Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
1
Nr 196.
Kungl. Majda proposition till riksdagen angående pension eller
understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer
m. fl.; given Stockholms slott den 3 mars 1944.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under
punkterna l:o—17 :o hemställt.
GUSTAF.
K. G. Ewerlöf.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars
1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Statsrådet Ewerlöf anmäler uppkomna frågor örn pension eller understöd
åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. och anför därvid.
l:o.
Förra kokerskebiträdet vid straffängelset i Västerås Emma Wilhelmina
Asplund. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Asplund är född den 27 maj 1872 och således 71 år gammal;
att hon tjänstgjort vid straffängelset i Västerås under tiden 2 oktober
1920—30 juni 1926 såsom avläsare under kokerskans och vaktfruns friBihang
lill riksdagens protokoll 1 sami. Nr 196.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
dagar och under tiden 1 juli 1926—8 januari 1944 såsom kokerskebiträde
eller tillförordnad vaktfru och därunder haft full daglig tjänstgöringsskyldighet;
att
hennes sammanlagda tjänstgöringstid vid fångvården utgjort 20 år
19 dagar;
samt att hon för sitt arbete vid straffängelset senast åtnjutit ett arvode
av 100 kronor i månaden, utan rätt att därå åtnjuta några tilläggsförmåner.
Asplund, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon icke före
uppnådda 60 levnadsår under en tid av sammanlagt minst 12 år innehaft
sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla.
Fångvårdsstyrelsen har hemställt om utverkande av pension åt Asplund
till lämpligt belopp.
Statskontoret har tillstyrkt pension till belopp av 528 kronor för år.
I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension utverkas åt Asplund.
Mot det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet har jag intet
att erinra. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att förra kokerskebiträdet vid straffängelset i Västerås
Emma Wilhelmina Asplund må, räknat från och med den
1 februari 1944, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 528 kronor.
2:o.
Kanslivaktmästaren vid beskickningen i Helsingfors Gustaf Gottfrid Hammar.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hammar är född den 10 november 1884 och således 59 år gammal;
att han innehaft anställning såsom kanslivaktmästare vid beskickningen i
Helsingfors sedan maj månad 1926;
att han under sin anställning åtnjutit, förutom förmån av fri bostad med
bränsle och lyse, kontant månadsersättning med 250 kronor för tiden intill
utgången av juni 1927, med lägst omkring 2 650 och högst omkring 4 875
finska mark under budgetåren 1927/28—1942/43 samt med omkring 380 kronor
under tiden därefter;
samt att han sedan en längre tid tillbaka lider av kronisk bronchitis och
hjärtsvaghet, vilka sjukdomar nedsatt hans arbetsförmåga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 19G.
3
Sändebudet i Helsingfors har gjort framställning om beredande av pension
åt Hammar till belopp av 2 400 kronor för år. Därvid har framhållits, att de
löpande ärendena vid beskickningen på grund av de rådande krisförhållandena
i Finland väsentligen tilltagit i antal, vilket förhållande bland annat
medfört en icke obetydlig ökning i kanslivaktmästarens arbetsbörda. Hammar
hade under sista tiden icke alltid förmått helt fylla de ökade krav på snabbhet
och effektivitet, som till följd av de ändrade förhållandena måste ställas
på honom. Anledningen härtill syntes vara hans ålder och hälsotillstånd. Han
hade också på grund av styrkt sjukdom åtnjutit tjänstledighet från sin befattning.
Sändebudet ansåge det till följd härav oundgängligt, att ett ombyte på
vaktmästarposten genomfördes, så att beskickningen erhölle en yngre, för de
nuvarande relativt betungande uppgifterna mer lämpad person. Med hänsyn
till Hammars långa och väl vitsordade tjänstgöring borde ett ombyte endast
ske under förutsättning att Hammar — trots att han ännu icke uppnått 63 års
ålder —- kunde beredas pension.
Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Hammar till belopp
av 1 200 kronor för år och därvid anfört följande.
Med hänsyn till föreliggande omständigheter har statskontoret icke något
att erinra mot att åtgärder vidtagas för beredande av pension åt kanslivaktmästaren
Hammar, vilken i sin anställning vid svenska beskickningen i Helsingfors
kan åberopa en anställningstid av 18 år.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Hammar, förutom förmånen av fri
bostad samt fritt lyse och bränsle, åtnjutit arvode, som under innevarande
budgetår utgått med i runt tal 4 500 kronor för år. Då arvodet under de senaste
åren undergått avsevärda höjningar, torde i detsamma även få anses
ingå kompensation för de stegrade levnadskostnaderna. Hammar kan i fråga
om löneförmånernas storlek närmast jämföras med förre portvakten vid
svenska beskickningen i Paris E. Rhone, som under de sista anställningsåren
i kontanta avlöningsförmåner uppburit 3 300 kronor utan rätt till dyrlidstillägg,
och som av 1938 års riksdag tillerkändes en årlig pension å 1 800 kronor,
å vilket belopp icke skulle utgå något dyrtidstillägg (se prop. nr 114 p. 1).
Vid avgången från tjänsten kunde Rhone åberopa en 32-årig anställningstid.
Då Hammar, såsom ovan framhållits, innehaft sin anställning allenast 18 år,
skulle, om såsom utgångspunkt för bestämmandet av hans pension tages det
pensionsbelopp, som tillerkändes Rhone, pensionen för Hammars del närmast
bliva 18/30 X 1 800 =1 080 kronor. Med hänsyn lill att å pensionen icke bör
utgå tilläggsförmåner, anser statskontoret skäligt, att sistnämnda belopp avrundas
uppåt till t 200 kronor.
Även jag finner mig böra förorda, alt pension utverkas åt Hammar. Pensionen
synes mig skäligen böra fastställas till 1 500 kronor, varå några tillläggsförmåner
icke böra utgå. I enlighet härmed hemställer jag, afl Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kanslivaktmästaren vid beskickningen i Helsingfors
Gustaf Gottfrid Hammar må från och med månaden näst
efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. lii. uppbära en årlig pension av 1 500 kronor,
varå dyrtidstillägg icke skall utgå.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
3:o.
Konstruktören å arméns fortifikationsförvaitnings kasernbyrå Knut Albert
Samuel Rumstedt. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Rumstedt är född den 15 april 1867 och således nära 77 år gammal;
att han under tiden 8 april—30 september 1902 samt från och med den 1
februari 1903 varit anställd såsom konstruktör å arméförvaltningens fortifikationsstyrelses,
numera arméns fortifikationsförvaitnings kasernbyrå, från
vilken anställning han från och med den 7 oktober 1943 åtnjuter tjänstledighet
på grund av sjukdom;
samt att hans avlöning under den tid han fullgjort tjänstgöring senast utgått
med 6 400 kronor örn året jämte nyreglerat dyrtidstillägg ävensom kristillägg.
Arméförvaltningens fortifikationsstgrelse har nied hänsyn till Rumstedts
långa och väl vitsordade tjänstgöring i statens tjänst under förhållanden, som
i liknande fall plägat föranleda beviljande i särskild ordning av pension efter
erhållet avsked, ansett pension böra utverkas åt honom. Under åberopande
av att med Rumstedt jämställda befattningshavare från och med den
1 juli 1936 inplacerats i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän i lönegraden
Eo 18 — sedermera MEo 21 — har ämbetsverket föreslagit, att pensionen
måtte fastställas i enlighet med bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet,
som örn Rumstedt vore extra ordinarie tjänsteman i 18
lönegraden. I enlighet härmed kunde pensionen bestämmas till 3 888 kronor
för år. Fortifikationsstyrelsen har hänvisat till ett med det förevarande likartat
fall nämligen 1936 års riksdags beslut örn pension åt förre konstruktören
N. Sjunnesson (prop. nr 92, p. 1; hankoutsk. uti. nr 20, p. 4; riksd. skr. nr
364).
Statskontoret har likaledes tillstyrkt utverkande av pension åt Rumstedt.
Vad angår den ifrågasatta pensionens storlek, har ämbetsverket föreslagit
ett belopp av 3 096 kronor för år och därvid anfört, bland annat, följande.
Statskontoret vill under erinran om behandlingen av med det föreliggande
i viss mån likartade fall —■ prop. 110/1939, p. 3., ang. pension åt konstruktören
vid marinförvaltningen A. L. T. Nilsson samt prop. 103/1943, p. 12, ang.
pension åt kamreraren vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
O. H. Reinert, vars befattning efter Reinerts avgång skall inrättas såsom
extra ordinarie — föreslå, att pensionen till Rumstedt fastställes i enlighet
med de för bestämmande av riksdagspensioner i allmänhet tillämpade grunderna.
Pensionen borde alltså beräknas sålunda.
Då Rumstedts avlöningsförmåner, 6 400 kronor, å vilka utgå dyrtidstillägg
och kristillägg enligt för statens nyreglerade verk gällande grunder, närmast
motsvara lön i 21 löneklassen å G-ort enligt de före den 1 juli 1939 för allmänna
civilförvaltningen gällande löneplanerna, torde såsom utgångspunkt
för bestämmande av pensionen böra tagas det för samma löneklass å A-ort
fastställda beloppet 5 160 kronor. I betraktande av att Rumstedt innehar för
hel pension erforderlig anställningstid i statens tjänst samt med hänsyn
tagen till att han ej erlagt pensionsavgifter, skulle pensionen närmast bliva
(2/3 X 5 160 = 3 440; 3 440 — 344 =) 3 096 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
5
I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka utverkande av
pension åt Rumstedt. Då det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet
synes skäligt, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att konstruktören å arméns fortifikationsförvaltnings kasernbyrå
Knut Albert Samuel Rumstedt må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
3 096 kronor.
4:o.
Städerskorna hos riksförsäkringsanstalten Anna Maria Hellström, född
Jonsson Habbe, och Hulda Maria Karlsson, född Nordström. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
beträffande Hellström,
att hon är född den 19 oktober 1882 och således 61 år gammal;
att hon innehaft anställning hos riksförsäkringsanstalten under tiden juni
—december 1923 samt från och med den 1 juni 1927;
att hon åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom under tiden 2 september
1940—15 augusti 1941 samt sedan januari 1943;
att hon enligt läkarintyg är på grund av sjukdom för framtiden oförmögen
till arbete såsom städerska;
att städningsarbetet krävt en daglig arbetstid av 3 Vs timmar;
att ersättningen för städningsarbetet sedan år 1937 utgått med 1 020 kronor
för år jämte rörligt lönetillägg;
samt att Hellströms man utflyttat ur riket och sedan närmare trettio år ej
låtit sig avhöra;
beträffande Karlsson,
att Karlsson, som är änka, är född den 5 november 1878 och således 65
år gammal;
att hon varit anställd såsom städerska hos riksförsäkringsanstalten sedan
1919;
att hon före sin anställning hos anstalten arbetat såsom städerska hos statens
industrikommission under 1 V2 år;
att städningsarbetet hos anstalten krävt en daglig arbetstid av 3 1/2 timmar;
samt att ersättningen för städningsarbetet utgått med 1 020 kronor för år
jämte rörligt lönetillägg.
Hellström och Karlsson, som icke blivit underkastade 1942 års tjånstepensionsreglemente
för arbetare, kunna med hänsyn till omfattningen av deras
dagliga arbetstid ej heller komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst.
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
Riksförsäkringsanstalten har hemställt om utverkande av pension åt Hellström
och Karlsson.
Statens pensionsanstalt har med hänsyn till att pension tidigare i ett flertal
lall beviljats städerskor vid riksförsäkringsanstalten med samma dagliga
arbetstid som sökandena och även i övrigt jämförliga anställningsförhållanden
— senast år 1940 beträffande Jenny Sofia Lindström, född Wahlberg,
(prop. nr 73, p. 7) samt år 1938 beträffande Greta Carlsson, född Andersson,
m. fl. (prop. nr 244, p. 7) — icke velat motsätta sig framställning till riksdagen
örn beredande av pension åt sökandena och därvid föreslagil, att pensionsbeloppet
måtte fastställas till 360 kronor för år för var och en av dem.
Statskontoret har anslutit sig till statens pension sanstalts förslag.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, alt Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att envar av städerskorna hos riksförsäkringsanstalten
Anna Maria Hellström, född Jonsson Habbe, och Hulda
Maria Karlsson, född Nordström, må från och med månaden
näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 360 kronor.
5:o.
Platsledarna hos statens arbetsmarknadskommission Anders Algot Dahlström
och Ernst Viktor Härdner samt redogöraren hos kommissionen Ernst
Harald Björkquist. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Dahlström,
att han är född den 11 mars 1875 och således nära 69 år gammal;
att han enligt egen uppgift under tiden 1 oktober 1916—15 mars 1917
tjänstgjort såsom arbetsledare hos vattenfallsstyrelsens kanalkommission;
att han under tiden 25 januari 1920—1 oktober 1921 varit anställd såsom
linjemästare vid statens vattenfallsverk;
att han under tiden 1 november 1921—10 september 1923 tjänstgjort såsom
arbetsledare vid södra Sveriges statsarbeten;
att han från och med den 10 januari 1925 varit anställd hos statens arbetslöshetskommission
samt från och med den 8 maj 1940 hos statens arbetsmarknadskommission
såsom platsledare och tidvis även såsom redogörare;
samt att han sedan augusti månad 1938 åtnjutit ett arvode av 600 kronor
i månaden jämte dyrtidstillägg, som för närvarande utgår med 22 procent,
ävensom till och med den 15 september 1942 förmån av fri bostad och vedbrand,
vilka naturaförmåner uppskattats till ett värde av 70 kronor i månaden,
samt under tiden därefter bostadsersättning med 80 kronor i månaden;
beträffande Härdner,
att han är född den 28 mars 1883 och således nära 61 år gammal;
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
7
att han under tidsperioderna 19 augusti—8 november 1909, 6 juni—20
december 1910 samt 25 april 1917—28 februari 1927 innehaft anställning såsom
schaktmästare vid statens järnvägsbyggnader och statens järnvägar;
att han från och med den 8 januari 1929 varit anställd hos statens arbetslöshetskommission,
samt från och med den 8 maj 1940 hos statens arbetsmarknadskommission
såsom biträdande arbetsledare, platsledare och tidvis
även såsom redogörare;
att han sedan april månad 1936 åtnjutit ett arvode av. 450 kronor i månaden
jämte dvrtidstillägg, som för närvarande utgår med 22 procent, ävensom
förmån av fri bostad och vedbrand, vilka naturaförmåner uppskattats
till ett värde av 60 kronor i månaden till och med den 31 mars 1940 och 70
kronor i månaden under tiden därefter;
att han under sin tjänstgöring hos statens järnvägar för tiden 1 september
1918—31 oktober 1924 erlagt vederbörliga avgifter till statens järnvägars
pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal;
samt att han på grund av vid utträdet ur nämnda kassa av järnvägsstyrelsen
till pensionsslyrelsen inbetalade'' pensionsavgifter äger från och med
den 1 mars 1945 uppbära en årlig pension av 125 kronor 91 öre för år;
beträffande Björkquist,
att han är född den 19 maj 1881 och således 62 år gammal;
att han under tiden 15 april 1921—30 april 1924 samt från och med den
30 januari 1925 innehaft anställning såsom redogörare hos södra Sveriges
statsarbeten, statens arbetslöshetskommission samt statens arbetsmarknadskommission;
samt
att han sedan år 1934 åtnjutit ett arvode av 325 kronor i månaden
jämte dyrtidstillägg, som för närvarande utgår med 22 procent, ävensom till
och med april månad 1943 förmån av fri bostad och vedbrand, vilka naturaförmåner
uppskattats till ett värde av 60 kronor i månaden, samt under tiden
därefter bostadsersättning med 75 kronor för månad.
Statens arbetsmarknadskommission har hemställt örn utverkande av pension
åt Dahlström, Härdner och Björkquist och därvid anfört i huvudsak
följande.
Platsledare har att med biträde av honom underställd personal ombesörja
och leda utförandet av alla å arbetsplatsen förekommande arbeten samt att
svara för de med arbetsplatsens skötsel förbundna göromålen. Redogörare
åligger att under uppbördsmannaansvar omhänderhava arbetsplatsens kassa
och förråd samt räkenskaper och redovisningen därför. För Dahlström, vilken
varit ledare vid större komplex av statliga beredskapsarbeten, har med
hänsyn till det ökade ansvar och den större arbetsbörda, en dylik tjänstgöring
ansetts medföra, lönen fastställts till högre belopp än för vanliga
platsledare.
Dahlström, Härdner och Björkquist lia samtliga uppnått hög ålder. För
de två sistnämnda tillkommer dessutom sjuklighet. Härdner har under de
tre sistförflutna åren vid tre skilda tillfällen åtnjutit tjänstledighet för organisk
nervsjukdom, vilken åkomma medfört, att han även under de perioder,
då han icke på grund av sjukdomen måst avhålla sig från tjänstgöring, sak
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
nät förmåga att rätt fullgöra de mycket krävande åligganden — till avsevärd
del bestående i utearbete — som ankomma på en platsledare. Björkquist
lider av en svårartad reumatisk åkomma, som i avsevärd grad hindrar
hans tjänsteutövning. Med hänsyn lill nu angivna omständigheter anses varken
Dahlström, Härdner eller Björkquist böra vidare ifrågakomma till anställning
i kommissionens tjänst, varför kommissionen har för avsikt ali
entlediga dem med utgången av juni 1944.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Dahlström till belopp av 2 904 kronor
för år, åt Härdner till belopp av 3 000 kronor för år och till Björkquist
till belopp av 1 884 kronor för år och därvid anfört bland annat följande.
Enligt vad slatskontoret efter verkställd beräkning funnit skulle de av
Dahlström uppburna löneförmånerna — efter frånräknande av dyrtidstilllägget
— kunna uppskattas till omkring 8 050 kronor för år. Då ifrågavarande
lön utgått oberoende av å vilken dyrort, Dahlström varit placerad, synes
det statskontoret rimligt, att till utgångspunkt vid bestämmandet av pensionens
storlek väljes sagda lön närmast motsvarande lönebelopp å C-ort i
de före den 1 juli 1939 för allmänna civilförvaltningen gällande löneplanerna.
Dahlströms lön kommer därvid att närmast motsvara C-ortslön i 27
löneklassen. Motsvarande lön å A-ort utgör 7 620 kronor. Då Dahlström intill
den tidpunkt, då han uppnådde 65 års ålder, innehaft en anställningstid
i statens tjänst av sammanlagt 19 år 2 månader 24 dagar, skulle med
sedvanliga beräkningsgrunder pensionen för honom — efter höjning till närmaste
med 12 jämnt delbara tal — komma att uppgå till (2/3 X 7 620 = 5 080;
19/3o X 5 080 = 3 217; 3 217 —-10 % härav =) 2 904 kronor för år räknat.
Härdner sammanlagda löneförmåner, frånsett dyrtidstillägg, skulle kunna
uppskattas till omkring 6 150 kronor för år. Sagda löneförmåner, som utgått
oberoende av å vilken dyrort Härdner varit stationerad, motsvara närmast
lön i 23 löneklassen a C-ort i de före den 1 juli 1939 för civilförvaltningen
gällande löneplanerna. Motsvarande lön å A-ort utgör 5 880 kronor. Då
Härdners anställningstid i statens tjänst sammanlagt torde komma att uppgå
till 26 år 1 månad 5 dagar, torde pensionen åt honom kunna bestämmas till
(’/s X 5 880 = 3 920; 26/.n> X 3 920 = 3 397; 3 397—10 procent härav=) i
runt tal 3 060 kronor för år. Då den anställningstid, på vilken hans jämlikt
lagen örn allmän pensionsförsäkring utgående pension är grundad, tillgodoräknats
sökanden för den pension, som nu ifrågasältes, finner statskontoret
det motiverat, att riksdagspensionen bestämmes till något lägre belopp
än det här ovan beräknade, förslagsvis till 3 000 kronor.
Björkquist kommer vid avgång ur tjänsten den 30 juni 1944 att kunna tillgodoräkna
en anställningstid av 22 år 5 månader 17 dagar. Hans sammanlagda
årliga löneförmåner torde utom dyrtidstillägget kunna uppskattas
till omkring 4 650 kronor, motsvarande — vid en jämförelse med lönebeloppen
i de tidigare gällande löneplanerna — en lön å A-ort av 4 260 kronor.
Pensionen för honom torde alltså med det ovan tillämpade beräkningssättet
böra bestämmas till (2/3 X 4 260 = 2 840; 22/30 X 2 840 = 2 082; 2 082
— 10 % härav =) — efter vederbörlig jämkning — 1 884 kronor för år.
I likhet med myndigheterna anser jag att Dahlström, Härdner och Björkquist
böra komma i åtnjutande av pension. De av statskontoret ifrågasatta
pensionsbeloppen synas mig skäliga. .Tåg hemställer alltså.
Kungl. Maj:ts proposition nr 196 9
att var och en av platsledama hos statens arbetsmarknadskommission
Anders Algot Dahlström och Ernst Viktor Härdner
samt redogöraren hos kommissionen Ernst Harald Björkquist
må från och med månaden näst efter den, varunder
vederbörande lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m.
m. uppbära en årlig pension, Dahlström å 2 904 kronor.
Härdner å 3 000 kronor och Björkquist å 1 884 kronor.
6:o.
Myntgravören vid mynt- och justeringsverket, vice professorn Johan
Erik Lindberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Lindberg är född den 31 december 1873 och således 70 år gammal;
att han sedan den 1 juli 1916 eller under mer än 27 år tjänstgjort såsom
myntgravör vid mynt- och justeringsverket;
att han under denna tid svarat för alla löpande gravörsarbeten samt dessutom
vid olika tillfällen uppgjort förslag och utarbetat stansar till nya
mynt och statliga medaljer;
att han intill den 1 juli 1938 åtnjutit ett årligt arvode å 3 200 kronor
jämte visst tillägg, varjämte han uppburit ersättning för vissa arbeten enligt
särskild taxa;
att han under åren 1917—1938 haft en årlig inkomst från mynt- och
justeringsverket av i medeltal omkring 11 200 kronor;
att han sedan den 1 juli 1938 åtnjutit ett årligt arvode av 6 000 kronor,
varå några tillägg icke utgått, dock med rätt för honom att åtnjuta särskild
ersättning vid uppgörande av förslagsritningar och modeller till nya mynttyper
enligt för varje gång träffad överenskommelse;
samt att han jämväl är vice professor och sekreterare vid akademien för
de fria konsterna, i vilken egenskap han icke åtnjuter någon pensionsrätt.
Mynt- och justeringsverket har hemställt om utverkande av pension åt
Lindberg.
Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Lindberg till belopp ■
av 2 400 kronor för år och därvid anfört följande.
Linder erinran att pension å befattningen som myntgravör vid mynt- och
justeringsverket genom beslut av 1916 års riksdag (prop. nr 57; bankoutsk.
uti. nr 16; riksdaler, nr 54) beviljats professorn Lindbergs företrädare finner
sig statskontoret böra tillstyrka, att Lindberg beredes en årlig pension
genom framställning till riksdagen, att utgå från den tidpunkt, då hans förordnande
vid myntverket upphör.
Därest pensionen åt Lindberg skulle utmätas enligt de grunder, som regelmässigt
tillämpas vid fastställande av s. k. riksdagspensioner, skulle pensionen
bestämmas sålunda. I ärendet har upplysts, att Lindberg å sin befattning
hos myntverket under de senare åren åtnjutit ett arvode av 6 000
kronor för år utan tillägg. Efter frånräknande av vad som kan anses mot
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
svara dyrtidstillägg överensstämmer sagda löneförmån närmast med lön i
16 löneklassen å G-ort i de före den 1 juli 1939 för civilförvaltningen gällande
allmänna löneplanerna. Med utgångspunkt från lönen å A-ort i samma
löneklass, 3 660 kronor, skulle — med en beräknad anställningstid av tjugusju
år — pensionen för Lindberg bliva (2/3 '' 3 660 = 2 440; 27/so '' 2 440 t=
2 196; 2 196 — 10 °/o härav =) i avrundat tal 1 980 kronor för år.
I betraktande av att den pension, som tillerkändes Lindbergs företrädare å
befattningen, beräknats efter avsevärt fördelaktigare grunder än vad här
ovan skett anser sig statskontoret ej böra göra erinran mot att pensionen
för Lindberg bestämmes till något högre belopp, förslagsvis 2 400 kronor
för år.
Även jag anser mig böra tillstyrka, att pension utverkas åt Lindberg. Pensionen
synes mig lämpligen böra fastställas till det av statskontoret föreslagna
beloppet 2 400 kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att myntgravören vid mynt- och justeringsverket, vice professorn
Johan Erik Lindberg må från och med månaden
näst efter den, varunder han lämnar sin anställning vid
mynt- och justeringsverket, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 2 400 kronor.
7 :o.
Extra tullkontoristen Eskil Augustinus Blychert. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Blychert är född den 14 januari 1881 och således 63 år gammal;
att han tjänstgjort vid statens järnvägar såsom extra skrivbiträde under
tiden 14 oktober 1902—30 november 1904, såsom extra ordinarie stationsskrivare
under tiden 1 december 1904—31 december 1906 samt såsom ordinarie
stationsskrivare under tiden 1 januari 1907—31 oktober 1912;
att han innehaft anställning såsom tillfälligt biträde vid postsparbanken
under tiden 24 juli 1914—15 juni 1919 med en daglig arbetstid av i genomsnitt
över 9 timmar;
att han sedan den 18 juni 1919 tjänstgjort vid tullverket först såsom tillfälligt
biträde vid tullkammaren i Stockholm sammanlagt 4 år 3 dagar och
därefter såsom extra tullkontorist vid tullkameralkontoret i Stockholm;
samt att han från och med den 1 juli 1939 såsom extra tjänsteman varit
placerad i 12 lönegraden.
Hos Kungl. Majit har Blychert anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Generaltullstyrelsen har med hänsyn till Blycherts långvariga anställning
i statens tjänst funnit billighetsskäl tala för att han vid avgång från sin anställning
må komma i åtnjutande av pension och därför tillstyrkt utverkande
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
11
av pension åt honom. Ämbetsverket har därvid framhållit, att orsaken till
att han icke vunnit befordran till ordinarie tullkontorist varit den, att han
icke uppfyllde det för erhållande av sådan tjänst föreskrivna kompetensvillkoret
att hava avlagt examen i tullkontoristkurs.
Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Blychert till belopp
av 1 644 kronor för år. Beträffande beräkningen av pensionsbeloppet har
ämbetsverket anfört följande.
Enligt vad som framgår av handlingarna i ärendet uppnår Blychert vid
utgången av januari 1944 den för pensionsberättigande tullkontoristbefattningar
gällande pensionsåldern. Han åtnjuter för närvarande lön såsom extra
tjänsteman enligt 12 lönegradens 11 (högsta) löneklass i civila icke-ordinariereglementets
löneplan Ex. Lönen i motsvarande löneklass enligt den före den
1 juli 1939 för extra ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk gällande
löneplanen utgör å A-ort kronor 2 730. Med utgångspunkt från sagda
belopp samt med hänsyn tagen till att Blychert sammanlagda anställningstid
i statens tjänst överstiger 30 år ävensom att han — frånsett en tid av
fem år — icke erlagt några pensionsavgifter skulle pensionen för honom
närmast bliva (2/s av 2 730=1 820; 1 820 —182=) 1 638 kronor eller avrundat
1 644 kronor.
I likhet med myndigheterna anser jag mig böra förorda, att pension utverkas
åt Blychert. Beträffande pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig
till statskontorets förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att extra tullkontoristen Eskil Augustinus Blychert må från
och nied månaden näst efter den, varunder han lämnar sin
anställning vid tullverket, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 1 644 kronor.
8:o.
Kontrollören vid brännvinstillverkningen Carl Hjalmar Enequist. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Enequist är född den 9 januari 1874 och således 70 år gammal;
att han tjänstgjort såsom kontrollör vid kontrollen över sockerbeskattningen
under tillverkningsåren 1901/02—1908/09, vilken tjänstgöring fullgjorts
vid råsockerfabrik under vissa tider årligen med sammanlagt 668 tjänstgöringsdagar;
att
han från och med lillverkningsåret 1920/21 innehaft av kontrollstyrelsen
meddelade förordnanden såsom kontrollör vid brännvinstillverkningen
och i denna egenskap tjänstgjort vid sulfitbrännerier inom nuvarande nedre
norra överkontrollörsdistriktet för kontrollen över tillverkningen och beskattningen
av brännvin och maltdrycker;
att hans tjänstgöring vid brännvinstillverkningen kommer att upphöra med
utgången av nu löpande tillverkningsår, enär han då uppnått den ålder —
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
70 år — vid vilken förlängt förordnande såsom kontrollör icke vidare av
kontrollstyrelsen meddelas;
att hans tjänstgöring vid brännvinstillverkningen varit av följande omfattning,
nämligen:
tillverkningsåret 1920/21 |
58 dagar |
tillverkningsåret |
1932/33 357 dagar |
|||
1921/22 |
194 |
» |
1933/34 352 |
|||
» |
1922/23 |
131 |
» |
1934/35 365 |
S> |
|
1923,24 |
63 |
» |
» |
1935/36 366 |
7f |
|
1924/25 |
231 |
» |
1936/37 365 |
» |
||
» |
1925/26 |
362 |
» |
» |
1937/38 365 |
|
* |
1926/27 |
193 |
» |
1938/39 349 |
> |
|
1927/28 |
155 |
2> |
1939/40 365 |
|||
1928 29 |
158 |
X> |
» |
1940/41 364 |
||
1929/30 |
365 |
» |
» |
1941/42 357 |
2> |
|
» |
1930/31 |
352 |
1942/43 349 |
2> |
||
2> |
1931/32 |
209 |
att hans tjänstgöring under tillverkningsåret 1943/44 kan beräknas komma
att omfatta hela året;
samt att han vid utgången av tillverkningsåret 1943/44 varit förordnad såsom
kontrollör vid kontrollen över sockerbeskattningen och vid brännvinstillverkningen
under tillhopa 32 tillverkningsår med en sammanlagd effektiv
tjänstetid av närmare 21 år.
Enequist har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension
av statsmedel.
Kontrollstyrelsen har hemställt örn utverkande av pension åt Enequist till
belopp av 2 028 kronor för år, att utgå från och med den 1 oktober 1944,
och därvid anfört i huvudsak följande.
Då anställningen såsom kontrollör vid brännvinstillverkningen i regel antingen
utövas såsom bisyssla vid sidan av annan förvärvsverksamhet (detta
gäller endast beträffande lantbruksbränneri) eller ock innehaves av tidigare
från annan tjänst pensionerad befattningshavare, har kontrollörsanställningen
icke ansetts vara av beskaffenhet att böra regelmässigt förenas med
pensionsrätt. Riksdagen har emellertid i vissa fall beviljat pension åt brännerikontrollörer.
Sålunda tillerkändes kontrollören N. Adrian pension av
1923 års riksdag, kontrollören C. E. Bäckman av 1936 års riksdag och kontrollören
M. Hobro av 1938 års riksdag. Adrian hade vid sin avgång ur tjänst
varit förordnad såsom brännerikontrollör under 34 tillverkningsår med en
sammanlagd effektiv tjänstgöringstid av omkring 15 år. Bäckman kunde under
en förordnandetid av 17 tillverkningsår tillgodoräkna en effektiv tjänstgöringstid
av 14 år, men hade under de sista 10 åren av sin tjänstgöringstid
varit i det närmaste oavbrutet i tjänst. Hobro hade, inberäknat viss tjänstgöring
vid kontrollen över sockerbeskattningen, varit inkallad under 24 tillverkningsår,
med en effektiv tjänstgöringstid av närmare 18 år.
Framställningar örn pension från förutvarande brännerikontrollörer ha i
vissa fall icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I dessa fall hade tjänstgöringstiden
i regel omfattat allenast en kortare tid varje år, och den effek
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 196. 13
tiva tjänstgöringen hade för ingendera av de sökande uppgått till sammanlagt
10 år.
Såsom framgår av det föregående kommer Enequist vid sin avgång från
tjänsten att lia fullgjort längre effektiv tjänstgöringstid än ovannämnda
brännerikontrollörer, vilka tillerkänts pension.
Rörande de synpunkter, som enligt styrelsens mening böra läggas på frågan
örn beviljande av pension till dylik kontrolltjänsteman, tillåter sig styrelsen
hänvisa till vad styrelsen härutinnan utförligt framhållit i sin skrivelse
lill Kungl. Majit den 25 januari 1938 rörande pension åt den ovannämnde
kontrollören Bäckman — se prop. nr 196 (s. 33—34) till 1936 års riksdag.
Beträffande storleken av den pension, som kan ifrågakomma till Enequist,
har styrelsen vid beräknande härav ansett sig böra utgå från de regler, som
tillämpats vid fastställande av pension åt viss vid sockerraffinaderier tjänstgörande
kontrollpersonal i samband med omläggningen år 1922 av kontrollen
över sockerbeskattningen och nämnda kontrolls upphörande år 1929.
Dessa regler, vilka finnas återgivna i prop. nr lil (s. 5 och 6) till 1929 års
riksdag, inneburo bland annat:
att pensionens belopp skulle avpassas efter tjänstårens antal och tjänstgöringens
beskaffenhet på det sätt, att för varje tjänstår såsom kontrollör
(före den 1 augusti 1922 benämnd förste kontrollör) tillgodoräknades ett
belopp av 90 kronor och för varje tjänstår såsom biträdande kontrollör
(före den 1 augusti 1922 benämnd kontrollör) ett belopp av 60 kronor för
tid före den 1 augusti 1922 och 75 kronor för tid från och med sagda dag,
samt
att varje år, varunder vederbörande innehaft förordnande å dylik befattning,
skulle räknas såsom helt tjänstår under förutsättning, att tjänstgöringen
efter inkallelse omfattat minst nio månader av året, samt att därest
tjänstgöringen omfattat mindre del av året än nyss sagts, endast den tid,
varunder tjänstgöringen ägt rum, skulle tillgodoräknas såsom tjänstetid för
pension.
Det till 60 kronor per tjänstår beräknade pensionsbeloppet för sockerkonIrollörer
har beräknats med utgångspunkt från ett dagarvode av 8 kronor.
För Enequist har vad angår tjänstgöringen under tillverkningsåren 1920/21
—1925/26 gällt ett dagarvode av 9 kronor för tjänstgöring vid allenast ett
bränneri (enkelbränneri) och 15 kronor för tjänstgöring vid två brännerier
(dubbelbränneri), motsvarande ett årsbelopp av 9%o X 60 = 67 kronor 50
öre i förra fallet och 150/so X 60 — 112 kronor 50 öre i senare fallet. Vad
beträffar tidrymden från och med tillverkningsåret 1926/27 intill den 1 juli
1941 har för Enequist gällt ett dagarvode av 9 kronor 50 öre för tjänstgöring
vid enkelbränneri och 13 kronor för tjänstgöring vid dubbelbränneri,
motsvarande ett årsbelopp av 95/soX60 = 71 kronor 25 öre i förra fallet
och ia%o X 60— 97 kronor 50 öre i senare fallet. Sedan kontrollörsarvodena
från och med den 1 juli 1941 omreglerats genom inarbetande i desamma
av det till 44 % maximerade dyrtidstilläggel, i samband varmed
viss mindre avrundning uppåt vidtogs, har Enequist uppburit dagarvoden
örn 14 resp. 19 kronor intill den 1 juli 1942, då arvodena såsom kompensation
för den fortgående levnadskostnadsökningen höjdes till 14 kronor
75 öre resp. 20 kronor. De nu nämnda under tiden från och med den 1 juli
1941 gällande arvodena lia emellertid såsom innefattande dyrtids- och därmed
jämförligt tillägg icke ansetts böra tagas i betraktande vid beräkningen
av de för Enequists pensionering avsedda årsbeloppen för sagda tidrymd,
utan lia dessa i förevarande framställning grundats på de tidigare utgående
dagarvodena, 9 kronor 50 öre resp. 13 kronor.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
Vad angår den tjänstgöring, som Enequist enligt vad ovan anförts fullgjort
i egenskap av kontrollör vid råsockerfabrik under tillverkningsåren
1901/02—1908/09 må erinras, att dylik tjänstgöring i några fall tidigare
medräknats för bestämmande av storleken av kontrolltjänstemans pension.
Så skedde i fråga om pensionen till kontrollören E. G. Kullberg (jfr prop.
1929: lil, s. 6—7) och till kontrollören M. Hobro (jfr prop. 1938: 114 s. 5
—8). Emellertid är att märka, att ett avbrott av icke mindre än cirka 11 år
föreligger mellan tidpunkten för Enequists avslutande av tjänstgöringen vid
sockerbeskattningen och intill dess hans tjänstgöring vid brännvinstillverkningen
vidtog. Med hänsyn härtill har kontrollstyrelsen ansett tveksamt,
huruvida tjänstgöringen vid sockerbeskattningen i detta fall bör tagas i betraktande
vid själva pensionsberäkningen. Därest jämväl denna tid tages i
betraktande, synes ovan angivna summa av årsbeloppen, i likhet med vad
som skedde beträffande kontrollören Kullberg, böra ökas med 120 kronor.
Då styrelsen för sin del funnit, att Enequist skulle erhålla en relativt tillfredsställande
pension utan medräknande av nämnda belopp, har styrelsen
ansett, att hans pension bör beräknas på grundval av hans tjänstgöringstid
enbart vid kontrollen över brännvinstillverkningen. Med utgångspunkt från
summan av årsbeloppen för sistnämnda tjänstgöringstid, 1 562 kronor 13 öre,
skulle beloppet för nyreglerad pension (jfr kung. 1922: 360 och 1925: 280)
i förevarande fall bliva 2 028 kronor.
Statskontoret har icke haft något att erinra mot kontrollstyrelsens hemställan.
I anslutning till vad myndigheterna föreslagit hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kontrollören vid brännvinstillverkningen Carl Hjalmar
Enequist må från och med månaden näst efter den, varunder
hans förordnande såsom kontrollör upphör, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 2 028 kronor.
9:o.
Vikarierande assistentsköterskan vid garnisonssjukhuset i Stockholm
Hulda Appelgren. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Appelgren är född den 15 mars 1885 och således nära 59 år gammal;
att hon under tiden 16 november 1920—30 juni 1940 varit anställd såsom
undersköterska vid garnisonssjukhuset i Stockholm, vilken anställning icke
varit förenad med pensionsrätt;
samt att hon, sedan direktionen för Karolinska sjukhuset från och med den
1 juli 1940 övertagit förvaltningen av garnisonssjukhuset, från och med sistnämnda
dag såsom vikarie uppehållit en befattning såsom extra ordinarie
assistentsköterska vid sjukhuset mot avlöning såsom extra tjänsteman i 5 lönegraden.
Kunt/l. Maj.ts proposition nr 196.
15
Direktionen för karolinska sjukhuset har hemställt om utverkande av pension
åt Appelgren lill belopp av 1 272 kronor för år. Direktionen har därvid
anfört, att Appelgren undersköterskebefattning i samband med att förvaltningen
av garnisonssjukhuset övertagits av direktionen förändrats till en extra
ordinarie assistentsköterskebefattning. Då Appelgren emellertid vid nämnda
lidpunkt uppnått den för befattningen stadgade pensionsåldern 55 år och för
övrigt icke genomgått den sjuksköterskeutbildning, som borde krävas för erhållande
av befattningen, hade hon icke kunnat förordnas såsom innehavare
av denna, oaktat hennes hälsotillstånd icke lagt något hinder i vägen härför.
Beträffande beräkningen av pensionsbeloppet har direktionen anfört i huvudsak
följande.
Appelgren har från och med den 1 juli 1940 såsom extra tjänsteman i femte
lönegraden till och med den 30 september 1943 uppburit lön med 2 742 kronor
och därefter med 2 922 kronor för år, allt frånsett rörligt tillägg och kristillägg.
Hennes medellön under åren 1941/43 uppgår således, frånsett nämnda
tillägg, till 2 757 kronor för år. Med beräkning av ett pensionsunderlag, motsvarande
två tredjedelar av nämnda belopp och med reduktion för dels det
antal år, varmed hennes tjänstetid understigit 30, och dels ytterligare 10 procent
nied hänsyn till att hon icke erlagt några avgifter för sin pensionering,
synes den pension, som kan tillerkännas henne, böra beräknas till 1 272 kronor
för år.
Statskontoret har likaledes tillstyrkt utverkande av pension åt Appelgren.
Beträffande storleken av pensionen har ämbetsverket föreslagit ett belopp av
906 kronor för år och därvid anfört följande.
Pensionen torde böra bestämmas med utgångspunkt från den medellön å
2 757 kronor för år — frånsett rörligt tillägg och kristillägg — som Appelgren,
enligt vad i ärendet uppgivits, uppburit under åren 1941/43. Vid en omräkning
av sagda löneförmåner till s. k. nyreglerad avlöning erhålles ett belopp
— 2 516: 31 — som närmast motsvarar lön i 5 löneklassen å G-ort
(2 520) i de före den 1 juli 1939 för civilförvaltningen gällande allmänna löneplanerna.
Motsvarande lön å A-ort utgör 1 980 kronor. Då sköterskor, vilka
innehava pensionsberättigande anställning i statens tjänst, erhålla pension vid
en levnadsålder av 55 år, därvid för hel pension erfordras endast 25 tjänstår,
bör i överensstämmelse härmed pensionen till Appelgren, som vid uppnådda
55 år den 15 mars 1940 kunde åberopa en tjänstetid av 19 år, enligt statskontorets
mening fastställas till (19/25 X !/j X 1 980 = 1 003: 20; 1 003: 20 — 10
procent härav =) 902 kronor 88 öre eller avrundat 906 kronor årligen.
1 likhet med myndigheterna vill jag förorda, att pension utverkas åt Appelgren.
Pensionen synes mig i anslutning lill statskontorets förslag böra efter
avrundning till närmaste med tolv jämnt delbara belopp fastställas till 900
kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att vikarierande assistentsköterskan vid garnisonssjukhuset
i Slockholm Hulda Appelgren må från och med månaden näst
efter den, varunder hon liimnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget lill diverse pensioner och understöd
m. lii. uppbära en årlig pension av 900 kronor.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
10:o.
Förra städerskan vid Karolinska högre allmänna läroverket i Örebro Ulrika
Matilda Wahlberg, född Svärd. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Wahlberg, som är gift, är född den 19 april 1876 och således 67 år
gammal;
att hon tjänstgjort såsom städerska vid Karolinska högre allmänna läroverket
i örebro under tiden 15 april 1923—14 juni 1943 med en daglig arbetstid
av i medeltal 4 timmar under IOV2 månader årligen;
att ersättningen för städningsarbetet uppgått till omkring 1 000 kronor
för år;
samt att makarna Wahlberg leva under knappa ekonomiska förhållanden.
Med anledning av en av Wahlberg gjord ansökning örn pension fann statens
pensionsanstalt genom beslut den 18 juni 1943 sig förhindrad tillerkänna
henne pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942
(nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i
statens tjänst, enär hon icke före fyllda 60 år under en tid av sammanlagt
minst 12 år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hennes
huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Wahlberg har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av
pension.
Skolöverstyrelsen har hemställt örn utverkande av en årlig pension åt
Wahlberg till belopp av 408 kronor.
Statens pensionsanstalt och statskontoret hava icke haft något att erinra
mot skolöverstyrelsens förslag.
Med biträdande av myndigheternas förslag hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra städerskan vid Karolinska högre allmänna läroverket
i Örebro Ulrika Matilda Wahlberg, född Svärd, må,
räknat från och med den 1 juli 1943, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m.
m. uppbära en årlig pension av 408 kronor.
Illo.
Förra städerskan vid högre allmänna läroverket i Eskilstuna Lovisa Vilhelmina
(Mina) Fogelberg, född Gustafsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Fogelberg, som är änka, är född den 10 november 1876 och således
67 år gammal;
Kunni. Maj:ts proposition nr 196.
17
att hon under tiden augusti 1917—30 juni 1943 eller nära 26 år varit anställd
såsom städerska vid realskolan, sedermera högre allmänna läroverket
i Eskilstuna;
att hon under 11 månader örn året haft en daglig arbetstid av i genomsnitt
nära 4 timmar;
att ersättningen för städningsarbetet under åren 1939—1943 utgått med
lägst 875 kronor och högst 1 200 kronor för år;
samt att hon efter mannen, som år 1916 avlidit genom olyckshändelse, från
Eskilstuna stad uppbär livränta, vilken under år 1943 utgått med 60 kronor
i månaden.
Med anledning av en av Fogelberg gjord ansökning örn pension fann statens
pensionsanstalt genom beslut den 27 augusti 1943 — med hänsyn till
bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst — sig förhindrad
tillerkänna henne pension, enär hon icke före uppnådda 60 levnadsår
under en tid av sammanlagt minst 12 år innehaft sådan anställning i statens
tjänst, som kunde anses hava utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla.
Fogelberg har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Skolöverstyrelsen har hemställt örn utverkande av pension åt Fogelberg
till belopp av 408 kronor för år.
Statens pensionsanstalt och statskontoret hava icke haft något att erinra
mot skolöverstyrelsens hemställan.
I anslutning till vad myndigheterna föreslagit hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra städerskan vid högre allmänna läroverket i Eskilstuna
Lovisa Vilhelmina (Mina) Fogelberg, född Gustafsson,
må, räknat från och med den 1 juli 1943, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 408 kronor.
12:o.
Förra städerskan vid folkskoleseminariet i Lund Hanna Karolina Bengtsson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Bengtsson är född den 15 augusti 1878 och således 65 år gammal;
att hon innehaft anställning såsom städerska vid folkskoleseminariet i
Lund dels under höstterminen 1918 mot åtnjutande av timavlöning, dels
under tiden 1 januari 1919—31 maj 1923 mot åtnjutande av årslön, dels ock
under tiden 25 augusti 1923—höstterminen 1940 mot åtnjutande av timavlöning;
Bihang
till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 196. 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
att Bengtssons dagliga arbetstid i medeltal omfattat 3 timmar, då hon varit
timavlönad, och 8 timmar, då hon åtnjutit årslön;
att hennes ersättning för städningsarbetet under åren 1936—1939 uppgått
till i medeltal 450 kronor samt under år 1940, då hon på grund av sjukdom
under två månader åtnjutit reducerad lön, till omkring 480 kronor;
samt att städningsarbetet utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning och
förvärvskälla.
Med anledning av en av Bengtsson gjord ansökning örn pension fann statens
pensionsanstalt genom beslut den 30 maj 1941 sig förhindrad tillerkänna
henne pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934
(nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i
statens tjänst, enär hon icke före uppnådda 60 levnadsår under en tid av
sammanlagt minst 15 år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som kunde
anses hava utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Hos Kungl. Maj:t har Bengtsson anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Skolöverstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt Bengtsson till belopp
av 360 kronor för år samt därvid erinrat örn, att riksdagen tidigare i ett
flertal fall beviljat pension eller understöd åt städerskor, vilkas tjänstgöring
syntes hava haft ungefär samma eller mindre omfattning än sökandens. Beträffande
bestämmande av pensionsbeloppet har överstyrelsen anfört följande.
Möjligen kommer att mot en pension till sökanden framställas den invändningen,
att hennes avlöningsförmåner ej uppgått till sådant belopp, att
en pension bör kunna följa. Två tredjedelar av sökandens medelavlöning
för de sista fem åren uppgår till 316 kronor, alltså mindre än normalbeloppet
360 kronor, å vilket även utgår dyrtidstillägg. överstyrelsen kan för sin
del icke tillmäta en dylik invändning någon avgörande betydelse. Sökandens
arbete de senare åren synes hava varit lågt betalt. Detta bör ej få verka hindrande
på hennes möjligheter att nu erhålla hjälp för sin ålderdom. Överstyrelsen
finner det även berättigat, att hänsyn tages till sökandens jämförelsevis
ganska betydande avlöning under den tid, då hon varit årsanställd vid
seminariet. Ej bör heller en lön i Lund utan vidare jämföras med en lön
exempelvis i Göteborg eller Stockholm, överstyrelsen vill därför förorda, att
sökanden tilldelas en pension å 360 kronor.
Statens pensionsanstalt har icke velat motsätta sig framställning till riksdagen
om pension åt Bengtsson, att utgå från och med den månad, under
vilken hon gjorde framställning om pension hos pensionsanstalten, eller från
den 1 april 1941. I fråga örn pensionsbeloppets storlek har pensionsanstalten
föreslagit, att detsamma med hänsyn till sökandens oreducerade avlöning
under hennes sista anställningsår och under sagda år gällande procenttal för
beräkning av dyrtidstillägg på tjänstepension måtte bestämmas till 276 kronor
för år.
Statskontoret har biträtt pensionsanstaltens förslag.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 196.
19
Med hänsyn till vad jag vid framläggandet av proposition nr 32 till innevarande
års riksdag under punkt 6:o) anfört, vill jag icke motsätta mig,
att förslag framlägges för riksdagen om pension i förevarande fall. Pensionsbeloppet
bör enligt min mening fastställas till 300 kronor för år, varå dyrtids-
eller kristillägg icke bör utgå. Pensionen synes böra bestämmas att utgå
från och med den 1 april 1941. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att förra städerskan vid folkskoleseminariet i Lund Hanna
Karolina Bengtsson må, räknat från och med den 1 april
1941, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära er» årlig pensjon av
300 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå
-
13:o.
överläraren vid tekniska skolan i Stockholm Gustaf Emil Sandberg och
lärarinnan vid samma läroanstalt Elsa Katharina Enquist. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
beträffande Sandberg,
att han är född den 12 januari 1876 och således 68 år gammal;
att han varit anställd vid tekniska skolan i Stockholm såsom Överlärare i
nuvarande konstindustriella dagskolan i ornamentmodellering sedan den 1
oktober 1925 och i figurmodellering sedan den 1 oktober 1926 samt därjämte
såsom Överlärare i ornament- och figurmodellering i högre konstindustriella
skolan sedan den 1 september 1938;
att han vid utgången av innevarande läsår kan åberopa en sammanlagd
anställningstid vid tekniska skolan av mer än 18 år;
att hans undervisningsskyldighet omfattar 28 veckotimmar, varav 12 vid
dagskolan och 16 vid högre konstindustriella skolan;
att hans löneförmåner utgöra 4 894 kronor för år jämte oreglerat dyrtidstillägg
samt kristillägg;
samt att han icke innehaft annan tjänst än befattningarna vid tekniska
skolan;
beträffande Enquist,
att hon är född den 2 augusti 1877 och således 66 år gammal;
att hon varit anställd vid förenämnda tekniska skola såsom lärarinna i
knyppling vid högre konstindustriella skolan sedan den 1 september 1912;
att hon vid utgången av innevarande läsår kan åberopa en anställningstid
vid skolan av nära 32 år;
att hennes undervisningsskyldighet omfattar 6 veckotimmar;
att hennes löneförmåner utgöra 864 kronor för år jämte oreglerat dyrtidstillägg
samt kristillägg;
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
att hon icke innehaft annan tjänst än befattningen vid tekniska skolan;
samt att inkomsten av sagda tjänst utgjort den väsentligaste delen av hennes
försörjningsmöjligheter.
Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm har hos Kungl. Majit anhållit
om utverkande av årlig pension å 1 775 kronor åt Sandberg och å 575 kronor
åt Enquist.
Skolöverstyrelsen har tillstyrkt pension åt Sandberg med 1 764 kronor och
åt Enquist med 522 kronor samt därvid anfört bland annat följande.
För egen del tillåter sig överstyrelsen erinra om att befattningshavare vid
tekniska skolan i Stockholm icke äro författningsenligt berättigade erhålla
pension men att riksdagen på grund av Kungl. Maj :ts framställningar i åtskilliga
fall beviljat pension åt lärare och andra befattningshavare vid skolan.
Med hänsyn härtill anser sig överstyrelsen böra understödja styrelsens förevarande
framställningar. Vad Enquist beträffar, har visserligen hennes undervisning
varit av jämförelsevis liten omfattning men i likhet med Sandberg
kan hon uppvisa en lång och i allo synnerligen väl vitsordad tjänstgöring.
Då härtill kommer, att hon icke innehar någon annan befattning och att
hon för sin försörjning varit väsentligen beroende av inkomsten från skolan,
synas goda skäl tala för att även hon efter avgången från sin befattning kommer
i åtnjutande av pension. Vidkommande pensionernas belopp tillåter
sig överstyrelsen föreslå, att dessa, såsom i flertalet likartade fall skett, måtte
fastställas till 2/3 av vederbörandes ordinarie löneförmåner. Då Sandberg
icke kan uppvisa den för erhållande av full pension sedvanliga anställningstiden
av 30 år, torde pensionsbeloppet för honom böra minskas i förhållande
härtill. Då Enquist och Sandberg icke erlagt några pensionsavgifter, synes
en reducering av pensionerna med förslagsvis 10 procent böra vidtagas. De
slutliga pensionsbeloppen skulle då, efter vederbörlig avrundning, bliva för
Sandberg (18/30 X 2/s X 4 894) — 10 procent därav = 1 764 kronor och för
Enquist (2/3 X 864) — 10 procent därav = 522 kronor.
Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Sandberg och Enquist
till belopp av 1 644 respektive 456 kronor för år och därvid anfört bland
annat följande.
Under erinran att riksdagen i ett flertal fall beviljat pension åt lärare vid
tekniska skolan, vilkas anställning vid skolan — i likhet med vad som är fallet
beträffande Sandberg — utgjort deras huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla,
finner sig statskontoret icke böra göra erinran mot att hänvändelse
göres till riksdagen om pension åt Sandberg.
Enligt vad i ärendet upplysts har Sandbergs löneförmåner vid skolan under
de tre senaste läsåren utgjort tillhopa 4 894 kronor för år jämte oreglerat
dyrtidstillägg. Vid en avvägning av pensionsbeloppet enligt de grunder, som
hittills tillämpats i fråga om s. k. riksdagspensioner, skulle den mot Sandbergs
löneförmåner svarande pensionen bestämmas sålunda. Sagda löneförmåner
överensstämma efter omräkning till s. k. nyreglerad avlöning med ett löne
belopp
av U 894 + -^; x = 5 593:10| 5 593 kronor jämte
reglerat dyrtidstillägg. Detta belopp motsvarar närmast lön i 19 löneklassen
å G-ort i den före den 1 juli 1939 för extra ordinarie befattningshavare vid
nyreglerade verk gällande löneplanen (= 5 676 kronor). A-ortslönen i samma
löneklass utgör 4 560 kronor. Med sistnämnda belopp som utgångspunkt
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
21
samt med hänsyn tagen till att Sandberg vid avgången endast kan räkna 18
tjänstår ävensom till att han icke erlagt pensionsavgifter skulle pensionen
för honom närmast bliva (2/3 X 4 560 = 3 040; ls/3o X 3 040 = 1 824; 1 824
— 182 =) 1 642 kronor eller avrundat 1 644 kronor.
Då Enquists anställning vid tekniska skolan enligt vad statskontoret under
hand inhämtat från skolan utgjort hennes enda avlönade sysselsättning på
vilken hon grundat sin huvudsakliga försörjning, vill statskontoret icke motsätta
sig att hon efter avgången från sin tjänst kommer i åtnjutande av
pension av statsmedel. I betraktande av anställningstidens längd samt den
uppburna avlöningen synes pensionen skäligen böra bestämmas till i avrundat
tal 456 kronor.
I likhet med myndigheterna vill jag förorda, att pension utverkas åt Sandberg
och Enquist. De av statskontoret föreslagna pensionsbeloppen synas
mig skäliga. I överensstämmelse härmed hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att envar av överläraren vid tekniska skolan i Stockholm
Gustaf Emil Sandberg och lärarinnan vid samma läroanstalt
Elsa Katharina Enquist må från och med månaden näst efter
den, varunder vederbörande lämnar sin anställning vid skolan,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension,
Sandberg å 1 644 kronor och Enquist å 456 kronor.
14:o.
F. d. solisten vid kungl, teatern, hovsångaren David Georg Stockman. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,
att Stockman är född den 30 november 1879 och således 64 år gammal;
att han innehaft anställning vid kungl, teatern från och med hösten 1906
till och med den 30 juni 1941, då han avgick med pension från de kungl,
teatrarnas pensionsinrättning;
att hans årliga inkomst från kungl, teatern uppgått till i medeltal omkring
17 900 kronor under spelåren 1907/08—1939/40;
att han under budgetåret 1940/41 åtnjutit dels pension från de kungl, teatrarnas
pensionsinrättning, dels ock avlöning från kungl, teatern med tillsammans
5 469 kronor 80 öre, utgörande skillnaden mellan, å ena sidan, kontrakterad
lön och, å andra sidan, pensionen;
samt att hans pension utgår med 5 510 kronor för år jämte dyrtids- och
kristillägg, för närvarande uppgående till 1 344 kronor respektive 860 kronor
16 öre, eller med tillhopa 7 714 kronor 16 öre för år.
I samband med att statens pensionsanstalt från och med den 1 januari 1943
övertog de kungl, teatrarnas pensionskassors tillgångar och förbindelser reglerades
pensionsförhållandena för teatrarnas dåvarande och förutvarande
X^ersonal i huvudsak på det sätt, att personal, som innehade fast anställning
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
sagda dag, blev inordnad under bestämmelserna i ett särskilt kapitel, kap.
XII, i reglementet för pensionsanstalten och därigenom erhöll rätt till såväl
tjänste- som familjepension jämte därå belöpande tilläggsförmåner under det
att personal, som tidigare avgått ur tjänst med rätt till egenpension från någon
av pensionskassorna, bibehölls vid denna pension, dock med den förbättringen,
att dyrtids- och kristillägg fick utgå enligt för nyreglerade pensioner
från statens pensionsanstalt gällande bestämmelser. Sistnämnda personal ägde
enligt kassornas reglementen icke någon familjepensionsrätt och erhöll ej
heller sådan rätt vid pensionsanstaltens övertagande av pensioneringen.
Enligt det förslag av 1941 års teaterpensionsutredning, som låg till grund
för propositionen nr 34 till 1943 års riksdag angående pensionsrätt i statens
pensionsanstalt för personal vid de kungl, teatrarna, skulle för de förutvarande
befattningshavare, vilka den 30 juni 1940 eller därefter intill statens
pensionsanstalts övertagande av pensioneringen avgått med pension,
från övertagandet tillämpas samma pensionsbestämmelser som för då fast
anställda befattningshavare. I propositionen förklarade sig emellertid föredragande
departementschefen icke kunna tillstyrka, att de nya pensionsbestämmelserna
gjordes tillämpliga beträffande sådana kassadelägare, som icke
den 1 januari 1943 kvarstått i tjänst. Örn det skulle finnas böra ifrågakomma
att tillerkänna tidigare avgången delägare förhöjd tjänstepension eller att
tillerkänna efterlevande efter tidigare avgången eller avliden delägare familjepension,
borde enligt departementschefens mening sålunda uppkommande
spörsmål prövas i samma ordning som eljest förekommande frågor om beviljande
av pension eller understöd vid sidan av gällande bestämmelser.
Stockman har hos Kungl. Majit gjort framställning i syfte att komma i åtnjutande
av såväl tjänste- som familjepensionsrätt enligt de nya pensionsbestämmelserna
för personalen vid de kungl, teatrarna. Till stöd för sin framställning
har Stockman åberopat förutom sina på grund av omfattande försörjningsbörda
tryckta ekonomiska förhållanden jämväl den omständigheten,
att hans anställning enligt uppgift från teaterns ledning skulle ha bevarats,
därest man insett, att detta varit erforderligt för att han skulle bliva underkastad
de nya pensionsbestämmelserna.
Vid Stockmans ansökning fanns fogat ett av Svenska teaterförbundets styrelse
avgivet yttrande, vari styrelsen förklarar sig Varmt tillstyrka ansökningen.
I yttrandet airföres vidare.
Det torde vara ställt utom varje tvivel att Stockman under den allra största
delen av den tid han varit knuten till kungl, teatern alltifrån början av
sin anställning därstädes år 1906 varit teaterns kanske allra främsta kraft.
De intäkter, som teatern och därmed staten under hans lysande sångarbana
på grund av hans insatser tillgodoförts, ha varit högst betydande. Enbart på
denna grund synes det styrelsen i högsta grad skäligt, att, då olyckliga omständigheter
så fogat att Stockman i pensionshänseende kommit i en ogynnsam
situation, hans framställning om ersättning härför vinner Kungl. Maj:ts
bifall.
Även till ordföranden i teaterförbundets styrelse i hans egenskap av ledamot
av 1941 års teaterpensionsutredning har kungl, teaterns ledning meddelat
att, därest det kunnat förutses att Stockman ej skulle fått sin pension be
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
23
räknad efter de nya grunderna, hans och ett fåtal andra gamla förtjänta artisters
kontrakt skulle ha hevarats, tills det nya reglementet trädde i kraft
såsom skedde vid kungl, dramatiska teatern. När nu så starka behovsskäl föreligga,
synes det styrelsen än mer rimligt, att Stockmans ansökan bifalles,
då därigenom den bristande uniformitet som råder mellan de båda kungl,
teatrarnas handlingssätt i detta avseende i någon mån tillrättalägges.
Inom hela Sveriges skådespelarkår har Slockman under sin långa sångarinna
endast förvärvat aktning och sympati. Styrelsen vågar framhålla Stockman
som förebildlig både som konstnär och människa. Om den stora sympati
Stockman vunnit hos den breda publiken, behöver icke här ordas. Örn
formella och ekonomiska möjligheter härför förefunnes, skulle vårt lands
skådespelarkår säkerligen med glädje själv vilja bidraga till en hederspension
åt sin berömde och avhållne medlem. Förbundsstyrelsen, som äger noggrann
kännedom örn Stockmans personliga och ekonomiska förhallanden,
kan vitsorda riktigheten av hans påstående rörande det verkligt trängande
behov av ekonomiskt stöd, som föreligger.
De skäl, som styrelsen åberopat till stöd för Stockmans underdåniga ansökan,
synas styrelsen vara så speciella, att ett Kungl. Maj:ts beslut i för Stockman
gynnsam riktning icke kan till sin verkan gå utöver det enskilda fallet
och sålunda innebära ett farligt prejudikat.
Styrelsen för kungl, teaterns aktiebolag har med vitsordande av riktigheten
av de av Stockman i ansökningen lämnade uppgifterna tillstyrkt framställningen,
vilken styrelsen funnit synnerligen behjärtansvärd.
Statens pensionsanstalt har i ärendet anfört, bland annat, följande.
Vid bifall till den av Stockman gjorda ansökningen^ varför riksdagens
medverkan lärer vara erforderlig, .skulle han, räknat fran och med den 1
januari 1943, komma i åtnjutande av tjänstepension till årligt belopp av
8 000 kronor jämte därå belöpande dyrtids- och kristillägg, vid nuvarande
indexläge utgörande 1 344 respektive 860: 16 kronor för ar. De sammanlagda
årliga tjänstepensionsförmånerna skulle därvid komma att uppgå till
(8 000 + 1 344 + 860: 16 =) 10 204: 16 kronor för år. Därjämte skulle hans
efterlevande bliva berättigade till familjepension efter ett familjepensionsunderlag
av 1 900 kronor, vilken pension jämlikt bestämmelserna i kungörelsen
nr 508/1939 skulle komma att utbytas mot s. k. ny familjepension.
Sistnämnda pension skulle för änka ensam utgöra 1 980 kronor, vartill
skulle komma procentuellt tillägg och kristillägg, vid nuvarande indexläge
utgörande 514:80 respektive 347:52 kronor, varigenom änkepensionsförmånerna
skulle komma att uppgå till sammanlagt 2 842: 32 kronor.
Även örn de nyaste statliga pensionsreglementena gjorts tillämpliga å vissa
före reglementenas ikraftträdande pensionerade anställningshavare, synes
dock medgivande i allmänhet ej böra lämnas den, som avgått ur tjänst med
pension före en pensionsreglering för den befattningshavargrupp han tillhör!,
atl bliva inbegripen i pensionsreglexingen. Ur de synpunkter pensionsanstalten
har att företräda, anser pensionsanstalten, bland annat med hänsyn
till konsekvenserna, avsteg från denna regel icke höra äga rum i förevarande
fall. På grund härav finner sig pensionsanstalten icke kunna tillstyrka,
att framställning göres lill riksdagen örn beredande ål sökanden av
den av honom begärda pensionsrälten.
Huruvida det möjligen kan anses vara på sin plats att statsmakterna tillerkänna
sökanden någon tilläggspension såsom uttryck av erkännande för särskilt
förtjänstfull konstnärlig verksamhet, är en fråga, som undandrager sig
pensionsanstaltens bedömande.
24
Kungl. Maj-.ts proposition nr 196.
Vad särskilt angår spörsmålet om pension åt sökandens efterlevande, synes
ställning därtill ej böra tagas förr än detta spörsmål framdeles eventuellt
blir aktuellt.
Statskontoret har anfört följande.
I likhet med statens pensionsanstalt anser sig statskontoret av principiella
skäl icke böra tillstyrka, att framställning göres till riksdagen i syfte att
giva de nya pensionsbestämmelserna för befattningshavare vid de kungl,
teatrarna tillbakaverkande tillämpning beträffande sökanden.
, Vad. an.går frågan om tilläggspension bör tillerkännas sökanden för särskilt
förtjänstfull konstnärlig verksamhet vill statskontoret erinra, att ämbetsverket
tidigare i liknande fall framhållit angelägenheten av att med hänsyn
till konsekvenserna i olika riktningar största försiktighet från statsmakternas
sida iakttoges vid beviljandet av s. k. honnörspensioner. Vad föreliggande
fall beträffar må uppmärksammas, att sökanden redan åtnjuter en
tjänstepension, som överstiger de pensionsbelopp, som hittills tillkommit
någon konstnär såsom honnörspension. Vid nu angivna förhållande anser
sig statskontoret ej heller kunna tillstyrka, att särskild statspension tillerkännes
sökanden.
Frågan om beredande av pension åt efterlevande efter sökanden torde i
överensstämmelse med det av pensionsanstalten åberopade departementschefsuttalandet
i sinom tid efter därom gjord framställning få prövas i samma
ordning som gäller beträffande efterlevandepensioner, örn vilka framställning
göres hos riksdagen.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen förutsattes vid framläggandet
för 1943 års riksdag av förslag till nya pensionsbestämmelser för personalen
vid de kungl, teatrarna, att frågor kunde uppkomma örn pensionsförhöjning
åt redan avgången anställningshavare eller familjepensionsrätt för
avgangen eller avliden anställningshavares efterlevande. Därvid ansågs att
dylika spörsmål borde prövas från fall till fall i samma ordning som eljest
förekommande frågor örn beviljande av pension eller understöd vid sidan
av gällande bestämmelser. Nämnda uttalanden torde närmast lia åsyftat
sådana fall, där vederbörande avgått eller avlidit under de närmaste åren
före de nya bestämmelsernas tillkomst eller sålunda vid den tidpunkt, då
frågan örn statens övertagande av ifrågavarande pensionering blivit aktuell.
En närmare undersökning av de olika fall, som skulle kunna ifrågakomma
till förbättrad tjänstepension, har givit vid handen, att det här rör sig endast
örn enstaka fall. Av aktörpersonalen torde Stockman vara den ende, för vilken
med hänsyn till de ekonomiska förhållandena en förbättrad tjänstepension
är påkallad. Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter,
däribland icke minst värdet av Stockmans insatser vid kungl, teatern, vill jag
förorda, att honom beredes en tilläggspension av statsmedel utöver de pensionsförmåner
han för närvarande åtnjuter. Med beaktande av storleken av
den pension, som skulle tillkommit Stockman, därest han blivit underkastad
de nya pensionsbestämmelserna, vill jag föreslå, att tilläggspensionen bestämmes
till 2 004 kronor för år utan några tilläggsförmåner, att utgå från
tidpunkten för pensionsregleringens genomförande, d. v. s. den 1 januari 1943.
Kungl. Majlis proposition nr 196.
25
Frågan om beredande av pension åt Stockmans efterlevande torde däremot
icke för närvarande böra upptagas till prövning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. solisten vid kungl, teatern, hovsångaren David Georg
Stockman må, räknat från och med den 1 januari 1943,
under sin återstående livstid — utöver honom tillkommande
pension från statens pensionsanstalt — från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig tillläggspension
av 2 004 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall
utgå.
15:o.
Instrumentmakare!! vid lantbrukshögskolan Karl Erik Rudolf Johansson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Johansson är född den 22 september 1876 och således 67 år gammal;
att han under tiden 5 april—4 juni 1902 varit anställd såsom daglönare
vid Stockholms örlogsvarv;
att han under tiden september 1924—mars 1925 innehaft anställning såsom
arbetare vid fälttelegrafkårens radioverkstad i Hagalund;
att han under tiden juni 1927—mars 1929 utfört arbete mot ersättning enligt
räkning för tekniska högskolans institution för maskinelement;
att han från och med den 1 september 1927 erhållit anställning vid centralanstaltens
för försöksväsendet på jordbruksområdet botaniska avdelning
samt från och med den 1 juli 1937, då nämnda avdelning överflyttats till
lantbrukshögskolan, inträtt i högskolans tjänst;
att han under sin anställning vid centralanstalten och lantbrukshögskolan
huvudsakligen varit sysselsatt med arbete i institutionernas instrumentverkstäder;
att
han för sitt arbete icke åtnjutit avlöning från avlöningsanslag utan
uppburit ackordsersättning från omkostnadsanslag;
att Johansson för andra uppdragsgivare, vilka till stor del utgjorts av statliga
eller andra offentliga institutioner, förfärdigat vid centralanstalten respektive
lantbrukshögskolan konstruerade instrument och apparater;
att ersättningen för detta arbete av Johansson direkt uppburits från uppdragsgivaren,
varjämte även centralanstalten respektive högskolan haft viss
inkomst av dessa beställningar;
samt att hans arbetsinkomst utgjort, under budgetåren 1928/29—1939/40 i
medeltal omkring 2 780 kronor för år, under budgetåret 1940/41 omkring
5 000 kronor samt under tiden 1 juli 1941—31 mars 1942 omkring 3 600
kronor.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
Styrelsen för lantbrukshögskolan har hemställt om utverkande av största
möjliga pension åt Johansson. Styrelsen har därvid meddelat, att statens pensionsanstalt
med anledning av en av styrelsen hos pensionsanstalten gjord ansökning
om pension åt Johansson förklarat, att denne icke kunde beredas
pension jämlikt kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst. Styrelsen har vidare
åberopat en av professorn vid högskolan H. G. Lundegård gjord framställning
örn pension åt Johansson, vari uttalas bland annat följande.
Det arbete Johansson utfört såväl vid anstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet som vid lantbrukshögskolan kan betecknas såsom ackordsarbete,
då det innefattat förfärdigandet av instrument för dessa institutioner,
i den omfattning sådana erfordrats. Arbetets art har medfört, att Johansson
kontinuerligt haft förbindelse med institutionen, ehuru hon under vissa
mellantider utfört arbeten åt andra uppdragsgivare. Denna anställningsform,
som varit betingad av de begränsade medel, vilka stått till buds för
instrumentverkstadens drift, är den under liknande förhållanden även på
andra institutioner vanligen anlitade. Som grundval för en beräkning av pensionens
storlek torde kunna läggas en genomsnittlig inkomst av statsmedel
med 3 000 kronor per år.
Under det vetenskapliga forskningsarbetet, särskilt på det spektralanalytiska
området, lia åtskilliga instrument och apparater nykonstruerats. Vid utförandet
av dessa konstruktioner efter de meddelade skisserna och anvisningarna
har Johansson visat en mycket framstående kunnighet och skicklighet,
vilket gjort hans arbete till en ovärderlig tillgång för institutionen. Denna
Johanssons insats, vilken ju genom anställningens form medfört ett minimum
av utgifter för statsverket, torde väl därför vara väl värd den belöning, som
en anspråkslös pension skulle innebära för honom.
Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Johansson till belopp
av 396 kronor för år och därvid anfört, bland annat, följande.
Johanssons tjänstgöring vid centralanstalten och lantbrukshögskolan kan
icke sägas hava haft karaktär av mera fast anställning. Han har dock räknat
fram till utgången av år 1943 under tillhopa i runt tal 17 år 4 månader —
däri inräknat förenämnda anställning vid örlogsvarvef och radioverkstaden
— utfört ett väl vitsordat arbete för statens eller offentliga institutioners räkning,
på vilket arbete han byggt sin försörjning. Vid sådant förhållande vill
statskontoret icke motsätta sig, att Johansson — som av statens pensionsanstalt
icke funnits författningsenligt berättigad till pension — herodes någon
pension av statsmedel. Statskontoret vill därvid hänvisa till eli i det närmaste
likartat fall, nämligen 1937 års riksdags beslut om pension åt förre
snickaren E. G. F. Larsson (prop. nr 259, p. 5; bankoutsk. uti. nr 35, p. 8;
riksd. skr. nr 245).
Beträffande storleken av pensionen vill statskontoret föreslå, att den fastställes
till samma belopp, som bestämdes i det åberopade fallet eller 396 kronor
för år.
Med hänsyn till vad myndigheterna anfört i ärendet vill jag icke motsätta
mig, att pension utverkas åt Johansson. I fråga om pensionsbeloppet
kan jag dock icke biträda statskontorets förslag. Omständigheterna i det av
ämbetsverket åberopade fallet synas mig icke jämförliga med de nu föreliggande.
Enligt min uppfattning bör pensionsbeloppet skäligen fastställas
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
27
till 1 500 kronor för år. I enlighet härmed hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att instrumentmakare!! vid lantbrukshögskolan Karl Erik
Rudolf Johansson må från och med månaden näst efter den,
varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1 500 kronor.
16:o.
F. d. byråchefen i generalpoststyrelsen Johannes Döss. Av handlingarna i
ärendet inhämtas,
att Döss är född den 9 mars 1873 och således 71 år gammal;
att han den 3 juni 1892 antagits till e. o. postexpeditör och från och med
den 1 december samma år anställts såsom extra biträde vid postverket;
att han förordnats till ordinarie postexpeditör från och med den 1 januari
1903 och befordrats till förste kontrollör från och med den 1 januari 1910,
till Överkontrollör från och med den 1 december 19l2, till sekreterare från
och med den 1 maj 1918 samt till överpostmästare från och med den 1 september
1920;
att han konstituerats och förordnats, den 18 juli 1921 till postdirektör och
den 30 juni 1922 till byråchef, i vilken sistnämnda egenskap han förestått
generalpoststyrelsens dåvarande femte byrå (postsparbanken och postgirokontoret)
;
att Döss, sedan det upptäckts, att han under åren 1927—1930 i samråd med
annan tjänsteman föranstaltat örn teckning i postsparbankens namn av vissa
större obligationsposter, vilka därefter utan generalpoststyrelsens tillstånd
överförts å Döss och den andre tjänstemannen personligen samt för deras
räkning försålts, i april 1933 blivit ställd under åtal inför Svea hovrätt;
att Döss genom utslag av hovrätten den 30 juni 1933 och av Kungl. Majit
den 23 november samma år blivit dömd till avsättning från sin befattning
såsom byråchef samt att till generalpoststyrelsen utgiva ersättning med
22 854 kronor 22 öre jämte ränta, motsvarande de vid försäljningarna av
förenämnda obligationsposter uppkomna vinsterna;
att kapitalvärdet av de av Döss erlagda tjänstepensionsavgifterna, tillhopa
12 234 kronor, blivit i samband med hans avsättning jämlikt 12 § lagen den
4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
inbetalat från postverkets pensionsfond till pettslonsstyretsen för beredande
av pension åt honom enligt lagen den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring;
samt
att Döss på grund av nämnda inbetalning från och med den 1 mars
1935 från penslöflsstyrclsen uppbär en årlig pension av 1 190 kronor 40 öre.
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
Hos Kungl. Maj:! Ilar Döss gjort framställning i syflc att komma i åtnjutande
av rätt till tjänste- och familjepension.
Generalpoststyrelsen har hemställt örn utverkande av ett årligt ålderdomsunderstöd
åt Döss, att av postmedel utgå med lämpligt belopp från och med
den 1 januari 1944. Styrelsen har därvid anfört, bland annat, följande.
För det av Döss i samband med postsparbankens inordnande i postverket
utförda organisationsarbetet blev han genom Kungl. Maj :ts beslut den 20 juni
1924 tillerkänd en gratifikation av 3 000 kronor.
I motion till 1930 års riksdag (II: 221) hemställdes, att Döss på grund av
de framstående insatser han utfört för postsparbanks- och postgirorörelsens
utveckling skulle, utöver lönen som byråchef, tillerkännas ett årligt personligt
arvode å 6 000 kronor, att utgå från den 1 januari 1930 och tills vidare. Motionen
föranledde ingen annan åtgärd än att riksdagen i skrivelse til! Kungl.
Majit den 2 maj 1930 (nr 174) hemställde, att Döss för utfört organisationsarbete
inom generalpoststyrelsens postsparbanks- och postgirobyrå måtte tillerkännas
ytterligaregottgörelse med belopp, som Kungl. Majit skulle äga fastställa.
I anledning därav blev Döss genom Kungl. Majits beslut den 3 juli
1930 för utfört organisationsarbete beträffande postgirorörelsen tillerkänd
särskild gottgörelse med 9 000 kronor.
I februari 1934 hemställde Döss och den andre i obligationsförsäljningarna
delaktige tjänstemannen hos Kungl. Majit örn föranstaltande av sådan
åtgärd, att deras skuld till generalpoststyrelsen bleve efterskänkt. Yttranden
inhämtades från generalpoststyrelsen, statskontoret och justitiekanslersämbetet,
vilka samtliga tillstyrkte bifall under särskild hänvisning till det
förhållandet, att sökandena för det dåvarande vore och sannolikt för framtiden
skulle förbliva ur stånd att fullgöra sin betalningsskyldighet. Från
generalpoststyrelsens och statskontoret sida framhölls vidare, att sökandena
genom sina oegentliga förfaranden icke kunde anses lia åsamkat statsverket
någon egentlig förlust, eftersom de av dem inköpta obligationerna helt fallit
utanför postsparbankens egna inköp och banken i övrigt aldrig befattade
sig med försäljning av obligationer utan uteslutande inköpte dylika för
räntegivande penningplacering på längre sikt. Kungl. Majit avlät proposition
i ämnet till 1934 års riksdag (prop. nr 229) med hemställan örn befrielse
för Döss och den andre tjänstemannen från ifrågavarande betalningsskyldighet,
och blev Kungl. Majits förslag av riksdagen godkänt (riksd. skr.
nr 172).
Enligt generalpoststyrelsens mening nedlade Döss under sin tjänstetid i
postverket ett för staten högst värdefullt organisations- och förvaltningsarbete.
Döss var den drivande kraften vid postsparbankens omorganisation.
Från att hava varit en rätt stillastående sparinrättning, som lämnade ett
klent ekonomiskt resultat och som icke ens var i stånd att till fullo ersätta
postverket för dess befattning med driften, har postsparbanken efter omorganisationen
icke blott kunnat erlägga full betalning för det åt banken utförda
postarbetet utan också kunnat göra avsevärda avsättningar samt dessutom
leverera betydande vinster under en lång följd av år. Styrelsen vill i
detta sammanhang ock framhålla det pionjärarbete på sparfrämjandets område,
som Döss utförde under den tid han verkade såsom chef för postsparbanken.
Vid startandet av postgirorörelsen — som väl numera måste anses vara
en omistlig tillgång såväl för det allmänna som för den enskilde — utförde
han ett organisationsarbete, som icke kan anses kompenserat genom den
gratifikation på 9 000 kronor, som år 1930 tillerkändes honom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
29
Med hänsyn till det sällsynt värdefulla arbete, som Döss ostridigt nedlagt
i det allmännas tjänst, finner generalpoststyrelsen därför skäligt att han
under sin återstående levnad beredes ett understöd av statsmedel. I fråga
örn storleken av det understöd, som skulle kunna tillerkännas honom, lämnar
det pensionsreglemente, som var tillämpligt på honom, icke någon ledning.
Därest emellertid Döss blivit avsatt efter ikraftträdandet av 1934 års
civila tjänstepensionsreglemente, hade han jämlikt nämnda reglementes 22 §
varit försäkrad till erhållande av uppskjuten livränta till det belopp för år
räknat, som enligt försäkringsteknisk beräkning svarat mot den invänta
pensionen. Enligt nämnda paragraf skulle den intjänta pensionen hava minskats
med två tredjedelar, såvida ej Kungl. Majd funnit skäl tillerkänna honom
större del, dock högst två tredjedelar av den intjänta pensionen. Uppskjuten
livränta från fyllda 65 år skulle — efter avdrag för den från pensionsstyrelsen
utgående pensionen — hava utgått med cirka 475 (nedsatt
med 2/3) resp. 2 540 (nedsatt med 1/3) kronor. Nämnda från 65 års ålder utgående
belopp motsvara från fyllda 70 år cirka 780 (nedsatt med 2/3) resp.
4 185 (nedsatt med Va) kronor. Sistnämnda livräntebelopp, 4 185 kronor,
synes generalpoststyrelsen vara det högsta understöd, som kan komma i
fråga. Därest dyrtidstillägg anses böra utgå å understödsbeloppet, bör viss
därav betingad reduktion av beloppet äga rum.
Statskontoret har med hänsyn till Döss’ långvariga och ostridigt värdefulla
verksamhet i statens tjänst biträtt generalpoststyrelsens förslag om beredande
åt honom av ett årligt ålderdomsunderstöd utöver den pension, han
redan uppbure från pensionsstyrelsen. Understödet har synts ämbetsverket
skäligen böra bestämmas till 2 400 kronor för år att bestridas av postmedel.
Å understödet borde icke utgå några tilläggsförmåner.
Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna har jag icke velat motsätta
mig, att Döss på sätt myndigheterna tillstyrkt beredes understöd av
statsmedel utöver den pension som tillkommer honom från pensionsstyrelsen.
Understödet synes mig skäligen böra fastställas till 3 000 kronor för år. Å
understödet, som torde böra utgå från och med den 1 januari 1944 och bestridas
av postmedel, bör icke utgå rörligt tillägg eller kristillägg. Frågan
örn familjepensionsrätt för Döss torde icke för närvarande böra upptagas
till prövning. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att f. d. byråchefen i generalpoststyrelsen Johannes Döss
må, räknat från och med den 1 januari 1944, under sin
återstående livstid av postmedel uppbära ett årligt understöd
av 3 000 kronor, varå dyrtidstillägg icke skall utgå.
17:o.
Förre stationskarlen vid statens järnvägar Viktor Gustafsson. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Gustafsson är född den 4 april 1877 och således 66 år gammal;
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
att han innehaft anställning vid förutvarande Jönköping—Gripenbergs
järnvägsaktiebolag under tiden 1 maj 1901—30 september 1935;
att han, i samband med att nämnda järnvägsaktiebolag trätt i konkurs
och driften å järnvägen nedlagts, den 1 oktober 1935 erhållit tillfällig arn
ställning såsom stationskarl vid statens järnvägar, från vilken anställning han
avgått på grund av sjukdom med utgången av januari månad 1942;
att han vid tillträdet av anställningen i statens järnvägars tjänst varit delägare
i Jönköping—Gripenbergs järnvägs pensionsfond;
att han vid nämnda pensionsfonds avveckling i samband med del enskilda
järnvägsaktiebolagets konkurs under åren 1936—1940 erhållit i utdelning ett
sammanlagt belopp av omkring 6 450 kronor, utgörande viss del av den
fordran, som han hade på grund av delägarskap i fonden;
samt att Gustafsson på grund av frivillig försäkring hos pensionsstyrejsen,
till vilken försäkring statens järnvägar under hans anställningstid därstädes
bidragit med 12 kronor i månaden eller ett belopp ungefärligen motsvarande
hans förutvarande avgift till den enskilda järnvägens pensionsfond, äger
efter uppnådda 67 levnadsår utbekomma en årlig pension av 106 kronor
30 öre.
Hos Kungl. Majit har Gustafsson anhållit att komma i åtnjutande av tillläggspension.
Järnvägsstyrelsen har anfört, bland annat, följande.
Såsom förutsättning för sökanden att erhålla ovanberörda anställning vid
statens järnvägar gällde, att han undertecknade en förbindelse, enligt vilken
han förklarade bl. a., att han för sig och sina efterlevande icke gjorde anspråk
på några pensionsförmåner eller understöd från statens järnvägar.
Då sökanden genom inbetalning till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring
av det från konkursboet erhållna beloppet, 6 450 kronor, kunnat tillförsäkra
sig en årlig pension från avgången ur tjänst av omkring 670 kronor, anser
sig styrelsen icke kunna tillstyrka någon tilläggspension att utgå från statens
järnvägar. Genom kungörelsen den 30 april 1943 (nr 232) har emellertid
medgivits, att s. k. dyrtidshjälp må utgå till vissa pensionärer från nedlagda
enskilda järnvägar, varför sökanden, därest Jönköping—Gripenbergs järnvägs
pensionsfond kunnat fortbestå, hade ägt rätt att å pensionen från fonden
komma i åtnjutande av dyrtidshjälp från och med den 1 juli 1943. Enligt
uppgift skulle sökanden varit berättigad till en årlig pension av kronor
1 165: 50 efter en uppnådd ålder av 63 år.
Med hänsyn till sökandens långa tjänstetid vid enskild järnväg och vid statens
järnvägar — sammanlagt 37 år och 11 månader — samt i betraktande
av det obetydliga pensionsbelopp, vartill han på grund av pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring är berättigad, synes det styrelsen skäligt, att sökanden
— liksom andra pensionärer från övertagna eller nedlagda enskilda järnvägar—
erhåller viss kompensation i anledning av levnadskostnadsökningen.
En sådan^ synes lämpligen kunna motsvara den dyrtidshjälp, som skulle
utgå dels å den pension, som han kommer att erhålla från pensionsstyrelsen
på grund av verkställda inbetalningar till den frivilliga pensionsförsäkringen,
dels å det pensionsbelopp, som han skulle kunnat tillförsäkra sig från avgången
ur statens järnvägars tjänst genom inbetalning till dylik försäkring
av de på sin tid erhållna medlen från den enskilda pensionsfonden.
Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
31
Järnvägsstyrelsen får sålunda hemställa om bemyndigande att lill sökanden
utbetala dels från och med den 1 juli 1943 ett belopp, motsvarande det,
vartill dyrtidshjälp skulle belöpa sig på en årlig pension från enskild järnvägs
pensionskassa av 670 kronor, d. v. s. å det belopp, som han enligt vad
ovan anförts vid avgången ur tjänst kunnat erhålla genom en frivillig pensionsförsäkring,
dels dyrtidshjälp å det pensionsbelopp, som han framdeles
erhåller från pensionsstyrelsen på grund av verkställda inbetalningar till
dylik försäkring.
Statskontoret har hemställt, att åt Gustafsson måtte genom framställning
till riksdagen utverkas årligt understöd till belopp av 498 kronor under villkor,
att Gustafsson till statsverket överlåter sin rätt till pension enligt pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring. Ämbetsverket har därvid anfört, bland
annat, följande.
För den händelse Jönköping—Gripenbergs järnväg övertagits av staten,
utan att konkurs mellankommit, torde Gustafssons pensionsförsäkring i
nämnda fond ha fullföljts av statens järnvägar med den avgiftsbetalning, som
i stället nu ifrågakommit till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring, och
Gustafsson på detta sätt bibehållits vid honom tidigare tillförsäkrad pensionsrätt,
innebärande en årlig ålderspension av 1 165 kronor 50 öre. Gustafsson
skulle därjämte under nämnda förutsättning sannolikt hava erhållit en
fastare anställning hos statens järnvägar och således vid avgång ur tjänst
kunnat erhålla viss fyllnadspension av statsmedel enligt kungörelsen den 30
juni 1942 (nr 697). Det har i ärendet vidare konstaterats, att Gustafsson, därest
han till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring inbetalat berörda, från
konkursboet erhållna kapitalbelopp, kunnat tillförsäkra sig en pension vid
avgången ur tjänst å i runt tal 670 kronor för år.
I betraktande av ovan angivna omständigheter finner statskontoret det
skäligt, att Gustafsson beredes ett mindre understöd av statsmedel. Ämbetsverket
vill för sin del föreslå, att understödet i fråga bestämmes till ett belopp,
motsvarande skillnaden mellan 1 165 kronor 50 öre och 670 kronor, eller
efter vederbörlig avrundning 498 kronor för år. Å detta belopp torde böra
utgå sedvanliga dyrtidsförmåner. Såsom villkor för åtnjutande av sagda understöd
lärer emellertid böra föreskrivas, att Gustafsson lill statsverket överlåter
sin rätt enligt ovan berörda frivilliga försäkring i pensionsstyrelsen.
I likhet med statskontoret vill jag förorda, alt förslag förelägges riksdagen
örn beviljande av ett mindre årligt understöd av statsmedel åt Gustafsson.
Mot det av ämbetsverket föreslagna understödsbeloppet har jag intet annat
att erinra än att detsamma för att bliva jämnt delbart med tolv bör avrundas
till 504 kronor för år. Understödet torde böra bestämmas att utgå från och
med den 1 juli 1943 och bestridas av trafikmedel. Såsom villkor för åtnjutande
av understödet bör föreskrivas, att Gustafsson till statsverket överlåter
sin rätt till pension enligt pensionsstyrelsens frivilliga försäkring.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre stationskarlen vid statens järnvägar Viktor
Gustafsson må, räknat från och med den 1 juli 1943, under
sin återstående livstid av trafikmedel uppbära ett årligt un
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 196.
derstin! av 504 kronor; dock under villkor att Gustafsson till
statsverket överlåter sin rätt till pension enligt pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring.
Vad föredraganden ovan under punkterna l:o—17 :o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Birger Öhman.
447367. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.