Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
1
Nr. 255.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående statliga åtgärder
för tryggande av bränsleförsörjningen; given Stockholms
slott den 21 april 1944.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.
GUSTAF.
Fritiof Domö.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 21 april 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,
Rubbestad.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför föredraganden,
statsrådet Domö.
I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkten 26) har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för
budgetåret 1944/45 till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av
ved, m. m. beräkna ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor. Jag torde nu få
ånyo anmäla denna fråga ävensom en del andra frågor rörande bränsleförsörjningen.
Innan jag ingår på de aktuella frågorna beträffande vedproduktionen och
vedregleringen anser jag mig böra lämna en redogörelse för de bestämmelser
som för närvarande gälla i dessa hänseenden.
För närvarande gällande författningar, som utfärdats i syfte att främja
vedproduktionen inom landet, äro lagell den 30 juni 1942 (nr 493) örn avverkningsskyldighet,
vilken genom lag den 30 juni 1943 (nr 500) förlängts
att gälla till och med den 30 juni 1944, kungörelsen den 30 juni 1942 (nr
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 255. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
494) om tillämpning å massaved av lagen örn avverkningsskyldighet, kungörelsen
den 30 juni 1943 (nr 501) med vissa bestämmelser angående tillämpningen
av sagda lag samt kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 502) med vissa
bestämmelser till främjande av vedproduktionen, vilken sistnämnda kungörelse
i vissa delar ändrats genom kungörelserna den 24 september 1943 (nr
698) och den 17 december 1943 (nr 909). Förslag till lag örn fortsatt giltighet
av lagen om avverkningsskyldighet har antagits av innevarande års riksdag
(skr. nr 162). De författningar som reglera vedförbrukningen och vedhandeln
äro kungörelsen den 13 september 1940 (nr 819) med vissa bestämmelser
angående användning av central varmvattenberedningsanläggning,
kungörelsen den 16 maj 1941 (nr 264) angående förbud i vissa fall att transportera
ved (ändrad genom kungörelser den 5 juni 1942, nr 331, och den 25
september 1942, nr 815), kungörelsen den 3 oktober 1941 (nr 792) angående
beslag å ved (ändrad genom kungörelsen den 17 december 1943, nr 907),
kungörelsen den 21 maj 1943 (nr 256) angående förbud mot vissa transporter
av träkol och gengasved, kungörelsen den 30 januari 1942 (nr 32) angående
viss reglering av handeln med virke (ändrad genom kungörelsen den 17
december 1943, nr 908), kungörelsen den 18 juli 1942 (nr 722) angående
viss reglering av förvärv av skogsavverkningsrätt, m. m. samt kungörelsen
den 17 december 1943 (nr 906) angående reglering av handeln med ved och
träkol, m. m.
Till bestridande av kostnader för tryggande av vedförsörjningen har riksdagen
för budgetåren 1939/40—1942/43 å kapitalbudgeten beviljat särskilda
reservationsanslag, vilka sammanförts under titeln Reglering av vedproduktionen.
(Närmare redogörelse härför finnes intagen i prop. nr 192 till 1943
års riksdag s. 13.) Totalbeloppet av sålunda anvisade medel utgör
145 000 000 kronor. Anslagsmedlen äro avsedda att bestrida kostnaderna
för bränslekommissionens vedinköp, för inlösen av tvångsavverkad ved
samt för utlämnande av förlagskapital till auktoriserade veduppköpare.
Av nämnda medel har. Kungl. Majit genom särskilda beslut ställt tillhopa
100 200 000 kronor till bränslekommissionens förfogande, varav dock
4 200 000 kronor numera återbetalts till riksgäldskontoret. Till Omkostnader
i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. har för innevarande
budgetår å driftbudgeten anvisats ett förslagsanslag å 3 000 000
kronor. Detta anslag är avsett att bestrida kommissionens omkostnader i
samband med inköp och inlösen av ved samt att täcka de förluster som
kunna uppkomma för kommissionens vedclearingkassa. Såvitt nu kan bedömas
komma utgifterna härför att för budgetåret uppgå till ca 260 000
kronor.
För tryggande av landets försörjning med gengasbränsle (bilkol och bilved)
anvisade 1940 års urtima riksdag (skr. nr 98) till Ytterligare förlagskapital
för Svenska gengasaktiebolaget såsom kapitalinvestering i fonden till
förlag till statsverket för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
3
15 000 000 kronor. Till Förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget hade
1940 års lagtima och urtima riksdagar (skr. nr 391 resp. nr 25) tidigare
anvisat reservationsanslag av tillhopa 6 000 000 kronor, vilka avsetts för anskaffande
av gengasaggregat. Av förlagskapitalen har bolaget hittills tagit i
anspråk 9 000 000 kronor respektive 3 000 000 kronor.
Åtgärder för främjande av vedproduktionen.
Kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 502) innehåller bestämmelser om förskottering
av avverkningskostnad och om statsgaranti för ved.
Bestämmelserna örn förskottering av avverkningskostnad
överensstämma i huvudsak med de föreskrifter för vilka en redogörelse lämnats
i propositionen nr 192 till 1943 års riksdag. Veduppköpare har dock
numera möjlighet att använda förlagskapital även för att bekosta egna avverkningar,
under förutsättning att veden användes i hans verksamhet såsom
veduppköpare.
I fråga om statsgaranti för ved framhöll 1943 års riksdag (skr.
nr 312) lämpligheten av att bestämmelserna om meddelande av sådan garanti
toges under omprövning i vissa hänseenden. I överensstämmelse härmed
har genom ovannämnda kungörelse en del ändringar genomförts i
garantibestämmelserna. Statsgaranti, vilken innebär att ved som icke
funnit avsättning skall av staten inlösas till fastställt pris (garantipris), skall
sålunda numera, utan att ansökan därom göres, tillkomma varje vedproducent
för ved, som han avverkar för avsalu enligt honom delgivet avverkningsåläggande
jämlikt lagen om avverkningsskyldighet. Något särskilt
garantibesked behöver alltså icke utfärdas. Garantien, som direkt anknyter
till de för varje avverkningsperiod utfärdade avverkuingsbeskeden,
omfattar endast sådan ved, som Kungl. Majit för varje period bestämmer.
Vidare gäller garantien endast sådan ved, som blivit jämlikt kungörelsen
den 17 december 1943 (nr 906) angående reglering av handeln med ved
och träkol, m. m. i vederbörlig ordning deklarerad såsom avverkad till avsalu
under den ifrågavarande perioden. En förutsättning för giltigheten av
garantien är även, att veden senast vid av Kungl. Majit bestämd tidpunkt
upplagts vid normal leveransplats. Träffas avtal om överlåtelse av ved, vilken
omfattas av statsgaranti, upphör garantien att gälla. Med ingående av
avtal skall i detta avseende jämställas den omständigheten att vedproducent,
som tillika är veduppköpare eller vedhandlare, av vederbörande kristidsmyndighet
erhållit anvisning att använda av honom producerad ved i egen
rörelse. Kungl. Majit fastställer de garantipriser som under varje period
skola gälla samt den tid under vilken garantiens uppfyllande må påkallas.
Inlösning av ved skall verkställas inom ett år efter det uppfyllande av garantien
påkallades. Inlösning får ske endast i den mån veden vid inlösningstillfället
uppfyller föreskrivna kvalitetsfordringar.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
Beträffande det närmare innehållet i de av Kungl. Maj:t för avverkningssäsongen
1943/44 meddelade särskilda bestämmelserna angående statsgaranti
för ved må hänvisas till Kungl. Maj:ts brev till bränslekommissionen den 30
juni och den 3 december 1943, vilka brev i transumerade delar intagits :i
svensk författningssamling (503/43 och 819/43).
Vid sidan av den nu omnämnda statsgarantien, vilken tillkommit i syfte
att underlätta för den enskilde skogsägaren att frivilligt medverka till anskaffandet
av erforderliga mängder ved och massaved, har staten gentemot
de auktoriserade brännvedsuppköparna iklätt sig en annan garanti (auktorisationsgaranti).
I nu gällande auktorisationshandlingar för de auktoriserade
brännvedsuppköparna, vilka utfärdats med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 12 november 1943, har bränslekommissionen garanterat,
att uppköparna icke på grund av prisfall skola erhålla lägre priser å ved,
som uppköpts enligt kommissionens anvisningar, än som motsvarar uppköparnas
självkostnader jämte fastställda provisioner. Örn veden efter utgången
av vissa i auklorisationsvillkoren närmare angivna tider fortfarande
är osåld, är kommissionen pliktig att övertaga densamma till på motsvarande
sätt bestämda priser. Även gentemot industrivedsuppköparna har
kommissionen förbundit sig att övertaga den massaved som överstiger i
avtalen angivna kvantiteter.
Enligt lagen om avverk ning sskyldighet åligger det ägare av
annan skogsmark än sådan som står under domänstyrelsens förvaltning eller
innehavare av avverkningsrätt att enligt meddelade föreskrifter avverka ved
till avsalu. Jämlikt kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 494) äger lagen tillämpning
icke blott å brännved och kolved utan även å massaved (pappersved).
I nyssnämnda brev till bränslekommissionen den 30 juni och den 3 december
1943 (S. F. S. 503/43 och 819/43) har Kungl. Majit meddelat bestämmelser
angående tillämpningen av lagen under avverkningsåret 1943/44. Med
stöd härav har bränslekommissionen i cirkulär nr 225 och 243 utfärdat närmare
bestämmelser angående vedavverkningen under avverkningsåret.
I propositionen nr 192 till 1943 års riksdag anförde jag, att väsentligt
ökade uttag av massaved borde eftersträvas under detta avverkningsår. Härigenom
vunnes att den avverkade massaveden skulle kunna användas såsom
råvara inom cellulosaindustrien, för den händelse behovet av vedbränsle
skulle bli mindre än beräknat. Produktionspliktens storlek ansågs kunna bestämmas
till 55 miljoner kubikmeter, varav minst 10 miljoner kubikmeter
massaved. Staten borde emellertid vara beredd att taga emot väsentligt större
kvantiteter massaved, varför skogsägarna skulle äga att intill en sammanlagd
myckenhet av 25 miljoner kubikmeter fullgöra produktionsplikten i massaved.
Riksdagen förklarade sig icke hava något att erinra mot detta program
(skr. nr 312).
Det slutgiltigt fastställda avverkningsprogrammet avviker i viss mån från
det i propositionen framlagda. Resultatet av avverkningarna under 1942/43
Kungl. Ma]:ts proposition nr 255.
5
blev, särskilt i fråga om massaved, bättre än vad man vid tidpunkten för
propositionens framläggande vågade hoppas och motsvarade ungefär de
planlagda avverkningskvantiteterna. Härigenom och på grund av att bränsleförbrukningen
under året blev mindre än beräknat förbättrades lagerställningen
för såväl massaved som annan ved. Med hänsyn härtill samt den
minskade sysselsättningen inom massaindustrien ansågs det icke längre lämpligt
att eftersträva en ökad avverkning av massaved. Någon skyldighet att avverka
massaved ålades därför icke för tiden efter den 1 januari 1944. Skogsägarna
skulle dock med vissa begränsningar äga rätt att fullgöra avverkningsålägganden
genom avverkning av massaved. Inom de fyra nordligaste länen
har icke heller produktionsplikt för brännved ålagts för sagda tid. Orsaken
härtill har varit, att tillgången på ved i dessa län även utan produktionsplikt
beräknades komma att väl motsvara såväl vad som erfordrades för
länens egna behov som vad som med hänsyn till transportkapaciteten kunde
fraktas därifrån. I stället medverkar bränslekommissionen till att erforderliga
vedkvantiteter framkomma inom dessa län genom att i mån av behov
uppköpa ved genom de auktoriserade brännveduppköparna. Det av bränslekommissionen
i cirkulär nr 243 angivna avverkningsprogrammet omfattar
39,3 miljoner kubikmeter ved och massaved, varav minst 5,4 miljoner kubikmeter
massaved. Sistnämnda kvantitet är avsedd för massaindustriens råvaruförsörjning.
I dessa siffror ingå dels den ved som skall avverkas på
grund av ålagd produktionsplikt, dels vedavverkningar å skogar under domänstyrelsens
förvaltning dels ock vissa större skogsägande bolags avverkningar
för egna behov. Däremot ingå ej de vedkvantiteter som beräknas komma att
utan produktionsplikt avverkas inom de fyra nordligaste länen.
Sedan statens arbetsmarknadskommission i syfte att erhålla en ur arbetsmarknadssynpunkt
önskvärd ökning av arbetstillfällena inom Västernorrlands
och Värmlands län hos bränslekommissionen anhållit, att vedavverkningarna
måtte ökas utöver vad som i avverkningsprogrammet förutsatts,
och bränslekommissionen med hänsyn till osäkerheten rörande den framtida
utvecklingen på arbetsmarknaden funnit det vara ur bränsleförsörjningssynpunkt
angeläget att den lediga arbetskraften utnyttjades för en utökad avverkning
av kastved så långt detta med hänsyn till transportförhållandena
vore möjligt, framlade bränslekommissionen och arbetsmarknadskommissionen
ett förslag till en dylik ökad avverkning, vilket förslag Kungl. Maj:t
den 14 januari 1944 lämnade utan erinran. Enligt förslaget skulle bränslekommissionen,
utöver den vedkvantitet som avsetts i det tidigare uppställda
avverkningsprogrammet, från domänverket och skogsägande bolag inköpa
högst en miljon kubikmeter kastved från vissa områden.
Enligt en inom bränslekommissionen på grundval av avverkningsrapporterna
per den 31 mars 1944 gjord beräkning uppskattas den sammanlagda
avverkningen inom hela landet komma att för avverkningsåret uppgå
lill omkring 44 miljoner kubikmeter, varav omkring 12 miljoner kubik
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
meter massaved. Intill nämnda dag hade ca 80 procent av den ved som
den 1 juli 1943 kvarlåg i skogarna framkörts till bil- eller annan transportväg
samt ca 60 procent av den ved som avverkats under tiden 1 juli 1943—
31 mars 1944.
Åtgärder för reglering av vedförbrukningen m. m.
I fråga om vidtagna åtgärder för reglering av vedförbrukningen kan hänvisas
till den redogörelse härför som finnes intagen i förutnämnda proposition
nr 192. I vissa hänseenden ha emellertid regleringsbestämmelserna ändrats
under innevarande bränsleår. Genom kungörelsen den 17 december 1943
(nr 907) örn ändrad lydelse av kungörelsen den 3 oktober 1941 (nr 792)
angående utvidgat beslag å ved, m. m. förordnade Kungl. Maj:t att beslaget
å ved inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län
skulle hävas. Samtidigt utfärdades en kungörelse (nr 906) angående reglering
av handeln med ved och träkol, m. m. I sistnämnda kungörelse ha sammanfattats
de handelsreglerande bestämmelserna i kungörelsen den 16 maj 1941
(nr 263) angående beslag å ved inom vissa orter samt reglering av handeln
med ved och träkol m. m., kungörelsen den 16 maj 1941 (nr 265) angående
förbud i vissa fall att inköpa eller använda ved för framställning av träkol
eller gengasved samt nyssnämnda kungörelse den 3 oktober 1941 (nr 792).
I samband därmed ha de båda förstnämnda kungörelserna upphävts. I den
nya kungörelsen, som avser all ved oberoende av om den är under beslag
eller ej, stadgas rätt för vedproducent, vilken icke vinner avsättning för av
honom avverkad ved som icke är under beslag, att hembjuda veden till
bränslekommissionen. Har kommissionen icke inom 30 dagar därefter anvisat
köpare till vedpartiet eller förklarat att detsamma skall inköpas för
statens räkning må vedproducenten överlåta veden utan iakttagande av
kungörelsens bestämmelser. Dock gäller även för sådan ved bestämmelserna
i kungörelsen den 16 maj 1941 (nr 264) angående förbud i vissa fall att transportera
ved.
I enlighet med ett i förutnämnda proposition nr 192 framlagt förslag,
vilket icke föranledde någon erinran från riksdagens sida, har genom
Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1943 en särskild vedclearingkassa inrättats
inom bränslekommissionen. Till denna kassa ha överförts de vid föregående
budgetårs utgång kvarstående behållningarna å clearingförfarandena
vid leverans av ved till handelsreglerade orter, till tätorter i zon 3 samt från
överskottsområden. Samtliga från dessa clearingförfaranden härrörande inbetalningar
till, respektive utbetalningar från kommissionen ske numera
genom clearingkassan. Från kassan bestridas även kostnader för utkörning
av ved från av kristidsnämnd upplagt centrallager inom tätort i zon 3 till
förbrukare ävensom kostnader för kapning av långved avsedd att användas
såsom hushållsbränsle inom dylik tätort. För kassan uppkommande förluster
äro, såsom tidigare nämnts, avsedda att täckas från anslaget till Om
-
Kungl. Majlis proposition nr 255.
7
kostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. Till ifrågavarande
clearingförfaranden återkommer jag i annat sammanhang i det
följande.
Bränslekommissionens framställning rörande vedavverkningen 1944/45.
Bränslekommissionen har i skrivelse den 22 februari 1944 framlagt beräkningar
beträffande de vedkvantiteter som böra anskaffas under avverkningsåret
1944/45 för förbrukning huvudsakligen under bränsleåret 1945/46.
Kommissionen har därvid framhållit, att det under alla förhållanden vore
vanskligt att med någorlunda tillförlitlighet bedöma vedbehovet två år
framåt i tiden. För det kommande avverkningsåret måste dessutom hänsyn
tagas till att en avveckling av krisåtgärderna kunde bliva aktuell innan den
ifrågavarande veden förbrukats, vilket gjorde att beräkningarna bleve än
osäkrare. För att bliva i stånd att bedöma avverkningsbehovet hade kommissionen
på grundval av erfarenheterna och utvecklingen på bränslemarknaden
under och efter förra världskriget gjort beräkningar rörande den
sannolika importen av fossilt bränsle. Därvid hade kommissionen räknat med
olika alternativa fall beträffande importen och som följd därav utarbetat
alternativa program för bränsleförsörjningen. Ett av dessa program, enligt
vilket kolimporten förutsatts komma att ske i ytterligare begränsad omfattning
jämfört med importen under innevarande bränsleår, hade ansetts lämpat
att tillsvidare vara vägledande vid planering av vedavverkningsprogrammet
för nästkommande avverkningsår. I den mån förändringar inträffade
i bränsleförsörjningsläget, måste man dock givetvis vara beredd att utvidga
eller inskränka vedavverkningarna i förhållande till vad som förutsatts i
det ursprungliga programmet.
De överväganden, som kommissionen gjort på grundval av nämnda program,
i vilket hänsyn tagits till nuvarande lagerställning och det beräknade
resultatet av avverkningarna under innevarande avverkningsår, hade resulterat
i att produktionen av ved till hushålls- och industribränsle — såväl
normalved som ersättningsved — samt ved för framställning av industriträkol,
smörjolja och motorbränslen enligt kommissionens mening borde
utgöra 33,1 miljoner kubikmeter travat mått under avverkningsåret 1944/45.
I fråga örn möjligheterna att få till stånd de av kommissionen
ifrågasatta avverkningarna har kommissionen anfört i
huvudsak följande.
Vid sammanträde inför kommissionen den 20 januari 1944 med representanter
för domänstyrelsen och skogsstyrelsen samt med länsjägmästare,
föreståndarna vid kristidsstyrelsernas bränslekontor, vissa stiftsjäginästare
m. fl. sakkunniga avhandlades möjligheten att med hänsyn till skogliga förhållanden
genomföra en avverkning under avverkningsåret 1944/45 av den
storleksordning, som enligt ovan synes erforderlig. Därvid anfördes — under
hänvisning till uttalanden i samma riktning under ett liknande sammanträde
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
ett år tidigare — att ett dylikt avverkningsprogram skulle innebära ett anlitande
till det yttersta av befintliga vedskogstillgångar i avsättningsbara
lägen och att — därest endast vedskog i egentlig mening skulle tillgripas
programmet i vissa län ändock ej skulle kunna genomföras. Det framhölls
därför som oundvikligt, att man åtminstone i södra Sverige — för att
kunna fylla den erforderliga vedkvantiteten — bleve nödsakad, att i viss
utsträckning till brännved upparbeta virke, som vanligen hänföres till gagnvirkessortimenten.
I mellersta och norra Sverige kunde vedskogstillgångarna
ännu anses vara i och för sig tillräckliga, men dels vore möjligheterna
att genomföra det nu uppställda programmet beroende av en ej alltför snäv
rayonbegränsning beträffande vedtransporter med bil, dels hade man där
intresse av att till betydande del få fullgöra avverkningar i form av lägre
vedkvaliteter, särskilt kolved. Såsom sammanfattning av uttalandena vid
detta sammanträde kan dock sägas, att man i stort sett ansåg sig kunna
medverka till genomförandet av det program, som preliminärt uppgjorts,
under förutsättning att de bestämmelser, som komme att gälla för denna
avverkning, erhölle lämplig utformning.
I ett vid kommissionens skrivelse fogat yttrande har riksskogstaxeringsnämnden
förklarat, att förekomsten av vedskog i de 7 nordligaste länen
medgåve ett genomförande i dessa län av den av kommissionen föreslagna
avverkningen. I fråga örn övriga 17 län måste det förutsättas, att den
yngre skogen redan anlitats i sådan omfattning att genomförandet av
avverkningsförslaget skulle medföra att avverkningarna i viss omfattning
mäste förläggas till bestånd, vilka redan varit föremål för avverkning under
krisen och att en sådan ny gallring kunde befaras medföra en ur skogsvårdssynpunkt
mindre önskvärd utglesning.
Kommissionen har av de salunda inhämtade uttalandena funnit framgå,
att de vedavverkningar som beräknades erforderliga under nästkommande
avverkningsår skulle medföra att gagnvirkesdimensioner i viss utsträckning
måste upparbetas till kastved. Därest avverkningskvantiteten fördelades på
ändamålsenligt sätt mellan olika län och olika fastigheter, torde dock denna
olägenhet kunna begränsas. Såsom resultat av gjorda undersökningar och
överväganden har kommissionen funnit, att det föreslagna avverkningsprogrammet
under avverkningsåret 1944/45 borde vara möjligt att genomföra
med hänsyn till befintliga skogstillgångar.
Kommissionen har ansett några svårigheter att fylla arbetskraftbehovet
för avverkningarna icke vara att räkna med i nuvarande läge på arbetsmarknaden,
särskilt som den totala avverkningskvantiteten kan väntas bliva
i icke oväsentlig grad begränsad, bland annat beroende på minskad efterfrågan
av massaved.
Beträffande tillgången på transportmedel har kommissionen, efter att ha
sami att med statens trafikkommission och statens industrikommission, anfört,
att såvitt avsåge sjö- och järnvägstransporter hinder ej torde föreligga
att genomföra det föreslagna avverkningsprogrammet. Däremot kunde
knappheten pst grövre lastbilsgummi medföra svårigheter för vedtranspor
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
9
terna på landsväg. Man hade emellertid, under förutsättning att åtgärder
vidtoges för ytterligare begränsning av användningen av lastbilar, anledning
att räkna med att befintligt lager av grövre lastbilsringar jämte det tillskott
därav, som kunde förväntas under ej alltför ogynnsamma omständigheter,
skulle förslå för erforderliga vedtransporter. Den erforderliga begränsningen
av användningen av lastbilar kunde uppnås dels genom begränsning av de
tillåtna högsta vägsträckorna för lastbilstransporter, dels genom utnyttjande
av jordbrukstraktorer och dels genom föreskrifter att ved icke finge fraktas
med bil längre sträckor än som oundgängligen erfordrades för vedens
överförande till järnvägsbefordran, även örn kostnaderna för transporterna
härigenom skulle komma att fördyras.
Därefter har bränslekommissionen till behandling upptagit frågan örn de
sortiment som böra inrymmas i avverkningsplanen och
därvid erinrat örn alt avverkningsprogrammets utformning enligt kommissionens
mening borde ske med hänsyn tagen till möjligheten av att en
avveckling av krisåtgärderna kunde bliva aktuell, innan den nu för avverkning
planerade veden förbrukats. Som ett led i denna strävan vore det
angeläget, att planen begränsades till att omfatta endast sådana sortiment
som oundgängligen behövde inrymmas i densamma med hänsyn till att
tillräcklig produktion ej kunde tryggas på annat sätt. Kommissionen har
vidare anfört bland annat följande:
De motiv, som kommissionen åberopade som stöd för sitt förslag den
9 november 1943 att avverkningsåläggande ej skulle utfärdas för massaved
under innevarande halvår, bestå alltjämt och lia ytterligare förstärkts. Årsförbrukningen
före kriget var ca 17 miljoner kubikmeter. År 1942 utgjorde
den 12 miljoner kubikmeter och beräknas under 1943 lia uppgått till ca 8,6
miljoner kubikmeter. Lagren voro den 1 januari 1940 ca 18 miljoner kubikmeter
och sjönko därefter år för år, så att de den 1 januari 1943 utgjorde
ca 14 miljoner kubikmeter. Som följd av de ökade massavedavverkningarna
samt den minskade driften inom massaindustrien lia lagren emellertid under
år 1943 ökats i betydande grad och utgjorde den 1 januari 1944 ca
18,6 miljoner kubikmeter. Med hänsyn till dessa betydande lager och till
det förhållandet, att ökad sysselsättning inom massaindustrien för närvarande
ej synes vara att förvänta, finner kommissionen, att avverkningsålägganden
beträffande massaved ej heller böra föreskrivas för avverkningsåret
1944/45, och att massaveden ej heller bör intagas i avverkningsplanen
för nämnda år. Däremot torde det — såsom här nedan närmare visas —
vara nödvändigt medgiva, att i södra Sverige massaved i viss begränsad utsträckning
må inräknas i avverkningsplanen för brännved.
I enlighet nied de riktlinjer, som ovan angivits, finner kommissionen ej
erforderligt, att — såsom för närvarande är fallet — industriträkolsved och
den del av avverkat timmer som beräknas utfalla såsom bränsleprodukter
vid försågning, skall inräknas i avverkningsplanen. Under innevarande avverkningsår
gällande rätt all inräkna lådvirke, träullsved o. dyl., stubbved
samt gagnvirke av lövträd anser kommissionen ävenledes böra bortfalla.
Efterfrågan på dessa sortiment torde kunna tillfredsställas utan att avverkningen
stimuleras genom särskilda åtgärder. Vad beträffar ladvirke,
10
Kungl. Majlis proposition nr 255.
träullsved och dylikt äro dessa sortiment att jämställa med massaved och
då efterfrågan på massaved torde bliva begränsad böra konsumenter av liknande
sortiment så mycket lättare kunna tillgodose sina behov.
Avverkningsplanen bör alltså omfatta ved för följande ändamål:
hushålls- och industribränsle (såväl normalved som ersättningsved), dock
ej sågverksavfall och stubbved, samt ved för motordrift.
Såsom förut sagts har kommissionen beräknat den totala kvantitet kastved
och långved, som bör avverkas under det kommande avverkningsåret,
till 33,1 miljoner kubikmeter. Denna kvantitet fördelar sig enligt gjorda beräkningar
på ved för olika ändamål enligt följande:
Ersättningsved, hushåll och industri ....... 16,9 milj. m3
Normalved, hushåll ...................... 5,8 » »
» - industri ..................... 2,0 » » 24,7 milj. m3
Industriträkolsved .................................... 39 » »
Ved för motordrift och framställning av smörjolja........ 4,5 » »
33,1 milj. m3
I dessa 33,l miljoner kubikmeter ingå dels 3,9 miljoner kubikmeter industriträkolsved,
dels 1,5 miljoner kubikmeter utgörande den del av avverkat
timmer som vid försågning anses utfalla som bränsleprodukter, dels ock
0,7 miljoner kubikmeter stubbved för framställning av smörjolja. Om dessa
vedslag, i enlighet med vad kommissionen anfört, frånräknas den ifrågasatta
totala avverkningen av ved, exklusive massaved, 33,1 miljoner kubikmeter,
återstå alltså 27,0 miljoner kubikmeter. För att undvika att ifrågavarande
vedkvantitet av 27 miljoner kubikmeter komme att underskridas genom
ojämnheter i fullgörandet av avverkningarna inom de olika länen, har kommissionen
ansett sig böra räkna med en viss säkerhetsmarginal och därför
preliminärt angivit avverkningsplanens omfattning till 30 miljoner kubikmeter.
Bränslekommissionen har vidare behandlat spörsmålet angående de åtgärder
som kunna bliva erforderliga för genomförandet av det
föreslagna avverkningsprogrammet. Kommissionen har därvid
övervägt, huruvida avverkningsålägganden böra utfärdas jämlikt lagen
om avverkningsskyldighet eller örn kvantiteten lämpligen kan anskaffas på
annat sätt. Härom har kommissionen anfört i huvudsak följande.
I de fyra nordligaste länen tillämpades från och med den 1 januari 1944 i
stället för produktionsplikt den s. k. uppköpslinjen, vilken innebär att kommissionen
säkerställer erforderliga vedavverkningar inom dessa områden
genom att i man av behov uppköpa ved genom de auktoriserade brännvedsuppköparna.
Resultatet av övergången till denna linje kunde med ledning av
de erfarenheter, som hittills vunnits, bedömas som tillfredsställande. Man
hade därför anledning överväga, huruvida det kunde förväntas, att så även
skulle bliva fallet därest uppköpslinjen tillämpades inom övriga delar av
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
11
landet. Frågan hade dryftats vid förutnämnda sammanträde med länsjägmästare
m. fl. den 20 januari 1944. Ehuru meningarna därvid varit delade,
huruvida ett försök med en sådan uppköpslinje skulle lyckas, hade man
allmänt varit av den åsikten, att den vore väl värd att prövas. Enligt
kommissionens mening borde så även ske. Därest detta bleve fallet, borde ändock
de förarbeten som under senare år utförts för utfärdande av avverkningsålägganden
verkställas i vanlig ordning. Med ledning av den planerade
avverkningens fördelning på skilda kristidsstyrelseområden och brännvedsuppköparnas
uppköp under innevarande år borde vid avverkningsårets början
de kvantiteter fastställas, som varje uppköpares auktorisation skulle omfatta.
Föreskrift borde meddelas om att kontrakt skulle tecknas mellan
producenter och uppköpare före viss angiven dag, förslagsvis den 1 oktober.
Sedan resultatet av denna kontraktsteckning förelåge, borde man med ledning
därav överväga, huruvida erforderliga kvantiteter kunde erhållas på
frivillighetens väg, eventuellt genom utsträckning av teckningstiden. Skulle
det visa sig nödvändigt att tillgripa avverkningsålägganden kunde — då avverkningslängder
funnes färdigställda och övriga förberedelser vore gjorda
—- ålägganden efter kort varsel till kristidsstyrelserna utsändas till skogsägarna.
Av de 30 miljoner kubikmeter ved, som enligt bränslekommissionens förslag
skulle ingå i avverkningsplanen för nästa avverkningsår, har kommissionen
beräknat, att enligt överenskommelser, som kommissionen hade för
avsikt att ingå med domänverket och vissa större skogsägande bolag, ca
10 miljoner kubikmeter ved skulle komma att avverkas på domänverkets
och berörda bolags skogar. För avverkning på övriga skogar återstående
20 miljoner kubikmeter skulle föras i marknaden dels genom de auktoriserade
brännvedsuppköparna och dels genom direkt försäljning från producent
till konsument. De kvantiteter, som komme att försäljas direkt till
konsument, uppskattade kommissionen till ca 5 miljoner kubikmeter, varför
den relativt begränsade kvantiteten av ca 15 miljoner kubikmeter skulle
återstå för uppköp genom de auktoriserade uppköparna.
Kommissionen har vidare anfört, att avverkning av de betydande brännvedskvantiteter
som äro erforderliga ej kunde ske, utan att det samtidigt utfölle
vissa mängder virke, som vanligen upparbetas till gagnvirke, i synnerhet
massaved. Särskilt vore detta oundvikligt i södra Sverige. Då det dessutom
torde föreligga stora svårigheter att i södra Sverige producera de stora
vedkvantiteter som planen innebure, vore det nödvändigt, alt massaved i
dessa delar av landet i viss begränsad utsträckning inräknades i avverkningsplanen.
Kommissionen har förklarat sig sakna anledning att föreslå ändring i nu
gällande bestämmelser angående meddelande av statsgaranti för vedens inlösen.
Därest ålägganden jämlikt 2 § lagen örn avverkningsskyldighet icke
utfärdas, komme bestämmelserna örn statsgaranti för ved visserligen icke
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
att tillämpas, men de borde fortfarande gälla för den händelse sådana
ålägganden framdeles bomme att utfärdas. Statsgarantiens borttagande inom
hela landet medförde givetvis vissa konsekvenser för en del vedproducenter
och torde därmed även påverka vedanskaffningen över huvud taget. Den
producent, som avyttrade sin ved genom de auktoriserade brännvedsuppköparna,
kunde och borde på ett tidigt stadium — d. v. s. under den föreskrivna
teckningstiden — teckna kontrakt om den vedkvantitet, som han
avsåge att producera. Därigenom tillförsäkrades han gällande normalpris för
hela kvantiteten och åtnjöte sålunda större ekonomisk trygghet än den statsgarantien
skänker. Det vore emellertid icke lämpligt, att all den ved, som
icke direkt står till kommissionens förfogande, ginge genom uppköparna. Det
vore önskvärt att denna normala handel, vilken förefunnits under hela krisen,
alltjämt fortsattes i oförändrad omfattning. Åtgärder kunde bliva erforderliga
för att förhindra, att den begränsades till följd av den trygghet
som kontraktering med uppköpare innebure. Kommissionen komme att hava
sin uppmärksamhet riktad på denna fråga för att, örn så befunnes erforderligt,
vidtaga åtgärder för att förhindra en icke önskvärd utveckling på
detta område.
Kommissionen har i sin skrivelse därefter behandlat frågan örn storleken
av de anslag för budgetåret 1944/45 som kunde behöva anvisas
under anslagsrubrikerna Reglering av vedproduktionen och Omkostnader
i samband med inköp och inlösen av ved, m. m.
Vad först angår anslaget till Reglering av vedproduktionen har kommissionen
med hänsyn till medelsåtgången under år 1943 räknat med att för
nästa budgetår ett belopp av 90 000 000 kronor skulle vara tillfyllest för
uppköp av brännved. Därutöver har kommissionen beräknat, att betydande
belopp behövde tagas i anspråk för inköp av massaved från massavedsförbrukande
industriföretag i enlighet med överenskommelser mellan
kommissionen och nämnda företag. Kommissionen räknade med att behöva
övertaga 3 miljoner kubikmeter massaved till ett pris av 50 000 000
eller högst 55 000 000 kronor. Anslagsbehovet till reglering av vedproduktionen
skulle således enligt kommissionens beräkningar uppgå till högst
(90 000 000+55 000 000 =) 145 000 000 kronor. Med hänsyn till att detta
belopp redan tidigare står till förfogande för de med anslaget avsedda ändamålen
har kommissionen funnit att några nya anslagsäskanden för Reglering
av vedproduktionen icke vore erforderliga för nästkommande budgetår.
Vad därefter angår anslaget till Omkostnader i samband med inköp och
inlösen av ved, m. m. har kommissionen föreslagit, att detsamma skulle för
budgetåret 1944/45 upptagas till 3 000 000 kronor, av vilket belopp 500 000
kronor beräknats för direkta omkostnader för vedinköp, 1 000 000 kronor
för kostnader vid tillhandahållande av ved från centrala lager i tätorter
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
13
inom zon 3 samt 1 500 000 kronor för kostnader för prisförluster på långved
och andra eventuella förluster på vedclearingen.
I fråga om de direkta omkostnaderna för vedinköp har kommissionen anfört
följande.
För nästkommande budgetår torde de direkta omkostnaderna för vedinköp,
liksom hittills, icke komma att uppgå till mera betydande belopp.
Även i fortsättningen räknar kommissionen emellertid med att uppköp, omhändertagande
och distribution av långved, i vissa fall efter kapning, kan
komma att medföra vissa kostnader, som icke kunna täckas genom att uttaga
motsvarande högre pris på veden. Kommissionen anser dock, att kostnaderna
i fråga jämte sådana omkostnader, som kunna uppkomma vid
kommissionens ganska stora inköp och försäljningar av kastved, samt omkostnader
i samband med eventuell inlösen av ved icke böra överstiga
500 000 kronor.
Beträffande kostnaderna vid tillhandahållande av ved från centrala lager
i tätorter inom zon 3 har kommissionen anfört bland annat följande.
Med hänsyn till de krav, som i nuvarande skärpta transportläge måste
ställas på direktleveranser i alla fall, då sådana äro möjliga, har kommissionen
funnit sig böra begränsa statens medverkan till sådana utleveranser
av smärre poster, som icke kunna ske direkt utan måste ske från lager.
Erfarenheterna hittills visa, att direktleveranser kunna ske i mycket stor
omfattning, och att lagerleveransema åtminstone hittills under bränslesäsongen
varit mycket begränsade. Till kommissionen redovisade krav på ersättning
för utkörningskostnader från centrallager uppgå sålunda vid årsskiftet
1943/44 endast till 38 182 kronor. I redovisningen föreligger emellertid en
viss eftersläpning, och utkörningskostnaderna för sista hälften av detta
bränsleår måste bli avsevärt större. Det är sannolikt att, sedan centrallager
under innevarande säsong uppbyggts i orterna, komma utleveranser under
nästa bränslesäsong att ske mera kontinuerligt. Med den osäkerhet, som alltmer
gör sig gällande på transportområdet, är det icke uteslutet, att direktleveranser
icke kunna ske i samma omfattning som i år, utan att centrallagren
måste anlitas förhållandevis mera för leveranser i smärre poster. Såvitt
kommissionen kan bedöma, anses därför kostnaderna för statens medverkan
i fråga om utkörning av ved från centrallager nu böra upptagas med
samma belopp, som under föregående budgetår, eller till 1 000 000 kronor.
Slutligen har kommissionen beträffande täckandet av uppkomna förluster
på vedclearingen framhållit bland annat följande.
Vad långveden från Norrland beträffar, föreligga vissa svårigheter att få
densamma avsatt till självkostnadspriser, då den efter de erforderliga långa
transporterna till mottagningsorter i mellersta Sverige måste betinga ett ur
bränslevärdcsynpunkt ogynnsamt högt pris. För sådan långved, som för
att vinna avsättning måste transporteras från Norrland söderut, kan kommissionen
komma att bli nödsakad att förorda en prissättning, som medför
vissa förluster. Åtgärder lia visserligen vidtagits för uppkapning i Norrland
av ganska stora kvantiteter långved till kastved, men betydande partier torde
dock komma att levereras som långved och försäljas som sådan. Härtill
kommer, att långved i viss omfattning upparbetats i mellersta Sverige inom
tätorternas försörjningsområden. Sådan ved kommer i de flesta fall att med
-
14
Kungl. Majlis proposition nr 255.
föra prisförluster, om den skall kunna tillhandahållas konsumenterna till
priser, som motsvara kastvedspriserna.
I södra och mellersta Sverige räknar kommissionen med att för nästa
bränsleår vissa kvantiteter massaved behöva tagas i anspråk för bränsleförsörjningen.
Därvid kan det sannolikt icke undgås, att kommissionen får vidkännas
prisförluster i vissa fall, beroende på vilka förbrukare som kunna
hänvisas att inköpa massaved. Om sådan ved måste ingå i förbrukningen
för hushållsändamål, torde prisförluster i regel uppkomma.
För att möta eventuella prisförluster på långved och massaved föreslår
kommissionen att i anslaget beräknas ett belopp av 1 500 000 kronor.
I en den 23 mars 1944 dagtecknad promemoria har bränslekommissionen
ytterligare anfört följande i fråga om sättet för genomförande av den s. k.
uppköpslinjen:
Då, såsom hittills, avverkningsålägganden legat till grund för vedanskaffningen,
har avverkningsprogrammet och uppköpsverksamheten indelats i
halvårsperioder — år 1941/42 i 4-månadersperioder. Även vid tillämpning
av den linje, här kallad uppköpslinjen, som föreslagits i bränslekommissionens
underdåniga skrivelse den 22 februari 1944, med uppköpsverksamhet
utan produktionsplikt såsom komplement är det önskvärt att anordningar
på ett eller annat sätt vidtagas, vilka möjliggöra en utvidgning eller en inskränkning
av veduppköp och avverkningar, därest utvecklingen på bränslemarknaden
skulle påkalla detta. Detta kunde ske genom att avverkningsprogrammet
liksom hittills uppdelades i halvårsperioder, och att avverkning
och uppköp under resp. halvår skulle ske med viss kvot av totalanskaffningen,
eller att veduppköpen finge ske i etapper, som förlängdes gång efter
annan.
Denna senare metod har tillämpats i de fyra nordligaste länen under innevarande
halvår, då produktionsplikt i dessa ej förelegat. Inom nämnda län
syntes under slutet av föregående år en viss begränsning av avverkning och
utbud böra ske. Genom beslut i december 1943 medgåvos uppköparna rätt
att intill den 1 februari 1944 uppköpa vissa genom auktorisationerna begränsade
kvantiteter. Därutöver ha sedermera medgivits ytterligare uppköp
under februari och mars av väl begränsade kvantiteter ved, som huvudsakligen
skall vara leveransklar före den 1 juli 1944. Frågan om ytterligare
kontraktsteckning efter den 31 mars kommer att prövas under den närmaste
tiden. Denna metod erbjuder vissa fördelar, i det den medgiver en smidig
anpassning till behovet, så som detta bedömes vid olika tidpunkter. Inom
överskottsområden med långa transportvägar till förbrukningsorterna är det
givetvis särskilt angeläget, att medel finnas att förhindra en vedavverkning
utöver behovet. Denna metod bör därför även fortsättningsvis tillämpas i
de fyra norra länen, Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
län, och dessutom utsträckas jämväl till Gävleborgs, Kopparbergs och
Värmlands län.
Inom övriga län, de 17 södra länen, beräknas för närvarande den kvantitet,
som behöver uppköpas genom de auktoriserade uppköparna, belöpa
sig till ca 9 miljoner kubikmeter. Med hänsyn till angelägenheten att veden
i största möjliga utsträckning produceras inom de mera betydande konsumtionsområdena,
kan det vara riskabelt att i södra Sverige gå fram med uppköpen
etappvis, såsom i norra Sverige, vilket torde verka hämmande på avverkningsresultatet
för hela avverkningsåret. För att nå bästa möjliga resultat
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
15
böra därför uppköparna redan vid avverkningsårets början auktoriseras att
uppköpa största delen av de kvantiteter, som anses erforderliga under hela
året.
Därest en markerad omsvängning till det bättre inträffar på bränslemarknaden,
kan det dock vara önskvärt att möjlighet finnes att avbryta vedavverkningarna
även i södra Sverige. Man kan därför ifrågasätta införande i
inköpskontrakten av en bestämmelse, att den kontrakterade kvantiteten skall,
exempelvis före den 1 mars 1945, kunna begränsas, därest bränslekommissionen
finner anledning föreskriva att ved, avverkad efter viss datum, ej må
omfattas av kontraktet. Till en sådan bestämmelse borde knytas föreskrifter
om gottgörelse till avverkarna för förberedande åtgärder för avverkning av
ved, som genom dylik begränsning ej kan avverkas och försäljas, allt i den
mån åtgärderna avse ved inom ramen för i föreskriven ordning tecknade
kontrakt.
Bränslekommissionens förslag till utjämning av skillnaden mellan priserna
å olika slag av fasta bränslen.
I skrivelse den 17 februari 1944 har bränslekommissionen till behandling
upptagit frågan örn utjämnande av skillnaden mellan priserna på olika slag
av fasta bränslen.
Innan jag närmare ingår på denna fråga torde det vara lämpligt att jag
i korthet redogör för de clearingförfaranden som för närvarande
tillämpas för dylika bränslen.
Ved.
För ved, som levereras från eller inom överskottsområden, fastställer
bränslekommissionen debiteringspriser fritt banvagn avsändningsstationen
eller fritt sjökaj utlastningshamnar inom Norrland, Dalarna, Värmland och
Småland. I den mån de verkliga kostnaderna för veden över- eller understiga
dessa priser, sker clearing genom de auktoriserade veduppköparna
eller i vissa fall genom kristidsstyrelsema. Clearingen avser alltså framförallt
de växlande kostnaderna för vedens transport till järnvägsstationen.
Debiteringspriserna äro f. n. så avvägda att priserna för ved, som sändes från
överskottsområde till underskottsområde, i allmänhet icke variera med mera
än en krona per kubikmeter på förbrukningsorten.
För de s. k. handelsreglerade orterna (Stockholm och Göteborg med vissa
förorter, Norrköping, Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Eslöv) fastställer
bränslekommissionen basispriser för veden, gällande fritt banvagn
eller fritt å sjökaj i ankomstorten. I den mån inköpspriserna avvika från
dessa basispriser sker en clearing mellan bränslekommissionen och kristidsnämnderna,
vilka tjänstgöra såsom försäljningsorgan. I clearingförfarandet
ingår all ved till dessa orter, alltså även ved till storindustrier o. dyl.
För tätorter i den s. k. zon 3 (för vilka viss handelsreglering genomförts,
dock ej i så hög grad som i de handelsreglerade orterna) fastställer bränslekommissionen
återförsäljningspriser, avseende ved till hushåll eller små
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
industriel-, fritt hemkört till konsument eller till vedhandlares upplag. Clearingen
sker genom de auktoriserade uppköparna eller, i vissa fall, genom
kristidsstyrelserna. I dessa orter ingår alltså ej ved till industrier i clearingförfarandet.
För samtliga dessa clearingförfaranden finnes en gemensam vedclearingkassa
inom bränslekommissionen. Enligt Kungl. Maj:ts föreskrifter skola
ifrågavarande debiterings-, basis- och återförsäljningspriser för varje ort
eller område så bestämmas att de i stort sett motsvara de beräknade genomsnittliga
självkostnaderna för den i clearingförfarandet för orten eller området
ingående veden. Från clearingkassan bestridas, såsom tidigare omnämnts,
även kostnader för utkörning av ved från av kristidsnämnd upplagt centrallager
inom tätort i zon 3 till förbrukare ävensom kostnader för kapning av
långved, avsedd att användas såsom hushållsbränsle inom dylik tätort.
Kol och koks.
Kolclearingkassan. Genom kungörelse den 28 juni 1940 (nr 650) inrättades
en särskild clearingkassa för reglering av importpriserna på stenkol,
koks och kolbriketter. Bränslekommissionen fastställer avräkningspriser eif
svensk hamn, innefattande även den fastställda grosshandelsmarginalen. 1
den mån den verkliga cifkostnaden överstiger avräkningspriset erhåller
importören skillnaden från kolclearingkassan; understiger cifkostnaden avräkningspriset
inbetalas skillnaden till kassan. Kolclearingkassan hade den
31 mars 1944 en behållning av 96,4 miljoner kronor och väntas, om importen
fortgår på samma sätt som nu, komma att stiga ytterligare något under år
1944. 1 avräkningspriset inräknas även en avgift till en av kommissionen
inrättad särskild krigsriskkassa, vilken svarar för vissa transportrisker, som
icke täckas av den vanliga krigsriskförsäkringen. Denna kassa hade den
31 mars 1944 en behållning av ca 4,5 miljoner kronor.
Subventionskassan. Sedan statens kolnämnd i enlighet med de i Kungl.
Maj:ts proposition nr 15 till 1939 års urtima riksdag uppdragna riktlinjerna
organiserat en s. k. pool för kolimporten, omfattande samtliga importörer
utom de företag som införde kol endast för egen förbrukning, träffade
nämnden å statens vägnar med denna pool, Svenska kolimportörers förening
1939 u. p. a., ett den 20 september 1939 dagtecknat avtal, som därefter
godkändes av 1939 års urtima riksdag enligt dess skrivelse nr 4. I avtalet
förband sig föreningen att för egen och för samtliga föreningsmedlemmars
del ställa sig till noggrann efterrättelse de föreskrifter som av staten
kunde fastställas i avseende på försäljning av stenkol, koks eller kolbriketter.
Staten å sin sida åtog sig att ersätta varje föreningsmedlem den förlust som
kunde tillskyndas denne vid försäljning på de av staten föreskrivna villkoren,
varemot föreningsmedlem skulle till staten avstå den vinst, utöver
fastställd handelsvinst, som han kunde komma att göra vid försäljning efter
den 17 september 1939, antingen denna vinst uppstått på äldre lager eller
Kungl. Muj:ts proposition nr 255.
17
vid försäljning av vara, importerad efter nämnda dag. Sedan det visat sig
att oklarhet i vissa hänseenden rådde rörande avtalets rätta innebörd, träffades
en överenskommelse den 24 augusti 1943 mellan bränslekommissionen
och föreningen rörande tolkningen av avtalet, överenskommelsen har godkänts
av Kungl. Maj:t den 17 september 1943.
För reglering av de ekonomiska förhållandena mellan staten och föreningen
inrättades en särskild s. k. subventionskassa. Därest det för lagerhandeln
fastställda utförsäljningspriset för av föreningsmedlem försåld kol
eller koks över- eller understiger de faktiska, på nyssnämnda avräkningspris
grundade inköpskostnaderna med tillägg av fastställd marginal sker inbetalning
till, respektive utbetalning från kassan av skillnaden. Från kassan
utgår även vissa ersättningar för av lagerhandlare verkställd reservlagring
av koks.
De för lagerhandeln fastställda utförsäljningspriserna lågo till en början
avsevärt lägre än de faktiska kostnaderna och inneburo en subvention för
de kol- och koksförbrukare som icke själva importerade varan. Genom
senare inträdda prishöjningar minskades spännvidden mellan inköps- och
försäljningspriserna, och från och med början av april 1940 kommo de senare
att ligga över de förra, varigenom en återströmning av medel skedde
till kassan. Därefter vidtagna prisjusteringar ha åsyftat att bringa marknadsnivån
i överensstämmelse med det verkliga kostnadsläget. Prisregleringsförfarandet
har härigenom förlorat sin karaktär av subvention, och
subventionskassan tjänstgör numera såsom en utjämningskassa, över vilken
alla lagerhandelns transaktioner med avseende å importerat fossilt bränsle
redovisas. Det för närvarande gällande kokspriset vid försäljning per hektoliter
är emellertid något lägre än de verkliga kostnaderna, bland annat på
grund av att den på senare tid importerade koksen visat sig vara tyngre än
tidigare, vilket medfört ett mindre hektoliterutfall per ton än vad man vid
fastställandet av nuvarande hektoliterpriser utgått ifrån. Härigenom uppkommer
en mindre förlust för subventionskassan. Av allmänna prispolitiska
hänsyn har det emellertid hittills icke ansetts lämpligt att justera kokspriset.
För täckande av utgifter för kolsubventionen har riksdagen vid olika tillfällen
under anslagstiteln Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande
åtgärder anvisat sammanlagt 20 500 000 kronor. Härav lia vissa belopp
återförts till anslaget. Den återstående nettoförlusten på subventionsförfarandet
utgjorde den 29 februari 1944 ca 7 700 000 kronor och beräknas
komma att på grund av nyssnämnda oöverensstämmelse i hektoliterutlället
för koks öka något under år 1944. Örn lagerhandelns nuvarande
lager av kol och koks skulle behöva säljas efter samma cifpriser, som gällde
i augusti 1939, skulle detta betyda en ytterligare förlust för kassan av ca
23 000 000 kronor, varigenom den sammanlagda förlusten på subventionsförfarandet
alltså skulle uppgå till ca 30 700 000 kronor.
inholm M riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 255. 2
18
Kungl. Majlis proposition nr Inö.
L sin nyssnämnda skrivelse den 17 februari 1944 har bränslekommissionen
anfört, att frågan om en clearing av priserna på olika fasta bränslen vid
upprepade tillfällen diskuterats inom kommissionen. Hittills hade dock de
skäl som talade för en sådan clearing icke varit tillräckligt starka för att
motivera en så genomgripande åtgärd. Inför de förändringar i bränsleförsörjningen
som kunde väntas såsom förebud till och följder av ett vapenstillestånd
i Europa hade bränslekommissionen emellertid ansett det nödvändigt
att på nytt upptaga clearingfrågan till prövning. Resultatet av de
utredningar som med anledning härav verkställts inom kommissionen
hade sammanfattats i två vid skrivelsen fogade promemorior; den ena, »avvecklingspromemorian»,
innehållande en diskussion av de olika förhållanden,
under vilka en avveckling av bränslekommissionens verksamhet med
avseende å fasta bränslen kunde komma att ske, den andra, »clearingpromemorian»,
innehållande förslag till riktlinjer för en clearing av priserna
på olika slag av fasta bränslen med verkan från och med den 1 juli 1944.
I avvecklingspromemorian ha olika antaganden gjorts rörande importen
av fossila bränslen under tiden närmast efter ett vapenstillestånd i Europa,
varvid såsom sannolikaste alternativ räknats med att importen komme att
ligga helt nere under ett halvår efter stilleståndet för att sedan åter öka och
uppnå full storlek efter ytterligare ett och ett halvt år. Vidare ha vissa antaganden
gjorts om bränslebehovet under avvecklingstiden. Från dessa utgångspunkter
har försök gjorts att beräkna omsättningen av fasta bränslen
under avvecklingsåren ävensom storleken av vedöverskotten vid den tidpunkt
då kolimporten beräknas bli obegränsad. Enligt dessa beräkningar skulle avsevärda
vedöverskott föreligga vid sagda tidpunkt, beroende på nödvändigheten
av att skydda sig mot oförutsedda förändringar i importläget. Bränslekommissionens
verksamhet antages därför av kommissionen sannolikt icke
kunna avvecklas förrän tre, under gynnsamma omständigheter två år efter
vapenstilleståndet i Europa, förutsatt att verksamheten icke skall upphöra
förrän bränsleförsörjningen befinner sig i ett tillstånd som utan tvära övergångar
kan övergå i ett normalt efterkrigstillstånd. Vidare ha olika sätt
för avvecklingen undersökts. Kommissionen har därvid kommit till den
slutsatsen att ett uppfyllande av alla de olika krav som kunna ställas på avvecklingen
— alltså även kravet på att förlust för staten undvikes — förutsätter,
bland annat att en prisclearing införes för de viktigaste fasta
bränslena, varvid de dyrare ersättningsbränslena ved och torv förbilligas
på stenkolets och koksens bekostnad. En dylik clearing kan enligt kommissionen
motiveras ur två synpunkter: »utjämningssynpunkten», som tar
sikte på en rättvis prissättning på ett och samma bränsle på olika orter, och
»nivåsynpunkten», som syftar till en enhetlig prissättning å olika bränslen
i förhållande till deras värmevärde. En lämplig form av clearing har angivits
vara, att en högsta prisgräns införes för ved och torv och att de överskjutande
kostnaderna täckas genom prishöjningar på kol och koks.
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
19
I fråga om ett omedelbart införande av clearingförfarandet
har bränslekommissionen anfört i huvudsak följande.
Den clearing, som nu ifrågasättes, skulle vara en utjämningsclearing och
sålunda inriktas på en av rättvisesynpunkter motiverad utjämning av priserna
för ett och samma bränsle — i främsta rummet ved — på olika orter.
Ojämnheter ha existerat redan tidigare. För hushållens del ha dessa emellertid
i enligt kommissionens mening tillfredsställande grad kompenserats
av de större kvoter av billigare fossilt bränsle, som tillämpats just inom de
orter, där vedpriserna varit högst. I fråga om industrierna har dylik kompensering
visserligen icke förekommit, därför att en och samma bransch
har en enhetlig fossil kvot oberoende av de enskilda företagens belägenhet,
men ojämnheterna ha — måhända bland annat därför att sysselsättningen
inom de flesta branscher varit genomgående god — icke varit så kännbara
att kommissionen ansett sig böra föreslå en utjämning.
Läget förändras emellertid i den mån det icke längre blir möjligt att hålla
samma fossila kvoter som hittills. För hushållens del minskas därvid den
ovan åsyftade kompensationen, och även för industrierna bliva ojämnheterna
större. Särskilt kännbara bliva dessa vid en vikande konjunktur, då företagen
måste beräknas bliva mera känsliga för sina bränslekonton. Minskning
av kvoterna har redan måst tillgripas, och kommissionen anser tiden
nu vara inne att vidtaga utjämnande åtgärder.
För en clearing talar vidare den omständigheten, att den skulle väsentligt
underlätta en ur transportsynpunkt rationellt ordnad mottagning av de dyra
ersättningsbränslena. Bränslekommissionen skulle redan vid olika tillfällen
i det förflutna för genomförande av en ändamålsenlig transportordning haft
stor nytta av en clearing enligt ovan antydda riktlinjer, och detta förhållande
torde komma att bliva än mera utpräglat i den mån läget på transportområdet
skärpes.
Slutligen anser kommissionen det vara av största vikt att redan på ett
tidigt stadium få det verktyg utprovat, som enligt kommissionens uppfattning
med stor sannolikhet ändock förr eller senare måste tillgripas. Genom
att få ett fast grepp på det inbördes förhållandet mellan priserna för de
olika bränslena kan man lättare behärska oväntade situationer, som kanske
inom en relativt snar framtid kunna uppstå.
Under åberopande härav har bränslekommissionen föreslagit, att clearingförfarandet
införes med verkan från och med den 1 juli 1944.
Beträffande clearingens utformande på ved- och torvsidan
föreslås en prisgräns, beräknad fritt banvagn förbrukningsorten,
av 14 kronor per kubikmeter för pannved och 47:50 kronor per ton för
torv med 30 % fuktighetshalt, med priser för övriga sortiment i förhållande
därtill.
Det tekniska förfarandet föreslår bränslekommissionen skola tillgå på
följande sätt (de angivna vedpriserna avse pannved).
De nuvarande clearinglörfarandena bibehållas. En ny clearingkassa för
fasta bränslen inrättas. Systemet med debiteringspriser fritt avgångsslation
utvidgas att omfatta hela landet. Ett enhetligt debiteringspris av förslagsvis
12:50 kronor per kubikmeter införes. Härigenom beräknas ingen onödig
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
subvention komma att ske. Den förlust som ett sådant debiteringspris medför
för vedclearingkassan ersättes från den nya bränsleclearingkassan.
För de handelsreglerade orterna sättes ett enhetligt basispris av 14 kronor
per kubikmeter. Vedclearingkassans förlust på grund härav täckes från
bränsleclearingkassan.
Inom tätorter i zon 3 gälla de nuvarande avräkningspriserna fritt förbrukarna.
Dessa priser kunna alltså ej användas för den nya clearingen. De
beräknas emellertid komma att ligga på en nivå som, om körningskostnaderna
på mottagningsorten frånräknas, understiger prisgränsen. Huvudparten
av den järnvägstransporterade ved som icke går till handelsreglerad ort
eller till hushåll eller småindustri i tätort i zon 3 beräknas komma att på
mottagningsstationen betinga ett pris understigande prisgränsen. Där så ej
blir fallet, erhåller köparen efter ansökan från bränsleclearingkassan ersättning
för den del av fraktkostnaden som överstiger 2: 50 kronor per
kubikmeter. Den långväga veden skulle härigenom vid dessa försäljningar
komma att kosta 15 kronor per kubikmeter mot 14 kronor i de handelsreglerade
orterna. Orsaken härtill är att konsumenterna anses även kunna inköpa
billigare ved i sådan omfattning att genomsnittspriset understiger 14-kronorsgränsen. För ved, som sjöledes transporteras till annan än handelsreglerad
ort, begränsas priset till 15 kronor genom utbetalning till köparen
efter ansökan på samma sätt som för järnvägstransporterad ved.
Biltransporterad ved skulle icke ingå i clearingen, emedan kostnaden
endast i undantagsfall och då i betydelselös omfattning väntas överstiga
den tilltänkta prisgränsen.
För torv finnes för närvarande intet clearingförfarande. Emot en prisgräns
för pannved av 14 kronor skulle med hänsyn till värmevärdet svara
ett pris på torv med 30 % vattenhalt av 45:50 kronor, fritt förbrukningsorten.
Eftersom normalpriset på torv av denna beskaffenhet är 45 kronor,
skulle clearingen med nysnämnda prisgräns bestå uti att nästan alla fraktkostnader
ersattes från clearingkassan. Härigenom skulle köparens intresse
av att inköpa torven från lämpligaste belägna producent bortfalla, vilket
skulle försvåra bränslekommissionens regleringsarbete. Prisgränsen föreslås
därför höjd till 47: 50 kronor per ton. Clearingen, som skulle omfatta maskintorv
för avsalu, som transporteras på järnväg, föreslås tillgå på så sätt
att producenten erhåller bidrag från den nya bränsleclearingkassan med
den del av fraktkostnaderna som överstiger 2: 50 per ton. Priset på den biltransporterade
torven förutsättes komma att i allmänhet på mottagningsorten
understiga 47: 50 kronor och medtages därför ej i clearingen.
För täckandet av bränsleclearingskassans utgifter
för nedskärning av ved- och torvpriserna till en prisgräns av 14 kronor för
pannved och 45: 50 kronor för torv skulle enligt bränslekommissionens beräkningar
erfordras cirka 23 miljoner kronor under bränsleåret 1944/45,
motsvarande ett tillägg av 4:70 å 7:70 kronor per ton för under samma
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
21
tid förbrukad kol och koks. (Då enligt vad nyss sagts prisgränsen för torv
föreslagits skola vara 2 kronor högre, skulle medelsbehovet kunna minskas
något.) Vid denna beräkning har förutsatts, att clearingavgifter uttagas även
på inneliggande lager av kol och koks (»förbrukningsallernativet») och ej
blott på kol och koks som importeras (»imporlalternativet»).
I fråga örn dessa båda alternativ har bränslekommissionen anfört i huvudsak
följande:
Att clearingpåläggen å ena sidan böra träffa lagerhandelns lager, å andra
sidan icke böra påföras mindre konsumenters små lagerinnehav, anser kommissionen
självklart. Diskussionen torde därför kunna begränsas till de
stora lager av stenkol, som upplagts hos den så kallade beslagsindustrien
och därmed jämställda förbrukare och motsvarande lager av koks.
Kommissionen har genom sin juridiska byrå låtit undersöka det författningsenliga
underlaget för förbrukningsalternativets genomförande. Enligt
byråns utlåtande, som återfinnes såsom bihang till avvecklingspromemorian,
skulle åtgärden vara möjlig utan särskilda beslagsåtgärder.
Beläggandet av konsumenternas inneliggande lager med clearingpålägg
kan synas vara en mycket genomgripande åtgärd. Kommissionen anser
emellertid, att de betänkligheter, som eventuellt kunna hysas mot en sådan
åtgärd, måste skingras, när man erinrar sig på vad sätt dessa lager tillkommit.
Lagren lia nämligen icke utplacerats enbart i proportion till resp. företags
årsbehov av bränsle utan framför allt med hänsyn till företagens betydelse
för försörjningen och försvaret och icke minst i mån av tillgång på lagerutrymme.
Den tid, under vilken lagren skulle vara tillräckliga för resp. innehavares
förbrukning, varierar därför högst avsevärt. Avsikten har också
varit att vid behov utnyttja lagren för andra ändamål än för innehavarens
räkning, och dessa få (i fråga örn stenkolet) icke utnyttja sina lager utan
särskilda användningstillstånd.
Om nu importalternativet valdes, så skulle detta innebära, att ett företag
av särskild vikt för försörjningen eller försvaret, särskilt om dess kolgård
vore stor i förhållande till förbrukningen, skulle för lång tid framåt få arbeta
med avsevärt billigare bränsle än andra företag. Kommissionen finner detta
knappast vara rimligt.
Mot importalternativet talar även det förhållandet, att detsamma möjligen
kan befaras under avvecklingstiden komma att verka hämmande på enskilda
konsumenters köplust, varvid i stället staten kan bliva nödsakad att
i motsvarande grad taga hand örn den nödvändiga lagerhållningen. Förbrukningsalternativet
torde till följd av den förutsatta restitutionen icke
komma att hava sådana verkningar.
Till vad ovan anförts kommer emellertid ytterligare en betydelsefull omständighet.
Kommissionen har utgått ifrån, att örn man belägger det vid
clearingens påbörjande ingående lagret med pålägg, så måste motsvarande
restitution ske vid dess avslutande. Då detta torde komma att ske först när
mera normala förhållanden åter inträtt, så följer härav — med reservation
för individuella ojämnheter och för säsongvariationer i lagerhållningen —
att den kvantitet, som i verkligheten kommer att belastas med clearingavgift,
blir del vid clearingens start inneliggande överskottet utöver ett lager, som
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
normalt är tillräckligt för företagets drift. Att detta överskott, som i folkförsörjningen
intresse upplagts genom bränslekommissionens förmedling och
i många fall på dess initiativ, skulle ställas till resp. företags förfogande till
ett avsevärt lägre pris än andra företag kunna åtnjuta, synes kommissionen
knappast böra ifrågasättas.
Slutligen vill kommissionen erinra om den redan berörda clearingtekniska
överlägsenheten hos förbrukningsalternativet.
Med stöd av ovan anförda synpunkter vill bränslekommissionen därför
för sin del i princip förorda förbrukningsalternativet såsom det icke endast
för staten mindre riskfyllda utan även för konsumenterna principiellt mera
rättvisa.
Emellertid får icke förbises, att innehavet av stora kollager givetvis är
förenat med kostnader för innehavarna, vilka genom att ställa sina lagerutrymmen
till förfogande otvivelaktigt gjort bränsleförsörjningen stora
tjänster. När ett tillfälle till kompensation för dessa nu erbjuder sig, finner
bränslekommissionen det skäligt att så modifiera förbrukningsalternativet,
att tillägget icke uttages med full storlek på de ingående lagren. Till frågan
om reduktionens storlek anhåller kommissionen att få återkomma vid avgivandet
av definitivt förslag om clearingtilläggets avvägning.
Uttagandet av clearingavgifterna för kol och koks har bränslekommissionen
föreslagit skola tillgå så, att samtliga avräknings-, redovisnings- och
försäljningspriser höjas med belopp motsvarande det erforderliga clearingtillägget.
Genom avräkningsprisets höjning komme clearingtilläggen på allt
kol och koks, som därefter importeras, att tillföras kolclearingkassan. Härifrån
skulle de sedan månadsvis överföras till den nya bränsleclearingkassan.
Den genom ökningen av försäljningspriserna uppkommande värdestegringen
ä lagerhandelns lager vid tiden för clearingens införande komme genom
redovisningen till subventionskassan att automatiskt inlevereras till denna.
Därifrån överföres den till bränsleclearingkassan. Av industriernas ingående
lager skulle i huvudsak de lager som överstege en viss storlek medtagas i
clearingen. Inbetalning till bränsleclearingkassan skulle ske månadsvis allt
eftersom kolet eller koksen förbrukades. Även gasverkens vid clearingens
ikraftträdande inneliggande kokslager skulle indragas i clearingen på motsvarande
sätt som för industrierna. Clearingavgiften på svenska kol skulle
inbetalas till bränslekassan av producenten.
Kommissionen har anhållit att senare få inkomma med definitivt förslag
rörande storleken av clearingavgifterna på kol och koks. För att utjämningen
av ved- och torvpriserna skulle komma att omfatta all den ved och
torv som är avsedd att förbrukas under bränsleåret 1944/45, har kommissionen
föreslagit, att clearingförfarandet beträffande ved och torv skulle träda
i kraft redan den 1 april 1944. För att täcka de utgifter som härigenom
skulle uppkomma för den nya bränsleclearingkassan innan några inkomstbelopp
tillfördes densamma har kommissionen föreslagit att 15 000 000
kronor av kolclearingkassans behållning skola överföras till bränsleclearingkassan
såsom startkapital.
23
Kungl. Alaj:ts proposition nr 255.
Statens priskontrollnämnd har i utlåtande den 29 mars 1944 över bränslekommissionens
framställning till en början uttalat, att den i nuvarande läge
icke ansett sig ha anledning taga ställning till de i avvecklingspromemorian
anförda synpunkterna på utformningen av regleringsåtgärderna på bränsleområdet
under åren närmast efter ett vapenstillestånd. I den man desamma
innebure förord för att bränslepriserna under något skede skulle hållas på
en högre nivå, än de aktuella importförhallandena nödvändiggjorde, ville
nämnden redan nu framföra sina bestämda betänkligheter.
Beträffande frågan om ett omedelbart genomförande av clearingen har
nämnden anfört i huvudsak följande:
Nämnden hyser förståelse för de motiv, som föranlett kommissionen att
nu föreslå en clearing. Även från nämndens utgångspunkter finnas vägande
skäl för en clearinganordning på detta område. Nämnden fäster sig därvid
mindre vid de orättvisor, som kunna ha uppkommit under den tidigare utvecklingen.
Även om härigenom skapats skillnader mellan företag inom en
och samma bransch, belägna på olika orter, till vilka hänsyn icke kunnat
tagas vid prissättningen, har den genomsnittliga bränslekostnadsstegringen
dock redan i stort sett beaktats vid fastställandet av nu utgående priser. För
nämnden uppkommer emellertid svårigheter, då kostnadsförskjutningar äga
rum i samband med ändringar i bränsletilldelningen. Detta gäller bade då
företag tvingas att anskaffa ved fran andra områden än tidigaie och da
proportionen mellan exempelvis kol och ved förändras. Med sådana justeringar
inom bränsleregleringens ram synes man även i fortsättningen vara
nödsakad att räkna. Återverkningarna härav på företagens kostnader och
därmed också på prisbildningen i allmänhet skulle mildras genom en clearing
på bränsleområdet. Ur dessa synpunkter skulle det till och med framstå
som önskvärt, örn man kunde ga relativt långt både med en utjämningsoch
med en nivåclearing.
Ur praktiska synpunkter är det för nämnden angeläget att understryka,
att införandet av en clearing i enlighet med kommissionens förslag i första
omgången kommer att medföra vissa omkastningar i kostnadsläget för olika
branscher. Dessa förskjutningar bli givetvis helt beroende på clearingens
utformning. Nämnden bär undersökt vad ett genomförande av kommissionens
förslag i nuvarande läge skulle betyda för olika industrigrenai. Härvid
har räknats med en avgift av 7 kronor per ton för kol och köks och med
nuvarande bränsletilldelning. Resultatet av nämndens undersökning redovisas
i en särskild promemoria. Det följer av clearinganordningens uppläggning
att den kommer att medföra kostnadsstegringar för industrier, vilka
använda relativt mycket fossilt bränsle, medan å andra sidan förbrukarna
av den dyrare veden och torven -—- inte minst hushållen i de största städerna
— göra en vinst. Nämndens undersökning visar, att den föreslagna
clearingens genomförande på vissa områden medför så betydande kostnadsstegringar,
att nämnden icke med säkerhet kan räkna med att nuvarande
produktpriser utan undantag skola kunna hållas oförändrade. Detta framstår
givetvis som betänkligt med hänsyn till den nuvarande prisstoppspolitiken.
Några prissänkningar synas däremot knappast kunna åstadkommas med
anledning av förbilligandet av veden och torven. Den fördel, som vissa förbrukare
härigenom uppnå, är nämligen i regel så liten i förhållande till de
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
totala kostnaderna och begränsad till företag på vissa orter, att den knappast
kan utnyttjas i prissänkningssyfte. Nämnden kommer emellertid att ha sin
uppmärksamhet riktad på uppkommande kostnadssänkningar och söka
åstadkomma de prisjusteringar nedåt, som kunna visa sig möjliga.
Det billigare bränslet för hushållsförbrukningen på de större orterna _
och detta är ju den mest betydande vinstposten — kommer däremot allmänheten
direkt till godo. Med nu vanligen tillämpade bränsleklausuler gäller
detta i första hand storstädernas hyresgäster.
Även örn prishöjningar, på enstaka håll sålunda måste medgivas, har
nämnden med beaktande jämväl av de övriga skäl för clearingens genomforande,
som av bränslekommissionen anföras men här icke berörts, kommit
till den slutsatsen, att den vill förorda ett genomförande av clearingen. Olägen
eterna av de prishöjningar, som kunna visa sig ofrånkomliga, synas
nämnden icke uppväga de fördelar i andra avseenden, som äro förenade
clearingens införande. Denna slutsats gäller dock endast vid en avgift
a kolförbrukningen av högst ovan angivna storleksordning. Nämndens tillstyrkan
avser sålunda endast en clearing med i stort sett de av kommissionen
föreslagna prisgränserna.
Vad härefter gäller clearingens utformning vill nämnden i likhet med
kommissionen tillstyrka det s. k. förbrukningsalternativet på kolsidan. Inte
minst med hänsyn till vad kommissionen anfört om tillkomsten av nuvarande
lager av kol och koks hos den s. k. beslagsindustrien och därmed
jämställda förbrukare synes det ur rättvisesynpunkt riktigast, att dessa lager
indragas i clearingförfarandet. Härför tala även vissa importhänsyn.
Däremot har nämnden ställt sig tveksam till den av bränslekommissionen
framförda tanken att genom en reduktion av clearingtillägget på inneliggande
lager av kol och koks bereda lagerhållarna ersättning för lagringen.
Uppenbart vore, att lagerhållarna gjort bränsleförsörjningen en stor tjänst.
Deras åtagande hade emellertid skett utan anspråk på ersättning och inföiandet
av en clearing kunde i och för sig icke betraktas som anledning att
nu medgiva en gottgörelse, som icke kommit i fråga, därest clearingförslaget
icke framställts. Nämnden förbehölle sig att taga ställning till denna fråga,
när kommissionens slutliga förslag förelåge.
Vidale har nämnden framhållit, att en konsekvens av att clearingtillägg
lades på ingående lager av kol och koks enligt nämndens mening vore, att
hänsyn jämväl måste tagas till ingående lager på vedsidan. Kommissionen
hade i sin skrivelse föreslagit, att clearingen för ved och torv skulle börja
ett kvartal tidigare än på kolsidan. Ett alternativ härtill hade senare utarbetats
inom kommissionen, enligt vilket hänsyn skulle tagas till ved som
inköpts under första halvåret 1944. Nämnden komme att efter ytterligare
undersökningar rörande effekten av detta alternativ med kommissionen
diskutera ev. önskvärda modifikationer.
I övrigt har bränslekommissionens framställning icke föranlett någon
erinran från nämndens sida, varför nämnden tillstyrkt, att en clearing
genomfördes från och med den 1 juli 1944 i huvudsaklig överensstämmelse
med de av kommissionen angivna riktlinjerna
Kungl. Maj:ts proposition nr 255. 25
Mot priskontrollnämndens utlåtande ha ledamöterna Almeby och Matts
reserverat sig.
Ledamoten Almeby har avstyrkt bränslekommissionens clearingförslag av
i huvudsak följande skäl.
Införande av clearingavgifter på kol och koks kan enligt av nämnden
företagen utredning komma alt för vissa betydelsefulla varor medföra risk
för prisstegringar, som med hänsyn till de ömtaliga områden som dessa produkter
beröra, byggnadsverksamheten och jordbruket, • skulle vara beklagliga.
Å andra sidan torde nian icke, som även anförts i nämndens utredning,
kunna räkna med någon sänkning av nuvarande produktpriser i de fall
företagen få lägre kostnader för bränsle. Med undantag för industrier som
tillverka ovan nämnda varor är bränslekostnaden för industrier i allmänhet
så liten och de genom clearingen möjliga kostnadssänkningarna så obetydliga,
att några prissänkningar därigenom knappast bli möjliga.
Av kommissionens »P. M. beträffande clearing av vissa fasta bränslen
från den 1 juli 1944» framgår att en minskning i tilldelningen av fossilt
bränsle för hushållsändamål kan bli nödvändig. För industrien däremot
förutsättes i promemorian ingen ändring i tilldelningen. Då clearingen därtill
innebär att endast industrier i de olika tilldelningskategorierna som äro
belägna på sådana orter, till vilka ved och torv måste fraktas genom längre
transporter, erhålla sänkning i sina bränslekostnader och denna sänkning
dessutom blir relativt begränsad, kan kostnadssänkningen lika litet som den
tidigare kostnadsökningen tagas till intäkt för prissänkningar som skulle fa
formen av en differentiering av de färdiga produkternas priser från likartade
industrier, belägna på skilda orter med varierande bränslekostnader.
Då såsom skäl för införande av clearingen åberopas rättvisesynpunkten
erinras örn, att detta skäl kunnat åberopas under hela den tid som förbrukningsregleringen
på bränsle funnits. Införande av clearingen tidigare, d. v. s.
innan de olika industrierna genom prisförhöjningar erhållit täckning försina
merkostnader för ersättningsbränsle, skulle helt naturligt varit av stort
värde för undvikande av dylika prisförhöjningar, under det att en clearing
örn den nu införes, som ovan anförts kommer att medföra risker för prisförhöjningar
på viktiga varor, men däremot knappast kan komma att ge
möjligheter till prissänkningar av någon betydelse på andra områden.
Ledamoten Matts har förklarat sig i väsentlig mån dela de av herr Almeby
anförda betänkligheterna. Han ville dock, nied hänsyn till av bränslekommissionen
anförda skäl, icke avstyrka förslaget men förordade, att detsamma
genomfördes först sedan det visat sig vara av förhållandena oundgängligen
påkallat.
Statens industrikommission har i utlåtande den 14 april 1944 anfört bland
annat följande.
Såsom huvudsakliga motiv för ifrågavarande clearing bär bränslekommissionen,
som anser clearingen böra komma lill stand vid instundande
halvårsskifte, åberopat dels vissa rättvisesynpunkter och dels det förhållandet,
all clearingen skulle väsentligt underlätta en ur transportsynpunkt
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
rationellt ordnad mottagning av de dyrare ersättningsbränslena. Vad härvidlag
förstnämnda skäl beträffar synes detta vara så att förstå, att de möjligheter,
som hittills förefunnits, att å orter, där vedpriserna varit högre än
på andra håll, kompensera bränsleförbrukarna genom en ökad tilldelning
av fossilt bränsle, komma att minska i den mån landets försörjningsläge med
avseende å dylikt bränsle blir sämre. Redan den bränsleplan, som beräknas
skola gälla för bränsleåret 1944/45, torde sålunda, enligt vad industrikommissionen
uppfatta!, i nämnda hänseende innebära en betydande förändring.
Den nedskärning av de fossila kvoterna, som i bränsleplanen förutsättes,
torde i huvudsak gälla hushållen. Även allmänna inrättningar samt hantverket
och småindustrien torde emellertid komma att drabbas. Om nu en
clearing icke införes, blir följden därför den, att särskilt för hushållens del
en mycket väsentlig skillnad i de totala bränslekostnaderna kommer att
råda mellan förbrukare å olika orter, vartill kommer, att det blir hushållen
och nyssnämnda andra förbrukaregrupper, som i stort sett ensamma få bära
den kostnadsstegring, som, på sätt ovan framgår, genom den ökade användningen
av inhemskt bränsle, totalt sett måste komma till stånd. Att,
såsom bränslekommissionen funnit, rättvisesynpunkter tala för, att en
clearing bör införas, synes vid nu angivna förhållanden tydligt.
Läget på biltransporternas område är med hänsyn till landets gummiförsörjning
långt ifrån gynnsamt. Industrikommissionen kan på grund härav
ur de synpunkter, som kommissionen har att beakta, icke annat än med tillfredsställelse
hälsa varje åtgärd i och för sig, som har till syfte att åstadkomma
rationaliseringar med avseende å landets transporthushållning över
huvud taget. Det är i detta hänseende otvivelaktigt så, att ifrågavarande
clearinganordning skulle bereda bränslekommissionen långt större möjligheter
än förut att utan förfång för förbrukarna dirigera bränslet och vidtaga
dispositioner i övrigt i enlighet med de hänsyn, som en rationell transporthushållning
kräver. På grund av vad nu anförts och med hänsyn till de
reella besparingar, exempelvis genom bortfallandet av korstransporter, som
sålunda uppenbarligen stå att vinna, delar industrikommissionen den av
bränslekommissionen uttalade uppfattningen, att även nu ifrågavarande omständigheter
utgöra vägande skäl för att en clearing bör införas.
Givet är emellertid, att man för täckning av de kostnader, som en beskärning
av de höga ved- och torvpriserna medför, skulle kunna tänka sig även
andra utvägar än en höjning av priserna för kol och koks. Så t. ex. kunde
för detta ändamål bränslekommissionens nuvarande clearingkassa direkt
tagas i anspråk. Utgår man emellertid från den förutsättningen, att bränslerespektive
produktkonsumenterna ytterst skola bära de under krisen inträdda
kostnadsstegringarna för bränslet, kan, om bränslekommissionens
nuvarande clearingkassa anlitas för ändamålet, en situation inträda, i vilken,
vid det tillfälle då en obegränsad import av fossilt bränsle åter kommer
igång och då en nedclearing av eventuella överskottslager av ved kan bliva
erforderlig, medel för sistnämnda ändamål icke finnas tillgängliga, varför
skattemedel i stället måste disponeras. Anses en sådan eventualitet böra
förebyggas — till vilken fråga industrikommissionen icke funnit anledning
att taga någon ställning — synes det av bränslekommissionen föreslagna
alternativet med en höjning av kol- och kokspriserna ligga nära till hands.
När industrikommissionen således, enligt vad av det anförda framgår,
principiellt sett biträder de motiv, å vilka bränslekommissionens ifrågavarande
förslag grundats, utgår kommissionen från den förutsättningen så
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
som given, att clearingavgiften, sedan den en gång bestämts till den av
bränslekommissionen föreslagna nivån, icke kommer att ytterligare höjas.
Härjämte måste industrikommissionen — med hänsyn till sin uppgift att
verka för den industriella produktionens upprätthållande särskilt erinra
om och understryka, att clearinganordningen, såsom densamma pieliminärt
utformats och på grund av de kostnadsstegringar densamma i särskilda fall
kommer att medföra, utan tvivel kan komma att innebära vissa betänklig
vådor. Dessa vådor måste, vad den försörjnings viktiga produktionen angar,
elimineras. Såsom exempel må härvid nämnas, att, örn produktionskostnaderna
för ett företag, på grund av de genom clearingavgiften ökade kol- och
kokspriserna, skulle komma att stegras i en sådan grad, att produktionens
upprätthållande äventyras, företaget måste, utan hinder, av gällande prisstoppsbestämmelser,
få tillstånd till erforderlig prisförhöjning.
På motsvarande sätt gäller beträffande exportindustrierna, och därvid icke
minst massaindustrien, att clearingavgiften — örn dessa industrier fått sina
marknader öppnade innan avgiften i fråga hunnit försvinna kan fa en
direkt hämmande inverkan i den sannolikt svåra konkurrens, som ifrågavarande
företag under efterkrigstiden kunna förvänta. Det är därför av vikt,
att clearinganordningen icke bindes för någon viss tid. I varje fall synes
böra gälla, att bestämmelserna måste få en sådan karaktär, att av förhållandena
påkallade ändringar i desamma, såsom clearingavgiftens borttagande
för någon viss företagsgrupp, lätt nog skola kunna komma till stand.
Sammanfattningsvis har kommissionen uttalat, att kommissionen, som
icke funnit anledning till erinran mot utformningen av den föreslagna
clearingen, för sin del icke ville motsätta sig, att clearingen kommer till stånd
från den föreslagna tidpunkten, under förutsättning att de av kommissionen
framförda synpunkterna vinna beaktande.
I tre särskilda, till folkhushållningsdepartementet ingivna promemorior,
dagtecknade den 20 april 1944, ha Sveriges industriförbund, Skogsindustriernas
samarbetsutskott och Järnbrukscentralen framfört erinringar mot det
av bränslekommissionen föreslagna clearingförfarandet.
Industriförbundet har därvid bland annat anfört, att clearingen, sadan
den utformats i bränslekommissionens förslag, icke kunde anses motiverad
ur rättvisesvnpunkt. Närmast kunde den betraktas såsom en vissa medborgare
pålagd specialskatt, som användes för tillgodoseende av en helt annan
grupp medborgare. En dylik anordning kunde icke undgå att väcka allvarliga
betänkligheter. Även om stegringen i bränslekostnaderna i en del fall
skulle genom höjningar av priserna på industriens produkter överflyttas
från industrien, skulle andra olägenheter kvarstå för denna. De berörda industribranscherna
skulle få sin konkurrenskraft försämrad bade i förhållande
till utlandet — vilket icke minst med hänsyn till exportnäringarnas
intressen vöre olyckligt — och i förhållande till industrier som tillverka närbesläktade
varuslag.
Skogsindustriernas samarbetsutskott och Järnbrukscentralen lia i huvudsak
anfört liknande synpunkter.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
Föredragan- Vid beräkningen av den erforderliga avverkningen under avverkningsåret
1944/45 har bränslekommissionen utgått från vissa antaganden rörande
den fortsatta importen av stenkol och koks och därvid, sedan hänsyn
tagits till storleken av nuvarande bränslelager och det beräknade
resultatet av innevarande års vedavverkningar, kommit till ett avverkningsbehov
av ved till hushålls- och industribränsle samt ved för framställning av
bilkol och bilved av sammanlagt 27 miljoner kubikmeter (travat mått).
Kommissionen har räknat med att erforderliga avverkningar av massaved för
massaindustriens råvarubehov, kolved för framställning av träkol för industriens
behov och stubbved för tillverkning av tjära, avsedd för smörjoljeframställning,
skola komma till stånd utan medverkan från kommissionens
sida. Ved för dessa ändamål har därför icke ansetts böra medräknas i kommissionens
avverkningsplan. För att denna skall komma att inrymma en
lämplig säkerhetsmarginal har kommissionen emellertid avrundat nvssnämnda
siffra till 30 miljoner kubikmeter. Kommissionen har likväl framhållit,
att man, i den mån förändringar inträffa i bränsleförsörjningsläget, givetvis
måste vara beredd att utvidga eller inskränka avverkningarna.
Den ved som avverkas under avverkningsåret 1944/45 är avsedd att förbrukas
under bränsleåret 1945/46. Att redan nu beräkna behovet av inhemskt
bränsle under sagda bränsleår är givetvis mycket svåri. Det är
fortfarande lika omöjligt som förut under kriget att med någon större
grad av sannolikhet beräkna, hur importen av fossila bränslen i fortsättningen
kommer att förlöpa. Även om ett vapenstillestånd mellan de krigförande
skulle komma till stånd i Europa, torde detta icke medföra någon
säkerhet för att importmöjligheterna ökas. Försiktigheten bjuder därför
att söka åstadkomma en så tillfredsställande bränslereserv som möjligt, även
om detta medför risk för att ganska stora bränsleöverskott komma att finnas
kvar vid den tidpunkt då tillräckliga importmöjligheter åter stå till buds. Så
långt möjligt synes denna bränslereserv böra bestå av fossila bränslen, såsom
varande lättast att lagra, under det att de inhemska bränslena i största
möjliga utsträckning böra avses för löpande förbrukning.
Nyssnämnda av bränslekommissionen preliminärt angivna avverkningskvantitet
av ved för bränsleändamål är något lägre än den som förutsatts i
avverkningsprogrammet för innevarande avverkningsår. Med hänsyn till
att bränsleåtgången i vinter på grund av den relativt milda väderleken
torde ha varit mindre än beräknat samt till att vedavverkningarna fortgått
programenligt, torde vedlagren komma att vara relativt tillfredsställande
vid ingången av bränslearet 1944/45. Särskilt synas lagren av massaved
komma att inrymma en icke obetydlig reserv för bränsleändamål. Å
andra sidan torde ytterligare inskränkningar i förbrukningen av fossila
bränslen bliva nödvändiga, vilket medför ökade behov av ved. Det är därför
möjligt, att avverkningarna av ved för bränsleändamål icke kunna begränsas
till nyss angivna kvantitet. I nuvarande läge för massaindustrien
Kungl. Mcij:ts proposition nr 255.
synas några statliga åtgärder icke behöva vidtagas för att stimulera avverkning
av massaved för industriens råvarubehov. Ej heller synas för närvarande
några åtgärder erforderliga för att säkerställa behovet av stubbved
för tjärframställning. Det kan även antagas, att tillräckliga myckenheter ved
för framställning av träkol för industriens behov komma att avverkas utan
att några särskilda åtgärder härför behöva vidtagas. Kommissionen bör dock
följa utvecklingen även beträffande dessa sortiment och vara beredd alt vidtaga
de åtgärder som kunna erfordras. Det bör få ankomma på Kungl. Majit
att taga ståndpunkt till frågan om storleken av de erforderliga avverkningarna
i samband med det slutliga fastställandet av avverkningsprogrammet,
vilket synes böra ske i omgångar om högst ett halvår åt gången.
Kommissionen har föreslagit, att de erforderliga vedkvantiteterna i första
hand skola anskaffas på frivillighetens väg utan anlitande av bestämmelserna
i lagen om avverkningsskyldighet. På samma sätt som för närvarande
sker inom de fyra nordligaste länen avser kommissionen att medverka
till att erforderliga vedkvantiteter framkomma genom att i mån av
behov låta de auktoriserade brännvedsuppköparna teckna kontrakt med
skogsägarna örn inköp av ved. Därest det visade sig att denna s. k. uppköpslinje
icke vore framkomlig, skulle avverkningsålägganden enligt nyssnämnda
lag utfärdas. Förarbetena till dylika ålägganden skulle utföras i
vanlig ordning, så att avverkningsbeskeden med kort varsel kunde utsändas
till skogsägarna av kristidsstyrelserna.
Med det sålunda föreslagna förfaringssättet skulle vedavverkningarna
på ett smidigt sätt anpassas efter de förändringar som kunna inträffa i
bedömningen av bränsleförsörjningsläget. Huruvida tillräckliga vedkvantiteter
kunna framskaffas på detta sätt, är emellertid i stor utsträckning
beroende på storleken av de vedkvantiteter som anses böra avverkas. Denna
fråga torde därför böra avgöras i samband med att avverkningsprogrammet
slutgiltigt fastställes, liksom även frågan örn vilka sortiment som
böra inköpas av uppköparna eller ingå i en eventuell produktionsplikt.
Vare sig anskaffandet av de erforderliga vedkvantiteterna sker genom anlitande
av uppköpslinjen eller genom utfärdande av avverkningsålägganden,
är det av vikt att begränsa statens ansvar för den avverkade veden så långt
delta låter sig göra utan att avverkningsprogrammet äventyras. Örn avverkningsålägganden
utfärdas, synes en sådan begränsning lämpligast böra
ske genom att åläggandena, liksom under innevarande avverkningsår,
meddelas för högst ett halvår i taget. På motsvarande sätt torde man kunna
begränsa statens ansvar vid användande av uppköpslinjen antingen genom
att uppköpen ske i etapper eller genom att bestämmelser införas i kontrakten
örn rätt all före viss dag frånträda kontraktet i fråga örn en del av
kvantiteten. Vilken metod som därvid bör tillämpas torde bli beroende av
omständigheterna i de olika fallen. Det får ankomma på Kungl. Majit afl
bestämma, hur stora kvantiteter, sorn för viss tidsperiod få inköpas.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
Med nuvarande bestämmelser om statsgaranti för ved omfattar garantien
endast sådan ved, som avverkas på grund av avverkningsåläggande.
Om åläggande icke utfärdas, kommer alltså någon garanti icke att gälla.
Även för det fall, att avverkningsålägganden utfärdas, har garantien i dess
nuvarande form förlorat sin ursprungliga betydelse, nämligen att stimulera
till frivillig avverkning. Skogsägarna ha nämligen möjlighet att till auktoriserad
uppköpare till normalpriser sälja ved, som avverkas enligt åläggande.
Garantien har dock betydelse för de fall då veden upplägges vid leveransplats
först efter utgången av den för sådan försäljning fastställda tidpunkten
men inom den för garantiens åtnjutande fastställda tiden. Dessutom äro
garantipriserna bestämmande för den ersättning som skall tillkomma skogsägare
för tvångsavverkad ved. Med hänsyn härtill kan en garanti bliva erforderlig
även under nästa avverkningsår. I likhet med föregående år torde
det fa ankomma pa Kungl. Majit att meddela erforderliga administrativa
bestämmelser för garantiens tillämpning, såsom rörande garantiprisernas
höjd, de vedsortiment som ma omfattas av garanti, samt de tidsperioder
under vilka garanti skall gälla eller inom vilken veden skall uppläggas vid
leveransplats m. m.
Försörjningen med bränsle under bränsleåret 1944/45
är beroende av utfallet av avverkningarna under innevarande avverkningssäsong
samt tillgångarna på kol och koks. Som tidigare nämnts synas avverkningarna
komma att väl motsvara det uppgjorda programmet. Den
sammanlagda införseln av stenkol och koks har hittills under bränsleåret i
stort sett motsvarat beräkningarna, dock har koksens andel i importen varit
mindre än som förutsatts. Ovissheten örn de framtida importmöjligheterna
gör det, som nyss framhållits, nödvändigt, att så långt möjligt spara på koloch
kokslagren. Med hänsyn härtill kan det förutses, att förbrukningen av
fossila bränslen, särskilt koks, mäste inskränkas ytterligare. Redan under
innevarande bränsleår har en viss inskränkning ägt rum. Således har tilldelningen
av fossila bränslen till hushållsförbrukarna inom ortsgrupp I
utgjort allenast 85 % av hela bränsletilldelningen i stället för 100 % som
preliminärt förutsatts i den ursprungliga tilldelningsplanen, inom ortsgrupp
II i medeltal ca 45 % i stället för 65 %, inom ortsgrupp III i medeltal
ca 35 % i stället för 50 % och inom ortsgrupp IV i medeltal ca 10 % i
stället för 20 %. De salunda uteblivna tilldelningarna av fossila bränslen
ha måst ersättas med ved eller torv. Liknande inskränkningar ha skett för
industrien. Inom de sydligaste landsändarna har även ved i viss utsträckning
måst ersättas med torv.
De nu gällande anordningarna för reglering av vedhandeln och vedförbrukningen
torde böra tillämpas även under bränsleåret 1944/45. Bränslekommissionen
har föreslagit, att dessa regleringsåtgärder utökas med en
clearinganordning, åsyftande att i högre grad än hittills utjämna olikhe
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
terna i priserna på ved och torv. För att åstadkomma en sadan utjämning
har kommissionen föreslagit, att priserna för pannved, beräknade fritt ankomststationerna,
icke skulle få överstiga 14 kronor per kubikmeter inom
handelsreglerad ort och 15 kronor å övriga orter. För prima torv med en
vattenhalt av 30 % skulle motsvarande pris vara högst 47 kronor 50 öre.
Priserna på övriga sortiment skulle bestämmas i proportion härtill. Kostnaderna
för denna nedskärning av ved- och torvpriserna, vilka för nästa
bränsleår uppskattas till ca 23 miljoner kronor, skulle bestridas genom uttagande
av clearingavgifter på kol och koks av mellan 5 och 8 kronor per
ton. Härigenom skulle prisskillnaden mellan de fossila bränslena, å ena,
samt ved och torv, å andra sidan, ytterligare minska.
I likhet med bränslekommissionen, priskontrollnämnden och industrikommissionen
anser jag, att den föreslagna clearinganordningen skulle
avsevärt underlätta bränslekommissionens regleringsverksamhet. Genom
nedskärningen av de högsta vedpriserna skulle kommissionen på ett helt
annat sätt än hittills ha frihet att dirigera veden på lämpligaste sätt,
vilket inför utsikten till skärpta transportsvårigheter måste anses vara synnerligen
betydelsefullt. Särskilt då det gäller vedförbrukare inom industrien
skulle kommissionen icke i samma grad som nu behöva taga hänsyn till
vedprisernas inverkan på bränslekostnaderna. Detta skulle medföra fördelar
även i det läge som kan tänkas uppkomma, örn vedförbrukarna i förväntan
på ett förestående fredsslut och inför utsikterna till fallande bränslepriser
skulle vara ovilliga att taga på sig kostnaderna för uppläggande av
de vedlager som kommissionen anser erforderliga. Den föreslagna sänkningen
av vedpriserna skulle i viss mån bidraga till att övervinna en dylik
ovillighet. Detta skulle även bidraga till att underlätta en kommande avveckling
av krisåtgärderna på bränsleområdet.
De skäl som tala för införande av en högsta prisgräns för ved synas icke
i samma grad vara tillämpliga i fråga om torven. Denna spelar kvantitativt
sett en mindre roll för bränsleförsörjningen än veden, och dess användningsområde
är begränsat till vissa delar av landet. Om emellertid
priserna på den dyraste veden sänkas, komma bränslekostnaderna vid användning
av torv i många fall att ställa sig så mycket dyrare än kostnaderna
för vedeldning, att det torde komma att uppstå svårigheter att avsätta torven.
Denna är emellertid behövlig för bränsleförsörjningen även under
nästa bränsleår. Det synes därför — bland annat för att underlätta bränslekommissionens
regleringsverksamhet — lämpligt att en högsta prisgräns
införes även för torv.
Såsom tidigare omnämnts, har under innevarande briinsleår förbrukningen
av fossila bränslen måst inskränkas ännu mera än som tidigare varit
fallet. Härigenom har för flertalet bränsleförbrukare proportionen mellan
den del av bränsletilldelningen som utgöres av fossila bränslen och den del
som utgöres av ved eller torv ändrats, varigenom bränslekostnaderna stigit.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
Om, såsom bränslekommissionen räknar med, tilldelningen av fossila
bränslen kommer att minska ytterligare under nästa bränsleår, komma
dessa förändringar i bränslekostnaderna att bliva ännu märkbarare. Med
hänsyn härtill synes tidpunkten nu vara lämplig att genomföra en utjämning
av bränslepriserna genom att bestämma högsta prisgränser för ved
och torv. Jag förordar därför att ett sådant utjämningsförfarande införes
från och med den 1 juli 1944.
Bränslekommissionen har ansett, att erforderliga medel för en sådan
prisutjämning böra anskaffas genom uttagande av clearingavgifter på kol
och koks. Såsom framhållits såväl från priskontrollnämnden och industrikommissionen
som från vissa industriorganisationer kunna invändningar
göras mot denna metod med hänsyn såväl till att vissa praktiska svårigheter
föreligga för genomförandet av densamma som till att den troligen
skulle medföra prishöjningar i en del fall. I likhet med priskontrollnämnden
finner jag dock dessa nackdelar icke vara så betydande att de
i och för sig skulle behöva hindra genomförandet av bränslekommissionens
förslag i denna del, örn några andra utvägar för finansieringen av prisutjämningsförfarandet
icke stöde till buds. Med hänsyn bland annat till
önskvärdheten av att om möjligt undvika prishöjningar på en del ur
försörjningssynpunkt betydelsefulla varor, bland annat byggnadsmateriel,
har jag emellertid ansett att de föreslagna clearing tilläggen för närvarande
icke böra införas. I stället synes kolclearingkassan kunna komma i fråga
för bestridande av kostnaderna för utjämningen av ved- och torvpriserna.
Denna kassa har för närvarande, om den särskilda krigsriskkassan medräknas,
en behållning av omkring 100 miljoner kronor. Denna har uppkommit
på följande sätt. Kassan tillkom för att utjämna en del olikheter i importkostnaderna
för kol och koks, framför allt orsakade av att fraktkostnaderna
för ett och samma bränsle kunde vara mycket växlande. Vid avräkningsprisets
fastställande måste hänsyn även tagas till riskerna för fraktfördyringar
på grund av issvårigheter eller förhållanden som sammanhänga
med kriget. Då importen sedermera kom att fortgå under gynnsammare
betingelser, än man vid avräkningsprisets fastställande räknat med, kom
detta pris att ligga något över de genomsnittliga kostnaderna. Med hänsyn
till osäkerheten örn hur förhållandena i fortsättningen skulle utveckla sig
ansågs det emellertid icke lämpligt att sänka avräkningspriset. Man synes
böra räkna med att kassan framdeles kan komma att få vidkännas stora
utgifter, särskilt om möjligheterna åter öppna sig till import västerifrån.
Emellertid torde de medel som erfordras för den föreslagna utjämningen
av ved- och torvpriserna under nästa bränsleår kunna tagas från kassan.
På vad sätt kostnaderna för utjämningsförfarandet därefter skola bestridas
torde böra avgöras längre fram. Med anledning av bränslekommissionens
uttalanden örn avvecklingstidens längd vill jag i detta sammanhang framhålla,
att det i nuvarande läge icke torde vara möjligt att laga ställning till
33
Kungl. Majlis proposition nr 255.
frågan om sättet och tiden för en avveckling av krisåtgärderna på bränsleområdet.
Jag utgår dock ifrån att regleringarna icke bibehållas längre än
som oundgängligen erfordras.
De ungefärliga kostnaderna för nedskärningen av ved- och torvpriserna
under nästa bränsleår samt dessas fördelning på olika förbrukarekategorier
framgå av en inom bränslekommissionen uppgjord fabia, vilken torde fa såsom
bilaga fogas vid statsrådsprotokollet. Kommissionen har dock påpekat
de stora svårigheter som föreligga att för närvarande beräkna ifrågavarande
kostnader. I tablån har hänsyn icke tagits till de kostnader som kunna bli
följden om massaved i större utsträckning medräknas i clearingen. Det kan
framhållas, att, enligt vad jag inhämtat från bränslekommissionen, den
ökning i bränslekostnaderna, som beräknas komma att inträda under nästa
bränsleår på grund av den minskade tilldelningen av fossila bränslen, för
hushållsförbrukarnas del kan uppskattas till omkring 11 md joner kronor,
varav omkring 6,5 miljoner kronor för hushållsförbrukarna i Stockholm.
För att uppväga denna kostnadsökning för hushållen skulle alltså enligt
nyssnämnda tablå prisgränsen behöva sättas till 14 kronor för pannved och
45 kronor 50 öre för torv med 30 % vattenhalt. Det kan emellertid ifrågasättas
om icke prisgränsen bör sättas något högre, t. ex. till 15 kronor för
pannved och 49 kronor för torv, när förbrukarna icke behöva betala clearingavgifter
på kol och koks. Härigenom skulle medelsbehovet kunna begränsas
till ca 15 miljoner kronor, vilket med hänsyn till vad nyss sagts om
eventuellt ökade utgifter för kolclearingkassan vore önskvärt. Prisgränsens
höjd torde emellertid böra ankomma på Kungl. Majit att fastställa. Enär
massaved i allmänhet ej är avsedd att användas för bränsleändamål, torde
det få ankomma på Kungl. Majit att bestämma örn och i vad mån sådan
ved bör ingå i clearingförfarandet. Prisutjämningen torde även före den
1 juli 1944 böra gälla för ved och torv, som ankommit till konsumtionsorten
efter den 31 mars 1944 för förbrukning mot 1944/45 års licenser.
Utjämningsförfarandet torde i huvudsak kunna utformas på det sätt som
bränslekommissionen föreslagit. Eftersom tills vidare inga clearirigavgifter
äro avsedda att läggas på kol och koks, synes någon ny bränsleclearingkassa
icke behöva inrättas. Kostnaderna för den nu förordade utjämningen
av ved- och torvpriserna kunna i första hand bestridas fran den redan inrättade
vedclearingkassan, varefter denna bör erhålla ersättning för ifrågavarande
utgifter från kolclearingkassan.
Bränslekommissionens beräkningar rörande anslagsbehovet för
nästkommande budgetår föranleder ingen erinran från min sida. Till Omkostnader
i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. torde därför böra
anvisas ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor.
Jämlikt 1928 års riksdags besiaI angående dispositionsrätten till äldre
reservationsanslag (riksdagens skrivelse nr 20) må reservationsanslag i intet
Bihang till riksdagens protokoll 19ii. / sami. Nr 255. 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
fall kvarstå till vederbörandes förfogande längre än till och med tredje
budgetåret efter det, å vars riksstat anslaget blivit sist uppfört. På grund
härav skulle de medel, som icke tagits i anspråk från de i det föregående
omförmälda reservationsanslagen till förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget,
icke stå till förfogande längre än till och med utgången av
innevarande budgetår. Det torde därför böra övervägas, huruvida behov av
ifrågavarande medel kan komma att föreligga även under nästkommande
budgetår.
Gengasbolagets verksamhet för anskaffande av gengasaggregat är i stort
sett avslutad. De medel som återstå å det för detta ändamål anvisade reservationsanslaget
behöva därför icke längre stå till förfogande. I vilken
utsträckning gengasbolagets medverkan i fortsättningen erfordras för tryggande
av försörjningen med gengasbränsle kan för närvarande icke överblickas.
Försiktigheten bjuder därför att förlagsmedel härför även under
budgetåret 1944/45 stå till förfogande i samma utsträckning som hittills.
Riksdagens medgivande härtill bör alltså inhämtas.
I detta sammanhang anhåller jag få beröra en fråga, som i och för sig icke
har något samband med de förut omnämnda spörsmålen. Sedan riksdagen
för budgetaren 1941/42 och 1942/43 under elfte huvudtiteln anvisat reservationsanslag
till Förberedande arbeten å torvmossar i enskild ägo, har Kungl.
Maj:t till ett stort antal torvföretagare beviljat statsbidrag till sådana förberedande
arbeten. Enligt de för bidragen gällande bestämmelserna (SFS
607/41) skall torvföretagare, som erhållit bidrag, i kontrakt med bränslekommissionen
åtaga sig vissa förpliktelser med avseende på arbetenas utförande
och torvproduktionens storlek. Örn företagaren icke uppfyller dessa
förpliktelser, äger bränslekommissionen besluta att uppburet bidrag skall
återbetalas till statsverket. Fall har inträffat, då kommissionen beslutat örn
Återbetalning, men vederbörande bidragstagare anhållit om befrielse från
återbetalningsskyldigheten. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, örn
särskilda skäl härtill föreligga, helt eller delvis medgiva befrielse från återbetalningsskyldigheten.
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna att Kungl. Majit vidtager erforderliga åtgärder
för tryggande av bränsleförsörjningen i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i det föregående angivna riktlinjer,
dels för budgetåret 1944/45 till Omkostnader i samband
med inköp och inlösen av ved, m. m. under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av............ kronor 3 000 000,
dels ock medgiva att det för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten
under fonden till förlag till statsverket anvisade
Kungl. Majlis proposition nr 255.
35
reservationsanslaget till Ytterligare förlagskapital för Svenska
gengasaktiebolaget må disponeras även under budgetåret
1944/45.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl D. Ossmark.
36
Kungl. Maj-.ts proposition nr 255
Bilaga.
Beräkning av clearingkostnader lör ved och torv bränsleåret 1944/45.
Siffror i milj. kr.
Kategorifördelning |
Pris gräns |
Geografisk fördelning |
|||||
Pannved |
Torv med |
Stock-holm inkl. |
Göteborg |
Skåne |
övriga Sverige |
Summa |
|
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|
Hushåll ............ |
14: — |
45: 50 |
8,0 |
1,6 |
1,7 |
0,2 |
11,5 |
15: — |
48: 75 |
5,4 |
0,8 |
0,6 |
0,1 |
6,9 |
|
16: — |
52: — |
2,8 |
— |
— |
— |
2.8 |
|
Allmänna inrättningar |
14: — |
45:50 |
1,4 |
0,3 |
0,2 |
0,4 |
2,3 |
15: — |
48: 75 |
1,1 |
0,2 |
— |
0,2 |
1,5 |
|
16: — |
52: — |
0,5 |
— |
— |
— |
0,5 |
|
Gasverk............ |
— |
— |
— |
— |
— |
| |
— |
Elverk.............. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Industri ............ |
14: — |
45: 50 |
1,1 |
0,6 |
0,8 |
5,1 |
7,6 |
15: — |
48: 75 |
0,8 |
0,3 |
0,2 |
3,7 |
5,0 |
|
16: — |
52: — |
0,4 |
— |
— |
2,6 |
3,0 |
|
Statens järnvägar.... |
14: — |
45: 50 |
— |
— |
— |
0,5 |
0,5 |
15: — |
48: 75 |
— |
— |
— |
0,2 |
0,2 |
|
16: — |
52: — |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Enskilda järnvägar .. |
14: — |
45: 50 |
— |
— |
— |
0,1 |
0,1 |
15: — |
48: 75 |
— |
— |
— |
— |
— |
|
16: — |
52: — |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Inrikes sjöfart ...... |
14: — |
45: 50 |
0,1 |
— |
— |
— |
0,1 |
15: — |
48: 75 |
— |
— |
— |
— |
— |
|
16: — |
52: — |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Summa |
14: — |
45: 50 |
10,6 |
2,5 |
2,7 |
1,3 |
22,1 |
15: — |
48: 75 |
7,3 |
1,3 |
0,8 |
4,2 |
13,6 |
|
16: — |
52: — |
3,7 |
— |
— |
2,6 |
6,3 |
Anin.: Ovan uppskattade kostnader gälla för ved och torv sammanlagt, med prisgränser
för torv, som med hänsyn till torvens värmevärde svara mot de ovan för ved angivna.
Prisgränserna ha förutsatts tillämpade genomgående för all saluförd, järnvägstransporterad
ved och torv. Hänsyn har icke tagits till de kostnader som kunna
bli följden örn massaved i större utsträckning medräknas i clearingen.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1944
416831