Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
1
Nr 262.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till prisrabattering
å vissa livsmedel m. m.; given Stockholms
slott den 21 april 1944.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Axel Gjöres.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Näjd Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 21 april 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,
Rubbestad.
Efter gemensam beredning nied statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres.
I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkterna 31 och 32) har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1944/45 beräkna dels till Prisrabattering å vissa livsmedel
ett anslag av 110 000 000 kronor, dels ock till Förmalningsersättningar
ett förslagsanslag av 37 000 000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla dessa
frågor, vilka därvid lämpligen torde böra behandlas var för sig.
Prisrabattering å vissa livsmedel.
Nu gällande bestämmelser angående prisrabattering å matfett och mjölk
m. m., vilka utformats i anslutning till uttalanden av 1942 års riksdag, återfinnas
i kungörelsen den 20 november 1942 (nr 877). Bestämmelserna, vilka
genom kungörelsen den 5 november 1943 (nr 774) så tillvida ändrats, alt
tidigare gällande åldersgränser för de kategorier förbrukare, som skola
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 262. 1
o
Kungl. Maj-.ts proposition nr 262.
vara berättigade att utan behovsprövning erhålla rabattkort, framflyttats
ett år, innehålla i huvudsak följande.
1) Rabattkort för såväl matfett som mjölk tilldelas utan behovsprövning
sådana svenska medborgare, som äro födda efter den 31 december 1927
eller före den 1 januari 1877, under förutsättning att vederbörande själv,
eller, i fråga om barn, dettas föräldrar vid 1943 års taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt icke upptagits för ett beskattningsbart belopp,
överstigande 750 kronor, eller för en skattepliktig förmögenhet, överstigande
10 000 kronor, eller brukar jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde av
mer än 10 000 kronor. Från denna regel göras dock två undantag, det ena
i syfte att öppna möjlighet till erhållande av rabattkort även i sådana fall,
där den skattepliktiga förmögenheten eller värdet av den brukade jordbruksfastigheten
är större än nu nämnts men å andra sidan vederbörandes
beskattningsbara belopp är mycket lågt, och det andra i syfte att bereda föräldrar
med minst två barn möjlighet att erhålla rabattkort för barnen, även
då vederbörandes beskattningsbara belopp något överstiger 750 kronor.
Enligt det första undantaget äger nu avsedd person erhålla rabattkort
under förutsättning dels att den skattepliktiga förmögenheten respektive
taxeringsvärdet å jordbruksfastigheten ej överstiger 20 000 kronor och dels
att det vid 1943 års taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt upptagna
beskattningsbara beloppet ej överstiger 250 kronor. Enligt det andra
undantaget erhålles rabattkort för barn under förutsättning dels att det
beskattningsbara beloppet ej överstiger 1 000 kronor och dels att föräldrarna
ha minst två efter den 31 december 1927 födda barn. Beträffande
person, som är gift och sammanlever med sin make, gäller vad här nyss
sagts om beskattningsbart belopp och skattepliktig förmögenhet makarnas
sammanlagda beskattningsbara belopp och sammanlagda skattepliktiga förmögenhet.
Vad i denna punkt sagts örn personer, som äro födda före den 1 januari
1877, gäller även yngre personer, som uppbära tilläggspension enligt lagen
örn folkpensionering eller invalidunderstöd jämlikt förordningen den 28
juni 1935 örn invalidunderstöd.
2) Tilldelning av rabattkort till andra svenska medborgare än som avses
i punkt 1 (d. v. s. lill svenska medborgare, som äro födda under något av
åren 1877—1927 och ej uppbära tilläggspension eller invalidunderstöd,) får
ske utan särskild behovsprövning endast i följande fall:
a) Äkta makar, vilka sammanleva med varandra, tilldelas vardera ett
rabattkort för matfett under förutsättning dels att de ha eget hushåll och
dels att de icke vid 1943 års taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
tillsammans upptagits för ett beskattningsbart belopp, överstigande 500
kronor, eller för en skattepliktig förmögenhet, överstigande 10 000 kronor,
eller bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde, överstigande 10 000
kronor.
b) Ogift person tilldelas ett rabattkort för matfett under förutsättning dels
att han har eget hushåll och dels att han icke vid 1943 års taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt upptagits för ett beskattningsbart belopp,
överstigande 500 kronor, eller för en skattepliktig förmögenhet, överstigande
10 000 kronor, eller brukar jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde,
överstigande 10 000 kronor. Vad nu sagts om ogift person gäller även
änkling, änka eller make, som icke sammanlever med andra maken.
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
3
Även för personer inom denna åldersgrupp finnes en undantagsbestämmelse,
avsedd för sådana fall, där den skattepliktiga förmögenheten eiler
värdet av den brukade jordbruksfastigheten visserligen är större än 10 000
kronor men där å andra sidan det beskattningsbara beloppet är mycket
lågt. Enligt denna undantagsbestämmelse skall rabattkort för matfett tilldelas
här avsedd person, under förutsättning dels att vederbörande har eget
hushåll, dels att den skattepliktiga förmögenheten respektive taxeringsvärdet
å den brukade jordbruksfastigheten ej överstiger 20 000 kronor och dels
att det vid 1943 års taxering upptagna beskattningsbara beloppet ej överstiger
250 kronor.
3) Beträffande de i punkterna 1 och 2 upptagna fallen, där taxeringsvärdet
å jordbruksfastighet är av betydelse för brukarens eller honom närstående
persons rätt till rabattkort, har särskilt föreskrivits, att hänsyn icke
skall tagas till den del av taxeringsvärdet, som får anses belöpa på sådan
egendom, vars avkastning brukaren icke äger tillgodogöra sig.
4) Personer, som ej enligt här återgivna regler äro berättigade till rabattkort
utan behovsprövning, kunna efter prövning i varje enskilt fall erhålla
sådant kort, då med hänsyn till särskilda omständigheter synnerligt behov
därav finnes föreligga.
5) För arrendatorer och dem närstående personer finnes slutligen i visst
fall möjlighet att erhålla rabattkort efter behovsprövning, som sker efter
mindre stränga regler än som angivits i punkten 4. Livsmedelskommissionen
har nämligen föreskrivit, att, därest arrendators eller honom närstående
persons rätt att erhålla rabattkort är beroende av taxeringsvärdet på den
arrenderade fastigheten, kristidsstyrelse må, därest verkligt behov av prisrabattering
prövas föreligga, tilldela vederbörande rabattkort, oaktat fastighetens
taxeringsvärde eller den del därav, som enligt bestämmelserna i punkten
3 skall anses belöpa på arrendatorn, är högre än det medgivna. Givetvis
skall vederbörande helt fylla förutsättningarna i övrigt för erhållande av
rabattkort.
Utdelning av rabattkort i enlighet med nu nämnda bestämmelser ägde rum
första gången med början i december 1942 och andra gången med början
i november 1943.
Beträffande rabattbeloppen må här erinras, att dessa år 1942, i samband
med att inkomst- och förmögenhetsgränserna för tilldelning av rabattkort
utan behovsprövning sänktes, höjdes i fråga om maltfett från 1 krona 50 öre
till 2 kronor per kilogram och i fråga om mjölk från 10 till 15 öre per
liter.
I skrivelse den 31 mars 1944 har statens livsmedelskommission avgivit
förslag för nästa budgetår rörande medelsanvisning för prisrabattering å
vissa livsmedel.
Kommissionen har till en början meddelat, att en sammanställning av
inkomna redovisningar rörande den utdelning av rabattkort, som ägde rum
med början i december 1942, utvisade, att antalet utdelade kort varit ungefär
följande.
Rabattkort för matfett till producenter ...................... 728 000
» » » > icke-producenter .................. 2 007 000
Summa rabattkort för matfett 2 735 000
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
Rabattkort för mjölk till producenter ...................... 403 000
» » » » icke-producenter .................. 1113 000
Summa rabattkort för mjölk 1 516 000
Vad angår den sista utdelningen av rabattkort förelåge, upplyser kommissionen,
uppgifter sammanställda beträffande de kort, som utdelats under
tiden november 1943—januari 1944. Det antal, som totalt bomme att utdelas,
kunde emellertid förväntas komma att bli några procent högre än
antalet under nämnda tid utdelade kort. Om antalet efter de första tre månaderna
tillkommande kortinnehavare procentuellt bleve detsamma som vid
närmast föregående kortutdelning, kunde följande antagande göras rörande
det slutliga resultatet av den senaste utdelningen.
Rabattkort för matfett till producenter ...................... 708 000
» » » » icke-producenter .................. 1712 000
Summa rabattkort för matfett 2 420 000
Rabattkort för mjölk till producenter ...................... 403 000
» » » » icke-producenter .................. 1 040 000
Summa rabattkort för mjölk 1 443 000
I anslutning härtill anför kommissionen.
I de beträffande rabattkort för matfett angivna siffrorna äro icke inräknade
sådana särskilda rabattkort för matfett, som utdelas till statavlönade
och med dem jämställda personer, vilka befinna sig i sådana ekonomiska
omständigheter, att de skulle varit berättigade till rabattkort för mjölk, men
som icke kunna utnyttja rabattkort för mjölk på grund av att deras behov
av mjölk tillgodoses i annan ordning än genom inköp och att de ej heller
behöva inköpa sådana andra varor (fodermedel, utsädesspannmål, konstgödselmedel
och kalk), som i vissa fall få inköpas mot rabattkort för mjölk.
Antalet av dessa rabattkort uppgick vid den utdelning, som började i december
1942, till cirka 37 500, och beräknas vid den senaste utdelningen
komma att uppgå till omkring 50 000. ökningen torde bero på att ifrågavarande
kort ej voro allmänt kända under den förra utdelningen och att
följaktligen en del personer, som voro berättigade till sådana kort, ej alls
uttogo några kort eller i stället uttogo rabattkort för mjölk.
Antalet rabattkortsinnehavare har alltså undergått följande procentuella
förändringar i förhållande till tiden före november 1943.
Minskning eller
ökning
Rabattkort för matfett till producenter .................... — 2,7
» » » » icke-producenter ................ —14,7
» » » » statavlönade m. fl..............+ 33,3
» » mjölk » producenter ................... ± 0
» » » » icke-producenter ...............— 6,5
Som synes har antalet rabattkortsinnehavare nedgått ej oväsentligt bland
icke-producenter, under det att i fråga om producenter läget är i stort sett
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
5
oförändrat. Då bestämmelserna angående tilldelning av rabattkort ej undergått
några nämnvärda förändringar, måste nedgången väsentligen bero på
en höjning av den allmänna nominella inkomstnivån för icke-producenter.
Kommissionen har verkställt vissa beräkningar för att konstatera, hur
rabattkorten inom de olika kristidsstyrelseområdena procentuellt fördela sig
på producenter och icke-producenter. Härom anför kommissionen.
Till grundval vid dessa beräkningar har tagits den fördelning av befolkningen
mellan producenter och icke-producenter, som framkommit vid en
hösten 1943 verkställd utdelning av inköpskort för matfett m. m. Vid denna
utdelning utdelades särskilda kort för producenter och särskilda kort för
icke-prodncenter. Till producenter skulle enligt utdelningsbestämmelserna
hänföras innehavare av brukningsdelar, varå regelbundet finnas en eller
flera kor, samt medlemmar av sådana personers hushåll. Övriga personer —
däribland även lantarbetare — hänfördes till icke-producenter. Med ledning
av det antal kort av olika slag, som utdelades vid denna utdelning, har vid
nu förevarande beräkningar antalet producenter uppskattats till 1 690 000
och antalet icke-producenter till 4 768 000.
Det antal rabattkort för matfett (med undantag av rabattkort för matfett
till statavlönade m. fl.), som enligt ovan angivna siffror beräknas komma att
bliva gällande under år 1944, motsvarar i fråga om rabattkorten för ickeproducenter
35,9 procent av hela antalet icke-producenter och i fråga om
rabattkorten för producenter 41,9 procent av hela antalet producenter. Det
relativa antalet växlar inom de olika kristidsstyrelseområdena för icke-producenter
mellan lägst 13,1 procent i Stockholms stad och 27,8 procent i Stockholms
län samt högst 55,3 procent i Kalmar läns norra kristidsstyrelseområde
och för producenter mellan lägst 20,G procent i Malmöhus läns södra kristidsstyrelseområde,
och högst 65,2 procent i Norrbottens läns kristidsstyrelseområde.
Det sammanlagda antalet rabattkort för mjölk och rabattkort för matfett
till statavlönade m. fl., som beräknas bli gällande under år 1944 (rabattkorten
för matfett till statavlönade m. fl. jämställas här med rabattkort för
mjölk, eftersom de utdelas i stället för dylika kort) motsvarar beträffande
rabattkorten för mjölk till icke-producenter och rabattkorten för matfett till
statavlönade m. fl. 22,8 procent av hela antalet icke-producenter och i fråga
om rabattkorten för mjölk till producenter 23,9 procent av hela antalet producenter.
Det relativa antalet växlar här för icke-producenter mellan lägst
9,2 procent i Stockholms stad och 18,0 procent i Stockholms läns kristidsstyrelseområde
samt högst 33,5 procent i Kalmar läns norra kristidsstyrelseområde
och för producenter mellan lägst 11,0 procent i Malmöhus läns
södra kristidsstyrelseområde och högst 44,9 procent i Norrbottens läns kristidsstyrelseområde.
Av de sålunda verkställda beräkningarna framgår, att antalet rabattkortsinnehavare
beträffande matfett är ej oväsentligt större bland producenter än
bland icke-producenter, under det att i fråga örn mjölk antalet rabattkortsinnehavare
är ungefärligen lika stort bland producenter som bland ickeproducenter.
För alt erhålla kännedom örn kristidsstyrelsernas erfarenheter av och synpunkter
på rabatteringsbestämmclserna har livsmedelskommissionen från
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
samtliga 33 kristidsstyrelser i riket inhämtat yttrande, huruvida och i vad
mån ändring i gällande rabatten ngsbestämmelser lämpligen borde äga rum.
Av yttrandena synes framgå, att flertalet kristidsstyrelser funnit de nu gällande
bestämmelserna i stort sett tillfredsställande. I ej mindre än 21 av de
inkomna svaren anges nämligen — bortsett från detaljerinringar — att de nu
gällande tilldelningsbestämmelserna fungerat i stort sett tillfredsställande och
böra bibehållas även under nästa budgetår. I ett av dessa svar uttalas dock,
att de nuvarande inkomstgränsema möjligen äro tilltagna i överkant, och i
ett annat av svaren, att rabattbeloppen böra minskas.
Beträffande innehållet i övrigt i de avgivna yttrandena anför kommissionen.
5 kristidsstyrelser ha ifrågasatt smärre jämkningar i tilldelningsgrunderna
för viss eller vissa av de befolkningsgrupper, som nu äro berättigade till
rabattkort, men i övrigt ej gjort någon erinran av principiell art mot det gällande
rabatteringssystemet. Av de nu avsedda kristidsstyrelserna anser en,
att nu gällande bestämmelser äro väl förmånliga för äkta makar nied eget
hushåll och föreslår för dem sådan ändring, att inkomstgränsen sättes till ett
beskattningsbart belopp av 250 kronor och förmögenlietsgränsen till en
skattepliktig förmögenhet av 15 000 kronor. En kristidsstyrelse förordar begränsning
av tilldelningen av rabattkort till personer i de arbetsföra åldrarna.
En annan kristidsstyrelse förordar, att inkomstgränsen för personer, som
äro födda före den 1 januari 1877, skall sänkas från 750 till 500 kronor,
under framhållande av att behovet av rabattkort vid ett och samma beskattningsbara
belopp icke synes vara större för personer, som äro födda före den
1 januari 1877, än för personer, vilka tillhöra årsklasserna 1877—1927. En
kristidsstyrelse föreslår skärpning av nuvarande bestämmelser för erhållande
av rabattkort med avseende å personer, som äro ägare av jordbruksfastighet,
men har i övrigt icke några erinringar att framställa mot nuvarande
grunder för tilldelning av rabattkort. En kristidsstyrelse föreslår slutligen
för medlemmar av producenthushåll en sänkning av de nuvarande inkomstoch
förmögenhetsgränserna samt för medlemmar av icke-producentliushåll
en omläggning av rabattbeloppen i syfte att särskilt gynna makar med
flera barn.
I de 7 återstående yttrandena påkallas ändringar i de nu gällande tilldelningsbestämmelsema
i syfte att minska antalet rabattkortsinnehavare. En
kristidsstyrelse påyrkar sålunda, att all tilldelning skall ske efter individuell
behovsprövning, under det att sex kristidsstyrelser uttala sig mera allmänt för
en skärpning av tilldelningsbestämmelserna i syfte att endast verkligt behövande
skola bli berättigade till rabattkort.
I några av yttrandena beröres särskilt frågan, hur de nuvarande bestämmelserna
verkat för medlemmar av producenthushåll. I vissa av dessa yttranden
påpekas, att den gräns, som består däri, att vederbörande ej erhåller
rabattkort utan särskild behovsprövning, om värdet av den av honom brukade
jordbruksfastigheten överstiger 10 000 respektive 20 000 kronor, innebär
en orättvisa mot jordbrukarna, eftersom den ej tar någon hänsyn till
skuldbelastningen å jordbruksfastigheten, och föreslås fördenskull slopande
av nämnda gräns. I andra yttranden göres åter gällande, att jordbrukarna
genom att taxeringsvärdena å jordbruksfastigheterna ofta ligga avsevärt under
de verkliga värdena komma i en alltför gynnad ställning beträffande för
-
7
Kungl. May.ts proposition nr 262.
mögenhetsgränsen. I ett par av sistnämnda yttranden framhålles emellertid
samtidigt, att det synes svårt att finna ett system, varigenom de påtalade
olägenheterna kunna avhjälpas.
En fullständigare redogörelse för innehållet i kristidsstyrelsernas yttranden
finnes bifogad kommissionens förevarande skrivelse. Redogörelsen torde
såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet.
Kommissionen erinrar härefter örn att i den berättelse, som två av krisrevisionen
särskilt tillsatta granskningsmän i december 1943 avgivit rörande
av dem verkställd granskning av livsmedelskommissionens verksamhet och
därmed sammanhängande frågor, granskningsmännen uttalade, att en
mycket utbredd mening inom landet vore, att rabattkort alltjämt utlämnades
i alltför stor utsträckning till personer, som knappast kunde anses vara i
behov därav. Granskningsmännen förordade även, att en omprövning av
grunderna för tilldelning av rabattkort verkställdes samt att därvid skärpta
bestämmelser och framför allt en mera noggrann behovsprövning infördes.
Granskningsmännen uttalade vidare, att kretsen av de personer, som ägde
erhålla rabattkort för matfett, närmast syntes böra begränsas till att avse
samma personer, som nu ägde erhålla rabattkort för mjölk.
I anslutning härtill framhåller kommissionen, att kommissionen i sin skrivelse
till Kungl. Majit den 9 april 1943 med förslag till medelsanvisning för
prisrabattering under innevarande budgetår hade angivit, att eli av huvudsyftena
med de i december 1942 införda rabatteringsbestämmelserna, vilka
innebure vissa inskränkningar i kretsen av de rabattberättigade, varit att
begränsa kretsen till verkligt behövande. I vad mån ett dylikt mål kunde
förverkligas, berodde, fortsätter kommissionen, emellertid i liög grad på det
system, efter vilket tilldelningen av rabattkort skedde. Valet stöde bär mellan
en tilldelning enbart efter individuell behovsprövning och tilldelning
huvudsakligen efter schematiska regler. Granskningsmännen syntes anse, att
det förra systemet borde tillämpas. Livsmedelskommissionen hade däremot
hittills intagit den ståndpunkten, att tilldelningen av rabattkort i första rummet
borde ske efter schematiska regler. Anledningen härtill hade främst
varit, att kommissionen ansett, att en prövning i varje särskilt fall av behovet
av rabattkort skulle ställa så stora krav på kristidsnämnderna, att det
knappast kunde förväntas, att de skulle kunna gå i land därmed. Ett system
med genomgående tilldelning efter individuell behovsprövning skulle dessutom,
med hänsyn till det stora antalet myndigheter, som i första hand
skulle handlägga dessa ärenden, säkerligen komma alt medföra, alt tilldelningen
skulle ske efter mycket olika grunder. För de överordnade kristidsorganen,
närmast då kristidsstyrelserna, skulle det knappast bli möjligt
att på ett effektivt sätt ingripa i sådana fall, där kristidsnämnd beviljat
rabattkort utan tillräckliga skäl, och de överordnade organen .skulle dessutom
bli överhopade med besvär över avslagna ansökningar, vilka besvär
dessa organ skulle lia svårt att avgöra på eli enhetligt sätt. Ett frångående
8
Kungl. Mcij:ts proposition nr 262.
av det hittills tillämpade systemet och en övergång till ett system med
behovsprövning i varje särskilt fall — vilket granskningsmännen närmast
syntes ha åsyftat — torde därför icke böra ske, såvida icke synnerligen
vägande skäl talade därför. Så syntes dock icke vara fallet.
Det hittills tillämpade tilldelningssystemet torde därför, anser kommissionen,
i princip alltjämt böla bibehållas, varvid man emellertid givetvis borde
söka att avväga inkomst- och förmögenhetsgränserna för de olika rabattkategorierna
så, att de fall, där tilldelning av rabattkort skedde till personer,
som ej vore i verkligt behov därav, bleve så få som möjligt.
Örn man övervägde, huruvida de nu gällande tilldelningsbestämmelserna
kunde anses fylla de krav, som ur nu angivna synpunkt måste ställas på
desamma, borde observeras, framhåller kommissionen, att de till kommissionen
inkomna yttrandena icke gåve belägg för granskningsmännens uttalande,
alt det vore en allmänt utbredd mening i landet, att rabattkort i alltför
stor utsträckning utlämnades till personer, som knappast kunde anses vara i
behov därav. Av de inkomna yttrandena från rikets 33 kristidsstyrelser hade
nämligen som förut nämnts i 21 fall ej gjorts några erinringar mot huvuddragen
av de nu gällande tilldelningsbestämmelserna, medan 5 kristidsstyrelser
allenast föreslagit skärpning av tilldelningsbestämmelserna beträffande
viss grupp av tilldelningsberättigade. Det är alltså endast i 7 av yttrandena,
s°m en allmän revision av bestämmelserna anses påkallad. Kommissionen
ville emellertid anmärka, att i åtskilliga av de yttranden från kristidsnämnder,
som fogats vid kristidsstyrelsernas yttranden, anförts, att antalet rabaltkortsberättigade
borde minskas. Flertalet av de kristidsnämnder, som yttrat
sig, hade dock förklarat sig belåtna med det nuvarande rabatteringssystemet.
Kommissionen erinrar härefter om att de nu gällande tilldelningsbestämmelserna
tillkommit genom beslut av 1942 års riksdag, och att någon ändring
i desamma ej ifrågasattes av Kungl. Majit eller riksdagen vid behandlingen
av rabatteringsfrågorna år 1943. Levnadskostnaderna för de kategorier av
befolkningen, som enligt de år 1942 antagna rabatteringsreglerna kunde
komma i fråga för erhållande av prisrabattering, hade ej därefter undergått
någon större förändring. Med hänsyn härtill och till att någon allmän uppfattning
örn att antalet rabattkortsinnehavare nu borde ytterligare minskas ej
kommit till uttryck i kristidsstyrelsernas yttranden eller på annat sätt, hade
kommissionen ansett sig ej i år böra föreslå någon allmän skärpning av tilldelningsbestämmelsema.
Kommissionen har härefter behandlat de mera detaljbetonade ändringar i
de nu gällande tilldelningsbestämmelserna, som föreslagits av vissa kristidsstyrelser.
Till en början har kommissionen därvid särskilt framhållit två
synpunkter, som framförts av åtskilliga kristidsstyrelser. Den ena vore, uttalar
kommissionen, att de nuvarande tilldelningsreglerna tillämpats under
en relativt lång tid och att nämnderna hunnit att bliva väl förtrogna med
deras innebörd. Det vore därför önskvärt, att ändringar ej vidtoges i andra
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
9
fall än där tungt vägande skäl talade för desamma, eftersom kristidsnämndernas
arbete givetvis bleve tyngre, ju mer och ju oftare reglerna ändrades.
Den andra synpunkten vore att rabattsystemet ej genom införande av allt
för många specialregler finge göras så komplicerat, att nämnderna hade svårt
att överblicka detsamma. I sistnämnda hänseende hade en kristidsstyrelse
uttalat, att redan det nuvarande systemet vore alltför komplicerat och borde
förenklas.
På i skrivelsen närmare angivna skäl har kommissionen icke funnit sig
höra förorda några av de av kristidsstyrelserna framförda ändringsförslagen.
1 vad gäller bestämmelser av mera rabatteringsteknisk art har kommissionen
emellertid utgått från att uppkomna frågor örn ändringar i dessa bestämmelser
finge av kommissionen upptagas till behandling i samband med
utfärdande av bestämmelser rörande utdelning av rabattkort. I detta sammanhang
anser jag mig endast böra närmare redogöra för ett av de framförda
ändringsförslagen. Örn detta anför kommissionen.
En kristidsstyrelse har begärt sådan ändring i tilldelningsbestämmelserna,
att personer, födda något av åren 1877—1927, i visst fall skulle ha möjlighet
att erhålla rabattkort för mjölk utan behovsprövning. Det fall, som här
avses, är det, då av två makar mannen — på grund av att han är född före
år 1877 eller uppbär tilläggspension -—- innehar båda slagen av rabattkort,
under det att däremot hustrun, enär hon är född efter år 1876 eller uppbär
tilläggspension, endast kan tilldelas rabattkort för matfett. Nämnda kristidsstyrelse
anser, att i dylikt fall möjligheten för hustrun att erhålla rabattkort
för mjölk efter behovsprövning icke är tillfyllest, och föreslår, att i
stället i sådana fall, som nu nämnts, även hustrun skall äga erhålla rabattkort
för mjölk utan behovsprövning, under förutsättning att hon uppnått
exempelvis 60 års ålder och ej har egen inkomst.
Med anledning av den sålunda ifrågasatta ändringen vill kommissionen
först erinra örn att orsaken till att vid införandet av prisrabatteringen å
mjölk denna förmån bestämdes i princip skola tillkomma barn och åldringar
jämte vissa speciella grupper, nämligen sjuka personer, havande kvinnor
och nyblivna mödrar, var att det beträffande dessa befolkningsgrupper
ansågs ur folkhälsosynpunkt särskilt angeläget, att mjölkkonsumtionen trots
den inträdda prisstegringen skulle kunna hållas på en tillfredsställande nivå,
och att man med hänsyn härtill önskade bereda dessa kategorier möjlighet
att inköpa mjölk till ett lågt pris. Motsvarande skäl ansågos däremot ej
föreligga att genom statliga stödåtgärder bereda även den mellanliggande
åldersgruppen samma möjlighet.
Livsmedelskommissionen har vid sammanträde med kommissionens näringssakkunniga
inhämtat yttrande från dessa, huruvida det av näringsfysiologiska
skäl kunde anses motiverat att sänka den nuvarande åldersgränsen
för tilldelning av rabattkort för mjölk åt åldringar till förslagsvis
60 år. De näringssakkunniga lia emellertid förklarat, att ur näringsfysiologiska
synpunkter möjligen en sänkning av åldersgränsen från 67 lill 65 år
kunde anses motiverad men att för personer i åldern 60—65 år vikten av
att mjölkkonsumtionen hölles uppe på en lämplig nivå ej kunde anses större
än för personer under 60 år.
10
Kungl. Majlis proposition nr 262.
Med hänsyn till detta uttalande från de näringssakkunniga synes den
föreslagna utvidgningen av prisrabatteringen å mjölk böra avvisas ur principiella
synpunkter. Härtill kommer att man, om man skulle vilja ge nu
ifrågavarande personer rätt att erhålla rabattkort utan behovsprövning, svårligen
skulle kunna underlåta att lämna även ett flertal andra personer i
åldern 16—67 år samma förmån, då dessa personer givetvis ofta kunna vara
i lika ömmande omständigheter som de av kristidsstyrelsen åsyftade
hustrurna.
Vad angår rabattbeloppens storlek har kommissionen erinrat örn att kommissionens
år 1942 framlagda rabatteringsförslag beträffande matfett inneburit
ett bibehållande av det dittills gällande rabattbeloppet, 1 krona 50 öre
per kilogram. Med hänsyn till den ståndpunkt, som Kungl. Majit och riksdagen
såväl år 1942 som år 1943 intagit i fråga om rabattbeloppen, ansåge
sig kommissionen nu ej böra ifrågasätta någon ändring av dessa. Kommissionen
utginge alltså från att matfettsrabatten skulle utgöra 2 kronor för
kilogram och mjölkrabatten 15 öre för liter.
Beträffande de beräknade kostnaderna för prisrabatterna under innevarande
budgetår bar kommissionen meddelat följande.
Anslaget för prisrabattering för mjölk och matfett för innevarande budgetår
utgör 110 miljoner kronor. De under tiden juli 1943—februari 1944
av Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. och Svenska spannmålsaktiebolaget
utbetalade rabattbeloppen uppgå sammanlagt till 73,9 miljoner kronor,
eller i genomsnitt omkring 9,2 miljoner kronor i månaden. Därest kostnaderna
även under de återstående månaderna skulle uppgå till i genomsnitt
sistnämnda belopp, skulle kostnaden för hela budgetåret bli 110,7 miljoner
kronor. Till vilket belopp kostnaderna i själva verket komma att uppgå, kan
emellertid ej med säkerhet avgöras. Å ena sidan är nämligen att märka, att
antalet rabattkortsinnehavare nedgått ej oväsentligt, sedan de i november
1943 utdelade korten tagits i bruk, och att med hänsyn härtill kostnaderna
under de återstående månaderna borde bli lägre än genomsnittet för juli
1943—februari 1944. Å andra sidan kan emellertid beloppet komma att ökas
därigenom att sådana kuponger, som gälla för inköp av kraftfoder, konstgödsel
o. d, användas och inlösas i större utsträckning under de återstående
månaderna. Det synes emellertid, med häns3rn till att nedgången i antalet
rabattkortsinnehavare ej hunnit återverka på antalet till inlösen insända
kuponger förrän i januari och februari 1944, närmast antagligt, att den
totala kostnaden för prisrabatteringen under innevarande budgetår kommer
att bli något under 110 miljoner kronor.
Kostnaderna för prisrabatteringen under nästa budgetår kunde, uttalar
kommissionen, under antagande att de nuvarande tilldelningsbestämmelserna
bibehölles i huvudsak oförändrade och att inkomstnivån för de befolkningsgrupper,
som här avsåges, icke underginge någon mera betydande förändring
i förhållande till kalenderåret 1943, uppskattas för matfettsrabatteringen
till (2 470 000 X 26=) 64 220 000 kronor och för mjölkrabatteringen till
(1 443 000 X 27,37=) 39 495 000 kronor eller sammanlagt till omkring 104
miljoner kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
11
Under åberopande av vad kommissionen sålunda anfört hemställer kommissionen,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att till prisrabattering
å vissa livsmedel för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 105
miljoner kronor.
Vid behandlingen inom livsmedelskommissionen av förevarande ärende
avgav ledamoten fru Olivia Nordgren följande särskilda yttrande.
»Undertecknad, som i allt väsentligt ansluter sig till livsmedelskommissionens
förslag angående rabatteringarna av matfett och mjölk, vill på en punkt
anmäla en från övriga ledamöter avvikande mening. Det gäller de fall, då av
två makar mannen — på grund av att han är född före 1877 eller uppbär
tilläggspension — innehar båda slagen av rabattkort, under det däremot
hustrun, som är född något eller några år senare, och således icke är berättigad
till folkpension, endast kan tilldelas rabattkort för matfett. Sådan hustru
kan icke ens efter behovsprövning, såvitt icke sjukdom eller andra särskilt
ömmande omständigheter föreligga, erhålla rabattkort för mjölk.
Kommissionens majoritet har icke ansett sig kunna tillstyrka en sådan
ändring att en hustru i den ställning som ovan nämnts skall kunna tilldelas
mjölkrabattkort, enär detta skulle innebära ett brytande av den principiella
gränsdragningen mellan mjölk- och matfettsrabatteringarna. Jag vill ingalunda
bestrida riktigheten härav, men anser dock att livets krav bör gå före
principerna i fall där rättvisa och billighet så kräver. En folkpensionär, som
icke har några andra inkomster än sin folkpension — grundpension och
tilläggspension jämte nu utgående dyrtidstillägg å dessa — befinner sig i
mycket bekymmersamma ekonomiska omständigheter, och är nödsakad att
i största utsträckning hålla sig till de billigaste livsmedlen bröd, gryn, potatis
och mjölk. Är han gift och hustrun är 60 år och däröver, men icke uppbär
folkpension, skola båda makarna dra sig fram på mannens pension, då
hustrun i dessa åldrar har svårt, för att inte säga omöjligt, att skaffa sig
något förvärvsarbete utom hemmet, örn hon tidigare har ägnat sig uteslutande
åt detta.
Visserligen är det riktigt såsom kommissionsmajoriteten anför, att vid införandet
av prisrabatteringen å mjölk denna förmån bestämdes i princip
skola tillkomma barn och åldringar, jämte vissa speciella grupper såsom
havande kvinnor m. fl., emedan det beträffande dessa befolkningsgrupper
ansågs ur folkhälsosynjmnkt angeläget att mjölkkonsumtionen trots den
inträdda prisstegringen skulle kunna hållas på en tillfredsställande nivå,
och att man med hänsyn härtill önskade bereda dessa kategorier möjligheter
att inköpa mjölk till ett lågt pris. Men det torde å andra sidan inte kunna
bestridas, ali den stora allmänheten betraktar rabatteringarna som ett led i
strävandena att bereda de sämst ekonomiskt ställda i samhället möjligheter
alt förskaffa sig sådana livsmedel sorn matfett och mjölk för upprätthållandet
av sina oundgängliga näringsbehov. Och den kategori det här är
fråga örn hör obestridligen till de sämst ekonomiskt ställda i samhället. Det
är ganska naturligt, att de finna det egendomligt, att en familj i de arbetsföra
åldrarna och med relativt goda inkomster kan erhålla rabattkort för
mjölk åt sina barn, medan de själva trots sin fattigdom och sitt svåra läge
inte kunna komma i åtnjutande av en dylik förmån.
Jag föreslår därför, alf hustrun till en folkpensionär, som uppbär tilläggspension,
i det fall hon har lylli 60 år samt icke har egen inkomst efter
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
särskild ansökan och prövning bör kunna erhålla rabattkort för mjölk, även
då sådana särskilda omständigheter ej föreligga, som enligt nuvarande rigorösa
bestämmelser om behovsprövning äro förutsättning att hon skall kunna
erhålla dylikt kort.»
Förmalningsersättningar.
I syfte att förhindra att de i förhållande till förkrigspriserna höjda producentpriserna
å brödsäd skola medföra ökning av priserna på mjöl och
bröd har sedan hösten 1910 tillämpats ett system med s. k. förmalningsersättningar.
Dessa ersättningar utbetalas till kvarnarna för av dem förmålen
spannmål och utgå med skilda belopp för handelsförmalning och vid
förmälning mot lön. Anslaget är för innevarande budgetår anvisat med
34 000 000 kronor.
Enligt beslut av Kungl. Majit den 15 oktober 1943 utgör ersättningen vid
löneförmalning tills vidare 2 kronor för deciton. Ersättningen vid handelsförmalning
av vete och råg ävensom korn för inblandning i vete- och rågmjöl
utgår jämlikt Kungl. Majits beslut den 8 januari 1944 under tiden från
och med den 1 september 1943 tills vidare till och med den 31 augusti 1944
med 6 kronor 50 öre för deciton. I förhållande till ersättningen under tiden
1 januari—31 augusti 1943 innebär den genom sistnämnda beslut fastställda
ersättningen en ökning av 70 öre för deciton. Ökningen sammanhänger med
ökade kostnader för kvarnarna. Enligt av statens livsmedelskommission
gjorda beräkningar uppgår kostnadsstegringen till omkring 1 krona 50 öre
för deciton. Kostnadsökningen hos kvarnarna motsvaras emellertid till större
delen av en utgiftsminskning för statsverket. Sålunda ha kostnaderna för
utbetalande av en fraktersättning till handeln av 25 öre för deciton, lagringsersättningar,
motsvarande 20 öre för deciton, och frakter från odlares järnvägsstation
till prisort, motsvarande omkring 50 öre för deciton, överflyttats
från Svenska spannmålsaktiebolaget till kvarnarna. Ifrågavarande kostnadsöverflyttning
förklarar sålunda ungefär % av kvarnarnas kostnadsökning.
Vidare bör här erinras, att i det angivna beloppet av 1 krona 50 öre per
deciton av förmald spannmål av alla slag ingår en höjning av vårvetepriset
av 1 krona för deciton.
För bestridande av de beräknade kostnaderna för förmalningsersättningar
under innevarande budgetår har Kungl. Majit ställt till livsmedelskommissionens
förfogande ett belopp av 40 500 000 kronor. Det för ändamålet anvisade
anslaget å 34 000 000 kronor har sålunda måst överskridas med
6 500 000 kronor.
I skrivelse den 31 mars 1944 med förslag om prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område, har livsmedelskommissionen behandlat frågan om
medelsbehovet för förmalningsersättningar för budgetåret 1944/45. Skrivelsen
har utom såvitt avser denna fråga tidigare i dag anmälts av chefen för
jordbruksdepartementet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 262. 13
Kommissionen har rörande förmalningsersättningarna anfört följande.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut i fråga om prissättningen på jordbrukets produkter
för regleringsåret 1944/45 skola priserna på brödsäd bibehållas i genomsnitt
oförändrade under nämnda regleringsår. Under förutsättning av
oförändrade arbets- och materialkostnader för kvarnindustrien, oförändrade
mjölpriser och i stort sett oförändrade regleringsbestämmelser skulle därför
förmalningsersättningen böra i princip bibehållas vid sitt nuvarande belopp.
Medelsbehovet för förmalningsersättningar vid en beräknad förmalningsvolym
av 600 000 ton skulle i dylikt fall komma att utgöra 39 000 000 kronor.
Emellertid torde den tänkta utformningen av de båda alternativ för
brödsädsregleringen vilka kommissionen i förevarande skrivelse tidigare diskuterat,
komma att nödvändiggöra vissa jämkningar av ersättningens belopp.
Under innevarande regleringsår ha kvarnarna att erlägga endast 25
öre per deciton av fraktkostnaderna för spannmålen. Systemet med ett inlösningsförfarande
i kombination med stödköp förutsätter, att kvarnarna skola
betala samtliga reguljära fraktkostnader för spannmålen. Räknar man med
att jordbrukarnas priser komma alt motsvara de av Kungl. Majit fastställda
och antages därjämte att bandelsmarginalen blir oförändrad, skulle vid
tillämpningen av detta system, enär genomsnittsfrakten till kvarn kan beräknas
till ett belopp av 75 öre per deciton, uppstå en fördyring av kvarnarnas
inköp med 50 öre per deciton, vilket vid förutnämnda förmalningsvolym
motsvarar ett sammanlagt belopp av cirka 3 000 000 kronor. Medelsbehovet
för förmalningsersättningar kommer alltså vid tillämpning av nämnda system
att stiga med minst sistnämnda belopp. Vid systemet med fasta, successivt
stigande priser kommer däremot spannmålsbolaget att erlägga huvudparten
av frakten till kvarn. Kvarnarnas inköpspris kommer därigenom,
jämfört med nuvarande förhållanden, att sjunka med högst 25 öre per deciton,
vilket under förut angivna förutsättning i avseende på förmalningsvolymen
medför en nedgång av medelsbehovet med högst 1 500 000 kronor.
Vid en beräknad förmalningsvolym av 600 000 ton skulle medelsbehovet för
förmalningsersättningar således uppgå till vid första alternativet lägst
42 000 000 kronor och vid andra alternativet lägst 37 500 000 kronor.
Vad angår ersättningen vid löneförmalning anförde jordbruksutskottet
i sitt utlåtande nr 54 till 1943 års riksdag, att skäl kunde anföras för en
sådan omläggning av stödet till det mindre jordbruket, att det såsom ersättning
för löneförmalning av Kungl. Majit äskade beloppet av 2 000 000
kronor överfördes till producentbidragen. Utskottet vore emellertid icke för
det dåvarande berett att utan föregående närmare utredning tillstyrka en
dylik åtgärd men förutsatte, att Kungl. Majit bade uppmärksamheten riktad
på detta spörsmål och i samband med utarbetandet av förslag till prisreglerande
åtgärder för regleringsåret 1944/45 övervägde örn den antydda omläggningen
lämpligen då borde genomföras. Med hänsyn till den stora böjning
av anslaget till producentbidrag, som kommissionen i denna skrivelse
tidigare föreslagit, eller från 31,7 miljoner kronor för budgetåret 1943/44
till 46 miljoner kronor för budgetåret 1944/45, bar kommissionen låtit verkställa
en undersökning av det utav jordbruksutskottet sålunda berörda spörsmålet.
Det bar därvid befunnits, att ersättningen för löneförmalning nu torde
utan större olägenheter kunna slopas. Kommissionen vill på grund bärav
förorda, att någon ersättning för löneförmalning icke skall utgå under regleringsåret
1944/45, och hemställer förty icke örn anvisande av några medel
för ifrågavarande ersättning.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
Kommissionen har tidigare uttalat, att med valet mellan de båda alternativen
för spannmålsregleringens anordnande bär få anstå till hösten.
Under åberopande av vad kommissionen sålunda anfört föreslår kommissionen,
att förslagsanslaget till förmalningsersättningar under nästa regleringsår
upptages till i runt tal 40 000 000 kronor.
DePche™nntS~ som mot*verat införande av prisrabattering å vissa livsmedel
samt systemet med s. k. förmalningsersättningar föreligga alltjämt. På
grund härav böra de genomförda anordningarna med prisrabatter och förmalningsersättningar
bibehållas även under nästkommande budgetår.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår utdelades rabattkort i enlighet
med de nu gällande grunderna första gången med början i december
månad 1942 och andra gången med början i november månad. 1943. En
jämförelse mellan det antal rabattkort, som beräknas komma att utdelas
under innevarande period, och antalet utdelade kort under första perioden
ger vid handen, att man kan räkna med en ej oväsentlig nedgång av antalet
rabattkortsinnehavare bland icke-producenter, medan läget i fråga om producenter
torde komma att bliva i stort sett oförändrat. Då bestämmelserna
angående tilldelning av rabattkort ej undergått några nämnvärda förändringar,
måste såsom livsmedelskommissionen framhållit nedgången väsentligen
bero på en höjning av den allmänna inkomstnivån för icke-producenter.
Till den del denna höjning är blott nominell har utvecklingen tydligen medfört
en reell begränsning av rabattsystemet.
I likhet med vad som skedde föregående år har livsmedelskommissionen
för att erhålla kännedom om kristidsstyrelsernas erfarenheter av och synpunkter
på rabatteringsbestämmelserna från kristidsstyrelserna inhämtat
yttrande, huruvida och i vad mån ändring i bestämmelserna lämpligen
borde äga rum. Av yttrandena framgår, att flertalet kristidsstyrelser, nämligen
21 stycken, ansett de nu gällande bestämmelserna i stort sett tillfredsställande
och att desamma därför borde bibehållas även under nästa budgetår.
Av de återstående kristidsstyrelserna ha 5 ifrågasatt smärre jämkningar
i tilldelningsgrunderna för viss eller vissa av de befolkningsgrupper, som nu
äro berättigade till rabattkort, men i övrigt ej haft erinringar av principiell
art mot det gällande systemet. Endast i 7 yttranden ha påkallats ändringar
i tilldelningsbestämmelserna i syfte att minska antalet rabattkortsinnehavare.
De av statens krisrevision för livsmedelskommissionen särskilt tillsatta två
granskningsmännen ha emellertid i sin avgivna granskningsberättelse förordat,
att en omprövning av grunderna för tilldelning måtte ske och att därvid
skärpta bestämmelser och framförallt en mera noggrann behovsprövning
borde införas.
De nu gällande tilldelningsgrunderna, som godkändes av 1942 års riksdag,
tillkommo i syfte bland annat att begränsa kretsen av rabattkortsbe
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
15
rättigade till de verkligt behövande. Den minskning, som de nya bestämmelserna
medförde, uppgick i fråga örn rabattkorten för matfett till omkring
500 000 stycken och beträffande mjölkrabattkorten till omkring 80 000
stycken. En ganska avsevärd begränsning av antalet tilldelningsberättigade
skedde sålunda redan 1942. Härmed är emellertid icke sagt, att det gällande
.systemet fungerar på ett sådant sätt, att icke i en del fall personer,
vilkas behov av rabattkort kan ifrågasättas, erhålla rabattkort. Med nu tilllämpade
schematiska system torde denna olägenhet icke kunna undvikas.
Härför torde erfordras en övergång till en efter enhetliga grunder skedd
individuell behovsprövning. De många och allvarliga olägenheter ur andra
synpunkter, som på sätt framgår av livsmedelskommissionens skrivelse en
övergång till sistnämnda system skulle medföra, anser jag emellertid så
vägande, att jag, i likhet med kommissionen, icke anser mig böra förorda
någon principiell omläggning av nu rådande system.
Kommissionen har upptagit frågan, huruvida någon allmän skärpning av
tilldelningsbestämmelserna borde ske i syfte att ytterligare minska antalet
rabattkortsberättigade. Livsmedelsrabatterna avse att öka möjligheterna
för de ekonomiskt sämre ställda befolkningsgrupperna att oaktat levnadskostnadernas
stegring kunna inköpa tillräckliga myckenheter matfett och mjölk.
Då angivna kostnader efter tillkomsten av nu gällande tilldelrungsbestämmelser
i stort sett icke undergått någon större ändring, anser jag, i likhet
nied livsmedelskommissionen, någon skärpning av bestämmelserna icke
böra ske.
En del kristidsstyrelser ha framfört förslag örn vissa detaljändringar med
avseende å det nuvarande tilldelningssystemet. Såsom livsmedelskommissionen
understrukit är det angeläget, att ändringar ej vidtagas i andra fall,
än där vägande skäl tala för desamma. Kristidsnämnderna ha nämligen
numera hunnit bliva förtrogna med de nuvarande tilldelningsreglernas innebörd,
och ändringar skulle lätt komma att tynga nämndernas arbetsbörda.
Ett införande av alltför många specialregler skulle vidare göra rabattsystemet
ytterligare komplicerat med påföljd, att överblicken för nämnderna
försvårades. På grund härav är jag icke beredd att nu tillstyrka några av
de ifrågasatta ändringarna. Jag förutsätter emellertid, att, därest utvecklingen
skulle påkalla en omläggning av rabattsystemet — exempelvis genom
en ytterligare förskjutning av penninginkomsternas nivå inom de av prisrabatterna
berörda skikten — Kungl. Majit må liksom nu är fallet jämväl i
fortsättningen äga befogenhet att vidtaga av omständigheterna föranledda
ändringar i systemet.
Av vad jag sålunda anfört framgår, att jag ej heller kan tillstyrka det av
en ledamot i livsmedelskommissionen reservationsvis framförda förslaget,
nämligen att hustru till en folkpensionär, som uppbär tilläggspension,
skulle i det fall hon fyllt 60 år samt icke har egen inkomst kunna efter
särskild ansökan och prövning erhålla rabattkort för mjölk, även då sådana
16
Kungl. Maj:ts proposition Jir 262.
särskilda omständigheter ej föreligga, som enligt gällande bestämmelser örn
behovsprövning äro förutsättning för att hon skall kunna erhålla dylikt
kort. Mot ett dylikt förslag talar förutom de av mig förut anförda skälen
även det förhållandet, att ändringen skulle innebära ett brytande av den
principiella gränsdragningen mellan mjölk- och matfettsrabatterna. De
förra tillkomma sålunda i princip endast barn och åldringar jämte vissa
speciella grupper, nämligen sjuka personer, havande kvinnor och nyblivna
mödrar. Anledningen till denna begränsning är den, att det beträffande
dessa befolkningsgrupper ansetts ur folkhälsosynpunkt särskilt angeläget,
att mjölkkonsumtionen trots den inträdda prisstegringen kan hållas på en
tillfredsställande nivå. Motsvarande skäl kan däremot ej åberopas i vad
avser de mellanliggande åldersgrupperna. Vidare kan framhållas, att de
till stöd för förslaget åberopade skälen i minst lika hög grad äga tillämpning
å en ensam kvinna, som i övrigt lever under samma förhållanden som den
av reservanten åsyftade gifta kvinnan.
Jag ifrågasätter icke någon ändring i de nu utgående rabattbeloppens
storlek. Desamma böra alltså utgöra i fråga om matfett 2 kronor per kilogram
och beträffande mjölk 15 öre per liter.
Under antagande att de nuvarande tilldelningsbestämmelserna bibehållas
i huvudsak oförändrade och att inkomstnivån för de befolkningsgrupper,
som här avses, icke undergår någon mera betydande förändring i förhållande
till kalenderåret 1943 har livsmedelskommissionen uppskattat medelsbehovet
för nästa budgetår till för matfettsrabatteringen 64 220 000 kronor och för
mjölkrabatteringen 39 495 000 kronor eller sammanlagt i avrundat belopp
105 000 000 kronor. Dessa beräkningar synas böra godtagas.
Vad härefter angår frågan örn förmalningsersättningarna bör man liksom
förut utgå från att ersättningarna icke skola bestämmas till högre belopp
än vad som erfordras för att förhindra höjning av mjölpriserna. Det
härför erforderliga beloppet sammanhänger med sättet för utformningen
av brödsädsregleringen. Livsmedelskommissionen har i sådant hänseende
framlagt två alternativförslag. Vid anmälan tidigare i dag av dessa förslag
har chefen för jordbruksdepartementet förutsatt, att med valet mellan
de båda alternativen för regleringens ordnande skulle anstå till hösten 1944,
då utfallet av den nya skörden kunde överblickas. Vid en förmalningsvolym
av 600 000 ton skulle medelsbehovet för förmalningsersättningar enligt livsmedelskommissionens
beräkningar uppgå till vid ena alternativet lägst
42 000 000 kronor och vid det andra lägst 37 500 000 kronor. Sedan slutlig
ställning tagits till de båda alternativen torde det få ankomma på Kungl.
Majit att bestämma om förmalningsersättningarnas storlek. Med hänsyn till
att anslaget till förmalningsersättningar är av förslagsanslags natur har jag
intet att erinra mot att ersättningen för handelsförmalning på sätt kommis
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
17
sionen föreslagit beräknas för nästa budgetår uppgå till i avrundat tal
40 000 000 kronor.
Ersättningen för löneförmalning har för innevarande budgetår uppskattats
till 2 000 000 kronor. Med hänsyn till den stora höjning av anslaget till
producentbidrag, som chefen för jordbruksdepartementet tidigare i dag föreslagit,
synes ersättningen för löneförmalning kunna slopas. Enligt vad kommissionen
anfört kommer detta icke att medföra några större olägenheter
i regleringsliänseende.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att för budgetåret 1944/45 under elfte huvudtiteln anvisa
dels till Prisrabattering å vissa livsmedel ett anslag
av ................................ kronor 105 000 000,
dels ock till Förmalningsersåttningar ett förslagsanslag
av ................................. kronor 40 000 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl D. Ossmark.
Bihang till riksdagens protokoll 1014
I sami. Nr 262.
18
Kungl. Majlis proposition nr 262.
Bilaga.
Redogörelse för yttranden över rabatteringssystemet från kristids
styrelserna.
I skrivelse den 15 februari 1944 till kristidsstyrelserna begärde statens
livsmedelskommission, att dessa efter hörande i lämplig utsträckning av
kristidsnämnderna inom respektive styrelseområden senast den 15 mars
1944 skulle inkomma till kommissionen med yttranden över huru de grunder
för tilldelning av rabattkort, som tillämpats vid den senaste utdelningen
av rabattkort, i praktiken verkat och vilka olägenheter, som varit förenade
med desamma, samt huruvida och i vad mån ändring i nu gällande rabatteringsbestämmelser
beträffande matfett och mjölk lämpligen borde äga rum.
Här nedan lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i de inkomna
remissvaren.
Stockholms stads kristidsnämnd.
Ett avsevärt mindre antal rabattkort har utdelats under den senaste
rabattperioden än under närmast föregående. Denna nedgång torde främst
ha sin grund i förbättrade ekonomiska förhållanden.
Under nu rådande dyrtid torde det beskattningsbara beloppet icke längre
kunna på ett riktigt sätt återspegla de högre levnadskostnaderna i framförallt
de större städerna. Gällande tilldelningsgrunder torde med anledning
därav medföra orättvisor olika dyrorter emellan.
Även i en del andra fall kunna nuvarande bestämmelser om tilldelning av
rabattkort medföra orättvisor. Sålunda kan en person, som har en förhållandevis
liten inkomst och med anledning härav tillerkänts fattigvårdsunderstöd,
vara berättigad till rabattkort, medan en annan person, vars inkomst
uppgår till samma belopp, som den förste sammanlagt disponerar över i
form av egen inkomst och fattigvårdsunderstöd, icke erhåller rabattkort.
Stockholms län.
Kristidsstyrelsen har icke försport något nämnvärt missnöje med de principer,
som tillämpats vid senaste utdelningen av rabattkort, och har därför
intet att erinra mot att i huvudsak samma grunder tillämpas vid nästkommande
tilldelning.
Uppsala län.
Kristidsstyrelsen har för sin del icke anledning att föreslå någon ändring
av grunderna för tilldelningen av rabattkort, enär systemet enligt kristidsstyrelsens
erfarenhet i stort sett fungerat tillfredsställande.
Vissa kristidsnämnder inom styrelseområdet ha dock framställt en del
anmärkningar och önskemål beträffande tillämpningen av bestämmelserna.
Bland annat synes allmänhetens oförmåga att korrekt ifylla rekvisitionsoch
ansökningsblanketter medföra besvär för nämnderna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
19
Södermanlands län.
De rabattkortberättigades antal är alltjämt för stort trots den nedskärning,
som ägde rum i samband med senaste utdelningen. Inkomstgränserna
böra därför ytterligare sänkas.
Östergötlands läns östra.
Tilldelningen av rabattkort bör uteslutande grundas på uppgift om sökandens
inkomst vid tiden för utdelningen och på hans beräknade inkomst för
den tid rabattkorten komma att vara gällande.
Kravet på eget hushåll bör icke upprätthållas beträffande hushållerskor,
hos barn inneboende föräldrar och hos föräldrar inneboende barn, utan
dessa kategorier böra erhålla rabattkort i samma utsträckning som innehavare
av eget hushåll.
Arrendators rätt till rabattkort bör icke grunda sig på den arrenderade
fastighetens taxeringsvärde utan bör prövas med hänsyn till arrendatorns
förmögenhetsförhållanden vid utdelningstillfället och på hans beräknade
inkomst för den tid rabattkorten komma att vara gällande.
I det fall att ena maken i ett hushåll erhållit rabattkort för mjölk på
grund av att vederbörande är berättigad till tilläggspension, bör även andra
maken erhålla liknande rabattkort även om den senare ännu icke uppnått
åldern för tilläggspension.
Ansöknings- och rekvisitionsformulären böra innéhålla plats för sökandens
personkortsnummer ävensom plats för anteckning om nummer å eventuellt
tilldelat rabattkort.
Östergötlands läns västra.
Enligt nu gällande bestämmelser utdelas rabattkort i många fall till personer,
vilka knappast kunna sägas vara i behov därav. Rätten till rabattkort
bör därför inskränkas genom en nedsättning av de nu gällande inkomst-
och förmögenhetsgränserna.
Å andra sidan böra vissa av nu gällande bestämmelser uppmjukas. Sålunda
bör rätten till rabattkort för brukare av jordbruksfastighet icke avgöras
med hänsyn till den brukade fastighetens taxeringsvärde. Vidare bör
ogift person ha samma rätt till rabattkort för sin hushållerska som äkta
make för sin hustru.
Tiden för ingivande av rekvisition av rabattkort torde böra bestämmas
med hänsyn till självdeklarationens avlämnande. Å rekvisitionsblanketterna
bör finnas plats för införande av uppgifter från självdeklarationen.
I likhet med vissa kristidsnämnder inom styrelseområdet ifrågasätter kristidsstyrelsen,
huruvida icke rabatterna skulle kunna sammanföras på ett
enda kort. över huvud böra bestämmelserna i görligaste mån förenklas.
Jönköpings lån.
Enligt styrelsens uppfattning förefinnes icke någon anledning till ändring
av nu gällande bestämmelser, enär den senast verkställda utdelningen
fungerat i enlighet med givna direktiv och icke varit förenad med anmärkningsvärda
olägenheter. Förbättrade inkomstförhållanden lia medfört en
sänkning av antalet rabattkortsberättigade.
Kristidsnämnderna inom styrelseområdet äro dock icke enstämmiga i att
nuvarande grunder äro fullt rättvisa. Vissa nämnder hävda fortfarande, att
alltför stor del av det svenska folket har möjlighet att erhålla rabattkort.
20
Kungl. Maj :ts proposition nr 262.
Salunda anser en kristidsnämnd, att inkomst- och förmögenhetsgränsen för
producenter bör sänkas, under det att en annan nämnd, som har många
pensionärer inom sitt område, föreslår en höjning av förmögenhetsgränsen
beträffande sistnämnda befolkningsgrupp.
En del nämnder föreslå, att den rabattsökandes uppgift angående »nuvarande
inkomst av annan än tillfällig karaktär» bör omfatta envar av de
senaste tre månaderna och styrkas av vederbörande arbetsgivare samt att
rekvisitions- och ansökningsblanketterna böra upptaga plats för nämnda
uppgifter och bestyrkande. Sistnämnda förslag skulle enligt kristidsstyrelsens
uppfattning i ganska hög grad underlätta nämndernas arbete såväl vid
utdelningstillfället som vid eftergranskningarna. Systemet torde dock icke
helt kunna genomföras, enär vissa rabattkortsberätligade, exempelvis producenter,
icke skulle kunna lämna ifrågavarande styrkta uppgifter.
Kronobergs län.
Rabatterna ha onekligen berett många mindre bemedlade personer stor
lättnad i nu rådande dyrtid men torde jämväl i många fall lia lämnats till
personer, som knappast varit i behov därav. Vid sammanträde med kristidsstyrelsens
medlemmar för behandling av rabatteringsfrågan uttalade majoriteten
som sin mening, att inom åldersgrupperna 16—66 år endast de böra
erhålla rabatt, som genom intyg kunna styrka varaktig sjukdom eller arbetsoförmåga,
samt att i stället större rabatter böra lämnas åt barn i mindre
bemedlade familjer. Två av styrelsens medlemmar föreslogo emellertid, att
inom ovannämnda åldersgrupp rabatt skall utgå till dem, som behörigen
styrka nedsatta förvärvsmöjligheter på grund av varaktig sjukdom, arbetslöshet
och dylikt.
Tyvärr ha bestämmelserna genom strävandet att åstadkomma största
möjliga rättvisa blivit mycket svårtolkade. Hela systemet bör förenklas och
antalet undantag från huvudreglerna minskas. Bedömningen av sökandens
förmögenhet bär medfört särskilda svårigheter. I rabattansökningarna liksom
i självdeklarationerna upptagas ofta inventarier till förkrigspriser eller
ännu lägre priser. Dessa låga värden godkännas av taxeringsnämnderna.
Då det är vanskligt för nämnderna att frångå de vid inkomsttaxeringen godtagna
värdena, böra de nya rabattbestämmelserna klart angiva, vilka värderingsgrunder
som skola tillämpas.
Enligt styrelsens uppfattning bör jordbruksarrendator efter ansökan
kunna erhålla rabattkort, örn han har minst 3 minderåriga barn och högst
5 000 kronors förmögenhet.
Kalmar läns norra.
Vid gemensamt möte med kristidsstyrelsen och kristidsnämndernas ordförande
framkommo från nämndernas sida vissa erinringar mot nu gällande
rabatteringsbestämmelser. Sålunda framhölls, att inkomstgränsen
fortfarande vore tilltagen i överkant. Vidare påpekades, att grunderna för
tilldelning av rabatt till jordbrukare ej vore rättvist avvägda, enär taxeringsvärdena
sättas alltför olika i olika socknar. I stort sett hade emellertid
nuvarande bestämmelser fungerat tillfredsställande.
Kristidsstyrelsen anser för sin del, att ett annat rabatteringssystem ej är
möjligt att införa utan en avsevärd ökning av nämndernas arbetsbörda.
Möjligen skulle fordringarna å tillförlitligare uppgifter örn sökandens nuvarande
inkomst kunna skärpas.
Kungl. Majlis proposition nr 262.
21
Kalmar läns södra.
De rabattberättigade inom styrelseområdet utgjorde den 31 december 1943
cirka 30 % av stadsbefolkningen och 45 % av lantbefolkningen.
Nuvarande system för tilldelning av rabattkort bör bibehållas. De allmänna
förutsättningarna för erhållande av rabattkort böra dock skärpas
genom sänkning av gränserna för det högsta beskattningsbara beloppet och
den högsta skattepliktiga förmögenheten. Rätten till rabatt skulle bättre
kunna anpassas efter ändringar i inkomst- och förmögenhetsförhållandena,
örn rabattkortsperioderna gjordes kortare. Förslagsvis skulle två kortutdelningar
kunna ske per år.
Gotlands län.
Kristidsnämnderna inom styrelseområdet lia allmänt vitsordat skärpningen
i tilldelningsgrunderna, varigenom rabatterna lia kunnat förbehållas de
mest behövande befolkningsgrupperna. Ett par av nämnderna ha till och
med föreslagit ytterligare skärpning och en nämnd uttalar sig direkt för
rabatteringssystemets avskaffande. Vidare ha framkommit önskemål örn
större differentiering av rabatterna. Reglerna beträffande tilldelning till
jordbrukarebefolkningen anses orättvisa, då hänsyn icke tagits till den
skuldbörda, som kan åvila jordbruksfastighet.
Enligt styrelsens egen åsikt har allmänheten nu blivit van vid rabatterna
och bör därför få behålla desamma. Rabatterna tjäna onekligen sitt syfte
att säkerställa skyddsnäringsämnen för mindre välsituerade. De nuvarande
tilldelningsbestämmelserna synas lia verkat tillfredsställande. Kristidsstyrelsen
har endast haft ett fåtal besvärsärenden att avgöra och intet av kristidsstyrelsens
beslut har överklagats. Reglerna äro redan nu ganska komplicerade,
varför de icke böra ytterligare utbyggas.
Blekinge lån.
Prisrabatteringen får fortfarande anses nödvändig. Det nuvarande systemet
medför emellertid möjlighet för många icke behövande att efter rekvisition
erhålla rabattkort. Andra åter, som väl skulle behöva labatt, exempelvis
vuxna söner och döttrar i ett fattigt hem, lia icke motsvarande möjligheter,
eftersom de ej lia eget hushåll. Enligt styrelsens åsikt bör således all
rabattkortutdelning ske efter individuell behovsprövning, varvid kristidsnämnderna
böra biträdas av sakkunniga myndigheter och personer.
Kristianstads län.
•Enligt nu gällande rabatteringsbestämmelser komma alltför stora folkgrupper
i åtnjutande av rabatt. Det är ej heller ovanligt, att personer, som
äro berättigade till rabattkort, icke anse sig böra begagna denna förmån. I
andra fall åter förekommer det, att jordbrukare, som själva tillverka lantsmör,
försälja hela sin tillverkning för att sedan återköpa smöret mot rabatt.
En inskränkning i fråga örn rätten till rabattkort bör följaktligen göras så
att endast verkligt behövande bli berättigade till dylika kort. Utdelningen av
rabattkort bör alltjämt handhavas av kristidsnämnderna.
Malmöhus läns södra.
Nu gällande bestämmelser beträffande utdelning av rabattkort böra bibehållas.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
Malmöhus läns norra.
Såväl kristidsstyrelsen som kristidsnämnderna inom styrelseområdet anse,
att de hittills tillämpade bestämmelserna äro väl avvägda och att skäl till
ändring icke föreligger.
Hallands län.
Av kristidsstyrelseområdets invånare inneha för närvarande cirka 40,7 %
rabattkort för matfett och cirka 22,4 % rabattkort för mjölk.
Nuvarande bestämmelser synas vara gynnsammare för landsbygdens befolkning
än för städernas, men utfärdandet av särskilda bestämmelser för
landsbygden synes svårligen låta sig göra.
En viss begränsning i rätten till rabattkort skulle kunna ernås genom
skärpning av rabatteringsbestämmelserna beträffande äkta makar. Denna
skärpning skulle dock ej få medföra inskränkning i barnens rätt till rabatt.
Underåriga, födda 1927 och tidigare, som på grund av studier eller annan
utbildning äro beroende av föräldrarna, förorsaka i regel föräldrarna större
ekonomiska utlägg än nu rabattberättigade barn och torde därför böra jämställas
med barn födda under åren 1928—44.
I övrigt finnes intet att erinra mot nu gällande bestämmelser.
Göteborg.
♦Nuvarande bestämmelser synas vara tillfredsställande och böra i huvudsak
bibehållas vid nästkommande utdelning.
Bohuslän.
Nu gällande rabatteringsbestämmelser böra i stort sett fortfarande lända
till efterrättelse, men rabattbeloppen böra sänkas.
Älvsborgs läns norra.
Kristidsstyrelsen har god erfarenhet av nu gällande bestämmelser, varför
styrelsen icke påyrkar någon ändring.
Styrelsen ansluter sig emellertid till en erinran av Trollhättans stads kristidsnämnd
örn att äldre barn, som äro bosatta i en stad för skolgång och där
ha eget hushåll, enligt nu gällande bestämmelser kunna erhålla rabattkort,
även örn de lia förmögna föräldrar, som äro bosatta å annan ort. Kristidsstyrelsen
förordar en uttrycklig begränsning av sistnämnda möjlighet.
Södra Älvsborgs län.
De senaste utdelningsbestämmelserna kunna i stort sett betecknas såsom
rättvisa och tillfredsställande. Kristidsnämnderna i jordbruksbygder framhålla
emellertid tämligen allmänt, att den jordbrukande befolkningen till
följd av de låga taxeringsvärden, som äro åsätta jordbruksfastigheter, alltjämt
äro gynnade framför andra befolkningsgrupper.
Skaraborgs läns södra.
I stort sett synas nuvarande grunder för tilldelning av rabattkort icke giva
anledning till erinringar, ehuru full rättvisa naturligtvis icke kan ernås.
Kristidsstyrelsen föreslår icke annan ändring i bestämmelserna än att arrendators
ansökan örn rabattkort bör prövas utan hänsyn till taxeringsvärdet
å den brukade fastigheten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
23
Flera kristidsnämnder inom styrelseområdet lia framhållit, att tilldelningen
av rabattkort till arbetsföra personer utan barn under nuvarande förhållanden
är onödig.
Norra Skaraborgs lån.
De yttranden, som inhämtats från nämnderna inom styrelseområdet, ge
vid handen, att gällande tilldelningsgrunder i stort sett äro tillfredsställande.
Avvikande meningar saknas dock icke. Sålunda framhålles, att rabatt bör
förbehållas barn, folkpensionärer och åldringar. I andra yttranden förordas
sänkning av inkomst- och förmögenhetsgränserna. En kristidsnämnd påyrkar
differentiering av rabatterna och en annan kristidsnämnd påvisar, att
LA-korten i vissa fall kommit att innebära ett maskerat understöd i stället
för att utgöra kompensation för prisstegring. Flera kristidsnämnder framställa
önskemål beträffande uppställningen av ansöknings- och rekvisitionsblanketterna.
Sålunda förordas, att tilldelningsbestämmelserna örn möjligt
i korthet skola angivas å blanketterna, vilket skulle undanröja en hel del
förargelse för kristidsnämnderna i de fall, då ansökningarna avslås. En
kristidsnämnd föreslår, att plats bör beredas på ansökningsblanketten för
intyg av arbetsgivare örn anställds arbetsförtjänst.
Kristidsstyrelsen instämmer i ovan angivna önskemål i fråga- om uppställningen
av rekvisitions- och ansökningsblanketterna ävensom i yttrandet beträffande
LA-kortens karaktär av understöd.
Enligt kristidsstyrelsens åsikt bör någon väsentlig rubbning i gällande tilldelningsgrunder
icke vidtagas. Det högsta beskattningsbara belopp, som är
avgörande för tilldelningen av rabattkort utan behovsprövning till personer,
födda före den 1 januari 1877, bör emellertid sänkas från 750 kronor till
500 kronor. Nyssnämnda åldersgrupp synes icke vara i större behov av
rabattkort än årsklasserna 1877—1927.
Värmlands län.
Nu gällande bestämmelser medföra rätt lill rabattkort i många fall, där
behov av statligt understöd icke föreligger. Därest behovsprincipen skulle
bliva enda tilldelningsgrund, skulle bestämmelserna kunna skärpas avsevärt.
Emellertid torde en belt fri behovsprövning icke kunna rekommenderas.
Nu gällande tilldelningsgrunder med möjligheter till behovsprövning
torde giva det mest enhetliga och rättvisa resultatet. Kristidsstyrelsen får
dock föreslå följande ändringar i systemet.
Inkomst- och förmögenhetsgränserna för föräldrar utan eller med högst
två minderåriga barn och för ensamstående personer böra sänkas avsevärt.
En begränsning av rabatträtten bör ske i de fall, då flera syskon tillsammans
äga och bruka en jordbruksfastighet och äro taxerade var för sig,
trots att de lia gemensamt hushåll. Däremot bör rabattsystemet utvidgas i
exempelvis sådant fall, där hemmavarande son trätt i avliden faders ställe.
Kristidsstyrelsen framhåller i likhet med en av kristidsnämnderna inom
sitt styrelseområde svårigheten i att avgöra, om skogsarbetare ha egna hushåll
eller inte. — Enligt nuvarande bestämmelser skall vid tilldelning av
rabatt till fosterbarn där så ske kan hänsyn tagas till de verkliga föräldrarnas
förhållanden. Bestämmelserna böra här göras tydligare för att ernå
en enhetlig tillämpning.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 262.
örebro län.
De nuvarande rabatteringsbestämmelserna synas i stort sett fylla sitt
ändamål. Helt naturligt måste vissa tolkningssvårigheter uppkomma, men
så stor erfarenhet torde nu ha vunnits, att dessa svårigheter nästan upphört.
Styrelsen framhåller i likhet med en av kristidsnämnderna inom styrelseområdet
önskvärdheten av att livsmedelskommissionen måtte lämna en
sammanställning beträffande de utslag i rabattmål, som enligt kommissionens
mening böra verka prejudicerande. Vidare anser styrelsen i likhet med
flera av nämnderna, att rabattsystemet bör differentieras med hänsyn till
antalet minderåriga barn inom en familj.
Västmanlands län.
De önskemål, kristidsstyrelsen framställt i yttrande den 13 max-s 1943
beträffande då gällande rabatteringssystem, hava blivit tillgodosedda genom
nu gällande bestämmelser, varför anledning till ytterligare erinringar icke
finnes.
Kopparbergs län.
Nu gällande utdelningssystem bör bibehållas, enär förändringar åsamka
både allmänheten och kristidsnämnderna mycket besvär och arbete. Ur
principiell synpunkt anser emellertid kristidsstyrelsen, att tilldelningsgrunderna
äro för generösa.
Gävleborgs län.
Kristidsstyrelsen, som hört flertalet av kristidsnämnderna inom sitt område
i rabatteringsfrågan, har funnit, att nu gällande tilldelningsgrunder i
allt väsentligt givit avsett resultat och att tillämpningen i stort sett icke medfört
andra olägenheter än sådana, som nödvändigtvis uppkomma vid gränsfall.
Besvären över nämndernas beslut ha betydligt minskat i antal. Detta
har väl huvudsakligen sin grund i nämndernas efter hand förvärvade större
säkerhet i fråga om bestämmelsernas tillämpning men synes även tyda på
att nuvarande tilldelningsgrunder anses tillfredsställande jämväl av allmänheten.
Nedan nämnda erinringar från kristidsnämndernas sida böra beaktas.
Det är orättvist, att en familj örn man och hustru, där båda makarna
åtnjuta tilläggspension, skall ha rätt till två rabattkort för mjölk under det
att en annan sådan familj, där exempelvis endast mannen nått åldern för
tilläggspension, skall erhålla allenast ett rabattkort, ehuru familjernas ekonomiska
ställning i övrigt är enahanda. Möjligheterna till erhållande av
rabattkort genom behovsprövning äro här icke tillräckliga, varför föreslås,
att äkta makar, av vilka mannen uppbär tilläggspension, efter rekvisition
må erhålla vardera sitt rabattkort för mjölk, under förutsättning tillika att
hustrun uppnått exempelvis 60 års ålder och ej har egen inkomst.
Tilldelningsgrunderna beträffande jordbrukare framkalla orättvisor —
särskilt i sådana fall där skuldbördan å fastighet är stor — varför en utvidgning
av rekvisitionsförfarandet till förmån för dessa kategorier ganska
allmänt förordas av nämnderna.
Personer, som utan äktenskap stadigvarande sammanleva och lia gemensamma
barn, böra i fråga om rätten till rabattkort likställas med äkta
makar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 262.
25
Definitionen av begreppet »eget hushåll» har föranlett erinringar. Exempelvis
kan en änka, som lever i gemensamt hushåll med förvärvsarbetande
barn men icke själv har någon inkomst, icke erhålla rabattkort efter rekvisition,
enär hon icke jämte barnet eller barnen ekonomiskt svarar för hushållet.
Är hon däremot ekonomiskt medansvarig kan hon, örn föreskrivna
förutsättningar eljest föreligga, utan behovsprövning erhålla rabattkort för
matfett.
Enligt nu gällande föreskrifter skola kostnaderna för inkomstens förvärvande
och s. k. allmänna avdrag beräknas uppgå till 200 kronor i sådana
fall, där sökanden icke lämnat någon uppgift i ifrågavarande hänseende.
Nämnda kostnader och avdrag torde väl i de flesta fall icke understiga
400 kronor, varför det nu fastställda beloppet 200 kronor åtminstone bör
höjas till 300 kronor.
Själva utdelningsförfarandet underlättas betydligt om utdelningen sker i
början av året, då uppgift angående föregående års inkomst lättast kan
avgivas.
Ansökningsblanketterna äro svåra att tyda för allmänheten och böra förenklas.
Allmänheten använder oftast anilinpenna för ifyllning av blanketterna.
Skrift med dylik penna å grönt papper blir mycket svårläst, varför
det gröna papperet i blanketten torde böra utbytas mot papper i annan färg.
Medelpad.
Kristidsstyrelsen har vid granskning av de yttranden, som inhämtats från
kristidsnämnderna inom styrelseområdet, icke funnit några väsentligare anmärkningar
mot nu gällande bestämmelser.
Tre av de största nämnderna, Sundsvall, Timrå och Alnö, ha framställt
önskemål om mera generellt medgivande att utställa rabattkort till barn
födda 1927 eller tidigare, under förutsättning att barnen bo kvar i föräldrahemmet
och äro utan arbete eller blott ha obetydlig arbetsförtjänst.
Andra nämnder anse, att rabattkort för matfett bör utdelas enligt samma
grunder som de som nu gälla beträffande mjölk. Med nu gällande bestämmelser
beträffande tilldelningen av rabattkort för matfett är det omöjligt
att uppnå rättvisa på grund av svårigheterna att kontrollera sökandens uppgifter
angående inkomst och förmögenhet. En annan nämnd åter framhåller,
att jordbruksfastighets taxeringsvärde ej bör vara tilldelningsnorm beträffande
brukarens rätt till rabatt.
Nämnderna torde ha svårt att definiera begreppet eget hushåll exempelvis
i de fall, då en skogsarbetare under största delen av året bor i skogskoja
och därvid har egen mathållning, oaktat han under helger och tider av
arbetslöshet vistas i hemmet. En nämnd har ställt sig tveksam, huruvida
kravet på eget hushåll skall utgöra hinder för att utdela rabattkort till son
eller dotter, som stannar i hemmet som hjälp åt sina gamla och orkeslösa
föräldrar.
Kristidsstyrelsen instämmer i nämndernas ovan återgivna yttranden och
anser för övrigt att gällande bestämmelser beträffande prisrabattering böra
få fortsatt giltighet.
Ångermanland.
Nu gällande bestämmelser synas i stort sett lia varit tillfredsställande och
torde icke ha medfört några nämnvärda olägenheter. Besvär över kristidsnämndernas
beslut respektive anledning för kristidsstyrelsen att anmärka
Bihang lill riksdagens protokoll 1944. / sami. Nr 262. 3
26 Kungl. Maj.ts proposition nr 262.
mot nämndernas handläggning av rabattärendena ha förekommit endast i
enstaka fall.
Kristidsstyrelsen biträder det förslag, som framkommit från en av kristidsnämnderna
inom styrelseområdet, att rabatt ej bör utgå till den som ej
betalt sina utskylder, såvida icke underlåtelsen har sin grund i sjukdom,
arbetslöshet eller liknande omständigheter.
Jämtlands län.
Vissa kristidsnämnder inom styrelseområdet lia under framhållande av
nuvarande goda utkomstmöjligheter uttalat önskemål om rabattsystemets
fullständiga avskaffande. Styrelsen anser emellertid tillräckliga skäl för en
sådan åtgärd ännu icke föreligga.
Ett flertal nämnder ha framhållit önskvärdheten av skärpta villkor beträffande
jordbrukares rätt till rabattkort. Styrelsen delar denna uppfattning.
I övrigt har styrelsen icke några erinringar att framställa mot att nuvarande
grunder för tilldelningen av rabattkort bibehållas.
Västerbottens läns västra kristidsstijrelseområde.
Jordbruksfastighets taxeringsvärde synes icke vara lämplig bedömningsgrund
vid tilldelningen av rabatt till producenthushåll. I stället bör behållna
förmögenheten efter avdrag för skulder även i sådana fall ligga till grund
för tilldelningen av rabattkort. Gränsen för den högsta skattepliktiga förmögenheten
bör härvid sättas vid 15 000 kronor och det beskattningsbara
beloppet beträffande denna grupp bör ej få överstiga 200 kronor. Det beskattningsbara
beloppet för personer med högst 10 000 kronors skattepliktig
förmögenhet bör fastställas till högst 400 kronor. Med nu gällande tilldelningsgrunder
synes som örn jämväl personer i relativt goda ekonomiska omständigheter
äga rätt till rabattkort.
Grunderna för tilldelningen av rabattkort till icke-producenthushåll böra
ändras exempelvis så, att hushållets till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade belopp, fördelat på antalet hushållsmedlemmar (makar samt
barn under 18 år, vilka icke hava egen inkomst överstigande 600 kronor
per år), blir avgörande för rätten att erhålla rabattkort. Härvid skall ett
visst grundbelopp per hushållsmedlem icke få överskridas. Om däremot
grundbeloppet väsentligt underskrides, skal! hushållet äga erhålla tilläggsrabattkort.
För att tilldelningen skall bli likartad inom de olika ortsgrupperna,
bör grundbeloppet bestämmas olika i skäligt förhållande till dyrortsgrupperingen.
Nu gällande bestämmelser om att rabatt skall utgå endast å matfett och
mjölk medföra, att mindre bemedlade barnrika familjer icke ha råd eller
möjlighet att helt utnyttja sina rabattkort. Med anledning härav böra rabattkorten
utställas att gälla såsom viss valuta vid inköp av alla ransonerade
livsmedel. Rabattkorten för producent bör dessutom liksom hittills gälla
även vid inköp av fodermedel, utsäde och konstgödsel. På så sätt skulle behövas
endast två olika typer av rabattkort, ett för producenthushåll och ett
för icke-producenthushåll.
Västerbottens läns nordöstra kristidsstyrelse.
Bestämmelserna örn tilldelning av rabattkort till jordbrukare verka icke
rättvist, enär taxeringsvärdena å jordbruksfastigheter icke tillnärmelsevis
Kungl. Maj.ts proposition nr 262.
27
svara mot de verkliga värdena. Att lägga tilldelningen helt under behovsprövning
skulle dock medföra allt för stora svårigheter för kristidsnämnderna.
Eftergranskningen av ansökningarna i enlighet med löpande års taxeringslängder
skapar, enligt kristidsnämndernas uppgifter, irritation och missnöje.
Ehuru kristidsstyrelsen väl inser nämndernas svårigheter härutinnan, tillstyrker
styrelsen likväl icke befrielse från denna granskningsskyldighet.
I övrigt ha nu gällande tilldelningsgrunder verkat relativt tillfredsställande.
Norrbottens län.
Gränserna för rätten till rabattkort synas vara väl vida med hänsyn till
nuvarande relativt goda ekonomiska förhållanden. Med tanke på en kommande
fredskris kan ifrågasättas, huruvida icke en inskränkning redan nu
bör ske.
Vid tillämpning av nu gällande bestämmelser har tveksamhet ofta uppstått
beträffande tolkningen av begreppet eget hushåll, exempelvis i sådana
fall då flera sterbhusdelägare sammanleva i oskiftat dödsbo. Bestämmelserna
böra förtydligas i detta hänseende.
I övrigt finnes ingen anledning till erinran mot nu gällande bestämmelser.