Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

1

Nr 197.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd dt
efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
m. fl.; given Stockholms slott den 3 mars 19M.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under
punkterna l:o—9:o hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den
3 mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Statsrådet Ewerlöf anmäler uppkomna frågor om understöd åt efterlevande
till i det följande angivna personer och anför därvid.

l:o.

Förste kanslivaktmästaren vid beskickningen i Berlin Erich Schinidts
dotter. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Schmidt var tysk medborgare och avled den 30 november 1943;
att han var anställd vid beskickningen i Berlin såsom biträdande kanslivaktmästare
under tiden 1 april 1923—31 juli 1931 och såsom förste kanslivaktmästare
under tiden därefter till sin död;

att hans avlöning från och med den 1 januari 1941 utgått med 3 000 riksmark
för år jämte förmån av fri bostad med värme i en av beskickningens
fastigheter;

att han vid sin död efterlämnade änkan Marianne Schmidt, vilken är född
den 17 oktober 1912, samt dottern Monica, född den 8 februari 1943;

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 197.

1

2

Kungl. Majda proposition nr 197.

samt att änkefru Schmidt på grund av nervsjukdom är tills vidare oförmögen
till arbete, varigenom hon skulle kunna stadigvarande förtjäna sitt och
sitt barns uppehälle.

Sändebudet i Berlin har gjort framställning örn utverkande av pension åt
änkefru Schmidt samt uppfostringsbidrag till dottern under hennes minderårighet.

Statskontoret har tillstyrkt uppfostringsbidrag till makarna Schmidts minderåriga
dotter med 300 kronor för år samt därvid anfört, bland annat, följande.

Av handlingarna i ärendet framgår, att förste kanslivaktmästaren Schmidt
i 20 års tid varit anställd vid svenska beskickningen i Berlin. Vid sådant förhållande
har statskontoret icke något att erinra mot att pension av statsmedel
beredes hans efterlevande. I ärendet har uppgivits, att änkan är endast 31 år
gammal. Av föreliggande uppgifter kan vidare icke anses styrkt, att hon på
grund av den sjukdom, varav hon nu lider, är att betrakta såsom för framtiden
oförmögen till förvärvsarbete. Då statskontoret anser undantag från
sedvanliga grunder i fråga om familjepension efter icke pensionsberättigade
befattningshavare i statens tjänst svårligen kunna medgivas, kan ämbetsverket
icke tillstyrka, att åtgärder för närvarande vidtagas för beredande av pension
åt henne. Däremot bör ett årligt underhållsbidrag av statsmedel beviljas
hennes 1-åriga dotter. Bidraget torde skäligen böra bestämmas till 300 kronor
för år att utgå till och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår
18 års ålder.

I likhet med statskontoret kan jag icke tillstyrka, att pension nu utverkas
åt änkefru Schmidt. Däremot har jag icke något att erinra mot att makarnas
minderåriga dotter tillerkännes ett uppfostringsbidrag. Då några rörliga tillläggsförmåner
icke torde böra utgå å bidraget, får jag föreslå, att detta bestämmes
till 480 kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att förste kanslivaktmästaren vid beskickningen i Berlin
Erich Schmidts och hans efterlämnade änka Marianne
Schmidts dotter Monica må från och med den 1 december 1943
till och med utgången av det kalenderår, varunder hon uppnår
18 års ålder, från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 480
kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå.

2:o.

Förre rullföringsbiträdet Johan Emil Svärds änka. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,

att Svärd var född den 22 oktober 1873 och avled den 20 februari 1942;

att han, som inträtt i krigstjänst den 1 november 1895, förordnades i förutvarande
Göta trängbataljon till vice korpral den 15 maj 1897, till korpral den
11 maj 1898 och till distinktionskorpral den 10 oktober 1899;

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

3

att han förordnades till sergeant i förenämnda trängbataljon reserv den
31 oktober 1899 och till fanjunkare i trängens reserv den 3 december 1930;

att han under tiden 15 november 1912—1 oktober 1938 eller under omkring
26 år var anställd såsom Tullföringsbiträde vid Borås rullföringsområde
nr 31;

att han såsom Tullföringsbiträde senast uppbar ett årligt arvode av 2 130
kronor jämte arvodestillägg å 1 080 kronor för år ävensom dyrtidstillägg;

att Svärd av 1938 års riksdag tillerkändes en årlig pension från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. av 996 kronor;

att han vid sin död efterlämnade änkan Elsa Maria Svärd, född Carlsson,
vilken är född den 13 april 1883, samt två vuxna söner;

att bouppteckningen efter Svärd utvisade en behållning av 723 kronor 40
öre;

att änkefru Svärd på grund av sjukdom är varaktigt oförmögen till arbete;
att hon, förutom folkpension, årligen uppbär 200 kronor i pension från
Stockholms borgerskap samt 200 kronor i understöd av den ene sonen;

samt att sönerna sakna möjligheter att lämna ytterligare nämnvärda bidrag
till hennes försörjning.

Hos Kungl. Majit har änkefru Svärd anhållit att komma i åtnjutande av
pension.

Arméförvaltningens civila departement har hemställt om utverkande av
pension åt änkefru Svärd till belopp av 504 kronor för år, att utgå från och
med den 1 januari 1944, och därvid hänvisat till 1937 års riksdags beslut
angående pension till sagda belopp åt änkan efter rullföringsbiträdet C. A.
Carlsson (prop. nr 241, p. 4; bankoutsk. uti. nr 36, p. 5; riksd. skr. nr 179).

Statskontoret har biträtt den av arméförvaltningens civila departement
gjorda hemställan.

Med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter vill jag icke motsätta
mig, att änkefru Svärd beviljas pension. Jag hemställer sålunda, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre rullföringsbiträdet Johan Emil Svärds änka Elsa
Maria Svärd, född Carlsson, må från och med den 1 januari
1944 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka,
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. upp,
hära en årlig pension av 504 kronor.

3:o.

Byråchefen hos statens arbetsmarknadskommission John Sigvard Landgrens
barn. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Landgren var född den 28 december 1906 och avled den 14 februari
1942;

att han tjänstgjorde såsom biträdande sekreterare åt 1937 års arbetslös -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

hetssakkunniga under tiden 1 oktober 1937—30 november 1939, såsom sakkunnig
i socialdepartementet under tiden 1 oktober 1939—15 augusti 1940
samt såsom byråchef å planläggningsbyrån hos statens arbetsmarknadskommission
under tiden därefter intill sin död eller 1 år 6 månader, av vilken
tid han åtnjutit sjukledighet under 325 dagar;

att hans avlöningsförmåner hos arbetsmarknadskommissionen under tiden
intill den 1 januari 1941 utgjort 1 000 kronor samt därefter 1 050 kronor
för månad;

att han under tiden från och med den 26 januari 1940 intill sitt frånfälle
var ledamot av statens utrymningskommission;

att han på grund av hjärtlidande (endocarditis) icke kunnat säkerställa
sina efterlevande genom någon livförsäkring;

att han vid frånfället efterlämnade änkan Edith La lidgren, vilken är född
den 1 april 1903 samt barnen Lena Marianne, född den 4 september 1936,
Torsten Sigvard, född den 25 juli 1938, och Kerstin Birgitta, född den 21
oktober 1939;

att bouppteckningen efter den avlidne utvisade en behållning av i Tunt tal
8 700 kronor;

att änkefru Landgren innehar anställning såsom tvättbiträde vid Lunds
lasarett med lön av omkring 2 640 kronor för år;

samt att hon, som under hösten 1943 genomgått Hvilans folkhögskola, den
15 april 1944 skall tillträda befattning såsom biträdande linneföreståndarinna
vid nämnda lasarett, därvid hennes löneförmåner komma att uppgå till
2 740 kronor för år inklusive dyrtidstillägg.

Änkefru Landgren har hos Kungl. Majit anhållit, att pension av statsmedel
måtte utverkas åt henne och barnen.

Statens arbetsmarknadskommission har tillstyrkt bifall till den sålunda
gjorda framställningen och därvid anfört, bland annat, följande.

Bland de ansvarsfulla och krävande uppgifter, som åvilade Landgren i
egenskap av byråchef hos kommissionen, må nämnas planerandet av allmänna
arbeten för mötande av en då befarad arbetslöshetskris samt undersökningar
rörande allmänna problem om arbetslöshetshjälpens utformning.
Landgren utarbetade det system för statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader,
som nu tillämpas.

Landgren visade under sin tjänstgöring hos kommissionen ytterligare prov
på den eminenta duglighet och sällsynta arbetsförmåga, som präglat hans
tidigare offentliga verksamhet och han var, ehuru redan märkt av sin svåra
sjukdom, i tillfälle att göra insatser av stort och bestående värde för samhället.
Med anledning härav och de i övrigt synnerligen ömmande omständigheter,
som föreligga i fallet, anser kommissionen, fastän Landgrens tjänstgöring
icke kom att bli av den varaktighet, som principiellt synes böra
fordras, det ytterst behjärtansvärt och angeläget, att hans efterlevande beredas
förmånen av statligt understöd.

Statskontoret har ansett sig i betraktande av Landgrens korta anställningstid
i statens tjänst — trots föreliggande ömmande omständigheter — icke
kunna tillstyrka, att åtgärder vidtoges för beredande av pension åt hans efterlevande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

5

Byråchefen Landgrens verksamhet i statens tjänst omfattar en jämförelsevis
kort tidrymd. Med hänsyn härtill kan det måhända synas tveksamt,
huruvida understöd av statsmedel bör tillkomma hans efterlevande. Det må
emellertid framhållas, att därest Landgren i stället för att övergå till anställning
hos arbetsmarknadskommissionen fortsatt att tjänstgöra inom socialdepartementet
eller tillträtt anställning hos centralt ämbetsverk, han
före sitt frånfälle bort kunna ifrågakomma ti''l befattning, som varit förenad
med familjepensionsrätt. Härtill kommer den omständigheten, att Landgren
på grund av hjärtlidande varit förhindrad att sörja för sina efterlevande
genom livförsäkring. Dessa omständigheter i förening med1 Landgrens insatser
i det allmännas tjänst synas mig motivera ett bidrag från statens sida
till hans efterlevande. I betraktande av att änkefru Landgren är allenast 40
år och arbetsför torde någon pension åt henne icke nu böra ifrågakomma.
Däremot vill jag förorda, att ett vart av makarnas tre barn må komma i
åtnjutande av ett årligt uppfostringsbidrag till och med utgången av det
kalenderår, varunder det uppnår 18 års ålder. Uppfostringsbidragen synas
mig för varje barn skäligen böra fastställas till 384 kronor för år, att utgå
från och med den 1 mars 1942.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att vart och ett av byråchefen hos statens arbetsmarknadskommission
John Sigvard Landgrens och hans efterlämnade
änka Edith Landgrens minderåriga barn Lena Marianne,
Torsten Sigvard och Kerstin Birgitta må från och med den
1 mars 1942 till och med utgången av det kalenderår, varunder
barnet uppnår 18 års ålder, från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 384 kronor.

4:o.

Förre trädgårdsarbetaren och vaktmästaren vid dövstumskolan å Manilla
Gotthard Leonard Lundströms änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lundström var född den 23 september 1865 och avled den 3 maj 1943;

att han var anställd såsom trädgårdsarbetare och vaktmästare vid dövstumskolan
å Manilla från och med den 1 mars 1921 till utgången av februari
1935 eller under en tid av 14 år;

att Lundströms avlöning, däri inberäknat värdet av naturaförmåner, senast
utgjorde 3 272 kronor;

att han vid avgången ur tjänst av vederbörande dövstumskoldistrikt tillerkändes
ett årligt understöd av 1 200 kronor, varå dyrtidstillägg icke skulle
utgå;

alt han vid sin död efterlämnade änkan Hilda Otilia Lundström, född Lindqvist,
vilken är född den 25 januari 1872;

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

att änkefru Lundström under mannens anställningstid vid skolan såsom
tillfälligt biträde under vårdarinnans ledighet viss dag i veckan biträtt vid
vården av lärjungarna å skolans flicka vdelning;

samt att bouppteckningen i boet efter Lundström utvisade brist.

Jämlikt av Kungl. Majit, med stöd av riksdagens beslut, den 21 oktober
1938 meddelade föreskrifter rörande bestridande genom statens försorg av
pension åt förutvarande befattningshavare vid dövstumundervisningsväsendet
och deras efterlevande, vilka av vederbörande dövstumskoldistrikt beviljats
pension före dövstumundervisningsväsendets förstatligande den 1 juli
1938, hava de Lundström tillerkända pensionsförmånerna från och med
sistnämnda dag utbetalats från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. Nyss berörda föreskrifter hava icke avseende å änkefru Lundströms
rätt till pension, varom fråga uppkommit först efter förstatligandet.

Änkefru Lundström har gjort framställning i syfte att komma i åtnjutande
av pension av statsmedel.

Rektorn för dövstumskolan å Manilla har meddelat, att änkefru Lundström,
därest förstatligandet av dövstumundervisningsväsendet icke mellankommit,
av vederbörande dövstumskoldistrikt torde hava tillerkänts ett årligt
understöd.

Styrelsen för dövstumskolan å Manilla har tillstyrkt pension åt änkefru
Lundström.

Skolöverstyrelsen har under åberopande av 1940 års riksdags beslut angående
pension till belopp av 384 kronor för år åt vaktmästaren vid förutvarande
sjätte dövstumskoldistriktets skola i Gävle L. Hellbergs änka (prop.
nr 120, p. 6; bankoutsk. uti. nr 22, p. 8; riksd. skr. nr 186) hemställt, att
förslag måtte föreläggas riksdagen om beviljande av ett årligt understöd åt
änkefru Lundström till enahanda belopp.

Statskontoret har biträtt skolöverstyrelsens förslag.

Även jag finner mig böra tillstyrka utverkande av pension åt änkefru
Lundström. I enlighet härmed och då det i ärendet föreslagna beloppet synes
mig skäligt, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att förre trädgårdsarbetaren och vaktmästaren vid dövstumskolan
å Manilla Gotthard Leonard Lundströms änka
Hilda Otilia Lundström, född Lindqvist, må från och med
den 1 juni 1943 under sin återstående livstid, så länge hon
förblir änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.
5:o.

7

Förre förvaltaren vid Ultuna egendom och föreståndaren för lantbruksskolan
därstädes Waldemar Melins änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Melin var född den 5 april 1859 och avled den 25 augusti 1943;
att han under tiden 24 oktober 1892—30 april 1924 var anställd såsom förvaltare
vid Ultuna egendom och föreståndare för lantbruksskolan därstädes;

att han av 1923 års riksdag tillerkändes en årlig pension från allmänna indragningsstaten
till belopp av 4 800 kronor;

att han vid sin död efterlämnade änkan Elin Kristina Melin, född Palm,
vilken är född den 24 mars 1858, samt en son och en dotter;

samt att bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av 6 171
kronor 48 öre.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har hemställt örn pension åt änkefru
Melin till skäligt belopp.

Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt änkefru Melin till
belopp, som med utgångspunkt från den mannen tillerkända tjänstepensionen,
4 800 kronor, skäligen syntes böra fastställas till ett årligt belopp av 960
kronor.

I anslutning till vad myndigheterna föreslagit hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre förvaltaren vid Ultuna egendom och föreståndaren
för lantbruksskolan därstädes Waldelmar Melins änka Elin
Kristina Melin, född Palm, må från och med den 1 september
1943 under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 960 kronor.

6:o.

Förste maskinisten å statens undersöknings- och bevakningsfartyg Skagerak
Gustaf Hadar Svenssons änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Svensson var född den 17 oktober 1882 och avled den 13 november
1943;

att han var anställd såsom förste maskinist å statens undersöknings- och
bevakningsfartyg för havsfiskets behov (Skagerak) från och med den 21
februari 1913 intill sin död;

att han under de tre senaste budgetåren uppburit arvode med respektive
6 000, 6 500 och 6 900 kronor för år jämte fri kost eller portionsersättning;
att han vid sin död efterlämnade änkan Valborg Maria Svensson, född

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

Ljungberg, vilken är född den 11 juli 1884, samt en ogift son och en gift
dotter;

samt att bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av omkring
16 500 kronor.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har hemställt örn utverkande av
pension åt änkefru Svensson till skäligt belopp.

Statskontoret har tillstyrkt pension till belopp av 600 kronor för år och
därvid anfört följande.

Statskontoret vill fästa uppmärksamheten vid att någon ordnad pensionering
för den å statens undersöknings- och bevakningsfartyg Skagerak anställda
personalen icke blivit till fullo genomförd. Befälhavaren å fartyget
är i egenskap av extra ordinarie tjänsteman underkastad bestämmelserna
i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena och motsvarande pensionsreglementen
för arbetare äro tillämpliga å manskapet. Beträffande det
övriga fartygsbefälet och annan personal i motsvarande ställning — förste
styrman, förste maskinist, trålmästare, stewart och radiotelegrafist — vilkas
avlöning utgår i form av årsarvode, har någon reglering av pensionsförhållandena
ännu icke kommit till stånd. Frågan om löne- och pensionsreglering
för sistnämnda befattningshavargrupper har emellertid tidigare varit
föremål för statsmakternas prövning. I sin framställning örn anslag för fartyget
under budgetåret 1939/40 framhöll sålunda länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län angelägenheten av att en dylik reglering genomfördes. I häröver
avgivet yttrande fann statskontoret sig icke höra framställa någon
erinran mot det framlagda förslaget. Föredragande departementschefen
(1939 års statsverksproposition IX ht, s. 282), ansåg emellertid, att frågan
borde tills vidare anstå.

I betraktande av vad sålunda förekommit anser statskontoret goda skäl
tala för att förste maskinisten Svenssons änka må, oavsett den jämförelsevis
stora behållningen i boet, komma i åtnjutande av pension av statsmedel.
Beträffande pensionens storlek får statskontoret under hänsynstagande
till mannen Svenssons löneställning — jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24
april 1942 har han ansetts hänförlig till lönegraden Ex 18 löneklassen 16
— föreslå ett belopp av 600 kronor för år.

I likhet med myndigheterna anser jag, att pension bör utverkas åt Svensson.
Då det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet synes mig skäligt,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förste maskinisten å statens undersöknings- och bevakningsfartyg
Skagerak Gustaf Hadar Svenssons änka Valborg
Maria Svensson, född Ljungberg, må från och med den
1 december 1943 under sin återstående livstid, så länge hon
förblir änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 197-

7:o.

9

Förrådskontrollören vid statens järnvägar Bror Wilhelm Bernhard Svenssons
dotter. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svensson var född den 15 september 1884 och avled den 16 december
1942;

att han var anställd vid Orsa—Härjedalens järnvägsbyggnad under åren
1903—1908 samt vid Orsa—Härjedalens järnväg under åren 1909—1918;

att han vid statens övertagande av nämnda järnväg från och med den 1
januari 1919 övergick i statens järnvägars tjänst och där tjänstgjorde i olika
befattningar till sin död, varav de senaste två åren såsom förrådskontrollör å
järnvägsstyrelsens förrådsbyrå;

att han 1919 ingick äktenskap, vilket 1929 upplöstes genom hustruns frånfälle; att

han den 19 augusti 1941 ingick nytt äktenskap med den nu efterlevande
änkan Svenborg Anna Greta Svensson, född Essbjörn, vilken är född den 19
juni 1911;

att han vid sin död efterlämnade änkan samt en dotter i sistnämnda äktenskap
Hulda Svenborg Wilhelmsdotter, född den 3 oktober 1942;

att han under tiden för sin anställning vid den enskilda järnvägen var delägare
i enskilda järnvägarnas pensionskassa, vilken delaktighet han bibehållit
vid övergången till statstjänst;

att enligt pensionskassans reglemente äktenskap ingånget efter det delägaren
fyllt 50 år, i vissa fall 55 år, icke grundlägger rätt till familjepension
för vare sig änka eller barn;

att änkefru Svensson, enär äktenskapet ingåtts först då mannen fyllt 56 år,
icke kan erhålla familjepension för sig själv eller makarnas dotter;

samt att bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av 2 955
kronor.

Hos Kungl. Majit har änkefru Svensson anhållit att komma i åtnjutande
av pension.

Järnvägsstyrelsen har icke ansett det motiverat, att änkefru Svensson komme
i åtnjutande av pension eller understöd av statsmedel, enär hon, som uppnått
en levnadsålder av allenast 32 år, vöre fullt frisk och arbetsför. Med hänsyn
till föreliggande omständigheter i övrigt har styrelsen emellertid icke velat
motsätta sig, att ett årligt understöd i form av uppfostringsbidrag bereddes
makarnas minderåriga dotter. Med utgångspunkt från storleken av de pensionsförmåner,
som skulle tillkommit Svenssons efterlevande, därest de erhållit
pensionsrätt i enskilda järnvägarnas pensionskassa, har järnvägsstyrelsen
föreslagit, att uppfostringsbidraget måtte bestämmas till 252 kronor för år.

Statskontoret har tillstyrkt utverkande av ett årligt understöd åt makarna
Svenssons dotter till belopp av 384 kronor för år och därvid anfört, bland annat,
följande.

Sökanden skulle, därest mannen varit underkastad allmänna familjepensionsreglementets
bestämmelser, hava kommit i åtnjutande av familjepension,
enär äktenskapet ingåtts, innan Svensson uppnått 60 års ålder. Då sökanden

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 197-

emellertid är endast 32 år gammal och fullt arbetsför, lärer någon pension
av statsmedel icke böra ifrågakomma för hennes del.

Vad åter angår makarnas dotter vill statskontoret framhålla, att denna enligt
sistnämnda reglemente skulle varit berättigad till pension, även om Svensson
varit över 60 år vid äktenskapets ingående. Med hänsyn härtill och i betraktande
av Svenssons långa anställningstid i statens järnvägars tjänst synes
det statskontoret skäligt, att hans dotter i särskild ordning blir tillerkänd pension
av statsmedel.

Järnvägsstyrelsen har i ärendet föreslagit, att sagda bidrag skulle med utgångspunkt
från Svenssons delaktighetsbelopp i den enskilda pensionskassan
bestämmas till 252 kronor för år jämte rätt till dyrtidstillägg och kristillägg
enligt sedvanliga grunder. Även om statskontoret finner skäl tala för att understödet
bestämmes enligt angivna beräkningsgrund, anser sig ämbetsverket
dock böra ifrågasätta, huruvida icke understödet borde utan hänsynstagande
till sagda delaktighetsbelopp bestämmas så, att det närmare anslöte sig till
storleken av de utav riksdagen tidigare beviljade familjepensionerna. Underhållsbidraget
torde i så fall böra fastställas till 384 kronor eller samma belopp,
som av 1943 års riksdag medgivits extra lantmätaren L. M. Holmbergers minderårige
son (prop. 126 p. 5).

I likhet med myndigheterna anser jag, att någon pension till änkefru Svensson
icke bör ifrågakomma. Däremot vill jag icke motsätta mig, att ett årligt
understöd i form av uppfostringsbidrag utverkas åt makarna Svenssons minderåriga
dotter. Understödet synes mig böra fastställas till det av statskontoret
föreslagna beloppet, 384 kronor, samt bestämmas att utgå av trafikmedel räknat
från och med den 1 januari 1943 till och med utgången av det kalenderår,
varunder dottern uppnår 18 års ålder. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förrådskontrollören vid statens järnvägar Bror Wilhelm
Bernhard Svenssons och hans efterlämnade änka Svenborg
Anna Greta Svenssons, född Essbjörn, minderåriga dotter
Hulda Svenborg Wilhelmsdotter må från och med den 1 januari
1943 till och med utgången av det kalenderår, varunder
hon uppnår 18 års ålder, uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 384 kronor, att utgå av trafikmedel.

8:o.

Förre bokhållaren vid statens järnvägsbyggnader Anders Johan Hedins
änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hedin var född den 26 april 1874 och avled den 11 april 1943;
att han var anställd vid statens järnvägsbyggnader under tidsperioderna
18 juli 1898—10 maj 1903 samt 7 juli 1906—31 maj 1935, då han avgick
ur tjänst med rätt till förtidspension enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts
brev den 24 april 1931 angående förtidspension och avskedsersättning åt
vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader m. m.;

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

11

att han vid sin död efterlämnade änkan Gertrud Elisabet Hedin, född
Johansson, vilken är född den 24 december 1896, samt två söner i ett tidigare
äktenskap;

att bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av omkring 1 200
kronor;

att änkefru Hedin icke åtnjuter pension, enär mannen såsom tjänsteman
vid statens järnvägsbyggnader icke kunnat vinna delaktighet i statens järnvägars
änke- och pupillkassa;

att änkefru Hedins arbetsförmåga enligt läkarintyg på grund av sjukdom
(organiskt hjärtfel och nervösa rubbningar) är nedsatt.

Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 13 oktober 1943 tillstyrkt pension
åt änkefru Hedin till belopp av 600 kronor för år.

Statskontoret har i ett den 9 november 1943 dagtecknat utlåtande anfört
följande.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att sökanden icke är mer
än 46 år gammal samt att hon för närvarande försörjer sig genom hushållsarbete.
Med hänsyn härtill anser statskontoret det synnerligen tveksamt, huruvida
någon pension av statsmedel skäligen bör beviljas sökanden. Då
emellertid, enligt vad i ärendet föreliggande läkarintyg utvisar, sökandens
arbetsförmåga torde vara i viss mån nedsatt, vill ämbetsverket i betraktande
av mannen Hedins långa anställningstid i statens tjänst — omkring 34 år —
jämte omständigheterna i övrigt icke motsätta sig, att Kungl. Maj :t hos riksdagen
utverkar ett mindre årligt understöd åt sökanden. Detta torde i vart
fall icke böra sättas högre än det av järnvägsstyrelsen förordade beloppet,
600 kronor.

Även jag anser mig kunna tillstyrka, att pension utverkas åt änkefru
Hedin. Då jag finner det i ärendet föreslagna pensionsbeloppet skäligt, hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre bokhållaren vid statens järnvägsbyggnader Anders
Johan Hedins änka Gertrud Elisabet Hedin, född Johansson,
må från och med den 1 maj 1943 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, av Irafikmedel uppbära en
årlig pension av 600 kronor.

9:o.

Arbetsförmannen vid statens vattcnfallsverk Karl Karlssons änka. Av

handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlsson var född den 11 september 1889 och avled på grund av skada
till följd av olycksfall i arbete för statens vattenfallsverks räkning den 5 januari
1943;

att han vid sin död innehaft anställningar i statens tjänst under sammanlagt
16 år 8 månader 7 dagar, varav senast vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning
för vattenkraftanläggningar under 10 år 3 månader 13 dagar;

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

att han vid sin död efterlämnade änkan Anna Helena Karlsson, född Boström,
vilken är född den 3 september 1893, och en son, född år 1917;

att änkefru Karlsson i anledning av mannens frånfälle åtnjuter livränta enligt
olycksfallsförsäkringslagen till belopp av 975 kronor för år, varå några
tilläggsförmåner icke utgå;

att bouppteckningen efter mannen utvisade brist i boet;

samt att änkefru Karlsson enligt läkarintyg på grund av sjukdom (ledgångsreumatism)
är oförmögen att genom eget arbete försörja sig.

Genom beslut den 19 februari 1943 fann Kungl. Majit gott med tillämpning
från och med den 1 april 1943 besluta, att 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare, utan hinder av 1 § 1 mom. andra stycket a), skulle under vissa
närmare angivna förutsättningar äga tillämpning å arbetare, anställda bland
annat vid vattenfallsverkets byggnadsavdelning för vattenkraftanläggningar.

Vattenfallsstyrelsen har hemställt, att Kungl. Majit måtte tillerkänna änkefru
Karlsson ett årligt understöd till belopp, som Kungl. Majit kunde finna
skäligt. Styrelsen har därvid framhållit, att, därest ifrågavarande olycksfall
inträffat efter den 1 april 1943 i stället för den 5 januari samma år, 1942 års
tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare skulle ägt tillämpning
å Karlsson och änkan följaktligen varit berättigad till pension enligt nämnda
familjepensionsreglemente.

Statskontoret har vid det förhållandet, att änkefru Karlsson uppbär livränta
jämlikt olycksfallsförsäkringslagen till belopp av 975 kronor för år, icke
ansett sig kunna tillstyrka, att hon därutöver erhåller pension av statsmedel.

Av i ärendet införskaffad utredning framgår, att änkefru Karlsson, därest

1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare från och med den 1 januari

1943 varit tillämpligt å hennes man, skulle ägt åtnjuta en familjepension enligt
1942 års familjepensionsreglemente för arbetare, vars grundbelopp skulle
hava utgjort 598 kronor.

Vidare har från riksförsäkringsanstalten under hand inhämtats, att, därest
änkefru Karlsson jämlikt nämnda familjepensionsreglemente varit berättigad
till pension, avdrag jämlikt 11 § olycksfallsförsäkringslagen skulle hava gjorts
för viss del av pensionsförmånerna, nämligen vad som motsvarade statens
bidrag till familjepensionens grundbelopp jämte hela rörliga tillägget. Vid ett
grundbelopp av pensionen å 598 kronor skulle från livräntan avdragas ungefär
189 kronor 30 öre. Dessutom skulle avdrag göras för å pensionen utgående
rörligt tillägg och kristillägg. De sammanlagda förmåner, som under
angivna förutsättningar skulle utgå till änkefru Karlsson, skulle sålunda motsvara
summan av livräntan och den del av pensionens grundbelopp, som
återstår, sedan man avdragit statens bidrag till pensionens grundbelopp. Resultatet
skulle blivit, att änkefru Karlsson uppburit för år räknat kronor
975 + 408: 70 = 1 383: 70. Ett understöd, som på grund av riksdagens be -

Kungl. May.ts proposition nr 197.

13

slut kunde komma att tillerkännas änkefru Karlsson, komme däremot icke
att föranleda något avdrag å den henne tillkommande livräntan.

Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna anser jag mig kunna förorda,
att förslag förelägges riksdagen om beviljande åt änkefru Karlsson av
ett årligt understöd att utgå vid sidan av den henne tillkommande livräntan
från riksförsäkringsanstalten. Understödet synes mig skäligen böra fastställas
till ett belopp ungefärligen motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, de
sammanlagda förmåner av livränta och pension, som skulle hava utgått till
änkefru Karlsson, därest hon varit berättigad till familjepension jämlikt 1942
års familjepensionsreglemente, och, å andra sidan, den livränta hon äger uppbära.
Med denna utgångspunkt får jag föreslå, att understödet bestämmes till
408 kronor för år, varå dyrtidstillägg icke skall åtnjutas. Understödet bör bestämmas
att utgå från och med den 1 februari 1943 av statens vattenfallsverks
medel. I enlighet härmed hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att arbetsförmannen vid statens vattenfallsverk Karl Karlssons
änka Anna Helena Karlsson, född Boström, må från och
med den 1 februari 1943 under sin återstående livstid, så
länge hon förblir änka, av statens vattenfallsverks medel uppbära
ett årligt understöd av 408 kronor, varå dyrtidstillägg
icke skall utgå.

Vad föredraganden ovan under punkterna l:o—9:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Birger Öhman.