Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1

Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till
uppförande m. m. av anstalter för bildbara sinnesslöa;
given Stockholms slott den 3 mars 1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars

1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga
om statsbidrag till uppförande m. m. av anstalter för bildbara sinnesslöa
och anför:

Inledning.

Kungl. Maj:t har förut denna dag på min hemställan beslutat att till riksdagen
avlåta proposition (nr 205) med förslag till lagstiftning angående undervisning
och vård av bildbara sinnesslöa. Propositionen bygger på ett av
tillkallade sakkunniga den 21 april 1943 avgivet betänkande angående sinnesslövårdens
organisation (SOU 1943: 29) och innebär i huvudsak, att
särskild skolplikt skall införas för bildbara sinnesslöa barn samt att
landsting och släder utanför landsting skola anordna erforderliga anstalter
ävensom i övrigt handhava den för ändamålet nödvändiga organisationen.

Bihang till riksdagens protokoll 10H. 1 sami. Nr 200.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

De sakkunniga hava i anslutning till sitt förslag i nu nämnda hänseende
förordat, bland annat, att staten skall lämna bidrag till erforderliga ny- och
ombyggnader samt övertaga kostnaderna för lärarpersonalens avlöning, för
vilka ändamål statsbidrag hittills icke utgått. Sistnämnda spörsmål ha de
sakkunniga upptagit till närmare behandling i ett särskilt, den 19 juli 1943
avgivet betänkande (SOU 1943: 33). Vid min anmälan av lagstiftningsfrågan
förklarar jag mig ha för avsikt att i annat sammanhang till prövning upptaga
de sakkunnigas förslag rörande byggnadsbidrag till sinnesslöanstalter
och därvid även beröra frågan om ökade bidrag till driften av dessa anstalter,
inbegripet kostnaderna för lärarpersonalens avlöning. Jag anhåller nu att
få anmäla hithörande spörsmål.

De sakkunnigas förslaa-.

Fr&gan om byggnadsbidrag1.

En redogörelse för den befintliga anstaltsorganisationen
och de sakkunnigas förslag till utbyggnad av densamma
har lämnats i förenämnda lagproposition (s. 13—24). Här må endast erinras
om följande.

Enligt sakkunnigförslaget skall för ett eller flera sjukvårdsområden gemensamt
finnas en centralanstalt, omfattande skolhem med sinnesslöskola för barn
i skolåldern samt, om möjligt, dessutom vårdhem för sinnesslöa barn intill
16 års ålder (upptagningshem) och arbetshem för elever, som avslutat sin
skolgång och icke lämpligen kunna utackorderas i familjevård eller försöksutskrivas.
Där tillgång finnes till lämpliga enskilda anstalter av ifrågavarande
slag, förutsättas dessa kunna genom samarbete inlemmas i organisationen. I
städer av viss storlek (minst 40 000 invånare) anses behovet av skolplatser
delvis kunna tillgodoses genom inrättande av särskilda externatskolor. Behovet
av nya skolplatser beräknas vid ett fullständigt genomförande av skolplikten
uppgå till omkring 700. Härvid ha de sakkunniga förutsatt, att 340 nu befintliga
skolhemsplatser, som för närvarande äro belagda med arbetshemselever,
skola frigöras för sitt egentliga ändamål genom tillskapande av lika
många arbetshemsplatser. Härjämte ha de sakkunniga beräknat, att i samband
med skolpliktens genomförande erfordras ytterligare omkring 215 platser
å arbetshem och vårdhem för barn. Det ökade platsbehovet för nu nämnda
ändamål har alltså uppskattats till omkring (700 + 340 + 215) 1 255
platser.

Vidare ha de sakkunniga avsett, att staten skall omhändertaga — förutom
vissa kategorier sinnesslöa, som för närvarande vårdas å statliga
anstalter -—- alla obildbara sinnesslöa, som uppnått 16 års ålder, i den
mån de icke lämpligen kunna vårdas å enskilda vårdhem. Detta lia de
sakkunniga i första hand tänkt sig skola ske genom ianspråktagande av
tvenne paviljonger vid Källshagens sjukhus i Vänersborg, vilka nu äro belagda
med sinnessjuka. De sinnessjuka skulle i stället beredas plats å ett nytt

Kungl. Majlis proposition nr 206.

3

statligt sinnessjukhus. Genom dessa åtgärder beräknas omkring 440 platser å
vårdhem i anslutning till sinnesslöskolor, som tillhöra landsting eller städer
utanför landsting, bliva tillgängliga för ändamål, som äga samband med skolpliktens
genomförande. Av de 440 platserna beräknas större delen efter
smärre omändringar kunna användas såsom skolhems- eller arbetshemsplatser,
medan återstoden skulle utnyttjas som vårdhem för barn. Utöver sistnämnda
platser skulle sålunda för skolpliktens genomförande enligt de
sakkunnigas beräkningar krävas sammanlagt omkring (1 255 — 440) 815.
platser på skolhem, arbetshem och vårdhem för barn, vilka platser förutsatts
skola anskaffas genom ny- eller ombyggnad.

Beträffande frågan örn statsbidrag för vårdens utbyggande
anföra de sakkunniga bland annat:

Byggnadsbidrag har tidigare icke utgått inom sinnesslövården. Till andra
sjukvårdsändamål av stor social betydelse utgå sådana bidrag, såsom till
vårdhem för lättskötta sinnessjuka, tuberkulosanstalter, epidemisjukhus samt
bamavdelningar vid lasarett. Då genom införandet av obligatoriskt omhändertagande
av bildbara sinnesslöa barn skyldighet pålägges landstingen att
inom viss tid anskaffa tillräckligt antal platser, bör statsbidrag i någon form
utgå för detta ändamål även inom sinnesslövården. Skyldighet att anskaffa
tillräckligt antal platser föreligger endast beträffande skolplatser. I det föregående
har emellertid framhållits att en rationell sinnesslövård kräver ätt till
sinnesslöskolorna anslutas dels vårdhem för sinnesslöa barn dels arbetshem.
Byggnadsbidrag bör därför utgå även till anskaffande av sådana platser.

Med hänsyn till önskvärdheten av att den utbyggnad, som är behövlig
inom sinnesslövården, i huvudsak kommer till stånd genom ökat antal platser
inom den kommunala sinnesslövården, böra de kommunala anstalterna
givas en ekonomiskt gynnsammare ställning än de enskilda, varför byggnadsbidrag
endast bör utgå till landsting eller stad, som ej deltager i landsting,
och alltså icke till enskild person, förening eller stiftelse.

För att icke nu pågående byggnadsverksamhet skall avstanna och planerandet
av behövliga tillbyggnader uppskjutas torde, även örn införandet av
skolplikt på grund av tidsförhållandena skulle uppskjutas till en senare tidpunkt,
byggnadsbidrag böra utgå i efterhand för alla till- och nybyggnader
vid de kommunala sinnesslöanstalterna, som godkännas från och med den
1 januari 1944.

De olika landstingen lia emellertid hittills ordnat sin sinnesslövård mycket
olika såväl med hänsyn till platsantalet som typen av anstalterna. Det
skulle därför innebära en orättvisa örn byggnadsbidrag skulle utgå till samtliga
nyanskaffade platser efter den 1 januari 1944. De landsting som försummat
sin sinnesslövård skulle härigenom komma i åtnjutande av statsbidrag
för ett stort antal platser, medan de som redan nu uppfört tillräckligt
stora anstalter ej kunde komma i åtnjutande av samma förmåner.

I betänkandet (s. 118—119) lämnas en sammanställning av såväl nu befintliga
platser som sådana, som enligt detta förslag böra anordnas, och deras
relation till respektive upptagningsområdens folkmängd. Sammanställningen
visar, att betydande variationer föreligga, i det platsantalet varierar mellan
0,16 %„ och 1,23 °/00 av befolkningen. Medelvärdet ligger vid 0,70 °/to av folkmängden.

För att uppnå en rättvis fördelning av byggnadsbidragen har det därför
övervägts alt låta sådant bidrag utgå först för det antal platser, som överstiger
det nuvarande medelvärdet, 0,7 °/0„ av befolkningen. Med hänsyn till

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

önskvärdheten av att de erforderliga utbyggnaderna snarast komma till utförande,
och att de landsting, som sämst tillgodosett sin sinnesslövård, på en
gång komma att åläggas stora byggnadsprogram, har dock en jämkning
ansetts böra ske så att byggnadsbidrag skall kunna utgå för alla nytillkommande
platser, som överstiger det antal, som svarar mot 0,5 °/oo av folkmängden
inom upptagningsområdet.

I en annan sammanställning, som bifogats denna proposition såsom b i1
a g a A, ha de sakkunniga upptagit det antal platser, till vilka byggnadsbidrag
enligt dessa principer skulle utgå. Denna sammanställning utvisar,
att omkring 815 nya platser krävas för skolpliktens genomförande och att
ytterligare omkring 630 platser äro önskvärda för att sinnesslövårdens alla
grenar skola bli tillgodosedda. Av dessa skulle enligt sammanställningen endast
omkring 570 av den förra gruppen och omkring 500 av den andra
gruppen vara berättigade till bidrag. De sakkunniga yttra härefter:

Även sedan utbyggnaden enligt dessa beräkningar fullföljts, komma betydande
olikheter att föreligga beträffande det relativa antalet platser i de
olika länen, beroende på att huvudmännen ej överallt väntas utnyttja de
enskilda anstalterna i samma omfattning. Då det är önskvärt att landstingen
successivt omhändertaga allt större del av sinnesslövården, är det
olämpligt att fixera någon övre gräns för platsantalet, ovanför vilken byggnadsbidrag
ej skulle utgå. Förekomsten av sinnesslöhet varierar i olika delar
av landet, varför en sådan gränsdragning skulle innebära en orättvisa mot
de landsdelar, där sinnesslöshet förekommer i relativt stor utsträckning. Den
begränsning av platsantalet, som kan visa sig behövlig, bör därför ske genom
medicinalstyrelsen, som ej bör godkänna förslag till kommunal anstalt annat
än om behov av det föreslagna antalet platser föreligger.

För de städer, som ej deltaga i landsting, äro förhållandena i viss mån
annorlunda än för länen. I alla dessa städer torde lämpligen en del av platsantalet
böra tillgodoses genom externatskoleplatser. Externatskolan utgör den
ojämförligt billigaste formen för anordnande av sinnesslöundervisning, men
kan, som i annat sammanhang framhållits, endast ha en begränsad användning.
För att ej stimulera till användande av denna billiga undervisningsform
i större utsträckning än som är lämpligt, anses byggnadsbidrag för externatskolor
ej böra ifrågakomma. Vid beräkning av det antal platser, som motsvarar
0,5 %0 av folkmängden, böra endast platser vid anstalter av internattyp få
medräknas.

Beträffande storleken av byggnadsbidraget ha de sakkunniga övervägt,
örn det skulle utgå efter samma normer som bidrag till vårdhem för lättskötta
sinnessjuka. De sakkunniga erinra örn att för sistnämnda anstalter utgår
statsbidrag med 1 500 kronor per vårdplats vid uppförande av nybyggnad
för ändamålet, 1 000 kronor för vårdplats vid inköp av annan tillhörig
byggnad samt 750 kronor för vårdplats vid omändring av huvudmannen
tillhörig, för annat ändamål uppförd byggnad, dock att statsbidrag i intet fall
må överstiga hälften av den verkliga kostnaden för byggnadens iordningställande
till vårdhem. Härefter fortsätta de sakkunniga:

Sinnesslövården och vården av lättskötta sinnessjuka stå varandra i vissa
avseenden nära, varför likartade bestämmelser rörande byggnadsbidrag kunde
vara motiverade. Å andra sidan är en uppdelning i nybyggnad respektive
ombyggda anstalter praktiskt taget ogenomförbar när det gäller sinnesslö -

Kungl. Majlis proposition nr 206.

o

anstalterna. De utvidgningar av anstalterna, som enligt detta förslag böra
komma till stånd, utgöra till en stor del en blandning av nybyggnad, ombyggnad
och ändrad disposition av redan befintliga utrymmen, varför en sådan
gradering av byggnadsbidragen säkerligen skulle leda till missförstånd
och olika tolkning av bestämmelserna. Ej heller föreligger någon anledning
att stimulera landstingen till nybyggnad av anstalter. Erfarenheten har visat
att i synnerhet arbetshem med mycket gott resultat och för relativt liten
kostnad kunna inredas i äldre byggnader. Sinnesslövården bör givetvis anordnas
så billigt som möjligt, blott icke kravet på ändamålsenlighet eftersättes.

De sakkunniga ha därför funnit sig böra föreslå, att byggnadsbidrag skall
utgå med samma belopp för varje nytillkommen vårdplats, oavsett om den
inrymmes i ett nytt eller gammalt hus, endast med den inskränkningen att
beloppet skall utgöra högst hälften av den verkliga byggnads- och inköpskostnaden.
Då ersättning ej alls skall utgå för de platser, som ligga under
0,5 %o av folkmängden, är det rimligt att byggnadsbidraget för det antal platser,
som ligger ovanför denna gräns, göres större än för vårdplatser, avsedda
för lättskötta sinnessjuka. En sådan storlek av bidraget torde även vara motiverad
ur den synpunkten att det bär, vad beträffar skolplatser, rör sig örn
en skyldighet som pålägges landstingen och ej, som beträffande inrättande
av vårdhem för lättskötta sinnessjuka, ett frivilligt åtagande av en viss sjukvårdsuppgift.
Beloppet föreslås därför maximeras till 2 000 kr. per plats, ett
belopp som före 1939 svarade mot knappt halva genomsnittliga kostnaden
för nybyggnad av sinnesslöanstalter.

I enlighet med det anförda ha de sakkunniga uppskattat statens kostnader
för den utbyggnad av landstingens och icke-landstingsstädernas sinnesslövård,
som erfordras för skolpliktens genomförande, till (570 X 2 000)
1 140 000 kronor. Motsvarande kostnad för i övrigt önskvärd utökning av
vårdplatserna inom den kommunala sinnesslövården kan beräknas till (500
X 2 000) 1 000 000 kronor.

Fråsan om Eleade driftbidrag''.

Som inledningsvis nämnts lia de sakkunniga vidare förordat, att staten
skulle övertaga kostnaden för avlöningarna åt sinnesslöskolornas lärarpersonal.
I det särskilda betänkande, som de sakkunniga framlagt härutinnan, har
erinrats om, bland annat, att staten efter hand övertagit hela kostnaden för
blind- och dövstumsundervisningen ävensom för vanartade sinnesslöa. Vidare
framhålles, att staten numera bestrider utgifterna för folk- och småskolornas
kontanta avlöning ävensom motsvarande utgifter för skolundervisningen
vid vissa sjukvårdsanstalter, såsom vanföreanstalter, kustsanatorier, tuber
kulossjuklius, dispensärbarnhem och hem för nervösa och psykopatiska barn,
vilka anstalter även i övrigt åtnjuta statsbidrag till driftkostnaderna. De sakkunniga
påtala även de stora olikheter i lönehänseende, som trots likartad
tjänstgöring för närvarande råda inom sinnesslöskolorna, samt understryka
starkt behovet av en generell lönereglering för hithörande lärarpersonal. I betänkandet
framlägges också förslag till en sådan lönereglering jämte därav följande
reglering av pensionsförmånerna. Förslaget innebär i korthet, att ordinarie
lärare i kunskapsämne och kvinnlig slöjd skola placeras i lönegrad
A 11 och de extra-ordinarie i lönegrad Eo 9. Föreståndarna skulle härutöver

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

åtnjuta särskilt arvode med belopp varierande mellan 800—2 000 kronor,
varav dock endast hälften skulle ersättas av statsmedel. Tjänste- och familjepension
föreslås utgå efter enahanda grunder som för folkskollärare. Lärarna
i manlig slöjd, som i regel även hava andra uppgifter vid anstalterna,
anses tills vidare höra stå utanför löne- och pensionsregleringen. Kostnaden
för avlöningen av redan anställda lärare, som för närvarande uppgår till omkring
750 000 kronor, beräknas efter löneregleringen stiga till omkring 900 000
kronor för år. Efter sinnesslövårdens utbyggnad enligt de sakkunnigas förslag
beräknas avlöningskostnaderna uppgå till omkring 1 340 000 kronor
för år.

De nuvarande driftbidragen -—- som utgå med vissa belopp per halvår och
vårdtagare, avsedda att motsvara ungefär 73 av totala vårdkostnaden — ha
med hänsyn till behovet av ökat statsbidrag till sinnesslövården ansetts
böra kvarstå i huvudsak oförändrade, ehuru staten genom övertagande av
lärarlönerna beräknas påtaga sig omkring 20 % av skolhemmens hittillsvarande
genomsnittliga driftkostnader. Vissa mindre jämkningar föreslås
dock, bl. a. i syfte att underlätta överflyttningen av patienter från vårdhem
till arbetshem. Vidare anses särskilda driftbidrag — utöver lärarlönerna —
icke böra utgå till externatskolorna. Merkostnaden för nu ifrågavarande
driftbidrag efter ett fullständigt genomförande av skolplikten uppskatta de
sakkunniga till omkring 380 000 kronor.

Remissyttranden.

Över de sakkunnigas betänkande angående sinnesslövårdens organisation
hava, såsom jag i annat sammanhang nämnt, yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,
socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statskontoret, flertalet landstings
förvaltningsutskott och städer utanför landsting, socialvårdskommittén,
1940 års skolutredning, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,
svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, allmänna svenska föreningen
för vården om sinnesslöa och fallandesjuka, föreningen för sinnesslöa barns
vård, svenska sinnesslöskolornas lärarförbund, svenska läkaresällskapet,
svenska provinsialläkareföreningen och svenska psykiatriska föreningen.

Samma myndigheter och sammanslutningar med undantag av socialvårdskommittén,
fattigvårds- och barnavårdsförbundet, läkarsällskapet, provinsialläkarföreningen
och psykiatriska föreningen hava jämväl yttrat sig över
de sakkunnigas förslag till löne- och pensionsreglering m. m. för sinnesslöskolornas
lärarpersonal.

Jag skall i det följande återgiva det huvudsakliga av vad som vid remissbehandlingen
framkommit beträffande frågorna örn byggnadsbidrag och
ökade driftbidrag till sinnesslöanstalterna, inbegripet övertagandet av kostnaden
för lärarpersonalens avlöning. Däremot går jag i detta sammanhang icke
närmare in på yttrandena, i vad de avse förslaget till löne- och pensionsreglering
för sinnesslöskolornas lärarpersonal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

7

Frågan om byggnads))id l ag.

Gentemot principen, att byggnadsbidrag skall utgå, har icke någon erinran
framställts. Beträffande byggnadsbidragens utformning har däremot
olika yrkanden och önskemål framkommit.

I fråga örn bidragen till internaten uttalar sålunda statskontoret, att
ämbetsverket icke vill motsätta sig, att byggnadsbidrag beviljas för å kommunala
anstalter nyinrättade platser för sinnesslöa i huvudsaklig överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag. Beträffande storleken av byggnadsbidraget
anser ämbetsverket, att maximibeloppet icke bör sättas högre än
det högsta vid vårdhem för lättskötta sinnessjuka — 1 500 kronor — utan
jämkas nedåt till förslagsvis högst 1 250 kronor. Statskontoret framhåller
tillika, alt det skulle hava varit önskvärt, om de sakkunniga tagit närmare
ställning till den standard, som borde vara normerande inom sinnesslövården.

Medicinalstyrelsen anser, att grunderna för byggnadsbidragen böra utformas
i närmare anslutning till gällande bestämmelser för byggnadsbidrag till
vårdhem för lättskötta sinnessjuka.

Socialstyrelsen gör intet annat uttalande i ämnet än att styrelsen förordar,
att medicinalstyrelsen i samråd med socialstyrelsen verkar för att lämpliga
äldre ålderdomshem tagas i anspråk för hithörande ändamål.

Socialvårdskommittén finner i likhet med de sakkunniga erforderligt, att
staten lämnar byggnadsbidrag för uppförande av kommunala sinnesslöanstalter.
Vägande skäl kunna enligt kommittén anföras för förslaget, att byggnadsbidrag
icke skall utgå till samtliga nyanskaffade platser. Mot en sådan
anordning kunde, framhåller kommittén, erinras, alt därigenom skulle försvåras
en eljest synnerligen önskvärd snabb utbyggnad av det kommunala
anstaltsväsendet på sinnesslövårdens område. Ehuru dylika erinringar otvivelaktigt
måste tillerkännas visst vitsord, ansåge sig kommittén dock icke
böra föreslå någon förändring av de sakkunnigas förslag i denna del.

Svenska landstingsförbundet ifrågasätter i första hand fullständigt förstatligande
av sinnesslövården. Därest en dylik lösning icke kommer till stånd,
har förbundet ansett sig böra framhålla följande.

Enligt förslaget skall staten lämna bidrag örn högst 2 000 kr. per plats till
anskaffning av nya platser, dock endast i den mån det nytillkomna antalet
platser överstiger 0,5 %o av befolkningstalet i respektive landstingsområden.
Beloppet 2 000 kronor per plats iir emellertid enligt förbundets mening alltför
lågt med hänsyn till nuvarande kostnader, särskilt när det gäller nybyggnader.
Enligt vad förbundet erfarit, hava byggnadskostnaderna vid några
under senare år uppförda sinnesslöanstalter uppgått lill 8 000—10 000 kronor
per plats. En höjning av statsbidragsbeloppet till åtminstone 4 000 kronor
i dylika fall synes förbundet starkt motiverad. Däremot kan siffran 2 000
kronor accepteras, när det är fråga örn ombyggnader av redan förefintliga
byggnader.

Den föreslagna begränsningen av statsbidraget till att endast avse det platsantal,
som ligger över 0,5 °/0„ av folkmängden i upptagningsområdet,
angiva de sakkunniga vara tillkommen ur rättvisesynpunkt, så att ej landsting,
»sorn försummat sin sinnesslövård» skulle komma i åtnjutande av stals -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

bidrag för ett stort antal platser, medan de, som redan nu uppfört tillräckligt
stora anstalter, ej skulle komma i åtnjutande av samma förmåner. Emellertid
måste härvid beaktas, att hittills två vägar stått öppna att ordna sinnesslövården,
nämligen antingen att vederbörande landsting självt byggt erforderliga
anstalter eller ock att samarbete inletts med förefintliga enskilda anstalter.
Att å priori säga, att de, som valt den senare vägen, skulle vara mera
försumliga än de andima, är icke riktigt. Härtill kommer, att vård å enskilda
anstalter med hänsyn lill de höga avgifterna icke ställer sig fördelaktig för
respektive landsting, då de ju beträffande flertalet av de å dessa anstalter intagna
jämlikt fattigvårdslagens 40 § äro skyldiga att ersätta hela vårdavgift^!.
Av dessa skäl anser förbundet, att berörda landsting icke böra ställas i särklass,
detta desto mindre, som de få fullgöra sin byggnadsskyldighet under
tider med väsentligt högre byggnadskostnader än som gällde för de landsting,
som tidigare anskaffat vårdplatser i erforderlig omfattning. Med hänsyn
härtill vill förbundet föreslå, att statsbidrag i enlighet med av förbundet förordade
grunder måtte utgå för alla örn- och tillbyggnader vid de kommunala
sinnesslöanstalter, som godkännas från och med den 1 januari 1944.

Landstingens förvaltningsutskott i Uppsala, Södermanlands och Jönköpings
län, Kalmar läns norra landstingsområde, Blekinge, Kristianstads, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands och Norrbottens län instämma
helt eller delvis i de synpunkter, som anförts i landstingsförbundets yttrande.

Förvaltningsutskotten i Malmöhus och Gävleborgs län anse rättviseskäl tala
för att statsbidrag utgår retroaktivt för de platser, som överstiga 0,5 %o av
folkmängden inom upptagningsområdet.

Förvaltningsutskottet i Västernorrlands län anser, att förslaget bör kompletteras
såtillvida, att för anstalter, vid vilka ny- eller ombyggnad icke erfordras,
statsbidrag må efter framställning i varje särskilt fall utgå för erforderliga
reparationer samt omdisponering av byggnader och dylikt.

Stadsfullmäktige i Stockholm finna för sin del skäl icke föreligga att
utesluta enskilda anstalter, som samarbeta med landsting eller städer utanför
landsting, från rätt till byggnadsbidrag för erforderliga till- och ombyggnader.

Stadsfullmäktige i Göteborg och Norrköping anse det föreslagna maximibeloppet
för lågt med hänsyn till den sedan år 1939 inträdda prisstegringen.
Stadsfullmäktige i Norrköping ställa sig dessutom tveksamma mot den föreslagna
kvotbegränsningen.

I åtskilliga yttranden resas vidare invändningar mot att externatskolorna
utestängts från byggnadsbidrag.

Svenska stadsförbundet betonar, att erfarenheterna från de hittillsvarande
skolorna av denna typ vöre goda. De sakkunniga hade själva förordat upprättande
av flera sådana. Externatskolorna vore jämväl den billigaste formen
för undervisningen i fråga. När som motiv för undantagandet angåves, att man
icke borde stimulera till användande av externatformen i större utsträckning
än lämpligt vore, kunde däremot invändas, att tillkomsten av externaten bleve
beroende av statsmakternas prövning. Byggnadsbidrag till externatskolorna
borde enligt styrelsens mening utgå efter samma grunder som bidrag till
folkskolebyggnader.

9

Kunell. Maj:ts proposition nr 206.

Stadsfullmäktige i de städer, vilka ej deltaga i landsting, dela stadsförbundets
uppfattning, att externatskolorna icke böra utestängas från statsbidrag.

Skolöverstyrelsen finner icke heller tillräckliga skäl föreligga att utesluta
externatskolorna från statsbidrag.

1940 års skolutredning yttrar bland annat:

Där förutsättningar för upprättande av externatskolor förefinnas, är det
icke endast av kostnadsskäl utan även ur pedagogiska synpunkter önskvärt,
att de komma till stånd. Denna undervisningsform bär det bestämda företrädet
framför internatskolan, att barnen få bibehålla, en obruten kontakt
med sina hem. Genom externatskolornas upprättande frigöras platser å skolhemmen
till förmån för landsbygdens och de mindre samhällenas barn. Det
synes utredningen därför vara ett statens intresse att stödja upprättandet av
sådana skolor. Givetvis skulle det ligga i vederbörande statliga myndigheters
hand att pröva, i vilka fall detta bör ske. Byggnadsbidrag kunde lämpligen
utgå enligt samma grunder som till folkskolebyggnader.

Örn, såsom de sakkunniga ifrågasätta, externatskolor upprättades i Borås,
örebro. Malmö, Hälsingborg och Gävle samt en ny klass inrättades vid externatskolan
i Göteborg, skulle sammanlagt omkring 140 nya platser erhållas.
Då externatskolor säkerligen med fördel skulle kunna upprättas i ytterligare
några städer (Eskilstuna, Jönköping, Linköping, Uppsala och Västerås),
torde det antal nya platser, som på detta sätt erhölles, kunna beräknas till i
det hela över 200. Utgår man från ett oundgängligt antal nya platser av omkring
1 000, vilket synes utredningen tillfyllest, skulle då antalet nya anstaltsplatser
begränsas till mindre än 800. Den av de sakkunniga föreslagna utbyggnaden
av landstingsanstalterna bleve under sådana förhållanden mer än
tillräcklig. Ökningen av statens driftbidrag till sinnesslöskolorna skulle med
dessa förutsättningar och om nu gällande grunder alltfort tillämpades, komma
att uppgå till omkring (200 X 225 + 800 X 450) 405 000 kronor. Härtill
komme såsom byggnadsbidrag till externatskolebyggnader ett årligt statsbidrag,
utgående för varje skola under 25 år. örn de sakkunnigas förslag rörande
byggnadsbidrag till de kommunala anstalterna godtages, skulle statens
engångskostnader för skolfrågans ordnande belöpa sig till ungefär 1 000 000
kronor. Engångskostnaden för uppförande av det ifrågasatta statliga sinnessjukhuset
samt driftkostnaden för Källshagens sjukhus i Vänersborg såsom
sinnesslöanstalt skulle i så fall icke behöva ifrågakomma.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utredningen om skyndsam
överarbetning av den föreliggande utredningen för utrönande av vilka åtgärder,
som kunna anses lämpliga och omedelbart erforderliga för att bereda
undervisning i sinnesslöskolor åt alla bildbara sinnesslöa barn i skolåldern.

Allmänna svenska föreningen för vården örn sinnesslöa oell fallandesjuka
förordar en sådan ordning, att externatskolor må kunna upprättas i varje
stad, där den av de sakkunniga angivna förutsättningen för dylik skola (20 å
25 elever) förefinnes, samt att dessa skolor må i likhet med de kommunala
sinnesslöa^ tal terna erhålla byggnads- oell drittbidrag, lämpligen beräknade
efter samma grunder som gälla för folkskolan. Dessutom anser föreningen,
att tillfälle bör beredas städer med externatskolor att för elever, som avslutat
skolundervisningen, anordna fortsatt utbildning av praktisk art i exlernatform.

Liknande synpunkter hävdas av svenska sinnesslöskolornas lärarförbund
och svenska läkaresällskapet.

10

Kungl. Maj.ts proposition ni 206.

Frågan om ökade driftbidrag.

Förslaget att överflytta kostnaden för lärarpersonalens avlöning å staten
har i princip tillstyrkts i alla yttranden. I några yttranden ha dock jämkningar
härutinnan ifrågasatts. Därjämte lia vissa erinringar framkommit
beträffande de föreslagna driftbidragen i övrigt.

Skolöverstyrelsen yttrar:

Sitt förslag att statsbidrag skall utgå med hela kostnaden för lärarlönerna
motivera de sakkunniga dels därmed, att staten helt bekostar undervisningen
av blinda oell dövstumma m. fl., dels ock därmed, att den kommunala
delen av lönekostnaden vid folkskoleväsendet knutits till bostadskostnaden
men att det vid sinnesslöundervisningen icke är lämpligt med en särskild
boställsordning och mera detaljerade föreskrifter beträffande bostädernas
beskaffenhet. Beträffande förstnämnda skäl vill överstyrelsen anföra, att undervisningen
av blinda och dövstumma övertagits av staten och att det därför
är helt naturligt, att statsverket också bestrider kostnaderna. Sinnesslövården
åter är en uppgift, som alltjämt skulle vila på landstingen. Såvitt
överstyrelsen kan finna förekommer det — frånsett statsbidrag till timlärararvoden
— praktiskt taget aldrig, att statsbidrag utgår med hela kostnaden
för en kommunal löneutgift, överstyrelsen vill också understryka, att det
ingalunda är nödvändigt att knyta en eventuell kommunal del av lönekostnaderna
till bostadsfrågan. Vid det högre kommunala skolväsendet exempelvis
lämnar staten ett bidrag med för närvarande 78 procent av kostnaderna
för lärarnas avlöning. Intet hindrar att ett statsbidrag till lärarlönerna vid
sinnesslöskolorna utgår med viss procent av de samlade kostnaderna enligt
avlöningsreglementet. överstyrelsen vill för sin del förorda detta. Beträffande
frågan hur stor del av lönekostnaden, som i detta fall borde ankomma på
statsverket, vill överstyrelsen uttala, att nämnda del i vart fall icke bör överstiga
75 procent.

Skolöverstyrelsen har vidare ingått på frågan om sambandet mellan statens
övertagande helt eller delvis av kostnaden för lärarlönerna samt den
föreslagna löneregleringen. Överstyrelsen yttrar härom:

Det synes naturligt, att de ökade krav på sinnesslöundervisningen, som
ett införande av skolplikt innebär, följas av ett ökat ekonomiskt stöd från
statens sida. Det synes dock under nu rådande förhållanden tveksamt, huruvida
detta ökade stöd med nödvändighet behöver kombineras med en lönereglering
för lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor, innebärande icke
oväsentliga löneökningar. I detta sammanhang kan överstyrelsen icke underlåta
en erinran därom, att — frånsett det förhållandet att den nuvarande
allmänna situationen icke är lämplig för mera omfattande löneregleringar
— del finnes andra lärargrupper, vilkas behov av löneförbättring är än mera
trängande. Detta gäller bland annat vissa vid fortsättningsskolväsendet anställda
lärare, vilka i betydande utsträckning sakna såväl fast anställning
som pensionsrätt. Med hänsyn härtill kunde det tänkas, att ett ökat ekonomiskt
stöd till sinnesslöundervisningen provisoriskt exempelvis gåves formen
av en höjning av driftsbidragen. Trots de anförda betänkligheterna, vilka alitsa
hänföra sig till det nuvarande krisläget, anser sig emellertid överstyrelsen
böra tillstyrka en lönereglering för lärarna vid sinnesslöundervisningen i
ungefär den omfattning, som de sakkunniga föreslagit. Överstyrelsen finner
nämligen en sådan lönereglering i och för sig väl motiverad genom införandet
av skolplikt för denna kategori av barn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

11

Statskontoret gör följande uttalande.

De sakkunnigas förslag örn statens övertagande av kostnaderna för avlönande
av lärare och föreståndare vid sinnesslöskolorna får statskontoret
i princip tillstyrka. Härvid böra givetvis icke tillämpas förmånligare grunder
för statsbidragen än inom folkskoleväsendet. Ett sådant överflyttande av
en väsentlig del av kostnaderna vid skolhemmen för sinnesslöa bör emellertid
föranleda'' en justering av driftbidragen. Statskontoret vill här erinra, att
dessa bidrag beräknats utgå med en tredjedel av vårdkostnaden. Med hänsyn
till lärarlönerna hava bidragen för elev å uppfostringsanstalt legat 100
kronor för år högre än för elev a arbetshem. Därest staten övertager kostnaderna
för lärarlöner, bör givetvis, då anledning icke föreligger att enbart
för vissa anstalter frångå principen örn bidrag med en tredjedel av driftkostnaderna,
driftbidragen till uppfostringsanstalter (och vårdhem) minskas
till samma belopp som nu utgå för elev vid arbetshem. Härigenom skulle
uppstå en minskning i de nuvarande kostnaderna med i runt tal 1/0 000
kronor.

Svenska landstingsförbundet ansluter sig i princip till förslaget om överflyttande
av hela kostnaden för lärarpersonalens avlöning på staten. Förbundet
framhåller tillika, att vid fastställandet av nu gällande driftbidrags
belopp, vilket skedde år 1942, hänsyn allenast tagits till den kostnadsstegring,
som inträtt till och med år 1940. Enligt styrelsens mening motiverade emellertid
den därefter inträdda ökningen av kostnaderna en ytterligare höjning
av dessa belopp.

Landstingens förvaltningsutskott i ett flertal län hava instämt i landstingsförbundets
yttrande.

Stadsfullmäktige i Norrköping anse obilligt, att driftbidrag utöver lärårlönerna
— icke skall utgå för externatskolor, samt påyrka, att dylikt bidrag
även i fortsättningen må utgå, örn ock med någon jämkning beträffande beloppet.

Allmänna svenska föreningen för vården örn sinnesslöa och fallandesjuka
framhåller som sin uppfattning, att externatskolorna böra komma i åtnjutande
av driftbidrag enligt samma grunder som gälla för folkskolorna.

Slutligen har från vissa håll påpekats, att de sakkunnigas kostnadsberäkningar
lämna rum för vissa erinringar.

Statskontoret fäster sålunda uppmärksamheten på att till den årliga kostnadsökningen
för statsverket vid helt bifall till de sakkunnigas förslag mäste
läggas bland annat kostnaderna för driften av anstalter för obildbara sinnesslöa,
i första hand uppgående till omkring 620 000 kronor årligen. Från
sistnämnda belopp borde dock avgå statsverkets nuvarande kostnader i form
av driftbidrag för berörda sinnesslöa, uppgående till ungefär 206 000 kronor
årligen, ävensom för driftbidrag för externatelever, utgörande omkring 50 000
kronor.

Även medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen lia uppmärksammat, att
driftkostnaderna för Källshagens sjukhus icke medräknats. Medicinalstyrelsen
uppskattar statens merkostnader för de sinnesslöa å denna anstalt lill
750 000 kronor för år.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kommunalskatteberedningens betänkande.

Såsom tidigare nämnts, har kommunalskatteberedningen i sitt nyligen avgivna
betänkande (SOU 1943: 43) även berört frågan örn sinnesslövårdens
organisation och finansiering. Beredningen hyser från sina utgångspunkter
närmast den uppfattningen, att sinnesslövården bör helt förstatligas. Därest
huvudmannaskapet för sinnesslövården anses böra åvila landstingen och städerna
utanför landstingen, hör enligt beredningens mening statens bidrag till
vården så ökas, att de i det närmaste täcka kostnaderna för densamma. På de
kommunala enheterna bör allenast vila så stor del av kostnaden, som erfordras
för att vidmakthålla intresset för sparsamhet vid vårdens handhavande.
Efter att lia utvecklat sina synpunkter på statens bidrag till hälso- och
sjukvård i allmänhet yttrar beredningen i nu förevarande fråga bland annat
följande.

Vad angår det spörsmål örn statsbidrag till sinnesslövården, vilket uppkommer,
därest icke denna vårdgren helt förstatligas utan i enlighet med det i
ämnet framlagda sakkunnigbetänkandet delvis skall handhavas av landsting
och städer utanför landsting, må framhållas att statsbidragen till sinnesslöundervisningen
i dylikt fall böra givas en sådan storlek, att de kommunala
bördorna för detta ändamål bliva mycket begränsade. Statens övertagande
av hela kostnaderna för avlöning åt lärarpersonalen vid sinnesslöskolorna i
enlighet med de sakkunnigas förslag synes vara en riktig och lämplig åtgärd.
Det gäller här fasta utgifter, pa vilkas storlek landstingen och städerna icke
kunna inverka. De föreslagna byggnadsbidragen till landstingens och städernas
sinnesslöundervisningsanstalter, vilka icke torde uppgå till stort mer än en
tredjedel av de nuvarande byggnadskostnaderna och som maximerats till
hälften av de verkliga kostnaderna, äro däremot enligt beredningens mening
alltför låga. De böra utan fara för det kommunala sparsamhetsintresset kunna
bestämmas till sådana belopp per nyinrättad vårdplats, som någorlunda motsvara
de nuvarande genomsnittliga kostnaderna, och begränsas till en jämförelsevis
hög kvotdel av de verkliga kostnaderna. På samma sätt böra driftbidragen
till anstalterna,^ vilka bidrag enligt de sakkunnigas förslag skola liksom
för närvarande utgå med fasta belopp per vårdad sinnesslö, motsvarande
ungefär en tredjedel av vårdkostnaderna, utan olägenhet kunna höjas till
belopp, som i det närmaste täcka dessa kostnader.

Någon fara för oekonomisk drift torde icke föreligga, även örn statsbidragen
förhöjas på angivet sätt. Vård av ifrågavarande slag torde överhuvud
taget icke komma ifraga annat än i nödvändiga fall, enär vårdbehovet alltid
är ganska tydligt framträdande. Då statsbidragen skola utgå med fasta belopp
per vårdplats och vårdtagare, inverkar dessutom anstalternas skötsel direkt
pa landstingens och städernas ekonomi, vilket innebär en garanti mot olämplig
hushållning.

Beredningens betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.

Departementschefen.

Till frågan om huvudmanskapet för sinnesslövården har jag tagit ställning
i samband med min anmälan av förslaget till lag om undervisning och
vård av bildbara sinnesslöa (prop. nr 205). Därvid förordade jag i likhet med

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

de sakkunniga, att landstingen och städerna utanför landsting skulle i princip
åläggas att ansvara för vården av de bildbara sinnesslöa. Jag anslöt mig
också i huvudsak till de sakkunnigas förslag angående utbyggnad av den
kommunala sinnesslövården, innebärande att för ett eller flera sjukvårdsområden
gemensamt skulle anordnas en centralanstalt, omfattande skolhem,
upptagningshem för barn och arbetshem, med möjlighet till organiserad samverkan
med befintliga enskilda anstalter på området. I viss utsträckning
skulle behovet av skolplatser kunna tillgodoses genom inrättande av s. k.
externatskolor eller externatplatser i samband med skolhem.

Vid mitt ställningstagande till lagförslaget har jag i likhet med de sakkunniga
utgått från såsom skäligt att staten i väsentligt större utsträckning
än för närvarande lämnar ekonomisk medverkan till värdens finansiering.
Då det är angeläget, att erforderligt antal platser tillskapas för ett generellt
genomförande snarast möjligt av den föreslagna skolplikten för sinnesslöa
barn, anser jag mig i första hand böra förorda, att huvudmännen — i motsats
till vad hittills varit fallet — skola komma i åtnjutande av statsbidrag
för uppförande eller inrättande av nya platser. Härjämte synes mig starka
skäl tala för att staten lämnar ökat bidrag till de kommunala och de med dem
samorganiserade enskilda sinnesslöanstalternas driftkostnader, inbegripet utgifterna
för lärarpersonalens avlöning.

Vid avvägandet av statsbidragens storlek ha de sakkunniga vad angår bidrag
till inrättande av nya anstalter utgått från den hittills beträffande byggnadsbidrag
till sjukvårdsändamål i allmänhet tillämpade liälftenprincipen
och med ledning av byggnadskostnadernas storlek före 1939 förordat ett bidrag
av 2 000 kronor per plats. I fråga om driftkostnaderna lia de sakkunniga
avsett, att staten i princip skulle bestrida lärarpersonalens hela avlöning,
ävensom föreslagit vissa andra jämkningar i nu gällande bidragsgrunder. Ett
realiserande av dessa förslag skulle i praktiken innebära, att staten skulle
påtaga sig ungefär hälften även av anstalternas totala driftkostnader. Å andra
sidan har som nämnts kommunalskatteberedningen från sina utgångspunkter
uttalat sig för att, därest icke slaten övertoge ansvaret för sinnesslövården
i dess helhet, statsbidragens storlek borde beträffande såväl byggande som
drift bestämmas till sådana belopp, alt de i det närmaste motsvarade de faktiska
genomsnittskostnaderna. Beredningen har därvid tänkt sig, att bidragen
alltjämt skulle fixeras till visst belopp per plats respektive vårdtagare.

För egen del är jag på de skäl, som kommunalskatteberedningen anfört,
benägen att i stort sett ansluta mig till sistnämnda linje. I enlighet härmed
kommer jag alt i det följande föreslå närmare grunder för statens bidrag lill
anskaffande av nya platser inom den kommunala sinnesslövården. Beträffande
driftkoslnadsbidragen åter äro deras fixerande i viss mån beroende av
det förslag till lönereglering för sinnesslöskolornas lärarpersonal, som de sakkunniga
framlagt. Skolöverstyrelsen bär emellertid för sin del funnit tveksamt,
örn en lönereglering för ifrågavarande personal nu bör genomföras,
och framhållit bland annat, alt behovet av lönereglering för vissa andra
lärargrupper är än mer trängande. Förslaget synes jämväl tarva komplet -

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

terande utredning beträffande vissa lönegradsplaceringar. Härtill kommer, att
genomförande av generella löneregleringar för andra personalgrupper under
rådande förhållanden ansetts böra anstå. Med hänsyn till vad sålunda anförts
är jag icke beredd alt nu framlägga förslag till lönereglering för sinnesslöskolornas
lärarpersonal. Jag anser mig vid sådant förhållande icke heller
böra nu taga ställning till frågan örn driftbidragens storlek utan torde därmed
böra anstå till nästa års riksdag. Därigenom beredes också tillfälle för
Kungl. Majit att på grundval av då inkomna remissyttranden bättre bedöma
konsekvenserna av ett godtagande av kommunalskatteberedningens förslag
i sistnämnda hänseende.

Jag övergår härefter till frågan om byggnadsbidragens närmare utformning.

Byggnadsbidrag bör i enlighet med de sakkunnigas förslag principiellt
förbehållas landsting och städer, som icke deltaga i landsting. Den av Stockholms
stad väckta frågan örn bidrag för örn- och tillbyggnad av vissa enskilda
anstalter föranleder för närvarande intet annat uttalande från min
sida än att framställningar om dylika bidrag i sådana fall, då särskilda
skäl för bifall föreligga, torde böra underställas riksdagens prövning.
Vissa skäl tala jämväl för de sakkunnigas uppfattning, att bidrag endast
bör utgå för det antal nytillkommande platser, som överstiger 0,5 °/oo av
folkmängden inom upptagningsområdet. Å andra sidan sakna icke heller
de synpunkter, som i landstingsförbundets och en del andra remissyttranden
framförts emot den föreslagna begränsningen, visst berättigande. Ett
studium av den vid propositionen fogade bilagan giver tillika vid handen,
att en dylik begränsning i vissa fall skulle komma att hårt drabba landsting
med svagt skatteunderlag. Jag anser mig därför icke böra tillstyrka de sakkunnigas
förslag i denna del utan förordar, att byggnadsbidrag utgår för
alla nytillkommande anstaltsplatser.

De sakkunniga lia vidare ansett, att byggnadsbidrag icke bör utgå för externatplatser.
Eljest befaras, att externatplatser komma att inrättas i större
utsträckning än som i betraktande av deras begränsade uppgift anses önskvärt.
Häremot lia i ett flertal remissyttranden, bland annat av skolöverstyrelsen
och svenska stadsförbundet, rests invändningar under framhållande av
att externatskolorna för det klientel, för vilket de vore avsedda, vore en fullgod
och billig skolform och att det i varje särskilt fall läge i Kungl. Majits hand
att avgöra, huruvida statsbidrag skulle utgå eller icke. Med hänsyn till det
sålunda anförda och i betraktande av den principiella ståndpunkt till frågan
örn statens medverkan till vårdens finansiering, som jag intagit, finner jag
mig böra förorda, att statsbidrag må utgå även till inrättande av externatskolor.
Jag förutsätter dock härvid, att frågan örn behovet och lämpligheten
av externatplatser i varje särskilt fall göres till föremål för noggrann undersökning
och prövning. Någon rätt till byggnadsbidrag för ändamålet skall
alltså icke föreligga.

Ett fixerande av bidragets storlek erbjuder vissa svårigheter med hänsyn
till de olika uppgifter rörande byggnadslcostnaden per nybyggd plats, som
under utredningens gång framkommit, varierande mellan 4 000 och 10 000

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

kronor. Då det enligt de sakkunnigas uppfattning icke föreligger anledning
att stimulera huvudmännen till nybyggnader och därmed ej heller att göra
en uppdelning av statsbidraget, alltefter som fråga är om nybyggnad eller
ombyggnad, synes det mig lämpligt att tills vidare bestämma statsbidraget
till 4 000 kronor per plats. Härjämte torde böra gälla, att bidraget i intet fall
må överstiga 75 procent av den verkliga kostnaden för platsernas anordnande.
Genom sistnämnda begränsning skulle viss överensstämmelse vinnas med
gällande grunder för statsbidrag till folksltolebyggnader, vilket synes i och
för sig lämpligt, varjämte särskilda bestämmelser för statsbidrag till inrättande
av externatskolor inom sinnesslövården icke torde bli erforderliga.

Statens kostnader för den utbyggnad av landstingens och icke-landstingsstädernas
sinnesslövård, som påkallas av skolpliktens genomförande, torde
enligt dessa grunder kunna uppskattas till i runt tal 3 500 000 kronor.

De nya statsbidragsgrunderna torde böra gälla från och med den 1 juli 1944,
med möjlighet för Kung!. Majit att, då skäl därtill äro, bevilja bidrag för
anstalter, vilkas uppförande eller inrättande påbörjats men ej avslutats före
denna tidpunkt. För nästa budgetår torde det vara tillfyllest att för ändamålet
avse ett belopp av 200 000 kronor, vilket bör anvisas i form av reservationsanslag
under riksstatens femte huvudtitel.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser
rörande villkoren för statsbidragens utgående.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels godkänna de grunder för statsbidrag till uppförande
eller inrättande av anstalter för bildbara sinnesslöa, som av
mig förordats, att tillämpas från och med den 1 juli 1944;

dels ock till Uppförande eller inrättande av anstalter för
bildbara sinnesslöa å driftbudgeten under femte huvudtiteln
för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag
av ........................ kronor 200 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Stig Wernstedt.

IG

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Bilaga A.

Förslag'' till utbyggnad av sinnesslövården jämte beräkning av antalet platser
berättigade till byggnadsbidrag.

Län resp. stad, som
ej deltager i landsting

Nuvaran-de plats-antal
•

0-5 »/„« av
folk-mängd n
motsvarar
platser1

Nödvän-dig nyan-skaffning
av platser

I

Önskvärd
nyan-skaffning
av platser

II

Antal platser
till vilka byggnads-bidrag skall utgå

I

II

Stockholms............

! 230

+

85

30

85

30

Uppsala...............

i 117

+

30

30

30

30

Södermanlands.........

1 168

+

40

—

40

Östergötlands (utom Norr-

köping)..............

231

+

—

—

—

_

Jönköpings............

70

122

26

66

Kronobergs............

76

—

13

Kalmar:

100 2

160

170

Norra landstinget ....

1

46

—

10 I

Södra landstinget.....

1

68

—

13

Gotlands..............

1

Blekinge...............

1 l°

102

25

70

68

Kristianstads..........

177

+

38

40

38

40

Malmöhus (utom Malmö

och Hälsingborg).....

287

+

73

50

73

50

Hallands..............

62

76

25

30

—

30

Göteborgs och Bohus

(utom Göteborg)......

135

+

25

—

25

_

Älvsborgs .............

)

Skaraborgs............

■ 401

+

—

89

_

89

Värmlands.............

230

+

26

—

26

Örebro ...............

60

114

80

—

26

_

| Västmanlands..........

194

30

—

30

j Kopparbergs...........

170

+

—

—

_

| Gävleborgs (utom Gävle)

203

+

—

—

_

_

j Västernorrlands........

230

+

—

_

_ 1

! Jämtlands.............

172

+

28

_

28

Västerbottens..........j

221

+

65

—

65

_

! Norrbottens...........

108

110

60

32

58

32

Summa !

3 641

-

799

541

550

471

Stockholm.............

50

300

_ i

— i

Göteborg..............

134

142

25

_

17

j Malmö................

49

79

50

20

Norrköping............j

90

+ !

—

_

_ 1

Hälsingborg...........

—

31

—

40

_

9

Gävle.................j

73

+

—

—

1

Summa |

336

—

25

99

17

29

1 Där redan platser finnas, motsvarande minst 0''5 %0 av folkmängden, markeras detta
med +.

2 Av dessa kunna endast 40 godkännas i fortsättningen.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

■141124