Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
1
Nr 211.
Kungl. Majda proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragsförordningen
den 30 juni 1942 (nr 521); given
Stockholms slott den 3 mars 1944.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat
förslag till förordning angående ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragsförordningen
den 30 juni 1942 (nr 521).
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Bihang tilt riksdagens protokoll 1944
1 sami. Nr 211.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
Förslag
till
förordning angående ändring i vissa
delar av krigsfamiljebidragsförordningen
den 30 juni 1042 (nr 521).
Härigenom förordna» dels att i 1 §
krigsfamiljebidragförordningen den
30 juni 1942 närmast efter 4 morn.
skall införas ett nytt moment, betecknat
5 morn., med i det följande
angiven lydelse, dels ock att 20 § 1
morn.1 samma förordning skall erhålla
nedan angivna ändrade lydelse.
1§-
5 mom. Vid krig eller eljest
under särskilda förhållanden äger
Konungen föreskriva, att visst stadgande
i denna förordning tills vidare
icke skall äga tillämpning.
20 §.
1 mom. Till värnpliktig, vilken
uppbär avlöning enligt krigsavlöningsreglementet,
utgår, där ej Konungen
annorlunda förordnar, efter
en tjänstgöringstid örn sammanlagt
nittio dagar såsom hemortslön ett belopp
av en krona om dagen. Sedan
tjänstgöringen varat trehundrasextio
dagar utgår en krona 50 öre örn dagen
och efter femhundrafyrtio dagar
två kronor om dagen. Vid beräkning
av nämnda tjänstgöringstid må endast
komma i betraktande den tid,
Gällande lydelse
av de bestämmelser, som beröras av
förslaget.
20 §.
1 mom. Till värnpliktig, vilken
uppbär avlöning enligt krigsavlöningsreglementet,
utgår, där ej
Konungen annorlunda förordnar, efter
en tjänstgöringstid om sammanlagt
nittio dagar såsom hemortslön
ett belopp av en krona om dagen.
Sedan tjänstgöringen varat trehundrasextio
dagar utgår en krona 50 öre
om dagen och efter femhundrafyrtio
dagar två kronor örn dagen. Vid beräkning
av nämnda tjänstgöringstid
må endast komma i betraktande den
1 Senaste lydelse se 1943: 125.
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
3
under vilken den värnpliktige efter
tidpunkt, som Konungen bestämmer,
mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner
fullgjort honom
åliggande tjänstgöring enligt § 28
mom. 1 eller § 36 mom. 2 i 1936
års värnpliktslag eller enligt 28 §
1 mom. i 1941 års värnpliktslag eller
tjänstgöring efter eget åtagande,
i sistnämnda fall dock endast
örn tjänstgöringen fullgjorts vid
förband, organiserat av den myndighet,
vid vilken den värnpliktige är
truppregistrerad, eller vad gäller
värnpliktig, som är truppregistrerad
vid central myndighet, enligt av
Konungen i kommandoväg meddelade
föreskrifter. Med tjänstgöring
vid eget förband likställes i
nämnda avseende kommendering till
skola eller utbildningskurs, som är
gemensam för flera förband. Har den
värnpliktige innehaft anställning
över stat, såsom officer, underofficer
eller underbefäl i krigsmaktens reserver,
såsom i fredstid konstituerad
landstormsofficer eller såsom i fredstid
till officers tjänsteställning konstituerad
(förordnad) medlem av frivilliga
automobilkåren, skall vid beräkning
av tjänstgöringstiden hänsyn
tagas även till tjänstgöring, som
han under sådan anställning fullgjort
efter tidpunkt, som Konungen bestämmer.
Denna förordning, såvitt avser 1 §
5 morn., träder omedelbart i kraft.
I övrigt länder förordningen till efterrättelse
från och med den 1 januari
1944, dock att vid beräkning av
tjänstgöringstiden för den .sorn inne
-
tid, under vilken den värnpliktige
efter tidpunkt, som Konungen bestämmer,
mot åtnjutande av värnpliktigs
avlöningsförmåner fullgjort
honom åliggande tjänstgöring enligt
§ 28 mom. 1 eller § 36 morn. 2 i
1936 års vämpliktslag eller enligt
28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag
eller tjänstgöring efter eget åtagande,
i sistnämnda fall dock endast örn
tjänstgöringen fullgjorts vid förband,
organiserat av den myndighet, vid
vilken den värnpliktige är truppregistrerad,
eller vad gäller värnpliktig,,
som är truppregistrerad vid central
myndighet, enligt av Konungen i
kommandoväg meddelade föreskrifter.
Med tjänstgöring vid eget förband
likställes i nämnda avseende
kommendering till skola eller utbildningskurs,
som är gemensam för
flera förband. Har den värnpliktige
innehaft anställning över stat, skall
vid beräkning av tjänstgöringstiden
hänsyn tagas även till tjänstgöring,
som han under sådan anställning
fullgjort efter tidpunkt, som Konungen
bestämmer.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
haft anställning i krigsmaktens reserver,
såsom i fredstid konstituerad
landstormsofficer eller såsom i fredstid
till officers tjänsteställning konstituerad
(förordnad) medlem av frivilliga
automobilkåren hänsyn må
tagas jämväl till tjänstgöring före
nämnda dag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
5
Utdrag aa protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
mars 19M.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn vissa ändringar
i krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521) samt anlör
därvid följande.
Förenklad handläggning av familjebidragsärenden vid krig
eller krigsfara m. m.
Förordnar Konungen jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen om inkallelse
av värnpliktiga och skall krigsavlöningsreglementet helt eller delvis äga
tillämpning beträffande dessa värnpliktiga, skola bestämmelserna i krigsfamiljebidragsförordningen,
där Konungen ej annorlunda förordnar, fran och
med inryckningsdagen äga tillämpning å dessa värnpliktiga. Enligt dessa bestämmelser
är värnpliktig berättigad till familjebidrag och hemortslön. I 3 §
föreskrives vilka personer som skola anses som den värnpliktiges familjemedlemmar.
Enligt sista stycket nämnda paragraf kunna andra personer än i
paragrafen angivna, när särskilda skäl därtill äro, efter särskilt medgivande
enligt vad i 39 § stadgas jämställas med familjemedlem. Enligt 39 § lämnas
dylikt medgivande av tillsynsmyndigheten för familjebidragsverksamheten
(statens arbetsmarknadskommission) på ansökan av familjebidragsnämnd.
Familjebidrag utgår i form av bland annat familjepenning, bostadsbidrag och
näringsbidrag. Jämlikt 9 § 1 mom. utgår bostadsbidrag till bestridande av kostnaderna
för familjebostad, medan enligt 2 mom. bostadsbidrag kan beviljas
värnpliktig, oaktat bidraget ej avser beredande av bostad åt den värnpliktiges
familjemedlem. Enligt 11 § kan bostadsbidrag utgå till flyttningskostnader
och kostnader för magasinering av nödiga lösören. Näringsbidrag
kan, jämlikt 14 §, där Konungen ej annorlunda förordnar, beviljas värnpliktig,
som driver näring eller rörelse, i stället för familjepenning och bostadsbidrag,
till avlönande av ersättare i rörelse. Enligt 15 § kan, där rörelsen
under den värnpliktiges tjänstgöring nedlägges, näringsbidrag vid
6
Kungl. Maj-.ts proposition nr 211.
sidan av familjepenning och bostadsbidrag — beviljas till bestridande av
utgifter, som prövas nödvändiga för att rörelsen skall kunna av den värnpliktige
återupptagas efter tjänstgöringens slut. Hemortslön utgår jämlikt
20 §, där ej Konungen annorlunda förordnar, efter en tjänstgöringstid örn
sammanlagt 90 dagar med en krona örn dagen. Efter 360 tjänstgöringsdagar
höjes hemortslönens belopp till en krona 50 öre om dagen. Efter 540 dagars
tjänstgöring höjes liemortslönen till två kronor örn dagen. Vid beräkning av
nämnda tjänstgöringstid kommer huvudsakligen i betraktande endast den
beredskapstjänstgöring, utöver vanlig fredstjänstgöring, vederbörande mot
åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner fullgjort.
Enligt 21 § krigsfamiljebidragsförordningen äger Konungen såsom villkor
för erhållande av familjebidrag stadga skyldighet för familjemedlem att
anmäla sig såsom arbetssökande samt antaga lämpligt arbete som erbjudes.
Underlåter familjemedlem att fullgöra den sålunda stadgade skyldigheten
kan familjebidraget nedsättas eller indragas. Om värnpliktigs familjemedlem
utan giltig anledning lämnar arbetsanställning äger familjebidragsnämnd
jämlikt 22 § nedsätta eller indraga familjebidraget. Beslut örn nedsättning
av bidrag eller indragning av rätten till bidrag skall jämlikt 32 §
underställas tillsynsmyndigheten.
Särskilda föreskrifter lia i krigsfamiljebidragsförordningen meddelats med
hänsyn till det dröjsmål med familjebidragens utbetalande som mera omfattande
inkallelser till krigstjänstgöring kunna förorsaka. Sålunda stadgas
i 40 § 1 morn., att Konungen, därest mera omfattande dylika inkallelser
kunna förväntas, äger förordna örn vidtagande av erforderliga åtgärder till
undvikande av tidsutdräkt med familjebidragens utbetalande. Enligt 2
mom. samma paragraf må tillsynsmyndigheten, örn vid mera omfattande
inkallelser till krigstjänstgöring fara uppstår för dröjsmål med bidragens
utbetalande, meddela familjebidragsnämnd tillstånd att i enlighet med de
närmare föreskrifter tillsynsmyndigheten må lämna, för familjemedlem, som
i 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen sägs -— d. v. s. hustru, med vilken
den värnpliktige sammanlever, samt hans barn och adoptivbarn under sexton
år, som äro under hans vårdnad —■ utbetala provisoriskt bestämd
familjepenning. Dylikt tillstånd må avse en tid av högst en månad. Sålunda
utbetalat belopp skall avräknas å slutligt fastställt familjebidrag, i
den mån detta senare belöper å tid, för vilken provisoriskt bestämd familjepenning
utgått.
I skrivelse den 24 januari 1944 har statens arbetsmarknadskommission
upptagit frågan om vidtagande av erforderliga åtgärder för en förenklad
handläggning av familjebidragsärenden i händelse av krig eller krigsfara.
Efter en redogörelse för vissa av kommissionen i detta hänseende vidtagna
åtgärder har kommissionen anfört:
I den mån en ytterligare förenkling av bidragsverksamheten anses påkallad,
torde närmast komma i fråga borttagande eller inskränkning av rätten
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
7
till olika bidragsformer. Härvid är av betydelse, att vissa bidragsformer utgå
allenast, därest Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar. För dessa fall äger
sålunda Kungl. Maj:t meddela beslut. Borttagande eller inskränkning av
rätten till andra bidragsformer erfordrar däremot riksdagens hörande.
Jämväl i andra avseenden än med hänsyn till de särskilda bidragsformerna
synes kommissionen en förenkling av bidragsverksamheten böra
tagas under övervägande. Härför fordras viss författningsändring.
Innan kommissionen ingår på de särskilda stadganden, som synas böra
uppmärksammas i förevarande sammanhang, vill kommissionen beröra vissa
allmänna synpunkter, som enligt kommissionens uppfattning förtjäna beaktas
vid bedömandet av frågan örn en dylik inskränkning av familjebidragsverksamheten.
Den avsevärda tid, varunder förstärkt försvarsberedskap
rått, har medfört en anpassning av krigsfamiljebidragsförfattningarna
efter förhållanden, för vilka dessa författningar i deras ursprungliga skick
icke — i varje fall icke i första hand -— torde varit avsedda. Detta har bl. a.
tagit sig uttryck i tillkomsten av vissa nya bidragsformer, viss utvidgning
av rätten till bidrag efter tjänstgöringens upphörande m. m. Ett av motiven
för införandet av hemortslön var att därmed skulle skapas ett medel, som
kunde bidraga till att utjämna verkningarna av olikheterna i tjänstgöringstid
för skilda kategorier av värnpliktiga. Ehuru det i och för sig vore önskvärt,
om rätten till samtliga nu tillämpliga bidragsformer kunde bibehållas
jämväl under tid, då riket är indraget i krig, synes dock önskvärdheten av
en förenkling av verksamheten tala för att vissa förmåner, vilka närmast
föranletts av nu rådande beredskapsförhållanden, upphöra i händelse av
krig. Härvid synes det kommissionen angeläget, att bidragsverksamheten i
första hand inskränkes i de delar, som förutsätta mera vidlyftigt utredningsarbete
ävensom remissförfarande. Därest icke en sådan inskränkning i
verksamheten kommer till stånd, kan fara uppstå, att prövningen och utbetalningen
av bidrag, som äro oundgängligen nödvändiga för tillgodoseendet
av mera väsentliga behov, fördröjes.
Beträffande de särskilda bidragsformerna har kommissionen yttrat:
De bidragsformer, som enligt kommissionens förmenande böra fortfara
att utgå under krigstillstånd, äro familjepenning, sjukbidrag och begravningsbidrag
samt, med vissa inskränkningar, bostadsbidrag.
Enligt stadgande i 1 mom. utgår näringsbidrag enligt 14 §
krigsfamiljebidragsförordningen, där Kungl. Majit ej annorlunda förordnar.
Detta möjliggör en prövning, huruvida i visst läge exempelvis förhållandena
å arbetsmarknaden motivera ett borttagande av rätten till denna bidragsform,
som förutsätter att särskild arbetskraft anlitas under den värnpliktiges
militärtjänstgöring för att helt eller delvis ersätta honom. Under ett
krigstillstånd torde till följd av den antagbara bristen på arbetskraft minskade
möjligheter föreligga för inkallad närings- eller rörelseidkare att anskaffa
sådan arbetskraft. Då vidare tillgången på arbetskraft torde bliva
ojämnt fördelad inom landet, skulle ett bibehållande av rätten till näringsbidrag
jämlikt 14 § krigsfamiljebidragsförordningen kunna innebära att värdet
av rätten till detta näringsbidrag växlade alltefter tillgången på orten.
Härtill kommer att beviljandet av förevarande bidragsform i de flesta fall
förutsätter ett relativt ingående utredningsarbete. Enligt kommissionens förmenande
kan därför krigsförhållanden påkalla ett borttagande av rätten
till näringsbidrag. En dylik åtgärd, som i enlighet med vad ovan anförts
icke erfordrar riksdagens medverkan, medför icke att försörjningen av den
8
Kungl. Maj:ls proposition nr 211.
värnpliktiges familj äventyras, utan bliver förekommande hjälpbehov i stället
tillgodosett genom beviljande av familjepenning och bostadsbidrag.
Vad angår näringsbidrag enligt 15 § krigsfamiljebidragsförordningen,
näringsbidrag för nedlagd rörelse, synes det kommissionen, att
flera skäl tala för en inskränkning av rätten jämväl till detta bidrag till tid,
varunder riket icke är indraget i krig. Beviljande av detta bidrag förutsätter
1 allmänhet särskild utredning, som i icke få fall kan vara tidsödande. Härtill
kommer, att enär sådant bidrag icke utan tillsynsmyndighetens medgivande
må beviljas med belopp, som tillsammans med utgående familjepenning
och bostadsbidrag överstiger 300 kronor, det i åtskilliga fall blir
fråga örn särskild skriftväxling mellan kommissionen och vederbörande
familjebidragsnämnd. Avgörande för kommissionens uppfattning har emellertid
varit, att det under och som en följd av krigsförhållanden kan antagas,
att en stor mängd rörelseidkare måste på längre eller kortare tid upphöra
med sin rörelse. Det vore enligt kommissionens mening icke riktigt, om de
rörelseidkare, som inkallas till tjänstgöring, erhölle bidrag av det allmänna
för sina utgifter i rörelsen under tid rörelsen vore nedlagd, medan motsvarande
förmån icke skulle komma annan rörelseidkare till del, vilken som
en direkt följd av till exempel fientlig krigshandling måst upphöra med sin
rörelse. Det synes kommissionen riktigast, att samtliga dylika fall, oavsett
om vederbörande är inkallad eller ej, bedömas på likartat sätt. Härvid
synes även böra tagas i betraktande, att skäl finnes att förutsätta införandet
av ett allmänt moratorium vid ett krigsutbrott. Som ett ytterligare skäl för
begränsning av rätten till näringsbidrag till tid, varunder riket icke är indraget
i krig, synes även det förhållandet kunna åberopas att jämlikt 2 §
2 molm krigsfamiljebidragsförordningen annat bidrag än bostadsbidrag ej
må utgå till person, som efter ansökan åtnjuter utrymningshjälp. Till följd
av nämnda stadgande kan näringsbidrag enligt 15 §, oavsett eventuellt föreliggande
behov, komma att förvägras vissa värnpliktiga. Av nämnda skäl
vill kommissionen föreslå att i 15 § krigsfamiljebidragsförordningen göres
ett tillägg av innehåll, att Kungl. Majit meddelas befogenhet att förordna
att näringsbidrag enligt denna paragraf tills vidare icke skall utgå. I överensstämmelse
med vad som gäller beträffande näringsbidrag enligt 14 §
skapas därmed möjlighet för Kungl. Majit att utfärda föreskrifter örn borttagande
av rätten till näringsbidrag enligt 15 §, därest av krig föranledda
förhållanden skulle prövas påkalla en dylik åtgärd. Ett beslut om inskränkning
i rätten till näringsbidrag enligt 15 § krigsfamiljebidragsförordningen
förutsätter riksdagens hörande.
En inskränkning av rätten till hemortslön vid krig torde framför allt
vara motiverad av att dess beviljande förutsätter kommunikation mellan familjebidragsnämnderna
och de militära myndigheterna, som icke alltid kan
beräknas upprätthållas under krig. Vederbörande truppregistreringsmyndighet
har nämligen att bestyrka icke blott att viss tjänstgöring påbörjats utan
även arten och längden av tidigare fullgjord tjänstgöring. Därest enbart den
inskränkningen i ratten till hemortslön genomfördes, att nya ansökningar
föreskrevos icke skola upptagas till prövning, medan redan fastställda hemortslöner
skulle få uppbäras jämväl under krigstid, skulle visserligen förenämnda
svårighet delvis kunna undvikas, men mot en dylik lösning synas
starka rättviseskäl tala. Därest det skulle befinnas önskvärt att rätten till
hemortslön helt bibehålies under krig, synas ovan antydda svårigheter i avseende
å militärmyndighets medverkan vid ansökningsförfarandet nödvän
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
9
(liggom, att familjebidragsnämnderna förständigades att bevilja hemortslön
nied ett dagsbelopp av 1 krona och i och med att värnpliktig enligt för
nämnden tillgängliga handlingar fullgjort 90 dagars militärtjänstgöring utöver
fullgjord fredstjänstgöring om 180, respektive 360 dagar. Ett stadgande
härom skulle emellertid för vissa värnpliktiga innebära en utvidgning
av rätten till hemortslön, vilken i vart fall gör en författningsändring
nödvändig, som skulle erfordra riksdagens hörande. Med hänsyn bland annat
härtill synes det kommissionen vara att föredraga, att rätten tid hemortslön
bortfaller under krigsförhållanden. Kommissionen håller också före,
att ett borttagande av rätten till hemortslön jämväl är motiverat av det tidigare
antydda förhållandet, att hemortslönen i första hand får anses utgöra
en ekonomisk kompensation för de värnpliktiga, som under nuvarande beredskapsförhållanden
under särskilt lång tid tagits i anspråk för tjänstgöring.
Detta motiv för hemortslönen kan icke anses bärande för dess bibehållande
under krigsförhållanden. Kommissionen förutsätter emellertid, att
i den mån förhållandena efter krigets slut möjliggöra en sådan anordning,
föreskrifter komma att utfärdas, att hemortslön retroaktivt skall utgå för
tjänstgöring under krigstid.
Som tidigare antytts, synes det kommissionen önskvärt, att vissa inskränkningar
meddelas i fråga om rätten till bostadsbidrag under tid, då riket är
indraget i krig. Sålunda torde under angiven förutsättning rätt till b ostadsbidrag
enligt 9 § 2 morn., d. v. s. för bostad, som ej är
familjebostad, böra upphöra. Som skäl för denna sin uppfattning vill kommissionen
framhålla, dels att beviljande av detta bidrag förutsätter en i
många fall tidskrävande utredning, huruvida bostadens avstående kan anses
för den värnpliktige medföra avsevärd olägenhet, dels den omständigheten
att den åtminstone på vissa orter sannolika bristen på bostäder medför, att
det får anses olämpligt med en anordning som leder till att ett stort antal
bostäder icke kunna disponeras. Rätten till bostadsbidrag jämlikt
11 § 1 mom. och 2 mo m., d. v. s. för flyttnings- respektive magasineringskostnader,
synes kommissionen böra inskränkas till tid, varunder krig
icke råder. För en dylik inskränkning i rätten till dessa bidrag synes samma
skäl tala som i fråga örn näringsbidrag enligt 15 §. Det får nämligen
anses mycket antagbart, att en stor mängd flyttningar ävensom magasineringsåtgärder
måste av civilbefolkningen vidtagas i händelse av krig. Med
hänsyn härtill synes det lämpligt, att ersättningsfrågan för kostnader i samband
med magasinering eller flyttning avgöres i särskild ordning. Här föreslagna
inskränkningar i rätten till bostadsbidrag kunna icke genomföras utan
författningsändring under riksdagens medverkan.
Kommissionen har slutligen berört vissa organisatoriska frågor och därvid
anfört:
Jämväl vissa ytterligare stadganden i krigsfamiljebidragsförordningen synas
böra bliva föremål för översyn i nu förevarande avseende. Sålunda torde
enligt kommissionens förmenande flera skäl tala för ett tillfälligt upphävande
under krigstillstånd av bestämmelserna i 3 § andra stycket
krigsfamiljebidragsförordningen. Framför allt synes en dylik ordning betingas
av organisatoriska skäl. Till statens arbetsmarknadskommission ankomma
nämligen månatligen i genomsnitt cirka 150 ansökningar örn medgivande
enligt ovannämnda bestämmelse. Med hänsyn till dels den ökade
arbetsbörda, som ett krigsutbrott kan förmodas medföra såväl för kommis
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
sionen som för familjebidragsnämnderna, dels det avbrott i många familjebidragsnämnders
förbindelser med kommissionen, som torde kunna befaras,
synes en ändring i nyss antydd riktning vara väl motiverad. Med sitt förslag
om sättande ur kraft vid krigsutbrott av stadgandet i 3 § andra stycket avser
kommissionen icke, att medgivanden, som dessförinnan lämnats enligt
detta lagrum, skulle upphöra att gälla, utan endast att nya medgivanden
icke skulle komma i fråga. Kommissionen har icke förbisett, att stadgandet
i 2 § punkt 2 i den så kallade administrativa fullmaktslagen möjliggör en
överflyttning av kommissionens befattning med ifrågavarande ärenden å
länsstyrelse eller annan myndighet. Med en dylik anordning skulle emellertid
föga vinnas ur angivna synpunkter. Därest det ovan framförda förslaget
örn inskränkning i berörda stadgandes tillämplighet vid krig icke skulle godtagas,
vill kommissionen alternativt föreslå införandet av ett tillägg till 3 §
krigsfamiljebidragsförordningen av innehåll, att Kungl. Maj:t äger förordna
örn upphävande av villkoret örn inhämtandet av tillsynsmyndighetens medgivande.
Ett dylikt upphävande skulle medgiva nämnderna att utan tillsynsmyndighetens
tillstånd besluta örn anhörigs (husföreståndarinnas) jämställande
med familjemedlem enligt 3 §.
Slutligen får kommissionen anmäla att enligt kommissionens förmenande
den befattning kommissionen jämlikt 32 § krigsfamiljebidragsförordningen
har att taga med ärenden rörande tillämpningen av stadgande
n a i 2 1 § krigsfamiljebidragsförordningen under krigstid i stället bör
ankomma å länsarbetsnämnderna i vederbörande län. Dessa synas böra anförtros
uppgiften att utgöra såväl underställnings- som besvärsorgan. Beträffande
stadgandet i 22 § krigsfamiljebidragsförordningen torde någon
dylik anordning icke bliva nödvändig, enär stadgandet torde komma att
sakna betydelse i och med att 21 § föreskrivits skola äga giltighet, vilket
förutsättes bliva förhållandet under tid, då landet är indraget i krig. Kommissionen
vill för sin del icke taga ställning till frågan, huruvida en dylik
överflyttning av vissa av kommissionens uppgifter bör utgöra anledning till
ändring i berörda stadgande eller om hänvisning till den så kallade administrativa
fullmaktslagens 2 §, punkten 2, är tillfyllest.
Vid kommissionens skrivelse lia fogats författningsutkast, avseende de
föreslagna ändringarna i krigsfamiljebidragsförordningen.
Som framgår av vad tidigare anförts kunna med stöd av särskilda stadganden
i krigsfamiljebidragsförordningen vid mera omfattande inkallelser
till krigstjänst åtgärder vidtagas till förhindrande av dröjsmål med bidragens
utbetalande. Enligt vad arbetsmarknadskommissionen upplyst har
denna i egenskap av tillsynsmyndighet för familjebidragsverksamheten vidtagit
eller kommer att vidtaga ytterligare åtgärder med angivna syftemål.
Då det emellertid vid krig eller krigsfara såväl för den inkallade värnpliktige
som för hemmavarande familjemedlemmar är av största vikt, att bidragen
utan dröjsmål komma vederbörande tillhanda, böra givetvis alla anstalter
vidtagas, som syfta till en förenkling av bidragsverksamheten utan att
berättigade krav på hjälp åsidosättas.
Kommissionens förslag innebär i första hand en förenkling av bidragsformerna.
Vad angår bostadsbidrag för ungkarlsbostad samt till flyttnings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
11
och magasineringskostnader torde av skäl som kommissionen anfört bidragsbestämmelserna
däralinnan icke böra äga tillämpning under krig eller krigsfara.
Näringsbidrag jämlikt 14 § krigsfamiljebidragsförordningen utgår, enligt
paragrafens lydelse, där ej Konungen annorlunda förordnar. Kungl. Maj:t
äger sålunda att beträffande detta slag av bidrag förordna om de inskränkningar
som av omständigheterna kunna anses påkallade. Näringsbidrag
jämlikt 15 § — bidrag till nedlagd rörelse — kan väl vara behövligt jämväl
vid krig eller krigsfara. Som kommissionen framhållit kan emellertid
utgivande av dylikt bidrag under de av krig eller krigsfara föranledda särskilda
förhållandena komma att verka orättvist med hänsyn till att bidrag
endast kommer ett begränsat antal till godo av dem som behöva sådant
bidrag för sin nedlagda rörelse. Då beviljandet av detta bidrag dessutom
som regel förutsätter mera ingående utredning av behovet och därtill ofta
skriftväxling mellan tillsynsmyndigheten och vederbörande familjebidragsnämnd,
torde det vara motiverat, att jämväl detta bidrag upphör att utgå
vid krig eller krigsfara.
Vad angår hemortslönen förutsätter denna bidragsform till följd av sin
konstruktion kommunikation mellan familjebidragsnämnden och vederbörande
truppregistreringsmyndighet ej endast vid bidragens beviljande
utan även därefter för bidragets höjande med hänsyn till viss tids tjänstgöring.
För att vid krig eller krigsfara befria truppregistreringsmyndigheten
från alt lämna de för hemortslönens bestämmande erforderliga uppgifterna
har kommissionen föreslagit olika alternativ. Antingen kunde sålunda
den inskränkningen i rätten till hemortslön genomföras, att redan
beviljad hemortslön i fortsättningen utginge, medan nya ansökningar icke
beviljades, eller ock kunde den förenklingen vidtagas, att hemortslön alltid
beviljades med ett dagsbelopp av en krona, så snart den värnpliktige
enligt för nämnden tillgängliga handlingar fullgjort 90 dagars militärtjänstgöring
utöver 180 respektive 300 dagars fredstjänstgöring. Slutligen
kunde rätten lill hemortslön vid krig eller krigsfara helt borttagas. Då enligt
avfattningen av 20 § krigsfamiljebidragsförordningen hemortslön under
i paragrafen angivna förutsättningar utgår, dill’ cj Konungen annorlunda
förordnar, erfordras ändring av författningen endast för genomförande
av det andra av förutnämnda alternativ. Enär emellertid huvudsyftet
med hemortslönens införande varit att under rådande beredskapstillstånd
bereda värnpliktiga, vilka särskilt lång tid tagits i anspråk tor
beredskapstjänstgöring, viss ekonomisk gottgörelse, torde ur principiella
synpunkter hinder icke möta att under krig eller krigsfara låta rätten till
hemortslön helt bortfalla. Huruvida vid återgång till normala förhållanden
föreskrifter böra i anslutning till arbetsmarknadskommissionens förslag
meddelas om retroaktiv utbetalning av hemortslön för lid, under vilken
densamma ej utgått, måste bliva beroende av statsfinansiella och andra
överväganden.
12
Kungl. Maj-.ts proposition nr 211.
Kommissionen föreslår vidare, att vissa organisatoriska förenklingar
skola vid krig eller krigsfara vidtagas. Då det får anses önskvärt, att den
i krigsfamiljebidragsföroraningen stadgade möjligheten att med familjemedlemmar
jämställa vissa andra i 3 § andra stycket omförmälda personer
bibehålies jämväl under krig och vid krigsfara, men denna prövning på
skäl som kommissionen anfört under ifrågavarande förhållanden icke bör
åvila kommissionen, torde i enlighet med av kommissionen alternativt
framfört förslag stadgandet i 3 § krigsfamiljebidragsförordningen om inhämtande
av kommissionens medgivande böra för nu angivna fall upphävas.
Vad angår det av kommissionen ifrågasatta överflyttandet å länsarbetsnämnderna
av kommissionens befattning jämlikt 32 § krigsfamiljebidragsförordningen
med där avsedda ärenden torde en sådan åtgärd utan
författningsändring kunna vidtagas med stöd av lagen den 13 mars 1942
(nr 87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna
och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.
På grund av vad nu anförts torde i 1 § krigsfamiljebidragsförordningen
böra intagas bestämmelse av innebörd, att Kungl. Majit vid krig eller eljest
under särskilda förhållanden skall äga föreskriva, att visst stadgande i förordningen
tills vidare icke skall äga tillämpning.
Rätt för f. d. underbefäl i reserven m. fl. att tillgodoräkna
tjänstgöringstid för erhållande av hemortslön.
Enligt 20 § 1 mom. krigsfamiljebidragsförordningen skall vid beräkning
av tjänstgöringstid för erhållande av hemortslön endast komma i betraktande
den tid, under vilken den värnpliktige efter tidpunkt, som Konungen
bestämmer, mot åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner fullgjort
honom åliggande beredskapstjänstgöring. Har den värnpliktige innehaft
anställning över stat, skall dock vid beräkning av tjänstgöringstiden hänsyn
tagas även till tjänstgöring, som han under sådan anställning fullgjort
efter tidpunkt, som Konungen bestämmer. Genom kungörelse den 30 juni
1942 (nr 525) har nämnda tidpunkt fastställts till den 2 september 1939.
Statens arbetsmarknadskommission har i skrivelse den 20 januari 1943
anmält, att fråga underställts kommissionen, huruvida värnpliktig, som tidigare
innehaft anställning såsom underbefäl i truppförbands (motsvarande)
vid armén reserv och i sådan egenskap efter den 2 september 1939 varit
inkallad til! tjänstgöring på grund av att övriga värnpliktiga haft att fullgöra
tjänstgöring enligt 28 § mom. 1 eller 30 § mom. 2 i 1936 års värnpliktslag
eller enligt 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag, må tillgodoräknas
tjänstgöringen såsom underbefäl i reserven vid beräkning av tjänstgöringstid
för erhållande av hemortslön enligt 20 § krigsfamiljebidragsförordningen.
Kommissionen har härom anfört:
13
Kungl. Majlis proposition nr 211.
Enligt kommissionens uppfattning kunna samma skäl för tillgodoräkning
i nu förevarande avseende av tjänstgöring såsom underbefäl i reserven
anses föreligga som beträffande tid för anställning över stat. Enligt^ gällande
reservbefälsförordning för armén skall den som är anställd såsom
underbefäl i reserven avföras ur reserven med utgången av det kalenderår,
varunder han uppnått 34 års ålder. Dessförinnan kan lian hava fullgjort
tjänstgöring i anledning av den anbefallda förstärkta försvarsberedskapen
under lång tid, och det synes kommissionen vara skäligt, att denna tjänstgöring
får tagas i betraktande för bestämmande av rätten till hemortslön,
då lian efter överföring från underbefäl i reserven till vanlig värnpliktig
fullgör tjänstgöring, som enligt i 20 § krigsfamiljebidragsförordningen meddelade
föreskrifter medför rätt till hemortslön.
Ett medgivande för f. d. underbefäl i reserven att tillgodoräkna tid, varunder
lian fullgjort tjänstgöring såsom underbefäl i reserven, såsom sådan
tjänstgöringstid, vilken medför rätt till hemortslön, torde emellertid komma
att medföra konsekvenser beträffande landstormsofficerare, vilka vid landstormsofficersinstitutionens
beräknade avskaffande den 1 juli 1943
komma att övergå till värnpliktiga officerare. Även för deras del synes
emellertid skäligt, att de medgivas tillgodoräkna sin tjänstgöringstid för
hemortslön, om de, sedan de upphört att vara landstormsofficerare, i egenskap
av värnpliktiga fullgöra tjänstgöring, vilken medför rätt till hemortslön.
Vad här sagts örn landstormsofficerare gäller jämväl i fråga örn till
officers eller underofficers tjänsteställning i fredstid konstituerad (förordnad)
personal vid frivilliga automobilkåren, sjövärnskaren och svenska
röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper, i det fall alt sådan personal kommer
att överföras till värnpliktiga officerare (underofficerare).
Med stöd av det anförda har kommissionen hemställt, att proposition
måtte avlåtas till riksdagen om ändring i angivna hänseende av 20 § krigsfamiljebidragsförordningen
samt framhållit, att erforderliga bestämmelser
syntes böra intagas i 20 § 1 mom. krigsfamiljebidragsförordningen genom
omformulering av sista meningen i nämnda moment.
Över kommissionens skrivelse ha elter remiss utlåtanden avgivits av arméförvaltningens
civila departement, marinförvaltningen, försvarsväsendets
lönenämnd samt cheferna för armén, marinen och flygvapnet.
Armé förvalt ningens civila departement har anfört:
Vad beträffar värnpliktigt underbefäl i reserven har arméförvaltningens
civila departement hävdat den uppfattningen, att bestämmelserna i 5 § 1
morn. krigsavlöningsreglementet icke äga tillämpning å denna personal och
alt densamma således skall avlönas såsom värnpliktiga. Därest denna uppfattning
är riktig, erfordras icke någon specialbestämmelse för att personalen
i fråga skall äga tillgodoräkna tid för erhållande av hemortslön, på
sätt i framställningen föreslagits. Departementet vill emellertid anmäla,
att kammarrätten i utslag på anförda besvär hävdat den uppfattningen, att
nämnda författningsrum skall tillämpas jämväl å värnpliktigt underbefäl
i reserven.
Vad åter angår underbefäl, som efter avgång från fast anställning vunnit
inträde i reserven, torde, därest på grund av åberopade bestämmelsen
i reservbcfälsförordningen vederbörande avföres ur reserven, särskild föreskrift
erfordras för ali den krigstjänstgöring, han i egenskap av reservbefäl
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
fullgjort, skall få tillgodoräknas honom för erhållande av hemortslön. Departementet
har intet att erinra mot att föreskriften avfattas i enlighet med
vad som nu gäller beträffande tillgodoräkning av tjänstgöring över stat för
åtnjutande av dylik förmån.
Vad angår övriga i framställningen angivna personalkategorier må erinras
att, på sätt framgår av propositionen 1942: 210 (s. 332), föredragande
departementschefen förutsatt, att de landstormsofficerare och officerare
vid frivilliga automobilkåren, vilka komma att överföras till kategorien
värnpliktiga officerare, övergångsvis, så länge det nuvarande beredskapstillståndet
fortfar eller örn mobilisering i anslutning till detta tillstånd skulle
anbefallas, under tjänstgöring skola bibehållas vid rätt till dem nu tillkommande
förmåner enligt krigsavlöningsreglementet. Därest dylika bestämmelser
utfärdas och dessa jämväl komma att omfatta personal tillhörande
Svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper, torde särskild föreskrift
rörande tillgodoräkning av tid för erhållande av hemortslön för
ifrågavarande personal icke erfordras.
Försvarsväsendets lönenämnd har tillstyrkt, att åtgärder vidtagas i det
av kommissionen angivna syftet. Lönenämnden har emellertid erinrat örn
att 1942 års reservbefälssakkunniga i sitt den 6 november 1942 avgivna förslag
till ny reservförordning för armén förutsatt, att anställning såsom officer
eller underofficer i reserv i vissa fall skulle upphöra med utgången av
det kalenderår, varunder vederbörande uppnådde 38 års ålder, samt tillagt
att, därest detta förslag genomfördes, det syntes lönenämnden skäligt, att
jämväl i dylik anställning fullgjord tjänstgöring finge tillgodoräknas såsom
sådan tjänstgöringstid, som medförde rätt till hemortslön.
Chefen för armén och marinförvaltningen ha tillstyrkt bifall till framställningen.
Chefen för marinen har icke haft något att erinra mot kommissionens
förslag att även f. d. underbefäl i reserven finge för erhållande
av hemortslön tillgodoräkna sig sin tidigare anställning. Chefen för flygvapnet
■—• som erinrat om att, då underbefäl i reserven icke förekomme i
flygvapnet och sådant därstädes icke heller inkallades till beredskapstjänsigöring,
kommissionens framställning för närvarande saknade betydelse för
flygvapnets vidkommande — har funnit billighetsskäl tala till förmån för
det framlagda förslaget.
Det kan i anledning av det av arméförvaltningens civila departement avgivna
yttrandet erinras örn, att kammarrätten genom utslag den 2 december
1942 på besvär av en furir i Svea trängkårs reserv funnit klaganden i egenskap
av underbefäl i reserven tillhöra trängkårens fast anställda personal
och vid sådant förhållande jämlikt 5 § 1 mom. första stycket krigsavlöningsreglementet
vara berättigad uppbära månadslön, beräknad efter lägsta löneklassen
av den lönegrad, till vilken den mot hans beställning i reserven svarande
tjänstegrad vore att hänföra.
Sedan förenämnda yttranden avgivits har den 19 november 1943 utfärdats
reservbefälskungörelse för armén (nr 815). Enligt 7 § 4 mom. nämnda kun
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
15
görelse, vilken trätt i kraft den 1 januari 1944, upphör anställning i reserv
för förtidsavgången eller reservanställd officer eller underofficer principiellt
med utgången av det kalenderår, varunder han uppnår 38 års ålder. Motsvarande
bestämmelse gäller för övriga försvarsgrenar enligt reservbefälskungörelserna
den 19 november 1943 (n:ris 816 och 817) för marinen och flygvapnet.
Enligt § 15 2 c. förordningen den 23 september 1927 (nr 364) angående
befäl och civilmilitär personal i arméns reserver, vilken förordning jämlikt
övergångsbestämmelserna till reservbefälskungörelsen för armén i princip
alltjämt skall äga tillämpning å den vid kungörelsens ikraftträdande i reserv
anställda personalen, avföres från reserv underbefäl, som icke är skyldigt
kvarstå i reserv viss tid, vid utgången av det kalenderår, då vederbörande
uppnått 34 års ålder.
Från och med den 1 januari 1944 har landstormsofficersinstitutionen avskaffats.
Enligt 2 § 7. i kungörelse den 17 december 1943 (nr 919) örn ändring
i vissa delar av kungörelsen den 19 januari 1940 (nr 51) med särskilda
bestämmelser angående tillämpning av krigsavlöningsreglementet den 15 juni
1939 (nr 278) äger emellertid den, som från anställning såsom i fredstid konstituerad
landstormskapten, landstormslöjtnant, landstormsfänrik eller i fredstid
till officers tjänsteställning konstituerad (förordnad) medlem av frivilliga
automobilkåren överförts till värnpliktig officer, under tjänstgöring åtnjuta
samma avlöningsförmåner, som skulle ha tillkommit honom örn han alltjämt
innehaft nyssnämnda anställning, så länge nu rådande förstärkt försvarsberedskap
varar och under mobilisering, som i anslutning därtill må
varda anbefalld.
Enligt 20 § 1 mom. krigsfamiljebidragsförordningen skall värnpliktig, som Dep£jjte<)™™ts"
innehaft anställning över stat, äga tillgodoräkna sådan tjänstgöring för rätt
till hemortslön. Jag delar arbetsmarknadskommissionens uppfattning, att
det måste anses skäligt att jämväl värnpliktig, som innehaft anställning som
underbefäl i reserven, bör få tillgodoräkna sig tjänstgöring i denna egenskap
för rätt till hemortslön. Med hänsyn till de nya reservbefälskungörelsernas
nyss återgivna bestämmelse om avgångsskyldighet vid 38 års ålder torde
detsamma böra gälla f. d. officerare och underofficerare i reserv.
Sedan landstormsofficersinstitutionen numera avskaffats torde, i enlighet
med kommissionens hemställan, även värnpliktiga, vilka innehaft anställning
såsom landstormsofficerare eller officerare vid frivilliga automobilkåren,
böra äga tillgodoräkna sig tjänstgöring, som de fullgjort i denna
egenskap, för rätt till hemortslön. I den mån dessa värnpliktiga jämlikt
förut omförmälda särskilda bestämmelser åtnjuta samma avlöningsförmåner,
som skulle ha tillkommit dem örn de alltjämt innehaft sin tidigare
anställning, och sålunda icke föredraga att erhålla värnpliktigs avlöningsförmåner
med åtföljande rätt till hemortslön, saknar emellertid ifrågavarande
spörsmål betydelse för deras vidkommande, enär de icke äro berättigade
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
till hemortslön. Då någon organisationsförändring av liknande innebörd
som för landstormsinstitutionen icke ägt rum beträffande sjövärnskåren
eller svenska röda korsets frivilliga sjukvårdstrupper, är ifrågavarande spörsmål
icke aktuellt för sistnämnda organisationer.
De ifrågavarande bestämmelserna torde böra införas i 20 § 1 mom. krigsfamiljebidragsförordningen
genom en omformulering av sista punkten i
detta moment. Vid prövning av ansökan örn hemortslön efter förordningens
ikraftträdande skall alltså den avsedda tjänstgöringen tillgodoräknas
vederbörande för fastställande av såväl rätten till hemortslön som dennas
belopp. Då de nya reservbefälskungörelserna samt bestämmelserna örn avskaffande
av landstormsofficersinstitutionen trätt i kraft den 1 januari 1944,
torde även de nu föreslagna bestämmelserna böra gälla från och med nämnda
dag. I enlighet härmed bör i en övergångsbestämmelse stadgas att hemortslön
för ifrågavarande grupper värnpliktiga skall utgå retroaktivt, räknat
från nämnda tidpunkt.
Med förmälan att inom försvarsdepartementet upprättats förslag till förordning
angående ändring i vissa delar av krig sfamiljebidrag sförordningen
den 30 juni 1942 (nr 521) hemställer föredraganden, att nämnda förslag
måtte föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Sven Berglund.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1944
440849