredskapsanslaget borde
understöd utgå för utförande av samma slags åtgärder, till vilka statsbidrag
utgått från anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder och som för närvarande
understöddes från anslaget till väg- och flottledsbvggnader, eller dels
skogsodling och annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion
å vissa marker med otillfredsställande skogstillstånd samt, beträffande
Norrland och Kopparbergs län, röjningsgallring i tätväxande, till s. k. stavaskog
ej hänförlig skog, som äger dålig skiktningsförmåga, dels torrläggningsföretag,
dels ock väg- och flottledsbyggnader. Enligt skogsstyrelsens förslag
skulle röjningsgallringen vara bidragsberättigad inom hela landet. Bidrag
från beredskapsanslaget borde kunna utgå till åtgärder å samtliga skogar —
alltså även bolagsskogar — med undantag dels för kronan tillhöriga skogar
som tillförts domänfonden, dels ock ecklesiastika skogar. — Såsom villkor
för erhållande av bidrag från beredskapsanslaget borde gälla att bidragstagaren
skulle vara skyldig

att, sedan statsbidrag till företaget beviljats, vid äventyr att bidragsrätten
må kunna förklaras förverkad, igångsätta företaget å tid, som genom skogsvårdsstyrelsen
meddelas,

att lämna de uppgifter rörande företagets utförande, som i särskild ordning
må föreskrivas,

att inom bestämd tid fullborda i företaget ingående arbete i överenstämmelse
med den upprättade planen, samt

att, därest arbetet ej kan fullbordas inom sålunda bestämd tid, för arbetets
slutförande anlita av vederbörande länsarbetsnämnd anvisad arbetskraft.

I fråga örn bidragsprocenten har skogsstyrelsen utarbetat två alternativa
förslag.

30

Kunni. Maj.ts proposition nr 264.

Enligt alternativ I
följande storlek.

skulle bidragen från beredskapsanslaget erhålla

Bidrag i
procent av
godkänd
kostnad

För torrläggningsåtgärd, skogsodling och röjning, byggande av annan

skogsväg än stamväg och flottledsbyggnader .................. 50

För byggande av stamväg .................................... 60

Tilläggsbelopp................................................ 15

Tilläggsbelopp må, utöver grundbeloppet, beviljas enskild person, vilken
för sin och sitt husfolks bärgning är beroende av arbetsinkomster
vid sidan av sitt jordbruk, och under förutsättning, att
han kan antagas icke vara i stånd att utan tilläggsbelopp utföra i
företaget ingående arbete.

Jämlikt alternativ II skulle bidrag av följande storlek utgå från beredskapsanslaget.

Bidrag i
procent av
godkänd
kostnad

För torrläggningsåtgärd, skogsodling och röjning, byggande av annan

skogsväg än stamväg och flottledsbyggnader .................. 60

För byggande av stamväg .................................... 70

Tilläggsbelopp till vissa skogsägare under i alternativ I angivna förutsättningar
................................................ 15

Vidare har skogsstyrelsen föreslagit, att statsbidrag i vissa fall skulle kunna
utgå till skogsodlingsåtgärder å marker, där reproduktionssikyldighet ej ansetts
kunna utkrävas med hänsyn till den nuvarande ägarens ekonomiska
ställning. Sådant bidrag borde sålunda utgå å enskilda skogar med undantag
för bolagsskogar inom de fyra nordligaste länen, där 1932 års lappmarkslag
icke ägde tillämpning. Härigenom skulle nämnda enskilda skogar i förevarande
hänseende jämställas med lappmarksskogarna, där möjlighet till
begränsning av reproduktionsplikten redan förelåge. Frågan örn bidrag borde
avgöras efter noggrann behovsprövning i varje särskilt fall och enligt de
närmare direktiv, som komme att utfärdas av skogsstyrelsen. Statsbidrag
skulle utgå med högst de belopp, som komme att fastställas för understödjande
av skogsodlingsåtgärder å icke reproduktionsskyldiga marker.

Enligt skogsstyrelsens förslag skulle medel upptagas för anordnande genom
skogsvårdsstyrelserna av kurser för utbildning av skogsarbetare samt
i skogsvård för ägare av mindre skogsfastigheter och deras söner.

Bestämmelserna avseende skogsväglånefonden borde ändras därhän att
statsbidrag till skogsvägföretag jämte lån från denna fond i vissa undantagsfall
sammanlagt finge uppgå till hela kostnaden för företaget.

I skrivelsen den 24 januari 1944 ha skogsstyrelsen och statens arbetsmarknadskommission
i huvudsak anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

31

I samtliga kungörelser, enligt vilka statsbidrag kan utgå till olika slag av
skogsvårdande åtgärder, stadgas, att statsbidrag anvisas av Kungl. Majit
på framställning av skogsvårdsstyrelse genom skogsstyrelsen. Bestämmelser
av liknande innehåll lia införts även i av skogsstyrelsen avgivet förslag till
kungörelse angående villkoren för statsbidrag tili skogliga beredskapsarbeten.

I promemorian angående beredande av sysselsättning inom skogsbruket
vid omfattande arbetslöshet efter krigets slut har vidare förutsatts, att omfattande
planläggningsarbeten omedelbart måste igångsättas för att skapa
en arbetsreserv inom skogsbruket av önskvärd storlek. Därest dessa arbeten
kunna genomföras, uppkommer så småningom ett lager av planer för olika
skogsvårdsarbeten, vilka inom åtminstone vissa län med nära nog fullständig
samtidighet behövde igångsättas vid inträffande arbetslöshetskris. Anvisandet
av statsbidrag, varav arbetenas igångsättande är beroende, kan under sådana
förhållanden anses vara en synnerligen brådskande angelägenhet. Statens
arbetsmarknadskommission och skogsstyrelsen lia därför enats om att av rent
praktiska skäl föreslå sådan ändring av det framlagda författningsförslaget,
att statsbidrag till ifrågavarande arbeten i vad avser enskilda skogar finge
anvisas av skogsstyrelsen efter samråd beträffande arbetsmarknadsläget med
statens arbetsmarknadskommission.

Beträffande motsvarande arbeten å övriga skogar, för vilka administrationen
handhas av domänstyrelsen jämte underställda organ, torde statsbidrag
däremot böra anvisas av Kungl. Majit. Dessa arbeten torde bliva av väsentligt
mindre omfattning än vad fallet är å enskilda skogar. Därjämte torde
domänverket tillkommande ersättning för med verksamheten förenade kostnader
kunna förskotteras av driftsmedel för att ersättas årsvis enligt engångsräkning.

Såsom motivering för sitt förslag har skogsstyrelsen anfört följande.

Då planläggning av företag i syfte att skapa arbetsreserv måste ske lång tid
före arbetenas utförande, äro icke alla sådana företag för skogsägarna aktuella,
i vart fall icke i samma utsträckning som under normala tider, då
planläggningen begäres vid den för skogsägaren lämpligaste tidpunkten. Villkoren
för de slödformer, som under en arbetslöshetsperiod höra tillämpas,
måste därför vara kända för att skogsägarnas intresse för planläggningar
skall kunna påräknas. I syfte att tillgodogöra sysselsättningsmöjligheter åt
de arbetslösa måste skogsägarna givetvis förbinda sig att uppfylla vissa villkor
bl. a. i fråga om tiden för arbetenas utförande, anställande av arbetslösa
o. s. v. Nödig hänsyn mäste tagas till dessa omständigheter vid avvägning av
statsbidragens storlek.

Under den kris, som drabbade vårt land åren 1931—34, ha tvenne olika
anslag —• tillfälliga anslaget samt anslaget till väg- och flottledsbyggnader —
anvisats för arbetslöshetens bekämpande och lindrande. Man torde kunna
säga, att verksamheten i anledning av anslagen väl fyllt sitt ändamål. Olika
skäl tala emellertid för ändamålsenligheten av ali de olika åtgärderna understödjas
från ett och samma anslag. Härigenom vinnes större möjlighet alt
smidigt anpassa bidragsverksamheten efter det behov av åtgärder, som vid
olika tillfällen kan förefinnas. Hinder bör ändock ej föreligga för Kungl.
Majit att, om vid någon tidpunkt så kan anses ändamålsenligt, bestämma att
viss del av anslaget skall utgå till särskilt slag av åtgärd.

De skogsägare, som av olika orsaker ej anse sig kunna godtaga de villkor,
som komma att gälla för beredskapsanslaget, böra samtidigt lia möjlighet att
i vanlig ordning erhålla bidrag från de ordinarie anslagen. Någon ändring
av bidragsbeslämmelserna för dessa ifrågasattes ej.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr col -

linder föregående arbetslöshetskris lia bidrag från tillfälliga anslaget endast
utgått till de skogar, som för närvarande stå under skogsvårdsstyrelses
uppsikt. Bidragsrätten har nu föreslagits att gälla även andra kategorier av
skogar av den orsaken, att skogsstyrelsen funnit ändamålsenligt, att enhetliga
bestämmelser gälia för skogliga beredskapsarbeten inom samtliga domänfonden
eller kyrkofonden icke tillhöriga skogar. Sysselsättningsmöjligheterna förde
arbetslösa ökas givetvis också härigenom. Ur synpunkten att bereda sysselsättning
åt arbetslösa är det betydelsefullt, att bidrag utgår till beredskapsföretag
å aktiebolags skogar. Under föregående kris har det nämligen visat
sig, att arbeten i stor omfattning snabbt kunde igångsättas å bolagsskogarna
tack vare den hjälp med planläggningsarbetena och arbetsledning, som erhölls
från bolagens skogligt utbildade personal. Dessutom få företagen å bolagsskogar
i regel större omfattning och äro därigenom mera lämpade för sysselsättning
av arbetslösa.

Beträffande statsbidragets storlek enligt alternativ I
har skogsstyrelsen yttrat.

Vid avvägning av statsbidragens storlek synes man i princip kunna utgå
ifrån att ju längre man får vänta på resultaten av åtgärden desto mera motiverat
är det att medgiva högre statsbidrag. Skulle hänsyn uteslutande tagas
till denna synpunkt, borde bidragsprocenten för skogsvägbyggnader sättas
lägre än för skogsvårdsåtgärderna, då markägarna ofta inom relativt kort tid
få nytta av vägarna. Åtskilliga andra skäl tala emellertid för att bidragen
till vägföretagen hållas å minst samma nivå som bidragen till skogsvårdsföretagen.
Därvid bör främst beaktas att vägarna, särskilt de s. k. stamvägama,
ha stor betydelse ur allmännyttig synpunkt samt att företagen kräva förhållandevis
stora kostnader. Med hänsyn till att de olika åtgärderna i huvudsak
kunna ur skoglig synpunkt anses vara lika angelägna att få utförda och lika
lämpade för sysselsättning av arbetslösa, har ansetts lämpligt, att bidragen
för olika åtgärder bliva av ungefär samma storleksordning. Handhavandet av
verksamheten underlättas också avsevärt örn enhetliga bidragsprocenter tilllämpas.
Det har nämligen visat sig, att de skiftande bidragsprocenter, som
tillämpats för de ordinarie anslagen, medfört många olägenheter.

Till torrläggningsföretag utgick tidigare bidraget från anslaget till vissa
tillfälliga skogsvårdsåtgärder med 50 procent i de fyra nordligaste länen och
med 40 procent i övriga delar av landet. Av förut angivna skäl synes denna
skillnad ej längre böra bibehållas, särskilt som bidraget till skogsodling och
röjning från nämnda anslag utgick med 50 procent över hela landet. Sistnämnda
bidragsprocent synes — oavsett geografisk belägenhet — böra tillämpas
för alla föreslagna bidragsberättigade åtgärder med undantag för stamvägar.
Med hänsyn till vad nyss anförts angående de dryga anläggningskostnaderna
för denna vägiyp samt till dessa vägars betydelse ur allmännyttig
synpunkt föreslås nämligen, att statsbidraget för dessa vägar utgår med 60
procent. I de fall, då det är synnerligen angeläget att skapa arbetstillfällen
för större arbetsstyrkor, föreslås att samma bidrag utgår för annan skogsväg
som för stamväg under förutsättning, att den förra tillhör samma vägsystem
som och bygges samtidigt med stamvägen.

För att kunna genomföra vissa större företag, såsom skogsvägar och dikningsföretag,
kan det genom förrättningar enligt respektive lagen om enskilda
vägar och vattenlagen bliva nödvändigt att tvinga vissa skogsägare att deltaga
i företagen. Detta kan bliva betungande för skogsägare, som leva i små ekonomiska
omständigheter. För att dessa förhållanden ej skola inverka hindrande
på verksamheten med skapandet av en beredskapsreserv, synes det

Kungl. Maj:ts proposition nr 264. 33

vara motiverat med en höjning av statsbidragen för sådana skogsägare, som
äro i behov av sysselsättning utanför det egna jordbruket för att få full försörjning.
Härigenom kan också bästa hushållning åstadkommas med anslagsbeloppen,
då »grundbidraget» under sådana förhållanden kan sättas lägre.
För att kunna stimulera dessa mindre skogsägare att låta planlägga beredskapsföretag,
torde möjlighet böra finnas att även i fall då tvångsdelaktighet
i visst företag icke föreligger, bevilja förhöjt statsbidrag.

Vad angår statsbidragets storlek enligt alternativ II har
skogsstyrelsen framhållit följande.

För att stimulera den planläggning i förväg av beredskapsarbeten, som är
önskvärd för att en tillräcklig sysselsättningsreserv skall kunna skapas, har
det ansetts skäligt, att villkoren för statsbidrag från beredskapsanslaget borde
vara något gynnsammare än de villkor, som gälla för de ordinarie anslagen.
Skogsägarna ha eljest ej samma intresse av att låta planlägga beredskapsarbeten.
De enligt alternativ I föreslagna villkoren äro i vissa fall gynnsammare än
vad som gäller, då motsvarande åtgärder utföras med bidrag från de ordinarie
anslagen. Beträffande torrläggnings- och skogsvägföretag, vilka utföras av
sådana enskilda skogsägare, som ej äro berättigade att erhålla tilläggsbelopp,
äro emellertid de föreslagna bidragen till och med lägre än vad som under
vissa omständigheter normalt kan utgå enligt nu gällande bestämmelser. Enligt
alternativ I skulle nämligen bidraget för torrläggningsåtgärd utgå till dessa
skogsägare med 50 procent. Bidraget från statens skogsutdikningsanslag kan
emellertid, då läget å arbetsmarknaden därtill giver anledning, efter Kungl.
Maj:ts medgivande beviljas till högst 60 procent av den godkända kostnaden.
Förutsättning för detta högre bidrag är dessutom, att torrläggningsföretagen
äro belägna i Norrland'' eller i vissa socknar inom Kopparbergs och Värmlands
län. Från anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder kan vidare bidraget
till torrläggningsåtgärd utgå med 60 procent å orter, där stor arbetslöshet
råder. Här förekommer ej någon geografisk begränsning till de nordligare
delarna av landet. Likaså kan, då synnerliga skäl därtill äro, bidrag
lill skogsvägbyggnad utgå med högst 75 procent av den godkända kostnaden.

För att tillgodose sysselsättningsmöjligheterna för de arbetslösa böra vissa
villkor föreskrivas angående anställande av sådan arbetskraft m. m. Med de
bidrag, som föreslagits enligt alternativ I, torde några sådana speciella villkor
knappast kunna uppställas utan hämmande verkan på företagens omlattning.
Med en förhöjning av bidragen skulle däremot kunna förknippas
skyldighet för markägarna att anlita anvisad arbetskraft ävensom skyldighet
för bidragstagarna att slutföra företagen inom viss bestämd tid.

Förut relaterade förhållanden böra kunna motivera en höjning av föreslagna
bidragsprocenter för beredskapsanslaget. Även andra skäl härför
kunna åberopas, nämligen den omständigheten, att en höjning även kan vara
erforderlig för att planläggningen i förväg över huvud taget skall komma till
stånd i önskvärd omfattning. I detta sammanhang må omnämnas, att skogsägarna
under lågkonjunktur oftast lia svag ekonomi och därför kunna vara
i behov av högre statsbidrag än vad som föreslagits enligt alternativ I.

Beträffande förslaget örn bidrag till skogsvårdsåtgärder å vissa marker, där
reproduktionsplikt ej utkrävts, har skogsstyrelsen anfört.

Enligt allmänna skogsvårdslagen åligger det markägare att efter avverkning
vidtaga sådana åtgärder, som äro erforderliga för att nöjaktig återväxt
kommer alt finnas inom skälig lid efter avverkningen. Uppkommer skada
genom brand, storm, snöbrott eller liknande och markägaren ej själv vålla!

Bihang till riksdagens protokoll 1944. ] samt. A r mfil

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

skadan, må skogsvårdsstyrelsen kunna medgiva skälig begränsning av reproduktionsplikten,
därest denna skyldighet skulle bliva synnerligen betungande.
Jämlikt bestämmelserna i 1932 års lappmarkslag må skogsvårdsstyrelsen
medgiva skälig begränsning av reproduktionsplikten, där den i särskilt
fall skulle bliva synnerligen betungande. Denna bestämmelse är generell
och avser ej enbart marker, där återväxtåtgärder skola utföras efter uppkommen
skada.

Inom vissa områden, synnerligast i landets nordliga delar, erbjuder skogens
föryngring svåra och skiftande problem. Dessa äro trots ett under
lång tid bedrivet forskningsarbete ännu ej helt lösta. Skogsvetenskapen känner
emellertid metoder, enligt vilka i de flesta fall nöjaktig återväxt kan erhållas,
även örn kostnaderna för att nå detta mål måste bliva mycket stora.
Bland de marktyper, som kräva den dyrbaraste behandlingen för erhållande
av återväxt må framhållas s. k. råhumusmarker särskilt i höjdlägen samt
vissa hedmarker. Å dylika marker är det ofta omöjligt att efter enbart enkla
hyggesvårdande åtgärder såsom hyggesrensning eller markberedning erhålla
självföryngring i varje fall inom rimlig tid.

Då genom självsådd'' uppkommen återväxt är att föredraga ej blott ur
kostnadssynpunkt utan även på grund av densammas förmåga att stå emot
svamp- och insektsskador, är det naturligt, att skogsbruket i största utsträckning
sökt tillvarata möjligheterna för sådan återväxt. Det är också förklarligt,
om i viss mån ett önsketänkande i förening med respekten för mycket stora
kulturkostnader lett till en överskattning av skogsmarkernas förmåga att
reproducera sig genom självsådd. Under de senaste åren har det sålunda
blivit alltmer uppenbart, att å många hyggen, där endast hyggesvårdande arbeten
utförts, självföryngring icke kan påräknas, trots att 10—20 år kunna
ha förflutit sedan avverkning företogs. Att nu utföra kulturåtgärder å sådana
marker, sedan den rätta tidpunkten därför med den övervakande myndighetens
goda minne försuttits och marken hunnit förvildas, skulle i
många fall leda till kostnader, som för fastighetsägare med mindre god ekonomisk
ställning måste bliva mycket betungande. Det är under sådana förhållanden
förklarligt, att den lagligen åvilande reproduktionsplikten icke
kunnat helt utkrävas. Har dessutom en fastighet en eller flera gånger bytt
ägare, kan det stundom bliva alldeles omöjligt att retroaktiv^ utkräva tidigare
ägare åvilande skyldigheter ifråga örn återväxtåtgärder.

Då kultiverandet av ifrågavarande skogsmarker kan spela en roll ur sysselsättningssynpunkt
och samtidigt kan vännas syftemålet att sätta dessa marker
i produktivt skick, har skogsstyrelsen funnit lämpligt föreslå, att statsbidrag
i vissa fall må kunna utgå till skogsodlingsåtgärder å marker, där reproduktionsskyldighet
ej ansetts kunna utkrävas med hänsyn till den nuvarande
ägarens ekonomiska ställning. Bidraget bör utgå å enskilda skogar med
undantag för bolagsskogar inom de fyra nordligaste länen, där 1932 års lappmarkslag
icke äger tillämpning. Förslaget innebär, att bondeskogar inom
nämnda län, som äro belägna utanför lappmarkslagens tillämpningsområde,
kunna i förevarande hänseende jämställas med lappmarksskogarna, varest
begränsning av reproduktionsplikten kan medgivas. Frågan om bidrag bör
avgöras efter noggrann behovsprövning i varje särskilt fall och enligt de
närmare direktiv, som komma att utfärdas av skogsstyrelsen. Statsbidrag
föreslås utgå med högst de belopp, som komma att fastställas för understödjande
av skogsodlingsåtgärder å icke reproduktionspliktiga marker. I många
fall kunna dessa arbeten vara speciellt lämpliga att övertagas av vederbörande
arbetslöshetskommitté för att utföras genom dennas försorg. Då åtgärderna
utföras i egen regi böra skogsägarna, om så påfordras, vara skyldiga anlita
av arbetsmarknadsorganen anvisad arbetskraft.

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

Beträffande de föreslagna kurserna i skogsbruk har skogsstyrelsen yttrat
följande.

Då skogsvårdsstyrelses befattningstagande med ifrågavarande kurser får
anses ligga utanför deras normala arbete, synes det skäligt att ersättning för
i anledning av verksamheten uppkomna merkostnader utgår. Följande principer
böra därvid följas. Full ersättning för utbetalade arvoden till lärare och
instruktörer bör utgå därest dessa befattningshavare ej äro mera fast anställda
hos styrelsen; om så är fallet synes ersättning av detta slag ej böra
utgå i annat fall än då det kan visas, att tillfällig personal måste anställas för
fullgörande av arbetsuppgifter, som eljest skulle åvilat den fästa personalen.

För lärarnas och instruktörernas rese- och traktamentskostnader bör full
ersättning lämnas.

Det förutsättes att skogsvårdsstyrelserna ställa av dem disponerade byggnader
m. m. på skogsvårdsgårdarna till disposition utan särskild avgift. Mera
avsevärda kostnader för lokalernas iordningsställande böra dock gäldas avstatsmedel,
liksom självfallet eventuella utgifter för anskaffning, transport
och uppsättning av baracker samt anskaffning av ytterligare erforderliga inventarier
till logement, lärosalar, kök m. fl. lokaler. Erforderlig litteratur
synes kunna utlämnas av skogsvårdsstyrelsen antingen gratis eller till nedsatt
pris.

Beträffande understödet till kursdeltagarna kunna följande synpunkter
anföras.

Med undantag för eventuella nybörjarkurser torde deltagarna komma att
i stor utsträckning ha försörjningsplikt, vilket måste beaktas vid avvägning
av bidragen.

Vid alla de kurstyper, som här förts på tal, men främst vid kurserna för
skogsarbetare kan påräknas viss ersättning från vederbörande markägare för
utfört arbete. Denna ersättning bör ograverad tillfalla eleverna såsom arbetspremier.
Arbetsinkomsternas storlek komma givetvis att bliva väsentligen beroende
av kursernas typ, alltså huru stor del av tiden, som utnyttjas för förtjänstbringande
arbete. Under alla förhållanden torde man emellertid kunna
förutsätta att den i form av arbetsinkomster erhållna inkomsten kommer att
väsentligt understiga gängse dagsverkslön i fria marknaden. Det framgår då
såsom nödvändigt att kompensera eleverna genom direkta understöd i en eller
alman form. Avvägningen av dessa bör dock enligt styrelsens mening ske i
samband med liknande understödsfrågor och sålunda handläggas av arbetsmarknadsmyndigheterna.
Sorni exempel på storleksordningen av de understöd,
som kunna komma i fråga, vill skogsstyrelsen bär endast nämna det
system för utbildningshjälp, som under krisen tillämpats vid omskolning av
arbetslösa till skogsarbetare, vid vilket system hänsyn tages till försörjningsbördan.
I sammanfattning innebär detta, a.tt bidrag utgår med 1 krona
50 öre för dag och person, jämte andel i lönen till kockan. Till familjeförsörjare
utgår dessutom ett dyrortsgrupperat understöd, som i lägsta dyrort
utgör T krona 50 öre för hustru och 60 öre för varje barn. Slutligen erhålla
eleverna fria resor. Det förutsättes, att ingen avgift för logi behöver erläggas,
men att deltagarna själva bekosta mathållningen. Förutom nämnda förmåner
utgår stundom även liyreshjälp.

Det synes skogsstyrelsen icke nödvändigt att utgående förmåner tillsammans
med arbetspremierna skola uppgå till full dagsförtjänst, åtminstone icke
för ungkarlar. Det torde nämligen anses skäligt, att vederbörande får göra en
viss uppoffring för den ökade yrkesskicklighet, som han vinner genom deltagande
i kursen och som förbättrar hans försörjningsutsikter på lång sikt.

o 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 264

Statsbidraget till skogsvårdsstyrelserna för deras merkostnader i anledning
av kursverksamheten bör utbetalas från det föreslagna beredskapsanslaget
efter därom hos Kungl. Majit via skogsstyrelsen gjord framställning.

De olika slagen av understöd till eleverna böra däremot utbetalas av arbetsmyndighetema
(länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadskommissionen)
från anslag, som för ändamålet stå till deras förfogande.

Skogsstyrelsens anslagsberäkningar.

Skogsstyrelsen har beräknat den sammanlagda kostnaden för tillskapande
av en ytterligare arbetsreserv om 2 200 000 dagsverken sålunda.

Statsbidrag till vägar, skogsdiknings- och skogsvårdsåt gärder

.......................................... kronor 21 200 000

Förvaltningsbidrag till skogsvårdsstyrelserna .......... » 1 500 000

Ersättning för skogsvårdsstyrelsernas merkostnader för

kurser i skogsbruk .............................. » 180 000

Medel för anställande av förrättningsmän hos skogsstyrelsen
för planläggningsarbete........................ » 70 000

Medel för lämnande av statsgaranti mot förlust å skogsodlingsmaterial
i beredskapslager ................. » 30 000

Summa kronor 22 980 000.

Skogsväglånefonden har för närvarande en kapitalbehållning av omkring
1 200 000 kronor. Låneverksamheten i anledning av beredskapsarbetena väntades
enligt vad skogsstyrelsen framhållit ej få den omfattning, att någon
ökning av kapitaltillgången kunde anses påkallad.

Förut angivna belopp örn 22 980 000 kronor borde enligt vad skogsstyrelsen
föreslagit anvisas enligt följande plan.

1) Under innevarande budgetar:

Från det på allmän beredskapsstat anvisade förslagsanslaget
till planläggning av allmänna arbeten: Förvaltningsbidrag
till skogsvårdsstyrelser för planläggning
av beredskapsarbeten .................... kronor 50 000

2) Under budgetåret 1944/45:

Från motsvarande anslag å ber edskap sstaten:

Förvaltningsbidrag till skogsvårdsstyrelserna
.................. kronor 750 000

Medel för anställande av förrätt ningsmän

hos skogsstyrelsen .. » 70 000

Medel för lämnande av statsgaranti
mot förlust å skogsodlingsmaterial
...................... ^____ 30 000 » 850 000

3) Från »beredskapsanslaget» i män av behov:

För statsbidrag ................ kronor 21 200 000

Förvaltningsbidrag till skogsvårdsstyrelserna
.................. » 700 000

Ersättning till skogsvårdsstyrelserna
för biträde vid kurser i skogsbruk
....................... »________ 180 000 » 22 080 000

Summa kronor 22 980 000.

Kungl. Majlis proposition nr 264.

37

Yttrandena.

Skogsstyrelsens förslag lia i allmänhet i princip tillstyrkts i de avgivna
yttrandena. Endast investeringsutredningen och skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs
län ha framfört erinringar av mera principiell betydelse.

Investeringsutredningen har yttrat.

Investeringsutredningen har i fråga om kommunala och enskilda arbeten
bland annat övervägt möjligheten av en allmän höjning av statsbidragsprocenten
i en situation, då investeringsreserven skulle behöva tagas i anspråk,
men icke funnit anledning föreslå en dylik generell höjning. Beträffande
vissa slag av arbeten har utredningen emellertid som sin mening uttalat,
att det kunde anses skäligt, att gällande statsbidragsbestämmelser uppmjukades
för att möjliggöra hänsynstagande till de speciella faktorer, som kunna
verka fördyrande eller försvårande, då ett arbete utföres i arbetsmarknadsreglerande
syfte (tidigare utförande än normalt, forcering av arbetet,
utförande vid olämplig årstid och med hänvisad arbetskraft). I fråga om
enskilda vägar har utredningen i anledning härav föreslagit särskilda statsbidragsgrunder.
Därest i andra fall tillägg till ett under normala förhållanden
författningsenligt utgående statsbidrag skulle anses med hänsyn till
angivna omständigheter böra ifrågakomma, har utredningen ansett ett dvligt
tillägg böra utgå ur det ospecificerade anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering. Utredningen vill beträffande de av skogsstyrelsen föreslagna
statsbidragsgrunderna ifrågasätta, huruvida icke de av utredningen
föreslagna bidragsprinciperna böra följas för vinnande av största möjliga
enhetlighet vid ianspråktagandet av den samlade investeringsreserven.

Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört följande.

Skogsvårdsstyrelsen kan för sin del ej finna så långtgående åtgärder från
statens sida nödvändiga som föreslagits i promemorian, då styrelsen inom
sitt verksamhetsområde ej kunnat förmärka några svårigheter att på de
måttfulla villkor, som erbjudas i det ordinarie statsanslaget, planlägga och
kontraktera omfattande skogsvägföretag i skilda delar av länet och då styrelsen
ej har någon anledning förmoda, att denna av styrelsen stimulerade
verksamhet kommer att förminskas utan tvärtom förstoras vid ökad tillgång
på arbetskraft i skogarna. Detta självfallet under förutsättning att
verksamheten får fortgå ostörd. Skulle emellertid skogsstyrelsens förslag
med däri förordade exceptionellt höga statsbidrag vinna statsmakternas godkännande,
bleve läget därigenom helt förändrat. Skogsägarna komme nämligen
i så fall ej längre att reflektera på utförandet av några som helst åtgärder
med de avsevärt lägre bidrag, som erbjudas i de ordinarie statsanslagen.
Den arbetskraft, som eljest normalt skulle absorberas vid dylika s. k.
ordinarie företag, komme då att tynga arbetsmarknaden med resultat, att en
eventuellt inträdande brist på arbete i skogarna iätt komme att utvecklas
till en omfattande arbetslöshet. Detta så mycket mera, som en dylik utveckling
i så fall skulle ligga i skogsörbelsgivarnas intresse, ty just vid en arbetslöshet
skris skulle skogsägarna komma i åtnjutande av förhöjda statsbidrag.

På grund av förenämnda omständigheter och i klar insikt örn exceptionellt
höga statsbidrags menliga inverkan på den normala grundförbättringsverksamheten
i skogarna anser sig skogsvårdsstyrelsen icke kunna förorda så
långt gående åtgärder i detta hänseende, som föreslagits i promemorian. Såvitt
skogsvårdsstyrelsen kunnat bedöma läget och utvecklingstendenserna, bör
för länets vidkommande en tillräcklig arbetsreserv kunna tillskapas på de
villkor, som erbjudas i de ordinarie och tillfälliga statsanslagen.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Av yttrandena i övrigt må återgivas följande.

Statskontoret har yttrat i huvudsak följande.

Såvitt statskontoret kan bedöma synas de av skogsstyrelsen föreslagna
skogsprodukt^ åtgärderna ur här ifrågavarande synpunkt vara ändamålsenliga.
Vad angår den föreslagna kursverksamheten måste emellertid statskontoret
finna tvivelaktigt, örn densamma kan lia någon större betydelse i svsselsättningshänseende.

För bedömande av spörsmålet huruvida tillräckliga skäl kunna anses föreligga
att för arbeten, varom nu är fråga, vidtaga en höjning av den bidragsprocent,
som för närvarande utgår, torde vara erforderligt att äga kännedom
om i vilken utsträckning de nu föreliggande möjligheterna att erhålla bidrag
för skogsprodukt^ åtgärder utnyttjas. Någon utredning i detta avseende
har icke förebragts i förevarande ärende. Skulle det emellertid visa sig att
de nu gällande bidragsvillkoren icke erbjuda en tillräcklig stimulans för vidtagande
av här ifrågavarande åtgärder, är givetvis intet att erinra mot en
höjning av bidragsprocenten.

Enligt ämbetsverkets förmenande bör särskilt övervägas, huruvida anledning
föreligger att låta aktiebolagen, som eljest icke åtnjuta statsbidrag, komma
i åtnjutande av de förmånligare bidragsvillkoren.

Vad angår de av skogsstyrelsen föreslagna villkoren för .statsbidrag har
statens arbetsmarknadskommission erinrat, att kommissionen i regel vid beviljande
av statsbidrag ur arbetslöshetsmedel följde den principen, att därest
ordinarie normer funnos fastställda för statsbidrag, bidrag beviljades ur arbetslöshetsmedel
enligt dessa normer. Med hänsyn till de speciella skäl, som
skogsstyrelsen anfört för högre bidrag än de normala, då arbetena skulle
igångsättas i arbetslöshetslindrande syfte, funne sig emellertid kommissionen
kunna tillstyrka skogsstyrelsens alternativ II i fråga om dylika bidrag.

Beträffande den av styrelsen föreslagna kursverksamheten har kommissionen
erinrat därom, att frågan om yrkesutbildning i samband med en fredskris
numera vöre föremål för en av Kungl. Maj:t anbefalld utredning genom överstyrelsen
för yrkesutbildning. Det syntes kommissionen nödvändigt, att frågan
örn skogens yrkesutbildningsproblem icke löstes som en isolerad fråga
utan upptoges i samband med sagda utredning. Detta vore angeläget särskilt
med hänsyn till nödvändigheten att finna enhetliga principer såväl i
fråga om handhavandet av dylik verksamhet som beträffande det sätt, varpå
arbetslösa skulle erhålla sin försörjning under kurstiden.

Liksom statskontoret ha flera skogsvårdsstyrelser ställt sig tveksamma
gentemot lämpligheten att som ett led i arbetslöshetens bekämpande anordna
kurser dels för yrkesutbildning av skogsarbetare samt av ynglingar, vilka
tänkte ägna sig åt skogsmannayrket, dels ock i skogsvård för ägare av mindre
fastigheter och deras söner. Bortsett från att denna verksamhet icke kunde
komma att få någon nämnvärd betydelse för lindrande av arbetslöshet
och att verksamheten måste bliva förhållandevis dyrbar, har den även av
den anledningen ansetts olämplig, att varje kurs komme att binda förhållandevis
stort antal lärarkrafter och instruktörer, vilka kunde utnyttjas på ett
mera effektivt sätt.

Enligt skogsvårdsstgrelsens i Östergötlands län uppfattning borde bidrags -

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

39

procenten för skogsdikning och skogsodling icke sättas lägre än för byggande
av stamvägar utan, om icke högre, åtminstone lika. Några bärande skäl
funnos ej heller, varför bidraget till byggande av annan skogsväg än stamväg
skulle vara lägre än bidraget till byggande av stamväg. Samma skogsvårdsstyrelse
har vidare avstyrkt förslaget, att till vissa personer skulle kunna
utgå tilläggsbidrag med angiven procent. Gällande bestämmelser om olika
bidragsprocent till skilda kategorier av skogsägare hade nämligen visat sig
mycket svåra att rättvist tillämpa och hade vållat misshälligheter mellan
olika intressenter i samma företag.

Liknande synpunkter ha även framförts av skogsvårdsstgrelsen i Värmlands
län.

Skogsvårdsstgrelsen i Blekinge län har framhållit betesanläggningar som
ett särskilt lämpligt arbetslöshetsobjekt i detta län.

I enlighet med vad skogsvårdsstgrelsen i Malmöhus län uttalat borde vid
skogsodling med ädla lövträd med hänsyn till kostnaderna utgå ett tilläggsbidrag
örn 15 procent.

Skogsvårdsstgrelsen i Göteborgs och Bohus län har föreslagit, att statsbidrag
till skogliga beredskapsarbeten, avsedda att utföras med anlitande av
särskilt anlitad arbetskraft, borde utgå med summan av grund- och tilläggsbelopp,
sålunda för dikning, skogsodling och byggande av annan skogsväg
än stamväg med 75 procent samt för byggande av stamväg med 85 procent
av kostnaderna. Då skogsodlingsarbetet torde få sin största omfattning hos
skogsvårdsstyrelser med i allmänhet mindre goda ekonomiska resurser, har
nämnda skogsvårdsstyrelse vidare förordat, att på plantskoledrift eventuellt
uppkommande förlust skulle helt täckas av statsmedel.

Skogsvårdsstgrelsen i Gävleborgs län har framhållit angelägenheten av
att möjligheter skapades för ett enklare syneförfarande enligt enskilda väglagen,
när fråga vore om skogsvägar, och att därvid hänsyn toges till dessa
vägars speciella natur som transportleder för huvudsakligen skogsprodukter.
Vid beviljande av byggnadsbidrag till skogsvägar torde vidare villkoret angående
lagakraftvunnen förrättning rörande vägens byggande och underhåll
böra borttagas.

Liknande synpunkter ha framförts av skogsvårdsstgrelsen i Kopparbergs
län.

Departementschefen.

Av de utredningar som verkställts av 1942 års jordbrukskommitté och
skogsstyrelsen framgår, att inom såväl jordbruket som skogsbruket i betydande
omfattning finnas arbetsobjekt, som äro lämpade för sysselsättning av
arbetslösa. Såsom dylika arbetsobjekt inom jordbrukets område har jordbrukskommittén
angivit Iliand annat arbeten avseende förbättring av bostäder
och ekonomibyggnader, gödselvårdsanläggningar, avdikningar, täckdikningar,
betesförbättringar, nyodlingar, slenröjningar, avloppsförbättringar
och jordkörningar samt jordanskaffningsföretag i Norrland. Skogsstyrelsen

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

har som lämpliga arbetsobjekt inom skogsbrukets område framhållit torrläggningsåtgärder,
skogsodlingar och röjningar ävensom skogsväg- och flottledsbyggnader.
Samtliga nu nämnda arbeten äro av sådan karaktär, att ett
utförande av desamma medför en ökning av jordbrukets eller skogsbrukets
produktivitet.

Vid medelstora och större brukningsdelar torde i icke obetydlig utsträckning
förefinnas arbetsmöjligheter i form av förbättringsarbeten, som kunna
sysselsätta ett avsevärt antal arbetslösa. Vid sidan härav finnes emellertid ett
flertal brukningsdelar av den ringa storlek, att de förbättringsarbeten som
där kunna komma i fråga huvudsakligen endast erbjuda arbetstillfällen åt
brukaren och medlemmar av dennes hushåll. I den mån innehavare av dessa
mindre jordbruk förlora de arbetstillfällen utanför den egna gården som
äro nödvändiga för deras försörjning, bereda ifrågavarande förbättringsarbeten
sysselsättning i hemorten.

De förut berörda förbättringsarbetena på jordbrukets och skogsbrukets områden
synas alltså erbjuda en betydande arbetsreserv, vilken lämpligen kan
komma till användning för arbetslöshetens bekämpande. Med hänsyn härtill
har jag för avsikt att förorda att å den allmänna beredskapsstat, som är avsedd
att framläggas för innevarande års riksdag, upptagas anslag dels till
förbättringsarbeten på jordbrukets område och dels till förbättringsarbeten
på skogsbrukets område. För förstnämnda ändamål ämnar jag förorda ett
belopp av 24 000 000 kronor och för sistnämnda ändamål ett belopp av
7 000 000 kronor. Därjämte har jag för avsikt att föreslå att ett belopp av
1 000 000 kronor upptages å beredskapsstaten för bidrag till byggande av
cykelstigar. Från anslaget till förbättringsarbeten på jordbrukets område
synas böra bland annat utgå bidrag till förbättring av ekonomibyggnader,
gödselvårdsanläggningar, avdikningsföretag, täckdikningsföretag, betesförbättringar,
nyodlingar, stenröjningar, jordkörningar och avloppsförbättringar.
Från skogsanslaget torde böra beviljas bidrag till torrläggningsåtgärder,
skogsodlingar och röjningar ävensom skogsväg- och flottledsbyggnader.
Härvid synes även lämpligt, att den av skogsstyrelsen ifrågasatta utsträckningen
av bidragsverksamheten för åstadkommande av snabbare reproduktion
i Norrland kan genomföras. Hinder torde icke heller böra möta
att anordna den av skogsstyrelsen angivna kursverksamheten. Emellertid
bör härvid beaktas vad arbetsmarknadskommissionen i sitt yttrande uttalat.

Såsom framgår av det förut anförda stöder staten för närvarande i viss
utsträckning utförandet av förbättringsarbeten av nyssberört slag dels genom
lån på förmånliga villkor och dels genom bidrag utan återbetalningsskyldighet.
Den i det föregående lämnade redogörelsen för nu tillämpade bidragsgrunder
ger vid handen att beträffande åtgärder å jordbrukets område, bidrag
i allmänhet endast utgår till det mindre jordbruket och att tillgängliga
anslagsmedel i första hand fördelas efter behovsprincipen. I fråga örn
vissa åtgärder å skogsbrukets område har föreskrivits, att bidrag icke må
utgå till aktiebolag. Givet är att bidragsgrunderna icke utformats med särskild
tanke på att arbetena skola användas för arbetslöshetens bekämpande.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 264.

41

Vid ett utnyttjande av dessa arbeten för arbetslöshetens bekämpande kan
det tänkas komma att visa sig lämpligt att vissa ändringar vidtagas med avseende
å bidragstilldelningen. En viss fördyring liksom ock andra olägenheter
torde nämligen understundom kunna komma att uppstå för fastighetsinnehavarén,
örn arbetena skola igångsättas i större skala inom kortare tidrymd.
För att vid behov snabbt få i gång arbetena böra bidragsvillkoren vara sådana
att vederbörande fastighetsinnehavare finner det ändamålsenligt att just vid
den önskade tidpunkten utföra arbetena. Vid övervägandet av bidragstilldelningen
kan det jämväl visa sig påkallat att taga hänsyn till det förhållandet,
att bidragen till innehavarna av de mindre brukningsdelarna, vilka vid
en arbetslöshetskris bliva partiellt arbetslösa, måste i viss utsträckning ersätta
den arbetsförtjänst, som de tidigare erhållit genom arbetet utom det egna jordbruket.
De av skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län uttalade farhågorna att
en förbättring av bidragsgrunderna kunde medföra att den nu pågående verksamheten
med stöd av de nuvarande bidragen skulle hämmas finner jag
överdrivna. Såsom jag förut framhållit avses med de förmånligare bidragen
att i huvudsak täcka merkostnaderna för arbetenas utförande. Därest en
viss återhållsamhet i verksamheten skulle uppkomma, torde detta i varje fall
i nuvarande läge icke medföra någon egentlig olägenhet. Jag vill här framhålla
att, därest en höjning av bidragen skulle visa sig nödvändig, denna är
av extraordinär natur och betingad av en krissituation. I ett gynnsamt sysselsättningsläge
bör åter en sänkning av bidragen ske. Investeringsutredningen
har i sitt yttrande ifrågasatt, huruvida icke den höjning av bidragsbeloppen
som kunde finnas erforderlig borde utgå från ett särskilt anslag och således
någon ändring icke skulle vidtagas i gällande bidragsgrunder. Ehuru vissa
skäl tala för en dylik anordning, torde densamma emellertid ur administrativa
synpunkter komma att föranleda så stora olägenheter och sådan omgång
vid ifrågavarande ärendes behandling, att jag icke är böjd för att i första
hand beträda denna väg. Med hänsyn till det anförda anser jag möjlighet
böra finnas att i vissa lägen företaga jämkningar i bidragsgrunderna. Därest
det skulle visa sig nödvändigt att ändra bidragsgrunderna, torde i princip
kunna godtagas den lösning av bidragsfrågan, som 1942 års jordbrukskommitté
och skogsstyrelsen framlagt.

Beträffande storleken av bidragen och den närmare utformningen av bidragsbes
lämmel serna i övrigt torde stora svårigheter föreligga att nu annai
än i huvuddrag laga slutlig ståndpunkt till dessa spörsmål. Ett flertal olika
faktorer, vilka för närvarande icke kunna överblickas, inverka på ett dylikt
ståndpunkt stagande. Det är sålunda icke möjligt att med någon större säkerhet
bedöma den befarade arbetslöshet skrisens storlek eller den tidpunkt, vid
vilken densamma kommer att sätta in. Omfattningen av åtgärderna måste
uppenbarligen bliva olika allt efter krisens styrka. I betraktande härav anser
jag mest ändamålsenligt att i nuvarande läge endast uppdraga de allmänna
riktlinjerna för dessa frågors lösning saint därvid angiva den ram, inom vilken
bidragstilldelningen bär ske.

1 fråga örn bidragens storlek torde en differentiering av bidragen på sätt

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 264.

4

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

1942 års jordbrukskommitté föreslagit måhända giva möjligheter till en smidigare
anpassning efter förhållandena i de särskilda fallen, men å andra sidan
torde tillämpningen av dessa mera invecklade bidragsgrunder komma
att verka tyngande för de bidragsbeviljande organen samt föranleda en icke
obetydlig omgång vid ärendenas behandling. En förenkling av bidragsgrunderna
i anslutning till vad lantbruksstyrelsen ifrågasatt synes därför önskvärd.
Att redan nu bestämma efter vilken procentsats bidragen böra utgå
synes såsom jag förut antytt knappast ändamålsenligt. Emellertid torde de
av lantbruksstyrelsen och av skogsstyrelsen i dess alternativ II angivna procentsatserna
kunna angivas såsom den ram, inom vilken bidragen böra beviljas.
Det torde i övrigt böra få ankomma på Kungl. Maj:t att, under beaktande
av de särskilda förhållanden som föreligga vid det tillfälle då arbetslöshet
uppträder, bestämma grunderna för bidrags tilldelningen. Frågan örn
vid bidragsbeviljandet behovsprövning bör förekomma eller icke torde få avgöras
under hänsynstagande till krisens omfattning och övriga omständigheter.
Såsom lantbruksstyrelsen framhållit torde emellertid, i den mån så är
möjligt, vid beviljandet av bidrag de innehavare av jordbruk, som äro mest
i behov av bidrag, i första hand komma i fråga till erhållande därav. Den
skillnad, som för närvarande i bidragshänseende upprätthålles mellan bolag
och enskilda skogsägare, torde vid arbetslöshet kunna bortfalla. Med hänsyn
till ändamålen med ifrågavarande bidrag torde såsom regel böra gälla
att de arbeten, till vilkas utförande bidragen lämnas, verkställas inom viss
icke alltför lång tid; i allmänhet synas de böra vara slutförda inom ett år från
bidragets beviljande. Möjlighet att meddela dispens bör emellertid förefinnas
för vederbörande bidragsbeviljande myndighet.

Beträffande bidragsverksamhetens handhavande synes enligt min mening
en viss decentralisation böra eftersträvas. Att förlägga beslutanderätten i förevarande
fråga till arbetsmarknadskommissionen, vilket ur principiella synpunkter
måhända skulle te sig naturligt, låter sig av praktiska skäl icke göra.
Samråd bör emellertid äga rum med arbetsmarknadskommissionen och de
lokala arbetsmarknadsorganen. Såvitt angår verksamheten på jordbrukets
område synes hushållningssällskapens medverkan nödvändig. I likhet med
jordbrukskommitténs majoritet och lantbruksstyrelsen anser jag med hänsyn
till de stora arbetsuppgifter som för närvarande åvila egnahemsorganen i
fråga om inventeringar och kompletteringar av ofullständiga jordbruk lämpligast
att även understödsverksamheten med avseende å förbättring av ekonomibyggnader
tills vidare alltjämt handhaves av hushållningssällskapen. I
den mån så finnes påkallat bör även samarbete komma till stånd med egnahemsorganen.
Att ett dylikt samarbete upprätthålles är av stor betydelse för
att undvika att sådana förbättringsåtgärder vidtagas, som framdeles vid en
rationalisering av det mindre jordbruket kunna finnas mindre lämpliga. Det
torde kunna övervägas, att beträffande skogsvårdsåtgärder överlämna beslutanderätten,
vilken för närvarande åvilar Kungl. Majit, till skogsstyrelsen.
Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter
i nu berörda hänseenden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

43

Som jordbrukskommittén föreslagit bör till ifrågavarande arbeten på jordbrukets
område kunna beviljas jämväl lån. Därvid synas böra gälla i huvudsak
de av jordbrukskommittén föreslagna villkoren. Det torde även härutinnan
få ankomma på Kungl. Majit att i samband med fastställandet av
bidragsgrunderna meddela närmare föreskrifter i ämnet. För ändamålet synes
emellertid icke böra inrättas en särskild lånefond, utan lånen torde
böra utgå från redan förefintliga lånefonder, därvid lån för förbättring av
ekonomibyggnader lämpligen kunna beviljas från gödselvårdslånefonden.

Liksom skogsstyrelsen anser jag, att statsbidrag till skogsvägsföretag och
lån från skogsväglånefonden under en arbetslöshetskris i vissa fall böra tillsammans
kunna uppgå till hela kostnaden för företaget.

I enlighet med vad jag sålunda förordat torde bemyndigande böra inhämtas
för Kungl. Majit att fastställa grunder rörande statsunderstöd för utförande
av förbättringsarbeten på jordbrukets och skogsbrukets områden, att
vid arbetslöshet gälla under nästa budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig angivna riktlinjer för budgetåret 1944/45
fastställa grunder för utlämnande av statsunderstöd vid arbetslöshet
till vissa förbättringsarbeten på jordbrukets och
skogsbrukets områden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Carl D. Ossmark.