Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
1
Nr 232.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
kungörelse om ändring i vissa delar av krigsavlöningsreglementet
den 15 juni 1939 (nr 278) m. m.;
given Stockholms slott den 25 februari 1944.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelse om ändring i vissa
delar av krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 278),
dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Bihang till riksdagens protokoll 1944.
1 sami.
Nr 232.
Sätt 44
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Förslag
till
Kungörelse
om ändring i vissa delar av krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939
(nr 278).
Härigenom förordnas, dels att 17 § krigsavlöningsreglementet den 15 juni
1939 skall upphöra att gälla, dels att i 5 § reglementet närmast efter 2 mom.
skall införas ett nytt moment, betecknat 2 a, med i det följande angiven
lydelse, dels ocfc att 2 § samt 5 § 1, 2, 5 och 7 mom. samma reglemente1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
2 §•
Under reglementet hänförlig personal.
1. Detta reglemente gäller med i
3 § angivna undantag för följande
personal:
militär och civilmilitär personal
på aktiv stat, över stat, på reservstat,
på övergångsstat och i reserven;
officerare i väg- och vattenbyggnadskåren
;
i fredstid konstituerade landstorm sofficerare;
värnpliktiga;
samt
annan personal, som, utan att på
grund av värnpliktslagens föreskrifter
eller eljest vara krigstjänstskyldig, antagits
såsom frivillig eller anställts i
särskild befattning.
2. Envar, för vilken detta reglemente
gäller, hänföres till viss mot
hans tjänsteställning svarande krigslöneklass
enligt en till reglementet
hörande tjänsteför teckning.
Föreslagen lydelse:
2 §•
Under reglementet hänförlig personal.
1. Detta reglemente gäller med i
3 § angivna undantag för följande
personal:
militär och civilmilitär personal
på aktiv stat, över stat, på civilanställningsstat,
övergångsstat, avgångsstat,
disponibilitetsstat och reservstat
samt i reserven;
officerare i väg- och vattenbyggnadskåren
;
värnpliktiga, varmed i detta reglemente
avses endast värnpliktiga, som
icke äro fast anställda vid krigsmakten;
samt
annan personal, som, utan att på
grund av värnpliktslagens föreskrifter
eller eljest vara krigstjänstskyldig, antagits
såsom frivillig eller anställts i
särskild befattning.
2. Envar, för vilken detta reglemente
gäller, hänföres till viss mot
hans tjänsteställning svarande krigslöneklass
enligt en till reglementet
hörande tjänsteförteckning; Kungl.
Maj:t dock obetaget att hänföra aspiranter
och kadetter till annan krigslöneklass.
1 Senaste lydelse av 5 § 1, 5 och 7 mom. se 1942: 587 samt av 17 § 1 mom. se 1940: 641.
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
3
5§-
Månadslön.
1. Månadslön för den fast anställda
personalen skall, med iakttagande av
vad nedan i denna paragraf föreskrives,
utgå med belopp motsvarande en
tolftedel av årslönen enligt vederbörligt,
för personal på aktiv stat gällande
fredsavlöningsreglemente. Där ej nedan
under a), b), g) och h) samt i 7
mom. annorlunda stadgas, skall lönen
bestämmas efter den lönegrad, till
vilken vederbörandes beställning på
aktiv stat eller, för icke aktiv personal,
den mot beställningen svarande
tjänstegraden (tjänsteklassen) är att
hänföra. Vidare skall iakttagas, att
lönen utgår:
a) för personal på aktiv stat med
undantag av sådan, som omförmäles
under b) här nedan, efter den löneklass,
vederbörande vid krigstjänstgöringens
början tillhörde, och
för reserven tillhörande, pensionsavgången
officer eller underofficer,
som bestrider för pensionerad personal
avsedd arvodesbefattning, efter
den löneklass, till vilken arvodesbefattningen
är hänförd;
5 §•
Månadslön.
1. Månadslön för den fast anställda
personalen utgår, med iakttagande av
vad nedan i denna paragraf föreskrives,
med belopp motsvarande en tolftedel
av årslönen enligt vederbörligt för
personal på aktiv stat för fred gällande
avlöningsreglemente.
Vid tillämpning av bestämmelserna
i första stycket skall, därest icke vad
i 6 och 7 mom. stadgas till annat föranleder,
iakttagas följande.
a) Personal på aktiv stat med undantag
av sådan, som omförmäles
under 1) här nedan, ävensom manskap
över stat och på civilanställningsstat
erhålla lön efter den lönegrad
och löneklass, vederbörande enligt
för fred gällande avlöningsbestämmelser
tillhör.
b) Innehavare av för pensionerad
personal avsedda arvodesbefattningar
erhålla lön efter den löneklass, till
vilken arvodesbefattningen är hänförd.
c) Personal på avgångsstat och
disponibilitetsstat erhåller, i andra
fall än under b) sägs, lön efter den
lönegrad och löneklass, enligt vilka
vederbörande vid tjänstgöring enligt
för fred gällande bestämmelser uppbär
lön.
d) Personal, som tvångsvis överförts
till övergångsstat, ävensom från sådan
stat pensionsavgången, reserven
tillhörande personal erhålla, i andra
fall än under b) sägs, lön efter lönegrad
och löneklass motsvarande dem, enligt
vilka vederbörande uppbär eller
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
omedelbart före inträdet i reserven
uppbar lön på övergångsstat. Den,
som tillhör respektive tillhört lönegraden
O 1, O 2, Uo 1 eller Uo 2 och
som innehar respektive före inträdet
i reserven innehade högre tjänstegrad
än som svarar mot lönegraden i fråga,
erhåller dock lön efter den löneklass
inom högst lönegraden Oa 3
respektive CO 2, vartill han skolat
hänföras, därest hans befordran till
den högre tjänstegraden berättigat till
lön efter den mot tjänstegraden svarande
lönegraden.
e) Personal, som frivilligt överförts
till övergångsstat, ävensom från sådan
stat pensionsavgången, reserven tillhörande
personal erhålla, i andra
fall än under b) sägs, lön efter lönegrad
och löneklass motsvarande dem, enligt
vilka vederbörande uppbär eller
omedelbart före inträdet i reserven
uppbar lön på övergångsstat. Den,
som tillhör respektive tillhört lönegraden
0 1, 0 2, Uo 1 eller Uo 2
och som innehar respektive före inträdet
i reserven innehade högre tjänstegrad
än som svarar mot lönegraden
i fråga, erhåller lön efter den löneklass
inom högst lönegraden Oa 3
respektive UO 2, vartill han skolat
hänföras, därest hans befordran till
den högre tjänstegraden berättigat till
lön efter den mot tjänstegraden svarande
lönegraden.
Lönen må dock utgå efter den högre
löneklass vederbörande med tillämpning
av de för motsvarande personal
på aktiv stat gällande bestämmelserna
örn löneklassuppflyttning skolat tillhöra,
därvid emellertid iakttages, att
endast tjänstgöring, fullgjord efter tidpunkt,
som av Kungl. Maj:t bestämmes,
må tagas i beräkning, att sådan
tjänstgöring skall anses motsvara
5
Kungl. Maj:ts
c) för officerare, underofficerare och
civilmilitära beställningshavare på reservstat
ävensom personal i reserven,
som avgått från nämnda stat, efter
löneklass motsvarande den, enligt
vilken löntagaren uppbär eller omedelbart
före inträdet i reserven uppbar
avlöning på reservstat;
proposition nr 232.
tjänstgöring under dubbelt så lång tid
i beställning på aktiv stat, att uppflyttning
icke må äga rum, förrän
vederbörande tre år beräknas hava
tillhört den löneklass, varifrån uppflyttning
skall ske, samt att vad örn
hinder mot uppflyttning efter pensionsålders
uppnående är stadgat ej skall
äga tillämpning.
f) Officerare, underofficerare och civilmilitär
personal på reservstat ävensom
personal i reserven, som avgått
från nämnda stat, erhålla, i andra fall
än under b) och g) sägs, lön efter lönegrad
och löneklass motsvarande dem,
enligt vilka vederbörande uppbär eller
omedelbart före inträdet i reserven
uppbar lön på reservstat, varvid generalmajor
anses tillhöra lönegrad och
löneklass Ob 2. Den, som tillhör lönegraden
Oa 2, OaRs 2, UO1 eller UORs 1
respektive tillhört lönegraden O 2 eller
Ilo 2 och som innehar respektive före
inträdet i reserven innehade högre
tjänstegrad än som svarar mot lönegraden
i fråga erhåller lön efter den löneklass
inom närmast högre lönegrad,
vartill han skolat hänföras, därest hans
befordran till den högre tjänstegraden
berättigat till lön efter den mot
tjänstegraden svarande lönegraden.
Lönen må dock utgå efter den högre
löneklass vederbörande med tillämpning
av de för motsvarande personal på
aktiv stat gällande bestämmelserna örn
löneklassuppflyttning skolat tillhöra,
därvid emellertid iakttages, att endast
tjänstgöring, fullgjord efter tidpunkt,
som av Kungl. Maj:t bestämmes, må
tagas i beräkning, att sådan tjänstgöring,
i den mån densamma fullgjorts
på reservstat eller i reserv, skall
anses motsvara tjänstgöring under dubbelt
så lång tid i beställning på aktiv
stat, att uppflyttning icke må äga
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
rum, förrän vederbörande tre år beräknas
Lava tillhört den löneblass,
varifrån uppfattning skall ske, samt
att vad örn hinder mot uppfattning
efter pensionsålders uppnående är
stadgat ej skall äga tillämpning.
g) Reserven tillhörande personal,
som före den 1 juli 1936 avgått från
reservstat, erhåller, i andra fall än
under b) sägs, lön efter lönegrad och
löneklass enligt följande:
generalmajor efter lönegrad och
löneklass Ob 2,
överste efter lönegrad Oa 6, löneklass
15,
major (kommendörkapten av 2. graden)
efter lönegrad Oa 4, löneklass 12,
kompaniofficer, högsta löneklassen,
efter lönegrad Oa 3, löneklass 10,
kompaniofficer, mellersta löneklassen,
efter lönegrad Oa 3, löneklass 8,
kompaniofficer, lägsta löneklassen,
efter lönegrad Oa 2, löneklass 5, dock
att för den, som före avgången från
reservstat befordrats till kapten (ryttmästare),
lönen utgår efter lönegrad
Oa 3, löneklass 7,
underofficer, högre löneklassen,
efter lönegrad UO 2, löneklass 7,
underofficer, lägre löneklassen, efter
lönegrad UO 1, löneklass 4, dock att
för den, som före avgången från reservstat
befordrats till fanjunkare
(motsvarande), lönen utgår efter lönegrad
UO 2, löneklass 5,
fältläkare efter lönegrad Ca 28, löneklass
30, samt
regementsläkare efter lönegrad Ca
26, löneklass 28.
Lönen må dock utgå efter den högre
löneklass vederbörande med tillämpning
av de för motsvarande personal
på aktiv stat gällande bestämmelserna
örn löneklassuppflyttning skolat tillhöra,
därvid emellertid iakttages, att
7
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
endast tjänstgöring, fullgjord efter tidpunkt,
som av Kungl. Maj:t bestämmes,
må tagas i beräkning, att sådan
tjänstgöring skallanses motsvara tjänstgöring
under dubbelt så lång tid i
beställning på aktiv stat, att uppflyttning
icke må äga rum, förrän vederbörande
tre år beräknas hava tillhört
den löneklass, varifrån uppflyttning
skall ske, samt att vad örn hinder mot
uppflyttning efter pensionsålders uppnående
är stadgat ej skall äga tillämpning.
h) Furirer på reservstat vid Gotlands
trupper erhålla lön efter lönegrad Ma 3,
löneklass 9, samt furirer i reserven,
som avgått från sådan stat, lön efter
lönegrad Ma 3, löneklass 10. Lönen
må dock utgå efter den högre löneklass
vederbörande med tillämpning
av de för motsvarande personal på
aktiv stat gällande bestämmelserna
örn löneklassuppflyttning skolat tillhöra,
därvid emellertid iakttages, att
endast tjänstgöring, fullgjord efter tidpunkt,
som av Kungl. Majit bestämmes,
må tagas i beräkning, att sådan
tjänstgöring skall anses motsvara
tjänstgöring under dubbelt så lång
tid i beställning på aktiv stat samt
att uppflyttning icke må äga rum,
förrän vederbörande ett år eller, då
fråga är örn uppflyttning till löneklasserna
11 och 12, tre år beräknas hava
tillhört den löneklass, varifrån uppflyttning
skall ske.
i) Personal, som erhållit avsked med
tillstånd att lönlös kvarstå i regemente
eller kår, i flottan, i kustartilleriet eller
i flygvapnet, erhåller lön efter den
lönegrad och löneklass vederbörande
skolat tillhöra, därest han kvarstått
i beställning på aktiv stat, dock att
tid efter erhållet avsked må tagas i
beräkning för löneklassuppflyttning
8
Kungl. Majlis
d) för reserven tillhörande, från
aktiv stat pensionsavgångna officerare,
underofficerare och civilmilitära beställningshavare
i andra fall än under
a) sägs efter den löneklass (efter löneklass
motsvarande den), löntagaren
omedelbart före inträdet i reserven
tillhörde;
e) för reserven tillhörande, förtidsavgångna
eller i reserven utnämnda
officerare, underofficerare och civilmilitära
beställningshavare, personal,
som lönlös kvarstår i regemente (kår),
i flottan, i kustartilleriet eller i flygvapnet,
samt officerare i väg- och
vattenbyggnadskåren efter lägsta löneklassen
eller den högre löneklass, löntagaren
på grund av fullgjord tjänstgöring
tillhör;
f) för underbefäl i reserv, som avgått
från beställning på aktiv stat,
efter den löneklass löntagaren omedelbart
före inträdet i reserven tillhörde
eller enligt vilken han eljest
jämlikt för fredstid gällande bestämmelser
äger uppbära lön, eller, där
avgången ägt rum före den 1 juli 1940,
efter den löneklass löntagaren med
tillämpning av därefter gällande bestämmelser
skulle hava tillhört;
proposition nr 232.
endast i mån av därunder fullgjord
tjänstgöring. För den, som innehar
högre tjänstegrad än som svarar mot
beställningen, utgår lönen efter den
lönegrad och löneklass, vartill han
skolat hänföras, därest hans befordran
till den högre tjänstegraden berättigat
till lön efter den mot t jäns t^-graden svarande lönegraden.
j) Reserven tillhörande, från aktiv
stat, avgångsstat eller disponibilitetsstat
pensionsavgången personal erhåller,
i andra fall än under b) sägs,
lön efter den lönegrad och löneklass
eller lönegrad och löneklass motsvarande
dem, vederbörande omedelbart
före inträdet i reserven tillhörde eller,
såvitt angår från disponibilitetsstat
pensionsavgången personal, omedelbart
före övergången till dylik stat
tillhörde eller enligt vilka vederbörande
vid tjänstgöring å disponibilitetsstat
senast uppburit lön.
k) Reserven tillhörande förtidsavgången,
reservanställd, reservutnämnd,
värnpliktsavgången, aspirantanställd
och övergångsanställd personal samt
annat underbefäl i reserv än sist sagts
ävensom officerare i väg- och vattenbyggnadskåren
erhålla, i andra fall
än under b) sägs, lön efter den lönegrad
och löneklass, som vederbörande
enligt för fred gällande avlöningsbestämmelser
tillhör, med iakttagande
därvid, att efter tidpunkt, som av
Kungl. Maj.-t bestämmes, fullgjord
tjänstgöring i reserv eller på reservstat
skall anses motsvara fredstjänstgöring
under dubbelt så lång tid samt
att löneklassuppflyttning icke må äga
rum, förrän vederbörande tre år eller,
då fråga är örn uppflyttning till löneklasserna
Ma 2—10, ett år beräknas
hava tillhört den löneklass, varifrån
uppflyttning skall ske.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
b) för bataljonsläkare vid fältläkarkåren,
bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren,
marinläkare av 2. graden,
marinläkarstipendiater och flygläkare
av 2. graden efter lägsta löneklassen
av den för bataljonsläkare bestämda
lönegraden;
g) för reservkadetter vid flottan
efter lägsta löneklassen av den för
flaggkorpral bestämda lönegraden;
h) för i fredstid konstituerade landstormskaptener,
landstormslöjtnanter
och landstormsfänrikar efter respektive
löneklasserna Oa 6, Oa 2 och
Oc a i gällande fredsavlöningsreglemente.
Månadslön utgår, där densamma
är beroende av löntagarens placering
i ortsgrupp, till personal, som omförmäles
under a), efter den ortsgrupp,
vederbörandes förläggningsort vid
krigstjänstgöringens början tillhörde,
samt till övrig fast anställd personal
efter den ortsgrupp, till vilken den
1) Bataljonsläkare vid fältläkarkåren,
marinläkare av 2. graden, marinläkarstipendiater
och flygläkare av 2.
graden erhålla lön efter lägsta löneklassen
av den för bataljonsläkare bestämda
lönegraden samt bataljonsveterinärer
vid fältveterinärkåren efter
lägsta löneklassen av den för bataljonsveterinär
bestämda lönegraden.
Lönen må dock utgå efter den högre
löneklass vederbörande med tillämpning
av de för motsvarande personal
på aktiv stat gällande bestämmelserna
om löneklassuppflyttning skolat
tillhöra, därvid emellertid iakttages,
att endast tjänstgöring fullgjord efter
tidpunkt, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
må tagas i beräkning, att sådan
tjänstgöring skall anses motsvara
tjänstgöring under dubbelt så lång
tid i beställning på aktiv stat, att
uppflyttning icke må äga rum, förrän
vederbörande tre år beräknas hava
tillhört den löneklass, varifrån uppflyttning
skall ske, samt att vad örn
hinder mot uppflyttning efter pensionsålders
uppnående är stadgat ej
skall äga tillämpning.
Månadslön utgår, där densamma
är beroende av löntagarens placering
i ortsgrupp, till personal, som omförmäles
under a) och b), efter den ortsgrupp,
vederbörandes förläggningsort
vid krigstjänstgöringens början tillhörde,
samt till övrig fast anställd
personal efter den ortsgrupp, till vilken
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
för vederbörande vid samma tid gällande
mantalsskrivningsorten hänföres.
2. För värnpliktiga---sär
skilda
bestämmelser.
Aspiranter och kadetter, vilka ej
konstituerats i officers eller motsvarande
grad, räknas såsom värnpliktiga,
i den mån ej under 1 mom. g) här ovan
annorlunda stadgas.
Frivilliga likställas — — — annorlunda
förordnar.
5. Beträffande andra---i må
nadslönen.
7. Fast anställd — — — till naturaförmåner.
I andra fall än i föregående stycke
sägs inverkar högre tjänstegrad (tjänsteklass)
än som svarar mot innehavd
beställning icke på den fast anställda
personalens månadslön.
17 §.
Övergående bestämmelser.
1. Personal på övergångsstat ävensom
från sådan stat avgången, reserven
tillhörande personal äger uppbära
månadslön med belopp motsvarande
1/is av årslönen enligt det för
likställd personal å aktiv stat gällande
fredsavlöningsreglementet i den
den för vederbörande vid samma tid
gällande mantalsskrivningsorten hänföres.
2. För värnpliktiga —--sär
skilda
bestämmelser.
Beträffande aspiranter och kadetter
skall iakttagas vad enligt 2 a mom.
stadgas.
Frivilliga likställas---annor
lunda
förordnar.
2 a. I fråga örn aspiranter och kadetter
äger Kungl. Maj:t förordna, att
månadslön icke skall utgå eller ock
utgå enligt särskilda grunder.
5. Beträffande andra---i må
nadslönen.
Uppgår månadslönen för beställningshavare
på avgångsstat eller disponibilitetsstat,
vilken innehar för pensionerad
personal avsedd arvodesbefattning,
icke till det belopp, vederbörande
ägt uppbära såsom avlöning
på avgångsstat respektive såsom
disponibilitetsarvode jämte därå belöpande
tilläggsförmåner, skall månadslönen
ökas med skillnaden.
7. Fast anställd---till na
turaförmåner.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
löneklass (löneklass motsvarande den),
enligt vilken vederbörande löntagare
uppbär eller vid inträdet i reserven
uppbar avlöning på övergångsstat;
och skall lönen därvid utgå efter den
ortsgrupp, till vilken den för löntagaren
vid krigstjänstgöringens början
gällande mantalsskrivningsorten hänföres.
2. Furirer på reservstat vid Gotlands
trupper samt furirer i reserv, som
avgått från nämnda stat, äga uppbära
månadslön med belopp, motsvarande
x/i2 av årslönen för furir på aktiv stat
enligt gällande fredsavlöningsreglemente
beräknad efter en tjänstetid
av 72 månader för furir på reservstat
och 84 månader för furir i reserv.
3. I övrigt skola föreskrifterna i
detta reglemente i tillämpliga delar
gälla för den personal, som avses i
1 och 2 mom.
Denna kungörelse träder i kraft
den 1 juli 1944, dock att för löneklassplacering
efter kungörelsens ikraftträdande
skall så anses som örn kungörelsens
bestämmelser även dessförinnan
ägt tillämpning.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
Utdrag av protokollet över för svar sär enden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet d Stockholms slott den
25 februari 1944.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Hubbestad.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet följande.
Hittills vunna erfarenheter rörande tillämpningen av krigsavlöningsreglementet
den 15 juni 1939 (nr 278) ha givit vid handen, att reglementet
behöver förtydligas och kompletteras i vissa hänseenden. Väl synas några
mera vägande erinringar knappast vara att framställa mot de allmänna principer,
som varit grundläggande vid reglementets utformning, i den mån
fråga är örn verkliga krigsförhållanden. Vad angår förhållandena under förstärkt
försvarsberedskap och mobilisering har däremot avlöningssystemet
visat sig vara mindre tillfredsställande och i behov av viss omläggning. Den
hittillsvarande tillämpningen av bestämmelserna har sålunda givit anledning
till anmärkningar i åtskilliga hänseenden.
Den 5 juni 1942 beslöt Kungl. Majit tillkalla särskilda utredningsmän
med uppdrag att inom försvarsdepartementet verkställa en allmän översyn
av avlöningsbestämmelserna för personal vid försvarsväsendet under
beredskaps- och krigstjänstgöring. Utredningsmännen, vilka antogo benämningen
1942 års krigsavlöningssakkunniga, avgåvo den 13 februari 1943 utlåtande
med förslag till krigsavlöningsreglemente jämte följ dförfattningar.
Förslaget innebar i vissa avseenden långt gående förändringar och omläggningar
i förhållande till gällande grunder för krigsavlöningens bestämmande.
Den sakligt sett viktigaste förändringen utgjorde förslaget, att viss personal i
försvarsväsendets reserver under krigstjänstgöring skulle avlönas i likhet
med värnpliktiga. I denna del rönte förslaget allvarliga gensagor från praktiskt
taget samtliga hörda myndigheters och personalsammanslutningars sida.
Med hänsyn till de anmärkningar mot förslaget, som yppats under remissbehandlingen,
ansåg jag icke detsamma böra läggas till grund för en framställning
i ämnet till riksdagen.
På min hemställan beslöt emellertid Kungl. Majit den 12 november 1943, att
frågan om revision av krigsavlöningsreglementet skulle inom försvarsdepartementet
göras till föremål för fortsatt handläggning genom särskilt tillkallade
sakkunniga. I anledning härav har inom departementet påbörjats en över
-
13
Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.
arbetning av krigsavlöningsreglementet jämte tillhörande följ dförfattningar.
Därvid skola beaktas såväl 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag jämte
däröver avgivna yttranden som i övrigt vissa på Kungl. Maj:ts prövning beroende
framställningar med förslag till ändringar på förevarande område.
Denna utredning lärer icke kunna slutföras inom sådan tid, att förslag till
helt nytt krigsavlöningsreglemente kan föreläggas den nu församlade riksdagen.
Emellertid synes till riksdagen böra avlåtas förslag örn vissa omläggningar
av mera begränsad räckvidd, vilkas genomförande framstår såsom
särskilt angeläget. Jag syftar härvid närmast på frågorna örn reglering a\
avlöningsförmånerna under krigs!jänstgöring för personal på övergångsstat
och reservstat samt från nämnda stater avgangen, reserven tillhörande personal
ävensom för viss personal i krigsmaktens reserver. Det morn försvarsdepartementet
pågående utredningsarbetet har ock i första hand inriktats på
dessa frågor, varvid i en särskilt upprättad promemoria — i det följande benämnd
departementspromemorian — angivits vissa riktlinjer för en förbättring
av löneförmånerna för bland annat berörda personalkategorier.
Över departementspromemorian lia, till följd av remiss, utlåtanden avgivits
av försvar sväsendets lönenämnd, försvarets civilförvaltning, chefen
för försvarsstaben samt cheferna för armén, marinen och flygvapnet. Vidare
ha Svenska officersförbundet, Centralstyrelsen för de svenska reservofficetsförbunden,
Svenska underofficer sförbundet, Svenska reservunderofficersförbundet,
Försvarsväsendets underbefäls förbund samt Civilmilitära tjänstemannaföreningen
beretts tillfälle yttra sig över promemorian.
I viss anslutning till de i departementspromemorian angivna synpunkterna
samt med beaktande av under remissbehandlingen framkomna erinringar
framlägger jag i det följande förslag örn löneförmåner under krigstjänstgöring
för dels personal på övergångsstat och reservstat ävensom från nämnda stater
avgången, reserven tillhörande personal, dels ock viss personal i krigsmaktens
reserver. I samband härmed har jag ansett mig böra upptaga jämväl några i
departementspromemorian behandlade spörsmål beträffande vissa andra peisonalkategorier.
I det följande kommer jag vidare att, i anslutning till ett av försvarsväsendets
lönenämnd i ämnet avgivet förslag, upptaga frågan örn befordran av viss
till övergångsstat tvångsvis överförd personal, vilken varit inkallad till längre
tids tjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap.
1. Avlöningsförmåner under krigstjänstgöring för personal på övergångsstat
och reservstat ävensom från nämnda stater avgången,
reserven tillhörande personal.
Departementspromemorian.
Enligt nuvarande bestämmelser utgår månadslönen för personal på övergångsstat
ävensom för från sådan stat avgången, reserven tillhörande personal
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
efter löneklass motsvarande den, enligt vilken vederbörande uppbär eller
omedelbart före inträdet i reserven uppbar avlöning på övergångsstat.
Denna föreskrift har, framhålles i departementspromemorian, för kompaniofficerare
och underofficerare i åtskilliga fall medfört en såväl i förhållande
till vederbörandes tjänstegrad som i jämförelse med övriga personalgrupper
ogynnsam löneställning. Personal, som tvångsvis överförts till övergångsstat,
ägde visserligen i män av fullgjord tjänstgöring vinna uppflyttning till
högre löneklass inom vederbörlig lönegrad och även vinna befordran till
högre tjänstegrad i tur med den aktiva personalen. För befordran till högre
lönegrad på övergångsstat krävdes emellertid, att vederbörande antingen
uppehölle för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning eller eljest
foges i anspråk för ständig tjänstgöring. Någon definition på vad som vore
att anse såsom ständig tjänstgöring funnes icke meddelad. Innebörden av
begreppet ständig tjänstgöring hade ock vållat stor osäkerhet och tvekan i
tillämpningshänseende. Utöver den vederbörande åliggande minimitjänstgöringen
hade personalen i stor utsträckning tagits i anspråk för längre tids
tjänstgöring i följd, utan att tjänstgöringen räknats såsom ständig och berättigat
till befordran till högre lönegrad. Krigstjänstgöring hade sålunda
icke ansetts vara hänförlig till sådan tjänstgöring, som jämlikt kungörelsen
den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande arméns och
marinens övergångsstater vore att betrakta såsom ständig tjänstgöring, och
förty icke berättigat till befordran till högre lönegrad på övergångsstat, även
örn vederbörande varit inkallad till tjänstgöring i oavbruten följd sedan september
1939.
I utlåtande den 13 december 1943 över vissa framställningar om förbättrade
löneförhållanden för personal på övergångsstat hade emellertid försvarsväsendets
lönenämnd framlagt förslag i syfte att även viss angiven längre tids
beredskapstjänstgöring skulle anses såsom ständig tjänstgöring och möjliggöra
befordran till högre lönegrad på övergångsstat. Även vid bifall till lönenämndens
förslag bomme emellertid vid krigstjänstgöring vissa olägenheter
att kvarstå i de fall, där befordran till högre lönegrad på övergångsstat icke
kunde ifrågakomma, exempelvis då vederbörande redan tillträtt pension eller
för sådan befordran föreskriven tjänstgöring icke fullgjorts. Särskilt ogynnsamma
ställde sig de nuvarande bestämmelserna för vissa kompaniofficerare
och underofficerare på övergångsstat i jämförelse med avlöningsförhållandena
för den reservanställda personalen. Såsom exempel härpå kunde
nämnas, att en officer, som tvångsvis överförts till övergångsstat såsom
löjtnant med placering i löneklass Oa 3 och sedermera tillagts kaptens tjänstegrad,
därest han icke konstituerats till högre tjänstegrad under krigstjänstgöring,
uppbure lön såsom löjtnant i löneklass Oa 3 eller Oa 4, under det att
en reservutnämnd kapten uppbure lön lägst efter löneklass Oa 7. Därest,
såsom i det följande föresloges, gynnsammare grunder för bestämmande av
löneklass komme att tillämpas för bland annat reservanställd personal, framträdde
behovet av en förbättrad löneställning för personal på övergångsstat
ännu starkare.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
I lönenämndens förberörda utlåtande hade även uttalats skäligheten av
att såväl till övergångsstat frivilligt överförd personal som till övergångsstat
tvångsvis överförda beställningshavare, vilka icke av lönenämnden föreslagits
erhålla befordran till högre lönegrad på övergångsstat, liksom ock
beställningshavare på reservstat i vissa fall bereddes en förbättrad löneställning
vid tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap och mobilisering.
Enligt lönenämndens mening borde i första hand tillses, att personal på
övergångsstat och reservstat under sådan tjänstgöring icke erhölle lägre avlöning
än i reserven utnämnd personal i motsvarande tjänstegrad.
Yad den till övergångsstat tvångsvis överförda personalen beträffade,
ägde densamma såsom förut framhållits i mån av fullgjord tjänstgöring vinna
uppfattning till högre löneklass inom vederbörlig lönegrad. I syfte att bereda
till övergångsstat tvångsvis överförda kompaniofficerare och underofficerare,
som innehade högre tjänstegrad än som svarade mot beställningen på
övergångsstat, månadslön enligt lönegrad svarande mot den tjänstegrad vederbörande
innehade, syntes böra stadgas, att lönen skulle utgå efter den högre
löneklass, vartill vederbörande vid befordran till mot tjänstegraden svarande
lönegrad skolat hänföras. Med avseende å beställningshavare, som redan tillträtt
pension, vore särskilt att märka, att skäl icke syntes föreligga att vid månadslönens
bestämmande taga hänsyn till befordran till högre tjänstegrad i samband
med eller efter avgång från övergångsstat (befordran i armén, i marinen,
i flygvapnet o. s. v.).
Personal, som frivilligt överförts till övergångsstat, ägde enligt för fred
gällande bestämmelser icke rätt till löneklassuppflyttning. Vid tillämpning
av nuvarande bestämmelser bomme ifrågavarande personal på grund härav
att, oberoende av tjänstetid, befordran och fullgjord tjänstgöring, under krigstjänstgöring
åtnjuta lön efter löneklass motsvarande den, vartill vederbörande
vid övergången till övergångsstat var hänförd. De i den förutnämnda kungörelsen
sv. fört -sami 1925: 429 intagna bestämmelserna vore givetvis avfattade med
hänsyn till föregående anställning på aktiv stat och personalen i fred åliggande
tjänstgöring. För fall av längre tids tjänstgöring hade emellertid de nuvarande
krigsavlöningsbestämmelserna, med hänsyn till för fred gällande föreskrifter,
visat sig icke vara tillfredsställande. I sitt förenämnda utlåtande hade sålunda
försvarsväsendets lönenämnd uttalat, att det synts nämnden skäligt
att bland annat personal, som frivilligt överförts till övergångsstat, bereddes
förbättrad löneställning vid tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap
och mobilisering, varvid i första hand borde tillses, att personalen därunder
icke erhölle lägre avlöning än i reserven utnämnd personal i motsvarande
tjänstegrad.
De skäl, som i det föregående anförts för en förbättrad löneställning vid
tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap och mobilisering för till övergångsstat
tvångsvis överförd personal, ägde i allt väsentligt giltighet även
för personal, som frivilligt överförts till övergångsstat. Det syntes vid sådant
förhållande vara skäligt, att den till övergångsstat frivilligt överförda personalen
i krigsavlöningshänseende helt likställdes med personal, som tvångsvis
överförts till övergångsstat.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
I sitt betänkande med förslag till författning angående försvar sväsendets
reservstater ha 1942 års reservbefälssakkunniga, under erinran om att de sakkunniga
i förslag till reservförordningar förordat en i jämförelse med tidigare
gällande bestämmelser vidgad möjlighet till uppfattning i löneklass för personal
i försvarsväsendets reserver, anfört bland annat följande:
Det kunde synas ligga nära till hands att införa en liknande möjlighet
även i fråga örn personal å reservstat. Detta skulle emellertid för reservstatspersonalen,
som ju åtnjuter lön aret örn och icke, som personalen i reserv,
endast under jämförelsevis korta tjänstgöringsperioder, medföra omfattande
ekonomiska konsekvenser. För fredsförhållanden synas icke heller för en
dylik löneklassuppfattning kunna åberopas några billighetsskäl. De sakkunniga
hava därför icke ansett sig böra föreslå någon förändring i förevarande
avseende. Däremot vilja de sakkunniga i detta sammanhang ifrågasätta,
nili livida icke i samband med pågående revision av krigsavlöningsreglementet
en ändring borde vidtagas i syfte att förbättra reservstatspersonalens
ekonomiska villkor under krigstjänstgöring. För närvarande
galler, att en beställningshavare å reservstat — med undantag för de fåtaliga
lall, då befordran å reservstat äger rum — åtnjuter krigslön enligt löneklass
motsvarande den vederbörande tillhörde vid överflyttningen till reservstat;
möjlighet till uppflyttning i löneklass föreligger ej i annan mån än att vederbörande
i vissa fall kan konstitueras till en högre grad. Enligt krigsavlöningsreglementet
intager sålunda en beställningshavare å reservstat i ekonomiskt
avseende en ofördelaktigare ställning än motsvarande befattningshavare i
reserv, vilket med hänsyn till utbildning, föregående tjänstgöring m m
knappast torde kunna anses befogat.
Försvarsväsendets lönenämnd bär vidare i sitt förberörda utlåtande av den
13 decembei 194o förordat, att beställningshavare på reservstat i vissa fall
beredas förbättrad löneställning vid tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap
och mobilisering.
Peisonalen på reservstat företer, anföres i departementspromemorian, med
avseende å tjänstgörings- och avlöningsförhållanden enligt för fred gällande
bestämmelser åtskilliga likheter med den personal, som frivilligt överförts
till övergångsstat. Med hänsyn härtill syntes för officerare, underofficerare
och civilmilitära beställningshavare på reservstat ävensom för personal i
reserven, som avgått från nämnda stat, bestämmelserna om månadslön
böla utformas i saklig överensstämmelse med de för personal, som frivilligt
överförts till övergångsstat, och från sådan stat pensionsavgången
personal föreslagna bestämmelserna. I fråga örn furirer på reservstat vid
Gotlands trupper samt furirer i reserven, som avgått från nämnda stat,
borde bestämmelserna utformas i överensstämmelse med gällande manskapsavlöningsreglemente,
varvid löneklassen i förhållande till i månader beräknad
tjänstetid borde angivas i enlighet med övergångsbestämmelserna till nämnda
reglemente. I övrigt borde bestämmelserna i fråga anpassas efter vad som
skulle gälla för övrig reservstatspersonal.
Yttranden.
Av de hörda myndigheterna ha försvarsväsendets lönenämnd samt cheferna
för armén, marinen och flygvapnet tillstyrkt det i departementspromemorian
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
skisserade förslaget eller lämnat detsamma utan saklig erinran. Chefen för
försvarsstaben har ansett, att för personal på övergångsstat och reservstat
löneklassuppflyttning borde ske enligt samma grunder, som skulle gälla för
reservanställd personal.
Försvarets civilförvaltning har påyrkat vissa jämkningar i förslaget och i
sådant hänseende anfört huvudsakligen följande.
Vidkommande frågan örn löneställningen för personal på övergångstat och
reservstat är jämväl civilförvaltningen av den meningen att till dessa personalkategorier
hörande beställningshavare, som tagas i anspråk för längre
tids krigstjänstgöring, skäligen böra erhålla en bättre löneställning än som
med nu gällande regler kan beredas vederbörande. Arméförvaltningens
förutvarande civila departement har också vid skilda tillfällen bragt denna
fråga på tal. Örn ämbetsverket sålunda principiellt sett biträder den tanke,
som legat till grund för de i den remitterade promemorian väckta förslagen
i förevarande avseende, synes det dock ämbetsverket tveksamt örn den utformning
förslagen erhållit kan anses vara ur alla synpunkter tillfredsställande.
Civilförvaltningen har därvid särskilt fäst sig vid de föreslagna bestämmelserna
om att ifrågavarande personalkategorier skulle för löneklassplacering
äga taga i beräkning såväl under tidigare tjänstgöring på aktiv stat som efter
överföring till övergångsstat eller reservstat fullgjord tjänstgöring vare sig
denna infallit före eller efter den förstärkta försvarsberedskapens intagande.
Kravet på en förbättrad löneställning för dessa personalkategorier har i
främsta rummet grundats just på den långvariga beredskapst jänstgöring, som
måst åläggas personalen. Under sådana förhållanden synes det knappast påkallat
att i förevarande hänseende taga hänsyn till före beredskapstiden fullgjord
tjänstgöring i vidare mån än detta må ske enligt de för fred gällande
avlöningsbestämmelserna. Visserligen kan det måhända sägas, att för åstadkommande
av största möjliga likhet i förevarande avseende med den reserv
anställda personalen en tillgodoräkning av fullgjord tjänstgöring bör ske i
vidare omfattning än nyss sagts. Även örn detta rent teoretiskt sett kan anses
riktigt måste en löneklassplacering för ifrågavarande personalkategorier efter
de i promemorian angivna riktlinjerna bliva förenad med åtskilliga rent praktiska
svårigheter. Erfarenheterna giva nämligen vid handen att några samlade
uppgifter om personalens tidigare tjänstgöring i åtskilliga fall saknas. Ett
införskaffande av uppgifter härom, avseende längesedan förfluten tid, måste
bliva synnerligen tidsödande och arbetskrävande och i vissa fall, såsom exempelvis
beträffande numera nedlagda förband, knappast vara möjligt utan omfattande
undersökningar av förbandens arkiverade handlingar. Med hänsyn
till de svårigheter, som alltså enligt civilförvaltningens mening skulle vara
förenade med ett genomförande av det härutinnan föreliggande förslaget, kan
ämbetsverket icke tillstyrka detsamma i oförändrat skick. På sätt förut anförts
måste det emellertid anses angeläget att något åtgöres för åstadkommande
av en förbättrad löneställning åt viss övergångsstats- och reservpersonal.
Civilförvaltningen har därför övervägt örn icke ett någorlunda godtagbart
resultat skulle kunna åstadkommas efter mera summariska regler än de
i promemorian föreslagna.
Sålunda synes löneklassuppflyttning böra medgivas med tillgodoräkning
allenast av tjänstgöring fullgjord efter den förstärkta försvarsberedskapens
intagande den 2 september 1939. Genom en sådan begränsning torde de förut
anförda praktiska svårigheterna i väsentlig grad elimineras. För beställningshavare
på övergångsstat med lön enligt lönegraderna Ol och 02 samt Uo 1 och
Uo 2 enligt 1927 års officersavlöningsreglemente samt beställningshavare å
Bihang lill riksdagens protokoll lil l t. 1 sami. Nr 232.
r.sii 4 i
Departernentsthefen.
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
reservstat i motsvarande löneläge synes, i den mån vederbörande innehar
högre tjänstegrad än som svarar mot den innehavande beställningen, lön
böra utgå efter lägsta löneklassen i den mot tjänstegraden svarande lönegraden
och uppflyttning till högre löneklass kunna äga rum i mån av fullgjord
tjänstgöring i den högre tjänsteställningen efter ovan angiven tidpunkt
den 2 september 1939. Vid tjänstgöringstidens beräknande torde få tilllämpas
de regler, som gälla för den till övergångsstat tvångsvis överförda
personalen. Beträffande innehavandet av högre tjänstegrad än som svarar
mot vederbörlig beställning ifrågasätter civilförvaltningen, örn anledning
föreligger att räkna med annan gradbefordan än i regemente, i flottan o. s. v.
och högst dylik befordran till kapten respektive fanjunkare (motsvarande).
Nu ifrågasatta regler böra gälla även för motsvarande reserven tillhörande
personal, som avgått från övergångsstat och reservstat.
Från de över departementspromemorian hörda personalsammanslutningarnas
sida lia några sakliga erinringar icke framställts mot det i promemorian
på förevarande punkt föreslagna.
För all personal, som är underkastad krigsavlöningsreglementets tillämpning,
gäller att uppflyttning till högre löneklass må äga rum endast i den
mån Kungl. Majit sådant föreskriver. Dylik föreskrift har meddelats att tills
vidare gälla under förstärkt försvarsberedskap. För närvarande synes anledning
icke föreligga att vidtaga någon ändring härutinnan. I händelse av krig
eller eljest vid skärpning av nuvarande läge torde emellertid frågan örn löneklassuppflyttning
böra tagas under förnyat övervägande.
I fråga örn löneställningen för personal på övergångsstat och reservstat
samt från nämnda stater pensionsavgången, reserven tillhörande personal ha
erinringar särskilt riktats mot att kompaniofficerare och underofficerare
vid tjänstgöring under tid, då krigsavlöningsreglementet är tillämpligt, i
många fall erhålla lägre avlöning än reservanställd personal i motsvarande
tjänstegrad. Detta förhållande sammanhänger främst med att personal,
som frivilligt överförts till övergångsstat eller som övergått till reservstat,
enligt nuvarande bestämmelser oberoende av befordran till högre
tjänstegrad vid tjänstgöring under beredskap och i krig — därest icke
konstituera sker till högre tjänstegrad — erhåller lön enligt den lönegrad,
vilken vederbörande tillhörde Aud avgången från aktiv stat. Särskilt med
hänsyn till personalens föregående utbildning och anställning på aktiv stat
framstår det emellertid såsom otillfredsställande, att densamma i vissa fall
får åtnöjas med lägre lön än motsvarande reservanställd personal. Jag biträder
fördenskull det i departementspromemorian framförda förslaget, att
lönen för kompaniofficerare och underofficerare på övergångsstat och reservstat
samt från nämnda stater pensionsavgången, reserven tillhörande
personal skall utgå lägst efter den lägsta löneklassen inom den mot tjänstegraden
svarande lönegraden.
Personal, som tvångsvis överförts till övergångsstat, äger enligt för fred
gällande bestämmelser för löneklassuppflyttning tillgodoräkna sig före
uppnådd pensionsålder fullgjord tjänstgöring enligt vissa närmare angivna
grunder. Vad i promemorian föreslagits i fråga örn bestämmande av löne
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
klass för sagda personal överensstämmer i sak med vad som för närvarande
gäller. För egen del ifrågasätter jag icke någon avvikelse från förslaget på
denna punkt.
I fråga örn beräkning av tjänstgöringstid för uppf lyftning i högre löneklass
av personal, som frivilligt överförts till övergångsstat, samt av personal
på reservstat bör hänsyn tagas till vad härutinnan kan komma att
föreskrivas för den reservanställda personalen. Personal, som frivilligt överförts
till övergångsstat, samt personal på reservstat är för närvarande varken
i fred eller under krigs- och beredskapsförhållanden berättigad att inom
vederbörlig lönegrad vinna uppflyttning i högre löneklass, oavsett längden
av fullgjord tjänstgöring. Enligt det i promemorian skisserade förslaget
skulle ifrågavarande personalkategorier för löneklassplacering äga taga i
beräkning såväl tidigare i anställning på aktiv stat som efter överföringen
till övergångsstat eller reservstat fullgjord tjänstgöring, vare sig denna infallit
före eller efter den förstärkta försvarsberedskapens intagande. Gentemot
detta förslag har försvarets civilförvaltning bland annat anmärkt, att
ett genomförande av detsamma måste bliva förenat med praktiska svårigheter.
Införskaffandet av uppgifter örn tjänstgöringsförhållanden, avseende längesedan
förflutna tidsperioder, skulle enligt ämbetsverkets mening bliva synnerligen
tidsödande och arbetskrävande och i vissa fall, såsom exempelvis
beträffande numera nedlagda förband, knappast låta sig göra utan omfattande
undersökningar av förbandens arkiverade handlingar. Civilförvaltningen
har för sin del förordat, att för löneklassuppflyttning må tagas i
beräkning allenast tjänstgöring, som fullgjorts efter den förstärkta försvarsberedskapens
intagande den 2 september 1939, med tillämpning därvid av
de regler, som gälla för den till övergångsstat tvångsvis överförda personalen.
De av civilförvaltningen sålunda anförda synpunkterna torde icke kunna frånkännas
sakligt fog, helst som det här gäller att bereda personalen ekonomisk
kompensation just på grund av den beredskapstjänstgöring, som ålagts densamma.
För egen del anser jag mig med hänsyn härtill böra förorda den begränsningen
i förhållande till det i promemorian framförda förslaget, att allenast tid,
som infallit efter den 2 september 1939, må tagas i beräkning för bestämmande
av löneklass för sagda personal. Såsom förut framhållits, anser jag i övrigt bestämmelserna
för ifrågavarande personalgrupper böra utformas i saklig
överensstämmelse med föreskrifterna för den reservanställda personalen.
I anslutning till vad jag i det följande kommer att föreslå för viss reservpersonal,
förordar jag fördenskull, att personal, som frivilligt överförts till
övergångsstat, samt personal j)å reservstat ävensom från nämnda stater pensionsavgången
personal medgives rätt att under tid då krigsavlöningsreglementet
är tillämpligt vinna uppflyttning till högre löneklass i mån av — efter
tidpunkt, som av Kungl. Majit bestämmes — fullgjord tjänstgöring. Såsom
civilförvaltningen förutsatt, bör härvid tjänstgöringen anses motsvara tjänstgöring
under dubbelt så lång tid i beställning på aktiv stat. Det må framhållas,
att detta givetvis icke innebär förkortning av den minimitid örn tre år,
varunder vederbörande med tillämpning av fredsbestämmelsema för aktiv
personal skolat tillhöra en viss löneklass, innan uppflyttning kan ske.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 232.
Yad här ovan sagts om personal, som frivilligt överförts till övergångsstat,
och om personal på reservstat gäller även beträffande bataljonsläkare
vid fältläkarkåren m. fl. läkare samt bataljonsveterinär vid fältveterinärkåren.
2. Avlöningsförmåner under krigstjänstgöriug för viss personal i
krigsmaktens reserver.
Departementspromemorian.
I skrivelse den 6 november 1942 med förslag till förordningar angående
personal i arméns, marinens och flygvapnets reserver anförde, såsom i departementspromemorian
framhålles, 1942 års reservbefälssakkunniga i fråga
örn lönegrads- och löneklassplacering i fredstid för den personal, varom här
är fråga, i huvudsak följande.
Huvudregeln för reservpersonalens avlöningsförhållanden är för närvarande,
att denna personal under tjänstgöring avlönas enligt samma grunder
som motsvarande personal på aktiv stat. Härutinnan förutsätta de sakkunniga
ingen ändring.
Yad beträffar löneklassplacering av reservpersonalen gäller för närvarande,
att denna personal från början placeras i lägsta löneklassen inom
vederbörlig lönegrad och att för uppflyttning i löneklass erfordras effektiv
tjänstgöring under samma tid som i militära avlöningsreglementet f öreskri -ves för löneklassuppflyttning av personal på aktiv stat d. v. s. sammanlagt
tre år. Sistberörda förhållande har vid åtskilliga tillfällen varit föremål
för kritik från personalhåll. Sålunda har påpekats, att med nuvarande fordran
på tre års effektiv tjänstgöring en löneklassuppflyttning så gott som aldrig
kunde komma till stånd. Särskilt orättvist har detta ansetts vara i fråga örn
den äldre personal som inkallats till beredskapstjänst. Lönen enligt krigsavlöningsreglementet
är nämligen baserad på vederbörandes löneförmåner
i fred.
De sakkunniga vilja för sin del tillstyrka, att de nuvarande reglerna för löneklassuppflyttning
för reservpersonalen uppmjukas, så att sådan uppflyttning
kan komma även den personal till godo, som endast fullgör sin åliggande fredstjänstgöring,
något som nu icke är fallet. Särskilt ur synpunkten att låta äldre
reservpersonal, som inkallas till beredskapstjänstgöring, komma i en fördelaktigare
löneställning än som nu är möjligt, synes det vara angeläget att
omarbeta de nuvarande bestämmelserna i ämnet. Emellertid anse sig de
sakkunniga icke kunna tillstyrka en anordning, enligt vilken reservpersonalen
skulle i fråga örn löneklassuppflyttning helt likställas med den aktiva personalen.
Detta synes de sakkunniga knappast vara rimligt vare sig ur saklig
eller statsekonomi synpunkt. Efter att ha dryftat ett flertal tänkbara alternativ
för frågans lösning ha de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att löneklassuppflyttning
för reservpersonalen sker i hälften så snabb takt som för
den aktiva personalen, d. v. s. i allmänhet efter att ha tillhört en och samma
löneklass i sex år. Det praktiska resultatet härav blir exempelvis, att en
löjtnant kommer upp i löneklassen Oa 4 vid 32 å 33 års ålder, att en vid cirka
36 års ålder till kapten utnämnd reservofficer vid 54 års ålder kommer upp
i den högsta löneklassen för kapten, att en underofficer kommer upp i löneklassen
UO 2 vid 32 å 33 års ålder samt att en vid cirka 38 års ålder till
fanjunkare utnämnd underofficer vid cirka 50 års ålder kommer upp i den
näst högsta löneklassen, UO 6.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Den sålunda föreslagna regeln måste emellertid kompletteras med en
bestämmelse av innebörd, att fullgjord effektiv tjänstgöring berättigar till
löneklassuppflyttning på samma sätt som för närvarande.
I den på grundval av reservbefälssakkunnigas förslag till 1943 års riksdag
avlåtna propositionen nr 143 angående krigsmaktens reservpersonal
anförde föredragande departementschefen i fråga örn lönegrads- och löneklassplacering
bland annat följande (s. 53 och 54).
Såsom fredstjänstgöring torde i avlöningshänseende böra betraktas tjänstgöring,
som åligger vederbörande enligt de blivande förordningarna örn
reserverna och äger rum under sådana förhållanden att särskilda krigs- eller
beredskapsavlöningsbestämmelser icke äro tillämpliga. Avlöning till personal
i reserverna under dylik fredstjänstgöring anser jag, i likhet med de sakkunniga,
böra utgå såsom hittills och alltså i princip enligt samma grunder
som för motsvarande personal på aktiv stat.
Frågan om beredskapsinkallades avlöning bör emellertid enligt min mening
icke vara avgörande för regleringen av avlöningsförmånerna under
ordinarie fredstjänstgöring, allrahelst som krigsavlöningsreglementet för
närvarande är föremål för översyn. Löneklassplaceringen under ordinarie
tjänstgöring synes tvärtom böra bestämmas utan avseende å annan tjänstgöring.
Från denna utgångspunkt torde tillräckliga skäl icke föreligga att
frångå hittills gällande principer för löneklassuppflyttning.
Vid behandling av propositionen anförde riksdagen i den del varom här
är fråga (skrivelse nr 450, s. 11 och 12) följande.
I likhet med de sakkunniga och departementschefen har riksdagen funnit,
att avlöningen till personal i reserverna under fredstjänstgöring, som åligger
vederbörande enligt de blivande förordningarna om reserverna och äger rum
under sådana förhållanden att särskilda krigs- eller beredskapsavlöningsbestämmelser
icke äro tillämpliga, liksom hittills bör utgå enligt samma
grunder som för motsvarande personal på aktiv stat.
Vidkommande frågan örn reglerna för löneklassuppflyttning har riksdagen,
jämväl i likhet med departementschefen, funnit tillräckliga skäl icke vara
för handen att för reservpersonalens del införa andra regler än för den
aktiva personalen, nämligen att för löneklassuppflyttning skall fordras en
effektiv tjänstgöring av sammanlagt tre år. Hittills gällande bestämmelser
för reservpersonalen i förevarande avseende böra alltfort äga tillämpning.
Till stöd härför har riksdagen ansett kunna anföras, att reservpersonalens
ordinarie tjänstgöring icke är av den omfattning, att därunder utgående lön
kan bliva av betydelse för vederbörandes bedömande av lämpligheten att
åtaga sig anställning i reserven med därmed förbunden tjänstgöringsskyldighet
i fredstid. Riksdagen har emellertid förutsatt, att frågan om reglerna
för löneklassuppflyttning och avlöningsförmånerna över huvud taget för
reservpersonal under beredskaps- och krigstjänstgöring skall komma att upptagas
till prövning av Kungl. Maj:t i samband med pågående översyn av
krigsavlöningsreglementet. Enligt riksdagens mening måste nämligen frågan
örn löneförmånerna för reservpersonalen under dylik tjänstgöring bedömas
ur andra synpunkter, än när det gäller spörsmålet om löneförmånerna under
normal fredstjänstgöring, enär reservpersonalen under annan tjänstgöring
än vanligen förekommande fredstjänstgöringsperioder kan vara helt beroende
av med anställningen i reserven förenade löneförmåner.
Med anledning av riksdagens sålunda gjorda uttalande har i departementspromemorian
upptagits till närmare prövning frågan om den löneklass efter
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
vilken lönen skall utgå för förtidsavgången, reservanställd, värnpliktsavgången,
övergångsanställd oell aspirantanställd reservpersonal under beredskaps-
och krigstjänstgöring.
Såsom 1942 års reservbefälssakkunniga framhållit, syntes —• anföres i
promemorian — varken ur saklig eller statsekonomisk synpunkt skäl vara
för handen att i förevarande avseende helt likställa reservpersonalen med
personal på aktiv stat. Därest emellertid en förbättring av reservpersonalens
löneförmåner ansåges böra ske, torde en tänkbar lösning av frågan vara, att
— i överensstämmelse med nämnda sakkunnigas förslag — reservpersonalen
medgåves att för bestämmande av löneklass likställa anställning i reserv i
ses år nied tre års anställning på aktiv stat. För att icke denna beräkningsgrund
vid längre tids beredskaps- och krigstjänstgöring skulle bliva mindre
förmånlig än nuvarande regler för löneklassuppflyttning, måste emellertid,
likaså i överensstämmelse med nämnda sakkunnigas förslag, ifrågavarande
lönetursregel kompletteras med en bestämmelse av innebörd, att tjänstgöring,
som med tillämpning av de för motsvarande personal på aktiv stat
gällande bestämmelserna berättigade till löneklassuppflyttning, skulle anses
motsvara anställning i reserv under dubbelt så lång tid. För bestämmandet
av den löneklass, efter vilken lönen skulle utgå, erfordrades vidare en föreskrift
örn att vad i militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet
stadgades örn uppflyttning till högre löneklass vid ingången av
kalenderkvartal eller kalendermånad, om uppskov med löneklassuppflyttning
på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring samt om löneklassplacering
vid befordran skulle äga motsvarande tillämpning vid bestämmandet av
löneklass enligt krigsavlöningsreglementet. Vid bestämmandet av löneklass
i högre lönegrad på grund av befordran till högre tjänstegrad (tjänsteställning,
tjänsteklass) borde dock tagas i beräkning den tid av högst sex år
(för furir i lägre löneklass än Ma 10 två år), varunder vederbörande beräknades
ha tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund
av befordran skulle hänföras.
Enligt 14 § 3 mom. andra stycket reservbefälskungörelsen för armén och
motsvarande stadganden i reservbefälskungörelserna för marinen och flygvapnet
skulle hinder ej föreligga mot uppflyttning till högre löneklass efter
pensionsålders uppnående. Med hänsyn härtill torde något förbud mot tillträdande
av lön efter högre löneklass efter uppnådd pensionsålder icke böra
stadgas i förevarande sammanhang.
Någon motsvarighet till den för personal på aktiv stat gällande föreskriften,
att beställningshavaren skulle ha under minst fyra femtedelar av
den tid, som erfordrades för vinnande av uppflyttning till högre löneklass,
bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst,
torde icke böra föreskrivas. Med de ifrågasatta föreskrifterna för bestämmande
av löneklass kunde denna bestämmelse, den s. k. fyra femtedelsregeln,
få betydelse endast för det fall, att vederbörande under treårsperioden närmast
efter tillträdandet av lön enligt viss löneklass fullgjort tjänstgöring
under minst fyra femtedelar men under mindre än tre hela år. Ett slopande
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
23
av fyra femtedelsregeln kunde visserligen i enstaka fall medföra någon försämring
i förhållande till nuvarande bestämmelser. Med hänsyn till den avsevärda
förbättring i lönehänseende, som de ifrågasatta bestämmelserna i
stort sett innebure, syntes man emellertid kunna bortse från de sällan förekommande
fall, då en försämring i förhållande till nuvarande lönetursberäkning
kunde inträffa.
Den av riksdagen förordade omprövningen av reservpersonalens avlöningsförhållanden
under beredskaps- och krigstjänstgöring hade närmast motiverats
med att personalen under det nuvarande beredskapstillståndet tagits
i anspråk för tjänstgöring under mera avsevärda tidsperioder. I anslutning
härtill syntes, såsom alternativ till det i det föregående skisserade förslaget,
kunna övervägas att såsom villkor för erhållande av månadslön enligt de förordade
grunderna uppställa fordran jämväl på viss efter den 2 september
1939 fullgjord tjänstgöring i reserven, förslagsvis minst ett års tjänstgöring.
Emellertid torde den reservpersonal, som innehade så lång tids anställning
i reserven, att med tillämpning av de ifrågasatta beräkningsgrunderna högre
löneklass än den lägsta inom lönegraden kunde ifrågakomma, numera ha fullgjort
minst ett års beredskapstjänstgöring. De enstaka fall, då personal i
reserven varom här vore fråga ännu icke fullgjort minst ett års beredskapstjänstgöring,
torde inskränka sig till sådan personal som på grund av sin
civila anställning icke finge inkallas till tjänstgöring. En föreskrift örn ett
års beredskapstjänstgöring såsom villkor för erhållande av månadslön enligt
de ifrågasatta nya beräkningsgrunderna torde sålunda icke få större praktisk
betydelse. Å andra sidan syntes en eventuell kvalifikationstid knappast böra
sättas högre än till ett år.
Det borde framhållas, att införandet av en särskild kvalifikationstid för
erhållande av månadslön enligt de ifrågasatta reglerna erfordrade särskilda
föreskrifter örn den löneklass, enligt vilken lönen skulle utgå, innan kvalifikationstiden
uppnåtts.
Yttranden.
Vad i departementspromemorian anförts rörande förbättring av löneförmånerna
under beredskaps- och krigstjänstgöring för reservpersonalen har
tillstyrkts eller lämnats utan saklig erinran av för svar sväsendets lönenämnd,
chefen för försvarsstaben samt cheferna för armén, marinen och flygvapnet.
Försvarets civilförvaltning har påyrkat vissa jämkningar i begränsande riktning,
varemot flertalet personalsammanslutningar framställt önskemål om
längre gående förbättringar än enligt det i promemorian skisserade förslaget.
Ur de avgivna yttrandena må följande återgivas.
Försvarsväsendets lönenämnd: I utlåtande den 17 december 1942 över
1942 års reservbefälssakkunnigas förslag till förordningar angående personal
i arméns, marinens och flygvapnets reserver uttalade lönenämnden, att det
kunde ifrågasättas, huruvida reservpersonalens lönetursrätt borde utformas
efter den jämförelsevis gynnsamma regel som de sakkunniga föreslagit eller
att i fråga om reservpersonalen skulle medgivas att för bestämmande av löneklass
anställning i reserv i sex år finge likställas med tre års anställning på
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
aktiv stat. Därest emellertid löneturen för ifrågavarande personal borde
grundas på ett system med löneklassuppflyttningar efter viss tjänstetid inom
en och samma löneklass, syntes någon mera avgörande invändning knappast
kunna riktas mot den av de sakkunniga förordade avvägningen av kvalifikationstiden
för sådan uppflyttning. Ett system med längre tidsintervaller skulle
nämligen bliva av ringa praktisk betydelse för den därav berörda personalen.
Vad lönenämnden sålunda uttalat avsåg reservpersonalens avlöningsförhållanden
under densamma åliggande fredstjänstgöring. När nu de sakkunnigas
förslag i departementspromemorian förordas till genomförande under beredskaps-
och krigstjänstgöring, synas de betänkligheter, som kunde hysas mot
förslaget, då det gällde fredsförhållanden, böra vika. Att — såsom i promemorian
alternativt ifrågasatts -— krav på särskild kvalifikationstid skulle uppställas
för erhållande av månadslön enligt ifrågavarande gynnsamma löneklassplaceringsregel,
kan lönenämnden därför icke finna påkallat.
Försvarets civilförvaltning: Även för personal i reserven föreslås i promemorian
en förbättrad löneställning. Då kraven på en dylik förbättring för
övergångsstats- och reservstatspersonalen i viss mån motiverats med de
reservpersonalen tillkommande förmånerna, vill det synas som örn de föreslagna
åtgärderna för reservpersonalen skulle leda till vissa ojämnheter även
i fortsättningen.
Vad beträffar det föreslagna systemet för löneklassplacering av viss reservpersonal
avviker detsamma i olika avseenden från hittills tillämpade regler.
Det är att befara, att härigenom kommer att vållas åtskillig osäkerhet i tilllämpningen.
Bibehållande av treårsintervaller för löneklassplacering synes
därför vara att förorda. Beträffande tjänstgöringstidens beräkning bör
emellertid hinder icke möta att tillämpa sådan dubbelräkning, som medges
för den tili övergångsstat tvångsvis överförda personalen, dock allenast i
vad avser tid efter försvarsberedskapens intagande den 2 september 1939.
Skulle en lösning enligt nu angivna riktlinjer icke anses tillfyllest för att
tillförsäkra vederbörande en såsom skälig ansedd lön, skulle man måhända
kunna tänka sig att övergå till ett rent schablonmässigt system, där lönen
oavsett längden av fullgjord tjänstgöring utginge efter viss i förhållande till
vederbörandes levnadsålder bestämd löneklass. Sålunda kunde exempelvis
en kapten intill 45 års ålder erhålla lön efter lägsta löneklassen i kaptenslönegraden,
under åren mellan 45 och 50 år efter närmast högre löneklass
o. s. v. för att vid 55 års ålder få slutlön i kaptenslönegraden.
Måhända kan man tänka sig en kombination av detta system med de förut
angivna reglerna.
Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden: Ett av chefen för
armén tidigare framfört förslag örn löneklassuppflyftning vart tredje år för
reservpersonalen bör godtagas att gälla under den tid, krigsavlöningsreglementet
är tillämpligt. Därest emellertid förslaget örn uppflyttning först vart
sjätte år skulle accepteras, böra bestämmelserna så utformas, att någon försämring
av de enligt nu gällande föreskrifter föreliggande möjligheterna till
löneklassuppflyttning icke inträder genom borttagandet av den s. k. fyra
femtedelsregeln. För införandet av särskild kvalifikationstid föreligga
enligt förbundets mening icke några bärande skäl.
Svenska reservunderofficersförbundet: Förbundet erinrar örn att för
bundet
tidigare i olika sammanhang anfört, att reservpersonalen vid tjänstgöring
under beredskap och krig borde erhålla avlöning i full paritet med
motsvarande personal på aktiv stat. Förbundet hänvisar dessutom till sin
framställning den 10 november 1943 angående löneklassplacering för reservpersonal
under beredskapstjänstgöring, vari förbundet uttalat, att vid inkallelse
till beredskaps- och krigstjänstgöring reservpersonalen borde kon
-
25
Kungl. Marits proposition nr 232.
stitueras att för tjänstgöringstiden uppbära lön enligt den löneklass, som
tillkommer motsvarande årsklass på aktiv stat.
Förbundet kan icke finna, att den i promemorian föreslagna löneklassuppflyttningen
skulle medföra en rättvis lösning av föreliggande problem. Enligt
förbundets uppfattning tala sakliga skäl för reservpersonalens likställighet
i lönehänseende med motsvarande personal på aktiv stat. Denna sin uppfattning
grundar förbundet på det faktum, att någon mera påvisbar skillnad
i tjänstbarhets- eller tjänstgöringshänseenden för närvarande icke torde finnas
mellan de olika fast anställda underofficerskategorierna. För principen full
paritet i lönehänseende med motsvarande personal på aktiv stat av samma
årsklass tala framförallt de sociala skälen, att vad reservunderofficerarna beträffar
det till övervägande del gäller familjeförsörjare samt att personalen
under långvarig tjänstgöring blir helt beroende av de med reservanställningen
förenade förmånerna.
Försvarväsendets underbefälsförbund: Enligt förbundets mening kan man
knappast hävda, att förslaget fullt beaktar det av 1943 års riksdag gjorda påpekandet,
att reservpersonalen under annan tjänstgöring än vanligen förekommande
fredstjänstgöring kan vara helt beroende av med anställningen i
reserven förenade löneförmåner. Örn så anses vara förhållandet, synes anledning
knappast föreligga att ge reservpersonalen en sämre löneställning än
den jämnårige beställningshavaren på aktiv stat.
Enligt förbundets mening skulle införandet av en särskild kvalifikationstid
motverka ett av de väsentligaste syftemålen med de föreslagna reglerna,
nämligen att för i främsta rummet äldre reservpersonal redan vid påbörjandet
av tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap eller vid mobilisering
säkerstäila den löneställning, som med hänsyn till den sannolika försörjningsbördan
kan bedömas skälig.
Beträffande reserven tillhörande förtidsavgången, reservanställd, reservutnämnd,
värnpliktsavgången, aspiran tanställd och övergångsanställd personal
samt annat underbefäl i reserven än sistsagda personal ävensom
officerare i väg- och vattenbyggnadskåren har ifrågasatts, att personalen
skulle äga att för uppflyttning i högre löneklass taga i beräkning även tid, varunder
vederbörande utan att ha fullgjort tjänstgöring tillhört reserven. Förslaget
innebär i sak, att av den tid, vederbörande icke tjänstgjort, hälften
skulle få tagas i beräkning för löneklassuppflyttning. Med hänsyn särskilt
till de kostnader, som ett genomförande av förslaget i denna del skulle innebära,
kan jag icke tillstyrka en så långt gående förbättring av reservpersonalens
avlöningsförmåner. Emellertid synes det mig skäligt, att den reservpersonal.
varom här är fråga, vid tjänstgöring under beredskap och krig erhåller
någon förbättring i nu utgående avlöningsförmåner. En dylik förbättring
torde på sätt försvarets civilförvaltning föreslagit kunna åstadkommas
genom att tjänstgöring fullgjord efter den 2 september 1939 medgives
dubblerad på sätt gäller för den till övergångsstat tvångsvis överförda personal,
vilken icke uppehåller för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning
eller eljest tages i anspråk för ständig tjänstgöring. Jag förordar sålunda,
att för här avsedd personal tjänstgöring, som fullgjorts efter tidpunkt,
som av Kungl. Majit bestämmes, anses motsvara tjänstgöring under dubbelt
så lång tid i beställning på aktiv stat.
Departements chefen -
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
3. Avlöningsförmånerna för vissa nytillkomna personalgrupper, för
personal i arvodesbefattning, m. m.
I departementspromemorian ha, förutom frågan om löneförmånerna för personal
å övergångsstat och reservstat samt i krigsmaktens reserver, upptagits
några spörsmål berörande jämväl andra kategorier av fast anställd personal
(5 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet).
Under 5 § 1 mom. a) krigsavlöningsreglementet böra, anföres i promemorian,
intagas de efter utfärdandet av krigsavlöningsreglementet nytillkomna personalkategorierna
volontärer över stat och manskap på civilanställningsstat.
Gällande fredsavlöningsbestämmelser för innehavare av ar v ode sbefattningar,
avsedda att bestridas av pensionerad militär personal,
återfinnas i Kungl. Maj:ts brev den 30 juni 1942. Enligt brevet äger
innehavare av arvodesbefattning uppbära arvode till belopp, motsvarande
lönen enligt militära avlöningsreglementet i den löneklass, till vilken arvodesbefattningen
enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser är hänförd.
Tills vidare skall arvodesbefattning i första hand besättas med lämplig, till
övergångsstat tvångsvis överförd beställningshavare. Enligt av Kungl. Majit
för varje särskilt fall meddelade beslut ha till innehavare av arvodesbefattning
förordnats även personal, som frivilligt överförts till övergångsstat,
ävensom personal på avgångsstat och reservstat samt reservanställd personal.
Då enligt gällande bestämmelser allenast sådan innehavare av arvodesbefattning,
som tillhör reserven såsom pensionsavgången, skall uppbära månadslön
efter den löneklass, till vilken arvodesbefattningen hänförts (5 § 1 mom. a)
krigsavlöningsreglementet), under det att annan innehavare av sådan befattning
skall åtnjuta den månadslön, som tillkommer honom i hans egenskap
av beställningshavare på övergångsstat, avgångsstat, reservstat eller i reserven,
har Kungl. Majit i samband med beslut örn förordnande å arvodesbefattning
av annan sådan beställningshavare för åstadkommande av enhetlighet
i fråga örn avlöningen plägat föreskriva, att vederbörande skall överföras
på fredsstaf.
Genom att i stället stadga, anföres i departementspromemorian, att innehavare
av för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning skulle åtnjuta
månadslön efter den löneklass, till vilken arvodesbefattningen vore hänförd,
komme samtliga arvodestagare att bliva underkastade krigsavlöningsreglementet.
Överförande till fredsstat av vissa arvodestagare med ty åtföljande
tillämpning av fredsbestämmelser angående tjänstgöringstraktamente m. m.
skulle således icke vidare erfordras. Till förhindrande av att personal på
avgångsstat eller disponibilitetsstat i här nämnd arvodesbefattning skulle
komma att vidkännas minskning i vederbörliga fredsavlöningsförmåner, borde
emellertid förevarande stadgande kompletteras med en mot föreskrifterna i
6 § 2 mom. kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 684) örn avgångsstat för personal
vid försvarsväsendet och 7 § 2 mom. kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 686) örn.
disponibilitetsstat för personal vid försvarsväsendet svarande bestämmelser.
Denna bestämmelse skulle således innebära, att därest månadslönen för beställ
-
27
Kungl. Maj.ts ■proposition nr 232.
ningshavare på avgångsstat eller disponibilitetsstat, vilken innehade arvodesbefattning,
icke skulle uppgå till det belopp han ägde uppbära såsom avlöning
på avgångsstat, respektive såsom disponibilitetsarvode jämte därå
belöpande tilläggsförmåner, beställningshavaren skulle äga utfå skillnaden.
Under 5 § 1 mom. borde vidare intagas bestämmelser beträffande de efter
utfärdandet av krigsavlöningsreglementet nytillkomna personalkategorierna
personal på avgångsstat och personal på disponibilitetsstat.
Bestämmelser angående månadslön för personal, som erhållit avsked
med tillstånd att såsom lönlös kvarstå i regemente (kår),
i flottan, i kustartilleriet eller i flygvapnet, äro för närvarande intagna under
5 § 1 mom. e). Enligt nämnda bestämmelser utgår månadslön för sagda personal
efter lägsta löneklassen i den mot tjänstegraden svarande, för personal
på aktiv stat gällande lönegraden eller den högre löneklass, vederbörande
på grund av fullgjord tjänstgöring tillhör. Någon anledning till saklig ändring
i dessa bestämmelser har enligt departementspromemorian icke synts föreligga.
I formellt avseende syntes dock bestämmelserna böra omredigeras så,
att lönen skulle utgå enligt den lönegrad och löneklass vederbörande skolat
tillhöra, därest han kvarstått i beställning på aktiv stat, dock att tiden efter
erhållet avsked finge tagas i beräkning för löneklassuppflyttning endast i
mån av därunder fullgjord tjänstgöring. Bestämmelerna skulle således
innebära, dels att beställningshavaren för bestämmande av lönegrad och
löneklass ägde bibehålla den placering han innehade omedelbart före avskedet
och för åtnjutande av lön i högre löneklass ägde taga i beräkning
såsom aktiv beställningshavare och efter avskedet fullgjord tjänstgöring,
dels och att lönen skulle utgå efter den högre lönegrad och löneklass, vartill
vederbörande skolat vid kvarstående å aktiv stat hänföras vid befordan
till sådan lönegrad.
Bestämmelserna i 5 § 1 mom. d) krigsavlöningsreglementet angående
pensionsavgången personal syntes böra bibehållas i sak oförändrade.
Därjämte borde intagas föreskrifter örn månadslön till beställningshavare,
som med pension avgått från avgångsstat eller disponibilitetsstat. I fråga
örn från avgångsstat pensionsavgångna beställningshavare kunde bestämmelserna
helt anslutas till motsvarande föreskrifter för beställningshavare,
som med pension avgått från beställning på aktiv stat. Beställningshavare
på disponibilitetsstat uppbure visst bestämt arvode och tillhörde icke någon
löneklass enligt militära avlöningsreglementet. Vid tjänstgöring utginge dock
lön enligt nämnda reglemente. Den löneklass, enligt vilken lönen därvid
utginge, bestämdes dels med hänsyn till den löneklass, enligt vilken beställningshavaren
omedelbart före tillträdandet av disponibilitetsarvodet senast
uppburit lön, dels ock med hänsyn till efter övergången till disponibilitetsstat
fullgjord tjänstgöring. Bestämmelserna örn månadslön för från disponibilitetsstat
pensionsavgången beställningshavare borde med hänsyn härtill
avfattas så, att lönen utginge efter den löneklass, beställningshavaren omedelbart
före övergången till sådan stat tillhörde eller enligt vilken han på grund
av tjänstgöring å disponibilitetsstat senast uppburit lön.
28
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.
I 5 § 1 moni. b) krigsavlöningsreglementet upptagas för närvarande bestämmelser
angående viss läkar- och veterinärpersonal. I utlåtande
den 20 mars 1943 över 1942 års krigsavlöningssakkunnigas förslag till
nytt krigsavlöningsreglemente påpekade försvarsväsendets lönenämnd, att enligt
nyssnämnda författningsrum månadslön för bataljonsveterinär vid fältveterinärkåren
utgår efter lägsta löneklassen av den för bataljonsläkare bestämda
lönegraden. Då bataljonsveterinär enligt vederbörliga fredsavlöningsbestämmelser
vore placerad två lönegrader lägre än bataljonsläkare, syntes enligt
lönenämndens mening anledning ej föreligga att vid krigsavlöningens bestämmande
hänföra bataljonsveterinär vid fältveterinärkåren till högre löneklass
än den lägsta löneklassen av den för bataljonsveterinär bestämda lönegraden.
Då bärande skäl för bibehållande under krigstjänstgöring av den nuvarande
löneställningen för bataljonsveterinär vid fältveterinärkåren icke kunde anföras,
har i departementspromemorian föreslagits, att ifrågavarande beställningshavare
skulle därunder hänföras till samma lönegrad och löneklass som
bataljonsveterinär.
Enligt 5 § 1 mom. g) krigsavlöningsreglementet utgår månadslön för r eservkadetter
vid flottan efter lägsta löneklassen av den för flaggkorpral
bestämda lönegraden. I kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 527) med
provisoriska bestämmelser angående avlöning åt värnpliktiga m. m. stadgas
emellertid i 4 § 1 morn., att reservofficersaspiranter, reservkadetter och reservintendentskadetter
skola — i stället för dem i sådan egenskap enligt hittills
gällande bestämmelser tillkommande förmåner—under hela sin utbildning äga
åtnjuta samma underhåll och övriga avlöningsförmåner, som utgå enligt
nämnda kungörelse, och eljest enligt för värnpliktiga av motsvarande tjänstegrad
gällande bestämmelser.
Då avlöningen för reservkadetter vid flottan förutsatts skola under fredsförhållanden
utgå efter samma grunder som för övriga aspiranter och kadetten
framhålles i departementspromemorian, att skäl icke syntes föreligga att
vid tillämpning av krigsavlöningsreglementet bibehålla reservkadetterna vid
flottan vid en särställning i avlöningshänseende. Med hänsyn härtill borde
bestämmelserna i 5 § 1 mom. g) reglementet uteslutas. För att skydda nuvarande
reservkadetter vid flottan, vilka redan kommit i åtnjutande av månadslön
såsom fast anställd flaggkorpral, mot löneminskning torde emellertid
särskilda övergångsbestämmelser böra utfärdas.
Yad slutligen anginge bestämmelserna i 5 § 1 mom. h) reglementet, borde
dessa uteslutas, enär landstormsorganisationen upphört från och med
den 1 januari 1944. Utfärdade föreskrifter örn att vissa förutvarande landstormsofficerare
övergångsvis under nuvarande försvarsberedskap och vid
mobilisering, som i anslutning till försvarsberedskapen kunde bliva anbefalld,
finge åtnjuta nu utgående avlöningsförmåner vore intagna i 7 mom.
särskilda tillämpningskungörelsen till krigsavlöningsreglementet. Det syntes
lämpligt att föreskrift örn den löneklass efter vilken lönen därvid utgingeäven
intoges i samma kungörelse.
Kungl. Majits proposition nr 232. 29
Under 5 § 1 mom. borde slutligen intagas de bestämmelser rörande före
den 1 juli 1936 från reservstat avgången personal, vilka för närvarande
återfunnes i 1 § 1 mom. tillämpningsföreskrifterna till krigsavlöningsreglementet.
Till undvikande av att kompaniofficer i lägsta löneklassen, som
före avgången från reservstat befordrats till kapten (ryttmästare), skulle erhålla
lägre månadslön än en i reserven utnämnd kapten i lägsta löneklassen,
borde stadgas, att sådan officer skulle hänföras till lönegrad Oa 3, löneklass 7.
Enligt löneplanen för underofficerare utgjorde löneklass UO 4 såväl näst
högsta löneklassen för sergeant som näst lägsta löneklassen för fanjunkare.
Även med nuvarande bestämmelser uppginge sålunda för underofficer i lägsta
löneklassen, som före den 1 juli 1936 avgått från reservstat, månadslönen till
minst samma belopp som för en i reserven utnämnd fanjunkare. Såväl med
hänsyn till att den från reservstat pensionsavgångne underofficeren före
övergången till reservstat innehaft anställning såsom underofficer på aktiv
stat ett flertal år som till ifrågasatt avlöningsförbättring för reservpersonalen,
syntes det emellertid vara skäligt, att underofficer, vilken innehade
högre tjänstegrad än som kunde anses svara mot den beställning på reservstat,
varifrån avgången ägt rum, erhölle en något förbättrad löneställning.
Bestämmelse borde fördenskull utfärdas därom, att underofficer, lägre löneklassen,
som före avgången från reservstat befordrats till fanjunkare (motsvarande),
hänfördes till lönegrad UO 2, löneklass 5.
Vad i promemorian föreslagits rörande borttagande av rätten för reservkadetter
vid flottan att uppbära månadslön efter lägsta löneklassen av den
för flaggkorpral bestämda lönegraden föranleder icke någon erinran från min
sida, Härvid böra dock nuvarande reservkadetter, vilka redan kommit i åtnjutande
av månadslön såsom fast anställda flaggkorpraler, genom särskild
övergångsbestämmelse skyddas mot löneminskning. Därest ifrågavarande förslag
godtages, torde det få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga
övergångsbestämmelser.
Aspiranter och kadetter, vilka icke innehava fast anställning vid krigsmakten,
äro enligt för fred gällande bestämmelser icke berättigade åtnjuta
mot månadslönen svarande förmån. För aspiranter och kadetter, vilka
innehava fast anställning såsom underofficerare eller underbefäl, gäller i
fredstid, att vederbörande under utbildningen vid krigsskolan samt motsvarande
utbildning vid marinen och flygvapnet beviljas tjänstledighet från
innehavande beställning med frånträdande av samtliga med beställningen
förenade löneförmåner och under sagda utbildning erhålla värnpliktigs avlöningsförmåner
i likhet med övriga aspiranter och kadetter. Nämnda fast
anställda kunna dock på grund av försörjningsplikt mot anhöriga efter Kungl.
Majits prövning medgivas att under tiden för nämnda utbildning bibehålla
med beställningen på aktiv stat förenade löneförmåner. Då det i varje fall
under beredskapsförhållanden kan ifrågasättas, om skäl förefinnas att frångå
i fred gällande grunder för avlöning till aspiranter och kadetter vid officersutbildning,
synes bemyndigande böra lämnas Kungl. Majit att bestämma, om
■och i vad mån månadslön skall utgå.
Departements
chefen.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 232.
Enligt föreskrift i 2 § 2 mom. krigsavlöningsreglementet är tjänsteställningen
avgörande för elen krigslöneklass, till vilken vederbörande hänföres.
Tili undvikande av att aspiranter och kadetter i en och samma skola eller utbildningskurs
erhålla avlöning enligt olika krigslöneklasser, kan det visa sig
lämpligt, att särskilda föreskrifter utfärdas om den krigslöneklass, eleverna
skola tillhöra. Dylika särbestämmelser kunna även visa sig erforderliga för
att ernå största möjliga likställighet mellan aspiranter och kadetter vid
de olika försvarsgrenarna. Med hänsyn härtill synes Kungl. Majit böra erhålla
bemyndigande att utfärda särskilda bestämmelser örn krigslöneklass för aspiranter
och kadetter.
De i promemorian förordade jämkningarna av föreskrifterna rörande avlöning
till personal i arvodesbefattning synas mig böra godtagas.
\ad enligt det föregående i promemorian i övrigt föreslagits har icke föranlett
saklig erinran från min sida.
I detta sammanhang torde få anmälas fråga örn viss ändring av den vid
krigsavlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen. Enligt förteckningen
är vicekorpral vid armén eller flygvapnet hänförd till 3:e krigslöneklassen.
För marinens del finnes icke någon befattning upptagen i nämnda löneklass.
De befattningshavare vid marinen, som närmast motsvara vicekorpral vid
armén och flygvapnet — 2:a klass sjömän och 2:a klass kustartillerister —
ha åtnjutit terminslön endast enligt 2:a krigslöneklassen. Detta förhållande
har hittills haft mindre betydelse, då angivna manskapskategorier vid marinen
varit fast anställda och därför åtnjutit avlöningsförmåner, som huvudsakligen
icke varit anknutna till viss krigslöneklass. Numera vidareutbildas emellertid
vid flottan vissa värnpliktiga meniga till 2:a klass sjömän (yrkesmän).
Vid kustartilleriet avses motsvarande utbildning skola igångsättas. De färdigutbildade
komma för kustartilleriets del att benämnas vicekorpraler. I enlighet
med förslag av marinförvaltningen, som tillstyrkts av försvarsväsendets
lönenämnd, böra för ernående av likformighet mellan försvarsgrenarna
2:a klass sjöman vid flottan och vicekorpral vid kustartilleriet hänföras till
3:e krigslöneklassen. Därest riksdagen icke har något att däremot erinra,
torde det få ankomma på Kungl. Majit att — i anslutning till av riksdagen
tidigare lämnat bemyndigande (prop. 1939:246; skr. nr 239) att i tjänsteförteckningen
vidtaga de jämkningar, som kunna föranledas av ändrade förhållanden
— vidtaga härav betingad jämkning i tjänsteförteckningen.
4. Befordran till högre lönegrad av personal, som tvångsvis överförts
till övergångsstat.
Enligt gällande bestämmelser, intagna under 15 och 26 §§ i den förutnämnda
kungörelsen 1925: 429, må till övergångsstat tvångsvis överförd beställningshavare
av kompaniofficers eller underofficers tjänstegrad (tjänsteklass), vilken
uppehåller för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning eller eljest tages
i anspråk för ständig tjänstgöring, kunna befordras till beställning av kompaniofficeis
eller underofficers tjänstegrad (tjänsteklass) inom högre lönegrad
samtidigt med befordran av den i turberäkning närmast efter honom stående
beställningshavaren på aktiv stat.
Kungl. Majlis proposition nr 232.
31
I utlåtande den 13 december 1943 angående avlöningförhållandena för personal
på övergångsstat har försvarsväsendets lönenämnd, såsom redan i det
föregående erinrats, berört frågan om tolkningen av uttrycket »ständig tjänstgöring»
och i samband därmed anfört följande.
Yad angår frågan, vad som skall förstås med »ständig tjänstgöring», har
detta uttryck icke närmare definierats vare sig i samband med behandlingen
vid 1925 års riksdag av övergångsstatspersonalens tjänstgörings- och avlöningsförhållanden
eller i kungörelsen 1925: 429. Emellertid får lönenämnden
erinra, att lönenämnden i utlåtande till kammarrätten år 1932 (jfr kammarrättens
årsbok 1932, ref. 23) såsom sin åsikt uttalat, att då beställningshavare
toges i anspråk för sammanhängande tjänstgöring under så lång tid,
att han enbart på grund därav med tillämpning av de för personal å aktiv
stat gällande föreskrifter kunde vinna uppflyttning i löneklass, sådan tjänstgöring
borde anses såsom ständig tjänstgöring. Aven örn beredskapstjänstgöringens
längd icke kan på förhand beräknas, skulle med den av lönenämnden
sålunda uttalade uppfattningen rörande innebörden av uttrycket »ständig
tjänstgöring» viss till övergångsstat tvångsvis överförd personal med avseende
å tjänstgöringen uppfylla fordringarna för befordran till högre lönegrad.
Lönenämnden anser, att å befordringsfrågorna bör anläggas det betraktelsesättet,
att när en tvångsvis överförd beställningshavare åter under
avsevärd tid tages i anspråk exempelvis för beredskapstjänstgöring, han har
ett förklarligt krav på att återställas i sin befordringstur. Med hänsyn till
den tvekan, som råder örn vad som skall förstås med ständig tjänstgöring,
ifrågasätter nämnden, örn icke Kungl. Majit borde utfärda direktiv i förevarande
hänseende av ovan angiven innebörd. Därest emellertid Kungl.
Maj:t icke anser sig böra utfärda dylikt direktiv, föreslår lönenämnden, att
frågan örn personalens befordran underställes riksdagens prövning. Lönenämnden
vill i sådant hänseende föreslå, att beställningshavare tillhörande
lönegraderna O 1 och O 2 samt Uo 1 och Uo 2, som inneha högre tjänstegrad
än som motsvarar vederbörandes beställning och som tillhört högsta löneklassen
inom vederbörlig lönegrad under minst tre år samt fullgjort tjänstgöring
under sammanlagt minst fyra femtedelar av de sistförflutna tre åren, befordras
till närmast högre lönegrad på övergångsstat. Vidare anser lönenämnden
sig böra förorda, att beställningshavare på tvångsvis övergångsstat, som
innehar högre tjänstegrad än som motsvarar beställningen och tillhör löneklass
närmast högre än den högsta löneklassen i den mot beställningen svarande
lönegraden samt fullgjort tjänstgöring av nyssnämnda omfattning, befordras
till närmast högre lönegrad på övergångsstat.
Såsom försvarsväsendets lönenämnd påpekat synas sakliga skäl tala för att
beträffande tvångsvis till övergångsstat överförd personal, som under längre
tid varit inkallad till tjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap,
dylik tjänstgöring likställes med ständig tjänstgöring i övergångsstatskungörelsens
bemärkelse.
Sålunda böra beställningshavare tillhörande lönegraderna 01 och O 2
samt Uo 1 och Uo 2, som innehava högre tjänstegrad än som motsvarar vederbörandes
beställning och som tillhört högsta löneklassen inom vederbörlig
lönegrad under minst tre år samt efter den 2 september 1939 under tre på
varandra följande år fullgjort tjänstgöring under minst fyra femtedelar
därav, få befordras till beställning i närmast högre lönegrad på övergångsstat.
Vidare bör beställningshavare, som innehar högre tjänstegrad än som
motsvarar beställningen och tillhör löneklass närmast högre än den högsta
Departements
chefen.
32
Kungl. Majits proposition nr 232.
löneklassen i den mot beställningen svarande lönegraden samt fullgjort tjänstgöring
av nyss angiven omfattning, kunna befordras till beställning i närmast
högre lönegrad på övergångsstat.
Då det synts tveksamt, huruvida beslutanderätten härutinnan må tillkomma
Kungl. Majit ensam, torde riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att meddela
erforderliga bestämmelser i ämnet böra inhämtas.
5. Författningsförslaget.
Samtliga grundläggande bestämmelser örn månadslön för fast anställd
personal torde för överskådlighetens skull böra sammanföras under 5 §
1 mom. krigsavlöningsreglementet. Sålunda böra hit överflyttas dels de i
17 § reglementet intagna avlöningsbestämmelserna för personal på övergångsstat
och från sådan stat avgången, reserven tillhörande personal samt
för furirer på reservstat vid Gotlands trupper och furirer i reserv, som avgått
från nämnda stat, dels de i tillämpningskungörelsen till krigsavlöningsreglementet
den 3 september 1939 (nr 655) intagna föreskrifterna om månadslön
för personal, som före den 1 juli 1936 avgått från beställning på reservstat,
dels ock de i 10 § kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 684) örn avgångsstat för
personal vid försvarsväsendet samt 10 § kungörelsen samma dag (nr 686)
om disponibilitetsstat för personal vid försvarsväsendet intagna bestämmelserna.
Bestämmelserna i sista stycket av 5 § 1 mom. böra upptagas i sak oförändrade.
Det förutsättes emellertid, att tillämpningsföreskrifter av huvudsakligen
samma innehåll som för närvarande skola utfärdas.
De i det föregående förordade bestämmelserna föranleda viss jämkning
även av 2 § samt 5 § 2, 5 och 7 mom. krigsavlöningsreglementet.
I 2 § 1 mom. böra sålunda intagas de nytillkomna personalkategorierna
personal på civilanställningsstat, avgångsstat och disponibilitetsstat men
därur uteslutas personalkategorien i fredstid konstituerade landstormsofficerare.
Med hänsyn till att numera gällande värnpliktslag och inskrivningsförordning
icke innehålla någon bestämmelse, som utesluter fast
anställda från kategorien värnpliktiga, synes dessutom sistnämnda begrepp
böra definieras. I 2 § 2 mom. bör intagas föreskrift örn bemyndigande för
Kungl. Majit att besluta i fråga örn krigslöneklass för aspiranter och kadetter.
Vidare bör 5 § kompletteras med ett nytt moment, betecknat 2 a, av
innehåll att i fråga örn aspiranter och kadetter Kungl. Majit äger förordna,
att månadslön icke skall utgå eller ock utgå enligt särskilda grunder. I samband
härmed bör tredje stycket i 5 § 2 mom. utgå och i stället intagas hänvisning
till 2 a mom.
Den i departementspromemorian föreslagna särskilda bestämmelsen örn
utfyllnad av lönen i vissa fall för personal på avgångsstat och disponibilitetsstat,
som innehar för pensionerad personal avsedd arvodesbefattning, bör intagas
såsom ett nytt stycke i 5 § 5 mom.
Slutligen bör stadgandet i 5 § 7 mom. andra stycket såsom numera överflödigt
utgå.
De föreslagna ändringsföreskrifterna synas böra fastställas att gälla från
och med den 1 juli 1944.
Kungl. Majlis proposition nr 232.
33
6. Hemställan.
I enlighet med det anförda har jag låtit upprätta förslag till kungörelse
om ändring i vissa delar av krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr
278).
Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna förenämnda förslag till kungörelse om ändring
i vissa delar av krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr
278);
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med i det föregående angivna grunder meddela föreskrifter
i fråga örn befordran av viss tvångsvis till övergångsstat
överförd personal, som under längre tid varit eller kommer att
vara inkallad till tjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt
beredskap.
Med bifall till delina av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet.
Erland Kock.
Uiharu) lill riksdagens protokoll 1944.
I sami.
Nr 232.
.129 44 3