Kungl. Mai:ts proposition nr 225.
1
Nr 225.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
riksförsäkringsanstalten; given Stockholms slott den
3 mars 1944.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars
1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 27 och 28, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1944/45 beräkna
dels till riksförsäkringsanstalten: avlöningar ett förslagsanslag av 2 728 000
kronor,
dels ock till riksförsäkringsanstalten: omkostnader ett förslagsanslag av
257 000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sami. Nr 225.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.
I samband därmed torde jag få anmäla uppkommen fråga om medgivande
för riksförsäkringsanstalten att för budgetåret 1943/44 överskrida den
i avlöningsstaten för anstalten upptagna anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal.
l:o) Riksförsäkringsanstalten: Avlöningar, förslagsanslag.
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1942/43 .................... 2 648 000 2 641 747
1943/44 .................... 2 728 000 —
1944/45 (förslag).............. 2 865 000 -—
Kungl. Maj:t har den 12 juni 1942 fastställt följande av riksdagen godkända
personalförteckning, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43.
Personalförteckning''.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 generaldirektör ............................................ C 12
5 byråchefer ................................................ A 30
3 ledamöter och byrådirektörer .............................. A 28
1 byrådirektör .............................................. A 28
2 förste aktuarier .......................................... A 26
3 förste byråingenjörer ...................................... A 26
2 sekreterare .............................................. A 26
1 förste aktuarie ............................................ A 24
1 förste byråingenjör ........................................ A 24
3 sekreterare .............................................. A 24
10 aktuarier ................................................ A 21
4 byråingenjörer ............................................ A 21
14 notarier .................................................. A 21
15 kontorsskrivare .......................................... A 15
1 kassör .................................................. A 14
1 materialförvaltare ........................................ A 12
9 kansliskrivare ............................................ A 11
3 kontorister .............................................. A 9
1 värmeledningsskötare, tillika reparatör, av lia klass .......... A 8
1 förste expeditionsvakt ...................................... A 7
38 kanslibiträden ................. A 7
6 expeditions vakter ........................................ A 5
100 kontorsbiträden ............................................A 4
Tjänsteman å övergångsstat.
1 materialförvaltare............................................ A 14
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.
4 sekreterare ................................................ Eo 24
1 aktuarie .................................................. Eo 21
2 byråingenjörer ............................................ Eo 21
Anm. Tjänsten som materialförvaltare i lönegraden A 12 skall hållas obesatt, så länge den å
övergångsstat uppförde materialförvaltaren kvarstår i tjänst.
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
3
Vidare har Kungl. Majit den 30 juni 1943 fastställt följande av riksdagen
godkända avlöningsstat för anstalten, att gälla tills vidare från och med budgetåret
1943/44:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 1 120 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit ........................................ » 37 400
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.......... » 1 230 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 340 600
Summa förslagsanslag kronor 2 728 000
I skrivelse den 27 augusti 1943 har riksförsäkringsanstalten gjort framställning
örn avlöningsanslag för anstalten för budgetåret 1944/45.
Anstalten har däri till en början lämnat vissa uppgifter till belysande av
omfattningen av anstaltens verksamhet. Anstalten anför bland annat.
Den sedan lång tid pågående ökningen av antalet i anstaltens arbetsgivarregister
uppförda arbetsgivare hade fortsatt, i det antalet ytterligare uppgått
från omkring 743 000 år 1941 till omkring 760 000 år 1942. Beloppet av påförda
försäkringsavgifter (nettoavgifter) hade år 1942 utgjort 27 417 000 kronor
mot 23 699 000 kronor år 1941. Jämväl antalet anmälda olycksfall, som drabbat
i anstalten försäkrade arbetare, hade undergått en fortsatt betydande
ökning från 120 025 år 1941 till 135 631 år 1942. Motsvarande siffror för de
första sju månaderna 1942 och 1943 utgjorde respektive 70 938 och 80 817,
varför år 1943 torde komma att uppvisa fortsatt stegring.
De inkomna postförsändelsernas antal hade ökat från 425 265 år 1941 till
443 553 år 1942. Under de sju första månaderna år 1943 hade deras antal utgjort
295 264 mot 258 852 under motsvarande tid år 1942.
Anstaltens verksamhet jämlikt 1927 års militärersättningsförordning hade
alltsedan krigsutbrottet uppvisat oavbruten stegring. Antalet inkomna framställningar
om ersättning, vilket år 1938 utgjort 1 260, hade år 1941 stigit till
6 551 och år 1942 till 7 951. De sju första månaderna år 1943 hade ifrågavarande
antal utgjort 5 239 mot 4 501 under motsvarande tid år 1942.
Från och med den 1 juli 1941 ålåge det anstalten jämlikt tvenne förordningar
den 28 juni 1941 (nr 593 och 595) att utgiva ersättning i anledning
av kroppsskada ådragen under hem värnst jänstgöring respektive under tjänstgöring
vid luftskyddet eller under luftskyddsövning. Antalet förstnämnda
ärenden hade under år 1942 uppgått till 306, medan sistnämnda slag av ärenden
under samma tid utgjort 116.
En från och med år 1942 nytillkommen arbetsuppgift, vilken bidragit till
stegringen av anstaltens arbetsbörda, vore utgivandet av dyrtidstillägg åt vissa
ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. fl. författningar.
En annan, år 1943 nytillkommen arbetsuppgift av avsevärd omfattning vore
utgivandet av ersättning jämlikt förordningen den 21 april 1943 (nr 183) om
ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande
av tjänsteplikt. För handläggning av ersätlningsärendcn jämlikt nämnda förordning
hade å anstaltens tredje skaderegleringsbyrå (militärbyrån) inrättats
en särskild avdelning. Antalet till denna avdelning för handläggning överlämnade
ärenden hade till och med den 15 augusti 1943 utgjort 1 960.
Ett betydande arbete föranleddes även av krigsförsäkringen för ombord å
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
fartyg tjänstgörande personer ävensom av den genom förordning den 27 mars
1942 (nr 120) företagna utbyggnaden av den särskilda olycksfallsförsäkringen
för fiskare, vilken trätt i kraft den 1 juli 1942.
Riksförsäkringsanstalten framhåller, att av de lämnade uppgifterna framginge,
att den sedan längre tid fortgående stegringen i anstaltens arbetsbörda
varit högst betydande även under budgetåret 1942/43. Anstalten hade under
sådana omständigheter sett sig nödsakad företaga en icke obetydlig ökning
av den icke-ordinarie personalen. Då arbetsmängdens tillväxt ännu icke
visat någon tendens att upphöra och någon nedgång i arbetsbördan under
budgetåret 1944/45 icke kunde förutses, hade anstalten i sina beräkningar
för sistnämnda budgetår ansett sig böra utgå från ett stegrat behov av ickeordinarie
personal i förhållande till innevarande budgetår.
Härefter erinrar riksförsäkringsanstalten, hurusom anstalten i sin skrivelse
den 26 augusti 1942 angående avlöningsanslag för budgetåret 1942/43 uttalat,
att den av besparingsberedningen år 1941 i samverkan med anstalten
inledda undersökningen av anstaltens kontorsorganisation då ännu icke varit
avslutad och att anstalten för den skull icke kunnat taga hänsyn till
densamma vid uppgörandet av statförslag för nämnda budgetår. Anstalten
hade emellertid samtidigt meddelat, att anstalten vore beredd att, så snart
ett slutgiltigt resultat av undersökningen framkommit, genomföra alla därvid
föreslagna åtgärder i besparingssyfte, vilka anstalten funne möjliga.
För att nedbringa förvaltningskostnaderna hade — anför anstalten vidare —
anstalten numera prövat och genomfört vissa vid utredningen eller eljest
framkomna förslag till arbetsförenklingar. En fortsatt prövning av möjligheterna
att genomföra vissa andra av besparingsberedningen framlagda förslag
komme emellertid att göras. Anstalten ville dock erinra, att dessa förslag
till övervägande delen endast avsåge en av anstaltens byråer, nämligen
första skaderegleringsbyrån och i stort sett berörde blott det mindre kvalificerade
rutinarbetet såsom registrering och andra enklare expeditionsgöromål.
Det hade dessutom visat sig, att en minskning av de för berörda uppgifter
anlitade arbetskrafterna i den omfattning, varmed besparingsberedningen
ansett sig kunna räkna, syntes få anses utesluten.
Riksförsäkringsanstalten föreslår härefter dels omändring av vissa ordinarie
befattningar, dels ock nyinrättande av vissa ordinarie tjänster.
Sålunda har riksförsäkringsanstalten till en början förnyat en av
anstalten vid flera tidigare tillfällen gjord framställning örn utbyte
av tre befattningar såsom ledamot och byrådirektör
i lönegraden A 28 mot tre byråchefsbefattningar
i lönegraden A 3 0.
Med anledning av denna framställning ber jag först att få erinra om följande.
Innehavarna av berörda befattningar tjänstgöra den ene såsom föreståndare
för andra skaderegleringsbyrån, den andre såsom föreståndare för
tredje skaderegleringsbyrån och den tredje såsom föreståndare för byrån för
försäkringsplikts- och fiskarförsäkringsärenden.
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
5
Andra skaderegleringsbyrån handlägger ärenden rörande:
1) ersättning enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag och lagen om försäkring
för vissa yrkessjukdomar till i statens tjänst anställda arbetare utom
till officerare, underofficerare och vederlikar;
2) invaliditets- och dödsfallsersättningar och i samband därmed utgivna
ersättningar för läkarvård, proteser o. dyl. enligt samma lagar till övriga arbetare,
dock med vissa undantag.
3) ersättning enligt 1901 års olycksfallsförsäkringslag;
4) utbetalande av ersättningar för utländska försäkringsinrättningars räkning;
samt
5) utlåtanden till domstolar och myndigheter rörande invaliditetsersättning.
Å tredje skaderegleringsbyrån handläggas huvudsakligen ärenden rörande:
1) ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
2)
ersättning enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag till officerare, underofficerare
eller deras vederlikar samt
3) ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats
av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig.
4) ersättning i anledning av kroppsskada, som ådragits under hemvärnstjänstgöring
respektive under tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning.
5) ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänsteplikt.
Byrån för försäkringsplikts- och fiskarförsäkringsärenden handlägger:
1) frågor huruvida försäkringsplikt enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag
föreligger och vem denna åvilar samt huruvida personer, som skadats
genom olycksfall eller ådragit sig yrkessjukdom, äro att anse såsom arbetare
enligt nämnda lag och vem som är att betrakta såsom skadad arbetares arbetsgivare
samt frågor rörande omfattningen av frivillig försäkring av olycksfall
utom arbete; samt
2) samtliga fiskarförsäkringen rörande ärenden, som icke äro av försäkringsteknisk
eller statistisk art.
Ifrågavarande byråer hava funnits alltsedan år 1918. Såsom föreståndare
- för byråerna fungerade ursprungligen sekreterare eller andra tjänstemän
hos anstalten, vilka i egenskap av s. k. tillfälliga ledamöter — utöver lön å
egen befattning — erhöllo vikariatsersättning enligt de grunder, som gällde
vid förordnande å byråchefstjänst. Från och med budgetåret 1931/32 inrättades
under benämningen ledamot och byrådirektör särskilda tjänster för föreståndarna,
vilka tjänster placerades å extra stat i 28 lönegraden. Under
åren 1936—1938 hava dessa tjänster successivt överflyttats till ordinarie stat,
därvid emellertid någon ändring med avseende å lönegraden icke vidtogs.
I sitt den 18 juni 1942 avgivna betänkande angående revision av tjänsleförteckningen
i vad avser allmänna civilförvaltningen (del II, s. 88 ff.)
lämnade 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga en utförlig redogörelse för
nämnda befattningars tillkomst och därmed förenade arbetsuppgifter även
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
som beträffande tidigare framställda förslag rörande befattningarnas ombildning
till byråchefstjänster. De sakkunniga anförde härefter, att de med hänsyn
till den inom besparingsberedningen pågående undersökningen rörande anstaltens
kontorsorganisation ansåge sig förhindrade att framlägga något förslag
beträffande dessa tjänster, men att de ville såsom sin uppfattning uttala, att,
därest berörda undersökning komme att giva till resultat, att den nuvarande
organisationen av ifrågavarande byråer lämnades orubbad, några bärande
motiv för ytterligare uppskov med uppfattning av dessa tjänster till byråchefsgraden
knappast förefunnes.
I skrivelse den 26 augusti 1942 redogjorde riksförsäkringsanstalten för
nämnda uttalanden samt erinrade i anslutning härtill, att besparingsberedningens
berörda arbete visserligen ännu ej vore fullt avslutat men att av de
preliminära förslag, som framlagts, framginge, att den nuvarande organisationen
av anstaltens byråer skulle lämnas orubbad. Anstalten föreslog därför,
att tjänsterna från och med budgetåret 1943/44 måtte ombildas till byråchefstjänster
i lönegraden A 30.
Förevarande fråga anmäldes i proposition den 12 februari 1943, nr 54,
angående vissa anslag till riksförsäkringsanstalten för budgetåret 1943/44.
Jag erinrade däri, att besparingsberedningen med skrivelse den 19 december
1942 överlämnat ett av beredningens delegation för organisationsundersökningar
avgivet förslag rörande kontorsorganisationen inom riksförsäkringsanstalten
samt att i förslaget icke ifrågasatts någon ändring beträffande anstaltens
indelning i byråer. Vidare anförde jag att, då — såsom framginge av
vad chefen för finansdepartementet yttrat i 1943 års ståtsverksproposition
under utgifterna för driftbudgeten, för flera huvudtitlar gemensamma frågor
— de i 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas omförmälda betänkande
framlagda förslagen icke skulle prövas vid 1943 års riksdag, icke heller
spörsmålet beträffande ombildning av nämnda tre befattningar då borde
upptagas till prövning. I överensstämmelse härmed bibehöllos befattningarna i
lönegraden A 28.
I sin skrivelse den 27 augusti 1943 har nu riksförsäkringsanstalten — såsom
nämnts — ånyo upptagit förevarande fråga, därvid anstalten bland annat
understrukit angelägenheten av att ifrågavarande utbyte snarast komme till
stånd.
I sin nyssnämnda, år 1942 gjorda framställning föreslog riksförsäkringsanstalten
bland annat även, att en befattning såsom aktuarie
i lönegraden A21 å anstaltens administrativa byrå måtte omändras
till en kamrerart jänst i lönegrad en A 2 4. Beträffande
de göromål, som åvila nämnde aktuarie, hade riksförsäkringsanstalten
därvid i huvudsak anfört följande.
Aktuarien ålåge bland annat att verkställa bokföring av medel tillhörande
de av anstalten förvaltade fem fonderna, varvid bokslut gjordes för såväl
kalender- som budgetår; att övervaka och fortlöpande granska den av kassören
handhavda bokföringen avseende förvaltningen av statsmedel och jämväl
upprätta och underskriva huvudboken för densamma samt i övrigt såsom
redogörare underskriva och ansvara för anstaltens räkenskaper (fondernas
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
7
storlek ca 150 miljoner kronor). Han hade vidare att kontrasignera alla
checker och andra utanordningar av medel från fonder och anslag (summa
utanordningar budgetåret 1941/42 ca 93 miljoner kronor); att kontrollera att
fondernas inkomster inflöte i vad anginge annuiteter, räntor och utlottningar
samt medel för uppsagda obligationer, intecknings- och övriga lån ävensom
summorna av å kronodebetsedlar debiterade försäkringsavgifter; att verkställa
kontroll av värdediariet över till anstalten i checker, växlar eller kontanter
direkt inflytande penningmedel (under budgetåret 1941/42 ca 3,3
miljoner); att en gång i veckan inventera de av kassören handhavda kassorna;
att på eget ansvar upprätta de rapporter, som för varje månad skulle
avgivas till riksräkenskapsverket såväl beträffande fondmedlen som medelsförvaltningen
i övrigt samt att vid varje halvårsskifte till riksbanken lämna
uppgift angående kapitalvärdet av där deponerade lånereverser; att till sammanträden
med fondförvaltningen och i övrigt verkställa erforderliga sammanställningar
och ekonomiska beräkningar rörande fonderna i och för placering
m. m.; att föra liggare över av arbetsgivare med s. k. självrisk deponerade
värdehandlingar och enligt bemyndigande verkställa utbyte eller
komplettering av dessa säkerheter samt på begäran av arbetsgivare utfärda
intyg rörande riksförsäkringsanstaltens innehav därav (depositionernas anini
uppgick 3% 1942 till 145 med ett sammanlagt belopp av 3 891 800 kronor).
Aktuarien hade ytterligare att verkställa och ansvara för kameral granskning
av reseräkningar av riksförsäkringsanstaltens tjänstemän, läkarvårds-, sjukhusvårds-
och apoteksräkningar för såväl anstaltens som yrkesinspektionens
mer än 600 befattningshavare samt räkningar å omkostnader för riksförsäkringsanstalten
och yrkesinspektionen ävensom av redovisningar för lämnade
förskott å dels expensmedel till yrkesinspektionens elva distrikt m. fl. underförvaltningar,
dels å medel till riksförsäkringsanstaltens ortsombud i Göteborg
för utbetalning av sjukersättningar, dels ock å medel för bestridande
av kostnader för utbildning av hushållerskor i skogsarbetarförläggningar. I
samband med granskningsarbetet hade aktuarien att i viss utsträckning avlåta
skrivelser till länsstyrelser och låntagare samt beträffande läkarvårdsfrågor
m. m.
Aktuariens åligganden hade blivit betydligt utökade, sedan riksförsäkringsanstalten
från och med den 1 juli 1937 fått ny instruktion för penningförvaltningen,
innebärande bland annat, att fullständig bokföring med redovisning
direkt mot statshuvudboken måst uppläggas, samtidigt som anstalten
erhållit dragningsrätt på statsverkets checkräkning. Vidare hade genom
yrkesinspektionens anslutning till riksförsäkringsanstalten och införandet av
den fria läkarvården för samtliga befattningshavare arbetet väsentligt utökats.
Särskilt vore att framhålla det omfattande arbete, som sammanhängde
med granskningen av läkarvårdsräkningar, varvid ingående författningskännedom
beträffande avlöningsreglementet, verksläkarinstruktionen och provinsialläkar
taxan erfordrades.
I berörda framställning hade anstalten vidare påpekat, hurusom 1939 års
tjänsteförteckningssakkunniga i sitt betänkande angående revision av tjänsteförteckningen
i vad avsåge allmänna civilförvaltningen (del I s. 57 ff.) angivit
vissa riktlinjer för lönegradsplacering av tjänstemän, som handhade
kassagöromål, samt i anslutning därtill föreslagit vissa uppflyttningar i lönegrad.
Jämlikt dessa riktlinjer kunde enligt anstaltens mening tvekan icke
råda därom att aktuarietjänsten borde placeras i högre lönegrad än A 21.
Anstalten hade med hänsyn till de synnerligen omfattande och ansvarsfulla
göromål, som tillkomme tjänstens innehavare, föreslagit, att befattningen
omändrades till en kamrerartjänst i lönegraden A 24.
8
Kunell. Alaj.ts proposition nr 225.
Över anstaltens sålunda framlagda förslag avgåvos år 1942 utlåtanden av
statskontoret och riksräkenskapsverket.
Statskontoret framhöll, att vid den omfattande revision av tjänsteförteckningen,
som nyligen verkställts, förslag icke framkommit från anstalten örn
ändrad lönegradsplacering av ifrågavarande aktuariebefattning. Med hänsyn
därtill och i betraktande av angelägenheten av att frågor örn ändrad lönegradsplacering
för tjänster inom statsförvaltningen såvitt möjligt upptoges
till prövning i ett sammanhang, ansåg sig statskontoret icke kunna tillstyrka
den föreslagna förändringen.
I motsats härtill fann riksräkenskapsverket den omständigheten att sagda
lönefråga icke varit föremål för behandling av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
icke böra föranleda frågans ställande på framtiden. Ämbetsverket
anförde vidare följande.
De göromål, som åvilade ifrågavarande aktuarie, vore enligt riksräkenskapsverkets
mening av den beskaffenhet, att aktuariebefattningen borde
ombildas till en kamrerarbefattning. Ämbetsverket ansåge, att befattningen
borde vara placerad i 24 :e lönegraden. Riksräkenskapsverket ville emellertid
erinra därom, att en aktuariebefattning hos pensionsstyrelsen med i viss
mån likartade arbetsuppgifter i anslutning till tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag från och med budgetåret 1942/43 placerats i lönegraden A 22.
Därest ifrågavarande uppflyttning komme till stånd, torde i samband därmed
föreskrift böra utfärdas därom, att bestämmelserna i Kungl. Maj:ts
cirkulär till statsmyndigheterna den 3 juni 1942 (nr 362) i tillämpliga delar
skulle lända till efterrättelse beträffande kamrerarbefattningen i fråga.
Vid anmälan av detta anstaltens förslag i propositionen nr 54/1943 förklarade
jag mig icke i dåvarande läge kunna förorda förslaget. Någon förändring
med avseende å aktuariebefattningen har på grund härav icke
kommit till stånd.
I sin skrivelse den 27 augusti 1943 har riksförsåkringsanstalten förnyat
sin år 1942 gjorda framställning beträffande förevarande aktuarietjänst.
Anstalten har därvid uttalat, att enligt anstaltens mening icke någon anledning
funnes att låta med befattningens ombildning vidare anstå ävensom
att tvärtom starka billighetsskäl måste anses tala för att uppflyttningen, vars
berättigande icke från något håll bestritts, snarast komme till stånd.
Riksförsåkringsanstalten har vidare föreslagit viss förstärkning
av personalen å anstaltens arbetarskyddsbyrå. Anstaltens
förslag i denna del sammanhänger med frågan om åtgärder för vinnande
av bättre kontroll över, att maskiner och redskap äro ur arbetarskyddssynpunkt
anordnade på tillfredsställande sätt. I berörda ämne anförde riksförsäkringsanstalten
i skrivelse den 31 oktober 1941 bland annat.
På förslag av 1937 års arbetarskyddskommitté hade med tillämpning från
och med den 1 januari 1939 såsom en ny paragraf i arbetarskyddslagen
— 6 a § — införts en föreskrift, enligt vilken tillverkare och försäljare
av maskiner eller redskap skulle tillse, att dessa vid leverans vore försedda
med nödiga skyddsanordningar och även i övrigt erbjöde betryggande säkerhet
mot olycksfall. Förekomsten av ifrågavarande stadgande hade otvi
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
9
velaktigt varit till nytta. En avsevärd brist måste det emellertid anses utgöra,
att stadgandet ej på något sätt vore förbundet med straffansvar. Enligt
anstaltens mening borde åtgärder vidtagas för att på ett effektivt sätt
genomföra stadgandets tillämpning. En tillverkare eller försäljare av viss
maskin eller visst redskap borde sålunda, sedan han blivit i saken hörd,
kunna förbjudas att efter utsatt skälig tid försälja föremålet i fråga utan att
det vore försett med föreskrivna skyddsanordningar eller eljest erbjöde
betryggande säkerhet mot olycksfall. Sådant förbud skulle få meddelas allenast
av yrkesinspektionens chefsmyndighet, som därvid skulle hava att i
detalj angiva vilka åtgärder, som erfordrades för att föremålet skulle kunna
godkännas ur skyddssynpunkt. Vore synnerlig fara för handen borde chefsmyndigheten
äga meddela dylikt förbud att träda i kraft omedelbart och
gälla tills vidare intill dess annorlunda förordnades. Underlåtenhet att ställa
sig meddelat förbud till efterrättelse skulle medföra straffansvar.
I samband med införande av detta förfarande borde stadgandet i 6 a §
erhålla en mera allmän avfattning, så att det komme att avse tekniska
anordningar överhuvud taget och detta vare sig den med anordningens användande
förbundna faran innebure risk för uppkomsten av olycksfall
eller ohälsa.
I skrivelsen den 31 oktober 1941 erinrade anstalten vidare, hurusom anstalten
i sitt den 8 februari 1938 avgivna utlåtande över arbetarskyddskommitténs
förslag framhållit, att en ytterligare förstärkning av arbetarskyddsbyråns
arbetskrafter utöver den av kommittén föreslagna vore påkallad, därest
skyldighet infördes för tillverkare och försäljare av maskiner m. m. att tillse,
att dessa vid leverans vore försedda med nödiga skyddsanordningar. Anstalten
hade i utlåtandet framhållit, att örn kommitténs förslag i denna del förverkligades,
komme därigenom en ny betydelsefull och arbetskrävande uppgift att
påvila chefsmyndigheten. För ernående av enhetlighet och effektivitet vore
det nämligen nödvändigt att nämnda uppgift sköttes centralt av en därför väl
lämpad befattningshavare. Anstalten hade därför föreslagit, att å anstaltens
arbetarskyddsbyrå skulle för ändamålet inrättas en särskild befattning, vars
innehavare lämpligen skulle benämnas överingenjör. För att denne befattningshavare
skulle kunna handlägga honom tillkommande uppgifter på ett
tillräckligt auktoritativt sätt, borde av honom krävas minst samma kompetens
som erfordrades av person, som kunde föreslås till yrkesinspektör. I propositionen
nr 231 till 1938 års riksdag angående yrkesinspektionens organisation
hade emellertid icke upptagits anstaltens förslag rörande nyssnämnda befattning.
Rörande behovet av personalförstärkning å arbetarskyddsbyrån uttalade
sig anstalten härefter i 1941 års skrivelse på följande sätt.
De vunna erfarenheterna hade bekräftat riktigheten av vad anstalten uttalat
i sitt år 1938 avgivna utlåtande. Efter den år 1938 genomförda omorganisationen
hade arbetsbördan för de främsta tekniska befattningshavarna på
arbetarskyddsbyrån ökat så avsevärt, att byrådirektören — som vore byråchefens
ställföreträdare ej blott i det tekniska byråarbetet utan även när det
gällde överinseendet över inspektionspersonalens verksamhet — på grund av
andra nödvändiga arbetsuppgifter omöjligen kunnat medhinna att i erforderlig
omfattning ägna sin arbetskraft, såsom avsett varit, åt främjandet av
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
tillämpningen av det praktiskt betydelsefulla stadgandet i 6 a § arbetarskyddslagen.
Om det framförda förslaget att förknippa nämnda stadgande med ett av
chefsmyndigheten omhänderhaft förbudsförfarande skulle förverkligas, komme
byråns arbetsbörda att ytterligare ökas. Det redan nu föreliggande behovet
av en särskild befattningshavare för omhänderhavandet i första hand av de
med stadgandets effektiva tillämpning förenade praktiskt-tekniska uppgifterna
bleve då än mera framträdande. Befattningshavaren borde benämnas överingenjör
eller maskininspektör och placeras i lägst 28 lönegraden.
Det stöde emellertid numera klart för anstalten, att en dylik befattningshavare,
som tillika skulle vara självständig föredragande i vissa ärenden,
icke kunde ensam på ett tillfredsställande sätt fullgöra de honom åvilande
arbetsuppgifterna utan borde erhålla biträde av en tekniskt väl kvalificerad
tjänsteman i byråingenjörs ställning med placering i 21 lönegraden. Denne
skulle hava att granska förslag till tekniskt mindre invecklade konstruktioner
och skyddsanordningar samt själv utarbeta förslag till dylika. Vidare skulle
han ha att i enlighet med lämnade anvisningar biträda med granskning av
eller uppgörande av förslag till mera omfattande eller komplicerade konstruktioner
och skyddsanordningar, utarbetande av beskrivningar över sådana,
införskaffande av uppgifter av skilda slag i samband därmed m. m. Ytterligare
borde, för utförande av nödigt skrivarbete och andra enklare göromål,
ett särskilt skrivbiträde stå till förfogande för dessa befattningshavare.
Medan skrivbiträdesbefattningen tills vidare kunde göras extra ordinarie,
borde de andra befattningarna omedelbart uppföras å ordinarie stat.
I anledning av riksförsäkringsanstaltens framställning den 31 oktober 1941
avgåvos yttranden dels av kommerskollegium, statskontoret och 1938 års
arbetarskyddskommitté, dels ock av landsorganisationen i Sverige samt av
svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, vilka sistnämnda
två organisationer avgåvo gemensamt yttrande.
Anstaltens förslag till lagändringar tillstyrktes därvid i huvudsak eller lämnades
utan erinran av samtliga hörda myndigheter och organisationer ävensom
av arbetarskyddskommittén.
Vad angår förslaget om förstärkning av personalen å arbetarskyddsbyrån
tillstyrktes detsamma av kommerskollegium och landsorganisationen i Sverige.
1938 års arbetarskyddskommitté uttalade, att kommittén vid sitt tillstyrkande
av lagändringarna förutsatt, att den övervakande myndigheten erhölle
erforderlig, väl kvalificerad personal för fullgörande av det arbete, som
skulle följa med förslagets genomförande.
Däremot förklarade svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund,
att de saknade möjlighet att bedöma, i vad mån lagändringen
nödvändiggjorde den ifrågasatta personalförstärkningen.
Statskontoret påpekade till en början, att riksförsäkringsanstalten redan
under nuvarande förhållanden hade att genom sin arbetarskyddsbyrå övervaka
tillämpningen av stadgandet i 6 a § arbetarskyddslagen, samt anförde
därefter vidare.
Den omständigheten, alt anstalten bereddes möjlighet att med tvångsmedel
ingripa mot tillverkare och försäljare, vilka icke ställde sig stadgandet
till efterrättelse, syntes icke i och för sig behöva medföra någon nämnvärd
ökning av arbetarskyddsbyråns arbetsbörda, i synnerhet som det syn
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
11
tes kunna förväntas, att blotta förefintligheten av tvångsmedel komme att öka
tillverkarnas benägenhet att av egen drift tillgodose arbetarskyddssynpunkter
vid sin tillverkning. I detta sammanhang torde även böra framhållas,
att den redan enligt gällande arbetarskyddslag föreliggande möjligheten till
förbud mot användande av maskiner med bristande skyddsutrustning å arbetsställen,
där arbetarskyddslagen ägde tillämpning, åtminstone i viss utsträckning
varit tillfyllest för att förmå tillverkare att iakttaga stadgandet i
6 a § arbetarskyddslagen. Det vore även att märka, att arbetarskyddsbyrån
icke torde annat än i undantagsfall böra uppgöra förslag till konstruktioner
och skyddsanordningar utan endast utöva en granskande och rådgivande
verksamhet.
Enligt statskontorets mening syntes den erforderliga personalförstärkningen
kunna hållas inom mycket snäva gränser. Statskontoret ville dock icke motsätta
sig, att en befattningshavare anställdes med huvudsaklig uppgift att
biträda byrådirektören vid utredningen av hithörande ärenden. Vad anginge
iöneavvägningen för denne befattningshavare syntes en placering i 21 eller
högst 24 lönegraden kunna ifrågakomma. Till dess erfarenhet vunnits om
lämpligheten av en dylik organisation, borde tjänsten uppföras såsom extra
ordinarie.
Riksförsäkringsanstalten har i sin förenämnda skrivelse den 27 augusti
1943 — till vilken jag nu återgår — dels erinrat om den av anstalten år
1941 gjorda framställning, för vilken nu redogjorts, dels ock framhållit, att
framställningen visserligen icke ännu föranlett någon proposition till 1943
års riksdag, men att nämnda års riksdag med anledning av två i ämnet
väckta motioner i skrivelse den 30 mars 1943, nr 76, uttalat, att behov förelåge
av lagstiftning för effektivisering av bestämmelsen i 6 a § lagen om
arbetarskydd och anhållit, att Kungl. Maj:t ville vidtaga på grund härav erforderliga
åtgärder. Under hänvisning härtill och under förklaring att en
effektiv tillämpning av de av anstalten ifrågasatta bestämmelserna enligt
anstaltens uppfattning icke vore möjlig utan en väsentlig förstärkning av
arbetarskyddsbyråns arbetskrafter, har anstalten förnyat sin tidigare gjorda
hemställan om personalförstärkning för nämnda byrå.
Riksförsäkringsanstalten föreslår vidare inrättande å tredje skaderegleringsbyrån
(militärbyrån) av en sekreterarbefattning
i lönegraden Eo 2 4. Till stöd för detta förslag anför
anstalten i huvudsak följande.
Tredje skaderegleringsbyråns främsta uppgift vore att handlägga ersättningsärenden
jämlikt 1909 och 1927 års militärersättningsförordningar. Därjämte
handlades emellertid å byrån förutom vissa ärenden enligt 1916 års
olycksfallsförsäkringslag, bland annat även ersättningsfrågor jämlikt kungl,
brev den 23 juli 1940 och de i det föregående omnämnda förordningarna
den 28 juni 1941 angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under hemvärnstjänstgöring respektive under tjänstgöring vid luftskyddet
eller under luftskyddsövning. År 1943 hade såsom en ny arbetsuppgift tillkommit
handläggning av ärenden jämlikt förordningen den 21 april 1943
om ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande
av tjänsteplikt.
Sedan utbrottet av det pågående stormaktskriget hade byråns arbetsbörda
mångdubblats. Enbart antalet inkomna framställningar örn ersättning enligt
1927 års militärersättningsförordning hade stigit från 1 260 år 1938
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
till 7 951 år 1942 d. v. s. mer än sexdubblats. Medräknades ersättningsfallen
jämlikt de övriga ovannämnda förordningarna samt kungl, brevet
den 23 juli 1940 erhölles för sistnämnda år ett sammanlagt antal ärenden av
8 483. Någon tendens till nedgång i antalet till byrån inkommande ärenden
hade hittills icke försports. Detta framginge bland annat därav ali sammanlagda
antalet ärenden av nu nämnt slag stigit från 4 851 under de första
sju månaderna 1942 till 7 467 (härav 1 684 fall angående ersättning jämlikt
den förutnämnda förordningen den 21 april 1943) under motsvarande tid år
1943, innebärande en ökning av 54 %. Om man bortsåge från ersättningsfallen
jämlikt den sistnämnda förordningen, vore ökningen alltjämt mycket
betydande, i det densamma uppginge till icke mindre än 19 °/o.
Med hänsyn lill elei stora antalet ärenden angående ersättning för kronisk
sjukdom, vilka ärenden på grund av växlingarna i vederbörandes hälsotillstånd
måste omprövas förhållandevis ofia, bomme den oavbrutna, kraftiga
stegringen av antalet anmälningar under de senare åren att medföra en för
lång tid framåt bestående ökning av byråns arbetsbörda. En stadigvarande
ökning av arbetsbördan föranleddes vidare av den genom 1941 års värnpliktslag
genomförda förlängningen av de värnpliktigas utbildningstid, av utökningen
av krigsmaktens fast anställda personal genom försvarsväsendets utbyggnad
samt av inkallelserna av flera tiotusental av tidigare 1''rikallade.
För att tillgodose det av arbetsökningen uppkomna behovet av ytterligare
kvalificerad arbetskraft hade riksförsäkringsanstalten sett sig nödsakad att
från och med den 31 oktober 1940 såsom tillfällig ledamot å militärbyrån
förordna innehavaren av en å annan byrå placerad ordinarie sekreterarbefattning,
vilken sistnämnda befattning därefter uppehållits av vikarie. Ytterligare
förbättring i berörda avseende hade sedermera erhållits därigenom att byrån
jämlikt beslut av Kungl. Majit den 4 juli 1941 tillförts en befattning såsom
extra sekreterare, vilken från och med budgetåret 1942/43 ombildats till en
extra ordinarie sekreterarbefattning i 24 lönegraden. Enär emellertid allt framgent
stadigvarande behov av förstnämnda arbetskraft komme att föreligga å
byrån, borde den nuvarande anordningen med tjänstgöring å tredje skaderegleringsbyrån
av en sekreterare tillhörig annan byrå bringas att upphöra genom
att riksförsäkringsanstalten tilldelades ytterligare en sekreterarbefattning
i lönegraden Eo 24. Föredragning av ärenden i erforderlig omfattning skulle
därefter anförtros en av sekreterarna å byrån.
Anstalten framlägger även förslag om förstärkning av arbetskrafterna
å försäkrings b vrån i syfte att möjliggöra en mera
omfattande granskning av de uppgifter, som ligga till grund för uträknande
av de försäkringsavgifter, vilka påföras vissa arbetsgivare. Anstalten anför
härom:
Å försäkringsbyrån påfördes s. k. större arbetsgivare, med som regel minst
fem arbetare, försäkringsavgifter med ledning av särskilda av dem avgivna
dagsverks- och löneuppgifter. Dessa uppgifter underkastades givetvis före
avgiftspåföringen en viss granskning, och de felaktigheter, som därvid upptäcktes,
rättades. Någon allsidig kontroll av uppgifternas fullständighet kunde
emellertid icke erhållas på detta sätt. För detta ändamål erfordrades en
granskning av arbetsgivarnas avlöningslistor och bokföring i övrigt. Enligt
§ olycksfallsförsäkringslagen ägde anstalten företaga en dylik granskning.
På grund av brist på personal hade riksförsäkringsanstalten tidigare verkställt
en sådan revision, vilken innebure ett tidsödande och vanskligt arbete,
huvudsakligen endast i de fall, där en onormalt hög olycksfallsfrekvens givit
anledning därtill. Från och med år 1938 bedreves emellertid revisionsarbetet
i större omfattning. På därom av anstalten gjord framställning hade för än
-
Kunyl. Maj.ts proposition nr 225.
1 9
lo
damålet från och med den 1 juli 1939 inrättats en e. o. aktuariebefattning i
21 lönegraden. Med hänsyn till degenom revisionen uppnådda resultaten hade
anstalten i sin skrivelse den 31 augusti 1939 angående avlöningsanslag för
budgetåret 1940/41 hemställt om inrättande av ytterligare en aktuariebefattning,
vilken föreslagits placerad i lönegraden Eo 20. Denna hemställan hade
emellertid icke föranlett någon åtgärd.
Revisionsarbetet bedreves efter två linjer. Undersökning skedde dels beträffande
sådana arbetsgivare, som anmält ett anmärkningsvärt stort antal
olycksfall i förhållande till den arbetsmängd, som redovisats i dagsverks- och
löneuppgiften, dels länsvis beträffande arbetsgivare inom vissa yrkesgrupper.
Dittills hade revisionen avslutats för tre län, medan den påginge inom fyra
andra län.
Under åren 1938—1942 samt tiden 1 januari—31 juli 1943 hade sammanlagt
2 186 revisionsärenden avslutats. Den verkställda revisionen hade
föranlett ökning av antalet årsarbetare med 5 886, av de försäkringspliktiga
avlöningssummorna med 14 396 461 kronor samt av försäkringsavgifterna
med 358 132 kronor. I de fall, där särskilt avsevärda felaktigheter
förelegat, hade arbetsgivaren även åtalats. Under ovannämnda tid hade sålunda
25 arbetsgivare jämlikt 34 § olycksfallsförsäkringslagen dömts för felaktigheter
i insända dagsverks- och löneuppgifter till böter å sammanlagt
10 936 kronor.
Enär arbetsgivarna icke hade skyldighet att insända sina avlöningshandlingar
till riksförsäkringsanstalten och av revisionen föranledda utredningar
i många fall vore svåra att utföra genom skriftväxling, måste granskningen
av handlingarna och erforderliga utredningar i vissa fall verkställas vid
besök hos arbetsgivaren, varvid förättningsmannen om möjligt även besökte
anstaltens ortsombud. Under nämnda år hade sålunda 567 arbetsgivare och
125 ombud besökts. Vid dessa besök hade vid flera tillfällen vederbörande
tjänsteman hos anstalten fått mottaga förfrågningar om revisionsarbetets
omfattning. Krav hade även framställts, att detsamma måtte bedrivas i sådan
omfattning, att så tillfredsställande kontroll som möjligt komme att
erhållas över de uppgifter, efter vilka arbetsgivarnas försäkringsavgifter
beräknades. Det läge givetvis även i anstaltens intresse att kunna påvisa för
arbetsgivarna, att anstalten vidtagit erforderliga åtgärder för erhållande av
största möjliga rättvisa vid fördelningen av försäkringsavgifterna de olika
arbetsgivarna emellan.
Enligt verkställda beräkningar skulle det nied nuvarande personal dröja
30 å 40 år, innan länsundersökningar utförts för samtliga län. Detta måste
anses synnerligen otillfredsställande. Undersökningsperiodens längd borde
därför nedbringas högst avsevärt och borde om möjligt icke överskrida 10
år. För detta ändamål borde ytterligare en tjänsteman insättas på revisionsarbetet
och borde denne lämpligen uteslutande handlägga ärenden i länsundersökningarna.
Gjorda beräkningar utvisade, att undersökningsperioden
därigenom skulle kunna nedbringas till 10 å 15 år. Då ifrågavarande arbetsuppgifter
i huvudsak vore av samma slag som de, vilka tillkomme den
aktuarie, som nu ensam utförde revisionsarbetet, borde ytterligare en aktuariebefattning
inrättas. Densamma torde tills vidare böra placeras i lönegraden
Eo 20. Den för revisionsarbetet för närvarande avdelade biträdespcrsonalen,
som utgjordes av två biträden i 4 lönegraden, borde därvid
utökas med ytterligare två extra ordinarie kontorsbiträde!! (lönegrad Eo 4).
Riksförsäkringsanstalten har härefter övergått till en beräkning av utgifterna
för nästa budgetår under de särskilda i avlöningsstaten förekommande
anslagsposterna.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Beträffande anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
framlägger anstalten följande beräkningar.
Utgifterna under denna post hade för budgetåret 1942/43 uppgått till
1 088 123 kronor. Om hänsyn toges till den kostnadsökning, som kunde beräknas
uppkomma på grund av löneklassuppflyttningar, syntes utgifterna
för nuvarande ordinarie personal kunna för nästa budgetår uppskattas till
1 095 000 kronor. Vid bifall till anstaltens förslag rörande utbyte av tre befattningar
såsom byrådirektör och ledamot mot byråchefstjänster, rörande
ombildning av en aktuarietjänst till en kamrerarljänst och rörande inrättande
av två nya ordinarie tjänster å arbetarskyddsbyrån komme kostnaderna
att stiga med tillhopa omkring 20 400 kronor.
De sammanlagda kostnaderna till avlöningar till ordinarie tjänstemän
kunde därför uppskattas tiil (l 095 000 + 20 400) 1 115 400 kronor eller i
avrundat tal till 1 115 000 kronor.
Med avseende å posten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, har anstalten icke ifrågasatt någon
ändring. Posten har därför även för nästa budgetår upptagits till 37 400
kronor.
Kostnaderna för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
hava av anstalten beräknats med utgångspunkt från medelsbehovet
för avlöning av den hithörande personal, som redan funnes anställd hos
anstalten vid tidpunkten för avlåtande av anstaltens här behandlade skrivelse.
Rörande detta medelsbehov har anstalten anfört följande.
Avlöningskostnaderna för nuvarande extra ordinarie tjänstemän kunde
uppskattas till 1 083 000 kronor.
Utgifterna för avlöningar till extra tjänstemän utgjorde för närvarande
i runt tal 113 500 kronor.
För tillfälliga tjänstemän hade under sistförflutna budgetår i avlöningar
utbetalats omkring 147 800 kronor. Motsvarande kostnader kunde för nästa
budgetår uppskattas till 150 000 kronor.
Vidare erfordrades till vikariatsersättningar omkring 10 000 kronor och till
ackords- och övertidsersättningar cirka 16 000 kronor.
I tjänstledighetsavdrag kunde beräknas avgå 43 000 kronor.
Kostnaderna för ifrågavarande ändamål hava alltså sammanlagt beräknats
till (1 083 000 + 113 500 + 150 000 + 10 000 + 16 000 — 43 000)
1 329 500 kronor.
Anstalten framhåller härefter, att vid bifall till anstaltens i det föregående
framlagda förslag om nyanställande av viss extra ordinarie personal
skulle tillkomma en årlig avlöningskostnad av i runt tal 20 000 kronor.
Anstalten räknar emellertid härutöver med behov av viss ytterligare ickeordinarie
personal. Härom anför anstalten.
Anstalten ansåge det vara en trängande nödvändighet, att en successiv förbättring
i fråga om kvalificerad personal hos anstalten snarast möjligt komme
till stånd. Behov av sådan förstärkning gjorde sig särskilt starkt gällande
å första skaderegleringsbyrån. För belysande härav ville anstalten,
utöver vad tidigare anförts, nämna, att det genomsnittliga antalet för arbetsdag
till nämnda byrå inkommande anmälningar jämlikt 1916 års olycksfallsförsäkringslag
och 1929 års lag örn ersättning för vissa yrkessjukdomar,
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
15
vilket antal år 1941 utgjorde 349, därefter stigit till 392 år 1942 samt 419
under de sju första månaderna innevarande år. Ökningen från 1941 utgjorde
sålunda 20 procent. Under samma tid hade de för tjänstgöring tillgängliga,
kvalificerade arbetskrafterna å byrån icke undergått någon ökning.
Med hänsyn till vad nu anförts avsåge anstalten att inom den närmaste tiden
tillgodose det mest angelägna behovet av ytterligare kvalificerad arbetskraft
genom att utöka amanuenspersonalen å nämnda byrå med tre befattningshavare
i lönegraden Eo 18, varjämte anstalten hade för avsikt att hos Kungl.
Maj:t göra framställning örn inrättande av tvenne befattningar i lönegraden
Eo 20. Kostnadsökningen för nämnda fem befattningar utgjorde 29 718 kronor
för år. Emellertid vore därmed nu ifrågavarande behov av personalförstärkning
icke på långt när fyllt utan bleve det nödvändigt att efter hand
vidtaga ytterligare förstärkning av den kvalificerade personalen såväl å
nämnda byrå som inom anstalten i övrigt. Det kunde vidare i betraktande
av den alltjämt fortgående ökningen i anstaltens arbetsbörda antagas bliva
ofrånkomligt att utöka även biträdespersonalen. För nu angivna ändamål
torde för den skull för budgetåret 1944/45 få anslås 60 000 kronor.
De sammanlagda kostnaderna för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
hava i enlighet härmed av anstalten beräknats till (1 329 500 -F 20 000
+ 60 000) 1 409 500 kronor, vilket belopp avrundats till 1 409 000 kronor.
Anslagsposten till rörligt tillägg föreslås av anstalten höjd från
340 600 kronor till 366 000 kronor.
Det totala medelsbehovet under ifrågavarande anslag har riksförsäkringsanstalten
alltså för nästa budgetår beräknat till (1 115 000 + 37 400 +
1 409 000 + 366 000) 2 927 400 kronor.
I ärendet har statskontoret den 9 oktober 1943 avgivit utlåtande.
Statskontoret, som utgår från att de förslag, vilka av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
framlagts i deras år 1942 avgivna betänkande rörande
byråchefs- och rådstjänster m. m., av statsfinansiella skäl icke komme att
underställas prövning av 1944 års riksdag, förordar att frågan rörande ombildning
av de tre befattningarna såsom ledamot och byrådirektör till byråchefstjänster
måtte få vila tills vidare.
Beträffande förslaget angående omändring av en aktuarietjänst till en kamrerarbefattning
uttalar statskontoret, alt ämbetsverket — även örn i och för
sig skäl kunde anföras för ändrad lönegradsplacering av tjänsten — icke nu
kunde tillstyrka uppfattning av densamma.
Med avseende å riksförsäkringsanstaltens förslag örn förstärkning av arbetskrafterna
å arbetarskyddsbyrån i samband med vidtagande av vissa ifrågasatta
ändringar i arbetarskyddslagen erinrar statskontoret om det yttrande
ämbetsverket avgivit med anledning av anstaltens framställning i ämnet den
31 oktober 1941 och förklarar, att statskontoret saknade anledning att frångå
sin tidigare hävdade uppfattning i denna fråga.
Med anledning av anstaltens förslag örn inrättande å tredje skaderegleringsbyrån
av en sekreterarbefattning i lönegraden Eo 24 framhåller statskontoret
att, såvitt ämbetsverket kunde finna, den på senare år uppkomna ökningen
av byråns arbete till väsentlig del måste vara av tillfällig natur. Efter ett
fredsslut med åtföljande minskning av landets försvarsberedskap torde säker
-
16
Kungl. Majlis proposition nr 225.
ligen en icke obetydlig nedgång av byråns arbetsuppgifter komma att inträda.
Det nuvarande systemet med dubblering av en sekreterartjänst syntes
därför statskontoret som en ändamålsenlig och praktisk anordning för
mötande av den för närvarande stegrade arbetsbördan. Statskontoret har
därför icke ansett sig kunna tillstyrka anstaltens förslag.
Även förslaget örn förstärkning av arbetskrafterna å försäkringsbyrån för
åstadkommande av kontroll i snabbare tempo av avlöningslistor och arbetsgivares
bokföring i övrigt har av statskontoret avstyrkts.
Till sist påpekar statskontoret, att det av riksförsäkringsanstaltens framställning
framginge, att anstalten ännu icke i full utsträckning prövat och
genomfört de av besparingsberedningen framlagda förslagen till förenklingar
av anstaltens kontorsorganisation. Med hänsyn därtill ifrågasätter statskontoret,
huruvida icke resultatet av den av beredningen föreslagna rationaliseringen
borde avvaktas, innan ytterligare höjning vidtoges av anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Innan jag ingår på en prövning av riksförsäkringsanstaltens här ifrågavarande
framställning vill jag ytterligare redogöra dels för vissa av besparingsberedningen
förordade förslag rörande anstaltens organisation, dels för vissa
av anstalten senare gjorda framställningar avseende förstärkning av personalen
å första skaderegleringsbyrån, dels ock för en av anstaltens chef upprättad
promemoria avseende personalbehovet å tredje skaderegleringsbyrån.
I mars 1941 inleddes under samverkan mellan besparingsberedningen och
riksförsäkringsanstalten en undersökning rörande anstaltens kontorsorganisation.
För detta ändamål inrättades inom anstalten en temporär s. k. organisationsavdelning
bestående av dels vissa representanter för besparingsberedningens
delegation för kontorsundersökningar, dels vissa befattningshavare
hos anstalten.
Riksförsäkringsanstaltens organisationsavdelning avlämnade till sagda delegation
dels en den 23 maj 1942 dagtecknad rapport angående möjligheterna
till åtgärder för förenkling av lcontorsorganisationen inom anstalten med
undantag av tredje skaderegleringsbyrån, dels ock en den 30 november 1942
dagtecknad rapport rörande möjligheterna till dylika åtgärder beträffande
kontorsorganisationen å sistnämnda byrå. Organisationsavdelningens rapporter
innehöllo i huvudsak följande förslag.
Vid postöppningen borde viss post försorteras av den expeditionsvakt,
som å postexpeditionen utförde ankomststämplingen. Detta skulle bland
annat bidraga till en snabbare behandling av skadeärendena.
Å registratorskontoret borde vissa smärre förenklingar vidtagas.
Med hänsyn till dessa förenklingar och till den minskning i arbetsbördan å
registratorskontoret, som kunde väntas bliva en följd av den nyssnämnda
försorteringen, syntes ett hos registratorn placerat kanslibiträde kunna frigöras
för tjänstgöring på annat håll.
Å administrativa byrån borde anstaltens adressmaskin användas
för vissa utskrifter. Om så skedde, borde det bliva möjligt att ej oväsentligt
reducera det övertidsarbete, som förekomme å byrån.
För det rutinmässiga arbetet å första skaderegleringsbyrån
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
17
syntes böra inrättas en för hela byrån gemensam expedition. Denna expedition
skulle förestås av en särskild chef, direkt underställd byråchefen.
Vidare kunde å byrån införas vissa förenklingar genom användande i större
omfattning av maskiner m. m.
De livränteärenden, som tilldelats byrån, syntes böra överflyttas till andra
skaderegleringsbyrån, som handhade övriga livränteärenden.
Enligt organisationsavdelningens mening borde den föreslagna organisationen
av första skaderegleringsbyrån med utgångspunkt från antalet befattningshavare
den 1 april 1941 kunna väntas medföra en personalbesparing av
27 befattningshavare i lägre lönegrad än den 12 :e samt 5 befattningshavare i
lönegraderna 12—18. Av nämnda 5 befattningshavare hade emellertid 3
redan inbesparats genom indragning från och med den 1 september 1941 aven
av de grupper, i vilka byrån vore indelad.
Å arbetarskyddsbyrån syntes vissa arbetsuppgifter kunna överföras
till annat håll och vissa arbeten kunna slopas. Biträdespersonalen å
byrån torde därför under i övrigt oförändrade förhållanden kunna nedbringas
med åtminstone en halv befattningshavare.
Slutligen torde å tredje skaderegleringsbyrån vissa förenklingar
i arbetsmetoderna kunna vidtagas. Genom dessa åtgärder beräknades
antalet biträden å byrån kunna minskas med 6.
Organisationsavdelningens förslag överlämnades av besparingsbcredningens
delegation för organisationsundersökningar till besparingsberedningen med
skrivelse den 9 december 1942. I denna skrivelse har delegationen anfört bland
annat.
Den enligt rapporten den 23 maj 1942 av organisationsavdelningen beräknade
besparingen uppginge till 28,5 befattningshavare i 1—11 lönegraderna
samt 5 befattningshavare i 12—18 lönegraderna. De årliga avlöningskostnaderna
för denna personal kunde beräknas till omkring 116 000 kronor.
Sedan undersökningarnas början hade emellertid vissa besparingar uppnåtts
å första skaderegleringsbyrån. Medan arbetet å byrån ökat med drygt 10 %
hade nämligen personalens storlek förblivit oförändrad eller till och med
vid vissa tillfällen minskats. Då byråns årliga lönekostnader uppginge till
ungefär 700 000 kronor, innebure detta förhållande en betydande indirekt
besparing. Att personalen, oaktat den ökade arbetsbördan, kunnat begränsas
till det ursprungliga antalet, finge huvudsakligen tillskrivas en ökning av
personalens effektivitet i samband med vissa förändringar i organisationen
i enlighet med organisationsavdelningens förslag.
De av organisationsavdelningen föreslagna förenklingarna beträffande arbetet
å tredje skaderegleringsbyrån beräknades medföra en årlig minskning
i avlöningskostnaderna av omkring 19 400 kronor. Denna besparing beräknades
uppstå trots att under undersökningens gång en väsentlig ökning av
byråns arbetsbörda inträtt. Av besparingen hade redan hälften realiserats.
Organisationsavdelningen hade såsom ett särskilt förslag upptagit inrättandet
av en kontorschefsbefattning vid anstalten. Denne kontorschef skulle
placeras å den administrativa byrån och biträda byråchefen vid handläggningen
av ärenden rörande bland annat anstaltens organisation och personal.
Därigenom skulle det även bliva möjligt att i avsevärt större omfattning
centralisera handläggningen av sådana organisatoriska frågor, som för närvarande
betraktades såsom byråangelägenheter. Lösandet av uppkomna kontorstekniska
problem skulle självfallet ske i samråd med vederbörande byråchef.
Delegationen ville kraftigt understryka behovet av en dylik befattning.
linning till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 225. 5}
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Riksförsäkringsanstalten vore av den storleksordning, att en tjänsteman helt
borde avdelas härför. För att åsyftat resultat skulle ernås, måste även särskilda
krav ställas på den tjänsteman, som utsåges därtill. Delegationen vore
emellertid av den uppfattningen att kontorschefen i ett verk av anstaltens
storlek ej borde såsom tjänsteman tillhöra viss byrå utan i stället direkt
borde underställas generaldirektören och chefen för verket. Därigenom ansåges
bättre möjligheter uppkomma för kontorschefen att på ett mera friktionsfritt
sätt utföra många av de honom åliggande uppgifterna, särskilt omfördelningen
av personalen på de olika byråerna vid tillfälligt uppkommande
större arbetsbelastningar.
Organisationsavdelningen hade icke angivit om inrättandet av denna kontorschefsbefattning
kunde ske utan personalökning för anstalten. Delegationen
ville därför föreslå, att närmare undersöktes, huruvida ej genom överföring
av de olika byråernas organisationsuppgifter till en tjänsteman och
fördelning av dennes tidigare uppgifter på andra tjänstemän, kontorschefsbefattningen
kunde tillskapas utan personalökning för anstalten i dess helhet.
Besparingsberedningen har med skrivelse den 19 december 1942 överlämnat
organisationsavdelningens omförmälda rapporter ävensom nyssnämnda
skrivelse från beredningens delegation för organisationsundersökningar. Beredningen
har däri anslutit sig till vad delegationen anfört.
I anledning av besparingsberedningens förslag hava utlåtanden avgivits av
statskontoret den 10 juni 1943 och av riksförsäkringsanstalten den 7 februari
1944. I sitt utlåtande förklarar statskontoret, att ämbetsverket i huvudsak
icke hade något att erinra mot förslaget i de delar, som berörde vidtagandet
av en del arbetsbesparande åtgärder.
Med anledning av förslaget örn inrättande av en särskild kontorschefsbefattning
erinrar statskontoret, att ämbetsverket i sitt den 7 april 1943 avgivna
utlåtande över besparingsberedningens slututlåtande (jfr bilaga till proposition
305: 1943) avgivit ett principyttrande i kontorschefsfrågan. Statskontoret
hade däri anfört, att det syntes välbetänkt att icke överskatta de rationaliseringsmöjligheter,
som kunde förefinnas. Statskontoret kunde därför
knappast finna det motiverat att i de större verken inrätta särskilda kontorschefsbefattningar
för ombesörjande av löpande kontorsorganisationsfrågor.
Frånsett kostnaderna för avlönande av ett antal permanenta rationaliseringsexperter
syntes arbetsuppgifterna, sedan den grundläggande organisationsundersökningen
väl blivit slutförd, knappast bliva mera betungande än att
de kunde uppdragas åt en befattningshavare inom verket, som eljest omhänderhade
ärenden rörande verkets personal och ekonomi. Statskontoret
tillägger nu, att vad riksförsäkringsanstalten beträffade därstädes funnes en
särskild administrativ byrå, som bland annat hade att handlägga ärenden
angående anstaltens organisation och personal. Under sådana förhållanden
syntes behov av en särskild kontorschef icke påkallat.
Riksförsäkringsanstalten har anfört bland annat.
Med anledning av det av organisationsavdelningen framlagda förslaget till
ändrat förfarande vid öppningen av den inkommande posten
hade anstalten försöksvis infört en viss försortering av ifrågavarande post
samtidigt med inkomststämplingen av densamma. Ehuru det föreslagna tillvägagångssättet
syntes erbjuda vissa fördelar, saknade anstalten ännu till
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
räcklig erfarenhet av detsamma för att kunna med bestämdhet uttala sig om
detta förslag.
Därest av nämnda försök skulle framgå att en ändring i postsorteringen
borde företagas, torde en viss lättnad i arbetsbördan å registrator skontoret
uppkomma. Det vore för närvarande icke möjligt att med säkerhet
avgöra huru stor denna lättnad skulle bliva. Med hänsyn till den ökning,
som den inkommande posten undergått under de senaste åren, torde den
besparing, som kunde vinnas, icke bliva fullt så stor som organisationsavdelningen
beräknat.
Övriga av organisationsavdelningen föreslagna förenklingar av arbetet å
registratorskontoret hade i huvudsak genomförts men dessa vore ej i och för
sig av den omfattning att de möjliggjorde personalminskning.
Vad beträffade det av av organisationsavdelningen framlagda förslaget till
ändrad organisation av första skaderegleringsbyrån vore att
märka att detta i första rummet berörde de lägre befattningshavarnas (expeditionspersonalens)
arbetsuppgifter, medan några mera väsentliga ändringar
i organisationen av arbetet för personalen i 12 :e och högre lönegrader
icke föreslagits. Förslaget hade i huvudsak grundats på material, som sammanställts
under tiden april—juni 1941. Vid ifrågavarande tidpunkt hade
byrån varit uppdelad i ett kansli, en skaderegistreringsavdelning, en avdelning
för provisoriska skadeärenden samt åtta skaderegleringsgrupper, därvid skadeärendenas
handläggning i första hand ägde rum å de sistnämnda.
Under den tid, som förflutit sedan nämnda material insamlats, hade vissa
organisatoriska förändringar vidtagits å byrån. Sålunda hade — närmast beroende
på en tillfällig nedgång i antalet anmälda olycksfall — antalet skaderegleringsgrupper
minskats från 8 till 7. På grund av sedermera inträffad arbetsökning
vore emellertid avsikten att inom den närmaste tiden ånyo inrätta
en åttonde grupp. Vidare hade den tidigare förekommande dubbelregistreringen
av skadeärenden i stort sett avskaffats, i det att all inkommen post
numera identifierades i det för hela byrån gemensamma skaderegistret. För
tre av grupperna hade fyra gemensamma centraler inrättats, vilket innebure
att dessa grupper erhållit gemensam »kvinnlig» personal. För att under byråchefen
handlägga personalärenden och organisationsfrågor samt för att biträda
vid vissa hela byrån berörande utredningar hade provisoriskt avdelats
en e. o. notarie, vilken därvid förordnats att under viss tid bestrida göromål,
som eljest ankomme på sekreterare i 24 lönegraden. Denne kunde också sägas
fungera såsom närmaste chef för den kvinnliga personalen å kansliet, skaderegistret
och de nämnda centralerna. Slutligen hade flertalet av de livränteärenden,
vilka tidigare handlagts å byrån, överflyttats till andra skaderegleringsbyrån.
Vid sin beräkning av byråns personalbehov hade organisationsavdelningen
i huvudsak utgått från förhållandena under första halvåret 1941. Vid ifrågavarande
tidpunkt hade antalet till byrån inkommande olycksfallsanmälningar
uppgått till något mer än 100 000 för år räknat. Sedermera hade emellertid
en högst betydande ökning inträtt. För år 1942 hade sålunda antalet stigit
till omkring 117 000 och för 1943 till omkring 130 000. ökningen från år 1941
utgjorde icke mindre än 25 %.
Det för expeditionsarbete disponibla antalet befattningshavare i lägre lönegrad
än den 12 :e utgjorde för närvarande 90 å 91. Enligt de beräkningsgrunder,
som tillämpats av organisationsavdelningen, skulle det erforderliga
antalet befattningshavare nu kunna uppskattas lill 82 å 83. Detta innebure att
enligt sagda grunder för närvarande skulle finnas 8 befattningshavare av
ifrågavarande slag för mycket, medan motsvarande antal tidigare varit 24.
Vid denna beräkning hade vederbörlig hänsyn tagits lill den ökning i arbetet,
sorn under de senaste åren ägt runi.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Den av organisationsavdelningen föreslagna inbesparingen av ytterligare 2
befattningshavare i 12—18 lönegraderna skulle erhållas i samband med inrättandet
av en s. k. läkarvårdscentral, å vilken byråns samtliga läkarvårdsärenden
skulle prövas. Till frågan om inrättande av en dylik central hade anstalten
ännu icke ansett sig kunna taga ställning.
I vad mån nu angivna inbesparing av personal vore att direkt hänföra till
omförmälda åtgärder, till i övrigt i avseende å arbetet vidtagna förändringar
eller till ett effektivare utnyttjande av personalen kunde icke med säkerhet
avgöras. Besparingen hade emellertid kommit till uttryck i de i anstaltens
skrivelse den 27 augusti 1943 framlagda beräkningarna rörande anslagsbehovet
för nästa budgetår och utgjorde således icke anledning till minskning
av de avlöningskostnader, varmed anstalten i nämnda skrivelse räknat.
En fortsatt prövning av möjligheterna att genomföra de av organisationsavdelningen
beträffande byrån framlagda förslagen påginge i samråd med
statens organisationsnämnd. Prövningen verkställdes genom praktiska försök,
vilka med hänsyn till det löpande arbetets behöriga gång endast kunde företagas
i etapper. Ett dylikt tillvägagångssätt vore emellertid med nödvändighet
tidskrävande. Det vore därför icke möjligt att nu förutse i vad mån ytterligare
personalbesparing kunde genomföras, men anstalten komme att tillvarataga
alla möjligheter till besparing, som framkomme under den fortsatta
utredningen.
De av organisationsavdelningen beträffande tredje skadere gl ering sbyrån
föreslagna åtgärderna hade till största delen vidtagits. Åtgärderna
hade medfört en personalbesparing av 3 å 4 biträden.
Sedan undersökningen rörande byrån verkställts hade emellertid byråns
arbetsbörda stigit högst avsevärt, varför en ökning av byråns biträdespersoinal
ånyo måst företagas. En relativ besparing hade emellertid även här ägt
rum, vilken jämväl kommit till uttryck i anstaltens anslagsäskanden för budgetåret
1943/44. Besparingen kunde antagas vara minst så stor som den, med
vilken organisationsavdelningen räknat. För närvarande vore det totala antalet
biträden å byrån för lågt, varför övertidsarbete måst tillgripas i betydande
utsträckning.
De förenklingar, som av organisationsavdelningen föreslagits beträffande a rbetarskyddsbyrån
hade i huvudsak genomförts, men på grund av inträdd
ökning i arbetsbördan hade det icke visat sig möjligt att i följd därav
minska byråns biträdespersonal. Därest i överensstämmelse med anstaltens
förslag en förstärkning av byråns tekniska personal komme till stånd, måste
tvärtom — såsom anstalten jämväl föreslagit — å byrån anställas ytterligare
ett biträde.
Besparingsberedningens förslag angående inrättande av en kontorschefsbefattning
hade anstalten för avsikt att nästa höst upptaga till
närmare behandling i sin framställning om avlöningsanslag till anstalten för
budgetåret 1945/46. Gentemot vad statskontoret anfört i sitt utlåtande den
10 juni 1943 ville anstalten dock redan nu framhålla, att arbetsbördan å
administrativa byrån vore så stor, att det vore omöjligt för byrån att utan
förstärkning av den högre personalen därstädes ägna någon mera ingående
uppmärksamhet åt organisatoriska och liknande frågor.
Såsom; jäg förut antytt har riksförsäkringsanstalten inkommit med vissa
ytterligare framställningar avseende en förstärkning av personalen å första
skaderegleringsbyrån.
Sålunda har riksförsäkringsanstalten i skrivelse den 28 oktober 1943 hemställt
örn medgivande att inrätta 2 nya befattningar i lönegraden Eo 20, av
-
Kungl. Majlis proposition nr 225.
21
sedda för nämnda byrå. I skrivelsen har anstalten till en början framhållit,
att arbetsbördan å byrån — vars huvudsakliga uppgift vore att pröva frågor
om ersättning jämlikt 1916 års olycksfallsförsäkringslag och 1929 års lag om
försäkring för vissa yrkessjukdomar ävensom att i förekommande fall utgiva
dylik ersättning, för så vitt anginge sjukpenning och läkarvård — sedan en
lång följd av år undergått en i stort sett oavbruten, mycket kraftig stegring.
Till belysande av detta förhållande har anstalten ingivit följande tablå.
, Antal till byrån inkomna
‘^r olycksfallsanmälningar
1930 64 539
1931 65 652
1932 64 208
1933 64 692
1934 74 306
1935 82 963
1936 89 938
1937 104 856
1938 109 327
1939 110 879
1940 101 931
1941 104 295
1942 116 860
I anslutning härtill anför anstalten, att antalet inkommande anmälningar
alltjämt befunne sig i stegring. Sålunda hade under de nio första månaderna
av år 1943 inkommit 95 630 anmälningar, medan antalet under motsvarande
tid åren 1941 och 1942 varit 75 840 respektive 83 230.
Riksförsäkringsanstalten meddelar härefter, att medan år 1930 för det
mera kvalificerade arbetet å byrån funnits att tillgå 2 sekreterare och 7 notarier,
funnes för det dåvarande 3 sekreterare och 8 notarier. Ökningen av
antalet dylika befattningshavare motsvarade — anför anstalten vidare —
alltså icke ens tillnärmelsevis arbetsbördans stegring. Det hade under sådana
förhållanden visat sig icke längre vara möjligt att ägna handläggningen
av de på byrån ankommande ärendena den omsorg, som hänsynen till såväl
de ersättningsberättigade som försäkringens ekonomi måste anses kräva.
Med den personal, som stöde till förfogade, kunde nämligen ärendena i allmänhet
icke genomgås med den grundlighet som rätteligen borde vara fallet.
Tvärtom hade en i många hänseenden summarisk behandling måst tillgripas,
vilken anstalten ansåge icke försvarbar. Det hade vidare icke kunnat
undvikas, att arbetsbalans vid olika tillfällen uppkommit och att till följd
därav utgivandet av skadeersättningar i vissa fall fördröjts.
Riksförsäkringsanstalten framhåller, att anstalten icke vore beredd att avgiva
förslag örn alla de åtgärder, som borde vidtagas i syfte att undanröja
anförda olägenheter. Byråns arbetskrafter borde emellertid omedelbart förstärkas
med 2 notariebefattningar i lönegraden Eo 20, vilka befattningar,
då övriga notariebefattningar å byrån vore placerade i 21 lönegraden, framdeles
borde utbytas mot notariebefattningar i sistnämnda lönegrad.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Rörande det sätt, varpå de två föreslagna befattningarna skulle användas,
bär anstalten vidare anfört följande.
I organisatoriskt hänseende vore byrån för det dåvarande uppdelad i
bland annat sju s. k. skadegrupper med huvudsaklig uppgift att i första hand
pröva förekommande skadeärenden samt att utgiva tillerkända ersättningar.
Mera tveksamma fall underställdes sekreterarna eller byråchefen. Anstalten,
som — främst med hänsyn till den starka stegringen i arbetsbördan — funne
en utökning av antalet dylika skadegrupper å byrån från sju till åtta erforderlig,
hade tänkt sig, att den ena av de två nya e. o. notarierna skulle placeras
såsom chef för den nya skadegruppen. Antalet skadegrupper å byrån
hade under viss tid utgjort åtta. För att örn möjligt vinna en på grund av
tidsläget önskvärd personalbesparing och då samtidigt stort behov av rutinerad
skaderegleringspersonal förelåg å tredje skaderegleringsbyrån (militärbyrån),
hade under hösten 1941 försöksvis en av dessa grupper indragits.
Erfarenheten hade emellertid sedermera otvetydigt givit vid handen, att en
tillfredsställande behandling av skadeärendena icke kunde erhållas vid nuvarande
antal skadegrupper.
Den andra notariebefattningen avsåge anstalten för en å byrån befintlig
avdelning, vilken hade till uppgift, dels att handlägga skadefall som kommit
till anstaltens kännedom utan att vederbörlig anmälan därom insänts, dels
ock att verkställa erforderliga utredningar rörande inkommande posthandlingar,
som på grund av ofullständiga uppgifter icke kunnat hänföras till
visst skadeärende. Denna avdelning hade icke kunnat tilldelas någon notariebefattning.
Handläggningen av dessa — många gånger synnerligen svårbedömda
— ärenden, vilkas antal överstege 20 000 för år, förutsatte i ett
betydande antal fall ingående kännedom om skadebedömningens principer
samt ställde stora krav på vederbörande befattningshavares omdöme. Bristen
på kvalificerad tjänsteman såsom ledare för detta arbete medförde synnerligen
kännbara olägenheter, bland annat därigenom att en mindre tillfredsställande
handläggning i vissa fall fördröjde skadeersättningens utbetalande.
Med anledning av nämnda framställning medgav Kungl. Maj:t genom
beslut den 26 november 1943 att vid anstalten finge tills vidare under budgetåret
1943/44 i samband med organiserandet av en ny skadegrupp å första
skaderegleringsbyrån anställas ytterligare en befattningshavare i lönegraden
Eo ^O.
Den senare av de av riksförsäkringsanstalten ingivna framställningarna
avseende utökning av den högre personalen å första skaderegleringsbyrån är
dagtecknad den 14 februari 1944. Efter erinran att — såsom i annat sammanhang
meddelats — antalet till byrån inkomna olycksfallsanmälningar, som
år 1942 utgjort 116 860, för år 1943 ytterligare stigit till 130 163, lämnar anstalten
däri till en början vissa närmare uppgifter rörande den nuvarande
organisationen av byrån och framhåller i anslutning därtill de brister, som
enligt anstaltens mening vidlåda denna organisation. Anstalten uttalar sig i
dessa delar på följande sätt.
Första skaderegleringsbyrån, vars personal för närvarande uppginge till
omkring 140 personer, vore organiserad på ett förhållandevis stort antal underavdelningar.
Den omfattade ett kansli med tillhörande avdelning för s. k.
provisoriska skadeärenden (d. v. s. skadefall, som kommit till anstaltens
kännedom utan att vederbörlig anmälan härom ingått), en skaderegistrerings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
23
avdelning och sju skaderegleringsgrupper (de sistnämndas antal komme inom
kort att utökas till åtta). Därjämte tunnes för tre av de nyssnämnda grupperna
fyra gemensamma centraler, en för uträkning av sjukpenning, en för
uträkning av läkarvårdsersättningar, en för utskrift av utbetalningskort och
postlistor ä s. k. postgiromaskiner samt en för bl. a. aktförvaring (övriga
fyra grupper ombesörjde själva nämnda uträkning etc.). Skaderegleringsgrupperna,
vilkas mera kvalificerade personal (d. v. s. personal i 12 och högre
lönegrad) i allmänhet utgjordes av en notarie (gruppchef), en amanuens samt
1—3 tjänstemän i lägre grad, prövade inkommande skadeärenden, varjämte
de föranstaltade örn utanordning av beslutade ersättningar. Mera svårbedömda
ärenden hänskötes av grupperna till kansliet, där ifrågavarande ärenden
handlades av tre sekreterare. Ärenden från viss grupp underställdes därvid
alltid en och samma sekreterare. I fråga om viktigare eller svårbedömda
frågor om ersättning för läkarvård gällde emellertid den särskilda anordningen
att de, oberoende av vilken grupp ärendet tillhörde, samtliga underställdes
en viss av sekreterarna, den s. k. läkarvårdssekreteraren, eller dennes
amanuens. För fall, där tvekan rådde, huruvida efter olycksfallet kvarstode
sådan invaliditet, att invaliditetsersättning kunde ifrågakomma, samt
för remisser rörande besvär över byråns beslut att icke tillerkänna invaliditetsersättning
eller över beräkningen av den årliga arbetsförtjänsten gällde
likaledes en särskild handläggningsgång, i det att dessa handhades av en
notarie å kansliet. Ärenden, vilka vore av principiell betydelse eller som eljest
vore av sådan art att de ansåges böra handläggas av byråchefen, föredroges
av sekreterarna respektive av notarien å kansliet för byråchefen. Förutom
nu anförda ärenden samt de ovannämnda provisoriska skadeärendena handlades
å kansliet bl. a. även på byrån ankommande personalärenden. Tidigare
hade dessa tidvis omhänderhafts av en av sekreterarna å kansliet och
tidvis av byråchefen själv, därvid ärendena i båda fallen förberetts
av en amanuens å kansliet. För närvarande hade en provisorisk anordning
träffats för handläggningen av dessa ärenden, innebärande att de
handhades av en eo notarie, vilken förordnats att under viss tid handhava
göromål, som eljest ankomme på sekreterare i 24 lönegraden. Jämväl denne
erhölle biträde av den förutnämnde amanuensen.
Den förstärkning av de byrån ursprungligen tilldelade arbetskrafterna i
högre tjänstegrad (notarier och sekreterare), som dittills kommit till stånd,
motsvarade icke tillnärmelsevis den ovan anförda starka ökningen av byråns
arbetsbörda. Till följd därav ha de högre tjänstemän, som funnes å
byrån, blivit överhopade av rent löpande göromål, och nödig tid hade ej
kunnat anslås till utbildning och handledning av den lägre personalen samt
kontroll av densammas arbete. Tillräcklig tid hade ej heller kunnat agnäs
sådana egna studier, som vore av betydelse för handläggning av svårare
ärenden. Särskilt betänklig vore den rådande bristen på befattningshavare
i sekreterargrad. Sekreterarnas arbete med de löpande ärendena vöre så
betungande, att de, oaktat att övertidsarbete förekomme i stor utsträckning,
ej kunde få erforderlig tid över för andra arbetsuppgifter. Under det att
sekreterarna ursprungligen haft att under byråchefen bl.^ a. utöva ledning och
viss kontroll av den övriga personalen å byrån, hade de så småningom övergått
till att fungera huvudsakligen såsom en sorts skaderegleringsautomater, vilka
finge konvolut med skadeärenden sig tillställda i och för fattande av beslut
i dessa ärenden. Amanuenser och lägre tjänstemän hade på grund av den
ständigt stegrade arbetsbördan i stor utsträckning mast påläggas maktpåliggande
och svåra arbetsuppgifter utan erforderlig utbildning eller handledning.
Den bristande kontakten mellan sekreterarna och den övriga personalen
hade också visat sig vara lill stort men vid avgörandet av frågor örn
fast anställning och befordran av personal. I fråga örn rekryteringen hade
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
de dåliga befordringsutsikterna i hög grad medverkat till svårigheten att förvärva
och behålla dugande befattningshavare. Det torde också få anmärkas,
att hälsotillståndet bland ett jämförelse stort antal av tjänstemännen — säkerligen
icke utan samband med det jäktande arbetet å byrån — icke vore
tillfredsställande.
Att ovan anförda förhållanden måste sätta spår i arbetet å byrån vore uppenbart.
Ehuru skäl icke funnes antaga annat än att den stora massan avärenden
behandlades tillfredsställande — med hänsyn till storleken av materialet
läge det i sakens natur att ett säkert bedömande därav skulle kräva
en synnerligen vittgående utredning — så torde likväl handläggning, som
ur skadereglerings- och expeditionssynpunkt gåve anledning till anmärkning,
förekomma i en utsträckning, som måste väcka betänklighet.
Anstalten framhåller härefter behovet av sådana ändringar i byråns organisation
att effektivare utbildning, ledning och kontroll av byråns personal
möjliggöres. Under förmälan att dessa uppgifter borde under byråchefen till
väsentlig del stå under kontroll av tjänstemän i sekreterares ställning, har
anstalten ytterligare redogjort för vissa arbetsuppgifter, som på grund av
den rådande bristen på kvalificerad arbetskraft icke nu kunde i erforderlig
utsträckning beaktas. Anstalten anför härom.
För ax-betets behöriga gång vöre det av utomordentlig vikt, att en väl
genomtänkt personalplanering komme till stånd, så att pei-sonal med erforderliga
kvalifikationer i tillräcklig utsträckning städse funnes tillgänglig
för de olika arbetsuppgifterna. Personalrekryteringen vore därvid av grundläggande
betydelse. Vid anställande av tjänstemän måste en noggrann prövning
av varje sökandes kvalifikationer verkställas, vilket med hänsyn till
byråns personalförhållanden måste anses vara av särskild betydelse. Då en
tjänsteman anställts finge det icke överlämnas åt denne att själv skaffa sig
kännedom örn arbetet å byrån, utan det måste tillses, att han erhölle grundläggande
undervisning och handledning av därtill kvalificerad person. Vad
särskilt beträffade tjänsteman, som avsåges för mera kvalificerat arbete, vore
det därvid icke tillfyllest att begränsa utbildningen till enbart det arbete,
som närmast komme att åligga honom. Man måste även bibringa honom,
förutom erforderlig författningskunskap, en allmän kännedom om anstaltens
och särskilt byråns verksamhet, organisation och arbetsformer m. m.
Det måste vidare tillses, att en med hänsyn till såväl de löpande göromålen
som den åsyftade utbildningen lämplig cirkulation bland befattningshavarna
bomme till stånd. Utbildningsbehovet kunde emellertid icke bliva i full utsträckning
tillgodosett enbart genom nu angivna åtgärder. På grund av
bl. a. tillkomsten av nya författningar rörande den sociala olycksfalls- och
yrkessjukdomsförsäkringen samt utvecklingen av praxis med avseende å de
olika frågor, som berörde skadebedömningen, vore det därjämte av vikt att
tid efter annan kurser anordnades för olika grupper av byråns personal.
Skriftliga instruktioner för olika arbeten å byrån saknades för närvarande
i stort sett, vilket visat sig vara till avsevärt men för arbetet. Det vöre därför
av stor betydelse, att dylika instruktioner uppgjordes och bleve föremål
för ständig översyn.
Det vöre av utomordentlig vikt för verksamheten, att formulär funnes utarbetade
för alla de fall, där sådana lämpligen borde komma till användning.
Sa snart förhallandena det krävde, borde nya formulär uppgöras eller
redan förefintliga sådana överses. Arbetet därmed krävde icke blott praktisk
blick utan även ingående kännedom örn de olika omständigheter som in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
25
verkade på avgörandet av ärendena. För närvarande begagnades ett mycket
betydande antal formulär å byrån, men här berörda fråga syntes böra
ägnas ytterligare uppmärksamhet.
Å en byrå av första skaderegleringsbyråns storlek och med ett arbete, som
i många avseenden hade karaktären av massarbete, vore det uppenbart, att
organisatoriska spörsmål av skiftande slag alltjämt uppkonune. Därtill bidroge
icke minst växlingarna i försäkringsstocken samt förändringar i gällande
författningar. Därest byrån skulle kunna fullgöra skaderegleringen
på ett tillfredsställande sätt under samtidigt iakttagande av nödig sparsamhet
i fråga om personal, måste därför en oavbruten uppmärksamhet ägnas
de organisatoriska spörsmålen.
Oklarhet rådde alltjämt rörande olycksfallsförsäkringslagens tillämpning
i vissa avseenden. På grund därav förelåge behov att genom sammanställande
och bearbetning av skadematerial samt insamlande i övrigt av relevanta
fakta företaga utredningar, som kunde medföra klarhet i ifrågavarande
hänseenden. Olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringslagstiftningens utveckling
samt de fortlöpande ekonomiska och sociala förändringarna medförde,
att nya dylika tillämpningsfrågor av och till uppkomme. Det vore på grund
därav nödvändigt att räkna med ett framträdande behov av utredningar i
dylika frågor av allmän betydelse för byråns verksamhet.
Av det nuvarande systemet med ett förhållandevis stort antal smärre från
varandra fristående grupper följde, att vid semester, sjukdom eller annan ledighet
för någon befattningshavare, det i regel icke vore möjligt att fördela
den frånvarandes arbete på återstående tjänstemän å gruppen, utan måste
viss förstärkning erhållas från annat håll. Ofta kunde det ej ordnas på annat
sätt än att en t jänsteman hade att tjänstgöra viss tid av dagen på en grupp
och återstående delen på en annan. Då ledigheter av olika slag förekomme
så gott som dagligen bland byråns tjänstemän hade ständiga omflyttningar
framförallt av de yngre befattningshavarna blivit följden. Att detta måste
vara till nackdel för såväl verksamheten som personalen torde vara uppenbart.
Det vore ur förevarande synpunkt önskvärt med en organisation av
byrån omfattande större enheter.
Anstalten framlägger härefter följande förslag rörande organiserandet av
skadebedömningsarbetet å byrån — frånsett de i annat sammanhang behandlade
expeditionsgöromålen.
Byrån borde indelas i ett kansli med tillhörande avdelning för provisoriska
skadeärenden samt ett antal skadeavdelningar.
Såväl kansliet som skadeavdelningarna borde stå under ledning av var sin
sekreterare såsom chef. Med avseende på det antal skadeavdelningar, som
borde inrättas, gällde att detta av anförda skäl borde i möjligaste mån begränsas.
Å andra sidan måste beaktas att de sekreterare, som skulle fungera
såsom chefer för avdelningarna i denna egenskap komme att få en mängd
betydelsefulla uppgifter utöver arbetet med att pröva skadeärenden. Då såsom
i det föregående framhållits sekreterarnas tid för närvarande vore helt
upptagen av sistnämnda slag av arbete, måste de, örn ytterligare uppgifter
.skulle kunna åläggas dem, erhålla en motsvarande lättnad i skadebedömningsarbetet.
Antalet sekreterare, som avsåges för prövning av skadeärenden,
måste för den skull utökas från tre till fyra, varvid antalet avdelningar i
överensstämmelse därmed borde bliva fyra. Det sammanlagda antalet sekreterare
å byrån skulle således bliva fem — en för kansliet och fyra för skadeavdelningarna
— mot för närvarande tre. Vid förevarande beräkning av behovet
av sekreterare hade hänsyn icke tagits till den ökning av arbetsbördan,
som komme att uppstå, därest del föreliggande förslaget till utvidgning av
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
yrkessjukdomsförsäkringslagen antoges. Därigenom skulle byrån komma atl
tillföras ytterligare ärenden av särskilt svårbedömlig natur.
De arbetsuppgifter som efter omorganisationen komme att åvila kansliet
respektive skatteavdelningarna skulle bliva i huvudsak följande.
Kansliet, vars mera kvalificerade personal — bortsett från föreståndaren
för avdelningen för provisoriska skadeärenden — skulle komma att utgöras
av en sekreterare, en notarie samt amanuenser till erforderligt antal, skulle
liksom nu handhava vissa centrala arbetsuppgifter. Sekreteraren och chefen
för kansliet skulle därvid under byråchefen bl. a. handlägga å byrån ankommande
personalärenden för byråns personal (såsom förut nämnts för närvarande
omkring 140 personer) samt vara chef för den för byrån gemensamma
kontorspersonalen, handhava den mera allmänna och grundläggande
utbildningen av personalen och därvid från tid till annan anordna kurser för
olika grupper av byråns personal, utarbeta arbetsinstruktioner, handlägga
organisatoriska frågor, tillse att erforderliga åtgärder vidtoges, då nya författningar
berörande byråns verksamhet komme till, verkställa erforderliga
utredningar i principiella frågor rörande skaderegleringen m. m. Notarien å
kansliet skulle åvila samma uppgifter som nu.
Skadeavdelningarna, som skulle bildas genom sammanförande av de nuvarande
grupperna och vilkas personal som regel skulle komma att genomsnittligt
utgöras av 1 sekreterare, 2 notarier, 2 amanuenser samt erforderligt
antal tjänstemän i lägre grad, skulle hava att pröva inkommande skadeärenden.
Därvid skulle, liksom för närvarande, ärendena i första hand prövas
av notarierna med biträde av amanuenser och lägre tjänstemän å avdelningen.
I den mån ett ärende visade sig vara av svårbedömd beskaffenhet,
skulle detsamma hänskjutas till sekreteraren å avdelningen. Ärenden av principiell
natur, särskilt tveksamma fall m. m. skulle av denne föredragas för
byråchefen. I egenskap av arbetsledare skulle det åligga sekreterarna å de
nu ifrågavarande avdelningarna att, var och en i fråga örn sin avdelning,
tillse att arbetet fördelades på lämpligaste sätt tjänstemännen emellan samt
vid ledigheter bland tjänstemännen å avdelningen företaga därav betingade
omplaceringar av personalen. De skulle vidare bland annat hålla ständig
kontakt med avdelningens samtliga tjänstemän och följa deras arbete genom
granskning av utgående post samt — i viss omfattning — deras beslut i
skadeärendena.
En svårighet i avseende å den nu föreslagna organisationen på fyra avdelningar
utgjorde lokalfrågan. Även om denna icke redan från början kunde
ordnas på ett tillfredsställande sätt, borde detta emellertid icke få hindra att
organisationen i det väsentliga trädde i funktion.
På grund av det anförda har anstalten hemställt, att personalen å första
skaderegleringsbyrån måtte från och med nästa budgetår förstärkas med 2
sekreterare i lönegraden Eo 24.
Med hänvisning till vad anstalten anfört i sin förenämnda skrivelse den 28
oktober 1943 har anstalten därjämte — under starkt betonande av att ett
stadigvarande behov förelåge av de i nämnda skrivelse begärda befattningarna
— anhållit att medel för båda dessa befattningar måtte anvisas från och
med budgetåret 1944/45 samt att därvid befattningarna måtte placeras i lönegraden
Eo 21.
Anstalten har till sist anmärkt, att i betraktande av de å byrån rådande
personalförhållandena ifrågavarande åtgärder icke kunde förväntas vara tillräckliga
för uppfyllande av de fordringar i avseende å tillförlitlighet och
Kungl. Majits proposition nr 225.
27
snabbhet, som rätteligen kunde ställas å skaderegleringen, ävensom att verkningarna
av dessa åtgärder endast successivt kunde göra sig gällande.
Statskontoret anför, att ämbetsverket icke av den i ärendet förebragta
utredningen blivit övertygat örn nödvändigheten av att nu på en gång genomföra
en så betydande utökning av personalen å första skaderegleringsbyrån.
För bedömande av behovet av ytterligare befattningshavare å byrån
med kvalificerade arbetsuppgifter hade det enligt statskontorets mening
varit önskvärt att äga tillgång till närmare utredning om orsakerna till
stegringen av å byrån ankommnade göromål särskilt med hänsyn till frågan
huruvida en nedgång av byråns arbetsuppgifter kunde vara att förvänta,
sedan mera normala förhållanden inträtt.
Därest emellertid Kungl. Maj:t prövade skäl föreligga att tillmötesgå anstaltens
hemställan, torde — anför statskontoret vidare — behovet av tjänstemän
i notariegrad kunna tillgodoses på det sätt, att anstalten dels medgåves
rätt att tills vidare under budgetåret 1944/45 bibehålla den notariebefattning
i lönegraden Eo 20, som för innevarande budgetår inrättats å byrån
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26 november 1943, dels bemyndigades att
tills vidare mot vikariatslön meddela förordnande — med tjänstgöringsskyldighet
å första skaderegleringsbyrån -— å en av de två notarietjänster i
nyssnämnda lönegrad, vilkas innehavare för närvarande uppehölle högre
tjänst utan att vikarie förordnats. Rörande anledningen till denna vakanssättning
erinrar statskontoret, att Kungl. Maj :t genom beslut den 22 maj 1942
i samband med medgivande att ytterligare sex extra ordinarie befattningar
finge inrättas vid anstalten i lönegrad Eo 20, föreskrivit att, därest till innehavare
av sålunda nyinrättad befattning utsåges tjänsteman, som i succession
efter befattningshavare, vilken uppehölle högre tjänst, bestrede förordnande
å extra ordinarie befattning i 20 lönegraden hos anstalten, förnyat
förordnande tills vidare icke finge utan Kungl. Majits medgivande meddelas
å sistnämnda befattning.
Statens organisationsnämnd har till en början påpekat, att antalet till
första skaderegleringsbyrån inkomna skadeanmälningar sedan tiden för besparingsberedningens
undersökningar ökat med omkring 26 °/o. Därest denna
ökning kunde anses utslagsgivande även för arbetsbelastningen överhuvud
taget å de mera kvalificerade befattningarna skulle — anför nämnden
— den ökning av antalet sekreterare och notarier, som anstalten föreslagit,
få anses vara motiverad.
Efter erinran att besparingsberedningens undersökning icke omfattade de
i kvalitativt hänseende mera krävande arbetsuppgifterna å byrån, framhåller
härefter organisalionsnämnden angelägenheten av att en undersökning
komme till stånd, som avsåge dessa arbetsuppgifter, samt att för ändamålet
avdelades särskild arbetskraft.
Nämnden tillstyrker emellertid en förstärkning av byråns personal med
1 sekreterare och 2 notarier, vilken förstärkning nämnden finner oundgängligen
erforderlig för avarbetande av förefintlig arbetsbalans samt för att
avhjälpa vissa brister i handläggningen av ärenden å byrån.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
I detta sammanhang har nämnden även förordat, att den av besparingsberedningen
väckta frågan om inrättande av en kontorschefsbefattning i verket
upptoges till prövning. Åt en sådan kontorschef borde lämnas i uppdrag att
dels genomföra de av beredningen föreslagna åtgärderna i fråga om det expeditionella
arbetet å första skaderegleringsbyrån och övriga byråer, dels även
fullfölja undersökningarna beträffande det kvalificerade arbetet inom hela
anstalten. Först efter en sådan genomgång kunde personalbehovet bedömas.
Organisationsnämnden har beträffande anstaltens personalbehov i allmänhet
erinrat örn, att den pågående revideringen av olycksfallsförsäkringslagen
och socialvårdskommitténs utredningar kunde föranleda förändringar ifråga
örn personalbesättningen. Likaså syntes böra beaktas, att anstaltens nuvarande
höga arbetsbelastning i viss mån torde sammanhänga med krisförhållandena
och att en återgång till fredsförhållanden jämväl kunde föranleda minskat
personalbehov. Hur det kvalificerade arbetet borde lämpligast fördelas, bleve
givetvis i väsentlig grad beroende på resultatet av en sådan genomgång som
förut nämnts och nyssberörda förhållanden i övrigt. Nämnden kunde med
hänsyn därtill icke nu taga ställning till den av anstalten föreslagna arbetsfördelningen
inom första skaderegleringsbyrån.
Nämnden har till sist påpekat, att med hänsyn till anförda omständigheter
de tjänster, som med anledning av anstaltens hemställan kunde komma att
inräknas å första skaderegleringsbyrån, icke borde uppföras å ordinarie stat.
I en den 2 mars 1944 dagtecknad promemoria har vidare generaldirektören
och chefen för riksförsäkringsanstalten framlagt vissa förslag rörande förstärkning
av personalen å anstaltens tredje skaderegleringsbyrå. I promemorian,
som utarbetats efter samråd med den ledamot och byrådirektör, vilken
förestår byrån, har till en början lämnats vissa uppgifter rörande omfattningen
av byråns arbete ävensom rörande byråns nuvarande personal. I denna
del innehåller promemorian följande.
Såsom framginge av anstaltens skrivelse den 27 augusti 1943 angående avlöningsanslag
för budgetåret 1944/45 hade tredje skaderegleringsbyråns arbetsbörda
mångdubblats sedan krigsutbrottet. Till komplettering av de i berörda
skrivelse anförda siffrorna kunde nämnas, att antalet under år 1943 inkomna
ansökningar om ersättning jämlikt 1927 års militärersättningsförordning
utgjort 9 631 samt att antalet ansökningar jämlikt 1941 års hemvärnsoch
luftskyddsersättningsförordningar under samma tid uppgått till 504.
Sammanlagda antalet ansökningar år 1943 jämlikt nu nämnda förordningar
hade utgjort 10 135. Såsom en ny arbetsuppgift för byrån hade under år 1943
tillkommit bland annat utgivande av ersättning jämlikt förordningen den 21
april 1943 (nr 183) om ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen
under fullgörande av tjänsteplikt. Under år 1943 hade inkommit 3 506
dylika ärenden.
Å tredje skaderegleringsbyrån funnes för närvarande, förutom den ordinarie
ledamoten, 1 biträdande ledamot, 1 sekreterare (Eo 24) samt 5 notarier.
Därjämte funnes ett antal amanuenser och därmed jämförliga tjänstemän
samt kvinnlig biträdespersonal. Antalet befattningshavare å byrån utgjorde
för närvarande omkring 70. Byrån vore organiserad på fem skaderegleringsgrupper,
vilka hade till huvudsaklig uppgift att i första hand pröva
inkommande ansökningar samt att avgöra huruvida ersättning skulle tiller
-
Kunni. Maj:ts proposition nr 225.
29
kännas. Var och en av dessa grupper förestodes av en notarie. Svårbedömda
fall hänskötes av grupperna, med iakttagande av vissa gällande fördelningsgrunder,
antingen till den ordinarie ledamoten eller till den biträdande ledamoten
eller till sekreteraren. Beslutade ersättningar utanordnades från en för
grupperna gemensam expedition.
I promemorian anföres härefter vidare.
För byråns chef och den biträdande ledamoten hade det ständigt ökade arbetet
med prövning och föredragning av ersättningsärenden medfört en belastning,
som med hänsyn till dem i övrigt åliggande arbetsuppgifter (arbetsledning
m. m.) måste anses alltför tyngande och därjämte utgöra ett hinder
för arbetets bedrivande på ett fullt ändamålsenligt sätt. Det berättigade kravet
på snabbast möjliga handläggning av ersättningsärendena kunde ifråga
om de fall, som vore av beskaffenhet att böra underställas nu ifrågavarande
befattningshavare, under dylika omständigheter icke alltid behörigen tillgodoses.
Jämväl med avseende på handläggningen av övriga ärenden medförde
nämnde befattningshavares alltför stora arbetsbelastning i viss utsträckning
olägenheter till följd av deras bristande tid för utövande av erforderlig
arbetsledning. På grund av nu anförda omständigheter måste det anses i hög
grad önskvärt, att byrån tilldelades ytterligare en befattning i sekreteraregraden.
Enär det för närvarande icke kunde förutses, under vilken tid denna
befattning komme att bliva erforderlig, torde densamma tills vidare böra
inrättas såsom en tillfällig arvodestjänst. Arvodet syntes böra utgå med belopp
motsvarande lön enligt 23 löneklassen i den för extra-ordinarie tjänstemän
gällande löneplanen. Då man finge räkna med, att någon av de äldre
befattningshavarna i 21 lönegraden hos anstalten kunde komma att söka
och erhålla befattningen ifråga, torde Kungl. Maj:t emellertid böra medgiva,
att, om sådan tjänsteman förordnades till innehavare av den föreslagna befattningen,
han finge vara berättigad till arvode motsvarande lönen enligt
löneklassen närmast högre än den, vilken han i egenskap av befattningshavare
i 21 lönegraden tillhörde.
Oaktat övertidsarbete tillgripits i synnerligen stor omfattning, kunde det
för närvarande icke undvikas att under längre tid kvarstående arbetsbalam
av och till uppkomme å skaderegleringsgrupperna. Detta förhållande, vilket
gällde i fråga om samtliga grupper, medförde givetvis i åtskilliga fall en av
sevärd fördröjning av ärendenas behandling. Detta missförhållande syntes
icke kunna undanröjas på annat sätt än genom inrättande av ytterligare en
skaderegleringsgrupp. Såsom chef borde denna i likhet med övriga grupper
hava en notarie. Då någon notariebefattning, som skulle kunna frigöras för
detta ändamål, icke finnes inom anstalten, torde för den här föreslagna nya
gruppen få inrättas en notariebefattning. Befattningen syntes lämpligen böra
tills vidare placeras i lönegraden Eo 20 samt tillsättas till och med utgången
av nästkommande budgetår. Å den nya gruppen borde vidare anställas två
amanuenser för att biträda notarien vid ärendenas handläggning. Den ena
av dessa amanuenser bör vara placerad i lönegraden Eo 18, medan för den
andra placering i lönegraden Eo 15 torde vara tillräcklig.
Den personalökning, som i promemorian föreslagits, har däri beräknats
medföra en ökning av utgifterna under anslagsposten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal med sammanlagt omkring 24 800 kronor för år, vartill
skulle komma vissa utgifter för rörligt tillägg och kristillägg. Det framhålles
i promemorian, att medel för avlönande av denna personal icke be
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
räknats i anstaltens den 27 augusti 1943 dagtecknade framställning om anslag
för nästa budgetår.
Departements- Vad först beträffar frågan rörande ombildning av de tre befattningarna så*Äe/ew-
som ledamot och byrådirektör till byråchefsbefattningar vill jag icke förneka,
att vissa skäl tala för ett bifall till den föreslagna ombildningen. Jag får emellertid
framhålla, att de förslag, som av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
framlagts i deras år 1942 avgivna betänkande rörande byråchefs- och
rådstjänster m. m., äro avsedda att för prövning underställas först 1945 års
riksdag. Då frågan om berörda ombildning lämpligen bör upptagas till slutlig
prövning i samband med nämnda sakkunnigförslag, anser jag mig icke
för närvarande kunna ifrågasätta någon förändring med avseende å omförmälda
befattningar.
Däremot förordar jag nu, att den i det föregående omförmälda aktuarietjänsten
å administrativa byrån förändras till en kamrerartjänst med placering
i lönegraden A 22. Vid bifall härtill böra bestämmelserna i cirkuläret
den 5 juni 1942 (nr 362) i tillämpliga delar få gälla.
Med anledning av anstaltens förslag rörande utökning av arbetskrafterna
å arbetarskyddsbyrån får jag först erinra, att Kungl. Majit i proposition den
8 januari 1944, nr 20, för riksdagen framlagt förslag till vissa ändringar i
arbetarskyddslagen, i allt väsentligt överensstämmande med det förslag i
ämnet, som innefattades i anstaltens den 31 oktober 1941 gjorda framställning.
Enligt propositionen skulle lagändringarna träda i tillämpning den
1 juli 1944. Propositionen, vari icke behandlats frågan örn anstaltens personalbehov
i anledning av de ifrågasatta lagändringarna, har numera bifallits
av riksdagen. För att den mera effektiva kontroll rörande tillverkning
och försäljning av maskiner m. m., som åsyftas med de sålunda beslutade
ändringarna i arbetarskyddslagen, skall kunna i praktiken genomföras, torde
det vara erforderligt att en förstärkning av de kvalificerade tekniska arbetskrafterna
å anstaltens arbetarskyddsbyrå äger rum. I avbidan på närmare
erfarenhet rörande behovet härutinnan torde emellertid denna förstärkning
— av anstalten föreslagen till 1 befattningshavare i lönegraden A 28 och 1
befattningshavare i lönegraden A 21 — kunna tills vidare begränsas till 1
förste byråingenjör i lönegraden Eo 24. Härutöver torde det bliva påkallat
att, på sätt anstalten föreslagit, utöka byråns personal med 1 extra ordinarie
skrivbiträde.
Såsom av det föregående framgår har den starka ansvällningen av ärenden
å tredje skaderegleringsbyrån nödgat anstalten, att vidtaga en provisorisk anordning
för lättande av arbetsbördan för den ledamot och byrådirektör, som
förestår byrån, och för vinnande av viss personalförstärkning, i det en sekreterare
från annan byrå erhållit uppdrag att såsom biträdande ledamot fullgöra
vissa av de göromål, som eljest skulle ankomma på ledamoten och byrådirektören.
Anstalten har nu föreslagit, att denna anordning skulle upphöra
och att i stället å byrån skulle inrättas en ny sekreterartjänst i lönegraden Eo
24. Därjämte har generaldirektören och chefen för anstalten i en särskild
promemoria föreslagit dels att å byrån skulle ytterligare, mera tillfälligt, in
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
31
rättas 1 arvodestjänst med sekreterargöromål, 1 befattning såsom notarie i
lönegraden Eo 20 och 2 amanuenstjänster. Att en utökning av den kvalificerade
arbetskraften å byrån är nödvändig synes mig uppenbart. Till vad
föreslagits i berörda promemoria kan jag därför i huvudsak ansluta mig. Dock
synes mig arvodet till den befattningshavare, som enligt förslaget skulle hava
att fullgöra sekreterargöromål icke lämpligen böra utgå enligt viss löneklass
utan med ett fixt arvodesbelopp. Beloppet torde böra bestämmas till 10 600
kronor för år. Då den arbetsökning, som inträtt å byrån, måste anses till
ganska väsentlig del vara av mera temporär natur, finner jag det däremot
icke tillrådligt att — på sätt anstalten föreslagit — å byrån inrätta någon
ny, i lönegrad placerad sekreterartjänst. För min del får jag därför i enlighet
med den av statskontoret intagna ståndpunkten förorda, att den nuvarande
provisoriska anordningen med en biträdande ledamot å byrån tills vidare
bibehålies.
För möjliggörande av en förbättrad kontroll beträffande de uppgifter, på
grundval av vilka de större arbetsgivarnas försäkringsavgifter uträknas, Ilar
anstalten vidare föreslagit, att personalen å försäkringsbyrån skulle utökas
med 1 aktuarie i lönegraden Eo 20 och 2 kontorsbiträden i lönegraden Eo 4.
Ehuru en effektivare kontroll i berörda hänseende tvivelsutan framstår såsom
ett önskemål, kan jag av sparsamhetsskäl icke för närvarande tillstyrka den
ifrågasatta personalförstärkningen.
Vidkommande härefter första skaderegleringsbyrån framgår av vad i det
föregående anförts, att arbetet därstädes under det senaste decenniet undergått
en synnerligen kraftig ökning, medan personalen i sekreterar- och notariegradema
å byrån under samma tid erhållit en jämförelsevis obetydlig
förstärkning. Det torde därför vara tydligt, att denna personal icke är tillräcklig
för att på ett tillfredsställande sätt fullgöra densamma åvilande göromål.
En utökning av personalen torde därför böra äga rum. Med hänsyn
till vad statens organisationsnämnd anfört torde emellertid utökningen för
närvarande böra begränsas i överensstämmelse med det förslag i ämnet, som
avgivits av nämnden. Jag förordar alltså, att byrån från och med nästa budgetår
förstärkes med en tjänst i lönegraden Eo 24 samt med en tjänst i lönegraden
Eo 21. Därjämte torde den av Kungl. Majit genom beslut den 26 november
1943 för innevarande budgetår medgivna befattningen i lönegrad
Eo 20 böra från och med budgetåret 1944/45 ersättas med en tjänst i lönegraden
Eo 21. Härvid har jag icke tagit ställning till det förslag rörande
första skaderegleringsbyråns organisation, som framlagts av anstalten. Det
torde få bliva anstaltens sak att närmare pröva, huru byrån lämpligen bör
organiseras och på vad sätt de nu förordade nya arbetskrafterna på ändamålsenligaste
sätt må kunna utnyttjas.
Riksförsäkringsanstalten har — med anledning av besparingsberedningens
förslag om inrättande av en särskild kontorschefsbefattning hos anstalten,
vars innehavare skulle i första hand ägna sig åt frågor rörande anstaltens organisation
och personal — uttalat, att anstalten hade för avsikt alt till närmare
övervägande upptaga detta spörsmål i samband med sina anslagsäskanden
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
för budgetåret 1945/46. Med hänsyn härtill finner jag icke skäl att för närvarande
taga ståndpunkt till beredningens berörda förslag.
Jag övergår härefter till en beräkning av de olika posterna i riksförsäkringsanstaltens
avlöningsstat.
Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
torde böra uppskattas med utgångspunkt från belastningssiffran för det
sistförfluten budgetåret, i runt tal 1 088 000 kronor. Till denna summa torde
få läggas dels för beräknade merkostnader i anledning av löneklassuppflyttningar
ett belopp av omkring 7 500 kronor, dels för de merkostnader, vilka
uppkomma vid bifall till vad jag föreslagit rörande ombildning av en aktuarietjänst
till kamrerartjänst ett belopp av i runt tal 500 kronor. Posten torde
alltså kunna beräknas till 1 096 000 kronor.
Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, torde liksom för löpande budgetår få upptagas
till 37 400 kronor.
Vidkommande härefter anslagsposten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal har anstalten föreslagit en höjning av
denna post från 1 230 000 kronor till 1 409 000 kronor. Härvid har icke medräknats
den kostnadsökning av omkring 25 000 kronor, som skulle uppkomma
vid bifall till det av anstaltens chef senast avgivna förslaget örn utökning
av personalen å tredje skaderegleringsbyrån. En väsentlig anslagsökning
måste utan tvivel äga rum redan på grund av den personalförstärkning, som
anstalten under senare tid varit nödsakad att successivt vidtaga till följd av
den avsevärda stegringen i antalet till anstalten inkommande olycksfallsanmälningar.
Denna förstärkning har på grund av de rationaliseringsåtgärder,
som — delvis i anslutning till besparingsberedningens förslag i ämnet —
genomförts, kunnat i viss mån begränsas men har det oaktat blivit tämligen
omfattande. Vid bifall till mina i det föregående framlagda förslag örn inrättande
av nya icke-ordinarie tjänster komma ifrågavarande avlöningskostnader
givetvis att ytterligare stiga. Även härutöver torde en viss utökning
av personalen bliva nödvändig, därvid ökningens storlek måste bliva
till en viss grad beroende av den omfattning anstaltens arbete under den
närmaste framtiden kan komma att erhålla. Dock räknar jag med att ökningen
skall kunna hållas inom jämförelsevis snäva gränser under förutsättning
att anstalten med utgångspunkt från besparingsberedningens omförmälda
förslag fortsätter sina strävanden att på olika sätt förenkla det kontorstekniska
arbetet. För min del anser jag, att ifrågavarande anslagspost
bör för nästa budgetår upptagas till 1 380 000 kronor. Jag har härvid för
oförutsedda utgifter medräknat ett belopp av 30 000 kronor, vilket belopp
synes böra tillsvidare innehållas och ställas till anstaltens disposition allenast
i den mån anstalten kan påvisa, att detsamma oundgängligen behöver tagas
i anspråk.
Utgifterna för rörligt tillägg torde kunna beräknas till 351 600
kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
33
De sammanlagda avlöningskostnaderna för riksförsäkringsanstaltens personal
skulle alltså enligt dessa beräkningar för nästa budgetår uppgå till
(1 096 000 + 37 400 + 1 380 000 + 351 600) 2 865 000 kronor.
På sätt chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan i årets statsverksproposition
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor, torde tjänstebenämningarna
för i gällande personalförteckning upptagna sekreterare och
notarier få ändras till förste byråsekreterare respektive byråsekreterare. I
konsekvens härmed torde innehavarna av de tjänster i lönegraderna Eo 24
och Eo 21, som, enligt vad jag föreslagit, skulle inrättas å första skaderegleringsbvrån,
böra benämnas förste byråsekreterare respektive byråsekreterare.
Vidare synes den föreslagna arvodesbefattningen å tredje skaderegleringsbyrån
böra upptagas under benämningen förste byråsekreterare.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna följande personalförteckning för riksförsäkringsanstalten: -
Personalförteckning''.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 generaldirektör .............................. C 12
5 byråchefer ................................ A 30
3 ledamöter och byrådirektörer ................ A 28
1 byrådirektör ................................A 28
2 förste aktuarier.............................. A 26
3 förste byråingenjörer ........................ A 26
2 förste byråsekreterare ........................ A 26
1 förste aktuarie .............................. A 24
1 förste byråingenjör .......................... A 24
3 förste byråsekreterare ........................ A 24
1 kamrerare .................................. A 22
9 aktuarier ...................................A 21
4 byråingenjörer ...............................A 21
14 byråsekreterare ............................. A 21
15 kontorsskrivare.............................. A 15
1 kassör...................................... \ 14
1 materialförvaltare............................ A 12
9 kansliskrivare ...............................A 11
3 kontorister.................................. A 9
1 värmeledningsskötare, tillika reparatör, av l:a
klass ...................................... A 8
1 förste expeditionsvakt ........................ A 7
38 kanslibiträden .............................. A 7
6 expeditionsvakter ............................ A 5
100 kontorsbi träden.............................. A 4
Bihang lill riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 225.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Befattning Lönegrad
Tjänsteman å övergångsstat.
1 materialförvaltare .......................... A 14
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.
1 förste byråingenjör .........................Eo 24
5 förste byråsekreterare ...................... Eo 24
1 aktuarie .................................. Eo 21
2 byråingenjörer .............................Eo 21
2 byråsekreterare ............................ Eo 21
Anm. Tjänsten som materialförvaltare i lönegraden"A 12 skall hållas obesatt,
så länge den å övergångsstat uppförde materialförvaltaren
kvarstår i tjänst.
dels godkänna följande avlöningsstat för riksförsäkringsanstalten,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1944/45:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ...................... kronor 1 096 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Majit .......... » 37,400
3. Avlöningar till övrig icke- ordinarie per
sonal
.......................... » 1 380 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 351 600
Summa förslagsanslag kronor 2 865 000;
dels ock till Riksförsåkringsanstalten: Avlöningar för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag
av .................................. kronor 2 865 000
2:o) Riksförsäkringsanstalten: Omkostnader, förslagsanslag.
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1942/43 ...................... 230 000 281 381
1943/44 ...................... 257 000 —
1944/45 (förslag) .............. 287 000 —
Kungl. Majit har den 30 juni 1943 fastställt följande omkostnadsstat för
riksförsäkringsanstalten, att tillämpas under budgetåret 1943/44.
Omkostnadsstat.
Utgifter.
1. Sjukvård m. m., förslagsvis .......................... kronor 20 000
2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ > 13 000
3. Expenser, förslagsvis .............................. » 210 000
4. Publikationstryck, förslagsvis ...................... » 15 000
5. Övriga utgifter (omkostnader för förvaltningen av riks
försäkringsanstaltens
fonder) förslagsvis ............ '' » 8 000
Summa kronor 266 000
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
35
Särskilda uppbördsmedel.
Inkomst av försålda publikationer samt ersättning för rättegångskostnader
................................. . kronor 9 000
Nettoutgift kronor 257 000
Av det för expenser upptagna beloppet hava 35 000 kronor avsetts till utgifter
för bränsle, lyse och vatten och 175 000 kronor för övriga expenser.
I skrivelse den 27 augusti 1943 har riksförsäkringsanstalten framlagt beräkningar
rörande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål för nästa budgetår.
Under förklaring att utgifterna under posten till sjukvård för budgetåret
1942/43 uppgått till omkring 25 900 kronor, föreslår anstalten att denna
post för nästa budgetår upptages till 26 000 kronor.
Beträffande utgifterna till reseersättningar anför anstalten följande.
Dessa utgifter hade under det sistföi-flutna budgetåret uppgått till omkring
14 400 kronor. I sin skrivelse angående avlöningsanslag för budgetåret 1944/
45 hade anstalten framlagt förslag örn utvidgning av den inom försäkringsbyrån
bedrivna granskningen av s. k. större arbetsgivares avlöningslistor m.
m. Då ifrågavarande granskning i viss omfattning måste verkställas å ort och
ställe, komme i händelse av bifall till detta förslag ökat behov av resemedel
att uppstå med 3 000 å 4 000 kronor för år. Ett ökat resemedelsbehov uppkomme
jämväl, därest anstaltens i nyssnämnda skrivelse framförda förslag
om inrättande av en maskininspektörsbefattning vunne bifall. Maskininspektören
måste nämligen i mycket stor omfattning befinna sig på resor för att
besöka arbetsställen av olika slag, överlägga med maskintillverkare och -försäljare
i skilda delar av landet samt rådgöra med yrkesinspektörerna och
andra befattningshavare vid yrkesinspektionen. På grund härav torde hans
resekostnader få beräknas till omkring 3 500 kronor för år. Med hänsyn till
vad nu anförts ävensom till den ovan angivna belastningssiffran borde anslagsposten
till reseersättningar höjas från nuvarande belopp, 13 000 kronor,
till åtminstone 21 000 kronor.
Utgifterna för bränsle, lyse och vatten hava under budgetåret 1942/43 uppgått
till omkring 31 700 kronor, medan under samma tid för övriga expenser
utgivits i lunt tal 190 000 kronor. Anstalten framhåller, att den jämförelsevis
låga utgiftssiffran för bränsle m. m. hade sin grund i den blida väderleken
under föregående vinter och föreslår för den skull, att dessa även för nästa
budgetår beräknas till 35 000 kronor. Beträffande utgifterna till övriga expenser
anför anstalten, bland annat, alt man — främst såsom följd av den
alltjämt fortgående ökningen i anstaltens verksamhet — hade att räkna med
avsevärt stigande utgifter för skrivmaterialier, papper oell blankettryck m. m.
ävensom att stort behov förelåge att ersätta förslitna skriv- och räknemaskiner
med nya sådana, varför en höjning av kostnaderna för inköp och
underhåll av inventarier vore att förutse. Anstalten har därför ansett det
för övriga expenser erforderliga beloppet böra uppskattas till 201 000 kronor.
För expenser bär sålunda sammanlagt beräknats ett belopp av 236 000
kronor.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departementschefen.
För publikationst ryck hava under budgetåret 1942/43 åtgått i runt
tal 15 000 kronor. Anstalten anför, att i denna siffra inginge halvårskostnaderna
för tryckning av yrkesinspektörernas rapporter angående mera beaktansvärda
olycksfall och olyckstillbud, vilka rapporter tidigare tryckts genom
anstaltens försorg men vilka från och med ingången av år 1943 publicerades
av tidskriften Arbetarskyddet. På grund av den vidtagna förändringen
behövde utgifterna för publikationstryck icke för nästa budgetår beräknas
till högre belopp än 13 000 kronor.
Medelsbehovet för övriga utgifter uppskattar anstalten till oförändrat
belopp eller alltså till 8 000 kronor.
I särskilda uppbördsmedel hava influtit under budgetåret 1941/
42 9 123 kronor men under budgetåret 1942/43 allenast 2 607 kronor. Minskningen
berodde — anför anstalten — till största delen därpå att prenumerationsavgifterna
för den publikation, som innehölle nyssnämnda rapporter, vilka
avgifter erlades under första hälften av varje kalenderår, från och med
budgetåret 1942/43 bortfallit. Anstalten anser, att de inflytande uppbördsmedlen
för nästa budgetår blott böra beräknas till 2 500 kronor.
I enlighet härmed har anstalten uppskattat det sammanlagda medelsbehovet
för nästa budgetår till (26 000 + 21 000 + 236 000 + 13 000 + 8 000 —
2 500) 301 500 kronor.
I likhet med riksförsäkringsanstalten anser jag en höjning av posten till
sjukvård m. m. påkallad. Posten torde dock icke behöva uppskattas
till högre belopp än 23 000 kronor.
Med hänsyn till de resekostnader, med vilka äro att räkna vid bifall till
vad jag i det föregående föreslagit rörande anställande av ny personal för
granskning av arbetsgivarnas löneuppgifter ävensom för kontroll rörande tillverkning
och försäljning av maskiner, lärer vidare en höjning av posten till
reseersättningar vara nödvändig. Posten synes lämpligen kunna upptagas
till 18 000 kronor.
I likhet med anstalten anser jag, att utgifterna för bränsle, lyse och vatten
böra även för nästa budgetår uppskattas till 35 000 kronor. Kostnaderna för
övriga expenser uppskattar jag med ledning av den senaste belastningssiffran
till 195 000 kronor. Hela medelsbehovet för expenser skulle enligt
denna beräkning bliva 230 000 kronor.
Posten publikationstryck torde — på sätt anstalten föreslagit
— kunna nedsättas till 13 000 kronor.
Då under budgetåret 1942/43 för övriga utgifter blott åtgått omkring
7 000 kronor, synes denna post nu kunna reduceras från 8 000 kronor till
7 000 kronor.
De inflytande uppbörd sm edlén synas mig kunna uppskattas till
4 000 kronor.
Anstaltens omkostnader torde alltså kunna beräknas i enlighet med följande
sammanställning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 225.
37
Utgifter.
1. Sjukvård m. m., förslagsvis.......................... kronor 23 000
2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 18 000
3. Expenser, förslagsvis .............................. » 230 000
4. Publikationstryck, förslagsvis........................ » 13 000
5. Övriga utgifter (omkostnader för förvaltningen av riksför
säkringsanstaltens
fonder), förslagsvis .............. » 7 000
Summa kronor 291 000
Särskilda uppbördsmedel.
Inkomst av försålda publikationer samt ersättning för rättegångskostnader
..................................... kronor 4 000
Nettoutgift kronor 287 000
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
alt till Riksförsäkringsanstalten: Omkostnader för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 287 000
3:o) Överskridande av viss anslagspost i gällande avlöningsstat för riksförsäkringsanstalten.
Såsom framgår av det föregående har i den av Kungl.
Maj:t den 30 juni 1943 fastställda avlöningsstaten för riksförsäkringsanstalten
upptagits bland annat en anslagspost till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal å 1 230 000 kronor.
I skrivelse den 28 februari 1944 har riksförsäkringsanstalten meddelat,
att för innevarande budgetår erfordrades en förstärkning av sagda anslagspost.
Anstalten erinrar till en början, hurusom anstalten i sin skrivelse den 20
augusti 1942 angående avlöningsanslag för budgetåret 1943/44 påvisat den
väsentliga ökning i anstaltens arbetsbörda, som inträtt sedan år 1940, samt
framhåller, att denna stegring sedermera fortgått i en omfattning, vilken
icke kunnat förutses. Till belysande härav lämnar anstalten vissa statistiska
uppgifter i huvudsak sammanfallande med dem, för vilka förut redogjorts
vid behandlingen av frågan örn avlöningsanslag till anstalten för nästa budgetår.
Bland annat påpekar anstalten, att genom förordningen den 21 april
1943 (nr 183) örn ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen
under fullgörande av tjänsteplikt, tillkommit ett stort antal ärenden,
som föranlett avsevärt arbete. Oaktat anstalten vidtagit olika åtgärder i personalbesparande
syfte hade — anför anstalten vidare — till följd av den
starka stegringen av anstaltens verksamhet en utökning av personalen icke
kunnat undvikas. Den föreslagna förstärkningen avsåge emellertid väsentligen
tillfälliga befattningshavare.
Riksförsäkringsanstalten framlägger härefter följande beräkningar rörande
utgifterna under ifrågavarande anslagspost för tiden t juli 1943—30 juni
1944. därvid anstalten uttalar sig i huvudsak sålunda.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
Departements,
ckefei .
Belastningen å anslagsposten hade under tiden 1 juli 1943—31 januari
1944 uppgått till 748 713 kronor. Kostnaden för månad räknat för nu ifrågavarande
slag av avlöningar utgjorde för närvarande omkring 110 000
kronor. Förutsatt att denna kostnad icke komme att undergå någon nämnvärd
förändring under återstoden av innevarande budgetår, skulle den totala
kostnaden för avlöningar till icke-ordinarie personal komma att belöpa
sig till (748 713 + 5 X 110 000) 1 298 713 kronor eller i runt tal 1 299 000
kronor. Då för ändamålet anvisats 1 230 000 kronor, skulle således ett behov
av ökat anslag av omkring 69 000 kronor komma att uppstå.
Emellertid vore en viss kostnadsökning i förhållande till senaste månadsutgiftema
att vänta. Uppflyttningar i löneklass från och med nästkommande
kvartal kunde sålunda antagas draga en kostnad av närmare 1 000 kronor.
Under februari månad 1944 företagna nyanställningar måste vidare beräknas
medföra en utgiftsökning av omkring 13 000 kronor för tiden till
och med den 30 juni 1944. Då det visat sig, att behovet av personal alltjämt
icke vore tillfredsställande tillgodosett, såge anstalten sig nödsakad
att inom den närmaste tiden ytterligare förstärka personalen å bland annat
första och tredje skaderegleringsbyråerna. Kostnaden härför torde för återstoden
av budgetåret komma att utgöra omkring 15 000 kronor. Såvitt anstalten
nu kunde bedöma, komme ett betydande övertidsarbete att bliva
erforderligt, örn anstalten inom föreskriven tid skulle kunna medhinna debiteringen
av premier för de mindre arbetsgivarna. Med hänsyn därtill torde
ett belopp av förslagsvis 3 000 kronor få beräknas för eventuella övertidsersättningar.
Slutligen tillkomme omkring 12 000 kronor för avlöningar
till erforderliga semestervikarier.
De sammanlagda kostnaderna under löpande budgetår för ifrågavarande
slag av avlöningar hava alltså av anstalten uppskattats till (1 299 000 + 1 000
— 13 000 + 15 000 + 3 000 + 12 000) 1 343 000 kronor, vilket belopp anstalten
med hänsyn till behovet av medel för oförutsedda utgifter ansett böra
höjas till 1 355 000 kronor. Anstalten har därför hemställt om medgivande
personal med (1 355 000 — 1 230 000) 125 000 kronor.
Den betydande ökning som under den senaste tiden inträtt i riksförsäkringsanstaltens
arbetsbörda, har, såsom framgår av anstaltens framställning, nödgat
anstalten att förstärka sin icke-ordinarie personal, främst genom anställanatt
för innevarande budgetår överskrida anslagsposten till övrig icke-ordinarie
de av nya tillfälliga befattningshavare. Väsentligen på grund härav torde det
bliva nödvändigt att för innevarande budgetår medgiva ett överskridande av
anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Det belopp,
varmed överskridande behöver ske, synes böra uppskattas till 115 000 kronor.
Jag får därför tillstyrka, att riksdagens medgivande inhämtas till att
den ifrågavarande posten får överskridas med högst sistnämnda belopp.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva
att den i avlöningsstaten för riksförsäkringsanstalten upptagna
anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal må för budgetåret 1943/44 överskridas med högst
115 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 225.
39
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda under punkterna l:o)—3:o) med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Maj :t Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Stig Wernstedt.