Kunfil. Maj:ts proposition nr 184.
1
Nr 184.
Kungl. Majits proposition till riksdagen angående inrättande av
en statens högre skogsskola; given Stockholms slott
den 25 februari 1944.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 februari 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, fråga om
införande av en mellanform i det skogliga undervisningssystemet och anför
därvid följande.
Inledning.
Genom beslut av 1936 års riksdag (prop. nr 136, r. skr. nr 247) företogs
en genomgripande omorganisation av undervisningen vid skogshögskolan. I
samband härmed indrogs forstmästarkursen och genomfördes en enhetlig
Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 184. 1
2 Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
linje för den högre skogliga utbildningen. Samtidigt indrogs även fortsättningsskolan
vid Kloten, som utgjorde en fortbildningsanstalt för dem som
genomgått statens skogsskolor. Vad beträffar skogsskolorna vidtogos vissa
förändringar för att utvidga och förbättra undervisningen i de viktigaste
ämnena. Såväl i nyssnämnda proposition angående skogsundervisningens
omorganisation som i jordbruksutskottets över densamma avgivna, av riksdagen
godkända utlåtande, nr 68, förutsattes, att frågan om ytterligare utbildning
utöver skogsskolans ram skulle upptagas till förnyad prövning. Jordbruksutskottet
ansåg, att behov av ytterligare utbildningsanstalter på det
skogliga området möjligen förelåge samt uttalade en förväntan, att spörsmålet
ägnades erforderlig uppmärksamhet av Kungl. Maj:t.
I skrivelse den 21 mars 1942 hemställde Svenska forstmästarförbundet, att
frågan om inrättande av ett skogligt gymnasium måtte upptagas till utredning.
Förbundet framhöll, bland annat, att tillgången på utbildad personal
för skogens vård och utnyttjande icke syntes tillräcklig med hänsyn till
landets verkliga behov härav. Det syntes vara önskvärt att inrätta ett tvåårigt
skogligt gymnasium, avsett att utbilda en väl kvalificerad personal, huvudsakligen
för mellanställningar inom skogsbruket.
Sedan yttranden inhämtats från vissa myndigheter och organisationer över
forstmästarförbundets skrivelse, bemyndigade Kungl. Maj:t den 12 mars
1943 på min hemställan chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en
utredningsman för att i enlighet med i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer
verkställa utredning rörande införandet av en mellanform i det skogliga
undervisningssystemet ävensom fem sakkunniga att med utredningsmannen
deltaga i överläggningar i ämnet. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade
jag dels samma dag såsom utredningsman statssekreteraren B. Näsgård
dels ock den 7 juni 1943 såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första
kammare bruksdisponenten C. G. Sundberg i Överum, byråchefen i domänstyrelsen
F. Aminoff, skogschefen G. Wesslén i Uddeholm, skogsförvaltare!!
E. Söderström i Gysinge och länsskogvaktaren E. Björkman i Alingsås.
Utredningsmannen har den 8 december 1943 överlämnat en promemoria
med utredning och förslag angående införande av en mellanform i det skogliga
undervisningssystemet. Vid promemorian fanns fogat särskilt yttrande
av en av de sakkunniga, skogsförvaltaren E. Söderström. Över promemorian
ha yttranden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, skogsstyrelsen, styrelsen för skogshögskolan och statens
skogsförsöksanstalt, skogshögskolans lärarråd, allmänna lönenämnden, Sveriges
lantbruksförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges
skogsägareförbund, Sveriges skogstjänstemannaförbund, Sveriges kronojägareförbund,
Sveriges länsskogvaktareförbund, Svenska skogsmästareförbundet,
Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund, Svenska forstmästarförbundet,
Skogsindustriernas samarbetsutskott och Sveriges häradsallmänningsförbund.
Jag torde nu få underställa Kungl. Maj:t ifrågavarande
ärende.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
3
Utredningsmannens förslag.
Det av utredningsmannen framlagda förslaget innebär att en ettårig högre
skogsskola, huvudsakligen på grundval av den utbildning som meddelas
vid skogsskolorna, skulle inrättas. Skolan, som föreslås förlagd till Skinnskattebergs
herrgård i Västmanland, skulle dels tjäna som utbildningsanstalt
för vissa tjänstemän vid skogsvårdsstyrelserna, domänverket, statens skogsförsöksanstalt,
skogsägareföreningar, tumningsföreningar, för assistenter vid
skogsförvaltningar, förvaltare inom det mindre skogsbruket samt andra befattningshavare
inom skogsbruk och träförädling, där högre kompetens än
skogsskola vore önskvärd, dels giva blivande innehavare och förvaltare av
kombinerade jordbruks- och skogsegendomar erforderlig skoglig utbildning,
dels ock tjäna som förberedelse för självständig verksamhet i skogshantering
och trävarurörelse.
Elevantalet har föreslagits till omkring 20 per år. Inträdesåldern bör enligt
förslaget vara minst 22 år. Såsom villkor för inträde i den föreslagna skolan
har ansetts böra föreskrivas, bland annat, att vederbörande sökande genomgått
statens eller därmed jämförlig skogsskola eller ock avlagt realexamen
dier styrkt sig äga motsvarande kunskaper, genomgått statens eller därmed
jämförlig kolarskola eller på annat sätt förvärvat motsvarande teoretiska och
praktiska kunskaper i kolning samt under minst två års tid förvärvat allsidig
och väl vitsordad praktik inom skogshanteringen. Dessutom har utredningsmannen
föreslagit att såsom elev skulle kunna antagas den, som genomgått
driftsledarkursen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
skogsbetonad lantmannaskola eller annan för praktisk jordbruksutbildning
avsedd läroanstalt. Dylik sökande skulle även ha genomgått kolarskola eller
på annat sätt inhämtat däremot svarande teoretiska och praktiska kunskaper
i kolning och, förutom grundlig lantbrukspraktik, omfattande minst två
år, under minst ett år genom praktiskt arbete, därav minst två månader vid
sågverk, förvärvat väl vitsordad insikt i skogshanteringen samt äga kunskaper
i svenska språkets skriftliga behandling och i matematik motsvarande
fordringarna för realexamen ävensom inhämtat det väsentliga av de kompendier
och läroböcker i skogliga ämnen, som användas vid skogsskolorna.
Sökande som genomgått skogsskola med på visst sätt kvalificerade betyg
skulle enligt förslaget få antagas till elev utan inträdesprövning, därest ej
iner än två år förflutit efter avgången från skogsskolan. Övriga sökande
skulle däremot undergå sådan prövning. Utredningsmannen har föreslagit,
att undervisningen .skulle vara kostnadsfri, varjämte eleverna borde erhålla
fritt husrum. Däremot borde eleverna själva ombesörja kosthållet. Stipendier
har utredningsmannen ansett böra utgå enligt samma bestämmelser som
för elever vid statsunderstödda lantmannaskolor och specialgymnasiet vid
Vilan.
I fråga örn skolans lärarkrafter har utredningsmannen föreslagit, att vid
skolan skulle finnas tre fast anställda lärare, av vilka den ene, som borde vara
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
jägmästare och tjänstgöra som huvudlärare i skogliga ämnen, tillika skulle
vara skolans föreståndare och rektor. Andre läraren borde vara ingenjörsutbildad
för att undervisningen i tekniskt betonade ämnen skulle kunna
väntas ge det resultat som eftersträvades. Slutligen borde finnas en Övningslärare.
Denna tjänst torde dock till en början böra besättas med tillfällig innehavare,
då det senare kunde vara fördelaktigt att till Övningslärare få en
person, som själv genomgått högre skogsskolan.
Enligt utredningsmannens förslag borde skolan stå under ledning av en
styrelse på fem personer, vilka utsåges av Kungl. Majit för en tid av förslagsvis
fem år i sänder. Då det vore önskvärt att av skolans verksamhet intresserade
myndigheter och sammanslutningar bleve representerade i styrelsen,
torde det vara lämpligt att domänstyrelsen, skogsstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Sveriges lantbruksförbund
bereddes tillfälle att avgiva förslag å vardera en styrelseledamot.
Det har ansetts lämpligt att den ledamot, som representerade domänstyrelsen,
utsåges till ordförande i styrelsen.
Vid skolan borde meddelas undervisning dels i de grundläggande ämnena
svenska språket, matematik, ritning och textning, bokföring och handelslära,
rättslära och elementär maskinlära, dels i fackämnena skogsskötsel, skoglig
marklära med dikning, skogsbotanik och skogszoologi, skoglig arbetslära och
arbetsorganisation, skoglig byggnadslära med vägbyggnad, virkets byggnad
och egenskaper med sortimentslära, virkets användning och förädling, skogsuppskattning
med avfattning, avverkningsberäkning och värdering, skogsekonomi
med upplysningsverksamhet, fältmätning och avvägning, skoglig förvaltningskunskap
och jordbruksekonomi, dels ock i specialämnena arbetarskydd
med förbandslära och hygien, skogsbrand och brandskydd, jakt- och
fiskevård samt naturskydd och fornminneskunskap.
Lärokursen skulle börja omkring den 10 januari och avslutas omkring den
20 december. Det skulle dock beredas möjligheter för eleverna att tentera
högst tre fackämnen efter läroårets slut. Elev som så önskade skulle därför ha
rätt att tillhöra skolan högst tre månader efter läroårets slut.
Den av utredningsmannen föreslagna undervisningsplanen framgår i stort
av den å s. 5 intagna tablån över timplanen för skolan. Rörande undervisningsplanens
närmare innehåll torde jag få hänvisa till den specialmotivering,
som framlagts i utredningsmannens betänkande.
Utredningsmannen har beräknat att förslagets genomförande skulle föranleda
engångskostnader örn sammanlagt cirka 40 000 kronor och årliga utgifter
å omkring 41 000 kronor.
En av de sakkunniga, herr Söderström, har i ett särskilt yttrande förordat
inrättandet av ett tvåårigt skogligt gymnasium i huvudsaklig överensstämmelse
med det av Svenska forstmästarförbundet framlagda förslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Sammandrag av timplan lör statens högre skogsskola.
5
— |
1 |
2 |
a |
4 |
|
Lektio- ner |
övning-ar på |
Arbeten |
Studie- resor |
C 1 S:a timmar | . |
|
Grundläggande ämnen |
20 |
30 |
50 |
||
30 |
40 |
70 |
|||
40 |
40 |
||||
40 |
50 |
90 |
|||
40 |
10 |
50 j |
|||
Elementär maskinlära........................ |
40 |
10 |
20 |
70 1 |
|
Summa |
170 |
180 |
20 |
370 ! |
|
Fackämnen |
100 |
240 |
20 |
360 I |
|
40 30 |
30 |
80 |
150 |
||
10 |
20 |
60 : |
|||
20 |
10 |
20 |
50 i |
||
30 40 33 30 50 |
20 30 |
100 85 |
150 |
||
20 |
175 '' |
||||
20 |
90 |
20 |
165 i |
||
70 30 |
100 120 |
20 |
220 : |
||
Skogsuppskattning med avfattning, avverknings- |
200 |
||||
15 |
20 |
60 |
95 |
||
Skogsekonomi med upplysningsverksamhet..... |
20 20 |
20 20 |
10 |
50 40 |
|
Jordbruksekonomi............................ |
30 |
40 |
10 |
80 |
|
Summa |
460 |
280 |
965 |
90 |
1795 |
Specialämnen Arbetarskydd med förbandslära och hygien .... |
10 20 |
20 30 |
30 50 |
||
20 |
20 |
40 |
|||
Naturskydd och fornminneskunskap........... |
5 |
10 |
15 |
||
Summa |
55 |
80 |
135 |
||
Slutsumma |
685 |
460 |
1065 |
90 |
2 300 |
Motiveringen för utredningsmannens förslag.
Behovet av en ny utbildningsform.
I fråga om behovet av en ny utbildningsform i det skogliga undervisningssystemet
har utredningsmannen anfört i huvudsak följande.
Vid bedömandet av frågan om en mellanform i det skogliga undervisningssystemet
måste helt naturligt behovet av personal med dylik utbildning tillmätas
den allra största vikt. Härvid bör dock icke förbises att stora svårigheter
föreligga att på ett tillförlitligt sätt konstatera detta behov. Å andra
6
Kungl. Majlis proposition nr 184.
sidan förefaller det som om god användning borde förefinnas på åtskilliga
områden för sålunda utbildad arbetskraft. Icke minst torde detta vara fallet
när det gäller skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. De mycket betydelsefulla
länsskogvaktartjänsterna rekryteras bland skogsskoleutbildad personal, men
en avsevärd del av denna personal har redan nu utbildning utöver skogsskola.
Med de mångsidiga och i stor utsträckning självständiga uppgifter en länsskogvaktare
har att sköta torde den nuvarande ettåriga utbildningen vid skogsskola
vara ett val knappt tillmätt kompetenskrav för anställning som länsskogvaktare.
Även inom det enskilda skogsbruket torde man kunna förutsätta,
att det kommer att finnas utrymme för den nya kategorien. Att den
gamla överskogvaktarinstitutionen i stort sett eliminerats från de skogliga
förvaltningarna synes härvid icke böra tillmätas avgörande betydelse. Den
nya utbildningsformen synes nämligen böra ordnas på ett sådant sätt, att de
utexaminerade eleverna göras skickade dels att som assistenter eller biträden
å större skogsförvaltningar övertaga vissa arbetsuppgifter av mera specialajtad
karaktär, dels också att efter vunnen erfarenhet i mån av duglighet och
lämplighet övertaga mindre krävande förvaltningsuppgifter.
Efter framställning av vissa skogstjänstemannaorganisationer har statens
arbetsmarknadskommission under sommaren 1943 företagit en undersökning
bland annat rörande det framtida behovet av skogligt utbildad personal. I
det frågeformulär, som tillställdes skogsarbetsgivarna, intogos på framställning
av utredningsmannen vissa frågor, i vilka arbetsgivarna lämnades tillfälle
att uttala sin uppfattning rörande skogsundervisningens ordnande. Av
det preliminära resultatet av denna undersökning framgår enligt vad utredningsmannen
i promemorian anfört bland annat följande.
Av de 501 arbetsgivare, som lämnat uppgifter till undersökningen, ha 397
eller 79 procent besvarat undervisningsfrågorna. Frågan huruvida de nuvarande
utbildningsmöjligheterna — skogshögskolan och statens skogsskolor —
ansåges tillfyllest ha 203 arbetsgivare eller 51 procent besvarat jakande, under
det att 194 eller 49 procent ansett att utbildningsmöjligheterna behövde kompletteras.
Av de 194 arbetsgivare, som önskat en komplettering av utbildningsmöjligheterna,
ha 72 arbetsgivare eller 37 procent förordat inrättande av ett
skogligt gymnasium medan 90 arbetsgivare eller 46 procent föredragit en
utbyggnad av en eller flera av de nuvarande skogsskolorna till tvåårig kurs.
32 arbetsgivare eller 17 procent ha ansett utbildningsmöjligheterna böra
kompletteras »på annat sätt». Bland de skiftande önskemål, som därvid angivits.
må nämnas specialkurser av olika slag, såsom kurser på de skogstek -niska, skogsbiologiska, förvaltnings- och handelstekniska områdena, statsunderstödd
sågverksskola, återupprättande av forstmästarkursen samt fortsättningsskolan
vid Kloten, kurs i skogliga ämnen utöver lantbruks- och lantmannaskolorna
för personer, som skola leda skogsförvaltning, skogsskolans
påbyggnad med specialkurser, mer undervisning på det skogstekniska och
förvaltningstekniska området, kompletteringskurs för arbetsledare o. s. v.
För att belysa möjligheterna att för närvarande erhålla högre skoglig utbildning
utan att lia avlagt studentexamen bär utredningsmannen erinrat örn
att vid 1936 års omorganisation av skogsundervisningen i samband med indragandet
av forstmästarkursen och fortsättningsskolan vid Kloten två utvägar
anvisades att vinna inträde vid skogshögskolan utan avläggande av studentexamen.
nämligen antingen genomgång av den till folkhögskolan vid Vi
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
7
lan förlagda specialkursen för lantbruksstuderande, numera benämnd specialgymnasiet
för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande, eller ock möjligheten
att efter avlagd realexamen undergå fyllnadsprövning i vissa ämnen enligt
fordringarna för studentexamen.
1 fråga om fordringarna att vinna inträde vid Vilans specialgymnasium
har utredningsmannen anfört.
Som huvudsakliga fordringar för att vinna inträde vid specialgymnasiet
vid Vilan gäller dels att lia genomgått och erhållit avgångsbetyg från statens
skogsskola med minst betyget nied beröm godkänd i svenska språket och matematik
samt minst betyget med nöje godkänd i medeltal i ämnena skogsoch
fältmätning, skogsskötsel, skogsuppskattning, skogsindelning samt skogsteknologi
med byggnads- och dikningslära ävensom kunna förete intyga från
skolans föreståndare örn synnerlig lämplighet för fortsatta studier på det
ifrågavarande området, dels att ha genomgått andra årskurs vid statsunderstödd
folkhögskolas huvudkurs samt kunna förete av nämndaskolas rektor
i samråd med dess lärarråd lämnat vitsord örn att ha i sagda årskurs åtnjutit
och med nit och intresse deltagit i undervisningen i modersmålet och dess
litteratur, historia, samhällskunskap, matematik, biologi och fysik samt engelska
eller tyska samt på sätt specialgymnasiets rektor efter lärarrådets hörande
bestämmer intyg om svenska språkets grammatik eller också ali ha
avlagt realexamen eller kunna förete sådant vitsord örn kunskaper, jämförliga
med dem sistnämnda examen avser att bibringa, som godkännes av specialgymnasiets
rektor efter lärarrådets hörande. Skolöverstyrelsen kan under
vissa villkor efter att ha inhämtat yttrande av skogshögskolans rektor
förklara elev behörig att vinna inträde utan att lia genomgått skogsskola,
förutsatt att han styrker sig äga minst två års väl vitsordad skogspraktik.
I syfte att göra det lättare för de skogsstuderande har en förberedande kurs
inrättats vid specialgymnasiet. Specialgymnasiet omfattar därför numera tre
klasser, nämligen en förberedande klass samt en första och en andra årskurs.
Undervisningen i förberedande klassen börjar omkring den 1 maj varje
år och pågår under 15 veckor. I första och andra årsklasserna börjar undervisningen
omkring den 1 november och pågår i första årsklassen under 43
veckor och i andra årsklassen under 33 veckor.
Av uppgifter, som utredningsmannen inhämtat från skogshögskolan och
specialgymnasiet, framgår, att möjligheterna att vinna inträde vid skogshögskolan
utan studentexamen begagnats i ej obetydlig utsträckning. Härom
har utredningsmannen anfört.
Linder de tre åren 1941—1943 lia sammanlagt 12 elever vunnit inträde
vid skogshögskolan utan fullständig studentexamen, därav 8 från specialgymnasiet
vid Vilan och 4 efter realexamen jämte särskild prövning. En
närmare granskning visar emellertid, att den beräknade studievägen genom
skogsskola och folkhögskolas andra årskurs lill specialgymnasiet hittills endast
i ringa grad kommit till användning. Av de 8 elever, som efter avgångsexamen
från specialgymnasiet nu äro inskrivna vid skogshögskolan,
hade 4 vid inträdet i specialgymnasiet avlagt realexamen och 4 genomgått
folkhögskolas andra årskurs. Endast en av dessa 8 har genomgått skogsskola.
Av dem som ej genomgått skogsskola ha 2 vunnit inträde vid special
gymnasiet såsom lantbruksstuderande medan de övriga 5 av skolöverstyrelsen
erhållit behörighet alt vinna inträde utan genomgång av skogsskola. Ytterligare
en skogsstuderande har avlagt avgångsexamen vid specialgymasiet
men ännu icke vunnit inträde vid skogshögskolan, enligt uppgift emedan
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 181.
han fullgjort värnplikt. Han har avlagt realexamen. För närvarande bedriva
7 skogsstuderande studier vid specialgymnasiet, av vilka 6 avlagt realexamen.
Den sjunde har bedrivit privata studier och av skolöverstyrelsen
förklarats behörig att vinna inträde. Av dessa 7 ha 2 genomgått skogsskola
medan 5 förklarats behöriga att vinna inträde utan skogsskola.
Av 16 förutvarande och nuvarande skogsstuderande vid specialgymnasiet
lia således 11 avlagt realexamen, 4 lia genomgått folkhögskolas andra årskurs
och 1 har vunnit inträde efter privata studier. 3 elever ha genomgått
skogsskola och av dessa har 1 avlagt realexamen, 1 genomgått folkhögskolas
andra arskurs och 1 bedrivit privata studier.
Utredningsmannen har framhållit, att den hittillsvarande utvecklingen visade,
att strävandena i samband med indragningen av forstmästarkursen att
bereda de realskolebildade möjligheter att vinna inträde vid skogshögskolan
i viss utsträckning lyckats, då under de tre år de nya vägarna kunnat begagnas
8 elever med realexamen som utgångspunkt vunnit inträde. Däremot hade
möjligheten för de skogsskoleutbildade att efter genomgång av folkhögskolas
andra årskurs samt specialgymnasiet vid Vilan vinna inträde vid skogshögskolan
visat sig mindre framkomlig. Enligt utredningsmannens mening syntes
en tendens kunna konstateras, att de realskolebildade efter att ha skaffat
sig skogspraktik — med förbigående av skogsskolorna — sökte sig till specialgymnasiet
för att vid dess 2-åriga kurs skaffa sig kompetens för inträde
vid skogshögskolan.
Att skogsskoleeleverna icke i nämnvärd utsträckning begagnat sig av möjligheten
att över specialgymnasiet vinna inträde vid skogshögskolan torde,
anser utredningsmannen, bero dels därpå att den anvisade studievägen måste
anses tämligen svårframkomlig med hänsyn till den underbyggnad i allmänna
ämnen dessa elever vanligen besitta, och dels på att deras ålder vid inträdet i
skogsskolorna som regel är så pass hög, att de icke anse sig kunna reflektera
pa en vidareutbildning, som skulle kräva en tid av minst omkring sex år.
Utredningsmannen har i anslutning härtill anfört följande.
Efter indragningen av fortsättningsskolan vid Kloten sakna de skogsskoleutbildade
nästan helt och hållet möjligheter att skaffa sig vidareutbildning
inom sitt yrke. Inom de flesta andra områden däremot finnas dylika fortbildningsmöjligheter.
I vissa fall, såsom pa det tekniska området, ha sedan
långt tillbaka stora ansträngningar gjorts för att öppna möjligheter till fortbildning
och som det vill synas med synnerligen gott resultat. I fråga örn
lantbruksutbildningen finns sedan ett 10-tal år tillbaka den mycket uppskattade
driftsledarkursen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.
Någon motsvarande utbildningsform finnes icke tillgänglig inom skogsbruket,
ett förhållande som icke blott måste te sig orättvist ur de skogsskolestuderandes
egen synpunkt utan säkerligen även är mindre fördelaktigt ur
allmän synpunkt, då det i längden icke torde kunna undvikas, att denna
brist i utbildningsmöjligheterna påverkar rekrvteringen till skogsmannabanan.
Valet av utbildningslinje.
Vid valet av utbildningslinje har utredningsmannen funnit sig böra föredraga
en påbyggnad av skogsskolan framför ett skogligt gymnasium såsom
ifragasatts av Svenska forstmästarförbundet. Härvid har den avgörande svn
-
Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 184.
9
punkten för utredningsmannens ståndpunkt varit önskvärdheten av att vid
utbildningen tillvarataga skogsskolornas elevmaterial, vilket framstått som
ett allmänt intresse av betydande vikt. Utredningsmannen bar härom vidare
anfört följande.
Skogsskolornas elever representera på grund av sin i regel långvariga
praktiska verksamhet inom skogsbruket en väsentlig tillgång, som bör utnyttjas
när det gäller att införa en ny utbildningsform mellan den nuvarande
skogsskolan och skogshögskolan. Ett tvåårigt skogligt gymnasium skulle
på grund av de teoretiska inträdesfordringar i allmänna ämnen, som med
nödvändighet måste krävas, icke kunna direkt anknytas till skogsskolan.
Även om det krav på realexamenskompetens i ett flertal ämnen, som ifrågasatts
för inträde vid ett skogligt gymnasium, icke behövde utestänga eleve]''
från skogsskolorna med endast folkskole- eller möjligen folkhögskole- eller
lantmannaskoleutbildning såsom förkunskaper, skulle det dock för dem avsevärt
försvåra inträdet vid gymnasiet, vilket troligen i första hand skulle
få mottaga elever, som efter avlagd realexamen eller motsvarande utbildning
skaffat sig skogspraktik.
Enligt vad utredningsmannen anfört: vore syftet med den nya utbildningslinjen
främst att bereda de bästa eleverna vid skogsskolorna tillfälle till vidareutbildning
men därjämte även att öppna en ny utbildningsväg för elever
med realexamen eller motsvarande kunskaper jämte erforderlig skogspraktik
samt för blivande ägare eller förvaltare av jordbruks- och skogsegendomar
med praktisk och teoretisk utbildning på jordbruksområdet samt
viss grundläggande utbildning i skogsbruk. Det kunde icke vara önskvärt
att i onödan pressa ungdomarna att fortsätta fram till studentexamen för
att komma in på ett verksamhetsområde, som de kände sig ha fallenhet för,
och dessutom kunde kostnaderna för den längre skoltiden för sådana som
icke hade tillgång till högre läroverk i hemorten, framförallt elever från landsbygden,
lägga avgörande hinder i vägen. Även örn detta skäl något minskat
i styrka sedan möjligheter beretts för inträde vid skogshögskolan utan fullständig
studentexamen, kvarstode dock enligt utredningsmannens mening att
det krävdes en långvarig och dyrbar teoretisk utbildning för att bliva jägmästare.
Utredningsmannen bär vidare framhållit, att för blivande innehavare och
förvaltare av kombinerade jordbruks- och skogsegendomar hade hittills saknats
en lämplig utbildningsform. Som regel finge dessa nöja sig med
skogsundervisningen vid lantbruksundervisningsanstalterna förutom de möjligheter
till inhämtande av praktiska insikter på skogsområdet, som kunde
yppa sig under utbildningstiden. En och annan av de större skogsägarna hade
skaffat sig utbildning vid skogshögskolan, men detta måste av naturliga skäl
bliva rena undantagsfall, varvid för övrigt lantbruksutbildningen torde bliva
eftersatt. Vad som närmast skulle erfordras har synts utredningsmannen
vara en skogsutbildning av ungefärligen samma omfattning som den lantbruksutbildning,
som meddelades vid driftsledarkursen vid Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut. Enligt utredningsmannens mening skulle
det icke heller behöva möta oöverkomliga svårigheter att inordna denna utbildning
i den högre skogsskola!^ undervisningsprogram, under villkor ali
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
viss elementär underbyggnad förefunnes i de skogiiga ämnena, vilken underbyggnad
borde kunna förvärvas genom självstudier i den mån den icke inhämtats
under föregående lantbruksutbildning.
Inträdesfordringar.
Såsom villkor för inträde vid den högre skogsskolan för elev från skogsskola
har i förslaget förutsatts vissa kvalificerade betyg, nämligen betyget
med beröm godkänd i de grundläggande allmänbildande ämnena svenska
språket och matematik samt det genomsnittliga betyget med nöje godkänd
i ämnena skogsskötsel, skogsteknologi, skogsuppskattning samt skogs- och
fältmätning. Detta har ansetts nödvändigt för att åstadkomma ett önskvärt
urval bland elevmaterialet. Möjlighet skulle dock förefinnas för den som vid
avgången från skogsskolan erhållit lägre betyg att genom komplettering skaffa
sig kompetens för inträde. Någon ytterligare praktik efter genomgången skogsskola
före inträdet vid högre skogsskolan har icke ifrågasatts. Det har i stället
ansetts fördelaktigt, om utbildningen kunde fortsättas utan avbrott.
Utbildningen vid skogsskolorna har ansetts vara av en så god kvalitet, att
den borde kunna läggas till grund för en vidai’eutbidning av ifrågasatt slag,
under förutsättning att den högre skogsskolan finge mottaga ett urval av
skogsskolornas bästa elever. Utredningsmannen har med hänsyn härtill icke
funnit anledning att närmare överväga det förslag om en tvåårig skogsskolekurs,
som under utredningen framförts av vissa organisationer, detta så mycket
mindre som en eventuel! utökning av skogsskolekursen enligt utredningsmannens
mening icke skulle onödiggöra den föreslagna vidareutbildningen.
Däremot har utredningsmannen ansett, att undervisningen vid skogsskolorna
skulle kunna giva ett jämnare resultat, om ett något högre kunskapsmått än
folkskolans fordrades vid inträdet, främst i de grundläggande ämnena svenska
språket och matematik.
Vid övervägandena rörande inträdesfordringarna har enligt vad utredningsmannen
anfört ingående dryftats huruvida det för enhetlighetens skull borde
fordras, att varje elev skalle ha genomgått skogsskola, vilket ur vissa synpunkter
vore önskvärt. Utredningsmannen har emellertid härvid kommit till
den slutsatsen, att en dylik fordran icke borde uppställas, huvudsakligen av
det skälet att en betydande del av det avsedda elevmaterialet därigenom
skulle komma att utestängas.
Beträffande de fordringar, som böra gälla för inträde i den högre skogsskolan,
har utredningsmannen anfört i huvudsak följande.
För att vinna inträde vid skogsskola fordras bland annat två års skogspraktik,
men det torde höra till sällsyntheterna att någon som endast uppfyller
denna minimifordran vinner inträde. Vanligen torde praktiktiden vara minst 4
år, ofta längre. Detta krav på långvarig praktik utgör som regel icke något
hinder för dem som sedan unga år haft avlönat, förvärvsmässigt arbete eller
sysselsättning av ena eller andra slaget inom skogsbruket men utestänger
sådana, som huvudsakligen inriktat sig på jordbruksutbildning, samt försvårar
och försenar inträdet för dem, som efter avslutade skolstudier söka sig
in på skogsmannabanan. Av samma skäl har ej heller genomgång av kolar
-
Kunni- Maj.ts proposition nr 184.
11
skola föreslagils som ett obligatoriskt krav. Det torde nämligen förhålla sig
så, att till elever vid statens kolarskolor i första hand antagas endast sådana
sökande, som kunna lia utsikt att inom den närmaste framtiden bliva antagna
som elever vid skogshögskolan eller skogsskolorna. Det har synts tillräckligt
att uppställa som krav, att samtliga studerande vid den högre skogsskolan
före inträdet skola lia tillgodogjort sig det väsentliga av de elementära
kurser i skogliga ämnen, som inhämtas vid skogsskolorna, samt att de
antingen skola lia genomgått kolarskola eller på annat sätt förvärvat motsvarande
teoretiska och praktiska kunskaper i kolning. Vad beträffar fordringarna
i fråga örn skogspraktik torde för elever med realexamen eller
motsvarande kunskaper böra fordras minst två års praktik, under det att
för elever med fullständig teoretisk och praktisk jordbruksutbildning kravet
på skogspraktik bör kunna sättas väsentligt lägre. Mindre än ett års effektiv
praktiktid torde dock icke kunna anses tillräcklig, men denna bör åtminstone
delvis kunna få anses fullgjord samtidigt med jordbrukspraktiken i den
mån denna även innefattat arbete inom skogsskötseln, varjämte s. k. hemmapraktik
bör få tillgodoräknas till viss del, under förutsättning att den är på
tillförlitligt sätt styrkt.
Elever med föregående lantbruksutbildning böra genom inträdesprövning
eller på annat sätt styrka sig äga kunskaper i svenska språkets skriftliga behandling
samt i matematik motsvarande fordringarna för realexamen. Samt
liga inträdessökande, som ej genomgått skogsskola, böra undergå inträdesprov
i de skogliga ämnen, som ingå i skogsskolan kurs.
Utredningsmannen har framhållit, att det kunde vara ägnat alt ingiva betänkligheter
att såsom föreslagits sammanföra tämligen olikartade elevkategorier
till gemensam utbildning. De föreslagna inträdesfordringarna åsyftade
emellertid att tillförsäkra skolan ett elevmaterial, som skulle möjliggöra en
effektiv undervisning. Härvid linge givetvis tillses, att elever av olika kategorier
besutte tillräcklig mognad och hade tillräckliga förkunskaper för att kunna
följa undervisningen. I fråga om förkunskaper i skogliga ämnen borde det
icke möta några svårigheter för elever från driftsledarkursen i Alnarp och
skogsbetonade lantmannaskolor att på egen hand komplettera vad som fattades
i elementär underbyggnad. Det bade emellertid ansetts önskvärt, att
även elever från andra lantbruksundervisningsanstalter skulle kunna vinna
inträde efter afl ha skaffat sig nödvändigt kunskapsunderlag på det skogliga
området. Vad de grundläggande ämnena svenska språket och matematik beträffade,
fordrades för inträde vid driftsledarkursen kunskaper motsvarande
realexamen. För övriga borde det även vara tämligen lätt att förvärva dessa
kunskaper, i varje fall för dem som jämte lantbruksutbildning genomgått
folkhögskolas andra årskurs.
Skulle det visa sig att tillströmningen av elever till den föreslagna högre
skogsskolan bleve stor och att goda möjligheter att vinna lämpliga anställ
ningar yppade sig för de studerande, som inriktat sig enbart på skogsbruket,
borde emellertid, enligt utredningsmannens mening, frågan örn inrättandet av
en särskild skogsbrukskurs för blivande innehavare och förvaltare av kombinerade
jordbruks- och skogsegendomar övervägas. Härigenom skulle utbildningen
bättre än som kunde bliva fallet vid deli nu föreslagna gemensamma
undervisningen kunna anpassas efter denna elevkategoris behov.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
Kostnadsberäkning m. m.
Utredningsmannen har beträffande lärarnas vid skolan löneplacering förordat,
att föreståndaren skulle placeras i lönegraden Eo 27 samt därjämte
erhålla ett rektorsarvode av 500 kronor, andre läraren i lönegraden Eo 24
och övningsläraren två lönegrader högre än övningslärarna vid statens skogsskole^
vilket för närvarande skulle innebära en placering i Eo 15. Såsom
motivering för föreståndarens löneplacering har utredningsmannen anfört.
Föreståndarna för statens skogsskolor, som tillika äro revirförvaltare, äro
för närvarande placerade i lönegraden A 26. Befattningen som föreståndare
vid högre skogsskolan bör enligt utredningsmannens och de sakkunnigas
mening icke vara förenad med annan tjänst, då föreståndaren måste
lia möjlighet att ägna hela sin tid åt skolarbetet. Med hänsyn till skogsskoleföreståndarnas
lönegradsplacering torde tjänsten — ehuru det är önskvärt
att till föreståndare utses en yngre jägmästare — böra placeras i 27
lönegraden. Härutöver bör ett särskilt rektorsarvode utgå, vilket lämpligen
synes kunna beräknas till 500 kronor per år.
Lönerna till de fast anställda lärarna — föreståndare, andre lärare och
Övningslärare — har utredningsmannen beräknat till omkring 23 000 kronor
per år, inberäknat rörligt tillägg och kristillägg. Härtill skulle komma det särskilda
rektorsarvodet å 500 kronor. Dessutom fordras vid skolan en befattning
som vaktmästare och gårdskarl och arvodet till denne har beräknats
till 3 000 kronor per år. För lärare i specialämnen har beräknats ett belopp
av 4 500 kronor per år. Tillsammans skulle löner och arvoden alltså uppgå
till omkring 31 000 kronor årligen.
Utöver kostnaderna för löner och arvoden har ett belopp av 10 000 kronor
per år ansetts erforderligt till omkostnader, såsom sjukvård, bränsle, lyse,
städning, underhåll av byggnader, hantlangning, studieresor m. m., varför de
sammanlagda årliga utgifterna skulle uppgå till omkring 41 000 kronor. Till
anskaffning av möbler, instrument, redskap, åskådningsmaterial och andra
inventarier för skolans behov har beräknats en engångskostnad av 20 000 kronor.
Såsom förläggningsplats för skolan har utredningsmannen föreslagit Skinnskattebergs
herrgård. Staten ägde där, enligt vad utredningsmannen framhållit,
stora skogsområden nied flottleder, vägnät o. s. v. Högmoderna industrianläggningar,
tillhöriga statens skogsindustrier, funnes även vid Skinnskatteberg,
varför demonstrationsobjekt av olika slag stöde till buds i rikligt mått
på denna plats.
Rörande herrgårdsbyggnadens lämplighet såsom förläggning för skolan
och kostnaderna för densammas iordningställande har utredningsmannen
anfört.
Herrgårdsbyggnaden vid Skinnskatteberg, som under de senare åren fullständigt
renoverats och iordningställts av domänstyrelsen, är mycket rymlig
— den omfattar ett 20-tal rum —- och synes väl lämpad som skolbyggnad.
I herrgårdsbyggnaden finnes även en bostadslägenhet, som utan omändring
torde kunna användas som lärarbostad, exempelvis för övningsläraren. I en
särskild s. k. mässbyggnad finnas fullt iordningställda bostadsutrymmen för
Kungl. Maj.ts proposition nr 184. •->
ett 20-tal elever jämte erforderliga köksutrymmen, bostadsrum för kökspersonal,
matsal, dagrum, badrum m. m. Tvenne flyglar finnas, vilka kunna användas
som lärarbostäder. Av dessa är den västra flygeln — åtta rum och
kök — fullt iordningställd, medan den östra flygeln tarvar en ganska genomgripande
reparation. Enligt ett kostnadsförslag, som jägmästaren i Skinnskattebergs
revir på framställning av utredningsmannen låtit upprätta, skulle
iordningställandet av denna flygel draga en kostnad av omkring 20 000 kronor.
Nedre våningen skulle därefter inrymma fyra rum och kök, övre våningen
fyra rum. Förutom till lärarbostäder skulle i dessa två flyglar även
finnas utrymmen för elevbostäder i mån av behov. Dessutom finnes vid
herrgården en mindre byggnad, »gamla kassörsbostaden», som kan användas
som bostadslägenhet för en vaktmästare eller gårdskarl, ävensom »gamla
herrgårdsstallet» med tillhörande bodar samt tvättstuga.
Domänstyrelsen har meddelat utredningsmannen, att styrelsen ej hade något
att erinra mot att till skolans förfogande ställdes dels följande under
Skinnskattebergs revir hörande byggnader i det skick de vid upplåtelsen till
skolan befunne sig, nämligen herrgården, östra flygeln, västra flygeln, mässbyggnaden,
gamla kassörsbostaden, gamla herrgårdsstallet nied tillhörande
bodar m. m. samt tvättstuga, dels ock ett i samband med upplåtelsen till omfattningen
bestämt område av den mark, varå byggnaderna vöre belägna.
Såsom villkor för upplåtelsen har domänstyrelsen ansett böra gälla att
västra flygeln jämte till denna hörande tvättstuga upplätes till skolan tidigast
den 1 oktober 1944, att särskilda utrymmen uti till herrgårdsstallet
hörande bodar undantoges för Skinnskattebergs revirs räkning för förvaring
av ved för den vid herrgården belägna kronojägarbostaden ävensom av redskap
och byggnadsmaterial, samt att uppgörelse vid lämplig tidpunkt träffades
mellan Skinnskattebergs revir, aktiebolaget statens skogsindustrier och skolan
angående fördelning å dem av kostnaderna för underhåll och skötsel av central
vattenledning.
Yttrandena.
1 de avgivna yttrandena har det av utredningsmannen uppgjorda förslaget
i allmänhet vunnit tillslutning.
Ur de yttranden, vari förslaget tillstyrkts, må här återgivas följande.
Skogsstyrelsen har bland annat framhållit.
Behovet av en mellanform i det skogliga undervisningssystemet har framträtt
allt starkare i samma mån som arbetsintensiteten inom skogsbruket stegrats
och arbetsuppgifterna blivit alltmera mångskiftande. Detta behov framträder
icke endast beträffande sådana skogstjänstemän, länsskogvaktare,
kronojägare m. fl., som tillhöra den skogliga administrationen, utan jämväl
beträffande motsvarande lägre befälsgrader inom det kombinerade skogsoch
jordbruket, en driftsform sorn inom vårt land är lika ändamålsenlig som
allmänt förekommande. Skogsstyrelsen vill av denna anledning tillstyrka det
framlagda förslaget om inrättande av en högre skogsskola i huvudsak efter
de linjer utredningsmannen jämte sakkunnigmajoriteten i föreliggande betänkande
förordat. Beträffande elevmaterialets sammansättning framhåller
14
Kurtti. Maj.-ts proposition nr 184.
styrelsen, att ett icke ensidigt inriktat och förutbildat elevmaterial i sig kan
innebära en möjlighet till ett fruktbärande utbyte eleverna emellan främst
utanför den egentliga undervisningen, varigenom de olika kategorierna lättare
kunna förskaffa sig den vidgade syn på samspelet bland annat mellan jordoch
skogsbruk, som synes vara av utomordentlig vikt för den framtida verksamheten,
oavsett vilken näringsgren denna kommer alt omfatta.
Domänstyrelsen har anfört i huvudsak följande.
Inom domänverket föreligger visst behov av befattningshavare med en utbildningsnivå
liggande mellan skogsskolans och skogshögskolans. Även skogsförsöksanstalten,
skogsvårdsstyrelserna, skogsägareföreningarna och många
enskilda både större och mindre skogsbruk och träförädlingsverk skulle
vara betjänta av dylika befattningshavare. Erfarenheten har Järt, att den
kunnigare delen av de från skogsskolorna utexaminerade eleverna lämpa sig
synnerligen väl för fortsatt skoglig utbildning. Det förefaller styrelsen troligt,
att även vissa elever från driftsledarkursen vid Alnarp och från skogsbetonade
lantmannaskolor eller andra för praktisk jordbruksutbildning avsedda
läroanstalter skola visa sig vara ett fullgott material för dylik vidareutbildning.
Då behov av ifrågavarande personal således föreligger inom skogsbruket
och då ett betydande antal för sådan utbildning lämpliga personer finnes, vore
det varken ur skogsbrukets synpunkt välbetänkt eller ur personalens synpunkt
skäligt, örn man underläte att sörja för vidareutbildning.
Då den teoretiska undervisningen måste fullbordas innan den praktiska
undervisningen ute i skogen kan börja och då hela barmarkstiden erfordras
för den sistnämnda undervisningen, anser styrelsen det nödvändigt, att skolåret
börjar under hösten, förslagsvis den 1 november, med avslutning den 15
oktober påföljande år. Då andre lärarens undervisningsuppgifter äro lika viktiga
och krävande som förste lärarens, borde det ligga närmast till hands att
båda vöre högskoleutbildade och placerade i samma lönegrad. Då svårigheter
kunna förutses att vid varje ifrågakommande tillfälle finna en ingenjör med
nödiga skogliga kvalifikationer, vill styrelsen föreslå, att de båda lärarna
jämställas i lönehänseende, att den ene skall vara jägmästare och den andre
högskoleingenjör eller jägmästare med erforderliga tekniska kunskaper och
att endera av dem skall förordnas till rektor. Styrelsen vill ifrågasätta om benämningen
högre skogsskola är fullt lämplig och anser det böra övervägas.
örn icke benämningen skogsmästarskola eller skogsmästarkurs kunde vara
lämplig.
Sveriges lantbruksförbund har med instämmande överlämnat eif av Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund avgivet yttrande i ärendet. Riksförbundet
har framhållit bland annat, att så länge den skogliga yrkesutbildningen
vore lagd enbart på dels en högre jägmästarexamen vid skogshögskolan
och dels en skogvaktarexamen vid statens skogskolor, så förelåge en
brist i den skogliga undervisningens uppläggning. Enligt riksförbundets mening
borde mellan dessa skolor och examina, som gåve de utexaminerade
alltför skiljaktiga kvalifikationer, tillskapas en form av undervisning, som
lämnade därtill lämpade elever möjligheter att inhämta allsidiga skogliga
kunskaper utöver vad som vid skogsskolorna kunde erbjudas eller medhinnas.
Detta behov borde kunna bliva tillgodosett genom den föreslagna högre
skogsskolan.
Riksförbundet har ansett, att under förutsättning av ett strängt urval vid
inträdesprövningama de farhågor, som på vissa håll uttalats med hänsyn till
Kungl. Maj.ts proposition nr ls4.
15
elevmaterialcls olikartade sammansättning, syntes överdrivna. Sådana inträdessökande,
som bakom sig hade teoretisk och praktisk jordbruksutbildning
och då i första hand sådana som med goda betyg genomgått skogsbetonad
lantmannaskola, hade enligt förbundets förmenande säkerligen alla förutsättningar
att kunna följa och tillgodogöra sig undervisningen. I stället
för att det olikartade elevmaterialet skulle vara till nackdel för undervisningens
effektivitet borde det snarare bliva till nytta för elevernas utveckling
under det gemensamma studiearbetet genom att man från olika utgångslägen
kunde inbördes diskutera och få en vidare syn på skogsbrukets och
jordbrukets problem, som då det gällde de enskilda skogarna vöre i så hög
grad beroende av varandra.
Sveriges skogsägareförbund har yttrat bland annat följande.
Det synes vara lämpligt, att det allmänna genom anordnandet av möjligheter
till fortsatt utbildning särskilt tar till vara det bästa elevmaterialet
från skogsskolorna. Att en grundligare skoglig utbildning än som nu finns
tillgänglig därjämte kan vara väl behövlig för en grupp befattningshavare
med blandad jordbruksteknisk och skoglig verksamhet framstår för förbundet
som fullt tydligt, vilket givetvis även gäller ägare av blandade jordbruksoch
skogsfastigheter. Måhända kan det även vara lämpligt att bereda realskoleutbildade
tillfälle till en kortare och billigare skoglig utbildning än vad
den långa vägen över skogshögskolan erbjuder. Antalet inom storskogsbruket
och särskilt bolagsskogsbruket för de från högre skogsskolan utexaminerade
lämpade, speciella tjänster torde ej få överskattas. Inom det medelstora
skogsbruket, å gods och egendomar, torde däremot skogvaktaren ej sällan
få handlägga arbetsuppgifter av mer förvaltningsmässig karaktär, och där
torde behov kunna finnas av personer med något högre kompetens än vad
som meddelas vid de vanliga skogsskolorna. För den elevkategori, som tilllika
har jordbruksutbildning, torde anställningsmöjligheter icke behöva saknas.
Skogshögskolans lärarråd, som erinrat örn att det tidigare understrukit det
mycket framträdande behovet inom skogsbruket av en ytterligare utbildningsform
för skogsmän eller en mellanform mellan den eltåriga skogsskolan
och skogshögskolan, har anfört bland annat följande.
Härvid har lärrarrådet närmast syftat på en mera specialiserad fortsättningsskola
efter genomgången ettårig skogsskola. De synpunkter och skäl som
i utredningen framlagts för en differentiering av kravet på förutbildning för
tillträde till den nu föreslagna högre skogsskolan har emellertid lärarrådet
funnit bärande, och då enligt lärarrådets mening inga avsevärda olägenheter
behöva föreligga för Barnundervisning av de föreslagna tre kategorierna
inträdessökande, har lärarrådet ansett sig principiellt kunna förorda den föreslagna
skolformen.
Lärarrådet har därefter i yttrandet bland annat gjort vissa erinringar mot
den föreslagna kursplanen samt föreslagit att vissa ämnen måtte inskränkas
eller utgå ur läroplanen.
Styrelsen för skogshögskolan och statens skogs försöksans tall har förklarat
sig i huvudsak instämma i utredningens förslag såväl i vad avsåge den
föreslagna kursplanen som beträffande principspörsmålet örn inrättandet av
en högre skogsskola.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
Sveriges länsskogvaktareförbund har uttalat.
Skogsundervisningsutredningens förslag avser att skapa förutsättningar
för ett rätt tillvaratagande av bland annat skogsskolornas bästa elever i
skogsbrukets tjänst. Säkerligen är det också ur alla synpunkter önskvärt, att
detta utmärkta elevmaterial utnyttjas på ett ur skogsnäringens synpunkt riktigt
och ändamålsenligt sätt. Det måste anses olämpligt, örn de mellantjänster
inom skogsbruket, som kräva högre utbildning än den nuvarande skogsskolan
kan skänka men för vilka skogshögskoleutbildning icke är erforderlig,
måste besättas antingen nied otillräckligt utbildad personal eller med i
vissa avseende överkvalificerade oell i huvudsak för andra arbetsuppgifter
utbildade tjänstemän. Ett villkor för en ekonomiskt sund skoglig administration
och förvaltning är, att lämpliga befattningshavare stå till buds för de
skilda arbetsuppgifter, som skogshanteringen erbjuder. Förbundet understryker
vikten av att sökande med realexamen eller liknande allmänbildning,
som icke genomgått skogsskola, icke beredas tillträde till högre skogsskolan,
om de ej vid prövningen visat sig äga sådana kunskaper, att de även i fackämnena
utan svårighet kunna samundervisas med skogsskolornas bästa elever.
Lantbruksutbildade elever böra ha en sådan utbildning, att de äro fullt
kompetenta att förvalta jordbruksegendomar.
Genom föreliggande förslag har frågan örn tvåårig skogsskolatbildning
tills vidare kommit i ett i viss mån nytt läge. Kravet på skärpta inträdesfordringar
vid skogsskolorna har däremot ytterligare aktualiserats genom skogsundervisningsutredningens
förslag om en påbyggnad på dessa skolor. Länsskogvaklareförbundet
anser, att inträdesfordringarna till skogsskolorna böra
skärpas, så att inträdesprövningarna i svenska språket, matematik och naturkunnighet
efter en övergångstid av högst två år inrättas efter realskolans
kunskapsnivå. Det möter numera icke större svårigheter eller kostnader att
per korrespondens eller på annat sätt inhämta här ifrågavarande kunskaper
även örn eleven är bosatt på landsbygden.
Svenska skog smäst are f örbundet, som funnit förslaget i huvudsak överensstämma
med förbundets synpunkter och därför tillstyrkt dess snara genomförande,
har vidare uttalat, att undervisningen vid den högre skogsskolan
borde vara väl anknuten till undervisningen vid skogsskolorna. Det vore med
hänsyn härtill av vikt att lärarna vid den högre skogsskolan vöre förtrogna
med skogsskolearbetet, så att dubbelläsning och upprepning av praktiska
arbeten i möjligaste mån undvekes. I likhet med vad som vore fallet inom
övrig yrkesundervisning borde övningsläraren vid högre skogsskolan benämnas
yrkeslärare.
Svenska trävaruexportföreningen har i ett tillsammans med svenska cellulosa-,
pappersbruks- och trämasseföreningarna inom skogsindustriernas samarbetsutskott
avgivet yttrande bland annat framhållit.
För alt den föreslagna skolan skall kunna fylla sitt avsedda praktiska syfte,
torde enligt samarbetsutskottets mening antalet ämnen icke oväsentligt böra
reduceras, så atl vad som läres vid kursen blir användbart i elevens praktiska
verksamhet. Huru denna nedskärning skall ske, torde ankomma på den
blivande styrelsen att bestämma. Blir undervisningen ordnad på ett praktiskt
sätt och handhavd av lärare med öppen och klar blick för det väsentliga i
den avsedda undervisningen, torde de elever, som utexamineras, även få förutsättas
kunna bliva mera användbara i en del arbeten än den personal, vars
utbildning avslutas med deu nuvarande skogsskolan. Samarbetsutskottet liv
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
17
ser den uppfattningen, att en högre skogsskola med en undervisning lagd efter
praktiska och mera koncentrerade linjer än de skisserade, kan bliva av
betydelse för svenskt skogsbruk.
I fråga örn lärarnas kompetens synes det samarbetsutskottet, att man bör
göra kompetensfordringarna så vida som möjligt. Kravet på examina bör
därför icke ställas onödigt högt. Sålunda torde även forstmästare kunna besitta
de kunskaper, som fordras för att lämna den teoretiska undervisningen.
Och i fråga örn den. tekniska undervisningen bör denna kunna meddelas även
av jägmästare och forstmästare och icke enbart av ingenjörer. Givas de formella
kompetensfordringarna denna vidd, bör styrelsen därmed få största
möjligheter att utvälja just de bästa och för särskilt denna undervisning lämpligaste
lärarna. I fråga om styrelsens sammansättning vill samarbetsutskottet
framhålla, att det anser lämpligt, med hänsyn till de intressen, som samarbetsutskottet
företräder, alt även utskottet beredes tillfälle att avgiva förslag å
styrelseledamot.
Statskontoret har förklarat sig av den i ärendet förebragta utredningen ha
blivit övertygat örn att behov föreligger av en mellanform i det skogliga undervisningsväsendet.
Huru denna mellanform lämpligast borde organiseras,
undandroge sig emellertid ämbetsverkets bedömande. Beträffande lärarnas
löneställning har statskontoret anfört följande.
Statskontoret finner sig icke kunna tillstyrka att föreståndaren placeras
högre än i 26 lönegraden utan särskilt rektorsarvode, alltså samma lönegrad
som föreståndarna för statens skogsskolor. Den vid den nya skolan bedrivna
undervisningen skulle visserligen ligga på ett högre plan än skog.sskolornas,
men de sistnämndas föreståndare äro tillika revirförvaltare, varför rektorstjänsterna
vid de båda skoltyperna synas vara ungefär likvärdiga. Vidare
må nämnas att lektor vid skogshögskolan tillhör 26 lönegraden. Beträffande
andre läraren kan statskontoret icke förorda högre löneställning än den som
gäller för de vid skogsskolorna anställda biträdande lärarna eller 22 lönegraden.
Övningslärare!! bör placeras i samma lönegrad som motsvarande befattningshavare
vid skogsskolorna. Ämbetsverket vill icke motsätta sig, att lärarna
erhålla extra ordinarie anställning.
Allmänna lönenämnden har anfört följande.
Föreståndarna vid statens skogsskolor, vilka tillika äro förvaltare av s. k.
skolrevir, tillhöra lönegrad A 26 utan rätt lill sådant lönetillägg, som tillkommer
vissa revirförvaltare. Föreståndaren för den i promemorian föreslagna
högre .skogsskolan skulle enligt utredningsmannen inplaceras i lönegrad Eo
27, varjämte han skulle åtnjuta särskilt rektorsarvode å 500 kronor för år.
Lönenämnden kan för sin del icke finna tillräckliga skäl föreligga att tillerkänna
föreståndaren för den högre skogsskolan .särskilt arvode utöver lön ■—-för vilket förslag för övrigt ingen motivering lämnats. Lönenämnden förordar,
afl ifrågavarande föreståndarbefattning i enlighet med förslaget hänföres
lill lönegrad Eo 27, utan rätt lill särskilt arvode därutöver.
Mot en inplacering av den ingenjörsutbildade andre läraren i lönegrad Eo
24 synes lönenämnden någon erinran icke vara att framställa.
Vad slutligen beträffar den s. k. Övningslärare!! har utredningsmannen föreslagit,
all denne skulle placeras två lönegrader över övning.slärarna vid övriga
skogsskolor. Såsom motivering härför anföres, all Övningslärare!! vid
den högre skogsskolan bör lia genomgått högre .skogsskolan. Lönenämnden
får framhålla, alt även övningslärarna vid de övriga skogsskolorna kunna
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr IS I. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
förväntas framdeles ha genomgått högre skogsskolan. Enligt lönenämndens
mening föreligga icke tillräckliga skäl att placera övningsläraren vid högre
skogsskolan i högre lönegrad än motsvarande befattningshavare vid statens
skogsskole i övrigt. Erinras må, att sistnämnda lärare vid bifall till propositionen
nr 44/1944 komma att, under ändrad benämning av yrkeslärare,
uppflyttas från A 13 till A 15 från och med 1 juli 1944.
Byggnadsstyrelsen har förklarat sig icke ha annat att erinra än att kostnaderna
för reparation av en flygel vid Skinnskattebergs herrgård syntes vara
väl knappt beräknade.
Ur de yttranden, vari förslaget avstyrkts eller mera väsentliga erinringar
mot detsamma rests, må återgivas följande.
Lantbruksstyrelsen har uttalat betänkligheter mot att i en och samma kurs
med gemensam undervisning sammanföra elever med så olika förkunskaper
som enligt förslaget skulle bliva fallet och har därför funnit sig icke kunna
tillstyrka inrättandet av den föreslagna högre skogsskolan, åtminstone icke
för att tillgodose blivande ägares och förvaltares av jordbruks- och skogsegendomar
behov av en mera utvidgad utbildning på skogens område än vad
jordbrukets undervisningsanstalter kunde giva. Behovet av en fördjupad,
ekonomiskt betonad skoglig utbildning för dessa har styrelsen ansett bäst
kunna tillgodoses genom inrättandet av den av 1936 års lantbruksundervisningskommitté
föreslagna specialkursen i skogshushållning. Därest den av
lantbruksundervisningskommittén föreslagna kurstiden -— 4 månader — efter
några års erfarenhet visade sig vara för kort, borde utbildningstiden utan
större svårigheter kunna förlängas något.
Sveriges skogstjämte mannof örbund har yttrat bland annat följande:
För att nå ett fullgott resultat av undervisningen måste genomgången
skogsskola sättas som inträdesfordran för alla elever vid den tilltänkta läroanstalten.
Vilka inträdesfordringar som än sättas är det dock alltjämt förbundets
bestämda uppfattning att skogsvården i landet icke blir betjänt i
nämnvärd utsträckning av den högre skogsskolan. Förbundet har i skilda
sammanhang hävdat den uppfattningen att skogsskoloma borde göras tvååriga.
Med vidhållande av denna uppfattning framlägger förbundet nu ett
modifierat förslag. Enligt detta skulle för rekryteringen av elever till skogsskolorna
två förberedande kurser inrättas, en i mellersta Sverige och en i
Norrland. Kurserna borde icke endast avse skogliga ämnen utan även innefatta
matematik, svenska och eventuellt ytterligare några allmänbildande
ämnen. Undervisningen borde omfatta 6—8 månader och avse ett 20-tal
elever utöver det antal, som årligen intages vid skogsskoloma. Vid kursens
slut skulle de med avseende på kunskapsmått bästa eleverna få fortsätta vid
de som hittills ettåriga skogsskoloma, vid vilka läsplanen då tack vare elevernas
vid förkursen inhämtade kunskaper kunde läggas på ett betydligt högre
plan än vad som nu är fallet.
Sveriges kronojägareförbund har anfört bland annat.
Ett genomförande av de sakkunnigas förslag kommer att för framtiden
leda till en heterogen sammansättning av elevmaterialet vid de vanliga skogsskolorna
samt försvåra ett gott resultat av utbildningen vid dessa. Det lär
nämligen icke kunna förhindras att realskoleutbildade elever i allt större antal
kommer att söka sig till skogsskoloma. De vinna härigenom möjlighet
Kungl. Maj:ls proposition nr 184.
19
att med samma tidsutdräkt nå bättre betyg vid högre skogsskolan samtidigt
som de undgå den stadgade inträdesprövningen. Den grundläggande lägre
skogliga utbildningen bör ske vid skolor med homogent elevmaterial, möjliggörande
ett säkrare urval av de bästa förmågorna för vidare utbildning. Örn
de sakkunniga såsom villkor för inträde vid högre skogsskolan uppställt
ovillkorlig fordran på betyg från ettårig skogsskola och tillika uttalat, att
genomgång av den högre skogsskolan borde uppställas som kompetenskrav
för anställning som kronojägare, då hade vår inställning till förslaget blivit
gynnsam. Såsom förslaget nu föreligger måste förbundet betona, att förbundet
anser en lösning enligt de linjer, som förbundet förordade redan vid 1936
ärs omorganisation av den lägre skogsundervisningen, vara att föredraga.
Förbundet föreslog då att de teoretiska inträdesfordringarna vid skogsskolorna
skulle skärpas att motsvara realexamen i vissa ämnen och att samtliga
skogsskole!- skulle ombildas till tvååriga. Härigenom skulle en välbehövlig
allmän höjning av de lägre skogstjänstemännens kunskapsnivå kunna ernås.
För de bästa eleverna vid dylika tvååriga skogsskolor borde möjlighet föreligga
att fortsätta studierna vid skogshögskolan efter väsentligt enklare
kompletteringar än de nu föreskrivna. Därmed vore den skogliga utbildningen
för elever med realexamen samtidigt ordnad och de lägre skogstjänstemännens
fortbildning kunde därefter inriktas på specialkurser i vissa fack,
såsom dikning, vägbyggnader, flottning och dylikt. Frågan om ordnandet
av en mellanform i det skogliga undervisningssystemet synes kräva en översyn
av den nuvarande skogsskoleorganisationen för utrönande, huruvida den
nya skolformen obligatoriskt bör anknyta till enbart skogsskolornas kurser
och med ett mera bestämt angivande av den högre skogsskolans mål eller om
de nuvarande skogsskoloma böra omorganiseras till tvååriga, medförande
att behov av någon mellanform ej längre föreligger.
Svenska forstmästarförbnndct har uttalat, att ett för vårt skogsbruk och
för vårt folk betydligt bättre resultat skulle uppnås, örn den ifrågasatta mellanlinjen
i skogsundervisningen organiserades i enlighet med forstmästarförbundets
förslag örn ett tvåårigt skogligt gymnasium. Denna anordning
skulle möjliggöra inhämtandet av betydligt grundligare kunskaper och insikter
än vad den högre skogsskolan skulle medhinna att meddela, och detta
vöre till gagn såväl för våra skogar som för de utexaminerades möjligheter
att arbeta sig fram till en bättre utkomst.
Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund har såsom ett uttryck
för de till förbundet anslutna jägmästareföreningarnas inställning bland annat
anfört, att föreliggande förslag vöre ett steg i rätt riktning men dock
knappast tillfyllest för skogsbrukets behov.
Riksförbundet har vidare yttrat:
Den föreslagna högre skogsskolan utgör endast en kugge i det skogsundervisningsprogram,
som måste genomföras för skogsbrukets del för alt denna
näring skall erhålla utbildningslinjer, vilka i fråga örn antal och karaktär
stå i relation till näringens vikt och betydelse. Riksförbundet ansluter sig
i allt väsentligt till ett av skogsskoleföreståndaren, jägmästaren W. Molander
framlagt förslag, vilket upptager följande skolor och kurser:
A. Skogsarbetarekurser.
R. Skogsskola med skogvaktarexamen.
C. Skogsbrukskurs för lanlbraksstuderande och privata skogsägare.
D. Specialkurser, öppna endast för examinander från R. och C.
E. Högre skogsskola, öppen endast för den som avlagt skogvaktarexamen
med goda betyg.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Statsfinansiella skäl torde ha motiverat att utredningens förslag begränsats,
till en utbildningslinje. Riksförbundet vill dock tro på snart ökade anslag
från statsmakternas sida för denna betydelsefulla gren av skogsbruket. Det
synes icke vara klok sparsamhet att alltför hårt begränsa undervisningsmöjligheterna
för deni, som komma att få sig tilldelade viktiga uppgifter beträffande
skogskapitalets underhåll, förkovran och utnyttjande. En dylik återhållsamhet
harmonierar ej med skogens utomordentliga betydelse för landets
ekonomi, nu och i framtiden.
Sveriges håradsallmänningsjörbund har uttalat, att för häradsallmänningarnas
del nuvarande utbildningsformer vore fullt tillfyllest vad beträffade
utbildning av befattningshavare för allmänningarna.
Departementschefen.
Under de senaste åren har frågan om förbättrade undervisnings- och utbildningsmöjligheter
på skogsbrukets område ånyo varit föremål för uppmärksamhet
från skilda håll. Härvid har särskilt kommit att beaktas de förhållandevis
begränsade möjligheter till fortsatt utbildning på skogsbrukets
område, som för närvarande finnas. I stort sett förefinnas endast två utbildningslinjer,
nämligen skogsskolans och skogshögskolans. Mer och mer har
under senare år kommit till synes behovet av en utbildningslinje, som ligger
mellan de två nyssnämnda och som i viss utsträckning kan ersätta den gamla
forstmästarutbildningen. Den tidigare framförda åsikten, att skogsbruket endast
har plats för två kategorier tjänstemän, nämligen högskoleutbildade
förvaltare och skogsskoleutbildade förmän, torde icke hålla streck. Mellan
de skogsskoleutbildade kronojägarna och skogvaktarna, vilka för övrigt
numera synas kunna betecknas mera som arbetsledare än som arbetsförmän,
och de högskoleutbildade jägmästarna torde finnas god plats
för en ny kategori med en utbildning av i stort sett den typ som utredningsmannen
föreslagit. Åtskilliga assistent- och liknande befattningar, för vilka
jägmästarutbildningen måste anses onödigt långvarig och dyrbar men för
vilka utbildningen vid skogsskolorna ej skapar tillräckliga kvalifikationer,
uppehållas nu av jägmästare. Det synes emellertid knappast kunna råda delade
meningar om det mindre önskvärda i att tjänstemän med flerårig högskoleutbildning
nödgas under långa tider bestrida befattningar, som icke motsvara
den utbildning de erhållit och vilka befattningar med fördel kunna
skötas av personal med enklare och framför allt mindre kostsam utbildning.
Mången gång torde det också vara förmånligare att få dessa befattningar i
mellanställning, vilka kunna vara av stor betydelse, besatta med innehavare,
som kunna förväntas stanna under längre tid och därigenom få tillfälle att
samla och utnyttja erfarenhet på det speciella område, där de äro verksamma.
Samma förhållande råder beträffande mindre krävande förvaltningsuppgifter,
för vilka jägmästarexamen icke kan anses erforderlig. Det
torde i dylika fall ofta förhålla sig så, att en erfaren skogsman med lägre
utbildning föredrages framför en mindre erfaren jägmästare. Inom domän
-
Kungl Maj:ts proposition nr 184-
21
verket föreligger, enligt vad domänstyrelsen meddelat, visst behov av befattningshavare
med en utbildningsnivå liggande mellan skogsskolans och
skogsliögskolans. Detsamma torde också vara fallet speciellt vid skogsvårdsstyrelserna,
icke minst i fråga örn de betydelsefulla länsskogvaktartjänsterna,
samt vid skogsförsöksanstalten. Inom det enskilda skogsbruket synes —- att
döma att yttranden från Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges
skogsägareförbund och skogsindustriernas samarbetsutskott — även finnas
utrymme för den nya kategorien. Det bör ihågkommas, att skogsbruket för
närvarande torde vara det enda större område av näringslivet, som saknar
mera varierande fortbildningsmöjligheter inom yrket. Den tekniska undervisningen
har sedan gammalt mellanformer, som synas fylla sin uppgift på
ett mycket tillfredsställande sätt. På lantbruksområdet finns sedan mer än
10 år tillbaka den uppskattade driftsledarkursen vid Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut. Föreliggande förslag avser att införa en skogsutbildning
av ungefärligen motsvarande omfattning som den lantbruksutbildning,
vilken meddelas vid driftsledarkursen.
Flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna
ha i huvudsak tillstyrkt utredningsmannens förslag örn inrättande av en ny
mellanform för skoglig utbildning. Domänstyrelsen bär därvid framhållit, att
då behov föreligger av ifrågavarande personal, det varken ur skogsbrukets
synpunkt skulle vara välbetänkt eller ur personalens synpunkt skäligt att
underlåta att sörja för vidareutbildning. Tvenne av de organisationer, som
representera skogsskoleutbildade tjänstemän, lia emellertid ställt sig tveksamma
under hänvisning till ett av dem tidigare framfört förslag örn utsträckt
utbildningstid vid skogsskolorna. Detta förslag var föremål för omprövning
vid 1936 års omorganisation men avvisades då. I stället underkastades
undervisningen vid skogsskolorna en ganska omfattande revidering och modernisering
i syfte att bättre anpassa densamma efter behovet. Under sådana
förhållanden torde frågan om en förlängning av skogsskoleutbildningen,
vilken för övrigt skulle kräva avsevärda kostnader, ej nu böra upptagas till
prövning. Några önskemål örn utökning av undervisningstiden lia ej heller
framställts från arbetsgivarnas sida. Det torde vidare, som utredningsmannen
framhållit, förhålla sig så, att en utökning av skogsskolekursen icke skulle
onödiggöra den föreslagna vidareutbildningen. Aven örn skogsskolekursen
utökades med ett andra läroår, måste undervisningen helt naturligt följa
skogsskolans grundläggande normer samt anpassas efter det stora flertalet
elevers behov. Den föreslagna högre skogsskolan har andra utbildningsmål
och undervisningen måste därför läggas efter andra linjer än vid skogsskolorna.
Med hänsyn till det anförda finner jag mig böra förorda, att åtgärder vidtagas
från statsmakternas sida för inrättande av en skoglig skola av i huvudsak
den typ, som utredningsmannen föreslagit.
Enligt utredningsmannens förslag skall vidareutbildningen huvudsakligen
bygga på skogsskolans grund, i det att skogsskolornas bästa elever skulle
direkt kunna fortsätta sin utbildning efter genomgången skogsskolekurs.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
Som motivering härför har framhållits, att elevmaterialet vid skogsskolorna
på grund av sin långvariga praktiska verksamhet inom skogsbruket — de
flesta torde från barndomen vara förtrogna med arbetet i skogen — representerar
en väsentlig tillgång, som i första rummet bör tillvaratagas, när det
gäller att införa en ny utbildningsform. Till denna tankegång kan jag helt
ansluta mig, då jag anser det riktigt, att den inom skogsbruket uppvuxna
ungdomen främst bör komma i åtanke vid beredande av ökade utbildningsmöjligheter
på skogsbrukets område. Vid sidan av skogsskolornas elever
böra emellertid andra kategorier studerande i lämplig utsträckning kunna
beredas tillträde till denna högre skogsutbildning. Jag ansluter mig alltså
till förslaget, att elever med realexamen eller motsvarande kunskaper jämte
erforderlig skogspraktik skola kunna erhålla inträde vid skolan. Härigenom
kan även Svenska forstmästarförbundets önskemål örn vidgade möjligheter
till skogsutbildning för de realskoleutbildade vinna beaktande. För denna
studiekategori föreligga visserligen goda möjligheter att efter komplettering
av vissa ämnen enligt fordringarna för studentexamen eller genomgång av
specialgymnasiet vid Vilan vinna inträde vid skogshögskolan. Men då jägmästarutbildningen
både kräver lång tid och blir dyrbar, synes även nu föreslagna
väg in på skogsmannabanan böra hållas öppen för nämnda kategori.
Att hänvisa studerande med realexamen att ovillkorligen gå igenom skogsskola
för att komma in vid högre skogsskolan kan jag icke finna behövligt.
Detta skulle för övrigt kunna ogynnsamt påverka möjligheterna för andra
inträdessökande till skogsskolorna med mindre förkunskaper att skaffa sig
den utbildning varav de äro i behov. Jag vill även biträda förslaget att elever
med föregående lantbruksutbildning och förberedande skogsutbildning skola
kunna få sin skogsutbildning kompletterad vid den nya läroanstalten. Med
anledning av vad lantbruksstyrelsen anfört rörande den av 1936 års lantbruksundervisningskommitté
föreslagna specialkursen i skogshushållning torde
böra framhållas, att utbildningen för lantbruksstuderande vid den föreslagna
högre skogsskolan, vilken avser att meddela kompetens att självständigt
handhava förvaltningen av skogsbruket vid medelstora kombinerade
jordbruks- och skogsegendomar, väsentligt skiljer sig från den tilltänkta utbildningen
vid nämnda specialkurs. Dessa två utbildningsformer torde varken
ersätta eller utesluta varandra. Att behov föreligger av en allsidig och
någorlunda grundlig skogsutbildning utöver vad lantbruksundervisningsanstalterna
kunna giva synes vara till fullo bestyrkt. Det har också vid remissförfarandet
framhållits, att anställningsmöjligheter icke behöva saknas
för den elevkategori, som tillika har jordbruksutbildning.
I yttrandena ha erinringar framställts mot ett sammanförande till gemensam
undervisning av elever med så olika förutbildning, som det här är fråga
om. Utan tvivel skulle det vara fördelaktigt, om alla elever hade skogsskolan
som utgångspunkt. Genom en dylik bestämmelse skulle emellertid särskilt de
lantbruksutbildade stängas ute, då man icke kan räkna med att de skola
underkasta sig en kanske flerårig skogspraktik efter fullbordad lantbruksutbildning
för att efter en kurs vid skogsskola avsluta utbildningen vid den nu
ifrågasatta skogsskolan.
Kungl. Maj:t$ proposition nr 184.
23
Åtskilligt talar för — vilket också framhållits av bland andra skogsstyrelsen
och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund — att den föreslagna
gemensamma undervisningen av elever med olika förutbildning kan vara
fruktbärande och verka stimulerande genom att befordra en vidgad syn på
samspelet mellan jord- och skogsbruk, vilket torde vara av stor vikt för den
framtida verksamheten. De föreslagna inträdesfordringarna åsyfta att, oavsett
den bristande enhetligheten i förutbildningen, tillförsäkra skolan ett
elevmaterial, som möjliggör en effektiv undervisning, en synpunkt som icke
får lämnas ur sikte vid den praktiska tillämpningen.
Vad beträffar inträdesfordringarna har utredningsmannen föreslagit, att
elev från skogsskola, som erhållit betyget med beröm godkänd i svenska
språket och matematik samt det genomsnittliga betyget med nöje godkänd
i ämnena skogsskötsel, skogsteknologi, skogsuppskattning samt skogs- och
fältmätning, skall kunna antagas till elev utan inträdesprövning. Fordringarna
äro desamma som på sin tid uppställdes som villkor för att skogsskoleelev
skulle få tillträde till specialgymnasiet vid Vilan och avse att garantera
att eleverna vid högre skogsskolan komma att utgöra ett urval av skogsskolornas
bästa elever. Häremot har jag ingenting att erinra. Utredningsmannen
har framhållit, att undervisningen vid skogsskolorna skulle kunna giva
ett jämnare resultat, om ett något högre kunskapsmått än folkskolans fordrades
vid inträdet, främst i de grundläggande ämnena svenska språket och
matematik. Från ett par organisationers sida har gjorts gällande, att fordringarna
för inträde vid skogsskolorna borde skärpas till realexamens nivå i
svenska språket, matematik och biologi. Det torde ankomma på domänstyrelsen
att taga frågan om dessa inträdesfordringar under övervägande. Jag
vill emellertid betona, att en eventuell skärpning icke bör drivas så långt,
att svårigheter uppstå för de ungdomsgrupper, som nu huvudsakligen rekrytera
elevmaterialet till skogsskolorna, att skaffa sig de för inträde erforderliga
kunskaperna. Övriga föreslagna villkor för inträde vid nu förordade
skola kan jag i huvudsak biträda. För de- elever, som efter realexamen
eller efter lantbruksutbildning söka inträde vid högre skogsskolan bör sålunda
gälla, att de skola ha genomgått kolarskola eller på annat sätt förvärvat
motsvarande teoretiska och praktiska kunskaper i kolning samt visa
sig ha inhämtat det väsentliga av de kompendier och läroböcker i skogliga
ämnen, som användas vid skogsskolorna. Elever, som icke avlagt rcalexamen,
skola dessutom visa sig äga kunskaper i svenska språkets skriftliga
behandling och i matematik motsvarande fordringarna för nämnda examen.
Sistnämnda bestämmelse överensstämmer med de för driftsledarkursen vid
Alnarp i motsvarande ämnen angivna inträdesfordringarna. För elever med
realexamen torde praktiktiden böra fastställas till minst två år och för lantbruksstuderande
till minst ett år.
Den nya undervisningsanstalten torde böra benämnas statens högre skogsskola
och förläggas till Skinnskattebergs herrgård, såsom utredningsmannen
föreslagit. Jag har heller ingenting att invända mot av domänstyrelsen angivna
villkor för upplåtelsen. Skolan bör stå linder överinseende av en sty
-
24
Kungl. Majlis proposition nr 1SL
reise, som utses av Kungl. Majit för tre år i sänder. Det synes härvid vara
lämpligt, att av skolans verksamhet närmast berörda myndigheter och sammanslutningar
få tillfälle att avgiva förslag till ledamöter i styrelsen. Domänstyrelsen,
skogsstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund och Sveriges lantbruksförbund böra därför få avgiva
förslag å vardera en styrelseledamot. Därjämte torde ytterligare en ledamot
böra utses av Kungl. Majit.
Undervisningen bör vara kostnadsfri och fritt husrum tillhandahållas eleverna,
vilka däremot själva böra ombesörja kosthållet. Stipendier böra utgå
enligt samma regler, som gälla för elever vid statsunderstödda lantmannaskolor
och specialgymnasiet vid Vilan.
I vissa yttranden har anförts, att den föreslagna kursplanen borde något
inskränkas och koncentreras i syfte att uppnå ett mera samlat praktiskt
resultat av undervisningen. Det torde ankomma på Kungl. Majit att efter
förslag av den blivande styrelsen fastställa kursplan, men det ligger i sakens
natur att denna till en början endast kan få en mera provisorisk karaktär,
då erfarenhet måste inväntas rörande de mest ändamålsenliga formerna
för undervisningen samt antalet ämnen och omfånget av desamma o. s. v.
I fråga om undervisningstiden har domänstyrelsen ansett, att skolåret borde
börja under hösten, förslagsvis den 1 november, för att den förberedande
undervisningen skulle hinna avslutas innan de praktiska övningarna taga
sin början. Då skogsskolorna avsluta sina kurser omkring den 30 september
och då ett visst rådrum torde behövas för urval av elever, inträdesprövningar
m. m., synes dock den av utredningsmannen föreslagna tiden omkring
10 januari vara lämpligare. Vid Värmlands och Örebro läns skogvaktarskola
sker för övrigt avslutningen först i slutet av oktober. Även om kursen
tager sin början omkring 10 januari synes tillräcklig tid böra kunna disponeras
för den teoretiska undervisning, som måste föregå de praktiska övningarna.
Dessutom torde det vara till fördel att teoretisk och praktisk undervisning
i viss utsträckning får försiggå samtidigt under sommaren.
Enligt utredningsmannens förslag borde vid skolan finnas tre fast anställda
lärare, av vilka en skulle vara jägmästare och tjänstgöra som huvudlärare
i skogliga ämnen samt tillika vara föreståndare och rektor. Andre
läraren borde vara ingenjörsutbildad och huvudsakligen handhava undervisningen
i tekniskt betonade ämnen. Dessutom erfordrades en övningslärartjänst,
som dock till en början borde besättas med tillfällig innehavare, då
det kunde vara fördelaktigt att senare till Övningslärare få en person, som
själv genomgått högre skogsskolan. Tjänsterna borde uppföras på extra
ordinarie stat, varvid föreståndaren borde placeras i 27 lönegraden och därjämte
erhålla ett rektorsarvode å 500 kronor, andre läraren i 24 lönegraden
och övningsläraren två lönegrader högre än motsvarande befattningar
vid statens skogsskolor. Domänstyrelsen har på denna punkt framhållit, att
svårigheter kunna förutses att finna en ingenjör med nödiga skogliga kvalifikationer.
Styrelsen har därför föreslagit, att föreståndaren och andre läraren
jämställas i lönehänseende, att den ene skulle vara jägmästare och den
Kunni. Majlis proposition nr 184.
25
andre högskoleingenjör eller jägmästare med erforderliga tekniska kunskaper
och att endera av dem skulle kunna förordnas till rektor. Skogsindustriernas
samarbetsutskott har uttalat, att kompetensfordringarna för lärarna
böra göras så vida som möjligt. Kravet på examina borde därför icke ställas
onödigt högt. Sålunda torde även forstmästare kunna besitta de kunskaper,
som fordras för att lämna den teoretiska undervisningen, och den tekniska
undervisningen borde kunna meddelas även av jägmästare och forstmästare
och icke enbart av ingenjörer. För egen del anser jag skäl tala för att de
formella kompetensbestämmelserna för lärarna icke fastlåsas utan att en
viss frihet medgives i detta avseende. Kravet på fullgod reell kompetens får
dock icke eftersättas. I likhet med utredningsmannen och de sakkunniga
anser jag det önskvärt, att en av huvudlärarna innehar teknisk utbildning,
örn möjligt förenad med skoglig utbildning. Skulle det visa sig möjligt att
finna en för föreståndarbefattningen lämplig person, som har utbildning
på såväl det skogliga som det tekniska området, bör det för andre läraren
kunna räcka med enbart skoglig utbildning. Vid fastställandet av kompetensvillkoren,
vilket torde ankomma på Kungl. Maj:t, bör hänsyn i främsta
rummet tagas till önskvärdheten att förvärva de för skolan lämpligaste lärårkrafterna.
Vad beträffar lönegradsplaceringen har statskontoret under hänvisning
bland annat till att skogsskoleföreståndarna, som tillika äro revirförvaltare, äro
placerade i 26 lönegraden förordat samma lönegrad för högre skogsskolans
föreståndare. För andre läraren har ämbetsverket förordat 22 lönegraden under
framhållande av att de som biträdande lärare vid skogsskolorna tjänstgörande
assistenterna äro placerade i denna lönegrad. För övningslärart jäns ten
föreslår statskontoret 13 lönegraden eller samma placering som motsvarande
tjänster vid skogsskolorna. I fråga om föreståndartjänsten anser jag mig
icke kunna tillstyrka högre lönegradsplacering än den av statskontoret förordade.
Med hänsyn till de extra kostnader, som otvivelaktigt komma att
vara förenade med en föreståndarbefattning av detta slag, anser jag dock
att befattningen bör förenas med ett särskilt arvode, vilket i enlighet med
utredningsmannens förslag torde böra bestämmas till 500 kronor för år. Beträffande
andrelärartjänsten vill jag förorda utredningsmannens förslag örn
dess placering i 24 lönegraden. Jag vill erinra, att denna tjänst i vad angår
undervisningen är lika betydelsefull som föreståndartjänsten och att dess
innehavare icke får karaktären av biträdande lärare utan kommer att tjänstgöra
som självständig huvudlärare i sina ämnen. En jämförelse med assistenttjänsterna
vid skogsskolorna blir därför missvisande, så mycket mera som
undervisningen vid högre skogsskolan måste ligga på ett betydligt högre plan
än undervisningen vid skogsskolorna. Rörande övningslärartjänsterna vid
skogsskolorna har årets riksdag bifallit av Kungl. Majit framlagt förslag
örn dessa tjänsters placering i 15 lönegraden samt örn ändring av tjänstetiteln
till yrkeslärare. Även Övningslärare!) vid statens högre skogsskola torde böra
placeras i 15 lönegraden. Befattningshavaren synes liksom motsvarande tjäns
tiihanq
lill riksiloqenx protokoll lilli ''i. 1 nami. ,Yr IS-I. :>
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
temän vid skogsskolorna böra benämnas yrkeslärare. Samtliga tjänster vid
högre skogsskolan böra uppföras å extra ordinarie stat.
Då en avsevärd tid erfordras för organiserandet av skolverksamheten och
förberedandet av undervisningen vid den nya skolformen, bör befattningen
som föreståndare för skolan tillsättas redan från och med 1 oktober innevarande
år. Även andre läraren och övningsläraren torde behövas någon tid
före kursens början, bland annat för att biträda vid undervisningsprogrammets
uppgörande och för att medverka vid intagningen av elever. Det synes dock
vara tillräckligt, om dessa lärare anställas från och med 1 december.
Med föreslagna lönegradsplaceringar böra avlöningarna för lärarna under
nästa budgetår beräknas till ett belopp av 11 000 kronor samt rörligt tillägg
å dessa avlöningar till 1 900 kronor. För arvoden till lärare i specialämnen
torde för nästa budgetår ett belopp av 2 500 kronor vara tillräckligt. Emot
det föreslagna arvodet å 3 000 kronor till en befattning som vaktmästare och
gårdskarl har jag intet att erinra.
Avlöningsstaten för statens högre skogsskola skulle vid bifall till vad jag
i det föregående förordat komma att för budgetåret 1944/45 erhålla följande
utseende.
Under en anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, torde böra upptagas ett belopp av 3 000 kronor, därav 500
kronor till arvode åt föreståndaren vid skolan samt 2 500 kronor till arvoden
åt lärare i specialämnen. För avlöningar till icke-ordinarie personal synas
böra beräknas tillhopa 14 000 kronor. Av sistnämnda belopp avses 11000
kronor till avlöningar åt föreståndaren, andre läraren och yrkesläraren samt
3 000 kronor till avlöning åt en vaktmästare och gårdskarl. Posten rörligt
tillägg torde slutligen böra uppföras med 1 900 kronor.
Sammanlagt skulle sålunda för avlöningar vid statens högre skogsskola
behöva anvisas ett belopp av (3 000 + 14 000 + 1 900 =) 18 900 kronor.
I anslutning till vad utredningsmannen föreslagit synes för bestridande av
.skolans löpande omkostnader under nästa budgetår böra upptagas ett förslagsanslag
av 10 000 kronor. Sedan riksdagen fattat beslut i ärendet, torde
det få ankomma på Kungl. Majit att fastställa omkostnadsstat för skolan.
Jag anser mig vidare böra biträda utredningsmannens förslag om anvisande
av ett anslag av 3 000 kronor till stipendier åt elever vid ifrågavarande
skola. Med hänsyn till de grunder som enligt vad jag förut förordat böra
tillämpas vid stipendiernas utdelande torde anslaget böra givas karaktär av
förslagsanslag.
Till anskaffande av möbler, instrument, redskap, åskådningsmaterial och
annan utrustning synes böra beräknas det av utredningsmannen föreslagna
beloppet, 20 000 kronor. Det härför erforderliga anslaget torde böra benämnas
Statens högre skogsskola: Utrustning samt uppföras såsom reservationsanslag.
Härjämte bör för verkställande av behövliga byggnads- och reparationsarbeten
vid skolan anvisas ett reservationsanslag av likaledes 20 000
kronor.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels besluta, att en statens högre skogsskola skall inrättas
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer som i det
föregående angivits;
dels godkänna följande personalförteckning för statens
högre skogsskola:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0.
1 föreståndare och rektor ...................... Eo 26
1 andre lärare ................................ Eo 24;
dels godkänna följande avlöningsstat för statens högre
skogsskola, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1944/45:
Avlöningsstat.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, be -
stämda av Kungl. Maj:t............ kronor 3 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal . . » 14 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 1 900
Summa kronor 18 900;
dels ock under nionde huvudtiteln för budgetåret 1944/45
anvisa
a) till Statens högre skogsskola: Avlöningar
ett förslagsanslag av .................. kronor 18 900;
b) till Statens högre skogsskola: Omkostnader
ett förslagsanslag av .............. » 10 000;
c) till Statens högre skogsskola: Stipendier
ett förslagsanslag av .................... » 3 000;
d) till Statens högre skogsskola: Utrustning
ett reservationsanslag av ................ » 20 000;
e) till Statens högre skogsskola: Byggnadsarbeten
ett reservationsanslag av...... » 20 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Per Eldin.