Kungl. Majlis proposition nr 186.

Nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förvärv
av aktier i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya
järnvägsaktiebolag; given Stockholms slott den 3
mars 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 mars 1944.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

I skrivelse den 11 februari 1944 har nämnden för behandling av vid statsinlösen
av enskild järnväg uppkommande tvistefrågor örn järnvägsegendomens
värde m. m.1) underställt Kungl. Majits prövning tre vid skrivelsen fogade,

'') Nämnden, som tillsattes av Kungl. Majit den 4 augusti 1939, består av generaldirektören
Henning Leo, ordförande, generaldirektören Nils Bolinder och ledamoten av riksdagens
första kammare, lantbrukaren K. A. Westman i Brobygård.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 186.

398 U

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 186.

av nämnden med respektive Västerås stad, Bergslagernas järnvägsaktiebolag
oell Gävle-Dala järnvägsaktiebolag ingångna överenskommelser örn förvärv för
svenska statens räkning av aktiemajoriteten i Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolag.

Överenskommelserna, vilka torde få fogas till dagens statsrådsprotokoll
(Bilaga A—C), äro slutna under förutsättning dels att Kungl. Maj:t senast
den 15 juni 1944 godkänner desamma, dels, vidkommande överenskommelsen
med Västerås stad, att Västerås stadsfullmäktige senast den 1 mars 1944
godkänna densamma, dels ock, beträffande övriga två överenskommelser, att
avtalet med Västerås stad blir godkänt på sätt nyss nämnts.

I anslutning till 1939 års lagtima riksdags principbeslut örn ett samman
förande i statens hand av det svenska järnvägsnätet uppdrog Kungl. Maj:t
åt järnvägsstyrelsen att inleda förhandlingar med de enskilda järnvägsföretagen
i landet angående övertagande av de av dem ägda järnvägarna samt,
därest överenskommelse angående överlåtelsevillkoren kunde träffas, uppgöra
och Kungl. Maj:ts prövning underställa förslag till avtal i ämnet. Såsom
ett led i fullgörandet av det sålunda erhållna uppdraget igångsatte styrelsen
hösten 1939 beträffande Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag
tekniska och ekonomiska utredningar i samarbete med bolagets
förvaltning rörande de av bolaget ägda järnvägarna ävensom den av bolaget
— genom dotterbolag — bedrivna biltrafiken. Därefter hava vid olika tillfällen
förhandlingar förts mellan representanter för järnvägsstyrelsen och för
järnvägsbolaget rörande statsinlösen av järnvägarna och biltrafikrörelsen. Sedan
från järnvägsstyrelsens sida i januari 1942 under hand anmälts till mig, att
en preliminär överenskommelse örn sådant förvärv förelåge, meddelade jag
styrelsen likaledes under hand, att jag ansåge den föreslagna uppgörelsen
oförmånlig för staten. Fortsatta förhandlingar hava även ägt rum under
sommaren 1943 utan att för staten gynnsammare villkor för övertagandet
kunnat uppnås.

Genom beslut den 17 december 1943 uppdrog jag åt omförmälda nämnd
att med bolaget upptaga underhandlingar i syfte att åstadkomma ett godtagbart
förslag till uppgörelse rörande statsförvärv av ifrågavarande järnvägar.
De förhandlingar, som i anledning härav ägt rum, hava resulterat i de av
mig inledningsvis omnämnda överenskommelserna.

Till belysande av det nu preliminärt avtalade järnvägsförvärvets betydelse
må till en början lämnas en av järnvägsstyrelsen utarbetad översikt rörande
järnvägarnas tillkomst och därmed sammanhängande förhållanden.

Det omfattande järnvägssystem, vilket sammanfattande benämnes Stockholm—Västerås—Bergslagens
järnvägar och betecknas med initialerna S. W. B.,
uppvisar stora växlingar såväl i fråga örn järnvägslinjernas tillkomsthistoria
som beträffande desammas samfärdselgeografiska läge samt förutvarande,
aktuella och förutsebara framtida transportuppgifter. Helt allmänt torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

emellertid gälla, att förevarande järnvägars direkta trafikområde till sin
huvudpart tillhör de trakter av vårt land, där behovet av järnvägar allra
tidigast gjorde sig gällande och där följaktligen järnvägsplanerna gå efter
vårt lands förhållanden mycket långt tillbaka i tiden. Sålunda ingick en
järnvägslinje Stockholm—Västerås—Köping — med en delvis annan sträckning
än den nuvarande — såsom en del av västra stambanan Stockholm—
örebro—Göteborg såväl i de av greve A. E. von Rosen uppgjorda järnvägsplaner,
vilka förelågo vid tiden för riksdagen 1847—1848, som i det av vårt
lands första, år 1855 tillsatta järnvägskommitté utarbetade mera detaljerade
förslaget till stambanesystem. Avsikten var att den norr om Mälaren dragna
västra stambanan skulle å en sträcka av cirka 60 km närmast Stockholm
betjäna jämväl trafiken från norra stambanan. Sedermera, då beslut fattats
örn västra stambanans dragning söder örn Mälaren, voro starka krafter i
rörelse för att giva åt norra stambanan en sträckning, som vore från Stockholm
räknat i ungefär lika män inriktad mot Köping och mot Storvik, med
förgreningspunkt i närheten av Tillberga och norra linjen därifrån dragen
över Sala. Det var först då denna fråga genom beslut vid 1870 års riksdag
vunnit sin lösning i en för Yästerås-intresset oförmånlig riktning, som planer
på enskilt järnvägsbyggande i bär berörda bygder kunde uppgöras och realiseras.
Blott några månader efter sagda riksdagsbeslut, vilket ansågs innebära
att varje tanke på en statsbana genom södra Västmanland måste uppgivas,
konstituerades Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägsaktiebolag,
vilket enligt bolagsordningen skulle lia till ändamål »att anlägga en järnväg
från norra stambanan över Almarestäket och Västerås till Köping, med utgrening
i trakten av Sevalla (Tillberga) till Ängelsberg».

Ehuru S. W. B:s södra huvudlinje alltså icke kommit att byggas som och
fått beteckningen stambana, har den i allt fall utpräglad huvudbanekaraktär,
och dess tillkomst i enskild ägo betecknade följaktligen ett markerat avsteg
från de riktlinjer för det svenska järnvägssystemets utbyggnad, som uppdrag^
vid mitten av 1850-talet och vars ledande grundsats var, att alla
järnvägsstamlinjer i riket skulle anläggas och utföras genom statens omedelbara
försorg och på dess bekostnad. Koncessioneringen av sagda linje kan
sålunda sägas beteckna övergången till en ny järnvägspolis, vars syftemål
klart framlyser i ett uttalande vid 1869 års riksdag, att »statsbanebyggnaderna
borde noggrant begränsas för att möjliggöra privatbanesystemets allmännare
införande». Det är denna omkastning från en viss järnvägspolis!;:
grundprincip till en annan, nära nog motsatt sådan, som resulterat i det
för Sverige säregna blandade järnvägssystemet med såväl huvudbanor som
bibanor dels i statlig, dels i enskild ägo.

Bland huvudbanor i enskild ägo stå de järnvägar, som betjäna mellersta
Sveriges brukslandskap, de s. k. bergslagsbanorna, obestridligen i första
rummet.

Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägsaktiebolag började sin verksamhet
år 1871 med ett aktiekapital av 3 000 000 kronor. I samband med

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 186.

verksamhetens utveckling vidtogos vissa organisatoriska ändringar. Aktiekapitalet
i det nuvarande bolaget med firma Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolag utgör 15 000 000 kronor, fördelat i aktier å
100 kronor.

Den vid bolagets järnvägar med tillhörande biltrafik anställda personalen
uppgår till i runt tal 2 000 personer.

Bolagets järnvägar äro uppdelade på 10 koncessionsenheter. Beträffande
dessa har nämnden i sin skrivelse åberopat följande, av järnvägsstyrelsen i
en till nämnden överlämnad promemoria meddelade tekniska och historiska
data.

Koncession meddelad år	Öppnad ior trafik år	Banlängd km
Tomteboda—Ängelsberg ........................	1872	1875	146,5
Tillberga—Köping ..............................	1872	1876	44,8
Tillberga—Sala ..................................	1874	1875	27,5
Ängelsberg—Vansbro............................	1891	1900 och 1907	144,9
Enköping—Runhällen ..........................	1897	1906	45,fi
Enköping—Enköpings hamn....................	1897	1906	1,6
Ramnäs—Kolbäck................................	1897	1899	26,8
Morgårdshammar—Smedjebacken..............	1891	1905	3,6
Kärrgruvan—Ängelsberg........................	1874	1876	16,6
Norberg—Kläckberg ............................	1882	1883	4,8
		S:a	461,7
Spårvidd är för hela systemet den normala,	1 486	meter.

	Kälavikt	Tillåten
	per meter	hastighet
	kg	km/tim
Huvudsta—Ludvika ................	.. 40,5—43,8	90
Tillberga—Köping ..................	40,5	90
Tillberga—Sala......................	311	65
Ramnäs—Kolbäck ..................	40,6 2	60
Ludvika—Vansbro ..................	313	75
Enköping—Runhällen ..............	25	50
Morgårdshammar—Smedjebacken ..	31	20
Ängelsberg—Norberg................	31	50
Norberg—Kärrgruvan ...............	31	30
Norberg—Kläckberg ................. 1 3 km 41 kg, s 6 km 31 kg, 3 8 km 41 kg.	31	35
Kurvradien är minst 300 m utom å några mindre sidolinjer.

Förutom angivna, av bolaget ägda järnvägslinjer trafikerar bolaget dels
Spånga—Lövsta järnväg och Sundbyberg norra—Ulvsunda järnväg, båda
tillhöriga Stockholms stad och med en sammanlagd banlängd av 10,6 km,

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

dels ock tillsammans med andra järnvägar vissa dessa tillhöriga korta bansträckor,
nämligen ingångsspår till olika stationer med en sammanlagd
längd av 9,2 km, varför den totala trafikerade banlängden uppgår till 481, B
km, av vilka 16,1 km äro upplåtna enbart för godstrafik.

Den rullande materielen å järnvägarna utgjordes vid 1943 års slut av:

ånglok........................................ 65 stycken

rälsbussar.................................... 16

lokomotorer.................................. 6

person- och postvagnar 2-axliga .......... 64 »

» » » 4-axliga .......... 76 »

resgods- och godsvagnar .................. 1 556

Härtill komma tjänste- och specialvagnar.

Härförutom disponerar bolaget till Spånga—Lövsta järnväg hörande
materiel, utgörande 1 lokomotor och 170 godsvagnar.

I syfte att visa, att de skilda linjerna äro mycket olika i fråga örn trafikintensitet
och betydelse, har järnvägsstyrelsen i förenämnda promemoria
hänvisat till följande sammanställning i fråga örn inkomster per dag
och bankm, avseende åren 1938 och 1942.

Linje

Stockholm—Köping ..........

och Tillberga—Ängelsberg ..

Ramnäs—Kolbäck ............

Ängelsberg—Vansbro ........

Ängelsberg—Kärrgruvan och

Norberg—Kläckberg..........

Sala—Tillberga...............

Enköping—Runhällen ........ I

ir 1938 År 1942
kronor kronor

106 186

37—41 61—74

26 48

7 12

I anslutning till denna sammanställning har järnvägsstyrelsen anfört, att
linjerna Stockholm—Köping och Tillberga—Ludvika vore att anse såsom
huvudlinjer, medan övriga sträckor vore mer eller mindre av bilinjetyp.

Angående bolagets biltrafikrörelse har järnvägsstyrelsen meddelat, att
bolaget genom ett dotterbolag, Svenska omnibusaktiebolaget, dreve en betydande
bussrörelse. Detta bolag hade inköpts år 1928. Härmed hade
följt koncession å linjerna Stockholm—Sundbyberg—Duvbo Bromsten
Spånga—Hässelby. Därefter hade rörelsen utvidgats genom erhållande av
nja koncessioner och genom inköp av redan existerande företag. De senare
hade införlivats med Svenska omnibusaktiebolaget utom beträffande Huvudsta
omnibusaktiebolag och Ulriksdals trafikaktiebolag, vilka inköpts år 1936 respektive
år 1939. Trafikrörelsen ombesörjdes dock helt av Svenska omnibusaktiebolaget,
som ägde samtliga aktier i de båda bolagen. Den sammanlagda

n Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

trafikerade linjelängden utgjorde för närvarande 621 km. Bilparken bestode
vid 1943 års utgång av 104 bussar, 2 lastbilar, 5 personbilar och 1
motorcykel. Personalen uppginge till cirka 250 man. Till belysande av
trafikens omfattning har järnvägsstyrelsen anfört, att bruttoinkomsterna år
1943 uppgått till cirka 2,8 miljoner kronor och antalet bilkm till cirka 2,7
miljoner.

1 detta sammanhang meddelar järnvägsstyrelsen, att S. W. B. även drere
lastbilsrörelse genom sitt dotterbolag Svenska lastbilsaktiebolaget, som
börjat sin verksamhet ar 1937. Detta bolag ägde 22 lastbilar jämte släpvagnar
med ett anskaffningsvärde av cirka 250,000 kronor. Bruttoinkomsterna
hade år 1943 uppgått till cirka 450,000 kronor.

I sin förenämnda promemoria har järnvägsstyrelsen åberopat följande
siffersammanställningar, avsedda att belysa S. W. B:s ekonomiska förhållanden
under åren 1931 — 1942.

J arn vägsrörelsen.

	1931	1932	1933	1934	1935	1936	1937	1938	1931— 1938	1939	1940	1941	1942
Inkomster.					T u s e	n t a 1 kr	o n o	r
4 365	3 971	3 749	3 835	4114	4 289	4 534	4 713	4 196	5 037	5 901	6 707	7 636
Persontrafik ......
Godstrafik ........	4 411	3 734	3 727	4 422	4 669	5129	5 988	5 681	4 720	6 885	7 870	9 773	11188
Övriga inkomster
(posttransportör m. m.)..........	577	560	379	397	407	413	486	489	464	513	532	527	524
Summa	9 353	8 265	7 855	8 654	9190	9831	11008	10 883	9380	12 435	14 303	17 007	19 348
Driftutgifter ......	7162	6 547	6 279	6 750	7 250	7 638	8 280	8 592	7 312	8 946	11158	13 510	15 511
Driftöverskott......	2191	1718	1576	1904	1 940	2193	2 728	2 291	2 068	3 489	3145	3 497	3 837

S. W. Bis vinst- och förlusträkniugar.

	1931	1932	1933	1934	1935	1936	1937	1938	1939	1940	1941	1942
Inkomster.				T u	ser	itai k	ron	o r
Från föregående år balanserad
vinst ...........	809	727	744	753	635	698	831	1206	1294	1553	1728	1938’
Driftöverskott av egen järnvägs-
rörelse......................	2191	1717	1576	1904	1940	2193	2 728	2 291	3 489	3145	3 497	3 837
Räntor och inkomst av värde-
handlingar ..........	223	201	128	101	lil	61	54	65	91	74	79	86
Inkomst för omlagd samtrafiks-
väg ........................	48	43	104	50	49	82	39	30	28	15	6	53
Hushyror m. m...............	—	—	184	167	170	173	181	280	197	201	229	263
Summa	3271	2688	2 736	2 975	2 905	3 207	3 833	3872	5 099	4988	5 539	6177

Kungl. Majis proposition nr 186.

Utgifter.

Avsättning till för-nyelsefond för järn-

vägsrörelsen......

Räntor............

Till skattefond ....
Diverse utgifter ..

| Vinst: balanserad
från föregående år
j för året ..........

Summa utgifter

1931

1932

1933

1934

1935

1936

1937

1938

1939

1940

1941

1942

Tusental kronor

772

858

164

809

668

3271

623

832

114

727

392

2 688

624

806

744

459

2 736

626

780

753

767

2 975

631

668

635

813

2 905

695

634

176

121

698

883

3207

994

633

200

831

1125

3 833

885

633

260

1206

838

3 872

1092

626

850

1294
1159

5 099

1060

600

700

1553

1075

4 988

1014
587
1 100

1728

Illo

5 539

1072

567

1000

1 498

1938

1102

6177

1 Avskrivning på aktier och överskottsvärden.

Användningen av till bolagsstämmans förfogande ställda medel.

I	1931	1932	1933	1934 j	1935	1936	1937	1938	1939 .	1940	1941	! 1942 \|
i \|			T u	e	n t	a 1	k r	o n o
\| Tillbolagsstämmans ! förfogande: 1 Vinst: för året----	6681	392	459	767	813	883	1125	838	1159	1075	1110	1102
j balanserad från föregående år... .	809	727	744	753	635	698	831	1 206	1294	1553	1728	1938
Från fonder och i
övrigt tillkomna 1 medel............	—	—	—	-	—	—	—	-	—	—	—	—
[Summa till bolags-stämmans förfogande	1 477	1119	1203	1520	1448	1581	1956	2 044	2 453	2 628	2 838	3 040
Härav disponerades 1
; för: \| avsättn ing till egna				135
fonder .......... avskrivningå aktier							''

o. d.............	1 -	—	—
Utdelning: å stamaktier...... i procent ........	750 5	375 2,5	450 3	750 5	750 5	750 5	750 5	750 5	900 6	900 6	900 6	900 6
Vinst balanserad til efterföljande år	727	744	758	635	698	831	1206	1294	1553	1728	1988	2140

S. W. B:s ekonomiska ställning framgår av följande senast tillgängliga
balansräkning, som avser ställningen per den 31 december 1942 och som
jämväl i och för jämförelse angiver balansvärdena per samma datum år 1941.

År 1941

Kronor

41 235 874: 20
16118 967:56
1 699 649: 36

Tillgångar. Å.r 1942

Kronor

Järnvägsbyggnaden .............................. 41 592 008:43

Bullande materiel................................ 16 525 795:53

Inventarier........................................ 1 ^08: 34

Kungl. Majlis proposition nr 186.

Är 1941		År 1942
Kronor		Kronor
1 267 087: 61	Diverse fastigheter ...................	1 270 779: 61
205 000: —	Aktier i Svenska omnibusaktiebolaget, 4 095 st.
	å 100 kr..............................	205 000: —
12 500: —	Aktier i Svenska lastbilsaktiebolaget, 246 st
	ä 100 kr................................	12 500: —
5 000: —	Aktier i Trafikaktiebolaget Strömsholms kanal,
	50 st. ä 100 kr. .	1-
-; —	Aktier i aktiebolaget Svenska godscentraler,
	110 st. ä 100 kr..............	1: —
—: —	Aktier i aktiebolaget Landtransport, 132 st.
	ä 100 kr....................	1: —
—: —	Aktier i aktiebolaget Nordisk biltjänst, 39 st
	ä 100 kr.............	1: —
240 714: 78	Diverse ofullbordade arbeten .	638 804: 91
1 023 641:43	Förrådet ..........................	1 578 422: 20
374117: 78	Obligationer .......................	359 117: 78
731 907: 68	Bank och postgiro ...................	308 031:17
1660 701:41	Diverse räkningar..........................	1 755 754:71
64 575161:81		66 024 726: 68
	Skulder.
811215: 52	Statslån ............................	790 802: 28
7 681 000: —	Obligationslån ....................	7 356 000: —
4 840 835: 67	Reverslån............................	5 555 992: 61
175 000: —	Stockholms stads drätselnämnd ....	175 000: —
150 233: —	Upplupna ej förfallna obligations- och revers-
	räntor ..............................	143 902: —
24 465: 50	Oinlösta obligationer samt aktie- och obliga-
	tionskuponger____	29 879: —
5 996 909: 07	Diverse räkningar m. m.............	5 737 157: 24
1 178 055: 79	Skattereserv ..........	1 267 120: 18
15 000 000: —	Aktiekapitalet ..................	15 000 000: —
1 500 000: —	Reservfonden ......	1 500 000: —
1 525 438: 19	Dispositionsfonden ..............................	1 525 788: 19

Förnyelsefonden:

9 112 703: — för järnvägsbyggnaden
........ 9 632 603: —

11 694 689: 59 » rullande materiel 12 128 201: 91

1 699 649: 36 » inventarier...... 1 778 508: 34

22 853 880: 69 346 838: 74 » div. fastigheter

m. m......... 364 008:74 23 903 321:99

2 838 128: 38 Vinst- och förlusträkning........................ 3 039 763:19

Kungl. Majlis proposition nr 186.

År 1941 År 1942

Kronor Kronor

Säkerhet för lån:

1 028 700: — för statslånet, in teckningar

____ 1 028 700: —

9 121 000: — » obligationslånen,

inteckningar .. 8 937 000: —

5 000 000: — » reverslånen, inteckningar
____ 5 000 000: —

2 500 000: — i övrigt, inteckningar 3 000 000: —

500 000: — Borgensförbindelser

jämte inteckning.. 500 000: —

93 000: — Garantiförbindelse 94 100: —

1 000 000: — Borgensförbindelse 1 000 000: —

Bolaget har förbundit sig att till 174 personer
utbetala pensioner och understöd med en

årlig kostnad av ca 63 500 kronor. _

64575 161:81 66 024 726: 68

För de tre bussbolagen ter sig den konsoliderade balansräkningen per
den 31 december 1942 på följande sätt.

Tusental kronor

Tillgångar.

Fastigheter .................................. 306

Omnibusar .................................. ‘1932

Inventarier .................................. lil

Aktier och goodwill ........................ 1 613

Kassa och diverse fordringar.............. 94 5 086

Skulder.

Aktiekapital.................................. 410

Egna fonder ................................ 306

Diverse skulder ............................ 1132

Förnyelsefonden ............................ 3102

Vinst från föregående år .................. 81

Vinst för året .............................. 55 5 086

Balansräkningen för Svenska lastbilsaktiebolaget per den 31 december
1942 utvisar följande.

Tillgångar.

Lastbilar och släpvagnar

Inventarier ..............

Kassa ....................

Diverse fordringar ......

Balanserad förlust ......

Tusental kronor

........ 92

........ 16

........ 4

......... 52

......... 6

Summa 170

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Skulder. Tusental kronor

Aktiekapital............................................ 25

Diverse k red Hörer .................................... 142

Arets vinst ............................................ 3

Summa 170

I sin förenämnda skrivelse den 11 februari 1944 har nämnden för behandling
av vid statsinlösen av enskild järnväg uppkommande tvistefrågor — under
erinran, att de utredningar oell kalkyler, som legat till grund för järnvägsstyrelsens
värdering av S.W.B:s järnvägar och den på grundval därav, år 1942
träffade, förutnämnda preliminära överenskommelsen om statsförvärv, liksom
av järnvägsstyrelsen senare gjorda utredningar ställts till nämndens förfogande
— beträffande resultatet av dessa utredningar anfört följande.

Av förenämnda utredningar framgår, att järnvägsstyrelsens förstatligandeberedning
för beräkningen av järnvägarnas värde bland annat låtit upprätta
en s. k. normalkalkyl, avsedd att tjäna såsom underlag för en prognos i
fråga örn avkastningens storlek vid fortsatt enskild drift. Det på en sådan
kalkyl grundade värdet av S.W.B:s aktier uppgick till omkring 24 500 000
kronor, motsvarande omkring 163 kronor per aktie. Emellertid hänförde
sig normalkalkylen i fråga om utfallet av driften å S.W.B:s järnvägar närmast
till åren 1931—1938 och tog sålunda icke hänsyn till den utveckling
inom S.W.B:s trafikområde, som sedan dess skett och som kunde göra vissa
jämkningar gentemot kalkylens resultat försvarliga. Under erinran att de
ekonomiska utsikterna för ifrågavarande järnvägar syntes på längre sikt
relativt gynnsamma ävensom att förvärvet innebure möjligheter till betydande
rationalisering på ett flertal områden, hade förstatligandeberedningen
funnit villkoren för den preliminära överenskommelsen ur statens synpunkt
skäliga trots att den betingade köpesumman 26 500 000 kronor översköte
normalkalkylens resultat med 2 000 000 kronor. Sagda köpesumma motsvarade
cirka 177 kronor per aktie, varjämte S.W.B. skulle dels tillföras en
jämförelsevis hög, efter 10 % beräknad vinst för tiden den 1 januari 1941
—den 30 juni 1942, utgörande 2 250 000 kronor, motsvarande 15 kronor
per aktie, dels behålla och framdeles utbekomma eventuell återbäring eller
utdelning på grund av delägarskap i enskilda järnvägarnas arbetsgivareförening
och enskilda järnvägarnas försäkringsanstalter. Storleken av beloppet
härutinnan beräknades till 1 000 000 kronor eller avrundat 7 kronor
per aktie.

I anslutning härtill framhåller nämnden, att den efter verkställd undersökning
funnit sig kunna lägga de av järnvägsstyrelsen gjorda utredningarna
och värderingarna i huvudsak till grund för uppskattningen av järnvägarnas
värde. Nämnden har dock ansett sig böra räkna med en försiktigare uppskattning
av de framtida trafikinkomsterna vid samma järnvägar.

Nämnden övergår härefter till att utveckla de skäl, som varit för nämnden
bestämmande för att statsförvärvet av förevarande järnvägar borde ske genom
inköp av aktiemajoriteten i S. W. B. Härutinnan anför nämnden.

Underhandlingsläget visade, att vissa svårigheter, som förelågo för en
överenskommelse örn inköp av själva järnvägsanläggningen, kunde undvikas,
örn man i stället valde formen att förvärva aktiemajoriteten i S. W. B.
Ur aktieägarnas synpunkt innebure nämligen ett förvärv i denna form bland

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

annat, att aktieägaren redan vid tidpunkten för försäljningen finge full visshet
icke blott om det belopp, han komme att utfå, utan även om den tidpunkt,
då beloppet stöde till hans förfogande. Med beaktande av de mojligheter
till överenskommelse, som på denna väg förelåge, syntes statsförvärvet
i detta fall lämpligen böra ske genom inköp av aktiemajoriteten i S. W. B.

Nämnden behandlar därpå det överenskomna inlösningspriset å aktierna
och övriga därmed sammanhängande förhallanden. Härutinnan anföies.

I enlighet med de föreliggande överenskommelserna skall staten den 1
juli 1944 förvärva 114 840 aktier av 8. W. B:s 150 000 aktier till ett pris av
168 kronor per aktie, sedan de nuvarande aktieägarna å ordinarie bolagsstämma
1944 av 1943 års vinstmedel fritt disponerat över ett belopp av
1050 000 kronor, motsvarande 7 % å aktiekapitalet. Staten förbinder sig
vidare intill den 1 juli 1945 att på anfordran inlösa övriga aktier i S. W. B.
till samma pris som nyss sagts eller 168 kronor per aktie. En inlösen av
samtliga aktier till detta pris kräver en kapitalinsats av 25 200 000 kronor.
Av detta belopp skola 24 750 000 kronor erläggas i form av treprocentiga
statsobligationer, under det att återstoden skall gäldas kontant.

Vidare anför nämnden örn innebörden av överenskommelsen.

Enligt den för S. W. B. fastställda bolagsordningen, § 12, är rösträtten
så begränsad, att ingen må utöva rösträtt för mer än en tiondel av hela det
vid bolagsstämman antecknade röstetalet, sadant detta framgar av den vid
början av bolagsstämman justerade röstlängden. Genom köp av ifrågavarande
aktieposter blir staten i stånd att bestämma över S. W. B:s rörelse
och förvaltning och förvärvar tillika indirekt, förutom S. W. B:s järnvägar,
dess övriga fastigheter, värdehandlingar ävensom samtliga andra tillhörigheter
och rättigheter. I tillgångarna komma även att ingå tillgängliga likvida
medel.

Nämnden övergår så till frågan örn ett framtida införlivande av S. W. B:s
järnvägar med statsbanorna och anför härom att, sedan staten förvärvat
ifrågavarande aktieposter, åtgärder borde vidtagas för ett sådant införlivande.
Lämpligast syntes vara, att S. W. B. trädde i likvidation och att avtal träffades
örn överlåtelse av S. W. B:s alla tillgångar och skulder till staten.

Beträffande aktieförvärvets inverkan på anställningsvillkoren för personalen
vid S. W. B:s järnvägar anmärker nämnden, att en förändring av äganderätten
till aktierna icke i och för sig medförde någon förändring i sagda villkor,
sådana desamma vore reglerade enligt avtal eller på annat sätt. I samband
med att S. W. B:s järnvägar införlivades med statsbanenätet borde personalen
övergå i statens järnvägars tjänst enligt de regler, som härvid brukade
tillämpas. I överenskommelsen med Västerås stad hade också under § 5 föreskrivits,
att staten förbunde sig att i blivande avtal örn införlivning i statsbanenätet
av 8. W. B:s järnvägar intaga bestämmelser rörande personalens
anställnings- och lönevillkor likvärdiga med dom, som tillämpats vid hittills,
jämlikt statsmakternas beslut vid 1939 års riksdag örn enhetliggörande av
det svenska järnvägsnätet, skedda övertaganden av enskilda järnvägar.

Slutligen lämnar nämnden en jämförelse mellan den ekonomiska innebörden
av 1942 års förslag och den nu preliminärt träffade uppgörelsen samt
anför härom, att en sådan jämförelse utvisade, att köpeskillingen jämte av
de nuvarande aktieägarna i samband med försäljningen disponerade vinst

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

medel sänkts från 28 750 000 kronor till 26 250 000 eller med 2 500 000 kronor.
Det vore emellertid att märka, att staten enligt den av nämnden nu träffade
uppgörelsen även erliölle andelen i förenämnda anstalter, beräknad till 1 000 000
kronor, varjämte tillkomme efter den 1 juli 1942 intjänade, av S. W. B. icke
utdelade överskottsmedel. Å andra sidan komme den utskiftningsskatt,
som kunde komma att utgå vid S. W. B:s framtida likvidation i samband
med en totalöverlåtelse till staten av S. W. B:s tillgångar och skulder och
som av S. W. B. beräknats till 1 400 000 kronor, att enligt sistnämnda uppgörelse
bäras av statsverket.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då det avtalade priset synts
skäligt samt bestämmelserna i överenskommelserna i övrigt ansetts godtagbara,
tillstyrker nämnden, att ifrågavarande aktieförvärv genomföras på de
i överenskommelserna angivna villkoren.

I detta sammanhang torde redogörelse böra lämnas för vissa i samband
med undertecknande av ifrågavarande överenskommelser upptagna särskilda
spörsmål, vilka behandlats inför nämnden i närvaro av representanter för
järnvägsstyrelsen, Västerås stad och S. W. B. på sätt framgår av ett vid sagda
tillfälle fört protokoll, som nämnden fogat till sin skrivelse.

I anslutning till att staten enligt § 6 i överenskommelsen med Västerås
stad förbundit sig att respektera av S. W. B. redan fattade beslut enligt
en till nämnden avlämnad förteckning i fråga örn särskilda pensioner och
understöd, vilket åtagande jämväl skulle gälla då S. W. B:s järnvägar införlivades
med statens järnvägar, har till protokollet antecknats, att den ifrågavarande
förteckningen, som förklarats icke föranleda någon anmärkning, skulle
förses med påteckning och biläggas protokollet. Upplysningsvis må nämnas,
att sagda förteckning upptager 77 pensionärer med ett sammanlagt årligt
understödsbelopp av 53 334 kronor.

Under hänvisning till den i § 7 i överenskommelsen med Västerås stad
upptagna föreskriften att staden förbundit sig att vid fortsatt ordinarie bolagsstämma
den 30 juni 1944 i frågor angående bestämmande av arvoden åt
styrelse och revisorer, val av styrelseledamöter jämte suppleanter och val
av revisorer jämte suppleanter rösta i enlighet med de anvisningar, staten
komme att lämna, hava parterna enligt anteckning till protokollet förklarat
sig vara överens därom, att nämnda anvisningar skulle, såvida icke särskilda skäl
annat föranledde, verkställas på sådant sätt, att Västerås stad finge efter
eget önskemål för tiden intill 1945 års ordinarie bolagsstämma omvälja en
av S. W. B:s nu fungerande aktieägarvalda revisorer. På av nämndens
ordförande given anledning har vidare till protokollet antecknats, att parterna
vore överens därom, att det vore önskvärt, att Västerås stad erhölle en plats
i styrelsen intill dess S. W. B. ginge i likvidation.

jPå förslag av representanten för Västerås stad målarmästaren Alb. Lundkvist
har till protokollet fogats avskrift av en av järnvägsstyrelsen den 31
januari 1944 till nämnden avlåten skrivelse, vari styrelsen i och för av nämnden
begärt klarläggande dels förklarat, att styrelsen vore beredd att, efter det
den projekterade elektrifieringen av till S. W. B. nu hörande järnvägslinjer
blivit fullbordad, till staden på skäliga villkor överlåta den del av nuvarande
lokstationsområde, vilken efter sagda elektrifiering komme att bliva för järnvägsändamål
obehövlig, dels meddelat, att vid diskussionen inom järnvägsstyrelsen
beträffande åtgärder i samband med förstatligandet av sagda järn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 186. 13

vägslinjer icke ifrågasatts annat än att den S. W. B. tillhöriga verkstaden
i Tillberga skulle bibehållas och en betydande rörelse där uppehållas.

Vidare har till protokollet antecknats, att nämndens ordförande — i anledning
av ett påpekande från herr Lundkvist angående betydelsen för Västerås
stad av att statens järnvägars blivande fraktpolitik å Ö. W. B. bestämdes
under hänsynstagande till de önskemål, staden därutinnan kunde framställa —
förklarat, att han icke funne möjligheter föreligga att på nuvarande stadium
därutinnan avgiva några bestämda försäkringar men att diskussionen i den
nu berörda frågan — liksom i andra frågor av särskilt intresse för staden
— borde väsentligen kunna underlättas därigenom, att staden på sätt nyss
nämnts finge en representant i S. W. B:s styrelse.

På hemställan från S. W. B:s sida hava till protokollet fogats anteckningar
från en den 3 februari 1944 förd diskussion mellan representanter för järnvägsstyrelsens
förstatligandeberedning, S. W. B. och föreningen enskilda
järnvägars förvaltningstjänstemän rörande vissa personalfrågor i samband
med S. W. B:s inlemmande i statens järnvägar. I anslutning till detta beslut
har ordföranden i S. W. B:s styrelse, direktören Arthur Lindén till protokollet
antecknat, att man från S. W. B:s sida under de mångåriga förhandlingarna
örn förstatligande av S. W. B:s järnvägar städse sökt på alla sätt
tillvarataga personalens i olika grader intresse av att ett förstatligande icke
skulle medföra någon försämring i dess anställnings- och avlöningsförmåner.
Ytterligare har till protokollet antecknats, att nämndens ordförande i anledav
herr Lindens yttrande anmärkt, att en avtalsmässig reglering av individuella
fall icke kunde vid förevarande sammanträde komma i fråga men att
ordföranden såsom uttryck för nämndens uppfattning ville uttala, att nämnden
hyste förhoppning örn att uppkommande personalfrågor skulle tillfredsställande
lösas under fortsatta förhandlingar mellan järnvägsstyrelsen och
övriga vederbörande.

Järnvägsstyrelsen har på grund av remiss den 24 februari 1944 avgivit
utlåtande i ärendet.

Efter en redogörelse för de av järnvägsstyrelsen förda underhandlingarna
i saken erinrar järnvägsstyrelsen örn att de av nämnden träffade överenskommelserna
gällde förvärv av aktier i ett järnvägsaktiebolag och att uppgörelsen
alltså vore formellt olikartad mot de överenskommelser örn järnvägsförvärv,
vilka hittills kommit till stånd efter statsmakternas vid 1939
års riksdag fattade principbeslut örn enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet.
I anledning av det av nämnda riksdag gjorda uttalandet mot
järn vägsförstatliganden genom aktieförvärv anser sig styrelsen nu endast
böra framhålla, att de med olikheten i form följande reella skiljaktigheterna
icke behövde bliva särdeles betydande, enär aktieförvärvet vore att betrakta
som ett första led i den serie av åtgärder, vilkas syftemål vore vederbörande
järnvägslinjers snara inlemmande i statsbanenätet.

I fråga örn beräkningen av järnvägarnas affärsvärde meddelar järnvägsstyrelsen,
att styrelsen efter samråd med representanter för S.W.B. i
samband med de under åren 1941 och 1942 förda förhandlingarna om statsförvärv
uppgjort en kalkyl över beräkningsbara inkomster, utgifter och överskott
under ett »normalår». Denna s. k. normalkalkyl vore baserad på bokföringsuppgifterna
för åren 1931—1938 med vissa justeringar. Vid de hittills
gjorda förvärven hade affärsvärdena räknats från säljarens synpunkt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

d. v. s. under förutsättning av tänkt fortsatt enskild förvaltning. Beträffande
beräkningen i övrigt hänvisar järnvägsstyrelsen till vad därutinnan anförts
i styrelsens den 23 februari 1940 avlåtna framställning angående statsförvärv
av Göteborg—Borås och Borås—Alvesta järnvägar (proposition nr 101/1940,
sid. 12—13), vilken framställning avsett den först träffade överenskommelsen
jämlikt 1939 års principbeslut.

Ifrågavarande normalkalkyl, kompletterad med hänsyn till de ändringar
i tillgångar och skulder, som inträffat intill utgången av år 1942, utvisar
följande.

Medeltal

1931—88

Normalår

Inkomster.
Persontrafik
Godstrafik ..
Övriga ......

Utgifter......

Driftöverskott

Tusental kronor

......... 4 196 4 196

......... 4 720 5 265

......... 420_461

Summa 9 336 9 922

......... 7 312 7 470

......... 2 024 2 452

Sammanfattning för normalår.

Inkomster.

Driftöverskott av järnvägsrörelsen.........................

D:o av bilrörelsen...........................................

Hushyror, arrenden m. m..................................

Utgifter.

Avsättning till förnyelsefond för järnvägsrörelsen.......

D:o för bilrörelsen .........................................

Skatter .......................................................

Nettoinkomst.................................................

Motsvarande kapital efter 4 % .............................

Tillägg (för egendom utanför rörelsen).

Tomtmark ...................................................

Reverser och övriga värdehandlingar .....................

I kassa och bank ...........................................

Övriga rörelsemedel.........................................

Avdrag (för skulder).

Statslån.......................................................

Obligationslån ...............................................

Reverslån.....................................................

Bussbolagens skulder.......................................

Diverse skulder .............................................

Skattereserv .................................................

Aktieutdelning 6 % .........................................

Saldo.

Affärsvärde å aktierna .....................................

2 452
725

210 3 387

895

460

313 1668

1719
42 975

117

607

308

1 658 + 2 690

720 1
7 356
5 690 1
1133
3 496
1600

900 _ 20 895

24 770

*) Beloppet har beräknats med hänsyn till att en i skulden ingående anst&ndsränta reducerats
till sitt nuvärde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

I anslutning härtill anmärker järnvägsstyrelsen, att bland förestående
siffror de, som avsåge inkomsterna av trafiken, vore de viktigaste. I fråga
om de överväganden, som legat till grund för beräkningarna rörande dessa
inkomster samt rörande normalkalkylens poster i övrigt anför järnvägsstyrelsen
vidare.

Beträffande persontrafiken hade det ansetts riktigast att stanna vid medeltalet
för basperioden, även om det kunnat påvisas, att antalet resande
å större avstånd undergått viss, ej oväsentlig ökning. För godstrafikens
del åter hade inkomsten för normalåret räknats högre än den för perioden
1931—1938 genomsnittliga. Som motiv härför hade vid tidpunkten för förhandlingarna
i januari 1942 anförts, att den allmänna utvecklingen av industrien
inom S.W.B:s trafikområde under de sista tio åren syntes ha varit
särdeles gynnsam. Detta gällde framför allt gruvdrift och järnindustri, som
betydligt utökat sin produktion.

Vad därvid anfördes gäller alltjämt och det med ökad styrka. Nya industrier
lia sålunda tillkommit under senare år och tillkomma alltjämt. Så
har Skånska cementaktiebolaget byggt en stor cementfabrik i Köping, som
skall tillgodose behovet inom ett vidsträckt område, ävensom en eternitfabrik
i direkt anslutning till cementfabriken. På samma ort låter vidare
Kooperativa förbundet uppföra en fabrik för tillverkning av kvävehaltiga
»ödselmedel. I detta sammanhang må jämväl nämnas, att beslut fattats
örn förläggande till Enköping av ett pansarregemente och till Arboga av en
llygverkstad, vilka båda förläggningar säkerligen komma att giva upphov
till ej obetydliga transporter. En väsentlig ekonomisk fördel ligger också
däri, att S.W.B:s godstrafik till större delen utgöres av s. k. tungt gods,
vars järnvägsbefordran ej är nämnvärt utsatt för landsvägskonkuirens.

Järnvägsstyrelsen har varit angelägen örn att i sin kalkyl frånskilja sådant,
som har med nuvarande krisförhållanden att göra, men däremot ansett
skäligt, att nytillkomna trafikobjekt av obestridlig förblivande karaktär räknas
säljaren tillgodo i kalkylen. — Vagnslasttrafikens sammansättning belyses
av följande uppgifter, avseende dels ett freds- och dels ett krigsår.

	1938	1942
	Procent av	viktmängden
Järn och stålvaror..................	........ 28	21
Malmer ..............................	........ 24	28
Stenkol, träkol och torv ..........	........ 17	7
Trävaror ............................	........ 9	19
Cement, tegel........................	........ 3	8
Övriga varor ........................	........ 19	17
	100	100
Total viktmängd, 1 000 ton........	........ 1220	2 215

Ökningen i antagna utgifter är en följd av den ökade godstrafiken. Prisförhållandena
lia för enkelhets skull antagits oförändrade i jämförelse med
basperioden.

I fråga om busstrafiken har man icke kunnat räkna efter någon 8-årspenod,
då denna rörelsegren i sin nuvarande betydande omfattning vid krigsutbrottet
var tämligen ny. Man har alltså måst helt bygga på förhållandena
under åren närmast före krigsutbrottet, då nuvarande exceptionella trafiksituation
icke ansetts böra eller kunna införas i kalkylerna, vilka skola gälla
fredsförhållanden. — Det område norr och väster örn Stockholm, som be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

tjänas av den av järnvägsbolaget genom dotterbolag bedrivna busstrafiken,
bär betydande utvecklingsmöjligheter ur bosättningssynpunkt, varmed måste
följa en stark expansion av resandetrafiken. Vidare må erinras örn de planer,
som föreligga beträffande stockliolmsregementenas förläggning till här
i frågavaran de o mråde.

Avsättningen till förnyelsefond för järnvägsrörelsen är räknad efter bokföringslagens
normalgrunder. Beloppet kan förefalla högt, och det har
ifrågasatts, huruvida icke -—- med antagna prisförhållanden -— ett överskott
kunde förutsättas uppkomma. I detta sammanhang är att nämna, att beräkning
— år 1941 — gjorts angående den undernormala förnyelse, som föreligger
vid järnvägen. Härvid hade för den rullande materielen framräknats
ett belopp av ca 2,7 milj. kronor. Detta var emellertid en så måttlig del
av den totala anskaffningskostnaden för sagda materiel, vilken uppgick till
ca 16 milj. kronor, att det i januari 1942 ansetts vara möjligt att hålla förnyelsen
inom ramen för den löpande avsättningen. Vid detta antagande
hade beaktats dels utvägen att »låna» mellan olika objektsgrupper, dels förhållandet,
att B. W. B.:s anläggningar i stort sett —- örn de också icke vore
anmärkningsfria — dock befunne sig i ett bättre skick än vad som påträffats
vid nära nog alla hittills förvärvade enskilda järnvägar. — Med hänsyn till
sagda förhållande hade det ansetts försvarligt att i förestående sammanställning
— mot vanligheten —• ej införa något avdrag för eftersatt förnyelse
av anläggningarna. I betraktande av den ersättningsanskaffning, som sedermera
ägt rum, möter numera mindre betänkligheter mot angivna beräkning
än vad fallet var år 1942.

Det nu sist sagda gäller järnvägsrörelsen. Den beräknade avsättningen
för bilrörelsen 460 000 kronor, vilken bl. a. innebär total förnyelse av vagnparken
på 6 ä 7 år, kan anses tilltagen med säkerhetsmarginal. Denna marginal
är dock val behövlig som kompensation dels för den nuvarande tidens
risker i fråga örn busstrafiken, dels för omständigheten att överskottet jämväl
för denna trafik kapitaliserats efter 4 %, ett procenttal som eljest måste
anses alltför lågt, då det gäller självständig biltrafik.

Skatterna ha beräknats på förut antagna inkomster och efter de grunder,
som gällde vid krigsutbrottet. Sistnämnda antagande ingår som led i inkomst-
och utgiftsberäkningarnas hänförande till förkrigsförhållandena. Den
såsom avdragspost upptagna skattereserven, 1 600 000 kronor, motsvarar
däremot de faktiska förhållandena vid 1942 års slut.

Nettoinkomsten, 1 719 000 kronor, har liksom vid tidigare gjorda järn vägsköp
kapitaliserats efter 4 %. Härvid har erhållits ett belopp av 42 975 000
kronor, vartill lagts tillgångar örn 2 690 000 kronor samt dragits skulder örn
20 895 000 kronor (båda beloppen avseende ställningen vid 1942 års slut).
På så sätt Ilar framkommit ett affärsvärde för bolagets ägare av 24 770 000
kronor eller per aktie ca 165 kronor. Detta värde överensstämmer, som
synes, nära med det nu överenskomna priset av 168 kronor.

Beträffande betydelsen av det nu föreslagna förvärvet av aktier i S.W. B.
och därmed indirekt av S.W. B.:s järnväg framhåller järnvägsstyrelsen, att
förvärvet innebure möjligheter till betydande rationalisering på ett flertal
områden. Sålunda underlättades försörjningen med godsvagnar, vilket vore
av särskilt stort värde under nu rådande högtrafik med åtföljande svårigheter
för vagnhållningen. Bland annat bleve det möjligt att undvika en nu
förefintlig besvärande tomdragning av vagnar. Vidare syntes viss överflyttning
av godsbefordran från ångdriven till elektrifierad järnvägslinje kunna
ske. Styrelsen ansåge sig i detta sammanhang böra nämna, att en elektri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Hering av linjen Stockholm—Tillberga—Köping syntes naturlig, sedan statsförvärv
skett. Styrelsen hade därför redan nu igångsatt undersökningar
beträffande förutsättningarna för en sådan elektrifiering. Hur dessa undersökningar
komme att utfalla, läte sig ännu icke bedömas. Skulle en elektrifiering
visa sig vara ekonomiskt genomförbar, vore det emellertid styrelsens
mening att söka uppnå överenskommelse med Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
om elektrifiering jämväl av den sagda bolag tillhöriga
sträckan Frövi—Köping. På så sätt skulle nämligen uppnås en naturlig
förbindelse med förut elektrifierade linjer och skapas en genomgående,
modernt utrustad transportled mellan huvudorterna norr örn Mälaren. —
Även inom stationstjänsten kunde rationaliseringsåtgärder av tillhopa stora
mått vidtagas bland annat å de stationer, 11 till antalet, som nu vore
föreningsstationer mellan statens järnvägar och S. W. B. Av särskilt stor
betydelse vore därvid, att man inom det vidsträckta komplex, som stationerna
i Stockholm och dessas spårsystem bilda, kunde räkna med praktiskt
taget endast en järnvägsförvaltning. — Det borde också framhållas,
att den möjlighet att disponera över de välbelägen lokalerna i fastigheten
Vasagatan 24 i Stockholm, som ett förvärv öppnade, vore av viss betydelse.

Med hänsyn till det anförda uttalar järnvägsstyrelsen, att styrelsen i
betraktande av samtliga förhandenvarande omständigheter funnit de avtalade
ekonomiska villkoren för statsverket tillfredsställande och avtalsbestämmelserna
även i övrigt godtagbara.

I anledning av att nämnden i sin skrivelse gjort jämförelse mellan det
från järnvägsstyrelsens sida år 1942 förordade förslaget till uppgörelse och
det nu föreliggande anför järnvägsstyrelsen, att styrelsen vore helt ense med
nämnden i vad anginge innehåll och formulering av överenskommelserna,
av vilka styrelsen för övrigt haft tillfälle taga del före undertecknandet.
Styrelsen hade heller icke funnit skäl till erinran mot nämndens motivering
i övrigt. Däremot hade styrelsen icke ansett sig kunna lämna sagda jämförelse
utan några kommentarer. Visserligen torde det i regel vara till ringa
praktisk nytta att efteråt argumentera beträffande det som kunde skett, örn ett
på sin tid träffat avgörande gått i annan riktning. Skulle man emellertid
jämföra det aktuella med något som tidigare varit möjligt, syntes en sådan
jämförelse alltid böra ske med beaktande jämväl av de olikheter, som härrörde
från skiljaktigheten i tidpunkt. Det framstode också som en ensidighet
att beträffande de tvistiga frågorna angående påräkneliga skatter för bolaget
samt storleken av en blivande utskiftning från de enskilda järnvägarnas försäkringsanstalter
anföra enbart säljarpartens uppfattning. Järnvägsstyrelsen
yttrar vidare.

Väl är det obestridligt, att sagda konsekvenser av olikhet i tidpunkt till
stor del icke kunna vinna ett exakt kalkylatoriskt uttryck. Detta gäller framför
allt om de skiljaktigheter, som bero på förhållandet, att vid ett förvärv
enligt 1942 års förslag till uppgörelse driften fr. o. m. den 1 juli 1942 skulle
lia försiggått i statlig regi och för statens räkning, medan nu föreliggande
lösning medgiver inkorporering i statens järnvägar tidigast den 1 juli 1945.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 186. ms 44 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Att söka med någon säkerhet siffermässigt angiva alla de skiljaktigheter i
driftförhållanden, inkomster och utgifter, som ett sådant uppskov på tre år
medför, torde vara en praktiskt taget olöslig uppgift.

Aven örn man sålunda i viktiga punkter ej kan komma längre än till
allmänna resonemang, böra emellertid dessa punkter ej uteslutas vid en
jämförelse, därest en sådan i allt fall befinnes böra lämnas. Till fullständigande
av vad nämnden anfört finner sig styrelsen alltså böra meddela,
att det på sin tid lämnade tillstyrkandet av 1942 års förslag var betingat
bland annat av styrelsens önskan att bereda staten så stor andel som möjligt
i krigsårens stora driftöverskott å förevarande järnvägar. Styrelsen hoppades
på så sätt kunna före krigets slut intjäna den del av den då preliminärt
överenskomna köpeskillingen, som låg över normalkalkylen. Alla tecken tyda
nu pa, att detta också skulle lia väl lyckats. Det är dessutom uppenbart,
att ett förvärv år 1942 av Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar skulle
ha påskyndat förstatligandet i så hög grad, att man bättre kunnat uppfylla
statsmakternas önskemål om ett genomfört förstatligande inom fem år. Det
är också självfallet, att vid ett sådant förvärv staten under åren 1942 och
1943 skulle haft möjlighet att vidtaga sådana rationaliseringar och personaldispositioner,
att de löpande utgifterna kunnat i icke ringa grad omedelbart
nedbringas. I detta stycke hänvisas även till vad nyss anförts angående
planerade rationaliseringsåtgärder i vad angår vagnhållning, omläggningar
av transportvägar, elektrifiering m. m.

Den av nämnden^ framlagda jämförelsen har, som redan antytts, verkställts
med bortseende från de förändringar, vilka inträda i och med en enskild
järnvägs inlemmande i statsbanenätet. Emellertid är det ju dessa förän dringar,
som konstituera de samhälleliga vinsterna av ett statsförvärv, och
en jämförelse, jari förändringarna ifråga utelämnats, måste därför vid frågans
betraktande fran statlig synpunkt bliva av ett skäligen begränsat värde.

Den * nämndens skrivelse innehållna jämförelsen synes däremot kunna
sägas återgiva den för bolagets aktieägare naturliga aspekten, eftersom aktieägarna,
åtminstone i denna sin egenskap, ej skulle ha berörts av nyssnämnda
efter ett förstatligande skedda omläggningar i fråga örn driften. Även en
sådan jämförelse utfaller emellertid annorlunda, örn därvid räknas efter de
skattebetingelser, som järnvägsstyrelsen för sin del funnit sannolika. Enligt
styrelsens mening får 1942 års förslag, kalkylator^ framfört till den 1 juli
1944, följande utseende.

Miljoner kronor

Köpeskilling enligt förslaget 1942 .................................... 26,5 0

Kontant till aktieägarna (utdelning för tiden Vi 41—77 42)........ 2^25

Ränta på statsobligationerna l/n 42—7’ 44.......................... 1 60

Andel i försäkringsanstaterna........................................ ()’«o

Summa 30,95

......... 2.6 0

Summa 28,4 5

Andelen i försäkringsanstalterna, vilken enligt av bolaget lämnade upplysningar
skulle uppgå till 1,0 miljoner kronor, bör. enligt vad nu kan
bedömas, upptagas till cirka 0.8 miljoner kronor. Enligt styrelsens beräkning
skulle efter avdrag av skatter återstå ett belopp av cirka 0,6 miljoner
kronor.

Utskiftningsskatten har antagits utgå enligt nu gällanda bestämmelser,
d. v. s. med 30 % å det beskattningsbara beloppet.

Avgår:

Utskiftningsskatt beräknad till

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Den av nämnden nu träffade uppgörelsen kan uttryckas sålunda:

Miljoner kronor.

Köpeskilling............................................................ 25,2 o

Utdelning till aktieägarna Vi 43—1li 44............................ 1,05

Verkställd aktieutdelning 1941—1942................................ 1,80

28,0 5

En jämförelse mellan de till samma tidpunkt framförda förslagen till uppgörelse
utvisar alltså en skillnad av ej mer än 0,4 miljoner kronor.

I en sådan jämförelse finnes tydligen ingen plats för någon term motsvarande
nämndens påpekande, att staten nu tillgodoföres efter den 1 juli
1942 intjänade, av Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar icke utdelade
överskottsmedel, eftersom dessa överskottsmedel skulle kommit staten tillgodo
i minst lika hög grad örn förvärvet ägt rum 1942, varvid staten för
övrigt haft möjlighet att på ett för statsbanedriften mera rationellt sätt nyttiggöra
de influtna överskottsmedlen.

Även örn den eventualiteten icke är utesluten, att vid en uppgörelse enligt
1942 års förslag bolaget skulle lyckats att nedbringa utskiftningsskatten
till ett lägre belopp än det här angivna, så synes det dock styrelsen sannolikt,
att en väsentlig minskning framemot utjämning av den av nämnden
uppgivna skillnaden varit att påräkna.

Med stöd av vad sålunda anförts vill styrelsen alltså göra gällande att,
örn man bortser från förut berörda allmänt samhälleliga vinster av ett tidigare
enhetliggörande, de båda förslagen till uppgörelse kunna sägas vara
i stort sett likvärdiga. Styrelsen uttalar i anslutning härtill sin tillfredsställelse
över att förstatligandet av nu ifrågavarande stora järnvägskomplex
står inför sitt genomförande, då härigenom mycket bör kunna utvinnas rent
allmänt sett för landets transportväsen.

Beträffande finansieringen av aktieköpen anför järnvägsstyrelsen, att
de träffade överenskommelserna i första hand avsåge förvärv av aktier till
ett nominellt belopp av i runt tal 11 500 000 kronor, vilket motsvarade en
lösesumma av 19 300 000 kronor. Enligt § 3 i överenskommelsen med Västerås
stad vore staten emellertid skyldig att på lika villkor inlösa jämväl
övriga aktier i bolaget örn tillhopa nominellt cirka 3 500 000 kronor, och för
förvärvets genomförande krävdes alltså ett kapital av 25 200 000 kronor. Av
detta belopp skulle 24 750 000 kronor erläggas i form av treprocentiga stats -obligationer, under det att återstoden 450 000 kronor skulle gäldas kontant.
Vid tidigare skedda statsinköp av järnvägsaktier hade finansieringen ordnats
sålunda, att järnvägsstyrelsen bemyndigats för ändamålet disponera
erforderligt belopp av till styrelsens förfogande stående likvida medel. Efter
den omläggning av kapitalbudgeten, vilken föreslagits i 1944 års statsverksproposition,
komme emellertid inga likvida medel att stå till styrelsens förfogande
för sådant ändamål, som här avsåges, med mindre beloppet av riksdagen
anvisades såsom investeringsanslag för statens järnvägars fond.

I fråga örn överenskommelsernas verkan i övrigt uttalar järnvägsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.

Nu överenskomna aktieförvärv skola självfallet icke föranleda avbrott i
järnvägsbolagets eller dess dotterbolags verksamhet. Däremot är avsett att
nuvarande bolagsledningar från och med den 1 juli 1944 skola ersättas med
av staten nämnda personer, på sätt angivits i överenskommelsernas näst
sista paragrafer. Järnvägsstyrelsen, som utgår från att detta nämnande
kommer att ske genom chefen för kommunikationsdepartementet, har ingen
erinran mot att, på sätt avhandlats mellan nämnden och Västerås stad,
staden erhåller representant i bolagets styrelse och revision.

Aktieförvärvet kan ej heller medföra inlemmande i statens järnvägar
vad taxan angår. Däremot har järnvägsstyrelsen för avsikt att för den lokala
person- och godstrafiken föreslå tillämpning i viss utsträckning fr. o. m. den
1 juli 1944 av statens järnvägars taxa. Förslag härom är under utarbetande
och kommer snarast att avlåtas till chefen för kommunikationsdepartementet.

Vad slutligen beträffar frågan örn personalens ställning finner järnvägsstyrelsen
tillsvidare i huvudsak böra få bli vid det bestående, dock att stvrelsen
hoppas kunna ernå vissa fördelar genom för statens järnvägars och S.W.Bis
järnvägar gemensam personalanvändning. Styrelsen erinrar att, såsom funnes
angivet i § 5 av överenskommelsen med Västerås stad, frågan örn personalens
framtida överförande i statens järnvägars tjänst kunde bli föremål för behandling
först i samband med ett blivande avtal örn införlivning i statsbanenätet
av förevarande järnvägar. Beträffande personalens rättigheter vid sådant
tillfälle stadgades i nyssnämnda § 5, att personalen skulle vid ett införlivande
av bolagets järnvägar med statens järnvägar erhålla anställnings- och
lönevillkor, likvärdiga med dem som tillämpats vid hittills, jämlikt statsmakternas
beslut vid 1939 års riksdag om enhetliggörande av det svenska
järnvägsnätet, skedda övertaganden av enskilda järnvägar. Mot denna ordning
hade styrelsen icke någon erinran.

I detta sammanhang framhåller järnvägsstyrelsen, att styrelsen vore med
nämnden ense därom, att med sådan införlivning ej borde anstå längre tid
än vad som krävdes för ärendets omsorgsfulla planering och handläggning.

Med åberopande av vad styrelsen sålunda anfört hemställer styrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels besluta, att aktierna i
Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag må enligt föreliggande
avtal förvärvas av staten, dels ock till förvärv av samma aktier för
budgetåret 1944/45 å kapitalbudgeten under rubrik Statens affärsverksfonder,
Statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag av 25 200 000 kronor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 17 februari 1944 avgivit yttrande
i ärendet. Beträffande sin principiella inställning till frågan örn förstatligande
av de enskilda järnvägarna hava fullmäktige hänvisat till det yttrande
fullmäktige den 30 december 1943 avgivit till Kungl. Majit angående statsförvärv
av Kristianstad—Hässleholms och Östra Skånes järnvägar.

Då fullmäktige i likhet med nämnden funnit de preliminärt avtalade villkoren
för förvärvande av aktierna i S. W. B. från statens synpunkt godtagbara,
hava fullmäktige tillstyrkt det föreliggande förslaget.

Beträffande statsförvärvets finansiering hava fullmäktige anfört följande:

De träffade överenskommelserna avse förvärv av aktier i järnvägsbolaget
å nominellt i runt tal 11,5 miljoner kronor, motsvarande ett inlösenbelopp

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

av 19,3 miljoner kronor. Då enligt överenskommelsen med Västerås stad
staten är skyldig att på samma villkor inlösa jämväl övriga aktier i bolaget,
nominellt omkring 3,5 miljoner kronor, erfordras för förvärvets genomförande
ett kapitalbelopp av 25,2 miljoner kronor, varav 24 750 000 kronor skola
erläggas medelst statsobligationer oell 450 000 kronor betalas kontant.

Därest statsförvärvet genomföres, kommer riksgäldskontoret att i och för
likviden med obligationer utgiva dylika i en ny emission — den femte
av det särskilda obligationslån, som år 1940 upplades för inlösen av enskilda
järnvägar.

Det i överenskommelserna angivna sättet för likvids verkställande kar ej
givit fullmäktige anledning till någon erinran. Fullmäktige förutsätta därvid,
att besked om önskad fördelning av obligationsvalörerna kommer riksgäldskontoret
till handa inom föreskriven tid, då svårigheter eljest kunna möta
för obligationernas färdigställande till likviddagen den 1 nästkommande juli.

För aktieförvärvets finansierande erfordras ett investeringsanslag för budgetåret
1944/45 å 25,200 000 kronor.

Riksgäldsfullmäktigen Magnusson har till fullmäktiges protokoll anmält avvikande
mening och därvid yttrat.

Det synes mig på goda grunder kunna ifrågasättas, huruvida den nuvarande
tidpunkten av högkonjunktur för järnvägarua är ur statsverkets
synpunkt den lämpliga för ett förstatligande av järnvägar. Aktieägarna ha
givetvis rätt att betinga sig en köpeskilling, som star i rimlig proportion till
respektive järnvägs avkastning, ett värde som nu på grund av rådande högkonjunktur
är relativt högt. Mångå omständigheter tala emellertid för, att
efterkrigstiden kommer att medföra en avsevärd minskning av trafikvolymen,
vilken för järnvägarna blir än mera kännbar genom överflyttning till landsvägarna
och till motordrivna fordon. Därmed följa också starkt minskade
inkomster för järnvägarna utan motsvarande möjligheter att nedskära omkostnaderna.
Én granskning av de siffror, som lämnats angående trafikinkomsterna
för nu till inlösen föreslagna järnvägar, visar för linjerna
Stockholm-—Köping och Tillberga—Ängelsberg för år 1938 talet 106 och för
år 1942 talet 186. En nedgång inemot 1938 års siffra, vilken ingalunda får
anses otänkbar — snarare sannolik — måste medföra starkt försämrad
räntabilitet för det till inlösen föreslagna komplexet. Det bör nämligen
observeras, att statsverket — förutom 26 250 000 kronor för inlösen av
aktierna — därjämte övertager betalningsansvaret för 19 224 000 kronor i
skulder, vartill kommer utskiftningsskatt, som av järnvägsstyrelsen beräknats
till 2 500 000 kronor, vilket gör en sammanlagd inlösningssumma av 47 974 000
kronor. Enbart en förräntning med 3,5 % av detta kapital kräver runt
1 675 000 kronor, ett överskott, som under fredstid och än mindre under en
fredskris näppeligen kan förväntas.

Även örn nu ifrågasatta förvärv ur rent affärsmässiga synpunkter staller
sig förmånligare än en rad tidigare förvärv av järnvägar, synes mig likväl
anledning föreligga att intaga en avvaktande hållning, ej minst med hänsyn
till det mindre lämpliga att basera ett förvärv på basis av en högkonjunkturs
ekonomiska resultat Ehuru jag är väl medveten, att dylika synpunktei
icke ha utsikter att vinna beaktande, har jag likväl känt mig pliktig att
foga detta uttalande till riksgäldsfullmäktiges yttrande i frågan.

Enligt vad som upplysts i cm av stadsfullmäktige i Västerås till nämnden
avlåten och av nämnden till kommunikationsdepartementet överlämnad skrivelse,
hava stadsfullmäktige genom beslut den 24 februari 1944 enhälligt
godkänt den av nämnden med Västerås stad träffade överenskommelsen.

Departement achefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 186.

Frågan om ett statsförvärv av Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar
har länge varit aktuell. Redan hösten 1939 igångsatte järnvägsstyrelsen vissa
tekniska och ekonomiska utredningar rörande dessa järnvägar. Förhandlingar
om statsinlösen upptogos därefter under hösten 1940. Parternas ståndpunkter
voro emellertid ganska vitt skilda, och frågan om statsförvärv ställdes på
framtiden. Nya förhandlingar upptogos i slutet av år 1941, och genom en
den 14 januari 1942 dagtecknad promemoria underrättades jag av järnvägsstyrelsen,
att en preliminär överenskommelse mellan parterna förelåg örn
statsförvärv av bolagets järnvägar mot en köpeskilling av 26 500 000 kronor,
motsvaiande cirka 177 kronor per aktie, med likvid i treprocentiga statsobligationer,
vartill kom bland annat rätt för säljaren att för utdelning till aktieägarna
förfoga över 2 250 000 kronor eller 15 kronor per aktie. Såsom anledning
till att järnvägsstyrelsens förhandlare vid detta tillfälle ansett sig kunna
acceptera ett förhållandevis så högt pris uppgavs, att vid en fortsatt prövning
järnvägens ekonomiska ställning framstått som mera konsoliderad än vad man
förut räknat nied samt att utsikt förefunnes till goda driftresultat under återstående
krigsår. Efter överläggning i statsrådsberedning meddelade jag järnvägsstyrelsen,
att jag ansåge den föreslagna uppgörelsen oförmånlig för staten,
varför jag icke ville tillstyrka en proposition på basis av det preliminära köpeavtalet.
Under sommaren 1943 ägde ytterligare förhandlingar rum utan att
för staten gynnsammare villkor för övertagandet kunde uppnås.

Då emellertid starka skäl syntes mig tala för att 8. W.B:s järnvägar införlivades
med statsbanenätet, ansåg jag det lämpligt, att möjligheterna för ett förvärv
undersöktes på nytt. Jag uppdrog därför åt den av Kungl. Majit genom beslut
den 4 augusti 1939 tillsatta nämnden för behandling av vid statsinlösen
av enskild järnväg uppkommande tvistefrågor örn järnvägsegendomens värde
m. m. att upptaga underhandlingar i syfte att åstadkomma ett godtagbart
förslag till uppgörelse. Efter ingående förhandlingar med en av S. W. B:s
styrelse utsedd särskild delegation har nämnden den 9 februari 1944 träffat
överenskommelser med respektive Västerås stad, Bergslagernas järnvägsaktiebolag
och Gävle—Dala järnvägsaktiebolag om förvärv av aktiemajoriteten
i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag. Enligt
dessa överenskommelser skall staten den 1 juli 1944 förvärva sammanlagt
114 840 aktier av S. W. B:s 150 000 aktier till ett pris av 168 kronor per
aktie. Överenskommelserna innebära vidare, att de nuvarande aktieägarna
skola vid ordinarie bolagsstämma 1944 äga fritt disponera över 1050 000
kronor, utgörande vinstmedel på rörelsen under år 1943 och motsvarande 7 %
å aktiekapitalet eller 7 kronor per aktie.

I överenskommelsen med Västerås stad har staten förbundit sig att intill
den 1 juli 1945 på anfordran inlösa jämväl övriga aktier i järnvägsbolaget
till enahanda pris och på samma villkor.

Vederlaget för samtliga aktier uppgår med tillämpning av det i avtalen
fastställda priset till 25 200 000 kronor. Av detta belopp skola 24 750 000
kronor, d. v. s. 165 kronor per aktie, erläggas i form av treprocentiga statsobligationer,
förfallna till inlösen efter 10 år, under det att återstoden eller
tillhopa 450 000 kronor skall gäldas kontant.

Kungl. May.ts proposition nr 186.

Järnvägsstyrelsen har för bedömande av S. W. B.-järnvägarnas affärsvärde
uppgjort en kalkyl över beräkningsbara inkomster, utgifter och överskott
ander ett normalår och därvid — med beaktande av olika på frågan inverkande
omständigheter — beräknat driftöverskottet å själva järnvägsrörelsen till
2 452 000 kronor. Efter avsättning till förnyelsefond av 895 000 kronor, vilket
belopp beräknats efter bokföringslagens normalgrunder, skulle nettoöverskottet
å järnvägsrörelsen uppgå till 1 557 000 kronor.

I fråga örn förnyelsen av den rullande materielen och bananläggningen har
järnvägsstyrelsen ansett, att S. W. B:s anläggningar i stort sett — örn de också
icke äro anmärkningsfria — dock befinna sig i ett bättre skick än vad som
konstaterats vid flertalet hittills förvärvade enskilda järnvägar. På grund
härav och i betraktande av vissa andra omständigheter — däribland den ersättningsanskaffning,
som ägt rum under de senaste åren — har det synts järnvägsstyrelsen
icke erforderligt att i kalkylen införa något avdrag för eftersatt
förnyelse.

Å bolagets övriga rörelsegrenar beräknar järnvägsstyrelsen en avkastning
av 475 000 kronor, fördelade med 265 000 kronor på bilrörelsen och med 210 000
kronor på hushyror, arrenden m. m. I fråga örn bilrörelsen har järnvägsstyrelsen
icke såsom beträffande järnvägsdriften kunnat räkna efter någon längre
tidsperiod, då bilrörelsen i sin nuvarande betydande omfattning vid krigsutbrottet
var tämligen ny. I stället har styrelsen helt byggt på driftsresultaten
under åren före krigsutbrottet. Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört
och då nuvarande exceptionella förhållanden inom biltrafiken icke böra läggas
till grund vid uppgörandet av en räntabilitetskalkyl, kan jag godtaga styrelsens
beräkningar härutinnan.

Sedan från den nyss angivna inkomsten av järnvägs- och bilrörelsen m. m.
å (1 557 000 + 475 000) 2 032 000 kronor dragits beräknade skatter å 313 000
kronor, återstår en beräknad nettoinkomst av 1 719 000 kronor, vilket efter en
räntefot av 4 % motsvarar ett kapital av 42 975 000 kronor.

Enligt den nu träffade uppgörelsen förvärvar emellertid staten indirekt,
förutom nyss angivna tillgångar, även S. W. B:s övriga egendom med ett beräknat
värde av 2 690 000 kronor. Å andra sidan utgöra S.W. B:s skulder tillhopa
20 895 000 kronor. Det beräknade affärsvärdet för aktieägarna utgör alltså
(42 975 000 + 2 690 000 — 20 895 000) 24 770 000 kronor, motsvarande cirka
165 kronor per aktie.

Järnvägsstyrelsen har, i anslutning till vad nämnden därom i sin framställning
anfört, i sitt yttrande gjort vissa jämförelser mellan 1942 års förslag samt
det nu föreliggande avtalsförslaget och därvid kommit till det resultatet, att det
senare vore endast obetydligt förmånligare för staten än det förra. En fullt hållbar
jämförelse mellan förvärv enligt 1942 års förslag och den av nämnden nu
träffade uppgörelsen är icke möjlig utan synnerligen ingående beräkningar.
Jag håller dock före, att de av nämnden gjorda kalkylerna i allt väsentligt
riktigt tolka de båda olika förslagens affärsmässiga innebörd. Det kan sålunda
icke vara riktigt att beräkningsmässigt föra 1942 års förslag fram till den 1 juli
1944 under antagande att utfallet av driften skulle blivit detsamma i statens

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

järnvägars regi som under bolagets. Ett införlivande den 1 juli 1942 skulle fått
till omedelbar följd att statsbanetaxan redan från denna tidpunkt kommit i
tillämpning, varigenom driftinkomsterna vid oförändrad trafik torde hava
minskats nied ett väsentligt belopp. Förändringarna i utgifterna äro svårare
att klarlägga, men tydligt är dock, att dessa måst påverkas av statsbanednftens
i vissa hänseenden högre standard. Beträffande den utskiftningsskatt,
som av järnvägsstyrelsen nied 2 500 000 kronor gottskrivits 1942 års förslag, är
det uppenbart att storleken av det belopp, som vid en upplösning av bolaget
kunnat inflyta till statsverket i form av utskiftningsskatt, är helt avhängig av
tidpunkten för en dylik avveckling och av de dispositioner, som bolaget dessförinnan
kunnat vidtaga för undvikande av sådan skatt i större eller mindre
omfattning. Det finnes därför knappast anledning att i detta avseende frångå
bolagets egna beräkningar, enligt vilka skatten skulle komma att utgå med
högst 1 400 000 kronor.

Tack vare de goda konjunkturerna har S. W. B. också under mellantiden
kunnat ekonomiskt konsolidera sin ställning och i större utsträckning än tidigare
sörja för underhåll och förbättringar å bananläggningen samt förnyelse av
den rullande materielen. Trots att järnvägsföretaget sålunda befinner sig i
ett bättre läge än år 1942, har köpeskillingen kunnat icke obetydligt sänkas.

Järnvägsstyrelsen har uttalat, att genom förstatligande av nu ifrågavarande
stora järnvägskomplex mycket bör kunna utvinnas rent allmänt sett för landets
transportväsen, då förvärvet öppnar möjligheter till betydande rationalisering
på flera områden. Sålunda anser järnvägsstyrelsen det vara av stort värde,
att försörjningen med godsvagnar under nu rådande högtrafik kommer att
underlättas. Vidare bereder förvärvet möjlighet för viss överflyttning av
godsbefordran från ångdriven till elektrifierad järnvägslinje. Även inom
stationstjänsten banar statsförvärvet väg för rationaliseringsåtgärder, som
ansetts vara betydande.

Den i ärendet förebragta utredningen utvisar även enligt min mening, att på
tagliga fördelar för den allmänna transporthushållningen stå att vinna genom
att de till S. W. B. hörande järnvägarna införlivas med statsbanenätet. Oaktat
köpeskillingen enligt de föreslagna villkoren är relativt hög, har jag därför i
likhet med såväl nämnden som järnvägsstyrelsen och riksgäldsfullmäktiges
flertal funnit villkoren för aktieförvärven vara för staten godtagbara. Ej heller
anser jag mig böra framställa någon erinran mot att i förevarande fall statsförvärvet
av järnvägarna sker i den indirekta forin ett köp av aktiemajoriteten
innebär.

På gland av det anförda anser jag mig böra förorda, att överenskommelserna
godkännas av statsmakterna.

Enligt från järnvägsstyrelsen under hand inhämtad uppgift torde det definitiva
inlemmandet av ifrågavarande järnvägar i statsbanenätet kunna ske
redan den 1 juli 1945. Därvid bör S. W. B. träda i likvidation och avtal träffas
örn överlåtelse av S. W. B:s alla tillgångar och skulder till staten. Frågan
härom torde böra underställas 1945 års riksdag.

Järnvägsstyrelsen har i sitt utlåtande förklarat sig anse en elektrifiering

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

av linjen Stockholm—Tillberga—Köping vara naturlig efter ett statsförvärv,
och tillika meddelat, att styrelsen igångsatt undersökningar beträffande för
utsättningarna härför. Elektrifieringen borde — örn den befunnes ekono
miskt välgrundad -—- jämväl omfatta den av trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund tillhöriga sträckan Frövi—Köping. Styrelsen ämnar söka uppnå
överenskommelse härom med nämnda bolag. På så sätt skulle vinnas en
naturlig förbindelse med förut elektrifierade linjer och skapas en genomgående,
modernt utrustad transportled mellan huvudorterna norr om Mälaren.

Jag delar järnvägsstyrelsens uppfattning att elektrifiering av förevarande
järnvägar bör äga rum i den omfattning detta visar sig ekonomiskt försvarbart.
De påbörjade undersökningarna härom torde böra utan uppskov full
följas. Huruvida en elektrifiering lämpligen kan påbörjas redan innan järnvägarna
infogats i statsbanenätet, är icke möjligt att nu bedöma.

I fråga örn aktieförvärvets inverkan på anställningsvillkoren för personalen
vid S. W. B:s järnvägar har nämnden anmärkt, att en förändring av äganderätten
till aktierna icke i och för sig medför någon förändring i sagda villköl1,
sådana desamma äro reglerade enligt avtal eller på annat sätt. I samband med
järnvägarnas införlivning med statsbanorna förutsättes, att de flesta befattningshavarna
vid S. W. B. övergå i statens järnvägars tjänst. I överenskommelsen
med Västerås stad har staten också under § 5 förbundit sig att i blivande
avtal om sådan införlivning i statsbanenätet intaga bestämmelser rörande
personalens anställnings- och lönevillkor likvärdiga med dem, som tilllämpats
vid hittills, jämlikt statsmakternas beslut vid 1939 års riksdag örn enhetliggörande
av det svenska järnvägsnätet, skedda övertaganden av enskilda
järnvägar. Något särskilt beslut av riksdagen rörande personalen erfordras
alltså icke i förevarande sammanhang.

Genom förvärvet av ifrågavarande aktieposter torde staten kunna från och
med den 1 juli 1944 bestämma över S. W. B:s rörelse och förvaltning. Från och
med samma dag bör staten följaktligen äga ett avgörande inflytande i bolagets
styrelse. Överenskommelserna förutsätta, att valet av ledamöter och supplean
ter i styrelsen och av revisorer och suppleanter för dessa skall ske å en till
den 30 juni 1944 uppskjuten fortsatt ordinarie bolagsstämma i enlighet med
de anvisningar, staten lämnar. I likhet med vad som skedde vid de under några
år före år 1940 i statens regi drivna s. k. statliga järnvägsbolagen (Hälsing
borg—Hässleholms järnvägsaktiebolag nr. fl. bolag) synes i S. W. B:s styrelse
och revision utrymme böra lämnas för viss representation av ortsintresset.

I fråga örn den vid S. W. B. tillämpade taxan medför aktieförvärvet — i
motsats till ett köp av själva järnvägsegendomen — i och för sig icke någon
ändring. Järnvägsstyrelsen har dock uttalat, att styrelsen har för avsikt att
för den lokala person- och godstrafiken föreslå omedelbar tillämpning i viss
utsträckning av statens järnvägars taxa. I skrivelse den 24 februari 1944 hav
järnvägsstyrelsen sedermera framlagt förslag av innebörd i huvudsak att statens
järnvägars taxa skulle från och med den 1 juli 1944 tillämpas i S. W. B:s
egen trafik. Det är givetvis värdefullt, att de reella skiljaktigheterna mellan
de olika förvärvsformerna utjämnas så snabbt som möjligt. Jag är därför

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

ense med järnvägsstyrelsen om behovet av en anpassning i möjlig mån till den
vid statens järnvägar gällande taxan. Frågan härom torde jag få underställa
Kungl. Maj:ts prövning, sedan riksdagen godkänt överenskommelserna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att aktierna i Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolag må på avtalade villkor förvärvas av
staten;

dels ock till Förvärv av aktierna i Stockholm—Västerås—
Bergslagens nya järnvägsaktiebolag för budgetåret 1944/45 å
kapitalbudgeten under rubrik Statens affärsverksfonder, Statens
järnvägar, anvisa ett investeringsanslag
av ......................................................... kronor 25 200 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.

Överenskommelse.

Bilaga A.

Mellan Svenska staten genom nämnden för behandling av vid statsinlösen
av enskild järnväg uppkommande tvistefrågor, här nedan kallad köparen,
å ena, samt Västerås stad genom stadsfullmäktiges i Västerås ordförande
Alb. Lundkvist, här nedan kallad säljaren, å andra sidan, har denna dag
överenskommits följande rörande förvärv för Svenska staten av aktiemajoriteten
i Stockholm—Västerås—Bergslagens Nya järnvägsaktiebolag, här nedan
kallat järnvägsbolaget.

§ 1.

Med likvid och leverans den 1 juli 1944 (tillträdesdagen) överlåter saljaren
till köparen 93 475 st. aktier i järnvägsbolaget på följande villkor:

a) priset per aktie utgör etthundrasextioåtta (168) kronor, varav etthundrasextiofem
(165) kronor skola utgå i statsobligationer och tre (3) kronor i
kontanter;

b) försäljningen avser aktierna med tillhörande kuponger, fr. o. m. nr 47
för rörelsen år 1944.

§2.

Genom säljarens försorg skall upprättas avräkningsnota, som klockan 10. o o
på tillträdesdagen skall likvideras i Biksgäldskontoret i Stockholm, varvid
samtidigt de försålda aktierna, försedda med vederbörlig transport in blanco
från senast i aktieboken registrerade ägare, jämte talonger med tillhörande
utdelningskuponger fr. o. m. nr 47 överlämnas till köparen.

Fördelningen å sagda valörer sker på sätt säljaren — senast den 1 april
1944 — äger bestämma, dock att obligationer örn 165 kronor utställas endast
till ett antal av högst 100 st.

§3.

Köparen förbinder sig intill den 1 juli 1945 att, på anfordran, jämväl inlösa
övriga aktier i järnvägsbolaget till enahanda pris och villkor, som sägs
här ovan i § 1 mom. a) och b) samt § 2, andra stycket. Sådan inlösen skall
ske i Riksgäldskontoret från och med den 1 juli 1944.

§ 4.

Säljaren garanterar, att vederbörande bolagsledningar intill tillträdesdagen
ej disponera järnvägsbolagets eller dess dotterbolags tillgångar eller ikläda
bolagen förpliktelser för andra ändamål än sådana, som avse bolagens normala
rörelse, därest ej Kungl, järnvägsstyrelsen lämnar sitt medgivande till
andra åtgärder.

Säljaren garanterar vidare, att till samtliga under denna tid utlysta styrelsesammanträden
i bolagen kallas de representanter, Kungl, järnvägsstyrelsen
utser, vilka representanters yttrande skall inhämtas i frågor av större
vikt.

Järnvägsbolaget äger å ordinarie bolagsstämma 1944 att av 1943 års vinstmedel
fritt disponera över ett belopp motsvarande 7 procent å aktiekapitalet.

Köparen förbinder sig att i blivande avtal örn införlivning med statens
järnvägar av järnvägsbolagets järnvägar intaga bestämmelser rörande perso -

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

nålens anställnings- och lönevillkor likvärdiga med dem, som tillämpats vid
hittills, jämlikt statsmakternas beslut vid 1939 års riksdag örn enhetliggörande
av det svenska järnvägsnätet, skedda övertaganden av enskilda järnvägar.

..... . § 6.

Köparen förbinder sig att respektera av järnvägsbolaget redan fattade
beslut enligt en till nämnden avlämnad förteckning i fråga örn särskilda

Eensioner och understöd, och skall detta åtagande jämväl gälla då järnvägsolagets
järnvägar införlivas med statens järnvägar.

Med beslut å ordinarie bolagsstämma 1944 i frågorna angående bestämmanden
av arvoden åt styrelse och revisorer, val av styrelseledamöter
jämte suppleanter och val av revisorer jämte suppleanter skall anstå till
fortsatt stamma den 30 juni 1944, och förbinder sig säljaren att påyrka
nämnda uppskov och vid avgörandet av frågorna å den fortsatta stämman
rösta i enlighet med de anvisningar, köparen kommer att lämna.

§8-

Denna överenskommelse är träffad under förutsättning att Västerås stadsfullmäktige
senast den 1 mars 1944 och Kungl. Maj :t senast den 15 juni
1944 godkänna densamma. Örn sådana godkännanden inom angiven tid ej
lämnats, har överenskommelsen förfallit utan anspråk från någondera sidan.

Stocholm den 9 februari 1944.

För KÖPAREN: För SÄLJAREN:

Henning Leo Nils Bolinder Alb. Lundkvist

K. A. Westman

Bevittnas:
Folke Rogard

öhr. Gemzell

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

0 verenskommelse.

Bilaga B.

Mellan Svenska staten genom nämnden för behandling av vid statsinlösen
av enskild järnväg uppkommande tvistefrågor, här nedan kallad köparen,
å ena, samt Bergslagernas järnvägsaktiebolag, här nedan kallad säljaren, å
andra sidan, har denna dag överenskommits följande rörande förvärv för
Svenska staten av aktier i Stockliolm-Västerås-Bergslagens nya järnvägsaktiebolag,
här nedan kallat järnvägsbolaget.

§ 1.

Med likvid och leverans den 1 juli 1944 (tillträdesdagen) överlåter säljaren
till köparen 10 637 aktier i järnvägsbolaget på följande villkor:

a) priset per aktie utgör etthundrasextioåtta (168) kronor, varav etthundrasextiofem
(165) kronor skola utgå i statsobligationer och tre (3) kronor i
kontanter;

b) försäljningen avser aktierna med tillhörande kuponger fr. o. m. nr 47
för rörelsen år 1944.

§2.

Genom säljarens försorg skall före tillträdesdagen upprättas avräkningsnota,
vilken klockan 10. o o på tillträdesdagen skall likvideras i Eiksgäldskontoret i
Stockholm, varvid samtidigt de försålda aktierna, försedda med vederbörlig
transport in blanco från senast i aktieboken registrerade ägare, jämte talonger
med tillhörande utdelningskuponger fr. o. m. nr 47 överlämnas till köparen.

De såsom likvid lämnade statsobligationerna skola löpa med tre procent
ränta, räknat från och med den 1 juli 1944, vara förfallna till inlösen den 1
juli 1954 samt vara utställda i valörer örn 10 000, 5 000, 1 000, 500, 165 och 50
kronor. Fördelningen å sagda valörer sker på sätt säljaren — senast den
1 april 1944 — äger bestämma, dock att obligationer örn 165 kronor utställas
endast till ett antal av högst 100 st.

§3.

Säljaren förutsätter, att järnvägsbolaget medgives att å ordinarie bolagsstämma
1944 av 1943 års vinstmedel fritt disponera över ett belopp motsvarande
7 procent å aktiekapitalet.

§ 4.

Säljaren förbinder sig att å nämnda ordinarie bolagsstämma utöva rösträtt
för ifrågavarande aktier och att därvid biträda förslag att frågor angående
bestämmande av arvoden åt styrelse och revisorer, val av styrelseledamöter
jämte suppleanter och val av revisorer jämte suppleanter skola anstå till
fortsatt stämma den 30 juni 1944, och förbinder säljaren sig att å den
fortsatta stämman i dessa frågor rösta i enlighet med de anvisningar, köparen
kommer att lämna.

§ 5-

Denna överenskommelse är träffad för nämndens del under förbehåll av
godkännande av Kungl. Majit senast den 15 juni 1944 och för säljarens del
under förbehåll att ett mellan nämnden och Västerås stad den 9 februari

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

1944 träffat avtal rörande förvärv av aktiemajoriteten i järnvägsbolaget varder
godkänt på sätt däri förutsättes.

Stockholm den 9 februari 1944.

För KÖPAREN:

Henning Leo Nils Bolinder
K. A. Westman

För BERGSLAGERNAS
JÄRNVÄGSAKTIEBOLAG:

Hjalmar Wijk
Enl. fullmakt

Bevittnas:

öhr. Gemzell Folke Rogard

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Överenskommelse.

Bilaga C.

Mellan Svenska staten genom nämnden för behandling av vid statsinlösen
av enskild järnväg uppkommande tvistefrågor, här nedan kallad köparen, å
ena, samt Gävle—Dala järnvägsaktiebolag, här nedan kallad säljaren, å andra
sidan, har denna dag överenskommits följande rörande förvärv för Svenska
staten av aktier i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag,
här nedan kallat järnvägsbolaget.

§ i Med

likvid och leverans den 1 juli 1944 (tillträdesdagen) överlåter säljaren
till köparen 10 728 aktier i järnvägsbolaget på följande villkor:

a) priset per aktie utgör etthundrasextioåtta (168) kronor, varav etthundrasextiofem
(165) kronor skola utgå i statsobligationer och tre (3) kronor i
kontanter;

b) försäljningen avser aktierna med tillhörande kuponger fr. o. m. nr 47
för rörelsen år 1944.

§2.

Genom säljarens försorg skall före tillträdesdagen upprättas avräkningsnota,
vilken klockan 10. o o på tillträdesdagen skall likvideras i Riksgäldskontoret
i Stockholm, varvid samtidigt de försålda aktierna, försedda med
vederbörlig transport in blanco från senast i aktieboken registrerade ägare,
jämte talonger med tillhörande utdelningskuponger fr. o. m. nr 47 överlämnas
till köparen.

De såsom likvid lämnade statsobligationerna skola löpa med tre procent
ränta, räknat från och med den 1 juli 1944, vara förfallna till inlösen den
1 juli 1954 samt vara utställda i valörer örn 10 000, 5 000, 1000, 500, 165
och 50 kronor. Fördelningen å sagda valörer sker på sätt säljaren — senast
den 1 april 1944 — äger bestämma, dock att obligationer örn 165 kronor
utställas endast till ett antal av högst 100 st.

§3.

Säljaren förutsätter, att järnvägsbolaget medgives att å ordinarie bolagsstämma
1944 av 1943 års vinstmedel fritt disponera över ett belopp motsvarande
7 procent å aktiekapitalet.

§4.

Säljaren förbinder sig att å nämnda ordinarie bolagsstämma utöva rösträtt
för ifrågavarande aktier och att därvid biträda förslag att frågor angående
bestämmande av arvoden åt styrelse och revisorer, val av styrelseledamöter
jämte suppleanter och val av revisorer jämte suppleanter skola anstå
till fortsatt stämma den 30 juni 1944, och förbinder säljaren sig att å den
fortsatta stämman i dessa frågor rösta i enlighet med de anvisningar, köparen
kommer att lämna.

§ 5-

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

1944 träffat avtal rörande förvärv av aktiemajoriteten i järnvägsbolaget varder
godkänt på sätt däri förutsättes.

Stockholm den 9 februari 1944.

För KÖPAREN:

Henning Leo Nils Nolinder
K. A. Westman

För GÄVLE—DALA
JÄRNVÄ GS AKTIEBOLAG:
Hjalmar Wijk

Enl. fullmakt

Bevittnas:

öhr. Gemzell Folke Rogard

Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.
398 4 4