Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

1

Nr 22.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 11 § förordningen
den 5 juni 1942 (nr 325) om jordbrukets kreditkassor;
given Stockholms slott den 14 januari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av 11 §
förordningen den 5 juni 1942 (nr 325) om jordbrukets kreditkassor.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang lill riksdagens protokoll 19i4. 1 sami. Nr 22.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 11 § förordningen den 5
juni 1942 (nr 325) om jordbrukets kreditkassor.

Härigenom förordnas, att 11 § förordningen den 5 juni 1942 om jordbrukets
kreditkassor skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

H §•

Jordbrukskreditkassan må---av centralkassa.

Utan hinder —---fastställda taxeringsvärde.

Tillika må jordbrukskreditkassan för placering av medel, som icke omedelbart
kunna användas för jordbrukskreditkassans syfte, förvärva statsobligationer
och andra statsskuldförbindelser med en återstående löptid av
högst tio år ävensom skattkammarväxlar.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. May.ts proposition nr 22.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
t A januari 19 A A.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

PeHRSSON-B RAMSTORP, WIGFORSS, MÖLLER, SKÖLD, ERIKSSON, QUENSEL,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Eweri.öf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp.

Enligt 1 § förordningen den 5 juni 1942 (nr 325) örn jordbrukets kreditkassor
skola dessa ha till ändamål att på sätt i förordningen stadgas tillgodose
jordbrukets kreditbehov, i första hand dess behov av driftkredit. Det skall
vidare ankomma på kassorna att befordra sparverksamheten på landsbygden
ävensom att i övrigt främja en sund utveckling av medlemmarnas ekonomiska
förhållanden. Jordbrukets kreditkassor utgöras enligt vad i 2 § upptages
av svenska jordbrukskreditkassan, centralkassorna för jordbrukskredit
och jordbrukskassorna. Kassorna skola vara organiserade såsom ekonomiska
föreningar med begränsad personlig ansvarighet. Varje centralkassa skall
vara ansluten till jordbrukskreditkassan och varje jordbrukskassa till den
centralkassa, inom vars verksamhetsområde jordbrukskassans styrelse har
sitt säte.

I 11 § av ifrågavarande förordning stadgas, att jordbrukskreditkassan må
bereda kredit allenast åt ansluten centralkassa samt åt jordbruksekonomisk
förening, som är medlem av centralkassa. Utan hinder av denna bestämmelse
må jordbrukskreditkassan intill ett belopp, som motsvarar beloppet av kassans
reservfond, placera medel i statens och Sveriges allmänna hypoteksbanks
obligationer eller ock mot säkerhet av inteckning inom sex tiondelar
av jordbruksfastighets senast fastställda taxeringsvärde. I 36 § stadgas, bland
annat, att även centralkassa må förvärva obligationer.

Med hänsyn till att jordbrukskasserörelsen förväntades åtminstone under
en övergångstid icke kunna uteslutande nied inlanade och egna medel tillgodose
inom densamma uppkommande behov av i första hand driftkrediter,
ha vid olika tillfällen till svenska jordbrukskreditkassans förfogande ställts
statsobligationer att användas vid upptagande av lån i riksbanken för anskaffande
av rörelsemedel. Dispositionsrätten till obligationerna avsågs skola
avvecklas, då jordbrukskasserörelsens inlåning stigit tillräckligt för att rörelsen
skulle därigenom kunna beredas erforderliga medel för utlåningen. Vissa

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

terminer för obligationernas återställande ha varit fastställda. Enligt beslut
av 1942 års riksdag (prop. nr 41; r. skr. nr 229) skall av obligationerna, vilkas
nominella värde uppgår till 20,000,000 kronor, hälften återställas senast
den 1 juli 1946 och återstående hälft senast den 1 juli 1951.

I skrivelse den 20 februari 1943 har styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan
hemställt, att till 11 § förordningen om jordbrukets kreditkassor
måtte göras ett tillägg av innehåll att jordbrukskreditkassan, för placering av
överskottsmedel, som icke omedelbart funne användning inom kasserörelsen,
finge förvärva statsobligationer med en återstående löptid av högst 10 år,
andra statsskuldförbindelser med högst samma återstående löptid samt skattkammarväxlar.

över framställningen ha yttranden avgivits den 6 mars 1943 av Överståthållarämbetet,
den 9 i samma månad av statskontoret, den 11 i nämnda månad
av fullmäktige i Sveriges riksbank och fullmäktige i riksgäldskontoret
samt den 18 i samma månad av bank- och fondinspektionen.

Såsom motivering för sin framställning har styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan
anfört följande.

Den jämförelsevis rikliga penningtillgång, som utmärkt de senaste åren,
har gjort sig gällande även inom jordbrukskasserörelsen. Dess inlåning av
medel har sålunda under åren 1940—1942 stigit från 65.6 till 108.2 miljoner
kronor, medan samtidigt utlåningen hållit sig praktiskt taget oförändrad eller
vid 120 miljoner kronor. Under januari innevarande år har inlåningen fortsatt
att stiga med 4.7 miljoner kronor, varemot svarat en utlåningsökning av
blott 0.5 miljoner kronor.

Detta förhållande har medfört, att rörelsens behov av upplånade medel
alltmer reducerats. Upplåningen, som vid 1939 års utgång utgjorde 48.2 miljoner
kronor i lån och 5.9 miljoner kronor i rediskonterade växlar, hade sålunda
per den 31 december 1942 nedgått till 8.6 miljoner kronor i lån och 0.4
miljoner kronor i rediskontering. Genom den fortsatta kraftiga inlåningsökningen
under innevarande år har behovet av upplåning praktiskt taget upphört,
och då inlåningen även under den närmaste framtiden sannolikt kommer
att överstiga utlåningen, står rörelsen inför uppgiften att på lämpligaste
sätt placera överskottsmedel av berörda slag.

I förevarande avseende må först framhållas, att det är av vikt för rörelsen
att finna sådana utvägar, att inlåningen icke behöver bringas att avstanna,
enär det kan beräknas bliva av stor betydelse att kunna disponera över ifrågavarande
medel, när krigstidens förhållanden inom jordbruket i sinom tid
skola avvecklas. I samband med då inträdande, under krigstiden eftersatta
behov av nyanskaffning särskilt av levande och döda inventarier samt eventuellt
minskad lönsamhet för jord- och skogsbruket torde nämligen ökade
krediter bliva behövliga av den storleksordning, att en betydande likvid medelstillgång
erfordras för deras tillgodoseende.

Bland de utvägar, som styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan funnit
böra komma i fråga för placering av ifrågavarande inlåningsöverskott, har
inköp av kortfristiga statsobligationer, andra kortfristiga statsskuldförbindelser
och skattkammarväxlar synts i främsta rummet böra komma till användning.
Härigenom kan en mera tillfredsställande förräntning av medlen erhållas
än vid insättning i penninginrättningar, samtidigt som medlen bliva
jämförelsevis likvida genom att obligationerna etc. förfalla till inlösen inom
kort tid eller också vid behov snabbt kunna avyttras eller belånas.

Kungl. May.ts proposition nr 22.

5

Enligt 36 § i förordningen örn jordbrukets kreditkassor må centralkassa
förvärva bland annat obligationer. Liknande rätt tillkommer jämlikt 11 t?
även jordbrukskreditkassan, dock med den begränsningen, att placering i
obligationer endast må uppgå till ett belopp, motsvarande beloppet av kassans
reservfond. Kassan är därför för närvarande förhindrad att inköpa obligationer
till högre belopp än cirka 303,000 kronor, vartill reservfonden nu
uppgår. Denna begränsning finner styrelsen utgöra ett hinder för en tillfredsställande
lösning av förevarande fråga örn medelsplacering i kortfristiga
statsobligationer m. m. Visserligen äga centralkassorna, som nyss nämnts,
rätt att inköpa obligationer, men särskilt i nuvarande läge synes det utgöra
ett viktigt önskemål, att liknande rätt mera obegränsat tillerkännes även jordbrukskreditkassan.
Genom sin ställning som centralorgan för kasserörelsen
bör sagda kassa nämligen äga god överblick över rörelsens allmänna läge i
kapitalförsörjningshänseende, behovet av särskilda åtgärder på detta område
och de utvägar, som kunna stå till buds för placering av tillgängliga medel
på ur hela rörelsens synpunkt lämpligaste sätt. Styrelsen anser därför, att
gällande bestämmelser i berörda hänseende böra ändras genom förslagsvis
följande tillägg till förordningens 11 §:

Därjämte må jordbrukskreditkassan, för placering av överskottsmedel, som
icke omedelbart finna användning inom kasserörelsen, förvärva statsobligationer
med en återstående löptid av högst 10 år, andra .statsskuldförbindelser
med högst samma återstående löptid samt skattkammarväxlar.

Styrelsen vill alltså hemställa, att Kungl. Majd måtte förelägga innevarande
års riksdag förslag av nu angivna innebörd.

I de avgivna yttrandena har framställningen tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av samtliga hörda myndigheter med undantag av bank- och fondinspektionen
som avstyrkt densamma.

Statskontoret har anfört följande.

Statskontoret har icke funnit anledning motsätta sig en sådan ändring av
11 § förordningen om jordbrukets kreditkassor att jordbrukskreditkassan beredes
möjlighet att för placering av överskottsmedel förvärva statsobligationer
och andra statsskuldförbindelser med en återstående löptid av högst 10
år samt skattkammarväxlar. Då under nu rådande förhållanden kassan icke
torde vara i behov av de svenska statsobligationer, vilka ställts till dess förfogande
såsom säkerhet för lån hos riksbanken, torde samtidigt böra föreskrivas,
att sagda obligationer så snart som möjligt skola återställas till riksgäldskontoret.

Enär den föreslagna författningsändringen är föranledd av nu rådande exceptionella
förhållanden, torde framdeles vid lämplig tidpunkt böra tagas under
omprövning, huruvida icke den kassan sålunda medgivna ökade befogenheten
bör upphöra, sedan i fråga örn jordbrukets kreditbehov normala
förhållanden åter inträtt.

Överståthållarämbetet har yttrat.

Den omständigheten, alt tendenserna för närvarande vid kassans inlåning
tyda på att kassan får mer medel, än som svara mot utlåningsbehovet under
den närmaste tiden, synes icke böra föranleda upphörande med inlåningsrörelsen
— ämbetet förutsätter dock, att såsom hittills kassan ej må låta inlåningen
sträcka sig utöver verkliga sparmedel. Förhållandena vid krigstidens
slut kunna nämligen, såsom styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan anför,
antagas bliva väsentligt ändrade med ökat behov av kreditmedel: nu
eftersatta behov vid jordbruket skola fyllas, vartill komma verkningarna

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

av inträdande minskad lönsamhet vid jordbruksrörelsen och skogsbruket.
Frågan örn överskottsmedlens lämpliga placering i avbidan på användning
framdeles i kassans rörelse synes kunna lösas enligt kassans förslag genom
förvärv av kortfristiga statsobligationer och skattkammarväxlar. Därmed får
kassan på en gång bättre förräntning på medlen än genom insättning i bank
och jämförelsevis likvida tillgångar. Framställningen föranleder alltså ingen
erinran från ämbetets sida.

Fullmäktige i riksbanken ha uttalat, att fullmäktige delade svenska jordbrukskreditkassans
mening, att de överskottsmedel, som funnes inom centralkassorna,
lämpligen borde insättas hos svenska jordbrukskreditkassan och
av denna placeras i skattkammarväxlar och kortfristiga statsobligationer, i
den mån de icke ansåges böra insättas i riksbanken eller affärsbank. Att
söka utöka kreditgivningen — vilket eljest torde komma att framstå som ett
alternativ -— syntes i nuvarande läge icke vara tillrådligt. Sannolikheten
talade nämligen för att då kriget vore slut för nyanskaffningar, nybyggnader
och reparationer betydande likvida reserver fordrades för att centralkassorna
skulle kunna möta såväl de uttag av innestående medel, med vilka man då
hade att räkna, som då erforderliga krediter. Med hänsyn härtill tillstyrkte
fullmäktige den remitterade framställningen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha framhållit följande.

Den nu aktuella frågan om rätt för jordbrukskveditkassan att använda
överskottsmedel till inköp av vissa slag av statspapper var icke föremål för
behandling av de sakkunniga, som år 1941 framlade förslag till ny lagstiftning
för jordbrukets kreditkassor. Anledningen därtill kan ha varit, att den
dittillsvarande utvecklingen av jordbrukskasserörelsen ej givit anledning antaga
annat än att rörelsen även i framtiden skulle vara beroende av upplåning
och att sålunda några överskottsmedel, som behövde placeras, ej skulle
uppkomma.

Såsom i den föreliggande framställningen meddelas, hade emellertid rörelsens
behov av upplånade medel under de senaste åren allt mer reducerats
och numera, sedan största delen av de upptagna lånen återbetalats, praktiskt
taget upphört. Då inlåningen även under den närmaste tiden beräknades
komma att överstiga utlåningen, stöde rörelsen inför uppgiften att på lämpligaste
sätt placera för verksamheten ej behövliga medel.

Med anledning därav har styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan
nu hemställt, att i 11 § av gällande förordning om jordbrukets kreditkassor
måtte införas ett tillägg, som skulle möjliggöra för jordbrukskreditkassan
att förvärva kortfristiga statsobligationer eller statsskuldförbindelser samt
skattkammarväxlar.

Under nu rådande förhållanden, då stor vikt ligger vid att sparandet i landet
ökar och en omfattande propaganda härför bedrives, bör det enligt fullmäktiges
mening tillses, att jordbrukskreditkassan beredes möjlighet att på
ett lämpligt sätt göra uppkommande insättningsöverskott räntebärande. På
grund härav och då förslaget till bestämmelser i ämnet ej givit fullmäktige
anledning till erinran få fullmäktige tillstyrka bifall till jordbrukskreditkassans
framställning.

Bank- och fondinspektionen har anfört följande.

Svenska jordbrukskreditkassans huvuduppgift inom jordbrukskasserörelsen
är enligt förordningen om jordbrukets kreditkassor att handhava utlåningen
till centralkassorna och till dessa anslutna jordbruksekonomiska föreningar
samt att anskaffa härför erforderliga medel. Jordbrukskreditkassan

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 22.

disponerar för närvarande för ifrågavarande ändamål främst överskottsmedel,
som vissa centralkassor kunnat ställa till förfogande, samt därutöver en
relativt obetydlig upplåning från andra håll. ifrågavarande medel äro i sill
helhet utnyttjade för sådan utlåning, som nyss nämnts. För närvarande förefinnas
sålunda icke några överskottsmedel hos jordbrukskreditkassan. Kassans
styrelse räknar dock med, att överskott av inlaningsmedel skola ettel
hand samlas därigenom att utlåningen icke ökar i samma takt som inlåningen.
En anledning till det stora tillflödet av inlåningsmedel torde vara,
att vissa centralkassor för insättning å fasta inlåningsräkningar -— sparkassesamt
depositions- och kapitalräkning — gottgöra högre ränta än affärsbankerna.
Det borde enligt inspektionens mening vara en naturlig åtgärd att i
första hand söka i någon mån dämpa tillflödet av inlåningsmedel genom sänkning
av inlåningsräntorna. Härigenom skulle även vinnas möjlighet att i
viss utsträckning till de lånebehövande jordbrukarnas fromma kunna sänka
utlåningsräntorna. Jordbrukskreditkassans styrelse, bär visserligen uttalat
önskvärdheten av att finna sådana utvägar, att inlåningen icke behövde
bringas att avstanna enär det kan beräknas bliva av stor betydelse att kunna
för kreditgivning disponera över inlåningsmedlen, när krigstidens förhållanden
inom jordbruket skola i sinom tid med då uppstående kreditbehov avvecklas.
Häremot kan emellertid invändas, att medel, som inlåningsvägen
tillförts jordbrukskasserörelsen, till icke ringa del torde härflyta av vidtagna
reduktioner av kreatursbesättningar, lagerminskningar och onormalt stora
skogsavverkningar. 1 inlåningen torde även ingå mer eller mindre tillfälligt
outnyttjade medel, som överlämnats till jordbrukskasserörelsen därför att där
erbjudits en högre inlåningsränta än på andra håll. Sådana inlåningsmedel,
som inspektionen här åsyftat, torde även med bibehållet ränteläge knappast
kunna beräknas bliva efter krigstiden tillgängliga för utlåning inom .jordbrukskasserörelsen.
Därest inlåningen trots räntesänkning skulle flöda hos
centralkassorna så att hos dem uppstår inlåningsöverskott, bör jordbrukskreditkassan
tillsvidare icke därav för sin disposition mottaga mera än som erfordras
för dess utlåning till andra centralkassor eller till ekonomiska föreningar.

Enligt inspektionens förmenande föreligger sålunda icke för närvarande
behov av en sådan lagstiftningsåtgärd, som av styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan
ifrågasatts. I allt fall är behovet icke så trängande, att
det kan anses böra efter den ordinarie propositionstidens utgång föranleda
förslag till årets riksdag. Det synes icke heljer lämpligt, att innan jordbrukskasseförordningen
ännu varit gällande ett år och innan tillräcklig erfarenhet
vunnits örn tillämpligheten av däri givna regler, vidtaga en principiellt så
betydelsefull ändring i densamma, som här ifrågasatts. Inspektionen anser
sig därför böra avstyrka bifall till den av styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan
gjorda framställningen.

Därmed bär inspektionen emellertid icke velat göra gällande, att icke framdeles
nya regler kunna bliva erforderliga i fråga örn placeringen av överskottsmedel
inom jordbrukskasserörelsen. Inspektionen ansluter sig till kassestyrelsens
uttalande, att jordbrukskreditkassan genom sin ställning såsom
centralorgan för jordbrukskasserörelsen borde äga god överblick över rörelsens
allmänna läge i kapilalförsörjningsliänseende, behovet av särskilda åtgärder
på detta område och de utvägar, som kunna stå lill bilds för placering
av tillgängliga överskottsmedel på ur hela rörelsens synpunkt lämpligaste
sätt. Det kan sålunda framdeles visa sig behövligt att till svenska jordbrukskreditkassan
koncentrera placerandet av rörelsens överskottsmedel. Men i
samband därmed bör i så fall för vinnande av en enhetlig penningpolitik in
örn rörelsen centralkassornas rätt all placera sina överskottsmedel i obligationer,
en rätt som för övrigt måsle principiellt vara avsedd all utnyttjas alle -

8

Kungl. Mcij:ts proposition nr 22.

Departements chefen.

nast tillfälligtvis och i ringa omfattning, borttagas. Därigenom skulle centralkassorna
bliva hänvisade till att överlämna sina överskottsmedel till .jordbrukskreditkassan
för placering genom dess försorg. En sådan ändring med
avseende å bestämmelserna för centralkassa skulle emellertid föra med sig
även en ändring i reglerna för centralkassas inlåningsrätt, för vilkens beräknande
obligationsinnehav för närvarande kan utgöra underlag. En så vidlyftig
omarbetning av jordbrukskasseförordningen bör emellertid anstå tills
större erfarenhet vunnits örn behovet och lämpligheten av en dylik förändring.

Bank- och fondinspektionen har vidare — under erinran om de statsobligationer,
som ställts till jordbrukskreditkassans förfogande — uttalat, att
enär numera inlåningen inom jordbrukskasserörelsen stigit så starkt, att densamma
befarades icke kunna i sin helhet komma till användning genom utlåning
inom rörelsen, det kunde, även om hänsyn toges till att viss del av inlåningen
vore av mera tillfällig natur, ifrågasättas, örn icke den situation numera
inträtt, då ett återlämnande av obligationerna planmässigt borde ske.
I varje fall syntes det böra tagas under övervägande, huruvida icke en begränsning
borde ske av den för närvarande till den 1 juli 1951 bestämda tid,
varinom den ena hälften av obligationerna borde återställas.

De nuvarande bestämmelserna i 11 § förordningen örn jordbrukets kreditkassor
försvåra otvivelaktigt för jordbrukskreditkassan att placera överskottsmedel
som uppkommit i anledning av den ökade inlåningen under senare
år. I den mån dessa medel icke böra hållas tillgängliga å bankräkning,
kan en placering i kortfristiga statsobligationer och skattkammarväxlar
framstå såsom lämplig. De betänkligheter, som av bank- och fondinspektionen
framförts mot den av jordbrukskreditkassan gjorda framställningen,
synas mig icke vara av den art att desamma böra hindra, att den av de
övriga hörda instanserna förordade författningsändringen genomföres. Inom
jordbruksdepartementet har upprättats förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 11 § förordningen den 5 juni 1942 (nr 325) om jordbrukets
kreditkassor. Jag tillstyrker, att detta förslag nu förelägges riksdagen till antagande.
Att i detta sammanhang upptaga till förnyat övervägande frågan örn
den tidpunkt, då de statsobligationer som ställts till jordbrukskreditkassans
förfogande skola återställas, synes icke påkallat.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att förevarande författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Siv Schiöler.

437844. Stockholm, Isaac Marcus B ok tryckeri-Aktiebolag. 1944.