Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
1
Nr 220.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa byggnadsfrågor
berörande staden mellan broarna samt
Riddarholmen i Stockholm m. m.; given Stockholms
slott den 3 mars 1944.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Gustaf Andersson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 3 mars 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.
Mellan Kungl. Majit och kronan samt Stockholms stad träffades den 8 november
1940 ett avtal rörande vissa markfrågor i Stockholm m. m. (1940 års
markavtal). Avtalet reglerar — jämte annat, varom nu ej är fråga — vissa
fastighetsöverlåtelser mellan kronan och staden dels å västra delen av Riddarholmen,
dels ock i staden mellan broarna och å Kungsholmen.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 220.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 220-
Avtalet är i här avsedda delar — med iakttagande av de jämkningar beträffande
tidpunkter för vissa överlåtelser m. m., om vilka överenskommelse
efter avtalets ingående träffats mellan parterna och som angivits i Kungl.
Maj:ts beslut den 19 december 1941 — av i huvudsak följande innebörd (jfr
proposition 1940:234 med därvid fogade bilagor Pl. IV och VI).
Staden har å västra delen av Riddarholmen till kronan överlåtit
äganderätten till tomten nr 2 i kvarteret Västertorn (stadens auktionsverk och
arkiv) och tomten nr 2 i kvarteret Kidskär (det s. k. västra gymnasiehuset)
samt till kronan avstått den rätt staden kunde äga till tomten nr 1 i kvarteret
Kidskär (det s. k. östra gymnasiehuset). Fastigheterna i kvarteret Kidskär
hava av kronan tillträtts den 1 januari 1943. Fastigheten i kvarteret Västertorn
skall tillträdas samtidigt med att kronan, enligt vad i det följande sägs,
lämnar staden tillträde till fastigheterna nr 3 och 4 i kvarteret Glasbruket.
I anledning av uppgörelsen i förevarande del har i mellanvarandet mellan
kontrahenterna tillgodoräknats staden en mellangift av 1 445 000 kronor.
I staden mellan broarna har staden med äganderätt till kronan
överlåtit dels ett mellan Myntgatan, Salviigränd, Västerlånggatan, Storkyrkobrinken
och Riddarhustorget beläget område, bestående av följande fastigheter,
nämligen tomterna nr 1, 2, 4 och 5 samt del av tomten nr 6 i kvarteret
Minotaurus, tomterna nr 2, 3, 4, 5.6, 7 och 8 samt del av tomten nr 1.9
i kvarteret Nessus, tomterna nr 4, 5, 6, 7, 8 och 9 samt delar av tomterna nr 3
och 11 i kvarteren Lychaon, tomten nr 4 samt del av tomten nr 2.7 i kvarteret
Cephalus ävensom delar av de mellanliggande gränderna Stenbastugränden,
Kolmätargränden och Klockgjutargränden, dels ock tomten nr 1 i kvarteret
Nemesis (Gamla rådhuset).
Kronan har å sin sida på Kungsholmen överlåtit till staden äganderätten
till fastigheterna nr 3 och 4 i kvarteret Glasbruket (karolinska institutet).
Fastigheterna i kvarteret Glasbruket skola av staden tillträdas den 1 juli
1946, där ej kronan före den 1 juli 1944 givit staden besked att kronan
önskar viss senare dag för avträdandet, dock att staden i varje fall äger tillträda
fastigheterna senast den 1 juli 1948. Fastigheten i kvarteret Nemesis
tillträdes av kronan ett år efter det fastigheterna i kvarteret Glasbruket blivit
av kronan till staden avträdda, alltså senast den 1 juli 1949. Fastigheterna i
kvarteren Minotaurus, Nessus, Lychaon och Cephalus jämte mellanliggande
ga tumark hava av kronan tillträtts den 1 oktober 1942.
I anledning av den här berörda uppgörelsen beträffande fastigheter i staden
mellan broarna och å Kungsholmen har enligt avtalet i mellanvarandet
mellan kontrahenterna tillgodoräknats staden ett belopp av 2 650 000 kronor,
varav 900 000 kronor såsom köpeskilling för fastigheten i kvarteret Nemesis
samt 1 750 000 kronor såsom vederlag för övriga nyssnämnda överlåtelser i
staden mellan broarna. Å andra sidan har ett belopp av 4 503 820 kronor
tillgodoförts kronan såsom köpeskilling för fastigheterna i kvarteret Glasbruket.
Vid avtalets ingående har förutsatts, att följande byggnader skulle såsom
Kungl. Maj.ts proposition nr 220-
3
kulturhistoriskt värdefulla för framtiden bibehållas, nämligen arkivbyggnaden
och tornbyggnaden å tomten nr 2 i kvarteret Västertorn, gymnasiehuset
å tomten nr 1 i kvarteret Kidskär samt gamla rådhuset å tomten nr 1 i kvarteret
Nemesis.
Enligt bestämmelse i avtalet skulle detsamma icke vara för kontrahenterna
bindande förrän stadsplaneändring beträffande kvarteren Aglaurus, Minotaurus,
Nessus, Lychaon och Cephalus av Kungl. Majit fastställts i huvudsaklig
överensstämmelse med vid avtalet fogad karta (Pl. VI). Beslut örn
fastställelse av dylik stadsplan har av Kungl. Majit meddelats den 30 juni
1942.
Till grund för det träffade markavtalet låg ett förslag till uppgörelse, som
upprättats av en enligt Kungl. Majits beslut den 31 mars 1939 tillsatt, för
staten och Stockholms stad gemensam kommission (den s. k. 1939 års markkömmission)
och av kommissionen framlagts i betänkande den 16 mars 1940.1
Till stöd för uppgörelsen i här förevarande delar åberopades av markkommissionen
å ena sidan kronans intresse att för statliga byggnadsändamål förvärva
mark i kanslihusets omedelbara närhet och å andra sidan stadens intresse
att förvärva fastigheterna i kvarteret Glasbruket, vilkas närhet till stadshuset
gjorde dem lämpliga till plats för en kommunal byggnad.
I fråga om sättet för utnyttjande i kronans hand av markområdet mellan
Myntgatan, Salviigränd, Västerlånggatan, Storkyrkobrinken och Riddarhustorget
byggde markkommissionen på det förslag till stadsplanereglering, som
enligt vad förut nämnts fanns fogat vid kommissionens avtalsförslag och som
sedermera i huvudsak antagits och fastställts. Detta förslag innebar, att
Myntgatans bredd skulle ökas till omkring 33 meter samt att kvarteret Aglaurus
(brandkontorets byggnad) skulle delvis avskäras och delvis utvidgas, varigenom
kvarteret skulle få formen av en långsträckt rektangel, bildande en
trafikdelare i Myntgatan. Genom Myntgatans breddning skulle tomtmarken
i kvarteren Minotaurus, Nessus, Lychaon och Cephalus till omfattningen avsevärt
minskas. Å den nya triangulära tomt, som enligt förslaget skulle bildas,
skulle enligt ett uppgjort skissförslag kunna uppföras en byggnad till en
höjd av i stort sett fyra våningar jämte en indragen våning. Det förutsattes
i markkommissionens betänkande, att befintliga byggnader å området skalle
rivas och ersättas av en dylik nybyggnad.
Genom beslut vid skilda tillfällen har Kungl. Majit meddelat byggnadsstyrelsen
uppdrag att verkställa utredning bland annat rörande användningen
av de markområden och byggnader, som genom 1940 års markavtal kommit
i kronans ägo. Sålunda har Kungl. Majit den 21 november 1941 bemyndigat
styrelsen att av sjätte huvudtitelns reservationsanslag till utredningar rörande
tillämnade byggnadsföretag taga i anspråk visst belopp för utredning rörande
den framlida användningen av området mellan Myntgatan, Salviigränd, Väs
1
Kommissionen bestod av överståthållaren T. Nothin, ordförande, samt generaldirektören H.
Leo och riksgäldsfullmäktigen A. Råstock såsom representanter för staten ävensom stadsfullmäktiges
dåvarande ordförande redaktören F. Ström och förste vice ordförande överdirektören V.
Hernlund såsom delegerade förstaden.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
terlånggatan, Storkyrkobrinken och Riddarhustorget. Den 10 juli 1942 har
Kungl. Majit uppdragit åt styrelsen att verkställa en allsidig utredning angående
<^en framtida användningen av kronans fastigheter å Riddarholmen och
angränsande delar av stadsdelen staden mellan broarna i Stockholm. I nära
samband härmed stå en del andra av Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen vid
skilda tidpunkter meddelade utredningsuppdrag, nämligen ett den 27 februari
1942 givet uppdrag beträffande förnyad utredning örn beredande av nya
lokaler åt domänstyrelsen jämte därmed sammanhängande frågor samt vissa
i det följande omförmälda utredningsuppdrag beträffande lokaler för högsta
domstolen.
I en till Kungl. Majit ställd skrift den 6 december 1943 har föreningen
Kolmåtargrånd — vilken utgör en år 1942 bildad sammanslutning av invånare
i kvarteren Minotaurus, Nessus, Lychaon och Cephalus — anhållit, att
i avvaktan på slutförandet av den utredning, varmed byggnadsstyrelsen vore
sysselsatt, en undersökning måtte igångsättas rörande möjligheterna att åt
Kungl. Maj :ts kansli bereda plats för erforderliga nybyggnader å det område
vid Myntgatan mitt emot kanslihuset, som redan frilagts genom tidigare
skedd rivning av byggnaderna därstädes. Föreningen anför, att möjligheter därigenom
skulle skapas att bibehålla den del av gamla staden, bestående av
de ännu icke nedrivna delarna av ifrågavarande kvarter, som varit avsedd
till plats för nybyggnad för statliga ämbetslokaler, i den form den nu hade,
varigenom ett kulturellt och historiskt värdefullt parti av gamla Stockholm
skulle kunna bibehållas och genom en framtida sanering återupprättas ur det
nuvarande förfallet. Vid föreningens framställning har fogats ett uttalande,
beslutat vid ett av föreningen anordnat opinionsmöte.
Genom remissbeslut den 9 december 1943 har föreningens skrift överlämnats
till byggnadsstyrelsen för att tagas i övervägande vid fullgörande av det
uppdrag, som genom förenämnda beslut den 10 juli 1942 lämnats styrelsen i
fråga om utredning rörande den framtida användningen av kronans fastigheter
å Riddarholmen och angränsande delar av staden mellan broarna.
Till fullgörande av de lämnade uppdragen har byggnadsstyrelsen i tre särskilda
skrivelser den 19 februari 1944 framlagt utredning och förslag i vissa
här förevarande byggnadsfrågor. En av skrivelserna innefattar förslag rörande
den framtida användningen av området inom kvarteren Minotaurus,
Nessus, Lychaon och Cephalus och går ut på, att å detta område skulle, med
utnyttjande i stor utsträckning av befintliga äldre byggnader, anordnas ett
byggnadskomplex avsett att användas såsom annex till det nuvarande kanslihuset
och disponeras bland annat för försvars- och finansdepartementen. I
en annan skrivelse framlägges förslag örn anordnande av lokaler för socialstyrelsen
i de byggnader inom kvarteret Mercurius, som för närvarande disponeras
av försvarsdepartementet men vilka skulle frigöras genom departementets
inflyttning i kanslihusannexet. Den tredje skrivelsen slutligen innehåller
förslag om anordnande av lokaler för högsta domstolen, Svea hovrätt
och kammarkollegiet jämte därmed sammanhängande spörsmål.
Kungl. Majlis proposition nr 220-
5
Jag anhåller nu att till behandling få upptaga de av byggnadsstyrelsen sålunda
framlagda förslagen och redogör därvid till en början för förslaget
beträffande användningen av området i kvarteren Minotaurus, Nessus,
Lychaon och Cephalus.
Anordnande å området mellan Myntgatan, Salviigränd, Yästerlånggatan
Storkyrkobrinken och Riddarhustorget av en annexbyggnad till
kanslihuset.
Stadsplan ock markfrågor m. m.
Det område inom förevarande kvarter, som kronan genom 1940 års markavtal
förvärvat, har en areal av omkring 2 360 kvadratmeter och har vid av
1939 års markkommission föranstaltad värdering åsatts ett värde av 1 750 000
kronor. I kalkylerna till värderingen togs hänsyn till uppskattade kostnader
för rivning av befintliga byggnader och för uppförande av ny byggnad.
Det till grund för markavtalet liggande stadsplaneförslaget innebär, såsom
förut nämnts, att Myntgatans bredd skulle ökas till omkring 33 meter samt
att kvarteret Aglaurus skulle få formen av en långsträckt rektangel, bildande
en trafikdelare i Myntgatan. Byggnadsstyrelsen förklarar sig nu hava
under den verkställda utredningen funnit, att en förändring av denna stadsplan
i syfte att väsentligt utöka kvartersmarkens yta och i stället minska
Myntgatans bredd skulle innebära avsevärt förbättrade möjligheter för områdets
utnyttjande, utan att trafikens krav på nödig gatubredd därför behövde
åsidosättas. Härom anför styrelsen.
Med skrivelse den 3 september 1943 till Stockholms stadskollegium har
styrelsen efter tidigare förda förhandlingar med representanter för staden
översänt inom styrelsen upprättade preliminära förslag till områdets bebyggande
och därvid hemställt, att kollegiet ville snarast möjligt låta i samråd
med styrelsen utarbeta förslag till ändrad stadsplan för ifrågavarande område
i huvudsaklig överensstämmelse med av styrelsen angivna riktlinjer.
Dessa inneburo, att Myntgatan skulle givas en bredd av 17,5 meter, varigenom
kvartersmarken skulle väsentligt utökas, samt att kvarteret Aglaurus
skulle bibehållas oförändrat enligt tidigare stadsplan. Förslag till ändrad
stadsplan har sedermera upprättats i huvudsaklig anslutning till vad styrelsen
sålunda föreslagit men har ännu icke blivit föremål för behandling i
Stockholms stadsfullmäktige. Byggnadsnämnden har emellertid för sin del
tillstyrkt förslaget allenast med den ändring att Myntgatan skulle givas en
bredd av 18,5 meter, och enligt vad byggnadsstyrelsen erfarit torde utsikt
förefinnas att förslaget kommer att av fullmäktige antagas.
Med hänsyn till de förändrade markförhållanden, som förevarande stadsplaneändring
skulle medföra, kunde, fortsätter byggnadsstyrelsen, en revidering
av markavtalet i denna del möjligen sedermera bliva erforderlig, i det
att en del av den enligt gällande stadsplan i Myntgatan ingående gatumarken
skulle förändras till kvartersmark. Ytinnehållet av den sålunda avsedda
marken, som i enlighet med 1940 års markavtal äges av staden, utgör omkring
950 kvadratmeter. En mindre del av den i gällande stadsplan ingåen
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 220-
de, kronan tillhöriga kvartersmarken utefter Storkyrkobrinken och Riddarhustorget
skulle i stället förvandlas till gatumark och införlivas med nyssnämnda
gatuområden. Denna senare markareal utgör omkring 50 kvadratmeter.
Den mark, som sålunda skulle av staden avstås och överföras i kronans
ägo, utgör därför omkring 900 kvadratmeter.
Genom den förändrade stadsplanen skulle emellertid i det nya kvarterets
inre bildas en öppen gård, vars yta ävenledes skulle utgöra omkring 900 kvadratmeter.
Byggnadsstyrelsen anser det av skäl, som i det följande närmare
utvecklas, lämpligt att åt denna gård gives karaktären av en under vissa förutsättningar
för allmänheten tillgänglig plats. Dess värde för denna del av
Gamla staden torde under sådana förhållanden enligt styrelsens mening få anses
väl uppväga värdet av den areal, varmed Myntgatan enligt vad nyss framhållits
skulle minskas. Förutsättningar hava sålunda synts styrelsen föreligga
för underhandlingar med staden i syfte att någon särskild kostnad för
kronan i detta sammanhang icke skulle behöva uppstå.
Nu föreliggande förslag till ändrad stadsplan ansluter sig till ett förslag
till nybyggnad inom området, vilket på styrelsens uppdrag utarbetats av arkitekten
A. von Schmalensee och vilket närmare åskådliggjorts å 14 ritningar,
vilka bilagts styrelsens förslag. Stadsplaneförslaget samt vissa av ritningarna
torde få i avtryck fogas till dagens statsrådsprotokoll.
Beträffande frågan om förvärv av vissa inom förevarande område belägna
fastigheter, vilka icke äro i kronans ägo, anför byggnadsstyrelsen följande.
Inom det nya kvarter, som enligt stadsplaneförslaget skulle bildas, äger
kronan genom 1940 års markavtal all mark med undantag av fastigheterna
nr 3 och 6 samt 5 inom kvarteret Cephalus ävensom fastigheten nr 3 inom
kvarteret Minotaurus, vilka ägas av enskilda personer. Byggnadsstyrelsen anser
det med hänsyn till den föreslagna nybyggnadens ändamålsenliga utformning
nödvändigt, att staten kan förfoga över fastigheterna nr 3 och 6
inom kvarteret Cephalus samt fastigheten nr 3 inom kvarteret Minotaurus.
Fastigheten nr 5 inom kvarteret Cephalus beröres icke på sådant sätt av nybyggnadsförslaget,
att ett förvärv av densamma kan anses erforderligt.
Vid de förhandlingar, som från byggnadsstyrelsens sida förts med ägarna
till fastigheten Cephalus nr 3 och 6, har någon överenskommelse ej kunnat
nås. Enligt gällande stadsplan utgöres emellertid en stor del av fastighetens
tomtareal av gatumark, varför Stockholms stad enligt 21 § i stadsplanelagen
äger rätt att inlösa densamma. Styrelsen har på grund härav hos Stockholms
stad anhållit om meddelande beträffande stadens inställning till frågan örn
fastighetens överförande genom expropriation i kronans ägo. Då det kan
förutsättas, att något hinder mot ett expropriationsförfarande icke kommer
att föreligga, torde byggnadsstyrelsen få anledning att sedermera göra framställning
om rätt att expropriera fastigheten ifråga. Det värde, som kan komma
att vid expropriation åsättas fastigheten, kan icke nu närmare angivas.
Man torde emellertid böra räkna med att detsamma icke kan komma att
understiga taxeringsvärdet, 250 000 kronor.
Beträffande fastigheten Minotaurus nr 3 har byggnadsstyrelsen fört förhandlingar
rörande ett förvärv av densamma, men dessa förhandlingar hava
icke lett till resultat, varför även denna fastighet förutsättes bliva föremål för
expropriation. Fastighetens taxeringsvärde är 110 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 220- <
Principerna för byggnadsförslag^* utformning.
Bevarande av äldre bebyggelse.
Byggnadsstyrelsen framhåller, att det nu till bebyggelse föreslagna området
ur kulturhistorisk synpunkt erbjuder stort intresse. Stadsplanen, som torde
hava fått sin karakteristiska utformning redan under 1300-talet, innebär
ett typiskt exempel på stadens utveckling utanför den äldsta stadskärnan ( inom
Väster- och österlånggatorna). Sedan stora delar av kvartersbebvggelsen
närmast Myntgatan under åren 1930—1932 nedrivits, har emellertid, yttrar
styrelsen, området förlorat mycket av sin egenart. Återstående delar av Stenbastugränd,
Kolmätargränd och Klockgjutargränd giva dock ännu ett gott
begrepp om den karakteristiska stadsbildningen.
Husen utmed Västerlånggatan, Storkyrkobrinken och Salviigränd hava under
tidernas lopp undergått upprepade förändringar och återspegla därigenom
stadens olika byggnadsskeden. Ur arkitektonisk synpunkt är hörnhuset
mot Storkyrkobrinken och Västerlånggatan (kvarteret Minotaurus nr 1 >
det märkligaste med ett vackert trapphus från omkring 1670, rikt dekorerade
tak från slutet av 1600-talet och förra hälften av 1700-talet samt panelverk
och dörrar från 1700-talets slut. Hotell Östergötland, kvarteret Cephalus nr 5,
är känt för sin av Louis Masreliez 1793 inredda rumssvit. Byggnaderna mot
gränderna hava i långt mindre grad än de förutnämnda undergått förändringar.
Underhållet har här i hög grad eftersatts, och bebyggelsen är starkt
förfallen. Inom denna del av området finnas medeltida lämningar av historiskt
värde.
Det nu framlagda förslaget till bebyggelse av ifrågavarande område innebär,
fortsätter byggnadsstyrelsen, ett försök att i viss utsträckning bevara
såväl nu nämnda som övriga befintliga byggnader utmed Storkyrkobrinken.
Västerlånggatan och Salviigränd, vilka skulle anslutas till nybyggnader utefter
Riddarhustorget och Myntgatan. Komplexets inre har utformats i anslutning
till en cirkelrund huvudgård och en mindre fyrsidig gård inom den
närmast Riddarhustorget belägna byggnadsdelen.
Ur rent praktisk synpunkt innebär, framhåller styrelsen, den valda planlösningen
beaktansvärda fördelar. Gården giver med sin storlek och form
en god och jämn belysning åt kring densamma grupperade lokaler. Den ringformade
huvudkorridoren möjliggör en smidig anpassning till de varierande
golvhöjderna i de befintliga husen. Huvudentrén till komplexet föreslås förlagd
mot Riddarhustorget. I samband med denna entré anordnas på vardera
sidan en huvudtrappa med hiss. över den mindre gården vid huvudentrén
får man dessutom förbindelse med den mot stora gården löpande portiken.
Det torde enligt byggnadsstyrelsen kunna förutsättas, att byggnadskomplexets
användning för olika ändamål kommer att medföra en sådan uppdelning av
våningsplanerna, att förutom huvudentrén även andra entréer komma att
erfordras. Dessa böra enligt styrelsen lämpligen förläggas till gårdsportiken.
som därigenom kommer att utgöra en täckt förbindelse från huvudentrén.
För avgörande av frågan, i vilken utsträckning de gamla husen inom området
lämpligen böra bibehållas, tarvas enligt byggnadsstyrelsen en närmare
teknisk undersökning, som styrelsen avsett att företaga i samband med ut
-
8
Kungl. Majlis proposition nr 220-
arbetande av de slutgiltiga ritningarna till komplexet. Av kulturhistoriska
skäl böra, yttrar styrelsen, självfallet husen å tomterna nr 5 i kvarteret Cephalus
och nr 1 i kvarteret Minotaurus bibehållas. Även bevarandet av övriga
äldre byggnader utefter de omgivande gatorna måste emellertid betraktas
såsom ett önskemål såväl ur kulturhistorisk synpunkt som med hänsyn
till stadsbilden, som är i hög grad beroende av den nuvarande uppdelningen
i mindre husenheter och dessas goda skala. I den mån de gamla
husen bibehållas, anser styrelsen dessas bottenvåningar böra, såsom nu är
fallet, användas för butiksändamål. Dels sakna dessa lågt liggande lokaler
tillräcklig belysning för att med fördel kunna användas till tjänsterum, dels
fylla butikslokalerna otvivelaktigt ett behov. Ej heller bör man, framhåller
styrelsen, förbise den ökade trevnad, som ett bibehållande av butikerna med
deras inslag av liv och rörelse innebär. De befintliga husens övre våningar
äro däremot tänkta att utnyttjas såsom tjänsterum.
I samband med att de befintliga husen utefter Västerlånggatan bevaras,
komma också enligt styrelsens förslag vissa delar av de tre gränderna med
dessas välvda portaler att kunna bibehållas.
Genom gränderna och genom portöppningarna mot Riddarhustorget och
Myntgatan skulle den runda gården få sammanhang med omgivande gatuleder.
En viss gångtrafik komme att söka sig fram över gården, som i viss
mån finge karaktären av en allmän plats, ett torg eller en plantering. Dess
uppgift blir härigenom, framhåller byggnadsstyrelsen, icke enbart att utgöra
en ljusgård för ämbetsbyggnaden — såsom fallet är med gårdarna i det nuvarande
kanslihuset — utan den får dessutom en naturlig funktion i stadslivet
till fördel för trevnaden inom stadsområdet.
I arkitektoniskt avseende kommer, yttrar byggnadsstyrelsen, byggnadskomplexet
att inordna sig i den gamla stadsmiljön. Härtill bidrager givetvis,
att befintliga äldre byggnader kunnat i stor utsträckning utnyttjas och bevaras.
Även åt de utmed Riddarhustorget och Myntgatan tillkommande nybyggnaderna
skall enligt förslaget givas en så vitt möjligt till de lokala förhållandena
anpassad skala och utformning. Arkitektonisk monumentalitet,
som måhända eljest skulle ansetts böra krävas av en alltigenom ny byggnad
för ifrågavarande ändamål, har sålunda icke eftersträvats. Det har däremot
synts styrelsen naturligt att i stället giva åt byggnadens »inre fasad» den
arkitektoniska bredd och värdighet, som en rymlig, regelbundet utformad
gård eller torgplats medgiver. Denna synpunkt har vid sidan av nyss anförda
praktiska hänsyn enligt styrelsens mening kraftigt talat för tillämpningen
av den föreslagna runda gårdsformen.
Byggnadsstyrelsen omnämner i detta sammanhang, att styrelsen från riksantikvarieämbetet
inhämtat yttrande över det uppgjorda byggnadsförsiaget.
Vid avgivande av detta yttrande har riksantikvarien jämväl haft tillgänglig
den av föreningen Kolmätargränd gjorda framställningen ävensom ett av föreningen
sedermera ingivet ritningsförslag, avseende uppförande av en ämbetsbyggnad
enbart å de frilagda delarna av de ifrågavarande kvarteren samt
bibehållande och sanering av återstående kvartersdelar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 220-
9
Riksantikvarieämbetets yttrande är av följande innehåll.
Ifrågavarande kvarter i Gamla staden rymma byggnader av mycket
stort intresse, bl. a. flera boningshus från 1600-talet med värdefull arkitektur
och inredning, såsom trapphus med valv och smidesräcken, rumsinredningar
med panelverk och rikt skulpterade tak. Kanske än märkligare är den svit
av medeltidshus, som omger de olika gränderna från Västerlånggatan ned
mot Myntgatan. Det är emellertid icke här fråga örn boningshus utan om
magasinsbyggnader av samma art som de berömda trappgavelshusen i Visby,
ehuru här byggda av tegel i stället för av kalksten. På flera ställen äro
trappgavlar bevarade, vilka med lätthet skulle kunna helt återställas. Fasaderna
mot gränderna ha i senare tid, då bostäder inreddes i dessa hus, genombrutits
med fönsterhål. Ursprungligen torde endast ha funnits gluggar
och hissportar i dessa grändfasader. Så gott som allt det, som är bevarat av
dessa medeltidshus, skulle vid ett genomförande av nu föreliggande förslag
rivas och förintas.
Den förlust, som härigenom skulle åsamkas det gamla Stockholm, ligger
dock ej blott, och ej ens främst, i försvinnandet av några enskilda enheter
av medeltida byggnader utan framför allt i spolierandet av den stadsbild,
som här genom restaurering skulle hava kunnat återställas. Dessa gränder
skulle nämligen i restaurerat skick ha erbjudit en sällsam helhetsbild med
släta murytor i rött, fogstruket tegel, här och där med en elegant utkragning
i fasadlivet, med krönande trappgavlar över de smala grändperspektiven och
med svarttjärade magasinsluckor, hissportar och hissbommar. Här ha en
gång från boningshusen utmed Västerlånggatan storborgarna byggt magasinslänga
efter magasinslänga ned mot den dåvarande strandlinjen med dess
bryggor och pålningar. Kvarteret har erbjudit en pittoreskt oregelbunden
bebyggelse, som nyckfullt ryckt ut mot strandlinjen. Denna bebyggelse skulle
kunnat återställas och hade varit väl värd uppoffringar, ty av allt att döma
gives icke på någon annan punkt av grändkvarteren mellan långgatorna och
den forna stranden en lika samlad och relativt väl bevarad medeltida byggnadssvit.
Vissa betydande svårigheter framträda dock vid ett mera ingående studium.
En god del av byggnaderna å nu ifrågavarande område hava tyvärr
för relativt kort tid sedan blivit bortrivna utan att de kulturhistoriska myndigheterna
haft möjlighet att inskrida häremot, och ett nybebyggande av de
gamla, ytterligt smala kvarteren kan knappast föreslås. Den redan företagna
rivningen har alltså här ur kulturhistorisk synpunkt på ett betänkligt sätt
skapat en falt accompli, som komplicerat problemet. Det torde icke heller på
detta område inom Gamla stadens bebyggelse vara tillfyllest med blott och
bart en sanering genom idrivande av vissa enstaka husenheter såsom varit
fallet i andra delar av staden mellan broarna. Stadsbildens krav bleve, såsom
framgår av till ämbetet från föreningen Kolmätargränd inlämnade förslagsritningar
i denna riktning, utan tvivel lidande på en dylik sanering, då en
tillfredsställande övergång mellan en rationell nybebyggelse utefter Myntgatan
och mot Riddarhustorget å de utrivna tomterna och de bevarade äldre,
oregelbundna och smala kvartersändarna erbjuder elt problem, som icke
torde vara lätt att tillfredsställande bemästra.
Därtill kommer, att 1600-talets magnifika bebyggelse och regelbundna
stadsplan kring Riddarhustorget ställa vissa krav på avslutningen av ifrågavarande
byggnadsområde mot denna sida. Det är emellertid icke en monumentalfasad,
som här kräves, utan en lagom stor byggnadsvolym, som bildar
en lämplig och vacker övergång mellan kvarlersbebyggelsen med dess smärre
husenheter å den ena sidan oell palatsen kring Riddarhustorget å den andra.
Denna nya byggnadsvolym skall samspela med kanslihusets enhetligt kvar
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 220-
tersmässigt danade byggnadsblock men även bilda en tillräckligt stadig flank
och utgångspunkt för det djupa perspektiv, som Storkyrkobrinken ger i form
av ett snitt in i den täta bebyggelsen.
Här erbjuda sig utan tvekan stora möjligheter för en utformning av ett
stycke stadsbild, vilken på samma gång som hänsyn och respekt visas de
gamla skönhetsvärdena fogar in nya, dock utan att allt för starkt hävda dessa
sistnämnda. Enligt ämbetets mening är det i högsta grad önskvärt, att ett ingående
studium ägnas detta viktiga och känsliga parti av staden, varvid särskild
uppmärksamhet bör ägnas möjligheterna att bevara såväl den gamla
bebyggelsen i allmänhet som den egenartade medellida delen därav.
Därest en sådan prövning på grund av omständigheter, vilkas vikt det
icke tillkommer ämbetet att bedöma, icke numera skulle vara möjlig, på
grund av att principbeslut redan vore fattat om ett stort byggnadsprojekts
omedelbara genomförande på detta område, måste ämbetet finna detta i hög
grad beklagligt. Fallets synnerliga vikt ur stadsbildens och ur kulturhistorisk
synpunkt borde vara tillräcklig för att motivera ett mindre summariskt förfarande.
Efter att här ovan hava framlagt och motiverat sin principiella inställning
till den här föreliggande, för huvudstaden synnerligen viktiga bebyggelsefrågan
är det emellertid ämbetets plikt att här nedan framlägga sina synpunkter
på det förslag, som nu är utarbetat och remitterat till ämbetet för
yttrande.
Till en början kan då konstateras, att den särskilt värdefulla medeltida
bebyggelsen inom området är så gott som helt offrad. Den kommer, därest
förslaget förverkligas, att praktiskt taget förintas. Det är på denna punkt
ämbetet finner anledning till bestämd gensaga. Med uttrycklig reservation
på denna viktiga punkt finner ämbetet emellertid förslaget i övrigt, sett från
de utgångspunkter, som uppställts för detsamma, i åtskilliga avseenden förtjänstfullt.
Detta gäller icke minst det synnerligen smidiga och skickliga sätt, varpå
äldre partier, som i förslaget verkligen bevarats, ha infogats i den nya helheten,
både i fråga örn byggnadens inre och beträffande dess fasader. Förslagsställarens
grepp att i stor utsträckning bevara de gamla gatufasaderna
har sin måhända största betydelse däri, att på delta sätt den gamla kvartersbebyggelsens
skala bevaras. Den nya byggnaden framträder icke utåt
såsom en jättevolym, vilken tränger sig in mellan radhusen å ena sidan och
palatsen vid torget med deras detaljrika modellering å den andra. Utformningen
mot Riddarhustorget innebär enligt ämbetets mening ett lyckligt
grepp, även om den definitiva fasadbildningen ännu ej föreligger, över vilken
ämbetet önskar få tillfälle yttra sig, när den föreligger utarbetad. Greppet
att icke placera en monumental och central ingång i denna fasad är enligt
ämbetets uppfattning väl motiverat. Det är icke önskvärt att här utbilda
en betonad mittpunkt och en stram axel. Förslaget tillvaratager på ett utmärkt
sätt de synpunkter, som ovan anlagts på byggnadsblockets förhållande
till Storkyrkobrinken och palatsen vid Riddarhustorget.
En vägande förtjänst hos förslaget är också den minskning av Myntgatans
bredd, som däri projekteras med ändring av nu gällande stadsplan. Beträffande
förslagets utformning må i övrigt framhållas den stora runda gården,
vilken i och för sig synes väl ansluta sig till de stadsplane- och byggnadsidéer,
vilka under 1600- och 1700-talet gjort sig gällande vid nydaningar i
Stockholm. Det synes emellertid ämbetet vid eventuellt utförande av förslaget
vara angeläget, att denna gård i möjligaste mån erhåller karaktären av
ett allmänt torg samt att passagerna in till detsamma åtminstone under dagen
hållas öppna för gångtrafik. Därigenom skulle den blockmässiga sluten
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 220-
11
het i den nya bebyggelsen, vilken så illa passar Gamla stadens stadsplan,
minskas och förslagets goda grepp att i bottenvåningen åtminstone delvis
behålla den gamla stadsplanen komma mera till sin rätt, med de smala grändbildningarna
bevarade närmast Västerlånggatan. Gränderna böra här bibehållas
med gatläggning på gammalt sätt samt med restaurerade fasadstycken.
Förlusten av medeltidshusen skulle på detta sätt bliva något mindre smärtsam.
I Västerlånggatan skulle grändbildningen med dess överbyggda slutpartier
göra sig gällande på samma sätt som nu, och det stora öppna rundtorget
skulle skymta som en ljus fond igenom grändportarna vid passage
Västerlånggatan framåt.
Riksantikvarieämbetets yttrande utmynnar i det omdömet, att förslaget sålunda
i flera avseenden äger mycket stora förtjänster just ur de synpunkter,
som enligt ämbetets mening oundgängligen måste läggas på bebyggelsen av
detta ovanligt känsliga stadsparti. Väsentliga punkter i förslaget äro ur ämbetets
synpunkt framför allt den vackra torggårdsbildningen och dess utmärkt
väl funna anslutning till det gamla stadsplanesystemet, räddandet av
Myntgatan såsom stadsbild, utformningen av avslutningen av kvarteret mot
Rådhustorget, behandlingen av fasaderna överhuvud taget samt icke minst
det sätt, varpå värdefulla interiörer bevarats och infogats i det nya byggnadskomplexet.
Mot förslaget anses däremot starkt tala spolierandet av den
medeltida stadsplanen med dess bebyggelse utefter gränderna och den egenartade
medeltida stadsbild, som här enligt ämbetets mening skulle kunna återuppstå.
Slutligen har riksantikvarieämbetet framhållit, hurusom det måste anses
vara ett oeftergivligt krav att, om Kungl. Majit skulle till utförande anbefalla
det föreliggande byggnadsförslaget, de kulturhistoriska synpunkterna därvid
bliva tillgodosedda genom ingående undersöknings- och avbildningsarbeten
inom området, innan byggnadsarbetet påbörjas. Även vid eventuella rivningsarbeten
och under sådana byggnadsetapper, som beröra gamla hus, bör enligt
ämbetets mening kulturhistorisk dagkontrollant närvara samt erhålla
tillfälle till ingående undersökningar och uppmätningar. Kostnaden för den
kulturhistoriska kontrollen föreslås inräknad i byggnadskostnaderna.
Disposition av lokalutrymmena.
Kostnadsberäkning.
Det totala ytinnehållet i den föreslagna annexbyggnaden till kanslihuset
utgör enligt vad byggnadsstyrelsen upplyser 6 243 kvadratmeter enligt följande
tablå. 9
Bottenvåningen ......... 1 trappa ............... 2 trappor............... 3 » ............... |
Tjänsterums-yta netto ........... 304 ........... 1400 ........... 1400 ........... 1335 |
Bruttoyta exkl. 444 2 050 2 050 1 985 |
4 » ............... |
........... 525 |
782 |
Bruttoyta inkl.
murverk och
trapphus
m2
646
2 480
2 480
2 413
1093
Summa 4 964
7 311
9 112
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 220-
Rums-yta netto |
Bruttoyta exkl. |
Bruttoyta inkl. |
|
trapphus m2 |
trapphus m2 |
||
Butiksytor m. m................... |
599 |
621 |
838 |
Lunchrestaurang 4 trappor.......... |
210 |
210 |
240 |
Arkivvåning 4 trappor.............. |
470 |
470 |
492 |
Sammanlagt |
6 243 |
8 612 |
10 682 |
Hörnhuset Västerlånggalan—Salviigränd med en rumsyta av cirka 620
kvadratmeter har härvid ej medräknats.
Härtill komma i de befintliga husen vissa källarlokaler. Dylika böra enligt
byggnadsstyrelsen anordnas även under de nya byggnaderna. Med hänsyn
till den rådande bristen på parkeringsplatser i trakten anser styrelsen ett
parkeringsgarage eventuellt böra anordnas i form av källare under den
runda gården, därest detta visar sig möjligt att genomföra.
Byggnadsstyrelsen berör i detta sammanhang det av föreningen Kolmätargränd
i förenämnda skrift framförda uppslaget om att åt Kungl. Maj:ts
kansli bereda lokaler genom en nybyggnad enbart å det mitt emot kanslihuset
belägna, redan frilagda området. Styrelsen omnämner, att föreningen efter
framställningens ingivande till styrelsen under hand överlämnat ett av
arkitekten A. Stark utarbetat förslag i sådant syfte, åskådliggjort å två ritningar
jämte beskrivning. Enligt detta förslag, som upptager en bredd av
endast 15 meter på Myntgatan, skulle de återstående delarna av de ifrågavarande
kvarteren saneras och i huvudsak bibehållas för sina nuvarande ändamål
— affärslokaler och bostäder — medan en föreslagen nybyggnad mot
Myntgatan och de befintliga byggnaderna mot Storkyrkobrinken skulle inredas
till ämbetslokaler för statens räkning.
En inom byggnadsstyrelsen verkställd undersökning har, fortsätter styrelsen,
givit vid handen att enligt det av föreningen förordade förslaget en sammanlagd
nettogolvyta tjänstelokaler av endast 2 930 kvadratmeter skulle erhållas.
Även örn härtill läggas de befintliga lokalutrymmena mot Västerlånggatan
och Salviigränd, som enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle utnyttjas
såsom tjänsterum, utgörande en nettoyta av 920 kvadratmeter, så skulle de
utrymmen, som på detta sätt kunna erhållas för statliga ändamål, vara alltför
begränsade för att de sedan länge inom statsförvaltningen diskuterade
och av styrelsen i det följande närmare belysta utrymmesbehoven skulle kunna
tillgodoses enligt föreningens förslag. Genom en breddning av Myntgatan
till det mått, 18,5 meter, som från stadens sida ansetts vara minimum, skulle
dessa utrymmen ytterligare reduceras. Med hänsyn till de av kronan i samband
med markavtalet havda kostnaderna för området finner styrelsen ett så
begränsat utnyttjande vara ur ekonomisk synpunkt mycket oförmånligt, varjämte
tjänsterummen i flera fall bleve av mindre god beskaffenhet. Förslaget
kan därför enligt byggnadsstyrelsen icke anses innebära någon godtagbar
lösning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 220-
13
Beträffande det iokalbehov, som byggnadsstyrelsen vid förslagets uppgörande
ansett böra tillgodoses inom annexbyggnaden, anför styrelsen följande.
Sedan byggnadsstyrelsen hos kommunikationsdepartementet framställt förfrågan
rörande de olika departementens eventuella behov av utökade lokaler,
har styrelsen erhållit uppgifter, enligt vilka betydande sådana behov föreligga
särskilt för justitie-, social- och finansdepartementen. För vart och
ett av dessa departement beräknar styrelsen ett utrymmestillskott av omkring
300 kvadratmeter vara erforderligt. Även ecklesiastik-, jordbruks-, handelsort!
folkhushållningsdeparlementen hava emellertid framställt anspråk på
ökat utrymme. Det erforderliga utrymmestillskottet för vart och ett av dessa
senare departement beräknar styrelsen till omkring 100 kvadratmeter.
Vid övervägande av olika möjligheter att tillgodose förefintliga lokalbehov
i samband med ett bebyggande av ifrågavarande kvartersområden, har byggnadsstyrelsen
stannat för en lösning, som innebär, att ett av de mera utrymmeskrävande
departementen, exempelvis finansdepartementet, helt
överflyttas till nybyggnaden. Härigenom och i samband med en viss omgruppering
av lokalerna inom kanslihuset skulle de där kvarblivande departementen
få sina utrymmesanspråk tillgodosedda. Skulle ytterligare lokalutrymme
erfordras, kan övervägas, om icke i kanslihuset inrymda kommittélokaler
kunde överflyttas till nybyggnaden.
I anslutning till vad sålunda anförts hava enligt det framlagda förslaget
till nybyggnad tjänsterum med en sammanlagd nettogolvyta av 1 220 kvadratmeter
med tillhörande korridor, kapprum, toaletter m. m. reserverats för finansdepartementet
inom våningen 3 trappor upp.
Från försvarsdepartementets sida har särskilt understrukits
önskvärdheten av att departementets lokaler bleve sammanförda med de
till kanslihuset förlagda departementen, och försvarsdepartementet har förordat
en överflyttning av departementet till den nu ifrågasatta nybyggnaden,
varvid förutsättes att direkt kommunikation med kanslihuset kan anordnas
över eller under Myntgatan.
Med hänsyn till det nu anförda föreslår byggnadsstyrelsen, att tjänsterum
med en sammanlagd nettogolvyta av cirka 1 940 kvadratmeter jämte tillhörande
korridorer, kapprum m. m. ställas till försvarsdepartementets disposition
inom nybyggnaden. Lokalerna, vilka erhållit egen ingång från Riddarhustorget,
upptaga större delen av våningen 2 trappor samt mindre delar av
bottenvåningen och våningen 1 trappa upp.
A de vid styrelsens skrivelse fogade planritningarna har i allmänhet endast
det för departementens olika avdelningar och byråer beräknade totalutrymmet
angivits, medan den detaljerade rumsindelningen ansetts böra anstå
till ett senare stadium av ritningarnas utarbetande. Vid disponerandet av
försvarsdepartementets lokaler har förutsatts, att de tre nuvarande kommandoexpeditionerna
enligt 1942 års riksdagsbeslut sammanslås till en samt att
bok- och blankettförråd inrymmas på annat håll, förslagsvis inom nybyggnad
å Järvafältet.
Återstående utrymmen böra reserveras bland annat för en lösning av
nedre jnsliticrevisione n s lokalfråga. På sätt nedan närmare angles
föreslår styrelsen, att inom det s. k. Gamla rådhuset, kvarteret Nemesis,
skulle iordningställas lokaler för högsta domstolen. Därest detta förslag
skulle vinna statsmakternas gillande, blir det nödvändigt, att nedre justitierevisionen
erhåller lokaler i omedelbar närhet av sagda byggnad. De
sakkunniga, med vilka styrelsen haft ali samråda vid uppgörande av förslag
beträffande högsta domstolens lokalfråga, hava även ansett nödvändigt att
inomhusförbindelse anordnas mellan domstolens och revisionens lokaler.
Sådan förbindelse kan lämpligast komma till stånd mellan kanslihuset och
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 220-
kvarteret Nemesis. Styrelsen har hos Stockholms stads gatukontor inhämtat,
att förbindelse kan anordnas mellan kanslihuset och nybyggnaden i form av
en gångtunnel under Myntgatan för en kostnad av i runt tal 80 000 kronor,
samt från kanslihuset under Rådhusgränd till kvarteret Nemesis för en kostnad
av i runt tal 50 000 kronor.
För nedre justitierevisionen skulle då antingen på sätt närmare framgår
av ritningarna reserveras ett utrymme av 760 kvadratmeter i våningen 1
trappa i nybyggnaden eller motsvarande utrymme i kanslihuset. I senare
fallet skulle det till kanslihusets västra hörnparti förlagda socialdepartementet
överflyttas till det nya komplexet och de härvid ledigblivna lokalerna
inom kanslihuset ställas till revisionens förfogande. Vilketdera alternativ,
som skall givas företräde, torde lämpligen först efter ytterligare studium avlokalfrågan
böra avgöras.
Sedan nu angivna lokalbehov för försvars- och finansdepartementen samt
nedre justitierevisionen blivit tillgodosedda, återstår inom komplexet en nettogolvyta
tjänsterum på 1 044 kvadratmeter, vartill kommer ett arkivutrymme
i våningen 4 trappor om 470 kvadratmeter. Med ett utnyttjande av dessa
utrymmen för olika trängande statliga behov måste måhända, med hänsyn
till vad i det följande framhålles i samband med frågan örn anskaffandet avlokaler
för högsta domstolen, tills vidare anstå.
Kostnaderna för byggnadsföretaget hava av byggnadsstyrelsen
beräknats till 4 300 000 kronor. I detta belopp ingår kostnaden för
rivning av befintliga byggnader och för grundpålning med 375 000 kronor.
Därest källarvåning anordnas under portiken och gården, tillkommer en
kostnad av 400 000 kronor.
Av ifrågavarande kostnadssumma har styrelsen förklarat sig anse, att för
ritningars utarbetande och byggnadsarbetenas igångsättande ett belopp av
1 000 000 kronor bör vara tillgängligt under budgetåret 1944/45.
Med annexbyggnaden sammanhängande
andra lokalfrågor.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen, skulle till den föreslagna
nya annexbyggnaden överflyttas bl. a. försvarsdepartementet. Detta departements
hittillsvarande lokalutrymmen inom kvarteret Mercurius vid Storkyrkobrinken
komma därigenom att frigöras för andra ändamål. Lokalerna
hava en nettogolvyta tjänsterum av omkring 2 900 kvadratmeter, däri inräknade
vissa utrymmen, som upptagas av kommandoexpeditionernas bok- och
blankettförråd.
Byggnadsstyrelsen framhåller, att tillkomsten av det föreslagna nya byggnadskomplexet
på grund av de lokalreserver, som därigenom tillskapas, blir
av stor betydelse för lösandet av ett flertal andra statliga lokalfrågor än de
i det föregående berörda. Såsom förut nämnts, har Kungl. Majit i olika
sammanhang lämnat byggnadsstyrelsen uppdrag att utreda dylika frågor.
I sin förevarande skrivelse har styrelsen lämnat en översikt i ett sammanhang
över dessa frågor och det sätt, varpå en lösning av desamma enligt
styrelsens uppfattning bör sökas. Jag anser mig här böra i dess huvuddrag
återgiva styrelsens redogörelse i dessa avseenden.
Domänstyrelsens byggnadsfråga har, framhåller styrelsen, länge hört till
de mest angelägna. 1 skrivelse den 8 mars 1938 föreslog byggnadsstyrelsen,
Kungl. Maj.ts proposition nr 220•
15
att en nybyggnad för domänstyrelsen skulle uppföras på Käkberget vid
Ladugårdsgärdet. Kostnaden härför beräknades till 3 750 0000 kronor. Framställningen
föranledde då icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Behovet av en
nybyggnad för domänstyrelsen framstår enligt byggnadsstyrelsen särskilt
starkt mot bakgrunden av den trångboddhet, som sedan länge överhuvud
taget varit rådande inom fastigheten Birger Jarls torg 3—5, det s. k. Gamla
riksdagshuset. Kungl. Maj:ts förenämnda uppdrag att verkställa förnyad utredning
rörande beredande av nya lokaler åt domänstyrelsen och därmed
sammanhängande frågor hade föranletts av en av socialstyrelsen i skrivelse
den 21 juli 1941 gjord framställning örn åtgärder för en såvitt möjligt ändamålsenlig
lösning av detta ämbetsverks lokalfråga.
De till fastigheten Birger Jarls torg nr 3—5 förlagda ämbetsverken
äro domänstyrelsen, kommerskollegium, socialstyrelsen samt statistiska
centralbyrån. Samtliga dessa verk disponera emellertid i stor utsträckning
även andra, huvudsakligen tillfälligt förhyrda lokaler. De nuvarande lokalinnehaven
framgå av följande av byggnadsstyrelsen meddelade tablå.
I. Domänstyrelsen.
1. I kronans fastighet Birger Jarls torg 3—5 ......................2 236 m2 netto
Förhyrda lokaler:
2. Kungsgatan 37...................................................... 650 » >
3. Sveavägen 34—36 .................................................. 56 * »
II. Kommerskollegium, sprängämnesinspektionen, statens
elektriska inspektion, fartygsinspektionen.
A. Kommerskollegium.
I kronans fastighet Birger Jarls torg 3—5 ..............cirka 2 910 m2 netto
B. Sprängämnesinspektionen.
Förhyrda lokaler Drottninggatan 89 8 rum.............. > 170 » »
C. Statens elektriska inspektion.
I kronans fastighet Storkyrkobrinken 9 .................. » 233 » »
D. Fartygsinspektionen.
Förhyrda lokaler Slussplan 9 7 rum ...................... » 110 » >
III. Socialstyrelsen.
I kronans fastigheter:
1. Birger Jarls torg 3—5 ............................................1180 » »
2. Hessensteinska huset ..............................................1170 » »
Förhyrda lokaler:
3. Medborgarhuset 40 rum ....................................cirka 950 » »
4. Munkbron 11 ........................................................ 200 » »
5. Torsgatan 4—6......................................................160 » »
För utlänningsförläggningsavdelningen förhyras
6. Munkbron 9..........................................................145 » »
7. Stora Nygatan 1...................................................... 80 » »
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 220-
IV. Statistiska centralbyrån.
I kronans fastigheter:
1. Birger Jarls torg 3—5 ............................................1 Ö74 m2 netto
2. Västra Trädgårdsgatan 4.......................................... 100 » »
g. Svartmangatan 9 .................................................. 860 » »
Därest domänstyrelsen överflyttades från fastigheten Birger Jarlstorg 3—
5 till lokal på annat håll — vilket såvitt byggnadsstyrelsen alltjämt kan bedöma,
måste ske genom nybyggnad — skulle enligt byggnadsstyrelsen, samtidigt
som domänstyrelsens lokalfråga erhölle en definitiv lösning, förbättrade
förhållanden kunna åstadkommas inom Gamla riksdagshuset för kommerskollegium,
socialstyrelsen och statistiska centralbyrån. En fullt tillfredsställande
lösning på längre sikt för dessa ämbetsverks lokalfrågor skulle dock
icke på detta sätt kunna åstadkommas.
Genom utnyttjande jämväl av det genom försvarsdepartementets utflyttning
ledigblivna lokalutrymmet inom kvarteret Mercurius skulle emellertid
åt hela detta komplex av lokalfrågor kunna givas en lösning, som fullt tillfredsställer
föreliggande anspråk.
Byggnadsstyrelsen föreslår i enlighet härmed ett successivt genomförande
av följande åtgärder.
l:o Socialstyrelsen förflyttas till kvarteret Mercurius.
2:o Domänstyrelsens samtliga avdelningar beredas nya lokaler i en nybyggnad.
3:o Kommerskollegium med elektriska inspektionen, sprängämnesinspektionen
och fartygsinspektionen i Stockholm erhåller i fastigheten Birger
Jarls torg nr 3—5 lokaler med en nettogolvyta av omkring 3 600 kvadratmeter,
samt
Statistiska centralbyrån (samtliga avdelningar) erhåller likaledes i denna
fastighet lokaler med en nettogolvyta av omkring 3 000 kvadratmeter.
Resterande utrymmen i sistnämnda fastighet med en nettogolvyta av
omkring 1 300 kvadratmeter torde böra reserveras för något eller några
ämbetsverk, vilkas lokalisering till denna trakt kan anses särskilt motiverad.
Styrelsen återkommer i det följande till en av statens organisationsnämnd
förordad anordning, varigenom socialstyrelsens statistiska byrå skulle förläggas
till ifrågavarande fastighet. Andra ämbetsverk, som enligt byggnadsstyrelsen
lämpligen kunde förläggas hit, äro statens organisationsnämnd, försvarets
centrala organisationskommitté och statens sakrevision.
Inom kvarteret Mercurius äger kronan för närvarande två fastigheter.
En inom byggnadsstyrelsen verkställd utredning — till vilken jag i
det följande återkommer — har givit vid handen, att socialstyrelsens samtliga
avdelningar med undantag av utlänningsförläggningsavdelningen skulle
kunna inrymmas inom dessa fastigheter. Enär sistnämnda avdelning i sin
nuvarande omfattning är utpräglat krisbetonad, har byggnadsstyrelsen ej
ansett nödvändigt att bereda densamma utrymme inom kvarteret Mercurius.
Domänstyrelsens lokalfråga är, upplyser byggnadsstyrelsen, beroende av
vissa för närvarande pågående organisationsundersökningar rörande verket.
Enligt vad statens organisationsnämnd meddelat, kan det förväntas att dessa
undersökningar vid slutet av år 1944 fortskridit så långt, att ett lokal
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
17
program kan utarbetas. Så snart detta föreligger, ämnar byggnadsstyrelsen
fullfölja och avsluta den av Kungl. Majit anbefallda utredningen rörande
lokaler åt domänstyrelsen. Av allt att döma måste lokalfrågan lösas genom
nybyggnad. Tidigast år 1945 kan enligt byggnadsstyrelsen en framställning
härom föreligga. Man bör därför enligt byggnadsstyrelsen utgå från att denna
fråga icke kan bliva slutgiltigt löst till den tidpunkt, då en överflyttning
av socialstyrelsen till kvarteret Mercurius skulle kunna äga rum.
Med hänsyn härtill har byggnadsstyrelsen ansett sig böra räkna med en
övergångsperiod, varunder domänstyrelsen kvarbliver inom fastigheten Birger
Jarls torg nr 3—5 tillsammans med kommerskollegium och statistiska
centralbyrån. Sedan socialstyrelsen utflyttats, kan plats beredas kommerskollegii
samtliga lokalförvaltningar i Stockholm (enligt nuvarande anspråk
motsvarande en nettoyta av 690 kvadratmeter), varigenom detta ämbetsverk
skulle erhålla en lämplig och från nuvarande utgångspunkter slutgiltig
lösning av sin lokalfråga.
Även statistiska centralbyrån skulle under denna övergångsperiod få sin
lokalfråga tillfredsställande ordnad, i det att de för närvarande till fastigheten
Västra Trädgårdsgatan 4 förlagda lokalerna med en nettogolvyta av
omkring 100 kvadratmeter kunna överflyttas till Birger Jarls torg nr 3—-5
och samtidigt en nödvändig utökning av lokalutrymmet av 390 kvadratmeter
beredas.
Härmed skulle de genom socialstyrelsens utflyttning ledigblivande utrymmena
inom fastigheten Birger Jarls torg 3—5 vara tagna i anspråk.
Lokalfördelningen i fastigheten skulle därvid bliva följande.
I Domänstyrelsen .................................. Nettoyta 2 236 mä
II Kommerskollegium med sprängämnesinspektionen, elek
triska
inspektionen samt fartygsinspektionen ...... » 3 600 »
III Statistiska centralbyrån............................ » 2 064 »
Statistiska centralbyråns till fastigheten Svartmangatan 9 förlagda lokaler,
vilka disponeras av 1940 års folkräkning, centrala automobilregistret,
1943 års arealinventering med flera avdelningar, skulle tills vidare disponeras
för samma ändamål.
Fastigheten nr 1 i kvarteret Nemesis, Gamla rådhuset, skall enligt
1940 års markavtal tillträdas av kronan ett år efter det fastigheterna
nr 3 och 4 i kvarteret Glasbruket blivit av kronan till staden avträdda. Då
det förutsalls, att kronan skulle begagna sig av sin rätt att framflytta dagen
för avträdandet av sistnämnda fastigheter till den 1 juli 1948, skulle
enligt avtalet kvarteret Nemesis först den 1 juli 1949 kunna disponeras av
kronan. På sätt redan antytls och i särskild skrivelse närmare utvecklas,
föreslår byggnadsstyrelsen, att fastigheten ifråga skall iordningställas för
beredande av lokaler för högsta domstolen och lagrådet. Styrelsen förutsätter,
att överenskommelse med Stockholms stad skall kunna träffas om
tidigare tillträdesdag under förutsättning att lokaler för stadens gatukontor
m. fl., som nu disponera fastigheten i kvarteret Nemesis, kunna beredas på
Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 220.
2
18
Kungl. Majlis proposition nr 220.
annat håll, exempelvis genom temporärt utnyttjande av den lokalreserv, som
enligt vad förut omnämnts kan påräknas inom den föreslagna nybyggnaden
i kvarteret Minotaurus m. fl. kvarter.
Fastigheten nr 1 i kvarteret Västertorn å Riddarholmen, det
s. k. Gamla kungshuset, disponeras för närvarande gemensamt av Svea hovrätt
och kammarkollegiet. I särskild skrivelse, till vilken jag i det följande
återkommer, föreslår byggnadsstyrelsen, att fastigheten skall i sin helhet
upplåtas till hovrätten.
Förslagets genomförande förutsätter, att lokaler beredas kammarkollegiet
på annat håll. Styrelsen föreslår, att kollegiet — på sätt närmare belyses i
nyssnämnda särskilda skrivelse — får sina lokaler förlagda till fastigheten
kvarteret Gråmunkeholmen nr 1, det s. k. Hessensteinska huset, vilket
skulle bliva disponibelt, sedan socialstyrelsen på sätt förut anförts överflyttats
till kvarteret Mercurius.
Beträffande utnyttjandet av den genom 1940 års markavtal till kronan överlämnade
fastigheten nr 2 i kvarteret Västertorn (stadens förutvarande
auktionsverk och arkiv) har byggnadsstyrelsen förklarat sig i detta
sammanhang icke kunna framlägga förslag. Ett förslag att hit förlägga kammarkollegiet
vid dess föreslagna utflyttning från Gamla kungshuset har av
skäl, som närmare anföras i styrelsens särskilda framställning angående bl. a.
Svea hovrätts lokalfråga, måst förfalla.
Byggnadsstyrelsen har slutligen i detta sammanhang erinrat örn att Kungl.
Majit genom beslut den 27 februari 1942 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att
för en kostnad av högst 550 000 kronor utföra arbeten för beredande av
ökade lokaler för riksräkenskapsverket genom ombyggnad av de enligt 1940
års markavtal till kronan avträdda fastigheterna kvarteret Kidskär
nr 1 och 2. Genom ombyggnaden skulle även kammarrättens behov av ökat
lokalutrymme bliva tillgodosett. Tillstånd till igångsättande av ifrågavarande
byggnadsarbete har emellertid ännu ej beviljats. Enligt Kungl. Majits medgivande
genom beslut den 18 december 1942 och den 17 december 1943 disponeras
ifrågavarande fastigheter alltjämt tills vidare kostnadsfritt av Stockholms
stad för fastigheternas tidigare ändamål, nämligen såsom lokal för
stadens yrkesskolors handelsavdelningar.
Anslag för budgetåret 1944/45.
I anslutning till vad byggnadsstyrelsen i förevarande skrivelse anfört beträffande
en nybyggnad inom kvarteren Minotaurus, Nessus, Lychaon och
Cephalus hemställer styrelsen i denna skrivelse, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att för uppförande av en sådan nybyggnad för budgetåret
1944/45 anvisa ett anslag av 1 000 000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 220-
Anordnande av lokaler för socialstyrelsen i kvarteret Mercurius.
19
I särskild skrivelse den 19 februari 1944 har byggnadsstyrelsen, såsom
förut nämnts, framlagt förslag om anordnande av lokaler för socialstyrelsen
i de fastigheter i kvarteret Mercurius, som för närvarande disponeras av försvarsdepartementet
men vilka skulle frigöras genom departementets inflyttning
i den föreslagna annexbyggnaden till kanslihuset.
Förslaget åskådliggöres å sex inom styrelsens utredningsbyrå upprättade
skissritningar.
Såsom framgår av den under föregående avsnitt lämnade översikten, disponerar
socialstyrelsen i Gamla riksdagshuset omkring 1 180 kvadratmeter och
i Hessensteinska huset, kvarteret Gråmunkeholmen nr 1, omkring 1 170
kvadratmeter. Dessutom förhyras i Medborgarhuset, i fastigheten Munkbron
11 samt i fastigheten Torsgatan 4—6 sammanlagt omkring 1 300 kvadratmeter.
För utlänningsförläggningsavdelningen förhyras för närvarande i
fastigheterna Munkbron 9 och Stora Nygatan 1 sammanlagt 225 kvadratmeter,
allt räknat i nettogolvyta tjänsterum.
Kronans två fastigheter inom kvarteret Mercurius — tomtnummer 1, 2, 10
och 11, respektive 3 och 9 — upptaga en nettogolvyta av sammanlagt 3 350
kvadratmeter.
Det förslag till förläggning av socialstyrelsens olika avdelningar och byråer
inom detta utrymme, som framlagts av byggnadsstyrelsen, har uppgjorts
i samråd med representanter för socialstyrelsen. Det har ansetts lämpligt
att till bottenvåningen och våningen 1 trappa upp förlägga utlänningsbyrån,
vilken är den av allmänheten mest besökta delen av ämbetsverket.
Generaldirektörens avdelning och lagbyrån hava sammanförts i våningen 1
trappa upp, där även 2:a byråns avdelning för alkoholistvård inrymts. Vissa
av 2:a byråns övriga avdelningar hava förlagts till våningen 2 trappor upp,
som i övrigt inrymmer arbetsmarknadsbyrån och förlikningsmannaexpeditionen.
I våningen 3 trappor upp inrymmas 2:a byråns skyddshemsavdelning,
statistiska byrån, en del av utredningsbyrån och bokmagasin i direkt förbindelse
med i våningen 4 trappor upp (vindsvåningen) anordnade biblioteksutrymmen.
I denna våning inrymmes dessutom ett antal biträdesrum till utredningsbyrån.
Lokalernas iordningställande för socialstyrelsens räkning förutsätter, att
vissa på ritningarna angivna ändringsarbeten komma till utförande. Då lokalerna
delvis befinna sig i mindre tillfredsställande skick, måste man enligt
byggnadsstyrelsen räkna med att vissa reparationsarbeten m. m. komma att
erfordras.
Socialstyrelsen har i en lill byggnadsstyrelsens utredning fogad skrivelse den
31 januari 1944 förklarat sig godtaga det av byggnadsstyrelsen upprättade
förslaget, dock under framhållande bland annat av nödvändigheten att reservutrymmen
kunna beredas med hänsyn till de ytterligare lokalbehov, som
kunde väntas uppstå exempelvis såsom en följd av nya uppgifter på socialvårdens
område. Socialstyrelsens anspråk i detta avseende har byggnadsstyrelsen
ansett möjligen kunna tillgodoses genom att kronan framdeles för
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 220-
värvade någon eller några av övriga inom kvarteret befintliga fastigheter, av
vilka Stockholms stad äger tre — med tomtnummer 4, 5, 6 och 7, taxerade
till 100 000, 100 000 respektive 475 000 kronor — samt Allmänna änke- och
pupillkassan en (nr 8), taxerad till 300 000 kronor.
Även på annat sätt kan emellertid, anför byggnadsstyrelsen, behovet av lokalreserver
för socialstyrelsen tänkas bliva tillgodosett. Byggnadsstyrelsen
framhåller i detta hänseende, hurusom styrelsen genom statens'' organisationsnämnd
inhämtat, att det med hänsyn till ordnandet av den statliga statistiken
är önskvärt, att de tre större statistikverkens — socialstyrelsen, statistiska
centralbyrån och kommerskollegium — statistikavdelningar sammanföras till
ett ställe. Genom inrättande av ett statistikkollegium, som skulle hava tillsynen
över den statliga statistiken, skulle denna kunna utföras under mera
rationella och ekonomiska former än för närvarande. Av denna orsak skulle
det enligt organisationsnämndens mening vara lämpligt, att de tre nämnda
verken eller åtminstone statistiska centralbyrån och kommerskollegium samt
socialstyrelsens statistiska avdelningar sammanfördes till lokaler inom samma
fastighet, lämpligen till Birger Jarls torg nr 3—5.
Därest, på sätt organisationsnämnden förordat, en förläggning av socialstyrelsens
statistiska byrå till Gamla riksdagshuset skulle komma till stånd,
vilket enligt byggnadsstyrelsen kan ske i samband med ett utflyttande av do •
mänstyrelsen, skulle de utrymmen i våningen 3 trappor upp i kvarteret Mercurius,
vilka nu föreslås till lokal för nämnda byrå och som upptaga sammanlagt
omkring 300 kvadratmeters nettogolvyta, kunna tagas i anspråk för
annat socialstyrelsens lokalbehov.
De med förslaget till socialstyrelsens förläggning till kvarteret Mercurius
förenade byggnadskostnad erna belöpa sig enligt en inom byggnadsstyrelsen
verkställd kostnadsberäkning till 300 000 kronor. I detta belopp ingår
en beräknad kostnad av 100 000 kronor för reparations- och underhållsarbeten.
Byggnadsstyrelsen anför slutligen att, därest av innevarande års riksdag
beslut komme att fattas om uppförande av den föreslagna nybyggnaden inom
kvarteret Minotaurus m. fl., en överflyttning av försvarsdepartementet till de
nya lokalerna möjligen kunde ske redan den 1 juli 1946. Vid denna tidpunkt
borde ritningar för ombyggnaden av kvarteret Mercurius föreligga. Då för
dessas utarbetande borde beräknas en tid av 8 månader, syntes erforderliga
medel, 15 000 kronor, för fortsatta utredningar och därpå grundade ritningar
böra ställas till förfogande under budgetåret 1944/45.
Anordnande av lokaler för högsta domstolen, Svea hovrätt och
kammarkollegiet m. m.
Kungl. Majit har den 23 maj 1935 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att verkställa
utredning av frågan, huruvida lämpliga lokaler för högsta domstolen
och Svea hovrätt kunde beredas i det nuvarande garnisonssjukhuset i Stock
-
21
Kungl. Maj-.ts proposition nr 220-
holm jämte eventuell nybyggnad å det till sjukhuset hörande tomtområdet,
sedan sjukhuset efter fullbordandet av karolinska sjukhuset ej längre erfordrades
för sitt nuvarande ändamål. Genom beslut den 4 juli 1936 har
Kungl. Majit förordnat, att utredningen jämväl skulle avse frågan huruvida,
även efter en förändrad rättegångsordning, lämpliga lokaler kunde beredas
Svea hovrätt i fastigheten Birger Jarls torg 16 (Gamla kungshuset).
Sedermera har Kungl. Majit den 5 december 1941 förordnat, att den ifrågavarande
utredningen rörande anskaffande av lämpliga lokaler för högsta
domstolen och Svea hovrätt skulle fullföljas under beaktande av de särskilda
krav, som ställdes efter en reform av rättegångsväsendet, samt att vid
utredningen jämväl skulle undersökas, huruvida och på vad sätt lokaler
kunde beredas högsta domstolen och nedre justitierevisionen annorstädes
än i nuvarande garnisonssjukhuset. Härvid borde särskilt övervägas möjligheten
att för högsta domstolens och nedre justitierevisionens behov disponera
fastigheter, vilka komme att övergå i kronans ägo på grund av 1940 års
markavtal.
Med stöd av Kungl. Majits bemyndigande den 23 maj 1935 har chefen för
justitiedepartementet samma dag såsom sakkunniga, med vilka byggnadsstyrelsen
under utredningen skulle samråda, tillkallat presidenten B. Ekeberg,
f. d. justitierådet N. Gärde och justitierådet N. Vult von Steyern. Enligt departementschefens
beslut skulle jämväl statssekreteraren i justitiedepartementet
deltaga i överläggningarna.
Vidare har chefen för justitiedepartementet den 5 december 1941 utsett
dåvarande ordföranden i nedre justitierevisionen, revisionssekreteraren O.
Hesselgren att jämte nämnda sakkunniga deltaga i överläggningar med byggnadsstyrelsen
rörande ifrågavarande uppdrag. Sedan Hesselgren på därom
gjord framställning entledigats från omförmälda sakkunniguppdrag, har
chefen för justitiedepartementet den 1 oktober 1943 i hans ställe utsett nuvarande
ordföranden i nedre justitierevisionen, revisionssekreteraren C. M.
E. Wijnbladh.
Sedan byggnadsstyrelsen i samråd med de sakkunniga verkställt den anbefallda
utredningen, har styrelsen i särskild skrivelse den 19 februari 1944
framlagt resultatet av densamma.
Högsta domstolen och lagrådet.
Byggnadsstyrelsen framhåller, att det vid utredningen visat sig, att garnisonssjukhuset
icke inom bestämbar tid kunde bliva tillgängligt för här ifrågakomna
institutioner. I likhet med de sakkunniga har styrelsen därför funnit,
att tanken på en förläggning av institutionerna till denna faslighet måste
förfalla. Vad högsta domstolen beträffar, har den verkställda utredningen
givit vid handen, att dess lokalfråga lämpligen skulle kunna lösas genom att
för ändamålet taga i anspråk fastigheten nr 1 i kvarteret Nemesis, det s. k.
Gamla rådhuset eller »Bondeska palatset», som enligt 1940 års markavtal
skall övergå i kronans ägo.
Styrelsen har genom professorn Ivar Tengbom låtit på grundval av ett av
nyssnämnda sakkunniga lämnat lokalprogram uppgöra ett förslag till bygg
-
22
Kungl. Mnj:ts proposition nr 220-
nådens iordningställande för ifrågavarande ändamål. Förslaget har åskådliggjorts
å åtta ritningar, vilka fogats vid styrelsens förevarande skrivelse.
Beträffande byggnadens historia och nuvarande skick m. m. anför byggnadsstyrelsen.
Byggnaden, som hör till Stockholms ur kulturhistorisk och arkitektonisk
synpunkt märkligare äldre byggnader, uppfördes under senare hälften av
1600-talet av riksskattmästaren Gustaf Bonde efter ritningar, som ursprungligen,
under medverkan av Jean de la Vallée, uppgjorts av Nicodemus Tessin
d. ä. Huset har genomgått växlande öden och har senast i Stockholms
stads ägo utnyttjats till lokal för stadens gatukontor m. m. Byggnaden har
under tidernas lopp starkt förvanskats, bland annat genom att många av
rummen uppdelats med mellanväggar och glaspartier eller försetts med provisoriska
anordningar av olika slag. Underhållet har blivit i hög grad eftersatt,
och värdefull dekorativ utsmyckning har borttagits och bland annat
överflyttats till Stockholms nya rådhus.
Fastigheten, som omfattar en areal av 2 560 kvadratmeter, har i samband
med 1940 års markavtal värderats till 900 000 kronor. Vid fastställandet
av detta förhållandevis låga värde har förutsatts, att byggnaden av
kulturhistoriska skäl måste bevaras samt underkastas omfattande iståndsättningsarbeten,
varför köpeskillingen icke bestämts högre än till, i stort sett,
det kap i tali se ra de bruksvärdet.
Byggnadens allmänna anordning och storlek gör den, framhåller byggnadsstyrelsen,
lämpad för nu avsedda ändamål. Byggnadsstyrelsen förutsätter
emellertid, att vid byggnadens iordningställande för ändamålet de större
rummen återställas i huvudsakligen ursprungligt skick. Byggnadens användning
såsom lokal för högsta domstolen låter sig enligt styrelsen väl förena
med dessa önskemål, enär här föreligger ett praktiskt behov av stora
och representativa lokaler, särskilt för de offentliga domstolsförhandlingarna.
Sålunda erfordras tre sessionssalar, vilka enligt förslaget förläggas till ursprungligen
befintliga huvudrum, två större i våningen 1 trappa upp och ett
mindre i bottenvåningen. I anslutning till sessionssalarna gruppera sig enligt
förslaget överläggningsrum, rum för ordförande, vittnesmål samt åklagai*rum
m. m.
I enlighet med av de sakkunniga framställda önskemål hava särskilda
tjänsterum anordnats för samtliga justitieråd, vilka rum förlagts dels till
bottenvåningen och dels till våningen 2 trappor upp. I siistnämnda våning
hava dessutom inrymts bibliotek, skrivrum, studierum och samtalsrum. Burn
för dispensföredragningar hava förlagts dels till våningen 1 trappa upp och
dels till bottenvåningen, som även inrymmer tre rum, avsedda såsom tillfälliga
arbets- och uppehållsplatser för revisionssekreterare.
Till bottenvåningen och entresolvåningen 1 trappa upp hava förlagts rum
för advokater och åklagare. I souterrängvåningen finnas rum för protokollssekreterare,
skrivrum, rum för häktade — vilka sistnämnda lokaler försetts
med egen ingång från den norra gården och hiss till den största sessionssalen
— vidare arkivutrymmen, lunchrum med kök, bostäder för vaktmästare
och maskinist samt lokaler för värme- och ventilationsanläggning.
I flygeln mot Riddarhusgränd och Riddarhustorget hava i bottenvåningen
och souterrängvåningen erforderliga utrymmen kunnat reserveras för lag
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
rådet, som för närvarande har sina lokaler förlagda till den kronan tillhöriga
fastigheten Västra Trädgårdsgatan 4, vilka lokaler alltså skulle kunna
tagas i anspråk för annat ändamål.
Kostnaderna för förslagets genomförande hava av byggnadsstyrelsen
beräknats till 1 750 000 kronor. I denna summa ingå kostnader
för nödvändiga grundförstärkningsarbeten med 525 000 kronor, övriga byggnadskostnader,
vilka i stor utsträckning betingas av andra för byggnadens
framtida bestånd nödvändiga åtgärder samt av ur kulturhistorisk synpunkt
erforderliga arbeten för byggnadens återställande i möjligaste mån i dess ursprungliga
skick, uppgå till 790 000 kronor. För värmeledning och ventilation,
gas-, vatten- och avloppsledningar, elektriska ledningar och hissar m. m.
beräknas en sammanlagd kostnad av 275 000 kronor. Slutligen hava kostnader
för ritningar, kontroll och administration samt oförutsedda utgifter beräknats
till 160 000 kronor.
Byggnadsstyrelsen framhåller i anslutning till dessa beräkningar, att den
jämförelsevis höga kostnaden bör ses mot bakgrunden av den erlagda köpeskillingen,
vilken såsom nyss framhållits just med hänsyn bland annat till de
kostnader, som en erforderlig restaurering skulle betinga, satts till ett belopp,
som kan sägas med omkring 800 000 kronor understiga fastighetens markvärde.
Med hänsyn till rättegångsreformens genomförande torde, anför byggnadsstyrelsen,
högsta domstolens nya lokaler böra vara disponibla senast den 1
januari 1948. Med utgångspunkt från en beräknad byggnadstid av 1 V2 år
och med hänsyn till den tid utarbetandet av fullständiga ritningar och i
samband därmed erforderliga kulturhistoriska undersökningar kräva, är det
enligt byggnadsstyrelsens mening önskvärt, att frågan örn byggnadens iordningställande
för här avsedda ändamål underställes 1944 års riksdag samt att
erforderliga medel, 250 000 kronor, för utarbetande av ritningar samt för påbörjande
av grundförstärkningar m. m. anvisas för budgetåret 1944/45.
Såsom förut nämnts, skall fastigheten nr 1 i kvarteret Nemesis enligt 1940
års markavtal tillträdas av kronan ett år efter det fastigheterna nr 3 och 4 i
kvarteret Glasbruket blivit av kronan till staden avträdda. Då kronan emellertid
förutsatts komma att begagna sig av sin rätt att framflytta dagen för
avträdandet av sistnämnda fastigheter till den 1 juli 1948, skulle enligt avtalet
fastigheten i kvarteret Nemesis först den 1 juli 1949 kunna disponeras
av kronan. Byggnadsstyrelsen förutsätter dock, såsom förut nämnts, att
överenskommelse med Stockholms stad skall kunna träffas om tidigare tillträdesdag
under förutsättning att lokaler för stadens gatukontor m. fl., som
nu disponera fastigheten i kvarteret Nemesis, kunna beredas på annat hålt,
delvis genom temporärt utnyttjande av den förut omnämnda lokalreserven
inom nybyggnaden i kvarteret Minotaurus m. fl. kvarter.
Byggnadsstyrelsen omnämner i delta sammanhang, att styrelsen undersökt
möjligheten att inom fastigheten nr 1 i kvarteret Nemesis inrymma jämväl
lokaler för nedre justitierevisionen i dess helhet och i detta hän
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 220-
seende utarbetat preliminära förslag. Med de anspråk på lokalutrymmen, som
från de sakkunnigas sida framställts, har emellertid det disponibla utrymmet
visat sig otillräckligt och olämpligt. I byggnaden kunna i stället i viss
utsträckning anordnas arkivlokaler, som även skulle kunna tagas i anspråk
av verk i angränsande byggnader, varigenom lokalutrymmet skulle bliva väl
utnyttjat.
För de alternativa förslag, som av byggnadsstyrelsen framställts för lösande
av nedre justitierevisionens lokalfråga, har jag i det föregående redogjort.
Svea hovrätt.
Vad beträffar Svea hovrätts lokalfråga har byggnadsstyrelsen låtit på
grundval av ett av förenämnda sakkunniga angivet lokalprogram genom
arkitekten C.-O. Hallström utarbeta ett förslag till anordnande av lokaler för
hovrätten inom fastigheten nr 1 i kvarteret Västertorn, det s. k. Gamla kungshuset.
Förslaget finnes utformat å fem ritningar, vilka bilagts styrelsens skrivelse.
Fastigheten nr 1 i kvarteret Västertorn disponeras, såsom förut nämnts,
för närvarande av Svea hovrätt samt kammarkollegiet gemensamt. Hovrätten
förfogar över hela norra flygeln och norra tornet, mittpartiets och södra tornets
bottenvåning samt delar av våningarna 1 och 2 trappor upp i mittpartiet.
Kammarkollegiets lokaler omfatta återstoden av byggnaden, d. v. s. hela den
södra flygeln samt delar av våningarna 1 och 2 trappor upp i mittpartiet
jämte motsvarande våningar i södra tornet. Dessutom disponerar kollegiet
såsom arkivlokaler utrymmen i övre källaren inom södra flygeln.
Enligt det upprättade förslaget till lösning av Svea hovrätts lokalfråga
skall Gamla kungshuset i dess helhet tagas i anspråk av hovrätten. Var och
en av hovrättens åtta divisioner samt krigshovrätten skola hava sina egna
sessionsrum, av vilka ett även skulle utgöra hovrättens gemensamma plenisal.
Omedelbart intill varje sessionsrum hava enligt förslaget lagts rum för
divisionens ordförande och vice ordförande och i så nära anslutning som möjligt
till sessionsrummet även rum för vittnen. Till våningen 2 trappor upp i
mittpartiet hava förlagts presidentens rum, tjänsterum och expedition för
sekreteraren samt den kamerala avdelningen. Fiskalernas rum hava samlats
i norra flygeln, där de komma så nära som möjligt intill bibliotek och arkiv.
I södra flygeln ligga divisionernas kanslier och 9 rum för ledamöter. Å mittpartiets
vind nyinredas ytterligare 16 rum för ledamöter. Dessa vindsrum
kunna anordnas utan att några förändringar av yttertakets form eller konstruktion
behöva vidtagas. I norra flygelns bottenvåning ligga aktuarie- och
arkivexpeditionerna med rum för pressen, medan vinden i norra flygeln upptages
av lokaler för biblioteket. Slutligen hava i södra flygeln anordnats
lunchrum och pentry, varjämte i denna flygels s. k. övre källarvåning inretts
två bostadslägenheter med särskild ingång från den där belägna terrassen, av
vilka bostäder en är avsedd för expeditionsvakt och en för maskinist.
Med hänsyn till de nya arbetsformer med muntligt rättegångsförfarande,
under vilka hovrättens verksamhet efter genomförandet av den avsedda pro
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 220-
25
cessreformen kommer att bedrivas, har det ansetts nödvändigt att ordna den
stora byggnadens entréförhållanden på ett för allmänheten mera överskådligt
sätt. De hittillsvarande bägge ingångarna hava därför slopats och en ny
upptagits i borggårdens fond, varvid husets gamla portalomfattning åter
kommit till användning. 1 anslutning till denna ingång har i bottenvåningen
utbildats en entréhall i galleriform, som förbinder de bägge trapphusen. Vidare
äro hit förlagda lokaler för allmänhet, parter och advokater.
Kostnaden för förslagets genomförande har av byggnadsstyrelsen
beräknats till 525 000 kronor.
Kammarkollegiet.
Det av byggnadsstyrelsen framlagda förslaget till lösande av Svea hovrätts
lokalfråga förutsätter, att lokaler beredas kammarkollegiet på annat
håll. Byggnadsstyrelsen säger sig i detta avseende hava undersökt olika möjligheter
och därvid bland annat tagit under omprövning en förläggning av
kammarkollegiet till fastigheten nr 2 i kvarteret Västertorn, vilken enligt
1940 års markavtal skall av staden avträdas till kronan. Enligt avtalet äger
kronan tillträda fastigheten samtidigt med att staden avträder fastigheterna
nr 3 och 4 i kvarteret Glasbruket. Vid en förutsatt framflyttning av dagen
för avträdandet av nämnda fastigheter till den 1 juli 1948 skulle fastigheten
nr 2 i kvarteret Västertorn avträdas till kronan tidigast samma dag. För
kammarkollegiet skulle således i sistnämnda fastighet kunna utnyttjas endast
sådana delar — förutvarande stadsarkivbyggnaden, tornet och en del
av auktionsverkets byggnad —■ vilka redan nu utrymts av staden och därför
skulle kunna ställas till kronans förfogande vid lämplig tidpunkt, oberoende
av den avtalsenliga tillträdesdagen beträffande fastigheten i dess helhet. Möjligheten
att redan under den närmaste tiden kunna påbörja förberedelser för
en överflyttning av kammarkollegiet till sagda fastighet skulle, anför byggnadsstyrelsen,
medföra den fördelen, att iordningställandet av utvidgade lokaler
för Svea hovrätt inom Gamla kungshuset skulle kunna ske etappvis
med utnyttjande av de efter kammarkollegiets avflyttning frigjorda delarna
av denna fastighet.
Byggnadsstyrelsen upplyser, alt kammarkollegiet vid de förhandlingar
byggnadsstyrelsen fört med kollegiet rörande frågan örn en förläggning av
kollegiet till fastigheten nr 2 i kvarteret Västertorn för sin del motsatt sig
en utflyttning från Gamla kungshuset och i varje fall funnit de avsedda
lokalerna i fastigheten nr 2 i kvarteret Västertorn otillfredsställande. Även
byggnadsstyrelsen förklarar sig finna det beklagligt, att kammarkollegiet
skall behöva avstå från sina nuvarande, sedan så lång tid tillbaka innehavda
lokaler, men framhåller, att detta visat sig ofrånkomligt, därest Svea hovrätts
lokalfråga skall kunna lösas inom Gamla kungshuset och stora kostnader
för en nybyggnad undvikas. Emellertid måste enligt byggnadsstyrelsens
mening de lokaler, sorn skulle kunna ställas till kollegiets förfogande i fastigheten
nr 2 i kvarteret Västertorn, anses bland annat vara så knappa, att
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 220-
styrelsen funnit det tveksamt, om de kunde komma i fråga annat än såsom
ett provisorium. På grund härav och då det visat sig, att lokalernas iordningställande
för kammarkollegiet skulle medföra en så avsevärd kostnad som
omkring 375 000 kronor, har byggnadsstyrelsen funnit, att tanken på en
förläggning av kollegiet till sistnämnda fastighet icke bör fullföljas.
I stället föreslår byggnadsstyrelsen, att fastigheten nr 1 i kvarteret Gråmunkeholmen,
det så kallade Hessensteinska huset, iordningställes för kammarkollegiet
under förutsättning att socialstyrelsen, som för närvarande
disponerar sagda fastighet, överflyttas till försvarsdepartementets nuvarande
lokaler inom kvarteret Mercurius. Detta kan ske tidigast två år efter det
medel anvisats till den av byggnadsstyrelsen föreslagna nybyggnaden inom
kvarteret Minotaurus m. fl. kvarter. Ehuru den föreslagna ombyggnaden av
Gamla kungshuset för Svea hovrätts räkning genom en förläggning av kammarkollegiet
till Hessensteinska huset kommer att försvåras och eventuellt
försenas, anser sig byggnadsstyrelsen dock böra förorda denna förläggning,
då härigenom en mera definitiv och ur kollegiets synpunkt tillfredsställande
lösning av dess lokalfråga skulle kunna ernås. Självklart är, tillägger
byggnadsstyrelsen, att kollegiet kan, med hänsyn till byggnadsarbetenas
igångsättande, bliva nödsakat att väsentligen inskränka sitt lokalinnehav i
Gamla kungshuset, så länge det kvarligger där.
Byggnadsstyrelsen har låtit uppgöra ett förslag till anordnande av lokaler
för kammarkollegiet inom Hessensteinska huset, vilket förslag kollegiet förklarat
sig kunna i princip godtaga. Förslaget är åskådliggjort å tre vid styrelsens
skrivelse fogade, å styrelsens utredningsbyrå upprättade skissritningar.
Enligt inom byggnadsstyrelsen verkställda beräkningar skulle förslagets
genomförande draga en kostnad av 175 000 kronor, i vilket belopp ingår en
kostnad av 50 000 kronor för arbeten, som enligt byggnadsstyrelsen äro att
betrakta såsom under alla förhållanden erforderliga reparations- och underhållsarbeten.
Anslag för budgetåret 1944/45.
Med hänsyn till att ett genomförande av de föreslagna ändringsarbetena
inom Gamla kungshuset skulle med den nu föreslagna lösningen av kammarkollegiets
lokalfråga kräva avsevärd tid samt i betraktande av den tid utarbetandet
av fullständiga ritningar skulle taga, har byggnadsstyrelsen förklarat
sig finna önskvärt, att frågan om denna byggnads iordningställande
för Svea hovrätt underställes innevarande års riksdag samt att erforderliga
medel, 100 000 kronor, för utarbetande av ritningar och utförande av vissa
andra förberedande arbeten anvisas för budgetåret 1944/45. I
I anslutning till vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen i förevarande
skrivelse hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för året
1944/45 anvisa dels ett anslag å 250 000 kronor för beredande av lokaler
för högsta domstolen och lagrådet m. m. inom fastigheten nr 1 i kvarteret
Nemesis, dels ock ett anslag å 100 000 kronor för beredande av ökade lokaler
för Svea hovrätt inom fastigheten nr 1 i kvarteret Västertorn.
Kungl. Majlis proposition nr 220.
27
Sedan gammalt har deli centrala statsförvaltningen i stor utsträckning varit
förlagd till fastigheter å Riddarholmen och i de delar av staden mellan
broarna, som ligga närmast kungl, slottet. Kungl. Maj:ts kansli — med undantag
av utrikesdepartementet och nedre justitierevisionen — samt överrätterna
och de flesta äldre förvaltningsverken hava alltjämt sina lokaler i dessa
stadsdelar. Nya ämbetsverk, som tillkommit under senare hälften av 1800-talet och under 1900-talet, hava däremot merendels måst förläggas på andra
håll i staden, och en utflyttning från de äldre stadsdelarna har jämväl, särskilt
under de senaste årtiondena, i viss omfattning fått ske i den mån förvaltningsapparatens
tillväxt föranlett behov av ökade lokalutrymmen.
Trots de utflyttningar, som sålunda successivt ägt rum, har knappheten
på lokaler för de myndigheter, som äro förlagda till de äldre stadsdelarna,
länge varit besvärande. För ett flertal av dessa myndigheter har oundgänglig
ökning av lokaltillgången måst sökas genom förhyrningar på andra håll för
vissa avdelningar av verken. Följden härav har i många fall blivit en för arbetet
menlig splittring av personalorganisationen. De förhyrda lokalerna hava
ej heller alltid varit tillräckliga eller ens för sitt ändamål lämpliga.
Behovet av utökade lokaler i här avsedda stadsdelar för de förvaltningsorgan
som äro och, i den mån så kan ske, alltjämt lämpligen böra vara förlagda
i närheten av den statliga administrationens centrum — slottet, riksdagshuset
och kanslihuset — har därför under senare år varit starkt framträdande.
Att skapa möjligheter för tillgodoseende av detta behov var ett av syftena
med den uppgörelse, som genom 1940 års markavtal träffades mellan kronan
och Stockholms stad. I här förevarande delar innebar uppgörelsen, att till
kronan skulle överlåtas vissa i stadens ägo befintliga fastigheter, vilka genom
sin belägenhet i kanslihusets närhet särskilt lämpade sig till ämbetsbyggnader
för den centrala statsadministrationen, medan staden skulle erhålla äganderätten
till vissa slaten tillhöriga fastigheter i närheten av stadshuset, vilka
lämpligen kunde användas till kommunala förvaltningsbyggnader.
Enligt Kungl. Maj:ts uppdrag har byggnadsstyrelsen verkställt utredning
rörande sättet för utnyttjande av de fastigheter å Riddarholmen och i staden
mellan broarna, som genom markavtalet kommit i kronans hand, och såsom
resultat av utredningen föreligger från styrelsen ett i huvuddrag utformat
förslag beträffande lösningen av de viktigaste bland de statliga lokalfrågor,
vilka äga samband med detta fastighetsförvärv. Förslaget innebär, i stort sett,
att å det mitt emot kanslihuset belägna området mellan Myntgatan, Salviigränd,
Västerlånggatan, Storkyrkobrinken oell Riddarhustorget (kvarteren
Minotaurus, Nessus, Lychaon och Cephalus) skulle uppföras en annexbyggnad
till kanslihuset, avsedd närmast för finans- och försvarsdepartementen, att
försvarsdepartementets hittillsvarande utrymmen i kvarteret Mercurius skulle
iordningställas för socialstyrelsen, att för högsta domstolen och Svea hovrätt
skulle beredas efter processreformens krav lämpade lokaler i Gamla rådhuset
(kvarteret Nemesis), respektive Gamla kungshuset (kvarteret Västertorn nr 1),
att kammarkollegiet skulle flyttas från Gamla kungshuset till det av social
-
Departe
ments
chefen.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
styrelsen hittills disponerade Hessensteinska huset (kvarteret Gråmunkeholmen
nr 1), samt att såsom följd av vissa nu angivna omflyttningar ökade
och till samma fastighet koncentrerade lokaler skulle kunna beredas dels
kommerskollegium m. fl. till Gamla riksdagshuset vid Birger Jarls torg förlagda
ämbetsverk, dels ock de i kanslihuset kvarvarande departementen i
detta hus.
Under slutskedet av ifrågavarande utredningsarbete har av föreningen Kolmätargränd
ifrågasatts, att den avsedda utbyggnadsplanen skulle övergivas
och kronan i stället åtnöjas med ett utnyttjande av de delar av området mitt
emot kanslihuset, vilka redan frilagts genom husrivning, varvid kvarterens
bebyggelse i övrigt ansetts kunna saneras och bibehållas för bostadsändamål.
I det yttrande i ärendet, som avgivits av riksantikvarieämbetet, har vidare
den tanken framkastats, att kronan överhuvud taget skulle avstå från ett utnyttjande
av sin mark å området för att den medeltida stadsplanen i dessa
kvarter skulle kunna bevaras samt den därstädes befintliga äldre bebyggelsen,
i främsta rummet de medeltida byggnaderna, i möjligaste mån återställas till
sitt ursprungliga skick.
Enligt min mening kan en sådan rubbning i förutsättningarna för markavtalet
och statsmakternas syften med detta avtals godkännande icke komma
i fråga. Såsom framgår av vad förut anförts är kronans behov av ytterligare
ämbetslokaler i kanslihusets närhet omfattande och trängande. Någon
möjlighet att inom överskådlig tid på ett ur kronans synpunkt godtagbart
sätt tillgodose detta behov annorledes än genom det ifrågavarande områdets
utnyttjande torde icke föreligga. Att, såsom föreningen Kolmätargränd
föreslagit, begränsa lokaltillskottet genom bebyggande enbart av det
redan frilagda området vid Myntgatan skulle icke innebära någon lösning
av frågan. Det synes för övrigt tvivelaktigt, huruvida det förslag till partiell
nybygget i kombination med kvarterssanering, som framlagts av föreningen,
skulle anses tillfredsställande ens med hänsyn till de krav, som av den
kulturhistoriska sakkunskapen ansetts böra uppställas. Jag hänvisar i detta
avseende till vad riksantikvarien i sitt yttrande anfört beträffande förslaget.
På grunder som nu antytts kan jag för min del icke tillstyrka åtgärder,
vilka skulle leda till att kronan icke genom utnyttjande av kvarteren mitt
emot kanslihuset erhölle det omfattande lokaltillskott, som är behövligt och
för vilket kronan i samband med markavtalets ingående iklätt sig betydande
kostnader.
Däremot synas mig goda skäl föreligga för vissa modifikationer i den
stadsplan för området ifråga och i det sätt för områdets tillgodogörande för
kronans behov, som vid markavtalets ingående förutsattes. Såsom framgår
av den föregående redogörelsen, innebär den stadsplan, som i anslutning
till markavtalet fastställts, bland annat att kvarteret Aglaurus (brandkontorets
byggnad) skulle avskäras och förlängas till en rektangelformad trafikdelare,
att Myntgatan skulle ökas till samma bredd som Riddarhustorget
samt att i följd därav kvarlersmarken i området mellan Myntgatan, Salviigränd,
Västerlånggatan, Storkyrkobrinken och Puddarhustorget skulle väsentligt
minskas. Det har förutsatts, att befintliga byggnader skulle rivas
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
29
och ersättas med nybyggnader å det minskade kvartersområdet. Ett oförändrat
fullföljande av dessa planer skulle uppenbarligen innebära ett mycket
hårt ingrepp och medföra en total förändring av stadsbilden beträffande förevarande
områden. Det vore helt visst till fördel för områdets arkitektoniska
karaktär och för hela stadsbilden, örn nuvarande bebyggelse kunde
med lämplig komplettering bibehållas i sådan utsträckning, alt anblicken mot
det blivande byggnadskomplexet från omgivande gator och öppna platser
icke i mera väsentlig mån förändrades i jämförelse med det tidigare utseendet.
Byggnadsstyrelsens förslag bygger på denna grundtanke. Enligt förslaget
skulle befintlig bebyggelse utmed Salviigränd, Västerlånggatan och Storkyrkobrinken
bevaras, såvitt angår de kulturhistoriskt värdefullaste byggnaderna
och jämväl i övrigt, i den mån detta vid en fortsatt teknisk undersökning
visar sig möjligt. Till den befintliga bebyggelsen i områdets yttergränser
skulle anslutas nybyggnader utefter Myntgatan och Riddarhustorget.
I områdets inre skulle uppföras en nybyggnad, utformad i anslutning till en
cirkelrund huvudgård, vilken skulle tjäna såsom ljusgård för ämbetslokalerna
men jämväl få karaktären av en allmän plats med förbindelse till de omgivande
trafiklederna dels genom portöppningar till ämbetsbyggnaden och
dels genom de delar av de tre gränderna, som jämte dessas välvda portaler
mot Västerlånggatan skulle bibehållas.
Efter mitt förmenande utgör det förslag, som byggnadsstyrelsen sålunda
framlagt, en lycklig avvägning mellan de estetiskt och kulturhistoriskt grundade
önskemålen å ena sidan samt kronans intresse av ett tillfredsställande
utnyttjande av markområdet å den andra. Förslagets förtjänster ur stadsbildens
synpunkt hava starkt understrukits av riksantikvarien, vars yttrande
torde få uppfattas såsom ett förord för förslaget, för den händelse ett bibehållande
av den medeltida stadsplanen med dess bebyggelse utefter gränderna
icke kan komma i fråga. Även ur rent praktisk synpunkt måste förslaget
anses innebära beaktansvärda fördelar. Bland annat medför infogandet i
byggnadskomplexet av den runda nybyggnaden kring en stor huvudgård
goda belysningsförhållanden, och därigenom skapas också en smidig förbindelse
mellan den inre nybyggnaden och de utanför denna liggande äldre husen
med deras skilda våningsnivåer. Utan denna förbindelse skulle de äldre
husen näppeligen kunna lagas i anspråk såsom tjänstelokaler, ingående i ett
och samma byggnadskomplex. Förslagets utformning i denna del möjliggör
också områdets utnyttjande utan att hörnhuset mellan Salviigränd och Västerlånggatan
med dess kända, av Louis Masreliez inredda rumssvit behöver
beröras av några byggnadsåtgärder.
Med hänsyn till de förtjänster, som byggnadsstyrelsens förslag sålunda
äger, är jag beredd att tillstyrka, att detta förslag lägges till grund för utformningen
av ett statligt byggnadskomplex i kvarteren Minotaurus, Nessus,
Lychaon och Cephalus, även örn ett oförändrat fullföljande av de vid markavtalets
ingående antagna förutsättningarna för områdets bebyggelse, vilka
icke i nämnvärd män taga hänsyn till befintliga förhållanden, mahända
skulle möjliggöra eli i sin helhet mera ekonomiskt och rationellt utnyttjande.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
Ett genomförande av byggnadsstyrelsens förslag förutsätter emellertid ändring
i stadsplanen samt överenskommelse med Stockholms stad beträffande
förändring av gatumark till kvartersman m. m. Enligt vad byggnadsstyrelsen
upplyst har frågan örn stadsplaneändring ännu icke varit föremål för
ställningstagande från stadens sida, men styrelsen har ansett utsikt förefinnas
att det i anslutning till styrelsens byggnadsförslag utarbetade stadsplaneförslaget
kommer att av stadsfullmäktige antagas. Det hade givetvis varit
önskvärt, örn klarhet i denna fråga förelegat före en prövning från statsmakternas
sida av byggnadsärendet. Enär det ur skilda synpunkter är angeläget,
att anslag till förberedande och påbörjande av byggnadsåtgärderna
beviljas av innevarande års riksdag, har jag dock icke ansett mig böra före
framläggande av förslag i ämnet avvakta beslut från stadens sida. Då sakliga
grunder starkt tala till förmån för den ändring i stadsplanen, som erfordras
för genomförande av byggnadsstyrelsens förslag, har jag ansett mig
kunna räkna med, att beslut från stadens sida kommer att fattas i huvudsak •
lig överensstämmelse med föreliggande stadsplaneförslag. Därest den av mig
sålunda antagna förutsättningen skulle visa sig icke bliva för handen och
en acceptabel uppgörelse i övrigt i nyssberörda hänseenden mellan kronan
och staden ej skulle stå att vinna, finnes enligt min mening för kronan icke
annan utväg för byggnadsfrågans lösning än att falla tillbaka på de grundlinjer
för områdets utnyttjande, som förelågo vid tidpunkten för markavtalets
ingående. Nytt byggnadsförslag torde i sådant fall få av byggnadsstyrelsen
skyndsamt upprättas enligt dessa grundlinjer.
Åt byggnadsstyrelsen torde böra uppdragas att å kronans vägnar föra förhandlingar
rörande de uppgörelser, som erfordras för genomförande av byggnadsstyrelsens
av mig här tillstyrkta förslag.
Vad härefter angår frågan om lokaldispositionen i kanslihusannexet, delar
jag byggnadsstyrelsens mening, att en överflyttning till detta byggnadskomplex
av försvars- och finansdepartementen i första hand bör äga rum. Styrelsen
har ifrågasatt, att därjämte nedre justitierevisionen skulle placeras i
byggnaden eller, alternativt, att dit skulle överflyttas ännu ett departement,
förslagsvis socialdepartementet, i vilket senare fall lokaler för nedre justitierevisionen
ansetts böra beredas i det nuvarande kanslihuset. Dessa frågor
torde böra göras till föremål för ytterligare överväganden, innan avgörande
träffas. Det förefaller icke osannolikt, att för finansdepartementets räkning
måste redan från början reserveras större utrymmen än i byggnadsstyrelsens
förslag avsetts, särskilt som det synes önskvärt att i direkt anslutning till departementet
förlägga vissa till departementet hörande avdelningar och eventuellt
även ett par med departementet intimt sammanhörande institutioner,
vilka nu disponera lokaler i kronans fastigheter Storkyrkobrinken nr 2 och
4. Vid en mera avsevärd ökning av utrymmena inom kanslihusannexet för
finansdepartementet med närstående institutioner lärer plats få beredas nedre
justitierevisionen på annat håll.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, hava byggnadsstyrelsens
beräkningar rörande försvarsdepartementets lokalbehov verkställts med ut
-
Kunni. Maj:ts proposition nr 220.
31
gångspunkt från att de till kommandoexpeditionerna knutna bok- och blankettförråden
skulle förläggas till andra lokaler. Jag hänvisar i detta avseende
till det förslag, som chefen för försvarsdepartementet denna dag i annat sammanhang
framlägger örn förrådens placering i Svea livgardes hittillsvarande
kasernetablissement.
Byggnadsstyrelsen har hemställt, att för utarbetande av ritningar till och
igångsättande av arbetena med annexhyggnaden till kanslihuset måtte för
nästkommande budgetår anvisas ett anslag av 1 000 000 kronor. Häremot har
jag intet att erinra. Anslagsbeloppet bör få tagas i anspråk för förberedande
åtgärder överhuvud taget beträffande den avsedda byggnaden. Därest under
nästkommande budgetår skulle erfordras medel för förvärv genom expropriation
eller eljest av fastigheter inom ifrågavarande kvarter, torde sålunda detta
anslag böra komma till användning. I anslutning till vad riksantikvarien
påyrkat bör anslaget jämväl få disponeras för de undersökningar och avbildningar
m. m., som ur kulturhistorisk synpunkt kunna befinnas påkallade.
Om i enlighet med vad jag förordat försvarsdepartementet överflyttas till
den nya annexbyggnaden, torde såsom byggnadsstyrelsen föreslagit departementets
nuvarande utrymmen i kvarteret Mercurius böra iordningställas för
socialstyrelsen. Byggnadsstyrelsens utredning visar, att tillfredsställande lokaler
i förevarande fastigheter kunna anordnas för socialstyrelsens samtliga
avdelningar med undantag av utlänningsförläggningsavdelningen, vilken är
av krisbetonad karaktär. Socialstyrelsen har understrukit angelägenheten av
att reservutrymmen beredas med tanke på väntade nya arbetsuppgifter för
styrelsen. Jag vill i anledning härav framhålla, att socialstyrelsens lokalbehov
torde kunna i avsevärd mån komma att påverkas av aktuella organisatoriska
omläggningar. Jag erinrar i detta avseende om föreliggande förslag rörande
ändrad ordning för utlänningsärendenas handläggning samt om de av byggnadsstyrelsen
berörda undersökningarna i fråga örn det statliga slatistikväsendets
organisation. Vid den tidpunkt, då slutligt förslag beträffande omändrings-
och reparationsarbetena i förevarande fastigheter behöver föreligga,
torde möjlighet finnas att säkrare än nu bedöma omfattningen av socialstyrelsens
framtida lokalbehov.
Såsom förut erinrats, erfordras vid genomförande av den beslutade processreformen
väsentligt utökade utrymmen för högsta domstolen, som nu
för sin verksamhet disponerar vissa rum i kungl, slottet. Tidigare har ifrågasatts,
att ämbetslokaler för domstolen skulle anordnas inom garnisonssjukhusets
byggnad å Kungsholmen. Sedan härutinnan verkställd utredning visat,
att gamisonssjukhusets byggnad icke inom bestämbar tid kan bliva tillgänglig
för här avsett ändamål, har byggnadsstyrelsen i samråd med utsedda sakkunniga
föreslagit, att högsta domstolen skulle inrymmas inom Gamla rådhuset
i kvarteret Nemesis. Även enligt min mening är denna lösning av domstolens
lokalfråga att förorda. Gamla rådhusbyggnaden är med hänsyn till
sin allmänna anordning och de krav, som föranledas av husets karaktär av
byggnadsminnesmärke, icke lätt att tillfredsställande utnyttja för vanliga förvaltningsändamål
men skulle uppenbarligen lämpa sig väl för högsta dom
-
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
stolen med hänsyn till dess behov av stora och representativa lokaler för de
offentliga domstolsförhandlingarna. Mot vad byggnadsstyrelsen föreslagit beträffande
byggnadens iståndsättande genom grundförstärkning och andra för
byggnadens bestånd nödvändiga arbeten samt ur kulturhistorisk synpunkt
önskvärda åtgärder för byggnadens återställande i viss mån i ursprungligt
skick har jag intet att erinra. Beträffande det sätt, varpå byggnaden för ifrågavarande
ändamål bör i detalj utnyttjas, lärer ståndpunkt icke nu behöva
lägås. Enligt min mening torde ett förnyat övervägande böra ske beträffande
möjligheterna att genom en mera ekonomisk disposition av rumsfördelningen
bereda utrymme inom byggnaden även för någon annan institution, vars
förläggning till samma fastighet som domstolen lämpligen kan komma
ifråga.
Jag vill i detta sammanhang framhålla att, på sätt framgår av vad chefen
för ecklesiastikdepartementet denna dag anför i fråga om nybyggnad för
karolinska institutet, möjlighet icke torde föreligga för kronan att till Stockholms
stad avträda fastigheterna i kvarteret Glasbruket förrän den 1 juli
1948, i följd varav kronan — såsom byggnadsstyrelsen förutsatt — torde
böra begagna sig av sin rätt att framflytta den i markavtalet primärt stadgade
dagen för avträdandet av dessa fastigheter. Fastigheten i kvarteret Nemesis
skulle vid sådant förhållande enligt markavtalet kunna disponeras av
kronan först den 1 juli 1949. Då det med hänsyn till processreformens
ikraftträdande synes bliva erforderligt att dessförinnan taga fastigheten i
anspråk för högsta domstolen, torde i enlighet med vad byggnadsstyrelsen
ifrågasatt böra upptagas förhandlingar med staden i syfte att träffa uppgörelse
örn tidigare tillträdesdag mot tillhandahållande temporärt av lokaler
för de kommunala organ, vilka nu äro förlagda till byggnaden.
Genom förflyttning av socialstyrelsen till försvarsdepartementets nuvarande
fastigheter i kvarteret Mercurius skulle frigöras de betydande lokalutrymmen
i kronans fastigheter på Riddarholmen, som nu disponeras av socialstyrelsen
dels i Hessensteinska huset och dels i Gamla riksdagshuset vid Birger
Jarls torg. Även beträffande dispositionen av dessa utrymmen bär byggnadsstyrelsen
i sina förevarande skrivelser framlagt förslag. Med hänsyn till
den tidpunkt, då de nämnda utrymmena kunna bliva tillgängliga för nya ändamål,
har jag ansett mig icke nu behöva ingå på en granskning av ifrågavarande
förslag till utnyttjande av kronans fastigheter på Riddarholmen i
vidare mån än att jag förutsätter, att Svea hovrätt även efter processreformens
genomförande bör kvarstanna i Gamla kungshuset, för vilket ändamål
denna byggnad torde böra undergå vissa inre omändringar i huvudsaklig
överensstämmelse med den av byggnadsstyrelsen framlagda utredningen.
Enligt vad jag i det föregående anfört skulle sålunda statsmakterna nu
endast i mera väsentliga huvuddrag behöva taga ståndpunkt till de av byggnadsstyrelsen
framlagda förslagen. Olika med förslagen sammanhängande
detaljfrågor kunna uppskjutas till nästkommande års riksdag, då ytterligare
utredning samt längre framförda förslag torde kunna föreligga. Därvid lärer
ock en närmare granskning av upprättade kostnadsberäkningar kunna äga
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
33
rum. Angelägnast är nu, att avgörande träffas om plan för användning av
området i kvarteren Minotaurus, Nessus, Lychaon och Cephalus, varav samtliga
övriga föreliggande förslag äro direkt eller indirekt beroende, samt att
medel anvisas till påbörjande av de arbeten, som erfordras för ianspråktagande
av detta område.
Till vissa förberedande åtgärder — i främsta rummet utarbetande av ritningar
m. m. — beträffande de planerade övriga byggnadsföretagen böra
emellertid vissa medel beviljas för nästkommande budgetår. Byggnadsstyrelsen
har i sådant avseende äskat följande belopp, nämligen för fastigheterna
i kvarteret Mercurius 15 000 kronor, för Gamla rådhuset 250 000 kronor
och för Gamla kungshuset 100 000 kronor. Enligt min mening kan lämpligen
för erforderliga förberedande åtgärder beträffande samtliga nu avsedda
byggnader upptagas ett gemensamt anslag, förslagsvis bestämt till 350 000
kronor. Såväl detta anslag som det av mig förordade anslagsbeloppet å
1 000 000 kronor för påbörjande av arbeten med annexbyggnaden till kanslihuset
böra uppföras såsom investeringsanslag under statens allmänna fastighetsfond.
På grund av vad jag här anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att för budgetåret 1944/45 å kapitalbudgeten under rubrik
Statens allmänna fastighetsfond anvisa
dels till Annexbyggnad tilt kanslihuset ett investeringsanslag
av .............................. kronor 1 000 000;
dels ock till Förberedande åtgärder beträffande vissa
byggnadsföretag i staden .ntellan broarna och å Riddarholmen
i Stockholm ett investeringsanslag av . . kronor 350 000.
Tili denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga til!
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. C. F. v. Krusenstierna.
tiilwtig tilt riksdagens protokoll 1944. I sami. Nr 220.
3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
"FOR^IiAä TEL ÄNDE3NÖ MT ^TÄD^PIiÄNEN FÖR
KVÄRTERETN CEPHALUS OCH AGLAURUS
INOM: SHAD^DELEtST ^ffiDEN ‘MELLAN'' BROARNA I
istockholm:
f ]____f -c if ''Q *q fp to ''Q so so njo
Stala-.ilOOO AUlT $\rcrm. \<r
urrf
Kans/Jkc.
J7ynllor<ye/
Mars och Va/c
lillio
/S xu
~up
/(.inus
(ju*''. !u AU
irma.
StorUyr-^ir,^
4_ /no
L??..-f R 22 4.
BIr/Jrjr/j
////jpo ■
f 95 X.
.v /. 2 io.jj
un L! 5
•J.lorn ena
B e/c c kn.
''mejar
CL
3ef/nfh<y Itycyyn o c/
(jaffandc a (jery runs.
(jd//<7tK/<2 ej rans får - L y<J<yn t/Js /eva r/er.
Qa//anc/e ya/u/tu/ch.
(ja/u/u Jn/ney.
It ny c he/c/ycn /rtr JJ/ rn/r u/<jn/<jr
c/c-/ område rör v//kel andr/ny
av .5 huchsydanén set key.
C''^Af?0
b&j£..:3
fo re storf e n {frans tor byrfrfnoctsbvorter
förest trej m yrans m*//or> a/nea den
med altita sfac/s/ohqnehes/dmme/s^rr.
Qo/hande ytans Jorn färe Jas a/h
u/ya ■
(ja/um&rk.
3e/eckntntyar vt/ire^hanforu i/y ht//
ZesfurnmJsatr atiyueiiJe Lyyynads -kvartw/o användande.
Jp/jnha/ a J/och ho/ms s/acJs sfxadsp/onckontor t hahr. /9h/j-,
Kanslihusannexet.
Förslag1 till stadsplancändring.
(För vinnande av bättre överblick har det område, som skulle täckas av annexbyggnaden,
genom kommunikationsdepartementets försorg å avtrycket betecknats med rutstreckning.)
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
35
'' ''"''i
si,.''»''; i lisi Etssam
os Gmo
■ ‘
Kanslihusannexet.
Situationsplan.
(Å planen betecknas nuvarande kanslihuset med siffran 1 och den föreslagna annexbyggnaden
med siffran 2.)
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 220.
''fiSÉwiiipijl
I ......a
Kanslihusaunexet.
Fasad mot Riddarhustorget.
Kanslihusannexet.
Perspektiv av den inre gården.
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 220.
*
»oa
lllllPPt
Kanslihusannexet.
Bottenplan.
» S
Kanslihnsannexet.
Plan 1 o. 2 tr.