Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Nr 172.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till hushållningssällskapens
organisation och verksamhet; given
Stockholms slott den 25 februari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, lämna riksdagen tillfälle
att avgiva yttrande angående de av föredragande departementschefen
angivna huvudgrunderna för en omorganisation av hushållningssällskapen
och deras verksamhet samt vissa därmed sammanhängande frågor.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Peiirsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, förslag till
omorganisation av hushållningssällskapen och deras verksamhet samt anför
därvid följande.

Jämlikt Kungl. Majlis bemyndigande den 30 juni 1939 tillkallade jag samma
dag för alt i enlighet med av mig angivna riktlinjer verkställa utredning
och avgiva förslag rörande hushållningssällskapens organisation såsom utredningsmän
ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren G. A. lieiBihang
till riksdagens protokoll 1944. 1 saini. Nr 172. 1

Kungl. Moj.ts proposition nr 172.

ding, tillika ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare, lantbrukaren
K. A. M. Andersson i Löbbo och godsägaren C. G. Liedberg, lantbrukaren
R. Selberg, sekreteraren hos Kopparbergs läns hushållningssällskap
K. R. Augustinsson, rektorn Th. V. Agren samt agronomen E. Adalberth.
Utredningsmännen, som antagit benämningen hushållningssällskapsutredningen,
hava med skrivelse den 8 juli 1942 avlämnat betänkande med förslag angående
hushållningssällskapens organisation och verksamhet m. m. (SOU
1942: 32). Vid betänkandet fanns fogat särskilda yttranden av herrar Andersson
och Liedberg.

Över betänkandet hava yttranden inhämtats från statskontoret, lantbruksstyrelsen,
kommerskollegium, egnahemsstyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, riksräkenskapsverket, statistiska centralbyrån, allmänna
lönenämnden, statens pensionsanstalt, statens veterinärmedicinska
anstalt, lantbruksakademien, 1941 års befolkningsutredning, samtliga länsstyrelser,
hushållningssällskapens ombud, samtliga hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, styrelsen för lantbrukshögskolan, styrelsen för Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelserna för samtliga
lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor, styrelsen för fackskolans lanthushållningsseminarium,
styrelsen för Fredrika-Bremerförbundets lanthusliållningsseminarium,
Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens
folk (RLF), Lantbruksförbundets byggnadsförening u. p. a., Jordbrukareungdomens
förbund, Svenska landsbygdens studieförbund, Sveriges agronom-
och lantbrukslärareförbund, Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter,
Svenska kontrollföreningarnas riksförbund, Svenska hemslöjdsföreningarnas
riksförbund, Hemslöjdsförbundet för Sverige, försäljningsförening u. p. a.,
Konlrollassistenternas riksförening, Föreningen Sveriges trädgårdsarkitekter,
Sveriges vandringsrättareförbund, Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund,
chefsveterinärföreningen, Svenska landsbygdens kvinnoförbund,
Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund, Stockholms trädgårdsanläggareförening,
Sveriges fjäderfäavelsförening, styrelsen för veterinärhögskolan
samt Fredrika-Bremerförbundet. Skrivelser i ärendet hava jämväl inkommit
från Sveriges hortonomförbund, trädgårdsarkitekt Ada Haglund,
Björkfors lantmannaskola, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Sveriges
slöjdlärarinneförening och notarie J. Ossmark.

Huvuddragen av hushållningssällskapsutredningens förslag.

I hushallningssällskapsutredningens betänkande behandlas följande större
frågor, nämligen hushållningssällskapens framtida organisation, gränsdragningen
mellan hushållningssällskapens och egnahemsnämndernas verksamhetsområden,
hushållningssällskapens centrala organisation, allmänna undervisningsoch
upplysningsverksamheten på lanthushållningens område, hushållningssällskapens
förmedling av statsunderstöd till vissa ändamål, behovet av befattningshavare
hos hushållningssällskapen och därmed sammanhängande för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

slag till lönereglering för befattningshavarna m. m. samt behovet av statsanslag
till hushållningssällskapens allmänna verksamhet.

I fråga om hushållningssällskapens framtida organisation
förordas i princip, att sällskapens nuvarande karaktär av lokala sammanslutningar
bibehölles och att grunddragen av deras organisation liksom
för närvarande angåves i en av Kungl. Maj:t utfärdad grundstadga. Hushållningssällskapens
förankring borde dock göras fastare hos jordbrukarna och
dessa mera än hittills ekonomiskt bidraga till sällskapens verksamhet. Med
hänsyn härtill föreslås, att flertalet jordbrukare borde vara självskrivna ledamöter
av vederbörande hushållningssällskap samt till sällskapet erlägga en
särskild avgift, benämnd jordbruksavgift, med belopp motsvarande dels
en grundavgift å två kronor, dels en tilläggsavgift av två hundradels procent
av jordbruksfastighetens taxeringsvärde, skogsvärdet inberäknat.

Vidare föreslår utredningen tillämpning av proportionell valmetod vid val
i primärvalkretsarna av lantbruksombuden, vilka jämte förvaltningsutskottets
ledamöter utöva beslutanderätt å hushållningssällskapens sammanträde.

Förslaget rörande gränsdragningen mellan hushållningssällskapens
och egnahemsnämndernas verksamhetsområden
innebär i fråga örn de nuvarande konkreta arbetsuppgifterna icke
några egentliga förändringar. Hushållningssällskap borde sålunda tillkomma
allmän upplysnings- och undervisningsverksamhet till främjande i första
hand av jordbruk, trädgårdsskötsel och skogsbruk samt fiske och hemslöjd
ävensom i huvudsak förmedling av statsunderstöd till produktionsbefrämjande
förbättringsåtgärder inom sagda näringar. Egnahemsnämnderna åter avses
skola handhava egnahemslåneverksamheten och därmed förenad förmedling
av statsunderstöd ävensom bostadsförbättringsverksamhet och förmedling
av statsunderstöd till på grund av exceptionellt tidsläge vidtagna statliga
åtgärder, avsedda att utgöra direkt hjälp för jordbruket — med undantag för
marknadsreglerande åtgärder — såsom exempelvis krislån.

I fråga örn hushållningssällskapens centrala organisation
uppehåller sig utredningen främst vid frågan örn förhållandet mellan
lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen. Utredningen förordar härutinnan
ett intimt samarbete samt framhåller i samband därmed önskvärdheten
av överläggningar vid lämpliga tillfällen inför lantbruksstyrelsen med representanter
för hushållningssällskapen om betydelsefulla åtgärder ävensom
vikten av att befattningshavare i lantbruksstyrelsen bereddes vidgade möjligheter
alt på ort och ställe taga del av hushållningssällskapens verksamhet.
Förslag har även framlagts örn inrättande å lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå
av ytterligare en byrådirektörsbefattning samt å styrelsens undervisningsbyrå
av två byråinspektörsbefattningar, den ena för överinseendet över
den praktiska ungdomsverksamheten, vars lokala ledning borde förläggas till
hushållningssällskapen, oell den andra för tillsynen över lanthushållsskolornas
oell hemkonsulenternas verksamhet.

Den med statsmedel understödda allmänna undervisnings- och
upplysningsverksamheten inom lanthushållningens område upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

delas i betänkandet i följande grenar, nämligen praktisk ungdomsverksamhet,
utbildningskurser, undervisningskurser, studieresor, premieringar och hushållningssällskapens
allmänna undervisningsverksamhet. De för denna verksamhet
förordade bestämmelserna anses böra sammanföras i ett reglemente.

För åstadkommande av önskvärd enhetlighet föreslås den lokala ledningen
av hela denna verksamhet skola anförtros åt hushållningssällskapen. I fråga
om flertalet grenar är detta redan nu fallet. Ledningen av den praktiska ungdomsverksamheten
handhaves emellertid nu av jordbrukarungdomens egna
sammanslutningar och vissa utbildningskurser anordnas direkt av lantbruksstyrelsen.
Bland förslagen i övrigt må nämnas statsunderstöd till kortare
lantbrukarkurser, avsedda i första hand för mindre jordbrukare, som ej hade
möjlighet bevista kurs vid lägre lantbruksundervisningsanstalt, samt kortare
kurser för lantbyggmästare.

I fråga om hushållningssällskapens allmänna upplysningsverksamhet, bedriven
av sällskapens befattningshavare, förordas upprättande genom lantbruksstyrelsens
försorg av för sällskapen gemensamma taxor för ersättning
från rekvirent av ritningar m. m. Den enligt utredningen speciellt viktiga
lokala byggnadskonsulteraride verksamheten inom lanthushållningens område
föreslås av utredningens majoritet ställd helt under sällskapens ledning genom
särskilda statsavlönade konsulenter. Lantbruksförbundets byggnadsförenings
hittillsvarande lokala verksamhet på detta område skulle sålunda upphöra. I
fråga örn den husdjurskonsulterande verksamheten framhålles särskilt betydelsen
av att husdjurens utfodring icke försummas. Slutligen har utredningen
framlagt förslag om anställande hos hushållningssällskapen av särskilda
slöjdkonsulenter för handhavande av upplysningsverksamheten på hemslöjdens
område.

För nu ifrågavarande verksamhet har det årliga behovet av statsanslag
beräknats —- med bortseende från löner m. m. till hushållningssällskapens befattningshavare
— till 642 600 kronor.

Hushållningssällskapens verksamhet med förmedling av statsunderstöd
till vissa ändamål har i betänkandet sammanförts i följande
tre grupper, nämligen understöd till åtgärder i allmänhet inom jordbruket
(grundförbättringar och förbättring av byggnader m. m.), understöd
för anskaffande av inventarier samt slutligen understöd till husdjursskötselns
främjande. Bestämmelserna för förstnämnda understöd föreslås sammanförda
i en kungörelse. Understödet avses skola få formen av dels amorteringslån och
dels avskrivningslån. 1 fråga om amorteringslån sammanfaller förslaget i huvudsak
med nu gällande föreskrifter. Dylika lån föreslås skola utlämnas ur
en enda fond, benämnd jordbrukets produktionslånefond, vilken sålunda
skulle ersätta vissa äldre fonder. Enligt förslaget borde fonden tillföras ett
kapital av 12 000 000 kronor. Avskrivningslån avses skola ersätta nuvarande
statsbidrag. Det utmärkande för sistnämnda understöd vore, att det beviljades
i form av lån, vilket, därest det med lånet understödda företaget oklanderligt
underliölles under viss tid, finge avskrivas. Utredningen har härmed velat
skapa en bättre garanti än den nuvarande för de statsunderstödda företagens

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

framtida underhåll. Avskrivningslånen förutsättas skola utgå ur ett enda anslag,
som sålunda skulle ersätta ett antal äldre anslag och som töreslas uppfört
i riksstaten med 3 000 000 kronor.

I fråga om understöd lill anskaffande av inventarier ifrågasättas inga mera
betydelsefulla ändringar av nu gällande bestämmelser.

Bestämmelserna för ett stort antal nu utgående understöd till husdjursskötselns
främjande — dock icke hästaveln — borde enligt utredningens förslag
sammanföras i en kungörelse och i samband därmed samordnas pa ett
bättre sätt än vad för närvarande vore fallet. Av nyheter inom ifrågavarande
område må nämnas förslag rörande statsbidrag till hushållningssällskapen för
anordnande av demonstrationsutfodringar med syfte dels att främja produktionen
av sådana fodermedel, som erfordrades för upprättande av lämpliga
foderstater, dels att få till stånd en rationell användning av producerade fodermedel,
dels ock att verka för användning av lämpliga fodermedel. Vidare
framhålles värdet av fodermedelsanalyser i utvidgad omfattning samt ökad
utbredning av avkastningskontrollen inom nötkreatursbesättningarna, i vilket
syfte vissa åtgärder föreslås. Slutligen förordas inrättande av en särskild
jordbrukets husdjurslånefond för utlämnande till förening av lån till inköp
av vissa husdjur. Till fonden föreslås anvisat ett belopp av 2 000 000 kronor.
Statsbidragen avses skola utgå ur ett enda anslag, förslagsvis uppfört med ett
belopp av 1 136 000 kronor.

Vidkommande frågan om befattningar hos hushållningssällskapen
samt därmed sammanhängande spörsmål framför utredningen den
uppfattningen, att i fråga om i fältarbetet sysselsatta befattningshavare (konsulenter
m. fl.) borde eftersträvas ett relativt litet antal befattningar, på vilkas
innehavare kunde ställas förhållandevis höga kompetenskrav, medan behovet
av arbetskraft i övrigt borde tillgodoses genom inrättande av befattningar för
vilka kompetensfordringarna kunde sättas lägre. Härigenom torde kunna vinnas
enhetlighet i verksamheten, varjämte besparingar i löneutgifter syntes
kunna uppnås. De främsta fältarbetande befattningshavarna borde liksom
hittills benämnas konsulenter, exempelvis jordbrukskonsulenter och husdjurskonsulenter.

Enligt utredningens mening vore det önskvärt söka åstadkomma så enhetliga
bestämmelser som möjligt för samtliga hushållningssällskap i fråga
örn befattningshavarnas löneförmåner och anställningsförhållanden. Särskilt
i fråga örn löneförmånerna framhålles olämpligheten av den nuvarande
betydande skillnaden i löneförmåner hos skilda hushållningssällskap
för eljest jämställda befattningshavare samt betydelsen av en bättre avvägd
relation mellan olika befattningshavares hos ett och samma sällskap löneförmåner.
Utredningen föreslår sålunda, att bestämmelser på ifrågavarande
område sammanföras i ett reglemente, vilket skulle äga tillämpning även på
lantbruksundervisningsanstalternas befaltningshavare. Förslaget till reglemente
är i tillämpliga delar uppbyggt på i princip samma grunder som civila
avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet. Vidare framlägges
förslag till lönereglering för de befattningar hos hushållningssällskap och lant -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

bruksundervisningsanstalt, varå reglementet avses skola tillämpas, ävensom
förslag till personalförteckningar. Förslag till bestämmelser för resekostnadsoch
traktamentsersättningar för sagda befattningshavare samt vissa ändringar
av nu gällande pensionsbestämmelser hava även framlagts.

Vad angår frågan om statsanslag till hushållningssällskapens
allmänna verksamhet förordar utredningen en uppdelning av
anslaget i dels avlöningsanslag och dels omkostnadsanslag. Från avlöningsanslaget
föreslås skola bestridas avlöningar åt hushållningssällskapens ordinarie
befattningshavare i enlighet med grunderna i förslaget till avlöningsreglemente
samt kristillägg åt samma befattningshavare. Härigenom skulle
sällskapen i princip komma i samma ställning som lantbruksundervisningsanstalterna.
Erforderligt avlöningsanslag beräknas till 4 000 000 kronor, vartill
kommer kristillägg enligt nu gällande grunder med 490 000 kronor.

Beträffande omkostnadsanslaget uttalar utredningen såsom sin bestämda
uppfattning, att hushållningssällskapens inkomster måste väsentligt ökas,
därest sällskapen skulle få möjlighet att icke endast vidmakthålla utan även
vidtaga önskvärd utvidgning och intensifiering av sin nuvarande verksamhet
på lanthushållningens område. Med hänsyn till förslaget rörande jordbruksavgift
samt vissa andra förslag örn ändrade bestämmelser, bland annat
om borttagande av sällskapens nuvarande skyldighet att för åtnjutande
av statsbidrag till vissa ändamål tillskjuta minst mot statsbidraget svarande
belopp av egna medel, föreslås omkostnadsanslaget utgå efter grunder, vilka
delvis avvika från nu gällande bestämmelser rörande liknande anslag (statsanslag
till hushållningssällskapens allmänna verksamhet). Erforderligt omkostnadsanslag
beräknas till 1 460 000 kronor.

Allmänna synpunkter på frågan om hushållningssällskapens
verksamhet och organisation.

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har inledningsvis framfört vissa principiella synpunkter på
frågan örn den framtida verksamheten från det allmännas
sida till främjande av jordbruket och dess
binäringar, enär denna verksamhets omfattning och gestaltning enligt
utredningens mening torde vara avgörande för utformningen av den eller
de organisationer, som skulle handhava densamma. Verksamheten borde liksom
hittills i första hand taga sikte på att genom en ändamålsenlig och
effektiv undervisnings- och upplysningsverksamhet bereda yrkesutövarna eller
blivande yrkesutövare inom jordbruket och detsamma närstående näringar
(skogsskötsel, trädgårdsskötsel, fiske och hemslöjd) möjligheter att
förbättra sina yrkeskunskaper såväl i fråga örn den tekniska sidan av jordbruksdriften
som beträffande ekonomiska frågor, särskilt sådana rörande
avsättningen av produkterna genom yrkesutövarnas samverkan i ekono -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

miska föreningar. I princip borde denna verksamhet påbörjas redan hos
ungdomen i skolåldern för att sedermera under olika former fortsättas bland
ungdomen i mognare ålder och vuxna. I enlighet härmed har utredningen
ansett, att verksamheten borde omfatta följande olika led.

1. Praktisk-teoretisk undervisnings- och upplysningsverksamhet bland
den yngre ungdomen av den typ, som för närvarande bedrives av skilda
sammanslutningar (''s. k. klubbarbete och tävlingar) genom särskilda ungdomskonsulenter.

2. Praktisk utbildning av ungdomen såsom lärlingar eller lantbrukselever.

3. Undervisning vid fasta lägre undervisningsanstalter inom jordbruket
och närstående näringar.

4. Undervisning vid kurser av skilda slag för yrkesutövare samt upplysningsverksamhet
i form av föredrag, premieringar, tävlingar och demonstrationer,
försöksverksamhet, personlig rådgivning o. s. v. genom särskilda konsulenter
och andra tjänstemän, eventuellt i samband med planläggning av
olika åtgärder.

Utredningen har framhållit, att med hänsyn till lanthushållningens betydelse
borde även i framtiden liksom för närvarande vid sidan av undervisnings-
och upplysningsverksamheten direkt ekonomiskt stöd av allmänna
medel lämnas till föreningar och enskilda yrkesutövare på lanthushållningens
område till produklionsbefrämjande förbättringsåtgärder. Vid planläggning
av dylik åtgärd måste emellertid hänsyn tagas till de återverkningar
denna kunde få på jordbruksdriften i sin helhet vid brukningsdelen i fråga.
För uppnående av största möjliga effekt av understödet borde sålunda från
början övervägas, vilka förbättringsåtgärder eller förändringar av produktionsinriktningen
vid jordbruket i fråga, som överhuvud taget kunde vara
erforderliga ur rationaliseringssynpunkt. Enligt utredningens mening borde
sålunda, då fråga uppstått örn statsunderstöd till viss åtgärd, i regel en plan
(allmän plan) uppgöras över alla de åtgärder av nyssnämnt slag, som erfordrades
vid jordbruket i fråga. Understöd borde vidare av förmedlingsorganet
kunna lämnas för utförande av i huvudsak samtliga slag av åtgärder.
Förutom en mera effektiv förbättring av de enskilda jordbruken samt ofta
mera ändamålsenligt och planmässigt utnyttjande av tillgängliga statsmedel
än för närvarande vunnes härigenom även ökade möjligheter till kontroll
från såväl de lokala förmedlingsorganens som den centrala myndighetens
sida, att statsmedlen användas på möjligast effektiva sätt.

Enligt utredningens mening läge i sakens natur, att statsunderstöd till produktionsbefrämjande
förbättringsåtgärder i princip borde lämnas endast till
sådana åtgärder, som vore ur ekonomisk synpunkt försvarbara, även örn
ur jordbruksekonomisk synpunkt icke fullt försvarliga understöd stundom
kunde tänkas behöva utgå av andra skäl, exempelvis i tider av betydande
arbetslöshet. Med hänsyn härtill borde understöd i första hand givas formen
av amorteringslån. Det borde nämligen kunna förväntas, att förbättringsåtgärden
skulle verka så befrämjande på produktionen, alt under -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

stödet i regel skulle kunna av låntagaren utan svårighet återbetalas. För
att stimulera företagaren att vidtaga ur såväl det allmännas som den enskildes
synpunkt önskvärda produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder,
vore det emellertid önskvärt, att villkoren för lån gjordes förmånligare än
vad kreditinstitutioner i allmänhet kunde erbjuda. Då förhållandena särskilt
inom jordbruket varierade avsevärt inom skilda landsdelar och under olika
tidsperioder samt produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder på olika egendomar
kunde ha mycket skiftande karaktär, vore det önskvärt, att de lån,
som utlämnades av statsmedel, finge av det lokala förmedlingsorganet användas
i nämnda syfte till åtgärder efter dess eget beprövande och om möjligt
utgå ur endast ett fåtal för ändamålet inrättade statliga lånefonder för produktionsbefrämjandc
förbättringsåtgärder. Härigenom vunnes jämväl en
önskvärd förenkling av bestämmelserna för lån inom ifrågavarande område,
minskning av antalet låneformer, enklare stickprovskontroll å de understödda
egendomarna från den centrala myndighetens sida och förenklad granskning
hos sagda myndighet av förmedlingsorganens redogörelser.

Utredningen har emellertid ansett, att statsbidrag icke helt borde upphöra
men i fråga om bidrag till förbättring av jord och byggnader givas en i viss
mån annan karaktär än den nuvarande. I syfte att åstadkomma en önskvärd
garanti för underhåll av understött företag har utredningen sålunda förordat,
att nuvarande bidragsform ersattes med ett system av s. k. avskrivningslån,
innebärande att understödet vid beviljandet gåves formen av lån, som emellertid
skulle kunna avskrivas efter viss tid, därest företaget skötts oklanderligt.
Såväl för amorterings- som avskrivningslån borde ställas av förmedlingsorganet
godtagbar säkerhet. Avskrivningslånen borde av samma skäl som
i fråga om amorteringslån utgå ur ett enda anslag och användas av förmedlingsorganet
till åtgärder av ifrågavarande slag efter dess eget beprövande.

I detta sammanhang må erinras därom att besparingsberedningen i en med
skrivelse den 12 juni 1942 överlämnad promemoria angående den statliga
låne- och bidragsverksamheten å jordbrukets område m. m. uttalat, att mängden
av bidrags- och understödsformer å jordbrukets område medförde icke
blott svårigheter för allmänheten och myndigheterna utan även risk för otillräcklig
effekt vid understödens användning. Med hänsyn härtill har besparingsberedningen
funnit det önskvärt, att en tämligen långt gående sammanslagning
av anslags- och låneformer bomme till stånd.

För handhavande av de i det föregående omnämnda produktionsbefrämjande
åtgärderna har hushållningssällskapsutredningen ansett erforderligt att
väl utrustade och ändamålsenligt uppbyggda lokala organ förefunnes. Ett
centralt omhändertagande av alla de detaljuppgifter, som nämnda åtgärder
innebure, torde såväl ur ekonomisk synpunkt som med hänsyn till åtgärdernas
önskvärda effektivitet icke vara möjligt. Däremot kunde givetvis tänkas,
att åtgärderna handhades av mer än ett lokalt organ inom varje särskilt område.
Utredningen hade emellertid vid övervägande av detta spörsmål funnit

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

starka skäl tala för en koncentration av flertalet åtgärder till allenast ett lokalt
organ inom visst geografiskt område.

Vad angår undervisnings- och upplysningsverksamheten har utredningen
— under erinran om att den fasta lantbruksundervisningen kunde enligt gällande
bestämmelser genom beslut av Kungl. Majit inordnas under hushållningssällskapens
allmänna undervisningsverksamhet — uttalat, att sagda
verksamhet borde handhavas av hushållningssällskapen. Härigenom vunnes
önskvärd enhetlighet vid planläggning av hela denna verksamhet inom
visst område, bättre utnyttjande av tillgängliga lärarkrafter samt sannolikt
lägre omkostnader och mera effektivt utnyttjande av för ändamålet anvisade
statsmedel, än om verksamheten splittrades på olika organ. Med hänsyn
till det anförda har utredningen hållit före, att ledningen av den statsunderstödda,
av jordbrukareungdomens förbund hittills bedrivna praktiskteoretiska
verksamheten (klubbverksamheten) borde anförtros åt samma organ
som övrig undervisningsverksamhet på lanthushållningens område. Detsamma
borde även gälla den av 1930 års lantbruksundervisningskommitté
föreslagna praktiska elevutbildningen, därest förslaget härutinnan genomfördes.

I fråga örn handhavandet av de produktionsbefrämjande förbättringsåtgärderna
på jordbrukets område har utredningen inledningsvis erinrat örn
1936 års egnahemsutrednings förslag, att bidragsverksamheten för nyodling,
betesförbättring, stenröjning och jordkörning å ofullständiga jordbruk borde
överflyttas från hushållningssällskapen till de föreslagna statliga egnahemsnämnderna,
vilket förslag föredragande departementschefen i proposition nr
236 till 1939 års lagtima riksdag angående ändrade grunder för egnahemsverksamheten
m. m. emellertid förklarat sig icke kunna åtminstone i dåvarande
läge tillstyrka, enär sagda bidragsverksamhet vore så intimt sammankopplad
med hushållningssällskapen. Jordbruksutskottet hade sedermera i
sitt av riksdagen i förevarande delar godkända utlåtande nr 83 förklarat sig
visserligen anse, att fördelarna med en fullständig överflyttning av verksamheten
för förstärkning av ofullständiga jordbruk på egnahemsorganen vöre
ovedersägliga, men att den förebådade utredningen rörande hushållningssällskapens
omorganisation borde avvaktas, innan några mera avsevärda ändringar
vidtoges med avseende på sällskapens verksamhetsområden. Utskottet
hade sålunda betraktat den av utskottet tillstyrkta organisationen som ett
provisorium.

Utredningen har för egen del påpekat, att utredningen med hänsyn till de
olika förbättringsåtgärdernas ekonomiska avhängighet av varandra förordat
större planmässighet än hittills vid uppgörande av förslag till förbättringsåtgärder.
Det syntes utredningen uppenbart, att detta önskemål icke kunde
tillgodoses, örn handhavandet av statliga förbättringsåtgärder splittrades på
skilda lokala organ. För att planläggningen av åtgärderna skulle bliva den
bästa möjliga och statsunderstöden lämna största möjliga effekt vore vidare
ett gott och välorganiserat samarbete mellan tjänstemän med olika arbetsuppgifter
(jordbruks-, husdjurs-, byggnads- trädgårds- och hemkonsulenter

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

m. fl.) oundgängligen nödvändigt. Ett dylikt samarbete kunde lättast och
mest effektivt ordnas, därest alla dessa tjänstemän vore knutna till ett och
samma lokala organ. Antalet tjänstemän kunde vidare i så fall utan tvivel
även begränsas. Med två eller flera parallellt arbetande lokala organ torde
nämligen icke kunna undvikas dubbla uppsättningar av tjänstemän med likartade
uppgifter. Även för den understödssökande allmänheten innebure en
dylik koncentration uppenbara fördelar. Tveksamhet behövde sålunda icke
uppstå till vem ansökan skulle ingivas. Vidare kunde tjänstemännen lättare
stå till tjänst med råd och upplysningar rörande olika slag av erforderliga
förbättringar.

Utredningen har vidare framhållit, att förmedlingsorganets verksamhet i
sig inneslöte en icke ringa upplysningsverksamhet. Det vöre därför i princip
nödvändigt för uppnående av enhetlighet i sistnämnda verksamhet, att såväl
den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten som förmedlingen
av statsunderstöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i regel
handhades av ett och samma lokala organ, vars tjänstemän efter behov finge
syssla med den ena eller andra verksamhetsgrenen. Såsom detta organ har
utredningen ansett hushållningssällskapen i första hand böra komma i fråga.

Utredningen har därefter behandlat frågan om gränsdragningen
mellan hushållningssällskapens och e gm ahem snämndernas
verksamhetsområden. Härvid har utredningen såsom
sin mening framhållit, att vid sagda gränsdragning borde eftersträvas,
att verksamhetsområdena i minsta möjliga utsträckning ingrepe i varandra.
Först härigenom kunde önskvärd enhetlighet i verksamhetens bedrivande
uppnås, osäkerhet och irritation såväl hos allmänheten som mellan
de vid de båda organen anställda tjänstemännen undvikas samt kostnaderna
för de båda organens verksamhet hållas så låga som möjligt bland annat genom
att tjänstemän med likartade arbetsuppgifter i regel icke borde erfordras hos
de båda organen. Vid övervägande av olika alternativ för gränsdragningen
har utredningen framhållit, att båda organens arbetsuppgifter för närvarande
vore och även i framtiden torde bliva knutna i huvudsak till landsbygden
och dess befolkning. Någon gränsdragning ur geografisk-administrativ
synpunkt mellan de båda organens verksamhetsområden vore därför icke
möjlig. Då de båda organens arbetsuppgifter berörde yrkesgrupper av likartat
slag, kunde vidare en uppdelning av arbetsuppgifterna efter yrkesgrupper
icke verkställas. Ej heller kunde en gränsdragning för verksamheten på jordbrukets
område efter jordbrukens storlek anses rationell, enär någon principiell
åtskillnad mellan åtgärder till främjande av olika stora jordbruk icke
kunde göras. Utredningen har med hänsyn härtill funnit att det endast återstode
att söka uppnå en rationell gränsdragning med utgångspunkt från konkreta
arbetsuppgifter, dels på jordbrukets område (trädgårdsskötseln inberäknad),
och dels inom övriga näringsgrenar.

Utredningen har sammanfattat sitt förslag rörande hushållningssällskapens
och egnahemsnämndernas verksamhetsområden i följande punkter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Hushållningssällskapen borde handhava:

1. Allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet till främjande i första

hand av jordbruk, trädgårdsskötsel och skogsbruk ävensom fiske och hemslöjd.
_ . .....

2. Förmedling av statsunderstöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder
inom sagda näringar i den mån åtgärderna icke utgjordes av förbättringsåtgärder
å byggnader, avsedda att utföras i samband med förmedling
av understöd till förvärv av jordbruksfastighet eller understöd till förbättring
av bostadshus å dylik fastighets allmänna standard (bostadsförbättringsunderstöd),
eller av elektriska installationsarbeten och vattenförsörjning
i allmänhet.

3. Förmedling av statsunderstöd till anskaffande av arbetsbesparande maskiner
och redskap inom hushållen, främst på landsbygden, med undantag
av understöd till gemensamma tvättstugor.

Egnahemsnämnd borde handhava:

1. Förmedlingen av statsunderstöd till förvärv eller arréndering av redan
befintlig jordbruksfastighet, förvärv av tillskottsjord till dylik fastighet, förvärv
eller arrendering av genom jordstyckning uppkomna nya jordbruksfastigheter
samt till förvärv av jordbruksfastighet för sammanslagning med
annan, av vederbörande redan innehavd jordbruksfastighet.

2. Bildandet av helt nya jordbruk genom förmedling av statsunderstöd
till förvärv eller arrendering av fastighet, uppkommen genom uppodling av
tidigare icke odlad mark ävensom andra därmed sammanhängande åtgärder.

3. Förbättringsåtgärder å byggnader å jordbruksfastigheter, avsedda att
utföras i samband med förmedling av understöd till förvärv av dylik fastighet.

4. Förmedling av premielån i samband med understöd till förvärv av
jordbruksfastighet.

5. Förmedling av statsunderstöd till på grund av exceptionellt tidsläge
vidtagna statliga åtgärder, avsedda att utgöra direkt hjälp för jordbruket °—
med undantag för marknadsreglerande åtgärder — såsom exempelvis kristan.

6. Förmedling av statsunderstöd till förvärv av annan fastighet än jordbruksfastighet
samt i samband med dylik förmedling erforderliga förbättringsåtgärder.

7. Förmedling av bostadsförbättringsunderstöd i allmänhet.

8. Förmedling av statsunderstöd till elektriska installationsarbeten och till
åtgärder för vattenförsörjning i allmänhet ävensom till ordnande av gemensamma
tvättstugor.

Utredningen har understrukit, att denna uppdelning av arbetsuppgifterna
icke innebure några egentliga förändringar i fråga örn de nuvarande konkreta
uppgifterna. Utredningen har framhållit betydelsen av ett intimt samarbete
mellan hushållningssällskapen och egnahemsnämnderna ävensom mellan
dessa två organ och skogsvårdsstyrelserna. Enligt utredningens mening
borde sammankomster ordnas mellan representanter för de nämnda organen
för dryftande av skilda angelägenheter. Beträffande motiveringen till
utredningens förslag hänvisas i övrigt till betänkandet.

Vid övervägande av frågan örn hushållningssällskapens
framtida organisation har utredningen funnit tvenne alternativ
kunna ifrågakomma nämligen dels ett bibehållande av sällskapens
nuvarande karaktär av föreningar och dels förstatligande av hushållningssällskapen.
Utredningen har för sin del förordat, all hushållningssällskapens

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

nuvarande karaktär av lokala sammanslutningar måtte bibehållas. Såsom
motivering för denna ståndpunkt har utredningen anfört följande.

De relativt fria former, varunder hushållningssällskapens verksamhet hittills
bedrivits, hava inneburit många fördelar. Härigenom har möjliggjorts
en god anpassning till den skiftande utvecklingen av jordbruket och dess binäringar
inom olika landsdelar och under skilda tidsperioder. Den fria formen
har även medfört stora möjligheter till lokala, fruktbärande initiativ.
Samtidigt hava sällskapen i ständigt växande utsträckning kunnat verkställa
av statsmakterna beslutade produktionsbefrämjande åtgärder. Stor nytta hava
sällskapen härvid och i sin verksamhet i övrigt haft i den omständigheten,
att de kunnat bygga på en intim kontakt med befolkningen och god förankring
hos förtroendemän i orterna.

Genom ett förstatligande skulle visserligen statsmakterna få ett relativt
fast grepp örn hushållningssällskapens verksamhet men det kan med fog befaras,
att många av de nämnda fördelarna med den nuvarande fria formen
skulle gå förlorade. Påpekas må att förhållandena för sällskapens del ligga
annorlunda till än i fråga om egnahemsverksamheten. Med hänsyn till hushållningssällskapens
betydligt mera vittomfattande verksamhetsområde äro
de i större behov av en nära kontakt med de befolkningsgrupper, till vilka
de huvudsakligen vända sig. Ett förstatligande av hushållningssällskapen
skulle sannolikt medföra en viss isolering och en icke önskvärd stelhet i arbetsformerna.

Jämväl besparingsberedningen har i sin promemoria bestämt avrått från
ett förstatligande av hushållningssällskapen. Stora fördelar vore nämligen
enligt beredningens mening förenade med den mera obundna organisation av
hushållningssällskapen, som möjliggjordes av deras ställning som enskilda
föreningar.

Hushållningssällskapsutredningen har därefter ingått på frågan på vad
sätt en förstärkning av hushållningssällskapens ställning skulle kunna ske.
Utredningen har därvid uttalat, att sällskapen borde givas en bredare bas än
vad hittills varit fallet och deras förankring hos jordbrukarna sålunda göras
fastare. Den verksamhet, som enligt utredningens tidigare uttalade mening
tillkomme ett hushållningssällskap berörde så gott som samtliga jordbrukare
inom sällskapets område. Med hänsyn härtill har utredningen ansett önskvärt,
att jordbrukarna i regel skulle vara självskrivna ledamöter av hushållningssällskapen
samt därmed beredas möjligheter att aktivt ingripa i och
medverka vid utformningen av hushållningssällskapens verksamhet. Utredningen
har med jordbruk i detta sammanhang avsett sådan fastighet, som
vore taxerad som jordbruksfastighet. Visserligen innebure en dylik definition,
såsom utredningen påpekat, att exempelvis en del trädgårdsidkare icke
kunde inbegripas, ehuru de härutinnan med hänsyn till deras nytta av hushållningssällskapens
verksamhet i princip borde vara likställda med jordbrukare.
Med rätt att såsom självskriven ledamot påverka hushållningssällskapets
verksamhet borde enligt utredningens mening följa skyldighet att i större utsträckning
än annan ledamot ekonomiskt bidraga till verksamheten. Det
syntes utredningen skäligt, att jordbrukarna, som mer än andra samhällsmedlemmar
hade nytta av hushållningssällskapets verksamhet, i allmänhet

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

borde bidraga till täckande av större del av kostnaderna för denna verksamhet
än som uttoges av samhällsmedlemmarna i allmänhet genom av
skattemedel utgående statsunderstöd till hushållningssällskapens verksamhet
eller andra statsbidrag för jordbrukets främjande. Utredningen har sålunda
föreslagit att av jordbrukarna för ifrågavarande verksamhet skulle uttagas
en särskild avgift, förslagsvis benämnd jordbruksavgift och beräknad,
förutom en mindre grundavgift, på jordbrukets taxeringsvärde, skogsvärdet
inberäknat. Härigenom kunde även förväntas att jordbrukarnas känsla av
samhörighet med sitt hushållningssällskap främjades och att deras intresse
för sällskapets verksamhet ökades så att denna bleve till största möjliga
nytta för jordbruket. Vidare har utredningen såsom skäl framhållit hushållningssällskapens
behov av ökade inkomster. Ledamöternas tillskott borde få
sådan storlek, att sällskapens ekonomiska ställning i större utsträckning än
hittills kunde grundas på densamma. Utredningen har dock i detta sammanhang
understrukit, att dessa tillskott icke kunde bliva av sådan storleksordning,
att sällskapen kunde undvara statsmakternas stöd även i fortsättningen.
Dylikt vore för övrigt enligt utredningens mening under alla förhållanden
motiverat med hänsyn till sällskapens allmännyttiga verksamhet och omfattande
administrativa uppgifter.

Under erinran att såsom villkor för statsbidrag för närvarande gällde, att
hushållningssällskapen skulle äga av Kungl. Maj:t fastställda stadgar, avfattade
i huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Majit utfärdade allmänna
grunder för sällskapens organisation (grundstadgar) har utredningen
uttalat, att detta system borde bibehållas. Med hänsyn till de skiftande lokala
förhållandena vore det emellertid svårt att i detalj reglera alla hithörande
spörsmål i en för hela landet gällande stadga. De utfärdade bestämmelserna
borde sålunda liksom hittills kunna kompletteras med sådana bestämmelser,
som med hänsyn till särskilda lokala förhållanden, sällskapen åliggande uppgifter
eller eljest ansåges erforderliga.

Yttranden.

De principiella synpunkter, som hushållningssällskapsutredningen framfört
på frågan om den framtida verksamheten från
det allmännas sida till främjande av jordbruket och
dess binäringar hava i vad desamma avse den allmänna undervisnings-
och upplysningsverksamheten lämnats utan
erinran i inkomna yttranden.

Jämväl utredningens uttalande, att även i framtiden direkt ekonomiskt
stöd av allmänna medel borde lämnas till föreningar på lanthushållningens
område och enskilda yrkesutövare för produktions befrämjande
förbättringsåtgärder, har i regel lämnats utan erinran. Riksförbundet
landsbygdens folk har emellertid ansett, att det borde tagas under omprövning,
huruvida icke den understöds- och bidragsgivande verksamheten
genom hushållningssällskapen borde omformas med bättre inriktning på att
få fram positiva och i och för sig bärkraftiga lösningar. Det kunde icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

anses tillfredsställande att upprätthålla en verksamhet, som år från år i
överskådlig tid krävde statliga anslag för att hållas vid liv. I den mån bidragen
hade till orsak jordbrukets bristande lönsamhet, vöre botemedlet givet
en förbättring av jordbrukets lönsamhet.

Utredningens uttalande om upprättande av en allmän plan över
de förbättringar, som erfordrades å visst jordbruk, har i flertalet av de yttranden,
vari denna fråga berörts, tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Förslaget har emellertid avstyrkts av länsstyrelserna i Uppsala och Skaraborgs
län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i samma län.

Ur de tillstyrkande yttrandena må följande återgivas.

Lantbruksstyrelsen har anfört bland annat.

För uppgörandet av en allmän plan för förbättringar måste förutsättas, att
förrättningsmannen i varje särskilt fall vid undersökning på platsen ingående
prövar betingelserna ur ekonomiska och andra synpunkter av den eller de
förbättringsåtgärder, jordägaren önskar genomföra, samt, därest dessa betingelser
icke befinnas bärande, föreslår annan med hänsyn till det ifrågavarande
jordbruket lämpligare åtgärd. Att en sådan mera kritisk prövning av
föreslagna förbättringsåtgärder kommer till stånd finner lantbruksstyrelsen
vara motiverat. Styrelsen har nämligen icke helt kunnat frigöra sig från det
intrycket, att förbättringsåtgärder ofta föreslås och genomföras utan att ses
i samband med jordbruket i dess helhet. Den föreslagna planen får emellertid
icke göras så omfattande, att arbetet med dess uppgörande därigenom blir
alltför betungande och tidsödande. Enligt styrelsens mening bör den begränsas
på sådant sätt, att den endast upptager en mera allmänt hållen redogörelse
för de olika förbättringsåtgärder, som vid det ifrågavarande jordbruket
vid lämplig tidpunkt böra vidtagas samt en summarisk uppskattning av kostnaderna
för varje sådan åtgärd. Genom en dylik begränsning torde uppgörandet
av ifrågavarande allmänna plan icke behöva i nämnvärd grad göra
förrättningsarbetet mera tidsödande.

Skogsstyrelsen har jämväl funnit tanken på allmän planläggning riktig
samt framhållit, att densamma borde omfatta även skogsbruket, vilken del av
planläggningen borde handhavas av skogsvårdsstyrelserna.

Sveriges agronom- och lantbrukslärare/örbund har ifrågasatt, örn icke förutom
allmän plan för enskilda egendomar även borde upprättas driftsekonomiska
planer för varje hushållningssällskaps område i sin helhet.

I sitt yttrande med avstyrkan av förslaget har Uppsala läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott med instämmande av länsstyrelsen i länet uttalat,
att principen med allmän plan visserligen vöre riktig men ett genomförande
av densamma skulle medföra antingen mycket omfattande och tidsödande
arbete, vilket skulle fördröja nödiga och nyttiga åtgärder, eller ock
endast giva upphov till ytliga och otillförlitliga planer. Erfarenheterna från
nu tillämpade mera begränsade utredningsformer hade icke givit vid handen,
att desamma lett till felaktiga resultat.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i sitt yttrande,
vari länsstyrelsen i länet instämt, förklarat förslaget vara verklighetsfrämmande
och redan på grund av bristande tillgång på arbetskraft omöjligt att
genomföra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Utredningens principiella uttalanden rörande amorteringslån hava
icke föranlett erinringar.

Förslaget att nuvarande statsbidrag borde ersättas med ett system av
avskrivningslån har tillstyrkts i flertalet av de yttranden, vari denna
fråga berörts. Länsstyrelsen i Östergötlands län samt hushållningssällskapens
förvaltningutskott i Östergötlands och Malmöhus län avstyrka emellertid
detsamma. Såsom motivering har framhållits svårigheterna för jordbrukarna
att anskaffa av utredningen föreslagen säkerhet för dylika lån. Kronobergs
och Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava av samma
anledning ställt sig tveksamma till förslaget.

Lantbruksstyrelsen har beträffande avskrivningslånen anfört, att det icke
finge förbises, att förslagets genomförande för hushållningssällskapens del
komme att medföra en betydande arbetsbörda. Det kunde därför ifrågasättas,
örn icke bidragsformen borde bibehållas för förbättringsåtgärder, där
underhållet måste anses vara av ringa betydelse, exempelvis för gödselvårdsanläggningar,
medan avskrivningslåneformen borde förekomma med avseende
å sådana åtgärder som exempelvis betesförbättringar, för vilkas utnyttjande
det framtida underhållet vore av avgörande betydelse.

Utredningens förslag att lånen borde utgå ur en gemensam fond
eller — i fråga örn avskrivningslån — ur ett enda anslag samt att
hushållningssällskapen skulle medges större frihet än för närvarande vid disponerandet
av tillgängliga medel för olika åtgärder har i samtliga yttranden,
vari dessa frågor berörts, tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Statskontoret har funnit utredningens betänkande giva klart vid handen,
att en rationalisering på ifrågavarande område vöre i hög grad angelägen och
att utredningens förslag, främst i fråga om låneverksamheten, innebure betydande
förbättringar.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att genom förslaget hade vid olika tillfällen
uttalade önskemål tillgodosetts och att styrelsen i princip ville förorda förslagets
genomförande snarast möjligt.

Utredningens principuttalande rörande koncentrationen av den
allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten
samt produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder
till ett enda lokalt organ har icke föranlett några mera principiella
erinringar.

Den av utredningen föreslagna gränsdragningen mellan hushållningssällskapens
och egnahemsnämndernas verksa
m h e t s o m råde n tillstyrkes av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Gotlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, lantbruksakademien,
Sveriges lanlbruksförbund och hushållningssällskapens ombud samt
— med nedan angivna avvikande meningar i fråga om vissa detaljer — av
hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Stockholms hins och stads, Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands och Jönköpings läns, Kalmar läns södra

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

område, Blekinge (ej enhälligt), Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs läns södra område, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län ävensom av Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har ansett en allt för noggrann gränsdragning
överflödig. Ett mera fruktbringande arbetsresultat kunde enligt länsstyrelsens
mening uppnås genom ett samarbete mellan hushållningssällskap och
egnahemsnämnd, där så erfordrades.

Riksförbundet landsbygdens folk har framhållit önskvärdheten av en skarpare
gränsdragning ävensom angelägenheten av att egnahemsnämnderna tilldelades
alla ärenden, som hade med social fastighetsbildning på jordbrukets
område att göra.

Statskontoret har uttalat, att betydande svårigheter givetvis måste göra sig
gällande vid en gränsdragning mellan organ med så pass likartade verksamhetsområden,
som dem varom här vore fråga.

Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Örebro län
hava — under framhållande av svårigheten att draga en klar och lämplig
gräns — understrukit vikten av samarbete mellan hushållningssällskapen och
egnahemsnämnderna.

Länsstyrelsen i Örebro län har anfört följande:

Ingen som tagit del av vad utredningen i betänkandet skrivit om hushållningssällskapens
och egnahemsnämndernas verksamhetsområden har kunnat
undgå att inse, hur svår och oklar gränsdragningen blir dem emellan. Även
örn i regel vederbörande tjänstemän hos de båda organisationerna kunna bliva
ense om vars och ens kompetensområde, kommer aldrig den allmänhet, organisationerna
hava att betjäna, att kunna förstå detta. De komma esomoftast att
vända sig till orätt forum, vållande dem besvär och tidsutdräkt. Länsstyrelsen
förmenar, att den enhetliga och fasta ledning statsmakterna ansett sig
böra kräva vid helt övertagande av kostnaderna för egnahemsväsendet, bort
kunna vinnas utan nämndernas fullständiga skiljande från hushållningssällskapen.
Man synes vid reformens genomförande hava tänkt mera på själva organisationens
utformning än på den allmänhet, organisationen skall betjäna.
Att redan nu få en ändring i detta avseende torde väl icke kunna komma i
fråga. Så mycket större anledning har man fördenskull att söka på allt sätt
minska de olägenheter, organisationernas åtskiljande medfört. Kompetenskonflikter
mellan de båda organisationernas tjänstemän kunna lätt uppkomma.
Vid dylika konflikter är det den allmänhet, som skall betjänas, som blir
lidande. Då hushållningssällskapen lyda under lantbruksstyrelsen och egnahemsnämnderna
under egnahemsstyrelsen måste för lösande av sådan konflikt
frågan dragas ända till Kungl. Maj:t. De olägenheter, som därav uppkomma,
särskilt i tidsutdräkt och dröjsmål för bringande av begärd och erforderlig
hjälp, äro uppenbara. Länsstyrelsen vill fördenskull förorda att för
varje län tillskapas ett organ med makt och befogenhet att slita dylika konflikter
och i övrigt med ledning av de direktiv Kungl. Maj:t för ändamålet
må utfärda, främja samarbetet mellan hushållningssällskap och egnahemsnämnd.
Därest icke vid en överarbetning av skogslagarna, som nu pågår, samarbetet
mellan hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelse knytes än fastare,
torde ett dylikt organ även få till uppgift att främja sådant samarbete. I ett

Kungl. Muj.ts proposition nr 172.

dylikt samarbetsorgan bör länsstyrelsen äga utse ordförande samt landstinget
minst två av övriga ledamöter.

I fråga om vissa detaljer hava från utredningens förslag avvikande meningar
framförts. Sålunda hava Stockholms läns och stads samt Uppsala
låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott — under framhållande av att
egnahemsnämnderna borde syssla endast med sådan verksamhet, som rörde
egnahemsverksamheten — avstyrkt utredningens förslag, att nämnderna
skulle handhava förmedlingen av understöd till på grund av exceptionellt
tidsläge vidtagna statliga åtgärder, avsedda att utgöra direkt hjälp för jordbruket.

Södermanlands, Hallands, Skaraborgs och Jämtlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott samt Sveriges agronom- och lantbrukslärare förbund
hava ansett, att förmedlingen av statsunderstöd för anordnande av gemensamma
tvättstugor på landsbygden borde handhavas av hushållningssällskapen.
Såsom motivering hava utskotten framhållit, dels att hos hushållningssällskapen
anställda hemkonsulenter sysslade med denna fråga, dels
ock att sällskapen handhade förmedlingen av statslån till anskaffande av
arbetsbesparande maskiner bland annat till gemensamma tvättstugor.

Uppsala, Södermanlands och Skaraborgs låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
hava uttalat, att förmedlingen av understöd på vattenförsörjningens
område borde ankomma på hushållningssällskapen, som i många fall
anställt särskilda brunnsborrningsförmän för uttagande av vattentäkter.

Vad angår frågan om handhavandet av bidragsverksamheten till förstärkning
av ofullständiga jordbruk har utredningens förslag att denna verksamhet
borde liksom hittills tillkomma hushållningssällskapen i regel tillstyrkts.
Egnahemsstyrelsen och Riksförbundet landsbygdens folk hava emellertid anmält
avvikande mening.

Ur de yttranden, i vilka förslaget tillstyrkts, må följande återgivas.

'' Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört:

Att till egnahemsnämnderna överföra den omfattande bidragsverksamheten
till ofullständiga jordbruk finner utskottet i hög grad olämpligt, då härmed
oundgängligen skulle följa kravet på anställande vid egnahemsnämnderna
av personal med liknande kompetens och uppgift som hushållningssällskapens
jordbrukskonsulenter och vandringsrättare. Överhuvud torde vid
tillkomsten av nya arbetsuppgifter å hithörande område böra beaktas, att
egnahemsnämndernas verksamhet ej utsträckes utöver deras egentliga uppgift
att omhänderhava .statliga hjälpåtgärder till nybildning, utvidgning eller
förvärv av jordbruk.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förmälning sutskott har
bland annat framhållit följande:

Det får ej förbises, att sällskapen genom bidragsverksamheten vinna en
kontakt med de enskilda jordbrukarna, sorn eljest mången gång är svår att
finna. Just de sämst situerade jordbrukarna, som söka bidrag oell i samband
med vederbörande förrättningars handläggning erhålla en allmän konsultation,
havn mången gång ej en klar uppfattning örn alt deras jordbruksdrift
är sådan, alt de väl äro i behov av att konsultera på området sakkunniga.

Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Xr T72. 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Genom bidragen vinna de en kontakt med hushållningssällskapens undervisningsverksamhet,
som eljest mången gång uteblir. Förslaget om skiljande
av bidragsverksamheten från sällskapen och överflyttande av denna till
egnahemsverksamlieten måste därför bestämt avvisas.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat.

..Förvaltningsutskottet anser, att en överflyttning av bidragsverksamheten
för förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. till egnahemsstyrelsen icke
kun bli möjlig med mindre än att man utrustar egnahemsorganen med
en särskild personalstab för dessa åtminstone i vissa län betydande arbetsuppgifter.
Därigenom skulle emellertid en dubblering av hushållningssällskapens
hittillsvarande verksamhet komma att äga rum, en i
statlig och en i enskild regi. Det är nämligen icke möjligt att skilja denna
bidragsverksamhet från de arbetsuppgifter, som samtidigt böra handläggas,
nämligen en undervisande och en handledande verksamhet. Då den
undervisande verksamheten, såsom hushållningssällskapsutredningen också
anfört, är en av huvuduppgifterna för hushållningssällskapens verksamhet,
kan det icke vara ändamålsenligt att uppdela nyssnämnda arbetsuppgifter.
Vid frågans bedömande bör även ihågkommas, att egnahemsklientelet är endast
en mindre del av jordbruksbefolkningen inom landet. I Norrland är för
närvarande icke fullt 15 procent av samtliga brukningsdelar (enligt jordbruksstatistikens
begrepp) egnahemsbelånade. Återstående 85 procent, övervägande
mindre jordbrukare, driva sin näring utan att anlita egnahemslån
för jordbruksuppsättningen. Visserligen går egnahemsverksamlieten stundom
utöver sin egentliga verksamhetssfär, t. ex. i fråga om bostadsförbättringsbidrag
och de tillfälliga krislånen, men detta synes icke giva anledning
till att rena produklionsåtgärder skola överflyttas från hushållningssällskapen
till egnahemsnämnderna som t. ex. för nyodlingsbidrag, betesförbättringsbidrag,
täckdikningsbidrag m. m.

Utskottet tillägger emellertid, att förmedlingen av statsunderstöd till ladugårdsförbättringar
vore en verksamhet av sådan art, sorn borde tillkomma
egnahemsnämnderna.

Egnahemsstyrelsen bär förklarat sig dela 1936 års egnahems utrednings
förslag örn överflyttning till egnahemsnämnderna av statsbidragsverksamheten
till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. Enligt styrelsens mening
borde sålunda understödsverksamheten för nyodling, betesförbättring,
stenröjning och jordkörning å ofullständiga jordbruk samt till sådana gödselvårdsanläggningar,
som utfördes i samband med andra byggnadsarbeten,
som ombesörjdes av egnahemsorganen, överflyttas till egnahemsnämnderna.
Detsamma borde även gälla understöd till ladugårdsförbättringar. Styrelsen
har vidare framhållit, att den förordade ökningen av egnahemsnämndernas
arbetsuppgifter måste medföra behov av personalförstärkning hos nämnderna.
En viss utökning kunde under alla förhållanden emellertid icke undvikas,
därest egnahemsorganen framdeles skulle kunna rätt handhava sina
uppgifter. En lösning, enligt vilken egnahemsnämnderna skulle handhava
lånebeviljandet men anlita biträde av hushållningssällskapens tjänstemän
för upprättandet av planer av olika slag, läte sig icke ordna på tillfredsställande
sätt i praktiken. Enligt styrelsens bestämda uppfattning måste egnahemsnämnderna
hava tillgång till egna tjänstemän för här ifrågavarande uppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Något förslag i delta hänseende kunde styrelsen emellertid ej framlägga i
utlåtandet. Emellertid utginge styrelsen från att det ökade personalbehovet
hos egnahemsnämnderna till stor del skulle motvägas av en minskning av
personalbehovet hos hushållningssällskapen.

Inom egnahemsstyrelsen har skiljaktig mening uttalats av en ledamot, riks*
dagsman E. A. Gustafson i Vimmerby, som ansett, alt ytterligare någon
tids erfarenhet borde avvaktas, innan åtgärderna till förstärkning av ofullständiga
jordbruk överfördes till egnahemsorganen.

Riksförbundet landsbygdens folk har ifrågasatt, örn icke understödsförmedlingen
kunde, efter planläggningen av företagen genom hushållningssällskapens
försorg, handhavas av jordbrukskassorna.

Skogsstyrelsen har framhållit, att utredningen icke närmare ingått på den
för den framtida utvecklingen på hithörande områden betydelsefulla frågan,
huruvida den produktionsbefrämjande verksamhet inom lanthushållningen,
som för närvarande bedreves från det allmännas sida, med hänsyn till numera
rådande förhållanden kunde och borde övertagas av andra organ,
främst jordbrukets egna organisationer. Dessa skulle väl kunna tänkas i
betydande omfattning handhava vissa av de produktionsbefrämjande uppgifter,
som ankomme på hushållningssällskapen. Starka skäl talade för att
jordbrukets organisationer borde handhava såväl försäljrangsverksamheten
som även — i varje fall i viss omfattning — produktionsbefrämjande åtgärder
av skilda slag. Skogsstyrelsen har ansett önskvärt, att i .samband med planläggning
av hushållningssällskapens framtida organisation kunnat undersökas,
huruvida hela den statliga eller av allmänna medel understödda organisation,
som arbetade i syfte att höja jordbrukets produktion och lönsamhet,
borde bibehållas saint huruvida arbetsfördelningen organen emellan
vore den ur olika synpunkter mest ändamålsenliga. Såsom skäl för en dylik
undersökning har skogsstyrelsen framhållit, att ifrågavarande arbetsuppgifter
numera splittrats på ett synnerligen stort antal organ och att det därför
icke syntes uteslutet, att åskilligt stöde att vinna genom en rationalisering.
Av dylika organ har styrelsen nämnt alla de statligt anställda befattningshavare,
som syssla på ifrågavarande områden, exempelvis lanlbruksingenjörerna,
vidare den stora mängden av centrala och lokala nämnder, jordbrukskommissionerna,
försökskommittéerna samt jordbrukets kreditanstalter.
Lösningen av nu berörda spörsmål har styrelsen ansett vara av grundläggande
betydelse för hushållningssällskapens blivande organisation, varför
de enligt styrelsens mening borde göras till föremål för närmare
utredningar, innan definitiv ställning foges till frågan örn hushållningssällskapens
framtida organisation. Därest dylika omfattande utredningar icke
ansåges böra komma till stånd, borde likväl övervägas, huruvida icke särskilda
åtgärder måste vidtagas eller föreskrifter meddelas i syfte att skapa
garantier för att vid bedrivandet av hushållningssällskapens verksamhet skogsbrukets
betydelse och behov bleve i varje särskilt fall i erforderlig grad
beaktade.

Utredningens uttalande, att hushållningssällskapens nilva -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

rande karaktär av lokala sammanslutningar borde
bibehållas bär icke mött gensagor från något håll. Tvärtom har i alla
de yttranden, i vilka vederbörande haft anledning taga ställning till denna
fråga, uttalats tillfredsställelse över att hushållningssällskapens fria föreningskaraktär
föreslagits oförändrad.

Utredningens principförslag rörande självskrivet ledamotskap
i hushållningssällskap och jordbruksavgift tillstvrkes av
riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Västerbottens
och Norrbottens län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Stockholms län och stad, Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus,
Kopparbergs,'' Gävleborgs och Norrbottens län.

Förslaget tillstyrkés ehuru med tvekan av länsstyrelserna i Stockholms
och Malmöhus län samt under förutsättning att konstitutionella hinder icke
föreligga av länsstyrelsen i Hallands län. Lantbruksstyrelsen har likaledes
örn än med tvekan tillstyrkt förslaget, under förutsättning att hushållningssällskapens
behov av medel av statsfinansiella skäl icke kunde tillgodoses i
vanlig ordning.

Följande institutioner och sammanslutningar hava icke velat motsätta sig
förslaget, nämligen länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Älvsborgs och
Jämtlands län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Uppsala,
Södermanlands och Östergötlands län, Kalmar läns norra och södra områden,
Hallands län, Älvsborgs läns södra område, Skaraborgs (ej enhälligt), Västmanlands
och Jämtlands län.

Enahanda ståndpunkt intaga, under förutsättning alt konstitutionella
hinder ej föreligga, länsstyrelsen och hushållningssällskapets förvaltningsutskott
i Gotlands län samt hushållningssällskapens ombud och Sveriges lantbruksförbund.

Förslaget avslyrkes av statskontoret, länsstyrelsen i Örebro län samt hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i Kronobergs, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus; örebro, Värmlands och Västerbottens län. I vissa av dessa förvaltningsutskott
hava skiljaktiga meningar kommit till uttryck.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har tillstyrkt
förslaget örn jordbruksavgift men avstyrkt dess sammankoppling med
ledamotskap.

I övriga nu icke nämnda yttranden har förevarande spörsmål icke föranlett
några erinringar eller ock har frågan berörts men någon bestämd ståndpunkt
till densamma icke angivits.

Ur de tillstyrkande yttrandena må återgivas följande uttalanden.

Riksräkenskapsverket har med hänsyn till arten och omfattningen av den
verksamhet, som hushållningssällskapen numera utövade, funnit riktigt, att
medlemskapet utsträcktes i den omfattning som föreslagits. Hushållningssällskapen
syntes därigenom få karaktären av kommuner av särskilt slag, närmast
jämförbara med landstingen. Ämbetsverket har ansett att det i och för
sig vore riktigt och lämpligt med en jordbruksavgift av föreslagen konstruk -

Kanyl. Maj:ts proposition nr 172.

tion, eluira densamma med fog kunde sägas innebära en viss återgång till
elt slags »grundskatt». Ämbetsverket har dock ej ansett en dylik uppfattning
innebära avgörande betänkligheter. Med större fog kunde enligt riksräkenskapsverkets
mening invändas, att en dylik särbeskattning å jordbruksfastighet
icke borde åläggas annat än i samband med kommunalskattefrågans
lösning. Det kunde förväntas, att en liknande utveckling, som den nu
ifråga örn hushållningssällskapens finansiering föreslagna, komme att göra
sig gällande på skogsvårdens område, i följd varav skogsinhehavet skulle
bliva föremål för en dubbel beskattning för särskilda ändamål. Med hänsyn lill
att utvecklingen i fråga om fastighetsbeskattningen, såvitt för närvarande
kunde bedömas, syntes gå mot en objektskatt å fastighet och jämväl med
hänsyn till den föreslagna jordbruksavgifter relativt obetydliga storlek borde
emellertid ej heller dylika skäl utgöra hinder mot förslagets genomförande.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har uttalat, att genom den föreslagna jordbruksavgiften
underlättades anskaffandet av medel utan att de fria arbetsformerna
ginge förlorade. För den enskilde jordbrukaren motsvarades jordbruksavgiften
till fullo av de stora fördelar, som följde med sällskapens efter
omorganisationen mera omfattande verksamhet. Bidragen från den jordbrukande
befolkningen skapade jämväl större samhörighet mellan sällskapen
och den enskilde jordbrukaren. Länsstyrelsen har vidare påpekat, att den
föreslagna jordbruksavgiften vore nära analog med skogsvårdsavgiften, varför.
några större principiella betänkligheter ej behövde hysas-mot förstnämnda
avgift. Därest emellertid dylika betänkligheter skulle anföras mot sammankopplingen
av jordbruksavgiften med medlemskap i hushållningssällskap,
kunde det övervägas, huruvida icke själva erläggandet av avgiften blott
skulle medföra rättighet att inträda som medlem i sällskap men ej självskrivet
medlemskap.

Länsstyrelsen i Värmlands län har framhållit, att förutsättningen för ett
bibehållande av hushållningssällskapen såsom icke statliga organ givetvis
vore, att en avsevärd del av kostnaderna för de jordbruksbefrämjande åtgärderna
bures av jordbruket och dess utövare.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som ställt sig tveksam till förslaget, har uttalat,
att dess genomförande måhända vore oundvikligt för alt den föreslagna
nyorganisationen skulle bliva ekonomiskt genomförbar.

Lantbruksstyrelsen har anfört följande:

I fråga örn nyttan av hushållningssällskapens verksamhet är det visserligen
riktigt, ali denna i första hand kommer jordbrukarna till godo.
1 den mån jordbruksnäringen genom hushållningssällskapens verksamhet
kommer i ett bättre läge bliver emellertid detta av värde för alla samhällsmedlemmar.
Ur denna synpunkt torde det sålunda likväl kunna hävdas, att
medel för bedrivande av en verksamhet med syfte alt främja jordbruksnäringen
i dess helhet hellre bör uttagas på den vanliga skattevägen än genom
den särbeskattning av jordbrukarna, som systemet med jordbruksavgift i
själva verket skulle utgöra. Ifrågavarande systern innebär dessutom återinförande
av en viss motsvarighet till de numera avskaffade grundskatterna.
Det är givetvis icke betydelselöst, att hushållningssällskapen för alt kunna
bibehålla sin fria och självständiga ställning kunna förfoga över en del egna

2- Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

inkomster och icke helt behöva lita till statsmedel. Även om förslaget i fråga
om jordbruksavgift och självskrivet ledamotskap icke genomföres synes sällskapen
dock hava möjligheter att i viss utsträckning kunna skaffa sig egna
inkomster genom att intressera jordbrukarna för mera allmän anslutning,
varjämte sällskapen även i fortsättningen kunna påräkna vissa taxeinkomster
för av tjänstemännen utförda förrättningar. Det är tvivelaktigt, om det föreslagna
systemet med jordbruksavgift komme att medföra en känsla från
jordbrukarnas sida av större samhörighet med vederbörande hushållningssällskap.
Tvärtom torde den särskilda beskattningen till förmån för hushållningssällskapet
i många fall komma att verka i motsatt riktning. Samhörighet
och förståelse från jordbrukarnas sida torde bättre kunna vinnas, därest
dessa på övertygelsens väg finna med sin fördel förenligt att stödja hushållningssällskapet
med sitt medlemskap. Vidare får icke förbises, att genomförande
av en beskattning av vissa samhällsmedlemmar till förmån icke för
statsverket utan för viss enskild sammanslutning kan beräknas få viss prejudicerande
betydelse. Slutligen kan förslagets genomförande medföra ett i
förhållande till jordbruksavgifternas storlek mycket omfattande och betungande
taxerings-, debiterings- och uppbördsarbete.

I de yttranden, där vederbörande förklarat sig icke vilja motsätta sig förslaget,
hava uttalats starka betänkligheter av principiell natur mot förslaget.
Emellertid har i likhet med i utredningens förslag framhållits önskvärdheten
av alt sällskapens förankring hos den jordbrukande befolkningen stärktes och
att jordbrukarna inom ett hushållningssällskaps område deltoge i sällskapets
utgifter med en mera betydande ekonomisk insats än för närvarande, särskilt
som detta måhända kunde vara av betydelse för upprätthållandet av sällskapens
ställning som fria sammanslutningar.

Ur de avstyrkande yttrandena må återgivas följande uttalanden.

Statskontoret har anfört:

Sällskapens fria verksamhetsformer förutsätta givetvis, att sällskapen i viss
utsträckning grunda sin ekonomiska ställning på avgifter från ledamöterna
ävensom på ersättning för utförda arbeten. Det måste också anses i hög
grad önskvärt, att åtgärder vidtagas i syfte att giva jordbrukarnas anslutning
till sällskapen en större omfattning än vad som för närvarande är förhållandet.
Utredningens förslag till åstadkommande av en sådan utveckling
genom obligatoriskt medlemskap samt uttagande av en enbart den jordbrukande
befolkningen i landet åvilande obligatorisk avgift måste statskontoret
emellertid bestämt avvisa. Såvitt statskontoret kan finna, skulle nämligen
förslaget innebära införande av en motsvarighet till de numera avskaffade
grundskatterna, vilken därtill icke skulle tillkomma statsverket utan en
enskild sammanslutning. Avgörande betänkligheter, måste möta mot genomförande
av ett dylikt förslag, som för övrigt med all sannolikhet skulle medföra
icke önskvärda konsekvenser på andra håll. Åt sällskapen bör i stället
överlämnas ali på frivillighetens väg på lämpligt sätt intensifiera sin medlemsanskaffning,
varvid de frivilliga medlemsavgifterna torde kunna bestämmas
i enlighet med de av utredningen föreslagna grunderna. Skulle de inkomster,
sällskapen härigenom eller på annat sätt kunna erhålla, icke tillsammans
med skäliga statsbidrag täcka utgifterna, bör i första hand övervägas,
örn icke rent statliga organ böra övertaga den del av sällskapens arbetsuppgifter,
som betingas av den med statsmedel bedrivna lane- och bidragsverksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172-

Skiljaktig mening Ilar ultalals av föredraganden i statskontoret, som förordat
utredningens förslag under uttalande tillika, att det av majoriteten antydda
förslaget, vilket skulle leda till en ytterligare söndersörängning av hushållningssällskapen,
icke kunde förordas av den anledningen, att del torde
nödvändiggöra en icke tillfredsställande dubbelorganisation.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bar ansell, att i
den mån statsmakterna funne det med landets fördel lörenligt att utnyttja
hushållningssällskapens grundliga lokalkännedom, praktiska erfarenheter
och oegennyttiga strävanden för jordbruket och dess binäringars främjande
de torde också äga möjlighet att under mera enkla och rättvisa törmer än
vad upptagande av jordbruksavgift utgjorde anskatla erforderliga medel
för verksamhetens uppehållande. Utskottet kunde sålunda icke biträda åsikten
att jordbruket skulle påföras en specialskatt för ett ändamål, som måste
anses vara en hela samhällets angelägenhet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som ställt sig tveksam till nu ifrågavarande
förslag, har bland annat anfört:

Jordbruksavgiften innebär, örn man så vill, en ny grundskatt, men icke till
staten utan till en av staten subventionerad sammanslutning av en viss närings
idkare. Den betyder en med statens maktmedel uttagen kontribution
från jordbrukarna, vare sig dessa önska eller icke önska tillhöra ett hushållningssällskap.
De sakkunniga hava på mycket goda grunder avvisat tanken
på hushållningssällskapens förstatligande och förebragt en utförlig och tillfredsställande
bevisning för sin ståndpunkt. Det synes vara vanskligt att med
denna välgrundade ståndpunkt förlika förslaget om en genom statens maktbud
uttagen tvångsmässig jordbruksavgift till hushållningssällskapen. De sakkunniga
lia tyvärr icke klarlagt, huruvida det är i god överensstämmelse med
gällande grundlagar att till förmån för en icke statlig organisation pålägga en
hel näringsgrens representanter en dylik tvångsskatt. Åtgärden synes vara av
så genomgripande principiell innebörd, att den rimligtvis icke bär vidtagas
med mindre än att dess grundlagsenlighet är otvetydigt ådagalagd.

Efter att hava framhållit, alt ännu starkare betänkligheter måste anmäias
mot den ifrågasatta Ivångsanslutningen, vilken måste betecknas som ett allvarligt
och äventyrligt avsteg från de allmänna grundsatser, som bure upp
och genomsyrade svensk rättsordning, tiar länsstyrelsen i fortsättningen anfört:

Det som närmast synes vara av behovet påkallat är att på allt sätt stimulera
jordbrukarnas anslutning. Ju större denna blir med bevarande av frivillighetens
grund, desto lättare bör del kunna bliva att stegra inkomsterna och
att hos statsmakterna vinna bättre gehör för anslagskraven. Vanskligheten
för sällskapen alt utverka ökade statsbidrag torde i huvudsak sammanhänga
med det oläge, vari de befunnit sig inför riksdagsopinionen. Det är nämligen
obestridligt, alt deras anslagskrav icke mött den förståelse inom olika läger,
som varit önskvärd. Man torde icke misstaga sig, örn man återför detta opinionsläge
på en viss ensidighet i sällskapens hittillsvarande rekrytering. Denna
ensidighet bar med orätt betraktats som avsiktlig och därför kommit att
motivera en viss kallsinnighet och kritisk återhållsamhet inom vida kretsar
vid anslagsfrågornas handläggning. Den enda sunda och riktiga vägen ut ur
detta oläge torde vara ett målmedvetet arbete för att bland jordbrukarna
skapa vidgad förståelse för den betydelsefulla uppgift hushållningssällskapen
hava att fylla lill modernäringens fromma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Departements chefen.

Lantbruksakademien, som jämväl ställt sig tveksam till förslaget, har ifrågasatt,
örn det bortsett från eventuella hinder av konstitutionell natur eller
ur beskattningssynpunkt kunde anses motiverat att för anskaffande av det
belopp, som jordbruksavgiften vore avsedd att giva, vidtaga så omfattande
åtgärder, som avgiftens debitering, uppbörd och redovisning otvivelaktigt
skulle innebära. Närmare till hands syntes ligga att öka statsanslagen i motsvarande
grad. Valet av väg vore huvudsakligen en statsfinansiell bedömningsfråga.
Slutligen har akademien såsom sin mening uttalat, att ledamotskap
och jordbruksavgift icke borde sammankopplas. Dessa spörsmål
borde, även om en särskild avgift ansåges böra uttagas, behandlas var för sig.

Utredningens förslag rörande bibehållande av nuvarande system med av
Kungl. Maj:t utfärdade allmänna grunder för hushållningssällskapens
organisation såsom grundval för de enskilda sällskapens
stadgar har icke föranlett erinringar.

Sedan mer än etl sekel tillbaka hava hushållningssällskapen bedrivit sin
verksamhet till främjande av jordbruket och dess binäringar. Under 1800-talet var hushållningssällskapens arbete av ganska ringa omfattning men det
bär sedermera alltmer utvidgats, icke minst på grund av de mångskiftande
och med tiden utökade åtgärder från statsmakternas sida på de verksamhetsområden,
som anförtrotts åt sällskapen. Såsom verkställande lokala organ
för statsmakternas beslut och i övrigt såsom allmänt forum för befrämjande
av lanthushållningens utveckling intaga hushållningssällskapen numera
en mycket betydelsefull ställning i svenskt näringsliv. Med hänsyn härtill
är det uppenbarligen av största vikt, att från statsmakternas sida tillses,
att hushållningssällskapen jämväl framdeles kunna på möjligast effektiva
och ändamålsenliga sätt bedriva sin genom lanthushållningens främjande folby
gden och landet gagneliga verksamhet. Ehuru sällskapen erhöllo sin nuvarande
organisation så sent som år 1923, har likväl till följd av den snabba
utvecklingen på jordbrukets område frågan om sällskapens framtida ställning
och verksamhet sedan flera år varit aktuell. Under årens lopp hava
sällskapen visat sig tå allt större svårigheter att inom den ekonomiska ram,
som för närvarande är uppdragen för dem, fullfölja sina uppgifter. Ett ställningstagande
från statsmakternas sida till frågan örn sällskapens organisation
och därmed sammanhängande spörsmål torde därför icke längre böra
ställas på framtiden. I betraktande av frågans omfattning synes det emellertid
mest ändamålsenligt att nu endast uppdraga de allmänna riktlinjerna
för hushållningssällskapens framtida organisation och verksamhet. Sedan
riksdagen fattat ståndpunkt härutinnan, torde ytterligare utredningar och
överväganden rörande detaljspörsmål av skilda slag böra företagas. Frågan
örn det slutliga genomförandet torde därför få anstå under ytterligare någon
tid.

Det av hushållningsällskapsutredningen framlagda förslaget till allmän
planläggning av undervisnings- och upplysningsverksamheten på jordbruksnäringens
område synes i stort sett ändamålsenligt och torde i huvudsak till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

godose det förefintliga behovet av undervisning och upplysning inom jordbruket.
Liksom hittills bör verksamheten taga sikte på att genom en ändamålsenlig
och kraftfull undervisning och upplysning bereda yrkesutövare
eller blivande yrkesutövare inom jordbruksnäringen möjligheter att förbättra
sina yrkeskunskaper såväl i fråga örn den tekniska sidan av jordbruksdriften
som ock beträffande ekonomiska frågor. Icke minst betydelsefull torde den
del av verksamheten vara som åsyftar att taga hand örn ungdomen. Men även
den verksamhet, som avser att genom kurser eller personlig rådgivning lämna
hjälp och upplysning åt de i jordbruket verksamma yrkesutövarna, torde
vara till stort gagn för jordbruket.

1 likhet med hushållningssällskapsutredningen håller jag före, att bidrag
av statsmedel alltjämt torde bliva erforderliga till föreningar och enskilda
yrkesutövare på lanthushållningens område i syfte att stimulera vederbörande
att vidtaga såväl ur det allmännas synpunkt som för den enskilde
yrkesutövaren önskvärda åtgärder för rationalisering av jordbruksdriften.
Vad angår produktionsbefrämjande eller måhända riktigare uttryckt driftsekonomiska
förbättringsåtgärder å enskilda jordbruk delar jag utredningens
uppfattning örn betydelsen av en noggrann planläggning av
dylika åtgärder och nödvändigheten av att före upprättandet av förslag till
viss åtgärd en allmän planering av driften å brukningsdelen i fråga verkställes.
För att denna planering icke skall bliva alltför betungande och tidsödande
förutsätter jag emellertid i likhet med lantbruksstyrelsen, att densamma
i första hand bör omfatta en allmänt hållen redogörelse för de åtgärder
av olika slag — såväl driftsekonomiska förbättringsåtgärder som ändringar
av produktionsinriktningen — som i rationaliseringssyfte böra vid
lämplig tidpunkt vidtagas å brukningsdelen samt en summarisk uppskattning
av kostnaderna för sagda förbättringsåtgärder. Givetvis bör en dylik allmän
planering i förekommande fall omfatta jämväl skogsbruket.

Jag ansluter mig även till utredningens allmänna synpunkter på frågan om
formerna för statsunderstöd till driftsekonomiska förbättringsåtgärder a jord
och byggnader samt förordar sålunda utredningens förslag rörande amorteringslån
och avskrivningslån av statsmedel. Sistnämnda understödsform
synes mig giva en säkrare garanti för att företaget underhålles och väl utnyttjas
än nuvarande understödsform med direkta bidrag, i anledning av vad
lantbruksstyrelsen härutinnan anfört vill jag dock påpeka, att en god skötsel
av ett företag innebär icke allenast, att detsamma underhålles väl utan betyder
därjämte ett ändamålsenligt utnyttjande av detsamma. Med hänsyn till
önskvärdheten av så enhetliga bestämmelser som möjligt för statsunderstöd
till olika slag av förbättringsåtgärder å jord oell byggnader anser jag, afl
systemet med avskrivningslån bör tillämpas i lraga örn alla dylika åtgärder.
I likhet med utredningen anser jag, ali av vederbörande förmedlingsorgan
godkänd säkerhet skall ställas jämväl för avskrivningslån. Bland annat av
psykologiska skäl synes mig nämligen dylik säkerhet (älskvärd. Därest borgenssäkerhet
icke kan hämnäs, bör annan .säkerhet, såsom inteckning inom
<)0 procent av taxeringsvärdet eller annan värdehandling, kunna godtagas.

Kanal. Majlis proposition nr 172.

Krav på fullgod säkerhet torde icke alltid kunna upprätthållas då det gäller
säkerheten för avskrivningslånen.

Till det av utredningen framförda förslaget att statslån till förmedlingsorganet
för utlämnande av amorteringslån till driftsekonomiska förbättringsåtgärder
å jord och byggnader borde utlämnas ur en enda för ändamålet
inrättad tond samt avskrivningslån ur ett enda av riksdagen anvisat anslag,
är jag icke beredd att nu taga slutgiltig ståndpunkt. Den förordade principen
synes mig emellertid innebära betydande fördelar. Innan slutligt ställningstagande
sker, torde dock en närmare utredning rörande sammanförande av
ifrågavarande liksom andra anslag under nionde huvudtiteln böra äga rum.
Denna torde kunna vara avslutad inom sådan tid, att hänsyn till resultatet
av utredningen kan tagas vid beredning av detaljerna angående hushållningssällskapens
statsunderstödda verksamhet.

Jag förordar utredningens och besparingsberedningens förslag örn större
frihet för förmedlingsorganen än de för närvarande hava vid fördelning av
till deras förfogande ställda medel för ifrågavarande ändamål. Härigenom
bör vinnas ett effektivare utnyttjande av tillgängliga statsunderstödsbelopp
för de inom vederbörande landsdel vid varje tidpunkt mest aktuellla ändamålen
samt en smidigare anpassning till de varierande förhållandena inom
skilda landsdelar.

Hushållningssällskapsutredningen har förordat, att den lokala ledningen av
förenämnda statsunderstödda åtgärder borde koncentreras till i huvudsak ett
lokalt organ inom visst geografiskt område. I likhet med utredningen är jag
av den uppfattningen att det närmast torde böra ankomma på hushållningssällskapen
att hava ledningen och överinseendet över den allmänna undervisnings-
och upplysningsverksamheten inom sällskapens områden. Vad beträffar
förhållandet mellan hushållningssällskapen och lantbruksundervisningsanstalterna
bör detta enligt min mening utvecklas efter i huvudsak samma
linjer som hittills. Den samverkan mellan sällskapen och skolorna, som bör
komma till stånd, torde liksom för närvarande böra genomföras helt på
frivillighetens väg. Det synes böra eftersträvas att skolorna i den mån så
är möjligt var inom sitt lokala verksamhetsområde bliva ett centrum för
undervisnings- och upplysningsverksamheten. Genom samverkan med hushållningssällskapen
bör möjliggöras ett samordnande av undervisnings- och
upplysningsverksamheten för hela sällskapets område, varigenom, såsom
utredningen framhållit, vinnes en större enhetlighet i planläggningen av
verksamheten samt bättre utnyttjande av tillgängliga lärarkrafter och för
ändamålet anvisade statsmedel. Till frågan hur denna samverkan skall ordnas
återkommer jag ytterligare i det följande.

Beträffande de statliga åtgärderna för jordbruksdriftens rationalisering
har utredningen uttalat, att ingen principiell åtskillnad förelåge mellan åtgärder
till förbättring av jordbruk av olika storlek och att större planmässighet
än hittills erfordrades vid planering av driftsekonomiska förbättringsåtgärder.
Detta önskemål kunde icke tillgodoses, örn handhavandet av sagda

Kungl. Maj.ts proposition nr 172-

åtgärder splittrades på skilda lokala organ. Till hushallningssällskapsutredningens
uttalanden i detta avseende kan jag i stort sett ansluta mig. De
lokala organ, som kunna ifrågakomma för handhavande av de statliga
åtgärderna för jordbruksdriftens rationalisering, äro hushållningssällskap
oell egnahemsnämnder. I likhet med utredningen anser jag, att då allmänheten
vant sig vid alt vända sig till hushållningssällskapen i frågor av hithörande
natur och skäl till erinringar mot sällskapens sätt att fullgöra sina
uppgifter icke föreligga förenämnda arbetsuppgifter i princip böra järnvä!
framdeles anförtros åt hushållningssällskapen.

Den av utredningen förordade gränsdragningen mellan hushållningssällskapens
och egnahemsnämndernas verksamhetsområden tinner jag mig ävenledes
kunna godtaga. Densamma innebär Wand annat, att förmedlingen av
statsunderstöd till grundförbättringsåtgärder i huvudsak skola tillkomma
hushållningssällskapen. Bland dessa åtgärder återfinnas nyodling, stenröjning
m. fl. företag, som enligt nu gällande bestämmelser närmast syfta till
förstärkning av ofullständiga jordbruk med allt tor ringa åkerareal. X id
talrika mindre och medelstora brukningsdelar, som dock icke åro hänförliga
till dylika ofullständiga jordbruk, krävas emellertid liknande eller andra
grundförbättringar för att möjliggöra mera rationell brukning av åkerjorden
och bättre brukningsmetoder, främst användning av maskiner. Uppenbarligen
böra brukare av dylika jordbruk icke sakna rätt till statsbidrag
för ändamålet. Någon gränsdragning med hänsyn till förbättringsåtgärdernas
natur mellan nämnda ofullständiga jordbruk och andra brukningsdelar
är ej heller möjlig. Dylika åtgärder böra även, såsom tidigare framhållits,
ses i sitt sammanhang med driftsekonomiska förbättringsåtgärder av
andra slag. Då sålunda först angivna grundförbättringsåtgärder icke kunna
anses intaga någon särställning gentemot andra förbättringsåtgärder och en
överflyttning, såsom egnahemsstyrelsen ifrågasatt, till egnahemsnämnderna
av förmedlingen av statsunderstöd till dylika åtgärder dessutom skulle medföra
behov av förstärkning av nämndernas personal utan motsvarande
minskning av antalet befattningshavare hos hushållningssällskapen, anser
jag en dylik överflyttning icke lämplig. Av förenämnda skäl kan jag ej heller
biträda egnahemsstyrelsens förslag örn överförande lill egnaliemsorganen av
förmedlingen av statsunderstöd lill förbättring av jordbrukets ekonomibyggnader.

Jag vill emellertid i detta sammanhang starkt understryka utredningens
uttalande, att det är av största vikt med ett intimt samarbete mellan hushållningssällskapen,
egnahemsnämnderna och skogsvårdsstyrelsema. Såsom icke
minst betydelsefullt framträder ett dylikt samarbete i frågor rörande tillvägagångssättet
för förstärkning av ofullständiga jordbruk, exempelvis i
valet mellan tillskotlsjord, grundförbättringar eller åtgärder på skogsskötsel^
område. Härutinnan bör samråd mellan sagda organ åvägabringas för
åstadkommande i de enskilda fallen av den ur såväl ekonomisk som teknisk
synpunkt mest ändamålsenliga lösningen av föreliggande problem. På vad
sålt samarbetet lämpligen bör ordnas är beroende av de lokala förhållan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

dena och den framtida utvecklingen. Det torde höra ankomma på Kungl.
Majit att besluta härom. Möjligheter torde linnas för landshövdingarna att
medverka lill att ett gott samarbete kommer lill stånd mellan de på ifrågavarande
områden verksamma lokala organen.

Vad angår de av utredningen framförda allmänna synpunkterna på frågan
örn hushållningssällskapens framtida organisation kan jag helt ansluta mig
till förslaget om bibehållande av sällskapens nuvarande karaktär av lokala
sammanslutningar. De av utredningen och i avgivna yttranden åberopade fördelarna
med de fria former, varunder hushållningssällskapens verksamhet
hittills bedrivits, äro av sådan avgörande betydelse i jämförelse med de skäl,
som till äventyrs skulle kunna anföras för annan organisationsform för hushållningssällskapen,
att åtgärder i sistnämnda riktning icke kunna anses motiverade.
Vid mitt ställningstagande härutinnan Ilar jag givetvis beaktat, att
i samband med en eventuell framtida utvidgning av den statliga verksamheten
till främjande av jordbrukets rationalisering vissa spörsmål av organisatorisk
karaktär beträffande sällskapen kunna framträda. Det kunde måhända
göras gällande, ali ett ställningstagande till hushållningssällskapens framtida
organisation borde ansta tills visshet vunnits om nämnda verksamhets omfattning
och gestaltning. En väsentligt utvidgad dylik verksamhet kunde
kanske anses påkalla ett större inflytande än för närvarande på hushållningssällskapens
handhavande av rationaliseringsåtgärderna från statsmakternas
sida eller av lokala organ, som starkare än hushållningssällskapen
företrädde även andra befolkningsgrupper på landsbygden. Enligt min mening
kunna just hushållningssällskapen med de fria former, varunder sällskapen
arbeta, på ett betydligt smidigare sätt än ett statligt eller av det allmänna
under snävare former kontrollerat organ giva sällskapen möjlighet
alt fullgarn de lokala uppgifter som kunna uppkomma i samband med en
utvidgad rationalisering. Hushållningssällskapen jämte bland andra skogsvårdsstyrelserna
oell egnahemsnämnderna torde äga förmåga att under samarbete
lösa dessa uppgifter utan att mera djupgående organisatoriska förändringar
.skulle vara pakallade i fråga om sällskapen. Ett ytterligare uppskov
med avgörandet av hushållningssällskapens framtida organisation och
därmed sammanhängande spörsmål skulle dessutom i nuvarande läge otvivelaktigt
medföra ökad ovisshet för hushållningssällskapen rörande framtiden
och kunna äventyra deras möjligheter att överhuvud taget fullgöra sina
betydelsefulla uppgifter. Icke minst ur statens intresse, som i längden icke
kan vara betjänt av en i vissa hänseenden provisorisk lokal organisation
med allt för ringa ekonomiska resurser, anser jag mig. såsom tidigare påpekats,
icke längre kunna underlåta att nu underställa förevarande spörsmål
riksdagens prövning. Den fria organisationsformen under vilken enligt min
uppfattning sällskapen böra arbeta utesluter emellertid ingalunda att staten
i fråga örn rationaliseringsverksamhetens inriktning och handhavande lämnar
erforderliga direktiv men möjliggör å andra sidan utan större svårigheter
en anpassning av organisationens omfattning efter skilda landsdelars och

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

olika tidsperioders behov med hänsyn till önskvärda rationaliseringsåtgärder.
Erfarenheterna från hushållningssällskapens mångåriga verksamhet synas
icke giva anledning till annat antagande, än att sällskapen lojalt komma att
följa de anvisningar, som statsmakterna utfärda. Genom att inträda såsom
ledamöter i sällskapet — vilket enligt min uppfattning i regel bör stå öppet
för en var som så önskar — kunna de, som äga intresse för sällskapets verksamhet.
bliva i tillfälle att deltaga i och påverka sällskapets verksamhet. I
anslutning till vad länsstyrelsen i Västernorrlands län anfört vill jag framhålla,
att den ensidighet i sällskapens hittillsvarande ledamotsrekrytering,
som till äventyrs kunnat påtalas och som enligt min mening med orätt betraktats
såsom avsiktlig, snarare föranletts av bristande intresse från andra
befolkningsgruppers sida för jordbrukets utveckling eller otillräckliga insikter
i jordbrukets betydelse för svenskt samhällsliv. De senare årens förändrade
förhållanden härutinnan giva anledning antaga, att även icke jordbrukare
framdeles skola genom ledamotskap i hushållningssällskapen bidraga
till att giva sällskapens verksamhet en sådan inriktning som är till största
möjliga gagn icke allenast för jordbruket utan för samhället i dess helhet.

I likhet med hushållningssällskapsutredningen vill jag betona vikten av
att hushållningssällskapens förankring hos utövarna av jordbruk och dess
binäringar göres fastare än den i allmänhet för närvarande är och att dessa
yrkesutövare mera allmänt än nu bidraga till täckande av hushållningssällskapens
utgifter. En ökad förståelse från nämnda yrkesutövares sida
för hushållningssällskapen och deras verksamhet är utan tvivel en viktig
förutsättning för att sällskapen skola kunna med Iramgång handhava sina
betydelsefulla uppgifter till lanthushållningens främjande. Det bör sålunda
vara till ifrågavarande yrkesutövares egen fördel att genom allmän anslutning
till vederbörande hushållningssällskap dokumentera sitt intresse för
sällskapets verksamhet och att genom allmänt samarbete i hushållningssällskapen
söka på produktionens område främja utvecklingen liksom på
marknadsområdet sker genom yrkesutövarnas samverkan i ekonomiska föreningar.

I syfte att åstadkomma en önskvärd starkare förankring av hushållningssällskapen
hos jordbruksutövarna och med hänsyn till att sällskapens verksamhet
berör så gott som samtliga jordbrukare inom sällskapens område, har
utredningen föreslagit, att jordbrukarna i regel skola vara självskrivna ledamöter
av hushållningssällskapen och därmed erhålla möjligheter att aktivt
ingripa i och medverka vid utformningen av sällskapens verksamhet. Såsom
villköl- för självskrivet ledamotskap har utredningen förordat, att vederbörande
till hushållningssällskapet erlagt en enligt vissa grunder beräknad avgift,
benämnd jordbruksavgifl. Hushållningssällskapsutredningens förslag i dessa
hänseenden finner jag mig icke kunna tillstyrka. Enär jordbruksavgiften förutsatts
Idiva obligatorisk för därav berörda yrkesutövare, innebär det självskrivna
ledamotskapet i realiteten tvångsanslutning till hushållningssällskapen.
En dylik anordning måste givetvis ur principiella synpunkter anses betänklig.
Såsom lantbruksstyrelsen framhållit är det även tvivelaktigt, örn en tvångs -

Kungl. Majus proposition nr 172

anslutning kan medföra en känsla från jordbrukarnas sida av större samhörighet
med vederbörande hushållningssällskap och ökad förståelse för dess
verksamhet. Den föreslagna obligatoriska avgiften till förmån för en enskild
sammanslutning av yrkesutövare inom jordbruket kan vidare befaras medföra
icke önskvärda konsekvenser inom andra områden av näringslivet. Slutligen
skulle, såsom lantbruksstyrelsen påpekat, förslagets genomförande innebära
ett i förhållande till jorbruksavgifternas storlek mycket omfattande
och betungande taxerings-, debiterings- och uppbördsarbete.

Liksom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse bygger på den frivilliga
övertygelsens grund böra jämväl hushållningssällskapen utgöra organ för
yrkesutövarnas inom jordbruket och dess binäringar frivilliga samarbete till
produktionens befrämjande. Genom lämplig upplysningsverksamhet och genom
direkta ekonomiska fördelar för ledamot, exempelvis vid utnyttjande
av hushållningssällskapens tjänster, vartill jag senare återkommer, föreligga
.säkerligen möjligheter att skapa intresse för hushållningssällskapens verksamhet
i allt vidare kretsar och förståelse bland yrkesutövarna för de direkta
och indirekta fördelar, som ledamotskap i hushållningssällskap innebär. Vissa
hushållningssällskaps redan nu relativt betydande medlemsstock tyda på
riktigheten av denna uppfattning. Genom allmän medlemsanslutning och
skäligt avvägd ledamotsavgift böra yrkesutövarna vidare i större utsträckning
än nu sker kunna bidraga till täckande av hushållningssällskapens utgifter.
Hushållningssällskapens verksamhet är emellertid av betydelse icke
allenast för därav direkt berörda yrkesgrupper utan för samhället i dess helhet.
Såsom utredningen framhållit är det med hänsyn härtill motiverat att
även andra yrkesgrupper deltaga i sällskapens arbete samt i bestridandet av
deras utgifter genom anslag av skattemedel till hushållningssällskapen i den
utsträckning, som prövas erforderlig för en önskvärd utveckling av sällskapens
verksamhet.

Jag finner mig kunna biträda utredningens förslag, att såsom villkor för
statsbidrag till hushållningssällskapens allmänna verksamhet skall jämväl
framdeles bland annat gälla, att hushållningssällskapen skola äga av Kungl.
Maj:t fastställda stadgar, avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med av
Kungl. Maj:t utfärdade allmänna grunder för sällskapens organisation (grundstadgar).
Såsom utredningen framhållit är det med hänsyn till de .skiftande
lokala förhållandena svårt att i detalj reglera alla hithörande spörsmål i en
för hela landet gällande stadga. I de enskilda hushållningssällskapens stadgar
böra sålunda liksom hittills kunna fastställas sådana, mot nämnda grundstadgar
icke stridande bestämmelser, som med hänsyn till lokala förhållanden,
sällskapen åliggande uppgifter eller eljest anses erforderliga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Grundstadgar för hushållningssällskap.

Gällande bestämmelser.

Samtliga hushållningssällskap bildades under första hälften av 1800-talet,
flertalet enligt en av lantbruksakademien upprättad allmän plan, godkänd av
Kungl. Maj:t enligt cirkulär den 7 september 1813 (1813 års grundstadgar).
Dessa grundstadgar ändrades sedermera 1848 och 1910. Nu gällande grunder
för hushållningssällskaps organisation äro meddelade av Kungl. Majit genom
kungörelse den 8 juni 1923 (nr 229) med allmänna grunder för hushållningssällskaps
organisation med däri genom kungörelserna den 4 november 1932
(nr 492), 17 maj 1935 (nr 162) och 17 juni 1938 (nr 397) vidtagna ändringar.
Samtidigt med utfärdande av 1923 års grundstadgar förordnade Kungl. Majit,
att hushållningssällskaps stadgar för att kunna fastställas till efterrättelse
skulle från och med den 1 januari 1925 vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse
med nämnda allmänna grunder.

Enligt sålunda nu gällande bestämmelser är hushållningssällskaps ändamål
att främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske
och hemslöjd. Hushållningssällskap skall till verksamhetsområde hava visst
län med undantag för Älvsborgs och Kalmar län, vilka vart och ett uppdelats
på två hushållningssällskap.

Ledamotskap i hushållningssällskap kan vinnas av en var kommunalt röstberättigad,
som idkar näring av förenämnt slag inom sällskapets område och
som ingivit av ledamotsavgift åtföljd skriftlig anmälan. Därjämte kan hushållningssällskap
genom val medelst enkel röstövervikt utse ledamöter i sällskapet.
Ledamotsavgift utgår antingen årligen med högst tre kronor eller en
gång för alla med högst tio gånger den årliga avgiften.

Hushållningssällskaps beslutanderätt utövas, i den mån den ej tillkommer
sällskapets förvaltningsutskott, å sällskapets sammanträden av valda ombud
(lantbruksombud) jämte förvaltningsutskottets ledamöter. Lantbruksombuden
väljas för en lid av högst fyra år till det antal, som Kungl. Majit fastställer på
förslag av vederbörande hushållningssällskap med hänsyn till dess ledamotsantal
saint folkmängd inom och areal av sällskapets område, dock må antalet
ombud icke utan vägande skäl väsentligt avvika från antalet landstingsmän
inom länet. För val av lantbruksombud indelas hushållningssällskaps område
i valkretsar, var och en bestående av en eller flera underavdelningars områden.
Rösträtt vid val av lantbruksombud äger envar inom valkretsen kommunalt
röstberättigad'' ledamot av hushållningssällskapet, dock ej sådan betalande
ledamot, som senare jin två månader före valet betalt första ledamotsavgiften.
Valbar till lantbruksombud är varje röstberättigad ledamot. I ovan angivna
bestämmelser rörande hushållningssällskapens organisation finnes intet stadgat
örn tillämpning av majoritetsval eller proportionell valmetod, direkta val eller
val genom elektorer.

Hushållningssällskap skall årligen på därom i stadgarna angiven lid hålla
ordinarie sammanträde. Extra sammantriide hålles, då förvaltningsutskottet
finner sådant erforderligt eller då Kungl. Majit därom förordnar. Vid samman -

Kungl. Maj.ts proposition nr 17:’.

träde äger varje ledamot av sällskapet rätt att yttra sig men beslutanderätten
tillkommer såsom nämnts lantbruksombuden och förvaltningsutskottets ledamöter.
Vid sammanträde skall omröstning ske öppet, dock att, där fråga är
örn annat val än inval av ledamot, någon röstberättigad eller eljest en tiondel
av närvarande röstberättigade det påfordrar, omröstningen skall förrättas med
slutna sedlar. Val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskott skall ske
proportionellt, därest sådant äskas av minst så många närvarande röstberättigade,
som motsvarar det tal, vilket erhålles, örn samtliga närvarande röstberättigades
antal delas med det antal personer, valet avser, ökat med ett. Slutligen
må nämnas, att för att gälla såsom hushållningssällskaps beslut erfordras
två tredjedels majoritet i följande avseenden, nämligen beviljande av
anslag till nya ändamål och behov, beslutande av utgift, som förvaltningsutskottet
avstyrkt, samt höjande av utgiftsbelopp, som förvaltningsutskottet
föreslagit.

Förvaltningsutskottet, som är hushållningssällskapets styrelse med föreningsstyrelse
i allmänhet tillkommande befogenheter, består av högst 12 ledamöter.
Självskrivna ledamöter äro hushållningssällskapets ordförande och
vice ordförande, vilka utöva samma befattningar inom utskottet. Hushållningssällskapet
äger emellertid i sina stadgar införa bestämmelse, att jämväl hushållningssällskapets
sekreterare skall vara självskriven ledamot av förvaltningsutskottet.
De utskottsledamöter, som icke äro självskrivna, väljas av hushållningssällskapet
bland dess ledamöter för en tid av högst fyra år. För varje
ledamot väljes minst en suppleant.

Underavdelning av hushållningssällskap skall finnas i varje socken eller,
där särskilda lokala förhållanden så påkalla, annat motsvarande område.
Dessutom må för härad, tingslag eller motsvarande område i enlighet med
närmare bestämmelser i sällskapets stadgar inrättas högre underavdelning.
Samtliga hushållningssällskap utom Gotlands, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs
läns hushållningssällskap ävensom de tre nordligaste hushållningssällskapen
hava inrättat underavdelningar av båda nämnda typer. Underavdelnings
ändamål är att inom sitt område främja hushållningssällskapets verksamhet
i enlighet med de bestämmelser, som finnas intagna i sällskapets stadgar
eller eljest blivit av sällskapet fastställda.

I detta sammanhang må erinras om, att möten mellan ombud för hushållningssällskapen
(hushållningssällskapens ombud) årligen pläga hållas i Stockholm
för överläggningar om ärenden, som röra Sveriges jordbruk och i samband
därmed stående näringar ävensom hemslöjden samt övriga föremål för
hushållningssällskapens verksamhet. Gällande stadgar för dessa ombudsmöten
anlogos vid ombudens sammanträde den 30 september 1931 samt ändrades
i vissa delar den 30 september 1936 och 2 oktober 1940.

Hushållningssällskapsutredningen.

I enlighet med sin tidigare angivna principiella inställning har utredningen
framlagt förslag till ny kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps
organisation (grundstadgar).

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

De viktigaste ändringsförslagen avse bestämmelserna rörande hushållningssällskapens
ändamål, ledamotskap i hushållningssällskap, val av lantbruksombud,
räkenskapsår, underavdelning och husliållsnämnder. Därjämte hava
vissa detaljändringar föreslagits.

Enligt nu gällande grundstadgar, 1 §, är hushållningssällskaps
ändamål att främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar
ävensom fiske och hemslöjd. I sitt betänkande har utredningen framhållit,
att undervisnings- och upplysningsverksamheten enligt utredningens mening
vore hushållningssällskapens viktigaste uppgift. Det har därför synts utredningen
önskvärt, att detta komme till synes i grundstadgarna. En detaljerad
uppräkning av verksamhetsgrenarna har utredningen däremot ansett vara
varken lämplig eller ens möjlig. Utredningen har sålunda föreslagit, att i

1 § grundstadgarna borde angivas, att hushållningssällskaps ändamål vore
att genom undervisnings- och upplysningsverksamhet samt åtgärder i övrigt
främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och
hemslöjd.

Medlemskap i hushållningssällskap kan såsom nämnts
för närvarande vinnas av en var kommunalt röstberättigad, som idkar näring
av förenämnt slag inom sällskapets område, och som ingivit av ledamotsavgift
åtföljd skriftlig anmälan. Utredningen har föreslagit tre slag avledamöter
i hushållningssällskap, nämligen självskriven ledamot, hedersledamot
och annan ledamot.

Beträffande utredningens principiella motivering för självskrivet ledamotskap
och för den för självskriven ledamot föreslagna avgiften (jordbruksavgift)
hänvisas till tidigare redogörelse. 1 fråga örn förslagens närmare utformning
må här endast anföras följande.

Utredningen har ansett, att avgiftsskyldighet borde åligga en var enskild
person ävensom juridisk person, som äger eller arrenderar fastighet, taxerad
som jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde, skogsvärde inberäknat, av

2 000 kronor eller därutöver. Vid övervägande av frågan om jordbruksavgifter
konstruktion och storlek har utredningen kommit till den uppfattningen
att jordbruksavgiften borde uppdelas i dels en grundavgift med förslagsvis
två kronor, och dels en tilläggsavgift med viss procent av fastighetens
taxeringsvärde, förslagsvis två hundradels procent. Endast en grundavgift
borde emellertid uttagas av ägare till eller arrendator å flera som en brukningsdel
brukade jordbruksfastigheter inom samma socken, för vilka jordbruksavgift
skulle utgå enligt förslaget. Jordbruksavgiften borde, såsom för
närvarande sker med ledamotsavgiften inom vissa hushållningssällskap, debiteras,
uppbäras och redovisas i sammanhang nied kronoutskylderna i den
ordning Kungl. Maj:t ägde föreskriva samt tillställas det hushållningssällskap,
inom vars område fastigheten vore belägen.

1 fråga örn ledamotskap i hushållningssällskap har utredningen förslagit
alt en var enskild person ävensom juridisk person, som ägde eller arrenderade
fastighet, taxerad som jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde,

Bihang till riksdagens protokoll 19i4. 7 saini. Nr 172. 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

skogsvärde inberäknat, av minst 2 000 kronor, skulle vara självskriven ledamot
av det hushållningssällskap (hushåilningsgille), inom vars område fastigheten
vore belägen.

Såsom förut nämnts har utredningen föreslagit, att jämte självskriven ledamot
borde även finnas annan ledamot av hushållningssällskap. Jordbrukare,
vars fastighets taxeringsvärde understiger 2 000 kronor, föreslås sålunda
kunna efter därom gjord ansökan, åtföljd av ledamotsavgift, bliva ledamot
av det hushållningssällskap, inom vars område vederbörande vore mantalsskriven.
Denna rätt borde dock förbehållas endast kommunalt röstberättigad.
Emellertid kunde, framhåller utredningen, även många andra inom
respektive hushållningssällskaps verksamhetsområden bosatta män och kvinnor
än idkare av tidigare omförmälda näringar i olika avseenden draga
nytta av sällskapens verksamhet och jämväl hysa stort intresse för densamma.
Utredningen har därför föreslagit, att den nuvarande ordningen med
inval av ledamöter borde bibehållas. Invalsrätten borde emellertid tillkomma
förvaltningsutskott i stället för såsom nu hushållningssällskap, enär hushållningssällskap
avsåges skola i regel sammanträda endast en gång årligen.
Annan ledamot föreslås erlägga en årlig avgift av två kronor, vilken även
borde för enkelhetens skull uppbäras i sammanhang med kronouppbörden.

Inom utredningen har skiljaktig mening uttalats av riksdagsman Abel Andersson
i Löbbo, som förklarat sig icke kunna biträda majoritetens förslag
om inval av annan ledamot utan hållit före, att utredningen borde hava föreslagit
rätt för varje inom hushållningssällskapets område bosatt, kommunalt
röstberättigad svensk man eller kvinna, som icke vore självskriven ledamot
av sällskapet, att efter anmälan inträda som ledamot.

Beträffande utredningens förslag rörande ledamotskap i hushållningssällskap
samt jordbruksavgiften tillåter jag mig i övrigt hänvisa till utredningens
betänkande.

I fråga om val av lantbruk sombud finnes, såsom tidigare berörts,
för närvarande inga bestämmelser i grundstadgarna rörande det sätt
varpå valet skall ske. Enligt de av respektive hushållningssällskap antagna
stadgarna försiggår för närvarande sagda val antingen genom direkta val i
de särskilda valkretsarna eller genom för ändamålet särskilt utsedda elektorer.
Majoritetsval tillämpas såväl vid de direkta valen som vid valen genom
elektorer, vilka jämväl utses genom majoritetsval.

Då särskilt valen av elektorer mångenstädes rönt ringa intresse och icke
torde utgöra ett egentligt uttryck för ledamöternas mening, har utredningen
ansett val genom elektorer såsom ett mindre lämpligt tillvägagångssätt. Beträffande
nu tillämpat valsystem överhuvud taget kunde för övrigt anmärkas,
att detsamma lämnade möjlighet till s. k. kupper. Sålunda behövde en
viss grupp endast uppnå enkel majoritet bland de röstande inom en valkrets
för att få tillsätta samtliga ombud, som skulle utses inom kretsen. Utredningen
har i anslutning till detta uttalande anfört följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 172. 35

Med hänsyn till de olägenheter som äro förknippade med den nuvarande
valmetoden har utredningen övervägt åtgärder, syltande mot mer allmänt
omfattade och för ledamöternas allmänna mening mera utslagsgivande val.
f detta sammanhang må påpekas, alt utredningen jämväl övervägt möjligheten
att låta underavdelnings ordförande vara självskriven som lantbruksombud.
Då emellertid detta skulle medföra enmansval inom de olika underavdelningarna
samt att hushållningssällskap nied många underavdelningar
skulle erhålla ett allt för stort anlal ombud och motsatsen skulle bliva gällande
inom hushållningssällskap med ett relativt litet anlal underavdelningar,
anser sig utredningen icke kunna förorda eif dylikt alternativ. Vid övervägande
av dessa spörsmål har utredningen ansett sig böra förorda införande
av proportionell valmetod. Härvid synes utredningen emellertid angeläget,
att det i möjligaste mån undvikes, alt själva valorganisationen blir tungrodd.

Enligt utredningens mening böra inom varje hushållningssällskap obligatoriskt
finnas underavdelningar, omfattande i regel minst en socken och benämnda
liushållningsgillen. Antalet hushållningsgillen inom ett hushållningssällskaps
område avses skola fastställas av hushållningssällskapet. Då hushållningssällskapet
för dessa lokala sammanslutningar utgör topporganisationen,
synes utredningen naturligt, att hushållningsgillena utse representanter
att företräda gillesområdets intressen vid hushållningssällskapets sammanträden.
Enklast vore givetvis därvidlag, att varje gille för sig alltid utsåge
lantbruksombud. För att giva den proportionella valmetoden en reell
innebörd synes utredningen emellertid önskvärt, att minst tre ombud utses
för varje område (valkrets). Då det med hänsyn till lokala förhållanden
torde vara uteslutet, att gillesindelningen kan inom alla hushållningssällskap
bliva sådan, att inom varje gille alltid kunna utses minst tre ombud, synes
nödvändigt att i vissa fall låta flera gillen utgöra en valkrets. Röstning bör
dock — bland annat för undvikande av allt för långa avstånd till vallokalen
och därav betingade svårigheter för allmänt deltagande i val — alltid äga
rum inom ett vart av gillena, vilka sålunda, där de icke utgöra valkretsar,
komma att bilda särskilda valdistrikt. Gillets styrelse bör fungera som valnämnd.
Inom vissa landsdelar kan med hänsyn till gillesområdets storlek och
därav betingade långa avstånd till vallokal vara ändamålsenligt att uppdela
sagda område i två eller flera valdistrikt, varom hushållningssällskapet bör
äga rätt besluta. I så fall bör av gillets styrelse utses särskild valnämnd om
tre personer för varje dylikt distrikt. Antalet ombud inom en valkrets böi
begränsas till högst nio. Ombuden böra alltid utses för en tid av fyra kalenderår.

I fråga om rösträtten vid val har utredningen ansett, att liksom nu rösträtt
borde tillkomma enskild ledamot endast örn vederbörande vore kommunalt
röstberättigad. Utredningen har dock funnit, att dylikt villkor icke borde föreskrivas
för rätt till självskrivet ledamotskap. För juridiska personer har föreslagits,
att rösträtt skulle utövas av den person, som ägde företräda den juridiska
personen i fråga. För den som sålunda röstade å den juridiska personens
vägnar har jämväl uppställts krav på kommunal rösträtt. I övrigt må
framhållas, att föreslagna bestämmelser angående valens kungörande och
förrättande m. m. i tillämpliga delar bygga på reglerna vid proportionella val
inom landsting och å kommunalstämma.

1 fråga örn utredningens förslag rörande rösträtt för juridisk person har
skiljaktig mening uttalats av ledamoten av utredningen, riksdagsman Abel

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Andersson i Löbbo, som ansett sådan rösträtt obehövlig. Medgåves sådan
rätt till inträde i sällskap, som av reservanten tidigare förordats, skulle möjligheter
öppnas för juridisk person att uppdraga åt person, som företrädde
den juridiska personen eller annat ombud för den juridiska personen att
inträda som enskild ledamot i sällskapet och där bevaka den juridiska personens
intressen.

Hushållningssällskaps räkenskapsår sammanfaller för
närvarande med kalenderåret. Någon föreskrift härom finnes emellertid icke
i grundstadgarna. Sällskapens inkomst- och utgiftsslater fastställas i slutet av
varje kalenderår vid det då förekommande ordinarie sammanträdet. De statsmedel,
som av ett visst kalenderårs riksdag anvisas för olika ändamål inom
hushållningssällskapens verksamhetsområden, avse i allmänhet vederbörande
ändamåls tillgodoseende under samma kalenderår.

Utredningen har uttalat, att intet bärande skäl syntes föreligga mot intagande
i grundstadgarna av bestämmelser om hushållningssällskaps räkenskapsår.
Med hänsyn lill önskvärdheten av största möjliga likhet härutinnan
mellan de olika hushållningssällskapen har utredningen tvärtom ansett motiverat,
att dylika bestämmelser intoges i grundstadgarna Utredningen har
vidare anfört.

Otvivelaktigt försvåras i hög grad uppgörandet av staterna på grund av, att
hushållningssällskapen sakna närmare kännedom om vilka belopp av statsmedel,
som kunna komma att för olika ändamål ställas till respektive sällskaps
förfogande för det verksamhetsår staterna avse. Det i regel enda underlag,
som i slutet av kalenderåret står till buds för beräkningar härutinnan, är
det material, som erbjudes i vederbörande centrala myndigheters till Kungl.
Majit framställda förslag om anslagsäskanden hos nästföljande års riksdag
samt i kännedomen inom respektive hushållningssällskap om i vilken utsträckning
av vederbörande myndigheter tidigare framställda dylika förslag
ävensom av hushållningssällskapet tidigare gjorda framställningar om statsmedel
plägat bliva bifallna. Anföras må dessutom, att beträffande statsmedel
avsedda för av ett hushållningssällskap bedriven verksamhet, gäller i regel
det olägliga förhållandet, att Kungl. Majit respektive vederbörande centrala
myndigheters beslut rörande för ett visst kalenderår för sällskapet ifråga avsedda
medel av administrativa skäl icke kunna fattas tidigare än i fjärde eller
femte månaden, ofta vid än senare tidpunkt, av det kalenderår, för vilket medlen
äro avsedda. Hushållningssällskapen nödgas sålunda ofta igångsätta viss
verksamhet, innan besked erhållits om huruvida och i så fall med vilke! belopp
statsbidrag kommer att erhållas för ändamålet.

Vad sålunda uttalats har synts utredningen utgöra skäl för en ändring av
hushållningssällskapens räkenskapsår i anslutning till det statliga budgetåret.
Såsom ytterligare skäl har utredningen framhållit, dels att av riksdagen för
visst budgetår och ändamål anvisade anslag bomme att av hushållningssällskapen
användas till åtgärder under samma budgetår och icke såsom för närvarande
stundom till åtgärder, som vidtagits under närmast föregående halvår,
och dels att vederbörande centrala myndigheter vid avgivande till Kungl.
Majit av förslag till anslagsäskanden hos riksdagen hade möjlighet erhålla

Kungl. Maj:ts proposition nr 172-

nyare uppgifter än för närvarande rörande den tidigare förbrukningen av
statsmedel för visst ändamål. Slutligen har utredningen påpekat, att med omläggningen
av räkenskapsåret och därmed förläggning av hushållningssällskaps
ordinarie sammanträde till våren kunde av sällskapet avgivna, för riksdagsbehandling
avsedda framställningar föranleda förslag redan nästpåföljande
års riksdag. Med nuvarande ordning kunde detta i regel icke ske.

Enligt bestämmelserna i nuvarande grundstadgar skall inom varje hushållningssällskap
finnas en underavdelning inom varje socken eller där
särskilda förhållanden så påkalla annat motsvarande område. Vid tillämpningen
av dessa bestämmelser hava tjugo hushållningssällskap inrättat både
sockenavdelningar (lägre underavdelningar) och dylika omfattande större områden
än socken (högre underavdelningar). Sex hushållningssällskap hava endast
ett slags underavdelning. De större underavdelningarna benämnas hushållningsgillen,
hushållsgillen, häradsavdelningar, hushållsnämnder, hushållningsdistrikt,
häradskommittéer, häradsgillen eller kretsavdelningar. De
mindre benämnas hushållningskommittéer, hushållningskretsar, hushållskretsar,
sockenkommittéer, sockenavdelningar, hushållningsdistrikt, sockennämnder,
underavdelningar eller sockengillen.

Utredningen har föreslagit, att i grundstadgarna fortfarande bestämmelser
borde inflyta örn inrättande av underavdelningar, enär dylika kunde var och
en inom sitt område effektivt främja hushållningssällskapets verksamhet. Vid
övervägande av frågan örn underavdelningarnas storlek har utredningen med
hänsyn till de skiftande förhållandena inom olika landsdelar ansett, att hushållningssällskapen
själva borde äga full frihet att besluta härutinnan. Utredningen
har sålunda föreslagit, alt inom hushållningssällskap skulle finnas
underavdelningar, omfattande i regel minst en socken och benämnda hushåll
ningsgillen.

Utredningen har ifrågasatt örn skäl ej kunde föreligga att borttaga den nuvarande
möjligheten för hushållningssällskapen att inrätta två slags underavdelningar.
Av utredningen verkställd undersökning har givit vid handen,
att i de fall, där två slags underavdelningar funnes, i regel endast de högre
underavdelningarna utövade någon egentlig verksamhet. De lägre underavdelningarna
hade inom dessa hushållningssällskap med några undantagsfall
i huvudsak inskränkt sin verksamhet till medverkan vid insamlandet av
jordbruksstatistik och lämnandet av andra upplysningar örn de lokala jordbruksförhållandena.
Då emellertid förhållandena varierade inom olika hushållningssällskaps
områden, hade utredningen icke ansett sig böra föreslå
förbud mot mer än ett slags underavdelning.

För uppnående av önskvärd enhetlighet har utredningen föreslagit, alt —
i motsats lill vad nu vore fallet — tämligen utförliga bestämmelser infördes
i grundstadgarna rörande hushållningsgilles sammanträde, styrelse och revision.

I fråga örn hushållsnämnder har utredningen erinrat örn att flertalet
hushållningssällskap under senare år torde hava inrättat dylika nämn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

der ined ett övervägande antal kvinnliga ledamöter och med uppgift att var
och en inom sitt område främja hushållningssällskapens verksamhet inom
lanthushållens område. Då dylika nämnder enligt utredningens mening
hade en betydelsefull uppgift att fylla genom att de gåve landsbygdens kvinnor
möjlighet att — givetvis i samverkan med på landsbygden verksamma
kvinnoföreningar m. fl. — dryfta gemensamma angelägenheter och taga
initiativ till åtgärder från hushållningssällskapens sida inom kvinnornas
verksamhetsområde, hade utredningen funnit sig böra föreslå införande i
grundstadgama av bestämmelser om dylika nämnder. Dessa nämnder borde
vara knutna till hushållningsgillena och helt eller till övervägande del bestå
av kvinnliga ledamöter. Antalet ledamöter borde vara tre. Hushållsnämnd
borde vidare kunna utse ombud för delar av nämndens område. I övrigt
borde ankomma på vederbörande hushållningssällskap att örn så befunnes
erforderligt utfärda närmare bestämmelser eller i liushållningsgilles stadgar
införa närmare föreskrifter rörande hushållsnämnderna.

De i övrigt av utredningen föreslagna ändringarna i nu gällande grundstadgar
sammanhänga i regel med i det föregående omförmälda förslag. Ytterligare
torde emellertid böra omnämnas följande förslag.

För närvarande tillämpas enligt vad utredningen erinrat inom flera hushållningssällskap
ett system med nämnder på skilda områden. Enligt
utredningens mening har detta system, särskilt i fråga örn speciella verksamhetsgrenar,
såsom exempelvis fiske och hemslöjd, för vilka bland förvaltningsutskottets
ledamöter erforderlig sakkunskap måhända icke alltid
funnes företrädd, medfört obestridliga fördelar. Utredningen har emellertid
ansett, att nämndsystemet borde tillämpas med viss försiktighet. För åstadkommande
i varje fall i stora drag av enhetlighet inom skilda hushållningssällskap
har utredningen ansett önskvärt att vissa bestämmelser rörande
nämnd av ifrågavarande slag intoges i grundstadgarna. I förslaget har sålunda
förordats, att antalet nämndsledmöter borde angivas till högst fem
med rätt för Kungl. Majit att där särskilda skäl föreligga medgiva högre
antal. Nämndsledamöterna borde utses bland hushållningssällskapets ledamöter.

Beträffande resekostnads- och traktamentsersättning
till lantbruksombud, ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet samt revisor
och revisorssuppleant gäller för närvarande, att dylik ersättning utgår
ej mindre för resekostnaden fram och åter än även såsom dagtraktamente
— i fråga om lantbruksombud för högst tre ordinarie sammanträdesdagar
årligen — allt enligt samma grunder, som gälla för landstingsman och vid
landstingssammanträde.

Dessa bestämmelser har utredningen icke ansett tillfredsställande. Utredningen
har framhållit, att vederbörande för fullgörande av nyssnämnda uppdrag
icke ägde uppbära nattraktamente. Då uppdragen ofta torde nödvändiggöra
bortovaro från hemmet över natt, vore skäligt att i förekommande
fall även nattraktamente finge utgå. Utredningen har därför föreslagit, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

med ifrågavarande uppdrag skulle vara förenad rätt till traktaments- och
resekostnadsersättning enligt klass II C i allmänna resereglemente!. Emellertid
skulle, därest en sådan bestämmelse upptoges, därav följa att utan
särskilda föreskrifter ersättning för sammanträde i hemorten icke kunde beviljas.
Enär utredningen ansett skäligt, att dylik ersättning utginge, har utredningen
föreslagit ett särskilt stadgande, att i sådant fall arvode skulle
utgå med 9 kronor per sammanträdesdag.

Yttranden.

Den av utredningen föreslagna formuleringen i grundstadgarna av hushållningssällskapens
ändamål har givit anledning till erinringar
i vissa yttranden.

Sålunda har Sveriges lantbruksförbund uttalat, att begreppet lanthushållning
borde förtydligas, så att det klart framginge, att detsamma även omfattade
den så viktiga hemvården.

Hushållningssällskapens ombud, länsstyrelserna i Blekinge, Hallands, örebro
och Västerbottens län, Sveriges lantbruksförbund, hushållningssällskapens
ombud samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Stockholms
län och stad, Östergötlands, .Jönköpings och Kronobergs län, Kalmar läns
södra område, Gotlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västmanlands
och Västerbottens län hava uttalat, att den allmänna undervisningsoch
upplysningsverksamheten visserligen vore av stor betydelse för hushållningssällskapen
men att densamma icke borde till förfång för övriga verksamhetsgrenar
så starkt betonas som utredningen föreslagit, varför den nuvarande
formuleringen ansåges böra bibehållas oförändrad.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört liknande
synpunkter men därjämte ansett, att i 1 § grundstadgarna borde efter
ordet fiske inskjutas orden hemslöjd och övrig hemvård.

Vad utredningen föreslagit i fråga örn ledamotskap i hushållningssällskapen
har — förutom de principiella erinringarna rörande
självskrivet ledamotskap och jordbruksavgift, varför redogörelse lämnats i
det föregående — föranlett uttalanden i vad förslaget avser jordbruksavgiftens
konstruktion, uppbörden av sagda avgift samt kvinnors ledamotskap i
hushållningssällskap.

Vad angår kvinnors ledamotskap har från flera håll framhållits önskvärdheten
av särskilda bestämmelser härutinnan med hänsyn till betydelsen av
hemarbetets rationalisering och vikten av hushållningssällskapens lramtida
verksamhet på detta område. Sålunda har i vissa yttranden föreslagits, att
kvinnor borde kunna erhålla medlemskap mot viss lägre avgift. Vidare har
ifrågasatts, att hustru till jordbrukare med självskrivet ledamotskap borde automatiskt
betraktas som självskriven ledamot med samma rösträtt som mannen,
eventuellt mot erläggande av en mindre tilläggsavgift.

Utredningens förslag örn obligatorisk tillämpning av proportionell valmetod
vid val av lantbruksombud har tillstyrkts av riksräkenskapsver -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

ket, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs,
Västmanlands och Norrbottens län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Stockholms län och stad, Skaraborgs och Norrbottens län.

I vissa fall har förordats rätt för hushållningssällskapen att själva välja valmetod
eller fakultativ tillämpning av proportionell valmetod. Förstnämnda
ståndpunkt har intagits av länsstyrelserna i Södermanlands och Älvsborgs
län, Sveriges lantbruksförbund, hushållningssällskapens ombud (ej enhälligt)
samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Södermanlands län, Kalmar
läns södra område och Västernorrlands län (ej enhälligt). Den sistnämnda uppfattningen
företrädes av länsstyrelsen i Östergötlands län samt hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i Älvsborgs läns södra område och Örebro län.

Tillämpning av proportionell valmetod överhuvud taget avstyrkes av länsstyrelserna
i Uppsala, Kalmar, Gotlands, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län
samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Uppsala, Jönköpings, Gotlands,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Västerbottens län.

I övriga nu icke nämnda yttranden har förevarande spörsmål icke föranlett
några erinringar. I vissa fall har vederbörande icke haft anledning yttra sig i
frågan.

I de tillstyrkande yttrandena hava utredningens synpunkter åberopats varvid
särskilt understrukits, att minoritetens rätt kunde garanteras allenast genom
tillämpning av proportionell valmetod. Länsstyrelsen i Västmanlands
län har sålunda anfört:

Motståndarna till förslaget örn proportionell valmetod befara, att en sådan
metod kan giva upphov till icke önskvärda partipolitiska tendenser. Länsstyrelsen
är för sin^ del ense med opponenterna därom, att partipolitiken bör
i görligaste mån hållas utanför hushållningssällskapen, men kan länsstyrelsen
likväl icke finna, att något skulle vara att vinna härutinnan genom bibehållande
av den nuvarande ordningen med majoritetsval. Då man väl bör
sträva efter att vid representationen i hushållningssällskapen även tillgodose
minoritetens intressen, något som icke garanteras vid majoritetsval, torde den
enda framkomliga vägen att nå detta syfte vara den proportionella valmetoden.
Att man därigenom skulle särskilt öppna vägen för den rent partipolitiska
splittringen kan länsstyrelsen icke inse, då väl de nuvarande majoritetsvalen
i lika hög grad och därtill på ett mera hänsynslöst sätt inbjuda till
partipolitik. Enär, såvitt länsstyrelsen har sig bekant, den proportionella valmetoden
hittills slagit väl ut ifråga om valen till hushållningssällskapens förvaltningsutskott,
torde några stöiTe risker icke behöva befaras, om samma
metod kommer till användning jämväl vid val av lantbruksombud, varför
länsstyrelsen för sin del vill förorda utredningens förslag härutinnan.

Företrädarna för bestämmelse om rätt för hushållningssällskapen att själva
välja valmetod eller om fakultativ tillämpning av proportionell valmetod hava
framhållit, att blotta förekomsten av dylika bestämmelser torde motverka de
nackdelar, varmed det nuvarande systemet med majoritetsval vore behäftat.

Motståndarna mot proportionell valmetod överhuvudtaget hava såsom skäl
för sin ståndpunkt särskilt framhållit risken för valens politisering och den
tungrodda valapparat, som vore förenad med metodens tillämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har ansett, att proportionell valmetod
förutsatte en uppdelning efter partipolitiska linjer. Någon annan uppdelningsgrund
kunde väl knappast komma ifråga. Kompromissen med rätt för hushållningssällskapen
att välja valsätt öppnade dörren för det proportionella valsättets
inmarsch.

Utredningens förslag örn omläggning av hushållningssällskaps räkenskapsår
till statliga budgetåret har tillstyrkts av riksräkenskapsverket med
hänsyn till avräkning och redovisning av statsbidrag.

Förslaget har däremot, under hänvisning till att räkenskapsårets slut under
sommaren skulle förorsaka större olägenheter än fördelar, främst med hänsyn
till verksamhetens fördelning under kalenderåret och svårigheten att på våren
ordna sammanträde med jordbrukare, avstyrkts av flertalet hushållningssällskaps
förvaltningsutskott.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att med omläggningen skulle följa den
olägenheten, att hushållningssällskapen skulle hava att uppgöra alla berättelser
under eftersommaren och hösten, alltså under tiden för fältarbetet,
medan för närvarande berättelserna plägade utarbetas under vintern. Bland
annat av detta skäl vore styrelsen något tveksam om lämpligheten av förslagets
genomförande. Styrelsen tillägger emellertid, att därest uppgifterna för
berättelserna insamlades rationellt och berättelserna finge en ändamålsenlig
och icke alltför tyngande omfattning samt därest för deras iordningställande
i största utsträckning toges i anspråk expeditionspersonal, nämnda olägenhet
icke torde behöva medföra alltför stora svårigheter.

Vad utredningen föreslagit ifråga om underavdelningar och
h us hållsnä rander har i allmänhet icke föranlett erinringar.

Länsstyrelsen i Örebro län, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i
Göteborgs och Bohus län samt Örebro län ävensom Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund och FredrikaBremer-förbundet
hava emellertid yrkat på bestämmelser om obligatorisk
kvinnlig ledamot av hushållningsgilles styrelse. I vissa av sagda yttranden hai
härutinnan föreslagits ordföranden i hushållsnämnden. Såsom skäl härför
har framhållits, att vederbörande härigenom finge en god skolning i arbetet
och kännedom om förhållanden, som påverka hushallsnämndens uppgifter
samt kunde omedelbart framlägga kvinnornas synpunkter på olika frågor.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har med instämmande
av länsstyrelsen i samma län uttalat, att det vore opåkallat med enhetligt namn
å obligatorisk underavdelning. Viktigare vore att en benämning som vunnit
burskap finge bibehållas.

Riksförbundets landsbygdens folk har ansett, att hushållsnämndernas verksamhet
helt vore beroende av hemkonsulentens förmåga alt igångsätta densamma
och utvinna något därav. Ilushållsnämnderna bolde ej göras obligatoriska,
enär de vore allt för oprövade. Det vore fullt tillräckligt, om i grundstadgarna
öppnades möjlighet att konstituera dylika nämnder.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

uttalat, att om även hustru till självskriven ledamot erhölle dylikt ledamotskap
borde tagas under övervägande att låta bestämmelsen om hushållsnämnder
utgå. Därest så befunnes lämpligt, borde emellertid föreskrift om kvinnlig
representation i liushållningsgilles styrelse inlagas i grundstadgarna.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har påpekat att
hushallsnämnd borde bestå av minst tre ledamöter, enär hushållningsgilles
område i vissa fall omfattade mer än en socken.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har föreslagit, att
bestämmelser borde utfärdas örn även en obligatorisk länshushållsnämnd
av kvinnor med uppgift att handhava ledningen av all verksamhet beträffande
bland annat kvinnlig slöjd och undervisning.

Utredningens förslag rörande andra nämnder har föranlett Göteborgs
och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott att uttala, att
ledamotskap av hushållningssällskapet icke borde uppställas som villkor för
att kunna utses till ledamot av nämnd. Det vore nämligen enligt utskottets
mening värdefullt att kunna till nämndledamot utse även annan person än
ledamot av hushållningssällskapet.

Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har med instämmande
av länsstyrelsen i samma län ansett, att av utredningen föreslagen
bestämmelse örn inskränkning i antalet ledamöter av nämnd borde utgå.

I detta sammanhang må jämväl nämnas, att Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, Sveriges slöjdlärarinnors förening och Svenska landsbygdens
kvinnoförbund yrkat på obligatorisk kvinnlig representation i hushållningssällskaps
förvaltningsutskott. Sagda båda förbund hava sålunda föreslagit,
att utskotten måtte utökas med två kvinnliga ledamöter jämte två
kvinnliga suppleanter. Såsom skäl har Sveriges husmodersföreningars riksförbund
framhållit de mångskiftande uppgifter på kvinnoarbetets område,
som åvila hushållningssällskapens förvaltningsutskott och att föreskrift örn
obligatorisk kvinnlig representation, ehuru i allmänhet mindre lycklig, troligen
vore i detta fall nödvändig, örn någon kvinnlig representation alls skulle
förekomma.

Fredrika-Bremerförbundet och styrelsen för fackskolans lanthushållning
sseminarium hava föreslagit en bestämmelse i grundstadgarna, att förvaltningsutskottet
skall bestå av såväl män som kvinnor.

Vidare har skogsstyrelsen uttalat, att möjligen borde för tillförsäkrande
åt staten av erforderligt inflytande i ledningen av hushållningssällskapen
Kungl. Majit äga utse ordförande.

I fråga örn ersättning till lantbruksombud m. fl. hava statskontoret,
riksråkenskapsverket och Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
icke funnit motiverat, att dylik ersättning utginge efter
andra grunder än för landstingsmän.

Slutligen må i fråga örn utredningens förslag i allmänhet till grundstadgar
nämnas, att Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

funnit de föreslagna grundstadgarna gå allt för mycket i detalj och göra sällskapens
fria ställning till en chimär, önskemålen om likformighet i de olika
sällskapens organisation och verksamhet, vilka vore förklarliga ur centralt
statlig synpunkt, hade föranlett bestämmelser, ägnade att direkt motverka
sällskapens anpassning efter förhållandena i de olika orterna. Det vöre ur
statens synpunkt tillräckligt med allmänna grundstadgar och direkt kontroll
av medelsanvisningen genom granskning av berättelser. Ur dessa synpunkter
syntes motiverat, att grundstadgarna bevarades i stort sett oförändrade.

Enligt nu gällande bestämmelser är hushållningssällskaps ändamål att Departement
främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och chelenhemslöjd.
Med hänsyn till undervisnings- och upplysningsverksamhetens
betydelse har utredningen ansett, att i grundstadgarna borde angivas, att hushållningssällskaps
ändamål vore att genom undervisnings- och upplysningsverksamhet
samt åtgärder i övrigt främja lanthushållningen och därtill hörande
binäringar ävensom fiske och hemslöjd. Ehuru vissa skäl kunna
åberopas för den föreslagna ändringen av definitionen på hushållningssällskapens
ändamål, anser jag dock i likhet med hushållningssällskapens ombud
samt vissa länsstyrelser och hushållningssällskaps förvaltningsutskott
den nuvarande lydelsen giva ett bättre uttryck för hushållningssällskapens
uppgifter. Den föreslagna nya definitionen synes mig i allt för hög grad
framhäva hushållningssällskapens undervisningsverksamhet. En jämkning
i den nuvarande definitionen synes emellertid såtillvida böra göras, att sällskapens
verksamhet i fråga om den betydelsefulla hemvården betonas. Hushållningssällskaps
ändamål torde i grundstadgarna böra angivas vara att
främja jordbruket och därtill hörande binäringar ävensom fiske samt hemslöjd
och hemvård.

I fråga örn ledamotskap i hushållningssällskap har jag tidigare uttalat,
att jag icke kan biträda hushållningssällskapsutredningens förslag rörande
det självskrivna ledamotskapet och den därmed sammanhängande jordbruksavgifter
Enligt min mening bör ledamotskap i hushållningssällskap
kunna vinnas av en var kommunalt röstberättigad, inom hushållningssällskapets
område mantalsskriven person, som ingivit av ledamotsavgift åtföljd anmälan
örn ledamotskap. Sällskapet må givetvis även kalla vem sällskapet så
önskar till ledamot.

Ledamotsavgift utgår enligt nu gällande grundstadgar för samtliga slag
av ledamöter med antingen årligen högst tre kronor eller en gång för alla
högst tio gånger den årliga avgiften. Den verkliga årliga avgiften varierar
hos olika hushållningssällskap mellan en och tre kronor. Vad angår ledamotsavgiften
för utövaren av de i grundstadgarna omförmälda näringarna
har jag tidigare uttalat, att dessa näringsidkare borde i större utsträckning
än för närvarande deltaga i täckandet av hushållningssällskapets utgifter.

Genom ökad anslutning nås detta mål även med oförändrad avgift. Sådana
skäl som penningvärdets fall, sedan nu gällande grundstadgar fast -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

ställdes 1923, och hushållningssällskapens alltmer utvidgade verksamhet till
gagn för nämnda näringar kunna emellertid anföras för en höjning av ifrågavarande
avgift. Det är visserligen icke säkert, att en dylik höjning medför
ökade inkomster i form av ledamotsavgifter. På i varje fall kort sikt
kan en avgiftshöjning föranleda utträde ur sällskapen av nuvarande ledamöter
i sådan utsträckning, att inkomstökningen uteblir. Genom lämplig
upplysningsverksamhet böra dock ganska snart dylika följder av höjd avgift
kunna motverkas. Jag anser mig sålunda böra förorda en måttlig höjning
av avgiften. Det synes mig även lämpligt, att avgiften fastställes till
bestämt belopp i grundstadgarna och sålunda ej endast som maximibelopp.

Vid övervägande av frågan om ledamotsavgiftens konstruktion kunde beträffande
jordbrukares avgift tänkas en anordning liknande den hushållningssällskapsutredningen
föreslagit i fråga om jordbruksavgiften. Att för
jordbrukare grunda avgiften på jordbrukets taxeringsvärde medför emellertid
även av utredningen påpekade svårigheter, bland annat i fråga om arrendatorer
av icke särskilt taxerad del av ett jordbruk. Jag anser mig därför
icke kunna förorda ett dylikt beräkningssätt. Man kunde vidare tänka sig en
på så sätt differentierad avgift, att brukare av större jordbruk, exempelvis över
20 hektar åker, erlade en högre ledamotsavgift än övriga jordbrukare. Sålunda
kunde avgiften för de förstnämnda jordbrukarna fastställas till exempelvis
5 kronor och för de sistnämnda lill 3 kronor. Även om samtliga stonöe jordbrukare
vore ledamöter av hushållningssällskapen, skulle emellertid nämnda
differentiering innebära en inkomstökning för samtliga hushållningssällskap
med endast i runt tal 70 000 kronor. Då en så ringa inkomstökning
knappast torde uppväga det besvär, som en differentierad avgift innebär
för hushållningssällskapen, kan jag icke heller förorda detta tillvägagångssätt.
Avgiften synes därför lämpligen för samtliga ledamöter, med i det följande
angivet undantag, böra fastställas till enahanda belopp för alla medlemmar.
Såsom skälig årlig avgift vill jag förorda 4 kronor.

Såsom i flera av de avgivna yttrandena har framhållits torde det vara
önskvärt med särskilda bestämmelser för kvinnors ledamotskap i hushållningssällskap.
Sådana bestämmelser synas dock erfordras endast i fråga örn
maka till ledamot av hushållningssällskap. För sådan kvinnlig ledamot bör
avgiften fastställas till 2 kronor. Övriga kvinnliga ledamöter böra erlägga
den förut förordade avgiften av 4 kronor.

Bestämmelser örn ständigt ledamotskap synas mig överflödiga. Givetvis
böra de, som enligt nu gällande stadgar inbetalat avgift som ständig ledamot,
vara befriade från årsavgift enligt nya bestämmelserna.

I fråga om val av lantbruksombud finnas såsom förut nämnts i nuvarande
grundstadgar inga bestämmelser rörande tillämpning av majoritetsval
eller proportionell valmetod, direkta val eller val genom elektorer. Enligt
de av respektive hushållningssällskap antagna stadgarna försiggår för närvarande
val av lantbruksombud antingen genom direkta val i de särskilda
valkretsarna eller genom för ändamålet särskilt utsedda elektorer. Majori -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

tetsval tillämpas såväl vid de direkta valen som vid valen genom elektorer,
vilka jämväl utses genom majoritetsval.

Det torde icke råda mer än en mening örn att hushållningssällskapens
verksamhet i möjligaste mån bör hållas fri från partipolitiskt betonade meningsyttringar.
Jag kan emellertid icke dela den i vissa yttranden framförda
uppfattningen, att ett bibehållande av den nuvarande ordningen med majoritetsval
skapar en säkrare garanti mot partipolitiskt inflytande vid val av
lantbruksombud än tillämpning av proportionell valmetod. Snarare torde,
om partipolitiska strävanden skulle vilja göra sig gällande, majoritetsval
på ett mera hänsynslöst sätt kunna utnyttjas för sådan politik än proportionella
val. Under alla förhållanden ställes vid majoritetsval minoriteten
utan möjlighet att hävda sin uppfattning. Helt uteslutet är väl ej heller, att
gruppbildningen kan ske efter andra linjer än partipolitikens. Jag anser mig
därför böra förorda tillämpning av proportionell valmetod vid ifrågavarande
val i huvudsak enligt de av utredningen föreslagna bestämmelserna, dock
med bibehållande av nu gällande föreskrifter i fråga om rösträtt. I likhet
med utredningen anser även jag, att obligatorisk föreskrift härom bör lämnas
i grundstadgarna. Att lämna hushållningssällskapen rätt att själva välja
valmetod synes mig icke lämpligt. Fakultativa bestämmelser, varmed avses
rätt för ett antal valmän att under vissa förutsättningar begära tillämpning
av proportionell valmetod, torde i praktiken stöta på stora svårigheter och i
hög grad komplicera valförfarandet.

För närvarande sammanfaller hushållningssällskapets räkenskapsår med
kalenderåret. Såsom framgår av vad förut anförts saknas emellertid i gällande
grundstadgar bestämmelser i detta hänseende. Utredningen, som ansett
lämpligt, alt föreskrift rörande räkenskapsår lämnades i grundstadgarna, har
föreslagit sådan omläggning av räkenskapsåret att detta sammanfölle med
det statliga budgetåret. I ett flertal yttranden har — under framhållande av
att räkenskapsårets slut under sommaren skulle förorsaka större olägenheter
än fördelar, främst med hänsyn till verksamhetens fördelning under
kalenderåret och svårigheten att på våren ordna sammanträden med jordbrukare
— utredningens förslag i denna del avstyrkts.

För min del ansluter jag mig till den uppfattning, som framförts i de
avstyrkande yttrandena. Gentemot de praktiska olägenheterna med räkenskapsårets
omläggning äro av utredningen angivna fördelar av relativt liten
betydelse. Jag anser mig sålunda icke kunna tillstyrka förslaget om räkenskapsårets
omläggning. Däremot synes mig lämpligt med bestämmelser i
grundstadgarna rörande räkenskapsåret.

Hushållningssällskapsutredningens förslag rörande underavdelningar och
hushållsnämnder föranleder i huvudsak inga erinringar från min sida. Systemet
med hushållsnämnder har under några år prövats inom olika hushållningssällskap
och har enligt min mening befunnits vara av sadan betydelse
för hushållningssällskapens verksamhet på hemvårdsområdet, att tiden nu
torde vara mogen att införa bestämmelse örn dylika nämnder i grundstad -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

gärna. Då hushållningsgille i vissa fall kan omfatta mera än en socken, synes
dock antalet ledamöter i hushållsnämnd böra i grundstadgarna angivas
till minst tre.

Jag biträder jämväl utredningens förslag lill bestämmelser rörande nämnder
hos hushållningssällskapen. Med anledning av i vissa yttranden i detta
sammanhang framställt yrkande på obligatorisk kvinnlig representation i
hushållningssällskapets förvaltningsutskott må påpekas, att i utredningens
förslag till grundstadgar icke införts någon föreskrift om förvaltningsutskotts
sammansättning och att sålunda hinder mot kvinnlig representation icke föreligger.
Enligt min mening bör det ankomma på vederbörande hushållningssällskaps
lantbruksombud att besluta härutinnan.

Vad slutligen angår frågan om resekostnads- och traktamentsersättning
till lantbruksombud m. fl. anser jag i likhet med statskontoret och riksräkenskapsverket
tillräckliga skäl icke föreligga till ändring av nu gällande
bestämmelser härutinnan.

Lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen.

Gällande bestämmelser.

Lantbruksstyrelsen utgör den centrala myndighet, som från statsmakternas
sida utövar tillsyn över hushållningssällskapens verksamhet, närmast
i vad densamma avser verkställigheten av de åt hushållningssällskapen anförtrodda
åtgärderna inom sällskapens verksamhetsområden. Enligt instruktionen
för lantbruksstyrelsen den 15 augusti 1933 (nr 509) bör styrelsen
stå i oavbruten förbindelse med hushållningssällskapen, varjämte styrelsen
äger att från hushållningssällskapen och deras förvaltningsutskott infordra
erforderliga yttranden och upplysningar liksom å andra sidan styrelsen bör
meddela hushållningssällskapen kännedom om sådant, som kan vara avvikt
för befrämjande av sällskapens ändamål. I instruktionen stadgas vidare,
att styrelsen bör hos sällskapen göra framställningar och väcka förslag
i ämnen, som beröra sällskapens verksamhet. I kungörelser angående
statsunderstöd för olika ändamål, vilkas förmedling handhaves av hushållningssällskapen,
plägar stadgas, alt hushållningssällskap skall i avseende å
verksamheten stå under uppsikt och kontroll av lantbruksstyrelsen samt att
det åligger hushållningssällskap som tilldelats statsanslag att till lantbruksstyrelsen
avgiva de redogörelser över verksamheten, som styrelsen föreskriver.

Hushållningssällskapsutredningen.

Hushållningssällskapsutredningen har ansett förhållandet mellan lantbruksstyrelsen
och hushållningssällskapen kunna karakteriseras dels såsom
ett samarbete rörande verksamheten på jordbrukets område, och dels såsom
tillsyn från lantbruksstyrelsens sida över i varje fall den del av hus -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

hållningssällskapens verksamhet, som avser verkställandet av vissa statliga
åtgärder på området. Ett synnerligen intimt samarbete mellan lantbruksstyrelsen
oell hushållningssällskapen vore i hög grad önskvärt för åstadkommande
av utbyte av åsikter rörande verksamhetens planläggning ävensom
överläggning i frågor inom lantbruksstyrelsens och hushållningssällskapens
gemensamma verksamhetsområde. Med hänsyn härtill borde representanter
för hushållningssällskapen inbjudas att där så finnes lämpligt inför styrelsen
överlägga om betydelsefulla åtgärder samt befattningshavare hos lantbruksstyrelsen
beredas tillfälle att i större omfattning än hittills genom besök
hos skilda hushållningssällskap taga del av verksamheten och i samband
därmed rådgöra med representanter för hushållningssällskapen i olika
frågor. Redan det förhållandet att hushållningssällskapen åtnjuta eller
förmedla statsunderstöd till betydande belopp syntes motivera en tillsyn
från statsmakternas sida, närmast genom lantbruksstyrelsens försorg.
Av samma skäl, som åberopats för ett samarbete mellan lantbruksstyrelsen
och hushållningssällskapen, borde tillsynen, som för närvarande i huvudsak
hade formen av efterhandskontroll genom redogörelser av olika slag, äga
rum även på ort och ställe samt omfatta hela den av sällskapen bedrivna
verksamheten. För hushållningssällskapens del borde en dylik tillsyn, kombinerad
med råd och upplysningar, vara av stort värde, samt ur statsmakternas
synpunkt bliva mer effektiv och upplysande än allenast en centralt
verkställd efterhandsgranskning av inkomna redogörelser. Lantbruksstyrelsens
instruktion borde därför ändras på sådant sätt, att utredningens synpunkter
på nu ifrågavarande spörsmål komme till uttryck i densamma.

Utredningen har föreslagit för att möjliggöra det samarbete och den tillsyn,
som utredningen förordat, att ytterligare en byrådirektörsbefattning i
lönegrad A 28 inrättades å lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå. Innehavaren
av denna befattning skulle åligga att handhava vissa av byråchefen nu
handlagda ärenden, i syfte att bereda denne möjlighet att i större utsträckning
än för närvarande ägna sig åt hushållningssällskapen och deras verksamhet.

I anslutning till förslaget om överflyttande av den lokala ledningen för
den praktiska ungdomsverksamheten till hushållningssällskapen har utredningen
föreslagit inrättande av ytterligare en byråinspektörsbefattning å lantbruksstyrelsens
undervisningsbyrå för speciellt denna verksamhet. Såsom
motivering har påpekats, dels att den centrala ledningen med genomförandet
av utredningens förslag icke kunde kvarbliva hos jordbrukarungdomens
förbunds centralbyrå, och dels den praktiska ungdomsverksamhetens betydande
arbetsfält och vikten av en intim kontakt mellan lantbruksstyrelsen
och hushållningssällskapen icke minst ifråga örn sagda verksamhet.

Utredningen har vidare uttalat, att det nuvarande systemet med av lantbruksstyrelsen
förordnad inspektris för tillsynen över undervisningen vid
lanthushållsskolorna såsom arvodestjänst icke längre borde bibehållas. Utredningen
har därför förordat, att på lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå
anställdes en kvinnlig byråinspektör nied uppgift all handhava överinseendet
över lantliushållsskolornas och hemkonsulenternas verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Yttranden.

Hushållningssällskapsutredningens förslag i nu förevarande delar har föranlett
uttalanden endast i vissa av de avgivna yttrandena.

Lantbruksstyrelsen laar förklarat sig kunna lämna utredningens förslag
om ändring av styrelsens instruktion utan erinran. Beträffande förslaget örn
inrättande av ytterligare en byrådirektörsbefattning å lantbruksbyrå^ har
styrelsen erinrat om att styrelsen i skrivelse den 31 augusti 1942 framfört
förslag, att styrelsen måtte beredas möjlighet att ånyo uppehålla en i gällande
personalförteckning för styrelsen upptagen befattning såsom byrådirektör
i lönegrad Eo 26, vilken befattning på grund av Kungl. Maj:ts beslut
av besparingshänsyn icke finge tillsvidare uppehållas. Befattningen inrättades
vid 1933 års omorganisation av lantbruksstyrelsen och innehavaren
därav skulle vara föredragande för de lantbruksekonomiska ärendena. Lantbruksstyrelsen
har nu ånyo framfört detta förslag.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att numera ett starkt behov förelåge att
för handläggning av alla de ärenden, som beröra landsbygdskvinnornas undervisnings-
och arbetsområden, inrätta en kvinnlig byråinspektörsbefattning
å styrelsens undervisningsbyrå. Även örn inrättandet av en dylik befattning
med av utredningen angivna arbetsuppgifter skulle medföra ett
visst samröre mellan konsulent- och undervisningsverksamhet, så torde,
framhåller styrelsen, dock någon annan genomförbar praktisk åtgärd för
frågans lösande för närvarande icke stå till buds. Lantbruksstyrelsen har
därför velat förorda utredningens förslag rörande en befattning av ifrågavarande
slag. Innehavaren därav föreslås böra givas tjänsteställning såsom
extra ordinarie tjänsteman och hänföras till lönegrad Eo 24.

Däremot bar styrelsen förklarat sig tveksam i avseende på förslaget örn
särskild befattning å styrelsens undervisningsbyrå som byråinspektör för
den praktiska ungdomsverksamheten. Med hänsyn till den ganska avsevärda
förstärkning av undervisningsbyråns arbetskrafter, som nämnda byråinspektrisbefattning
och av styrelsen i annat sammanhang begärd förstärkning av
byråns kanslipersonal innebure, syntes försiktigheten bjuda, att låta med inrättandet
av den föreslagna byråinspektörstjänsten anstå, tills dess större
erfarenhet vunnits angående behövligheten därav.

Slutligen har lantbruksstyrelsen uttalat, att vid bifall till förslaget rörande
byråinspektrisbefattningen krävdes en höjning av den i styrelsens avlöningsanslag
ingående anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
med i runt tal 6 800 kronor samt en höjning av styrelsens omkostnadsanslag
med sammanlagt 2 900 kronor.

Riksräkenskapsverket har ansett, att utredningen väl ensidigt sökt tillgodose
behovet av ett samarbete på jordbrukets och undervisningens område
mellan lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen. Den föreslagna förstärkningen
av lantbruksstyrelsens organisation hänförde sig sålunda uteslutande
hit, medan möjligheter att effektivt granska hushållningssällskapens
medelsdisposition för närvarande saknades. Då utredningens förslag

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

innebure en betydande ökning av statsverkets utgifter för avlöningar och
omkostnader vid hushållningssällskapen, syntes nödvändigt, att lantbruksstyrelsens
kamerala organisation förstärktes i syfte att möjliggöra en granskning
av hushållningssällskapens medelsdisposition. Frågan om den närmare
utformningen av en sådan granskning och örn de bestämmelser angående
insändande av verifikationer m. m., som i anledning därav kunde bliva erforderliga,
borde även göras till föremål för särskilt övervägande.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna tillstyrka ytterligare befattningar
å lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå men möjligen biträda tanken på uppehållande
av den av lantbruksstyrelsen i dess yttrande omnämnda extraordinarie
byrådirektörstjänsten. I fråga örn den föreslagna byråinspektrisbefattningen
har statskontoret erinrat om att departementschefen i anledning
av 1936 års lantbruksundervisningskommittés förslag härutinnan på
sin tid uttalat, att erforderligheten av den nya befattningen som heltidstjänst
icke kunde anses helt ådagalagd och att det kunde anses tveksamt,
örn befattningshavaren skulle taga del i hushållningssällskapens konsulentverksamhet.
Enligt statskontorets mening hade sedermera inga nya omständigheter
tillkommit, som motiverade ett ändrat ståndpunktstagande i frågan.
Slutligen har statskontoret uttalat, att det centrala överinseendet över den
praktiska ungdomsverksamheten borde, därest sagda verksamhet skulle
överflyttas till hushållningssällskapen, kunna anförtros en arbetskraft med
lämpligt avpassat arvode.

Allmänna lönenämnden har likaledes framfört förslag om uppehållande
av förenämnda e. o. byrådirektörsbefattning å lantbruksbyrån samt örn ordnandet
av överinseendet över den praktiska ungdomsverksamheten genom inrättande
av särskild arvodestjänst.

Slutligen må nämnas att Sveriges husmodersföreningars riksförbund och
Fredrika-Bremerförbundet yrkat på inrättande i lantbruksstyrelsen av en
särskild byrå för lanthushållsfrågor med kvinnlig byråchef.

De av hushållningssällskapsutredningen framförda synpunkterna på frågan
örn samarbete mellan hushållningssällskapen och lantbruksstyrelsen
samt lantbruksstyrelsens tillsyn över hushållningssällskapens verksamhet kan
jag i huvudsak dela. För att goda resultat skola uppnås av den statliga verksamheten
till lanthushållningens främjande är det uppenbarligen av största
betydelse med ett förtroendefullt och intimt samarbete mellan de centrala och
de lokala organen. Härutinnan må särskilt understrykas utredningens uttalande
rörande önskvärdheten av överläggningar inför lantbruksstyrelsen med
representanter för hushållningssällskapen och deras befattningshavare i frågor,
som beröra sällskapens verksamhet. En effektiv tillsyn över denna verksamhet
från lantbruksstyrelsens sida är även givetvis påkallad av den anledningen,
att hushållningssällskapen åtnjuta eller förmedla statsunderstöd till
betydande belopp.

I anledning av utredningens förslag om inrättande av ytterligare en byrådirektörsbefattning
å lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå har styrelsen hem Bihang

till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 172. 4

Departement»-

chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 172

ställt, att styrelsen måtte ånyo få besätta en i gällande personalförteckning
för styrelsen upptagen befattning som byrådirektör i lönegrad Eo 26. För
tillgodoseende av hushållningssällskapsutredningens förslag rörande lantbruksstyrelsens
tillsyn över och samarbete med hushållningssällskapen anser
jag i likhet med statskontoret och lönenämnden en förstärkning av styrelsens
arbetskrafter behövlig. En dylik förstärkning torde kunna ske genom
att styrelsen medgives att uppehålla nyssberörda byrådirektörsbefattning.

Vad angår hushållningssällskapsutredningens förslag om inrättande å lantbruksstyrelsens
undervisningsbyrå av en särskild befattning som byråinspektör
för den praktiska ungdomsverksamheten finner jag i anslutning till vad
lantbruksstyrelsen uttalat, att det bör kunna anstå med inrättandet av dylik
byråinspektörstjänst, till dess större erfarenhet vunnits angående behövligheten
av densamma. Emellertid torde vara lämpligt, i syfte att skapa god
kontakt mellan lantbruksstyrelsen och ungdomsorganisationerna, att inom
styrelsen tillsättes en rådgivande nämnd med representanter för hushållningssällskapen
och ungdomsorganisationerna.

Enligt hushållningssällskapsutredningens mening bör det nuvarande systemet
med en med endast arvode avlönad inspektris för överinseendet över
undervisningen vid lanthushållsskolorna upphöra och i stället bör en kvinnlig
byråinspektör med uppgift att handhava överinseendet över sagda skolors
och hemkonsulenternas verksamhet tillsättas. Givetvis är det önskvärt, att åtgärder
i möjligaste mån vidtagas till förbättrande av landsbygdskvinnornas
undervisnings- och arbetsförhållanden. Emellertid finner jag mig icke övertygad
om nödvändigheten av att nu genomföra hushållningssällskapsutredningens
förslag i detta avseende. Jag anser mig därför för närvarande icke
kunna förorda detsamma. Frågan torde framdeles sedan ytterligare erfarenhet
vunnits ånyo kunna upptagas till övervägande.

Allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens
område.

I. Allmänna synpunkter.

Hushållningssällskapsutredningen.

Syftet med den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten på
lanthushållningens område har av utredningen angivits vara att lämna dels
en förberedande utbildning för ungdomen före inträde vid lägre lantbruksundervisningsanstalt,
dels utbildning för vissa hos hushållningssällskap eller
eljest inom lantbruket anställda befattningshavare ävensom för vissa inom
speciella grenar av lantbruket verksamma personer, dels ock fortsatt utbildning
av ungdomar efter genomgången lägre lantbruksundervisningsanstalt,
ävensom av yrkesutövare i allmänhet inom lantbruket. Med lägre lantbruks -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

undervisningsanstalt har utredningen avsett såväl lantmanna-, lanthushållsoch
lantbruksskolor som trädgårds- och mejeriskolor.

Hushållningssällskapens allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet
har av utredningen uppdelats i följande grenar, nämligen praktisk ungdomsverksamhet,
utbildningskurser, undervisningskurser, studieresor, premieringar
samt hushållningssällskapens allmänna upplysningsverksamhet. I princip omfattade
verksamheten enligt utredningens mening sålunda all sådan undervisnings-
och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område, som icke
angåves i gällande stadga för lantbruksundervisningsanstalt eller i givna bestämmelser
för trädgårds- och mejeriskolor, dock med undantag för vissa
speciella verksamhetsgrenar såsom undervisning per korrespondens och
studiecirkelverksamhet. Den sistnämnda verksamheten har utredningen
ansett böra handhavas av ungdomarnas egna organisationer med biträde, där
så erfordrades, av hushållningssällskapens befattningshavare.

Samtliga nu angivna grenar av den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten
har utredningen föreslagit i princip skola ställas under
hushållningssällskapens och deras förvaltningsutskotts ledning. Vissa av dem
borde obligatoriskt tillhöra sällskapens verksamhet, andra åter endast under
förutsättning, att lantbruksundervisningsanstalterna inom vederbörande hushållningssällskaps
område enligt gällande bestämmelser inordnats i sällskapens
allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet. 1 vissa fall borde
den på förvaltningsutskott ankommande ledningen med fördel kunna överlämnas
till en särskild, av förvaltningsutskottet utsedd nämnd, förslagsvis benämnd
undervisningsnämnd. På vederbörande förvaltningsutskott självt borde
ankomma att besluta härom och att fastställa antalet ledamöter i nämnden.
Denna syntes vid förekommande behov böra anordna överläggning med
representanter för undervisningsanstalter, ungdomsföreningar m. fl. på lanthushållningens
område i syfte att främja samarbetet mellan hushållningssällskapet
och nämnda institutioner och organisationer.

överinseende och tillsyn över den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten
föreslås tillkomma lantbruksstyrelsen.

Slutligen har utredningen föreslagit sammanförande av alla reglementariska
föreskrifter från statsmakternas sida för ifrågavarande verksamhet i
ett Kungl. Maj:ts reglemente och alla bestämmelser om statsunderstöd till
densamma i en av Kungl. Majit utfärdad kungörelse.

Yttranden.

Utredningens allmänna synpunkter och principiella inställning i fråga örn
den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten på lanthushållningens
område och dess ledning hava icke föranlett några principiella erinringar
i avgivna yttranden.

Lantbruksstyrelsen har sålunda uttalat, att vissa fördelar vore ali vinna,
därest sagda verksamhet lokalt ställdes under hushållningssällskapens ledning.
Styrelsen har även funnit förslaget rörande undervisningsnämnd lämpligt,
dock borde för ernående av det utav utredningen uttalade önskemålet örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Departements chefen.

viss samverkan mellan hushållningssällskapen och jordbrukets ungdomsskolor
dessa senare vara representerade i nämnden.

Sveriges lantbruksförbund har kraftigt understrukit vikten av att ifrågavarande
verksamhet handhades av ett lokalt organ. I detta sammanhang har
förbundet emellertid uttalat önskvärdheten av att utredningen närmare diskuterat
formerna för ett samarbete mellan den ekonomiska föreningsrörelsen
i fråga örn såväl kurs- och upplysningsverksamhet i förenings- och marknadsfrågor
som andra frågor, som beröra föreningsrörelsen och dess centrala
betydelse för det svenska jordbruket.

Såsom husliållningssällskapsutredningen anfört bör syftet nied den allmänna
undervisnings- och upplysningsverksamheten vara att lämna dels en förberedande
utbildning för ungdomen före inträdet vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna,
dels utbildning för vissa hos hushållningssällskap eller
eljest inom lantbruket anställda befattningshavare ävensom för vissa inom
speciella grenar av lantbruket verksamma personer dels ock fortsatt utbildning
av ungdomen efter genomgången av lägre lantbruksundervisningsanstalter
ävensom av yrkesutövare i allmänhet inom lantbruket. Undervisningsoch
upplysningsverksamheten torde böra omfatta de grenar, som utredningen
angivit. Till frågan om ledningen för de olika verksamhetsgrenarna återkommer
jag närmare i det följande. I detta sammanhang vill jag emellertid uttala
min anslutning till utredningens förslag rörande särskild undervisningsnämnd,
som utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Ett förtroendefullt
och effektivt samarbete mellan framförallt hushållningssällskapen
och undervisningsanstalterna på lanthushållningens område, även om dessa
senare icke inordnats i hushållningssällskapens allmänna undervisnings- och
upplysningsverksamhet enligt härutinnan gällande bestämmelser, är enligt min
mening av allra största vikt såväl för utnyttjande i största möjliga utsträckning
av hushållningssällskapens och skolornas befattningshavare i undervisningens
tjänst som för uppnående överhuvud taget av en kontinuerlig undervisningsverksamhet
och ett gott resultat av densamma. Den föreslagna
undervisningsnämnden bör kunna bliva av stor betydelse såsom ett sammanhållande
organ mellan alla dem, som bedriva upplysningsarbete på lanthushållningens
område, och såsom initiativtagare till erforderliga åtgärder
för uppnående av förut omförmält syfte med den allmänna undervisningsoch
upplysningsverksamheten. Såsom utredningen föreslagit bör med hänsyn
till de skiftande lokala förhållandena på vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott ankomma att besluta rörande nämndens sammansättning.
Jag förutsätter emellertid i likhet med lantbruksstyrelsen, att lantbruksundervisningsanstalterna
inom vederbörande hushållningssällskaps område
bliva representerade i nämnden. Ävenledes bör av förvaltningsutskottet
beaktas betydelsen av samarbete genom nämnden med vederbörande landsting,
jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse och ungdomsorganisationerna
inom lanthushållningens område.

Även utredningens förslag om sammanförande av reglementariska före -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

skrifter från statsmakternas sida för ifrågavarande verksamhet i ett reglemente
och bestämmelser om statsunderstöd till densamma i en särskild kungörelse
kan jag biträda. Med hänsyn till att av utredningen i dess förslag
till dylikt reglemente och kungörelse upptagna detaljföreskrifter erfordra
ytterligare överväganden, är jag icke beredd att nu angiva min ståndpunkt
till förslagets alla detaljer. Jag kommer sålunda i det följande att uppehålla
mig endast vid sådana frågor, till vilka riksdagen synes mig redan nu
böra taga ställning eller som eljest äro av betydelse för riksdagens ståndpunktstagande.
I övrigt torde jag sedermera på nytt få anmäla detta ärende
för Kungl. Majit.

II. Praktisk ungdomsverksamhet.

Nuvarande förhållanden.

Den praktiska ungdomsverksamheten på lanthushållningens område omfattar
— bortsett från den praktiskt betonade undervisningen i fortsättningsskolan
— s. k. klubbverksamhet, tävlingsverksamhet och studiecirkelverksamhet.

Klubbverksamheten, som leder sitt ursprung från Nordamerikas Förenta
Stater (»Boys and Girls Club Work») har till syfte att intressera pojkar och
flickor för lanthushållningen, åstadkomma självverksamhet och självansvar
hos ungdomarna samt berika deras kunskaper och väcka deras hag för fortsatt
utbildning genom att de under ledning av instruktörer själva få handhava
egna odlingar, husdjursuppfödning, hemarbete m. m. I Sverige upptogs
klubbverksamheten för lantungdom år 1925 på initiativ av jordbrukarungdomens
förbund (J.U.F.). Intill år 1935 lämnade Rockefellerstiftelsen International
Education Board bidrag till verksamhetens bedrivande och sedan
nämnda år hava jämte statsanslag till jordbrukarungdomens förbunds allmänna
verksamhet utgått statsanslag för denna förenings lokala praktiska verksamhet.
Sistnämnda anslag har använts som bidrag till avlöning av ungdomskonsulenter.
Bidrag för samma ändamål hava lämnats av hushållningssällskapen
inom respektive län. Hushållningssällskapen i ett flertal län hava för
övrigt under senare år åtagit sig ett alltmer ökat ansvar för ifrågavarande
verksamhet. För år 1942 utgjorde hushållningssällskapens bidrag till ungdomskonsulentverksamheten
31 225 kronor. Hela statsanslaget för jordbrukarungdomens
förbundsverksamhet uppgick sagda år till 85 000 kronor. Med
hushållningssällskapens alltmer ökade intresse för klubbverksamheten har
denna vunnit insteg även inom andra organisationer än jordbrukarungdomens
förbund och jämväl börjat väcka intresse hos ungdomar utanför jordbrukets
kretsar. År 1942 deltogo över 19 000 ungdomar i klubbverksamheten.

Jämsides eller i nära anslutning till det egentliga klubbarbetet bedrives
av såväl jordbrukarungdomens förbund som andra ungdomsorganisationer,
främst svenska landsbygdens ungdomsförbund (S.L.U.) och svenska landsbygdens
studieförbund (S.L.S.), en omfattande tävlingsverksamhet. Även

Kungl. Maj.ts proposition nr 172

dennas syfte är att skapa arbetsintresse och arbetsskicklighet. Medan klubbarbetet
är avpassat främst för de yngre ungdomarna, hava tävlingarna i olika
jordbruksarbeten tillvunnit sig stort intresse bland ungdomarna i något äldre
årsklasser (efter 15-årsåldern).

Hushåltningssällskapsutredningen.

Det har synts utredningen påtagligt, att det intresse för jordbrukaryrket
och jordbruksarbetet, som skapades hos de unga före 19-årsåldern samt
den övning och de färdigheter, som de unga före sagda ålder bibragtes, kunde
bliva av stor betydelse för deras blivande duglighet och yrkesskicklighet.
Med hänsyn härtill vore väl motiverat med en för åldersperioden 12—18 år
anpassad undervisning. Erfarenheterna hade visat, att pojkarna i nämnda
ålder genomgående vore intresserade för praktiska arbetsuppgifter. Ett motsvarande
intresse komme för flickornas del till synes vid deras deltagande
i praktisk skolköksundervisning. Tydligen borde undervisningen i såväl jordbruk
och husdjursskötsel som lanthushåll till väsentlig del vara lagd som
arbetsövningar för att väl tillgodogöras av ungdomarna i åldrarna närmast
efter folkskoleåren. En god plan för och handledning under dessa arbetsövningar
vore emellertid erforderlig för att desamma skulle få såsom undervisningsform
och utbildning bestående värde.

Utredningen har framhållit betydelsen av nämnda verksamhets nära anknytning
till hushållningssällskapens allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet
och i anslutning härtill föreslagit, att ledningen av den statsunderstödda
klubbverksamheten måtte anförtros åt hushållningssällskapen.
Såsom skäl härför har anförts, att önskvärd enhetlighet härigenom kunde
uppnås ifråga om undervisningen på jordbrukets område. Man kunde även
förvänta, att sagda verksamhet, om dess ledning anförtroddes åt hushållningssällskapen,
skulle vinna ökat förtroende bland landets jordbrukare
och erhålla en mera auktoritativ ställning än för närvarande samt av hushållningssällskapen
komma i åtnjutande av ökat ekonomiskt stöd inom ramen
för till sällskapens förfogande stående medel.

Utredningen, som ej funnit sig böra föreslå någon fastare organisation av
klubbverksamheten, har betonat, att dess förslag örn hushållningssällskapens
övertagande av ledningen av klubbverksamheten icke åsyftade ett steg i riktning
mot upplösning av jordbrukarungdomens förbund eller andra ungdomsorganisationer
och organisationernas ersättande med hushållningssällskapen
underställda ungdomsavdelningar. En fullt fri, livskraftig föreningsverksamhet
bland ungdomen vöre enligt utredningens uppfattning säkerligen i många
avseenden en betydande tillgång och ett intimt samarbete på partipolitiskt
neutral grund mellan föreningarna och hushållningssällskapen vore såväl
ifråga örn ungdomsverksamheten som beträffande andra hushållningssällskapens
arbetsuppgifter önskvärt. Utredningens förslag innebure sålunda
icke, att ungdomssammanslutningarna icke längre borde syssla med verksamhet
av ifrågavarande slag, men denna borde, då hushållningssällskapens
medverkan önskades, planläggas i samarbete med vederbörande hushåll -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

ningssällskap och ställas under hos sällskapet anställd ungdomskonsulents
ledning.

Beträffande nämnda konsulentbefattning har utredningen uttalat, att för
utövandet av hushållningssällskapets ledning krävdes särskilda hos hushållningssällskapen
anställda manliga befattningshavare, lämpligen — liksom
hittills hos jordbrukarungdomens förbund — benämnda ungdomskonsulenter.
Inom vissa hushållningssällskap erfordrades därjämte konsulenten underställda
instruktörer. Konsulenternas närmaste uppgift skulle sålunda vara
att organisera och leda i första hand klubbverksamheten men även tävlingar
på lanthushållningens område samt dessutom, där så befunnes lämpligt, leda
av hushållningssällskapet anordnade undervisningskurser. Däremot har utredningen
icke funnit skäl föreslå särskilda kvinnliga ungdomskonsulenter
för ledning av flickornas klubb verksamhet, enär sagda ledning borde kunna
anförtros åt hos hushållningssällskapen anställda hemkonsulenter. Slutligen
har utredningen berört frågan om lokala medhjälpare (klubbledare) åt ungdomskonsulenten,
vilken fråga enligt utredningens mening syntes värd beaktande,
samt därvid uttalat önskvärdheten av att mindre ersättningar kunde
lämnas klubbledare för deras arbete.

Yttranden.

Utredningens förslag rörande överflyttande av ledningen av den praktiska
ungdomsverksamheten till hushållningssällskapen har tillstyrkts av lantbruksstyrelsen,
länsstyrelserna i örebro, Västernorrlands, Jämlands och Västerbottens
län, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Stockholms län
och stad, Östergötlands, Jönköpings och Kronobergs län, Kalmar läns norra
område, Malmöhus, Hallands, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands
och Västerbottens län ävensom av styrelserna för lantbruksskolorna
vid Ultuna och Bollerup samt Sveriges lantbruksförbund och styrelsen för
svenska landsbygdens ungdomsförbund.

Förslaget har avstyrkts av statskontoret och Riksförbundet landsbygdens
folk.

Länsstyrelserna i Uppsala och Blekinge län samt hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i samma län hava ställt sig tveksamma till förslaget. Styrelsen
för jordbrukareungdomens förbund synes icke hava intagit någon bestämd
ståndpunkt i frågan.

1 övriga yttranden har utredningens förslag på denna punkt icke föranlett
särskilda uttalanden.

Styrelsen för jordbrukarungdomens förbund har anfört bland annat följande: Styrelsen

är av den uppfattningen, att så väsentliga fördelar äro förenade
med en fri gemensam organisation, att en sadan bör eftersträvas. Pa samma
gång är styrelsen medveten örn det i viss mån berättigade i att ungdomskonsulenterna
och instruktörerna anställas hos hushållningssällskapen för att
ernå önskad enhetlighet beträffande all upplysningsverksamhet på jordbrukets
område. Denna anordning synes dock ej behöva utesluta den fria organisationen,
i vilken hushållningssällskapens ungdomsnämnder kunde ingå

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

som ett led. Styrelsen finner den nuvarande organisationen av klubbverksamheten
tillfredsställande. I de län där hushållningssällskapen konstituerat ungdomsnämnder,
har detta också visat sig leda till ett gott samarbete. Därest
jordbrukareungdomens förbund utrustades med de ekonomiska resurser,
som utredningen finner erforderliga för klubbverksamhetens effektiva bedrivande,
är styrelsen förvissad örn att verksamheten under nuvarande centrala
ledning och med hushållningssällskapens ungdomsnämnder som ledning
inom länen skall gå en lycklig framtid till mötes.

Statskontoret har förklarat sig icke vara övertygat örn lämpligheten av förslaget.
För undvikande av en vidlyftig konsulentorganisation inom hushållningssällskapen
kunde ifrågasättas, om icke jordbrukarungdomens förbund
fortfarande borde handhava ifrågavarande verksamhet. Såsom villkor för
statsbidrag borde dock föreskrivas, att verksamheten skulle planläggas i samarbete
med hushållningssällskapen.

Riksförbundet landsbygdens folk har ansett, att förslagets realiserande
skulle innebära, att ungdomsorganisationerna förlorade sitt existensberättigande
och att verksamheten bleve insnörd i byråkratiska former, vilket icke
vore önskvärt.

DtPchefen!lttl Såsom ett första led i ungdomens utbildning på lanthushållningens område
har hushållningssällskapsutredningen angivit praktisk-teoretisk undervisning
och upplysningsverksamhet bland den yngre ungdomen av den typ, som
för närvarande bedrives av skilda sammanslutningar, s. k. klubbverksamhet
och tävlingar. Sedan åratal tillbaka har en fortgående avfolkning av landsbygden
ägt rum. Det synes med hänsyn härtill uppenbarligen vara av största
vikt att tillse, att den ungdom, som har intresse och fallenhet för sådan verksamhet,
som ankommer på yrkesutövaren, man eller kvinna, inom jordbrukets
område, icke övergår till andra näringar av den anledningen, att dessa kunna
erbjuda relativt goda utbildningsmöjligheter. Då ett behov av undervisning
merendels framträder hos ungdomen redan i unga år och vid den tidpunkten
till buds stående undervisning kan bliva avgörande för deras framtida
yrkesval, är det uppenbarligen av stor betydelse, att den jordbruksintresserade
ungdomen redan tidigt erhåller genom en för dem lämpligt avpassad
undervisningsverksamhet under kompetent ledning en grundläggande undervisning
inom lanthushållningens område. Erfarenheterna av den hittillsvarande
klubbverksamheten hava visat, att denna verksamhet utgör för ungdomen
i här avsedda åldersgrupper en lämplig undervisningsform. Enligt
min mening tala sålunda starka skäl för att klubbverksamheten framdeles
liksom hittills ägnas stor uppmärksamhet och stödjes av statsmakterna.

Ledningen av den statsunderstödda klubbverksamheten handhaves för närvarande
av jordbrukarungdomens förbund. Förbundet är värt allt erkännande
för det betydelsefulla och förtjänstfulla arbete, som det nedlagt för denna
verksamhet. Då emellertid hushållningssällskapen utgöra de organ, på vilka
det närmast ankommer att lokalt leda statsunderstödda åtgärder till produktionens
främjande, synes mig naturligt, att ledningen jämväl av den praktiska
ungdomsverksamheten i viss utsträckning anförtros åt sällskapen. Under hus -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172

hållningssällskapens ledning synes framför allt böra ställas den praktiska
ungdomsverksamheten bland ungdomen i en alder upp till 16 ar. I fråga örn
verksamheten bland ungdomen över 16 år torde denna böra erhålla en självständigare
ställning med hänsyn till att denna ungdom bör kunna hava förutsättningar
att av egen kraft bedriva sin verksamhet. Givet är emellertid, att
hushållningssällskapet i den mån ungdomsorganisationerna så önska bör inom
ifrågavarande arbetsområde hjälpa och stödja organisationernas verksamhet
bland ungdomen. Sällskapens tjänstemän böra därför i den mån så är möjligt
i olika avseenden biträda ungdomsorganisationerna. 1 likhet med utredningen
anser jag det angeläget framhålla, att förslagets genomförande icke
innebär ett steg i riktning mot upplösning av jordbrukarungdomens förbund
eller andra ungdomsorganisationer. Erfarenheterna från de län, där ledningen
av den praktiska ungdomsverksamheten redan ligger hos hushållningssällskapen
tyda på att uttalade farhågor härutinnan äro ogrundade. Ungdomsorganisationernas
betydelsefulla ställning såsom samlande och stödjande organ
för ungdomen kvarstår oförändrad. Ett förtroendefullt och effektivt samarbete
mellan hushållningssällskapen och ungdomsorganisationerna är av största
betydelse för verksamheten. Tidigare omförmälda undervisningsnämnder böra
härutinnan kunna fylla en viktig uppgift.

För den omedelbara ledningen av den praktiska ungdomsverksamheten
torde erfordras särskilda befattningshavare hos hushållningssällskapen. För
det omfattande och särpräglade arbete som handhavandet av ifrågavarande
verksamhet innebär synes det vara ofrånkomligt med dylika befattningshavare,
därest verksamheten skall kunna utvecklas i önskvärd riktning. I detta
sammanhang bör emellertid beaktas, att den praktiska ungdomsverksamheten
erbjuder ett rikt och naturligt arbetsfält även för de lärare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna,
som — främst under sommarmånaderna —
icke kunna helt utnyttjas vid sagda undervisningsanstalter. Det är av såväl
ekonomiska som andra skäl av betydelse att hushållningssällskapen och undervisningsanstalterna
tillse, att lärarna i största möjliga utsträckning även
utnyttjas på ifrågavarande område. Vid bedömande av behovet av befattningshavare
hos hushållningssällskapen för handhavandet av den praktiska
ungdomsverksamheten torde vad jag nu anfört böra beaktas.

III. Utbildningskurser.

Gällande bestämmelser.

Med stöd av särskilda statsanslag kunna för närvarande anordnas utbildningskurser
för vandringsrättare, täckdikningsförman, kontrollassistenter,
mjölkbedömare, ladugårdsförman och svinskötare, ladugårdsskötare, lokala
ledare inom jordbrukarungdomens förbund, trädskötare samt trädgårdsskötare
i Norrland.

Beträffande anordnandet av flertalet av dessa kurser träffas avtal mellan
lantbruksstyrelsen och vederbörande kursanordnare. I fråga örn innehållet
i gällande bestämmelser för dessa kurser hänvisas till betänkandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Hushållningssällskapsutredningen.

Såsom tidigare nämnts har utredningen föreslagit inordnande jämväl av
utbildningskurserna under hushållningssällskapens allmänna undervisningsoch
upplysningsverksamhet samt att sålunda bestämmelser rörande även
dessa kurser meddelades i förenämnda för verksamheten gemensamma reglemente.
Såsom motivering härför har utredningen framhållit de större möjligheter,
som härigenom skulle uppnås att i mån av behov använda hushållningssällskapens
befattningshavare såsom lärare vid dylika kurser. Då emellertid
flertalet av dessa kurser plägade förläggas till lantbruksundervisningsanstaber,
borde nämnda inordnande vara obligatoriskt endast därest dylik
anstalt, pa sätt i särskild ordning stadgats, inordnades som ett led i vederbörande
hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet. Avtal av
det slag, som för närvarande träffades mellan lantbruksstyrelsen och kursanordhare,
borde i sådant fall träffas mellan lantbruksstyrelsen och vederböiande
hushållningssällskap. Örn kurs förlädes till annat jordbruk än lantbruksundervisningsanstalt
tillhörigt jordbruk, hade hushållningssällskapets
förvaltningsutskott att träffa enahanda avtal å sällskapets vägnar med jordbrukets
innehavare. Utredningen har förutsatt, att före träffande av avtal mellan
lantbruksstyrelsen och ett hushållningssällskap angående förläggning av
utbildningskurs till undervisningsanstalt samråd ägt rum mellan hushållningssällskapet
och anstaltens styrelse.

I övrigt ansluter sig utredningens förslag rörande utbildningskurser i huvudsak
till nu gällande bestämmelser. I fråga om en av utredningen föreslagen
utbildningskurs för lantbruksins traktorer, vilken kurs är avsedd att motsvara
nuvarande utbildningskurs för vandringsrättare, har utredningen emellertid
anfört följande.

I fråga örn utbildningskurs för lantbruksinstruktörer hava såsom villkor för
att kunna antagas som elev angivits de minimikrav i fråga om teoretisk utbildning,
som — utöver krav om genomgången instruktörskurs — enligt utredningens
mening böra uppfyllas av en blivande dylik instruktör hos ett hushållningssällskap.
Framhållas må att sagda teoretiska förutbildning av utredningen
anses böra bibehållas i ungefär samma omfattning som för närvarande,
dock torde enbart genomgången vinterkurs vid lantmannaskola icke
vara tillfyllest.

Utredningen håller vidare före att med hänsyn till de krävande uppgifter,
som ankomma på en lantbruksinstruktör måste en utbildningskurs för denne
vara avsevärt längre än den nuvarande, endast månadslånga kursen för utbildning
av vandringsrättare. Undervisningen vid kursen bör utgöras av
dels teoretisk undervisning med speciell hänsyn till de uppgifter, som närmast
ankomma pa vederbörande instruktörer och dels praktiska övningar,
exempelvis i fråga om jordbruksinstraktörer i försöksverksamhet, i upprättande
av de olika slag av planer för produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder,
som lämpligen kunna anförtros åt en instruktör o. s. v. Kursen torde
med hänsyn härtill böra omfatta även sommarmånader. Utredningen vill sålunda
föreslå, att kurs, varom nu är fråga, skall omfatta 270 dagar. Det torde
böra ankomma på lantbruksstyrelsen att för sagda kurs såväl som för utbildmngskurser
i allmänhet meddela närmare föreskrifter beträffande undervisningens
art och omfattning, vilka i fråga örn instruktörskurser kunna tänkas

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

böra vara olika för utbildning av olika slag av lantbruksinstruktörer liksom
måhända även för utbildning av instruktörer för olika delar av landet.

Utredningen har vidare föreslagit fri undervisning vid statsunderstödd utbildningskurs
för kontrollassistenter liksom vid övriga utbildningskurser samt
att nuvarande traktamente till elev i utbildningskurs för täckdikningsförmän
borde för vinnande av enhetlighet ersättas av stipendium av statsmedel.

Yttranden.

Vad utredningen föreslagit i fråga om utbildningskursernas inordnande
i hushållningssällskapens undervisningsverksamhet har i allmänhet icke föranlett
erinringar.

Styrelserna för vissa lantmannaskolor och Riksförbundet landsbygdens folk
hava emellertid yrkat på att utbildningskurserna alltid borde anordnas av
lantbruksstyrelsen. Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har ansett, att utbildningskurser för lantbruksinstruktörer och täckdikningsförmän
borde anordnas av lantbruksstyrelsen men övriga utbildningskurser
av hushållningssällskapen.

Lantbruksstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra mot förslaget,
men uttalat, att örn lantbruksundervisningsanstalterna inom visst hushållningssällskaps
område icke inordnats i sällskapets undervisningsverksamhet,
vissa av förut angivna utbildningskurser ändock torde kunna anordnas
av lantbruksundervisningsanstalt. Anordnandet av sådana kurser borde
dock ske i samförstånd med vederbörande hushållningssällskap.

Utredningens förslag rörande utbildningskurser för lantbruksinstruktörer
har föranlett vissa erinringar. Sålunda har lantbruksstyrelsen ansett en kurstid
av 5—6 månader vara fullt tillräcklig. Styrelsen har emellertid i detta
sammanhang uttalat, att genomgången driftsledarekurs vid Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut borde utgöra en god grund för en blivande
lantbruksinstruktör och borde — möjligen kompletterad med en kortare
kurs för de mera speciella instruktörsuppgifterna — medföra kompetens
för anställning såsom lantbruksinstruktör.

Styrelsen för Alnarps lantbruksmejeri- och trädgårdsinstitut har framhållit,
att vid driftsledarkurs lämnades en mera omfattande och grundlig
utbildning än vid de föreslagna inslruktörskurserna. Att såsom utredningen
ansett ordna utbildningen vid dylika kurser uteslutande med hänsyn till det
mindre jordbrukets behov vore icke välbetänkt, enär lantbruksinstruktörerna
i större eller mindre omfattning komme att tagas i anspråk även vid medelstora
och större jordbruk. Styrelsen har därför ansett, att utbildningen av
lantbruksinstruktörer borde i första hand äga rum vid driftslcdarkursen
Endast i den mån antalet därifrån utexaminerade vore otillräckligt för att
fylla behovet, borde särskilda instruktörskurser anordnas.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit
behovet av utbildningskurser för hovslagare, Kalmar läns norra hushållningssällskaps
förvaltningsutskott behovet av utbildningskurser för fårskötare och

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott behovet av utbildningskurser
för cementeringsförmän.

Dep,cfo™n’’nU>'' Flertalet av de i det föregående omförmälda utbildningskurserna anordnas
för närvarande vid lantbruksundervisningsanstalterna enligt särskilda
avtal med lantbruksstyrelsen. Hushållningssällskapsutredningens förslag i
förevarande avseende innebär, att, därest dylik undervisningsanstalt inordnats
som ett led i hushållningssällskapens allmänna undervisningsverksamhet,
borde detta jämväl gälla utbildningskurserna. Därest samverkan på sätt
jag förut berört kommit till stånd mellan sällskapen och undervisningsanstalterna
bör även enligt min mening avtal rörande kurs träffas mellan lantbruksstyrelsen
och vederbörande hushållningssällskap, sedan sällskapet i förekommande
fall samrått med den undervisningsanstalt, vid vilken kursen vöre avsedd
att anordnas. Dylika kurser böra planeras av undervisningsnämnden och
förläggas till lantbruksundervisningsanstalterna så långt dessa kunna lämna
utrymme däråt. I den mån så icke är förhållandet bör nämnden söka anskaffa
andra lämpliga lokaler och jordbruk för praktisk utbildning. Jag vill
emellertid understryka, att i de fall då samverkan mellan sällskapen och lantbruksundervisningsanstalterna
icke äger rum enligt vad förut nämnts, den
nuvarande ordningen fortfarande skall tillämpas. Det torde emellertid vara av
vikt — bland annat för ett rationellt utnyttjande av såväl hushållningssällskapens
som undervisningsanstalternas befattningshavare som lärare vid utbildningskurserna
— att vid planering av dylika kurser samråd under alla
förhållanden etableras mellan sällskapen och skolorna. Jämväl på detta område
böra sålunda de tidigare omförmälda undervisningsnämnderna hava en
betydelsefull uppgift att fylla.

Vad angår utredningens detaljförslag rörande de olika slagen av utbildningskurser
anser jag mig av tidigare anförda skäl icke nu beredd att taga
ställning härtill. Jag torde sålunda efter ytterligare beredning senare få ånyo
anmäla denna fråga för Kungl. Majit. Beträffande utbildningen av lantbruksinstruktörer
(vandringsrättare) vill jag dock redan nu framhålla, att jag
delar utredningens uppfattning om behovet av specialutbildning av dylika
befattningshavare vid särskilda kurser. Varken driftsledarekurs vid Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut eller kurs av längre varaktighet vid
lantmanna- eller lantbruksskola kan sålunda enligt min mening i regel helt
ersätta den för en blivande lantbruksinstruktör erforderliga kompletterande
utbildning inom vissa specialområden, som ifrågavarande kurser äro avsedda
att meddela. Å andra sidan synes mig dock av utredningen föreslagen utbildningstid
vid dylik kurs bliva alltför lång. En begränsning av tiden till
inemot hälften av den föreslagna torde sålunda utan olägenhet kunna vidtagas.

De i yttranden från vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott framförda
förslagen om särskilda kurser för utbildning av hovslagare, fårskötare
och cementeringsförmän torde jämväl få tagas under övervägande vid den
fortsatta beredningen av nu förevarande ärende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

IV. Undervisningskurser.

Gällande bestämmelser.

Sedan en lång följd av år utgå särskilda statsbidrag lill hushållningssällskapen
för anordnande av undervisningskurser för i
mindre jordbruk deltagande män och kvinnor. Nu
gällande bestämmelser för dessa kurser återfinnas i Kungl. Maj:ts reglemente
den 17 juni 1938 (nr 464).

Enligt sagda reglemente avser undervisningen vid ifrågavarande kurser
att meddela kunskaper i skötandet av mindre jordbruk och vad därmed har
samband. Undervisningen skall vara avgiftsfri. För undervisningen gäller i
övrigt följande bestämmelser.

Undervisningskurs, avsedd för en större allmänhet, (allmän kurs) skall omfatta
minst tre dagar med uppehåll av högst två veckor mellan varje undervisningsdag.

Undervisningskurs, avsedd för särskilt antagna manliga elever (speciell
kurs), bör vara förlagd till med statsmedel understödd lantmannaskola eller
lantbruksskola eller annan lämplig plats och skall anordnas antingen såsom
en kurs på minst två, högst sex veckor, därunder huvuddragen av jordbruksläran
och husdjursskötsel ävensom grundläggande lantbruksekonomiska
frågor genomgås eller ock såsom specialkurs på minst tre, högst tolv dagar,
omfattande vissa delar av lanthushållningen eller någon av dess binäringar.
För att kunna antagas till elev vid sådan undervisningskurs erfordras att hava
under minst två år deltagit i jordbruksarbete. Företräde till deltagande i kurs
skall lämnas den som har verksamhet vid jordbruk, vars areal odlad jord ej
överstiger 15 hektar. Deltagande i kurs av ifrågavarande slag må stå öppet
även för kvinnor.

Undervisningskurs för särskilt antagna kvinnliga elever må anordnas antingen
såsom allmän kurs i huslig ekonomi och lanthushållning på minst
två, högst sex veckor med minst två lektionstimmar varje arbetsdag, därvid
den ena timmen anslås till demonstrationsundervisning i huslig ekonomi eller
matlagning (husmoderskurs), eller ock såsom specialkurs på minst tre,
högst tolv dagar, omfattande huslig ekonomi eller någon av de delar av lanthushållningen,
som faller inom husmoderns verksamhetsområde.

Såväl husmoderskurs som specialkurs må anordnas antingen såsom fast
kurs på ett ställe under hela undervisningstiden eller såsom flyttande kurs
på flera ställen med minst en arbetsdag i varje vecka på varje undervisningsställe.
Deltagande i husmoderskurs och specialkurs må, efter beslut av hushållningssällskapets
förvaltningsutskott i varje särskilt fall, stå öppet även
för män. Hushållningssällskapet äger att, där så prövas lämpligt, vid husmoderskurs
bestämma viss avgift för varje deltagare såsom ersättning för de vid
demonstrationerna använda råmaterialiema.

önskar hushållningssällskap, alt undervisning meddelas i kurser av kortare
varaktighet än förut nämnts eller eljest i annan form, äger sällskapet
därom göra framställning hos Kungl. Majit i sammanhang med ansökan örn
statsbidrag.

Enligt kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 355) angående statsunderstöd till
kortare kurser i ladugårdsskötsel kan hushållningssällskap av

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

lantbruksstyrelsen erhålla statsunderstöd för en eller två veckors utbildningskurser
eller en månads fortbildningskurs i ladugårdsskötsel. Under en följd av
år hava särskilda statsbidrag utgått dels till svenska lantbrukst jänstemannaföreningen
för anordnande av 12-veckors undervisningskurser i
lantbruksbokföring m. m. och dels till svenska vall- och mosskulturföreningen
för anordnande av specialkurser i beteskultur och
ängsskötsel. Under samverkan med vederbörande hushållningssällskap
plägar lantbruksstyrelsen anordna statsunderstödda ambulerande
trädgårdskurser i Norrland. Beträffande bestämmelserna för nu
ifrågavarande kurser hänvisas i övrigt till hushållningssällskapsutredningens
betänkande.

Hushållningssäliskapsutredningen.

Utredningen har inledningsvis uttalat, att även efter genomförandet i sin
helhet av den beslutade omorganisationen av de statsunderstödda lägre
lantbruksundervisningsanstalterna och även om antalet dylika skolor skulle
kunna så utökas, att möjligheter skapades för alla jordbrukarungdomar att
därstädes erhålla sin utbildning, behov dock förelåge under lång tid framåt
dels av kurser för den i praktiska ungdomsverksamheten (klubbverksamheten)
deltagande ungdomen, dels av undervisningsverksamhet bland yrkesutövande
jordbrukare och jordbrukskvinnor och annan jordbruksbefolkning,
som icke haft möjlighet att bevista de vid lantbruksundervisningsanstalterna
regelbundet anordnade kurserna, dels ock av kurser avsedda som fortbildningskurser
för såväl sådana yrkesutövare inom lanthushållningen, som tidigare
genomgått kurs vid dylika anstalter, som ock andra yrkesutövare inom
lanthushållningen. Till nämnda yrkesutövare kunde jämväl hänföras lantarbetare
samt hantverkare och byggmästare m. fl., vilka i sin verksamhet vore
knutna till eller komme i nära kontakt med lanthushållningen.

Samtliga dylika undervisningskurser borde ingå i av hushållningssällskapen
bedriven undervisningsverksamhet. Därjämte borde liksom för närvarande
efter Kungl. Maj:ts beprövande i varje särskilt fall understöd av statsmedel
kunna utgå även till annan i syfte att främja det mindre jordbruket
bedriven undervisningsverksamhet, vilken icke kunde på annat sätt
komma i åtnjutande av sådant understöd.

Ifrågavarande undervisningskurser hava av utredningen uppdelats i klubbkurser,
lantbrukarkurser, husmoderskurser, allmänna kurser och specialkurser.
Utredningen har — med hänsyn till de skiftande förhållandena inom
olika delar av landet och angelägenheten av att varje hushållningssällskap
självt finge så långt som möjligt anpassa den statsunderstödda kursverksamheten
av ifrågavarande slag efter ortens förhållanden — ansett, att
i förenämnda reglemente för den statsunderstödda allmänna undervisningsoch
upplysningsverksamheten på lanthushållningens område liksom i nu gällande
bestämmelser endast huvudgrunderna för sagda verksamhet borde angivas.

I fråga om de föreslagna klubbkurserna har utredningen uttalat,

Kungl. Maj:ts proposition nr 172-

att även om klubbverksamheten hade huvudsakligen praktisk karaktär bestyrkte
erfarenheten nyttan av att vid lämplig tidpunkt samla deltagarna till
kortare kurs, under vilken en något djupare teoretisk utbildning kunde meddelas
än den som lämnades av ungdomskonsulenten eller ungdomsinstruktören
vid besök hemma hos ungdomarna. Utredningen har sålunda föreslagit,
att dylika kurser, stundom i form av lägerkurser, örn minst lyra, högst
sex dagar måtte kunna anordnas av hushållningssällskap med understöd
av statsmedel.

Beträffande de föreslagna lantbrukark urser na har utredningen
anfört i huvudsak följande:

Utredningen anser det vara av synnerlig vikt, att statsunderstödda kurser
av kortare varaktighet må kunna anordnas för ägare eller brukare av
mindre jordbruk, som icke haft möjlighet att erhålla utbildning vid någon
av de jämlikt gällande stadga anordnade, relativt långa kurserna vid statsunderstödd
lantbruks- eller lantmannaskola. Erinras må att 1937 års riksdag
i anledning av väckta motioner hos Kungl. Majit anhållit (r. skr. nr 133)
om utredning angående anordnande av kurs- och annan upplysningsverksamhet
i småbruksskötsel. Vid övervägande av detta spörsmål har det emellertid
för utredningen framstått såsom ett oeftergivligt krav, att dylika lantbrukarkurser
icke må tillåtas konkurrera om eleverna med de vanliga kurserna
vid lantbruks- och lantmannaskolorna. Undervisningen vid sistnämnda
kurser måste under alla förhållanden anses vara värdefullare än lantbrukarkurserna
och i varje fall för den jordbrukarungdom, som ännu icke
tillträtt eget jordbruk, den utan tvivel lämpligaste och bästa.

För att motverka en dylik olämplig konkurrens och därjämte i största möjliga
utsträckning möjliggöra för lantbrukare att deltaga i lantbrukarkurserna
få dessa enligt utredningens mening icke göras alltför långa. Med hänsyn
bland annat till de skiftande förhållandena inom skilda landsdelar har
utredningen funnit sig böra föreslå, att lantbrukarkurs må omfatta 14 dagar
eller en månad. Vidare böra såsom elever i första hand antagas personer, som
äga eller bruka mindre jordbruk eller äro anställda som lantarbetare, men
hinder icke möta att i mån av utrymme vid kursen antaga till elever även
andra personer.

Vid övervägande av frågan om förläggningsplats för lantbrukarkurs kunna
otvivelaktigt starka skäl audragas för att dylik kurs alltid borde vara förlagd
till statsunderstödd lantbruks- eller lantmannaskola. Då emellertid plats
icke alltid torde kunna beredas vid sådan skola för kurs, varom här är fråga,
och då det vidare med hänsyn till elevanskaffningen kan vara önskvärt, att
kurs förlägges närmare elevernas hem, varigenom dessa kunna beredas tillfälle
att en eller annan gång under kursen besöka hemmet, anser utredningen,
att frågan örn lämplig plats bör avgöras av lantbruksstyrelsen efter
förslag av hushållningssällskapets förvaltningsutskott i varje särskilt fall.

De för husmoderskurserna föreslagna bestämmelserna ansluta sig
i huvudsak till redan nu gällande föreskrifter för dylika kurser, dock med det
tillägget, att kurserna i första hand vore avsedda för kvinnor med uppgift
alt förestå lanthushåll eller lantarbetarhushåll. Detta tillägg avsåge, alt i möjligaste
mån förhindra olämplig elevkonkurrens mellan husmoderskursen och
lanthushållsskolor.

Ävenledes för allmän kurs och specialkurser har utredningen
föreslagit i huvudsak oförändrade bestämmelser. Såsom en särskild form

Kung!. Maj:ts proposition nr 172.

Departements chefen.

av specialkurs har emellertid utredningen i sitt reglementsförslag upptagit
kurser för byggmästare på landsbygden m. fl. Rörande dessa kurser har utredningen
framhållit i huvudsak följande.

Betydelsen av att i första hand lantbyggmästare men även byggnadssnickare
och andra personer på landsbygden med god erfarenhet inom byggnadsfacket,
exempelvis en del mindre jordbrukare, tid efter annan erhålla undervisning
i byggnadsfrågor, synes utredningen ligga i öppen dag. Nämnda personer
torde — även örn den byggnadskonsulterande verksamheten genom
särskilda byggnadskonsulenter hos hushållningssällskapen eller på annat sätt
ordnas bättre än för närvarande — alltid komma att utöva ett visst inflytande
på byggnadsverksamheten på landsbygden och för övrigt med fördel kunna
tagas i anspråk av den byggnadskonsulterande expertisen såsom biträde vid
skilda tilltallen.

Slutligen har utredningen påpekat, att om undervisningskurser i mera betydande
utsträckning skulle kunna förläggas till lantbruksundervisningsanstalterna
erfordrades vid många av deni utökning av nuvarande utrymmen
för bostäder åt eleverna samt för lärosalar m. m. Med hänsyn härtill har utredningen
förutsatt, att statsbidrag jämväl till härför erforderliga byggnader
finge utgå enligt i allmänhet gällande grunder för statsbidrag till byggnader
vid sagda skolor.

Yttranden.

Utredningens förslag rörande undervisningskurser hava i allmänhet icke
föranlett några uttalanden eller erinringar.

Statskontoret har dock anfört, att kursverksamheten borde planeras så,
att nybyggnader vid lantbruksundervisningsanstalterna kunde undvikas och
att sådana komme till stånd endast där byggnaderna kunde förväntas bliva
använda hela eller största delen av året.

I det föregående har behandlats frågan om kurser, avsedda för utbildning
av särskilda befattningshavare eller därmed jämställda inom olika grenar av
lanthushållningen. Jämväl framdeles erfordras vid sidan härav statsunderstödda
kurser av olika slag för de befolkningsgrupper, som äro praktiskt
verksamma inom nämnda näringsområde. I likhet med utredningen anser
jag att även dylika kurser, av utredningen benämnda undervisningskurser, i
regel böra inga i den av hushållningssällskapen bedrivna undervisningsverksamheten.

Även frågan om denna kursverksamhets framtida gestaltning tarvar beträffande
detaljerna ytterligare beredning, varför jag vid senare tillfälle får
ånyo anmäla detta ärende. I detta sammanhang må emellertid vissa allmänna
synpunkter framhållas.

Hushållningssällskapsutredningen har uppdelat ifrågavarande kurser i tre
större grupper. Vad utredningen anfört rörande den första gruppen, som avser
kurser för den i praktiska ungdomsverksamheten (klubbverksamheten)
deltagande ungdomen kan jag i stort sett biträda.

Såsom en andra grupp har utredningen föreslagit kurser för yrkesutövande

Kungl. Majlis proposition nr 172.

jordbrukare och husmödrar samt annan jordbruksbefolkning, som icke haft
möjlighet alt bevista de vid lantbruksundervisningsanstalterna regelbundet anordnade
kurserna enligt för sagda anstalter gällande stadga. Denna fråga
har länge stått på dagordningen. Sålunda må erinras om att 1937 års riksdag i
anledning av väckta motioner hos Kungl. Majit anhållit om utredning angående
anordnande av kurs- och upplysningsverksamhet i småhruksskötsel. De
av hushållningssällskapsutredningen härutinnan nu framförda synpunkterna
anser jag mig kunna i huvudsak dela. Det torde vara av vikt att dessa kurser
utformas så, att de icke locka till sig jordbrukarungdomen till förfång för
elevtillslutningen vid de lägre lantbruksundervisningsanstalternas ordinarie
kurser, vilka under alla förhållanden måste anses vara värdefullare än nu
ifrågavarande kurser (lantbrukarkurser och husmoderskurser) för den jordbrukarungdom,
som ännu icke tillträtt eget jordbruk eller handhar ledningen
av lanthushåll. Ifrågavarande kursers längd bör därför icke överstiga
en månad och till elever i desamma böra i första hand antagas yrkesutövare
mom lanthushållningens område.

Även vad utredningen förordat beträffande den tredje gruppen av undervisningskurser,
vilka närmast äro avsedda såsom fortbildningskurser för
dels sådana yrkesutövare inom lanthushållningen, som tidigare genomgått
kurs vid lägre lantbruksundervisningsanstalt, dels ock andra yrkesutövare inom
lanthushållningen, kan jag i huvudsak giva min anslutning. För en rationell
drift av ett jordbruk, däri inbegripet även lanthushåll, är det uppenbarligen
av största betydelse, att yrkesutövarna tid efter annan erhålla kännedom
örn de nya rön och erfarenheter på området som göras. Den härför erforderliga
upplysningsverksamheten kan givetvis ordnas på mångahanda sätt.
Lämpliga kurser av olika slag utgöra härutinnan ett verksamt medel. Dylika
kurser kunna anordnas antingen som allmänna kurser avseende en mera
brett lagd undervisningsverksamhet inom olika områden av lanthushållningen
eller som speciella kurser för undervisning i särskilda begränsade ämnen.

Såsom utredningen framhållit synes, för den händelse att utbildnings- och
undervisningskurser i mera betydande utsträckning skulle kunna förläggas
till lantbruksundervisningsanstalterna, vid många av dem erfordras utökning
av nuvarande utrymmen för bostäder åt eleverna samt för lärosalar m. m.
Med hänsyn till den befattning, som de lägre lantbruksundervisningsanstalterna
hava med ifrågavarande kursverksamhet, synes det uppenbart, att i den
mån erforderliga lokalutrymmen icke på annat sätt kunna åstadkommas,
t. ex. genom förhyrning av lokaler, statsbidrag bör utgå till kostnaderna för
utökning av undervisningsanstalternas lokaler. Jag förutsätter emellertid i
likhet med statskontoret, att ifrågavarande kursverksamhet planeras så, att
ny- eller ombyggnader vid lantbruksundervisningsanslalterna med hänsyn
till ifrågavarande kurser i möjligaste mån undvikas och att i varje fall sådana
komma till stånd endast om byggnaderna kunna förväntas bliva använda
under en större del av året.

Hilmur) till riksdagens protokoll 1914. 1 sami. Nr 172.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Departements chefen.

V. Studieresor.

Gällande bestämmelser.

Enligt reglementet den 17 juni 1938 (nr 464) för med statsmedel understödd
undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor skola
i reglementet avsedda, av hushållningssällskaps förvaltningsutskott anordnade
studieresor planläggas så att de bereda deltagarna tillfälle att genom besök
under sakkunnig ledning vid väl skötta jordbruk, demonstrationsfält, skogar
m. m. hämta mesta möjliga kunskap för skötande av mindre jordbruk och
vad därmed har samband.

Sådana resor kunna företagas dels såsom kortare färder inom länet eller
närliggande bygd i syfte att för deltagarna uppvisa framstående mindre
jordbruk, demonstrations- och försöksfält eller annat mönstergillt arbete
inom lanthushållningens område (hembygdsresor), dels ock såsom längre
studieresor antingen inom riket eller, efter tillstånd av lantbruksstyrelsen,
till Finland, Danmark eller Norge.

Till deltagare i studieresa må hushållningssällskapets förvaltningsutskott
av män antaga endast den som har sin huvudsakliga utkomst av jordbruk
eller jordbruksarbete. Till deltagare må icke antagas den som äger eller
brukar en areal odlad jord av, i fråga om längre studieresa, mer än 40 hektar
eller, i fråga om hembygdsresa, mer än 15 hektar eller ock i vartdera fallet,
den mindre areal förvaltningsutskottet bestämmer. Beträffande kvinnors
deltagande i studieresa äger förvaltningsutskottet meddela närmare bestämmelser.

Av statsfinansiella skäl hava statsbidrag till studieresor emellertid icke utgått
sedan år 1939.

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har beträffande studieresor icke funnit skäl föreslå någon
ändring i nu gällande bestämmelser.

Yttranden.

Utredningens ställningstagande i fråga örn studieresor har icke föranlett
särskilt uttalande.

I likhet med hushållningssällskapsutredningen håller jag före, att några
mera betydande ändringar i bestämmelserna rörande de statsunderstödda studieresorna
icke äro påkallade. Med hänsyn till att statsbidrag för ändamålet
icke för närvarande utgår och jag ej anser mig tillsvidare böra räkna med
dylika bidrag, finner jag emellertid icke anledning att nu närmare ingå på
denna fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

VI. Premieringar.

Gillande bestämmelser.

Enligt reglementet den 17 juni 1938 (nr 462) för med statsmedel understödd
premiering av mindre jordbruk bildar varje hushållningssällskaps område
ett distrikt för verkställande av ifrågavarande premiering, dock med
rätt för sällskapet att besluta, huruvida uppdelning av preinieringsdistriktet
i underdistrikt, högst tre, skall äga rum. Premieringen verkställes av en
nämnd, bestående av ordförande och en ledamot med erforderligt antal suppleanter,
utsedda för tre år av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Sällskapet
kan därjämte besluta att ytterligare en ledamot skall utses. En av ledamöterna
skall vara hos hushållningssällskapet anställd jordbrukskonsulent.

För premieringens verkställande gälla vissa i reglementet närmare angivna
huvudgrunder.

Besiktning för premiering må verkställas endast under månaderna juni—
september. Samma jordbruk må ej premieras oftare än vart tredje år. Premier
må utgå i form av penningpris och diplom.

Ifrågavarande premieringsverksamhet har emellertid av statsfinansiella
skäl varit inställd från och med år 1940.

jHushållningssällskapsutredningen.

I fråga om premiering av mindre jordbruk har utredningen icke funnit
skäl föreslå några ändringar av nu gällande bestämmelser. Möjligheter borde
emellertid genom föreskrift i nu förevarande reglemente öppnas för hushållningssällskap
att föreslå och för Kungl. Maj:t att i mån av medelstillgång
bevilja statsbidrag även till annan premieringsverksamhet än den förut
nämnda i syfte att främja det mindre jordbruket eller detta närstående näringsgrenar,
vilken icke på annat sätt kunde komma i åtnjutande av sådant
bidrag. Utredningen hade härvidlag tänkt på exempelvis trädgårdspremieringar,
premiering av ladugårdar, av hemslöjd o. s. v.

Yttranden.

Utredningens förslag på denna punkt hava i allmänhet lämnats utan erinran.

Riksförbundet landsbggdens folk bär emellertid ansett, att premieringsverksamheten
icke längre vore motiverad. Med hänsyn till det svenska jordbrukets
utveckling under senare år och höjningen av de svenska jordbrukarnas
yrkesmässiga standard under de senaste årtiondena borde stimulans för
utveckling och förbättring av jordbruket numera ske under helt andra för
mer än den nuvarande premieringen.

Sveriges husmodersföreningars riksförbund samt Sveriges agronom- och
lantbrukslärare förbund hava ansett, att hemkonsulent med hänsyn till hemarbetets
betydelse borde vara ledamot av premieringsnämnd. Svenska lands -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Departementschefen.

bygdens kvinnoförbund laar av samma skäl föreslagit, att en praktisk husmor
borde vara ledamot.

Länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens län samt hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i Södermanlands, Kristianstads, Hallands,
Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län ävensom Sveriges
agronom- och lantbrukslärareförbund hava föreslagit höjning av maximigränsen
för premieringsbart jordbruk till 20 hektar åker.

För närvarande utgår icke statsbidrag till premieringar av ifrågavarande
slag. Då jag i det följande vid beräkning av kostnadsramen under närmaste
åren för den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten icke
kommer att förutsätta statsbidrag till premieringar, har jag icke funnit skäl
att nu taga ställning till hushållningssällskapsutredningens förslag på denna
punkt.

VII. Hushållningssällskapens allmänna upplysningsverksamhet.

1. Allmänna synpunkter.

Hushållningssällskapsutredningen.

För att betona den nära samhörigheten mellan hushållningssällskapens
allmänna upplysningsverksamhet och undervisningsverksamheten på lanthushållningens
område har utredningen föreslagit, att i reglementet för den
allmänna statsunderstödda undervisnings- och upplysningsverksamheten
måtte angivas upplysningsverksamhetens syfte men dess närmare utformning
borde med hänsyn till de skiftande förhållandena inom olika landsdelar
ankomma på vederbörande hushållningssällskap. Syftet borde vara att
bland dem, som hava sin verksamhet inom jordbruket och detta närstående
näringar genom tal och skrift sprida kännedom om rön och erfarenheter
inom vederbörande näringsgren, vunna vid försöksverksamhet eller eljest,
samt att lämna råd och upplysningar rörande planläggningen av produktionsbefrämjande
förbättringsåtgärder. Vidare borde stadgas, att verksamheten
skulle stå under ledning av hushållningssällskapets förvaltningsutskott
samt bedrivas i samarbete med jordbrukets ekonomiska föreningar eller
andra föreningar och institutioner på lanthushållningens område ävensom
med lantbruksundervisningsanstaltema inom sagda område.

Enligt utredningens förslag borde den omedelbara ledningen av den allmänna
upplysningsverksamheten och organisationen handhavas av hushållningssällskapens
konsulenter eller därmed jämställda tjänstemän enligt av
hushållningssällskapets förvaltningsutskott utfärdade, av lantbruksstyrelsen
fastställda instruktioner. Vid upprättande av sagda instruktioner borde tillses,
att konsulenterna medgåves erforderlig tid att i största möjliga utsträckning
ägna sina krafter åt undervisnings- och upplysningsverksamhet. Vissa
av konsulenternas nuvarande arbetsuppgifter borde kunna under vederbörande
konsulents ledning anförtros åt mindre kvalificerade och lägre avlönade
befattningshavare.

Kungl- Majrls proposition nr 172.

Utredningen har ansett det vara i hög grad önskvärt, att tor den allmänna
undervisnings- och upplysningsverksamheten utnyttjades i största möjliga utsträckning
ej blott konsulenterna utan även lantbruksundervisningsanstalternas
lärare. Därest inom ett hushållningssällskaps område befintliga dylika
anstalter inordnats som ett led i sällskapets allmänna undervisningsverksamhet
borde obligatorisk föreskrift gälla för hushållningssällskapets förvaltningsutskott
att för den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten
anlita nämnda anstalters befattningshavare i den utsträckning, som
undervisningen vid anstalterna medgåve och som erfordrades för ifrågavarande
verksamhets bedrivande i önskvärd omfattning. Ä andra sidan borde
skyldighet föreskrivas för sagda befattningshavare alt stå till vederbörande
förvaltningsutskotts förfogande.

Utredningen har därefter berört frågan örn särskild ersättning till hushållningssällskapens
befattningshavare för föredrag och föreläsningar vid
kurser samt härutinnan anfört.

Flertalet hushållningssällskap torde för närvarande lämna viss särskild
ersättning utöver resekostnads- och traktamentsersättning till befattningshavarna
för föredrag på lanthushållningens område och även för föreläsningar
vid av sällskapet anordnade undervisningskurser. Jämväl för undervisning
vid utbildningskurser torde dylik ersättning i regel utgå. Enär handhavandet
av undervisnings- och upplysningsverksamheten ingår i befattningshavarnas
tjänsteåliggande, synes utredningen i princip särskild ersättning
från hushållningssällskapet härför utöver resekostnads- och. traktamentsersättning
icke böra utgå til! befattningshavarna. En förutsättning härför
är emellertid, alt sagda uppgifter kunna fullgöras inom ramen för den
tjänstgöringsskyldighet, som ankommer på vederbörande befattningshavare.
Särskild ersättning synes sålunda icke böra utgå, därest ifrågavarande uppgift
kan fullgöras inom dexr tjänstgöringstid, som kan anses skälig.

Påpekas må att vad här sagts icke bör utesluta, att befattningshavare,
som tages i anspråk för exempelvis föredrag, som anordnas och bekostas, av
annan institution än hushållningssällskapet eller någon dess underavdelning,
bör äga rätt att härför uppbära skälig ersättning. Därest dylikt föredrag
eller utarbetandet av detsamma inkräktar på vederbörandes tjänstgöringstid
förutsattes givetvis, att vederbörligt tillstånd härtill lämnats. Vad nu anförts
torde i princip böra gälla även befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt,
som inordnats som ett led i hushållningssällskapets allmänna
undervisnings- och upplysningsverksamhet. Där särskilda skäl föreligga
-—■ exempelvis där befattningshavare icke hava s. k. helårstjänstgöring — bör
dock hushållningssällskapets förvaltningsutskott kunna bestämma skäligt arvode,
när vederbörande tages i anspråk för nyssnämnda verksamhet.

Yttranden.

Av utredningen framförda allmänna synpunkter på frågan örn hushållningssällskapens
allmänna upplysningsverksamhet hava i regel lämnats ulan
erinran.

Svenska landsbygdens ungdomsförbund har emellertid framhållit att studiecirkelverksamheten
borde kunna påräkna fria föreläsningar av hushållningssällskapens
tjänstemän. Föreskrift härom borde intagas i reglementet

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

lör den allmänna statsunderstödda undervisnings- och upplysningsverksamheten.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har — med instämmande
av länsstyrelsen i Gotlands län — avstyrkt förslaget om borttagande
av rätt för hushållningssällskapens befattningshavare att uppbära särskilt
arvode för föredrag m. m. Enligt utskottets mening vore dylikt arvode
lämpligt såsom uppmuntran till befattningshavaren att nedlägga särskild
omsorg vid utarbetande av föredrag samt för att öka vederbörandes villighet
att hålla föredrag.

Departements- Vid sidan av den i det föregående behandlade undervisningsverksamheten
är en upplysningsverksamhet genom individuell rådgivning eller mera kollektivt
betonad dylik verksamhet genom föredrag, demonstrationer o. s. v.
otvivelaktigt av största betydelse för lanthushållningens utveckling. Ledningen
av denna verksamhet bör liksom för närvarande anförtros åt hushållningssällskapen.
Det torde även vara lämpligt att syftet med verksamheten
angives i det ifrågasatta gemensamma reglementet för den allmänna statsunderstödda
undervisnings- och upplysningsverksamheten. Liksom utredningen
vill jag understryka betydelsen av att för denna verksamhet utnyttjas såväl
hushållningssällskapens som lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare.
Av utredningen föreslagen föreskrift om skyldighet för sistnämnda
befattningshavare att i den mån så är möjligt med hänsyn till arbetet
vid skolorna stå till förfogande för ändamålet kan jag sålunda förorda.

Jag kan även i princip ansluta mig till hushållningssällskapsutredningens
förslag att särskilt arvode till hushållningssällskapens och lantbruksundervisningsanstaltemas
befattningshavare icke bör ifrågakomma för fristående
föredrag och för föreläsningar vid kurser som anordnas och bekostas avhushållningssällskapet
eller någon dess underavdelning och som kunna fullgöras
inom skälig tjänstgöringstid. Liknande bestämmelser torde böra gälla
även årsanställd lärare vid lantbruksundervisningsanstalt, som efter överenskommelse
med hushållningssällskapet inordnats som ett led i hushållningssällskapets
undervisningsverksamhet. Ur skälighetssynpunkt böra enahanda
bestämmelser gälla även för årsanställd lärare vid lantbruksundervisningsanstalt,
som icke inordnats som ett led i hushållningssällskapets allmänna
undervisnings- och upplysningsverksamhet. Med hänsyn till den ställning
hushållningssällskapen intaga lill den praktiska ungdomsverksamheten, bör
vidare särskilt arvode icke utgå till befattningshavare vid hushållningssällskap
eller lantbruksundervisningsanstalt för föredrag eller för medverkan
vid kurs, anordnad av ungdomsorganisation på lanthushållningens område.
Vad nu sagts bör givetvis gälla endast i fråga örn föredrag eller kurs inom
vederbörande hushållningssällskaps område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

2. Ersättning för biträde av hushållningssällskapens
befattningshavare.

Nuvarande förhållanden.

Flertalet hushållningssällskap uttaga i regel särskild ersättning för av sällskapens
befattningshavare utförda uppdrag. Konsultation och rådgivning
muntligen, skriftligen eller per telefon är dock i allmänhet kostnadsfri. För
biträde av trädgårdstjänsteman får rekvirent oftast erlägga viss ersättning
även om biträde av andra sällskapens tjänstemän är kostnadsfritt.

Grunderna för ersättning, varom här är fråga, variera avsevärt inom olika
hushållningssällskap och äro stundom angivna i för olika slags uppdrag fastställda,
ganska detaljerade taxor. Ett par hushållningssällskap upptaga särskild
tilläggsavgift av icke-medlemmar. I flera fall föreskrives, att kommuner
och allmänna institutioner ävensom innehavare av jord, vilka icke driva
jordbruk som huvudsaklig näring, skola erlägga ersättning för utförda uppdrag
efter högre taxa än de egentliga jordbrukarna. Hos sex hushållningssällskap
äro brukare av jordbruksfastighet under viss areal helt eller delvis
befriade från erläggande av ifrågavarande ersättningar och hos tre hushållningssällskap
gäller enahanda undantag för brukare av jordbruksfastighet
med taxeringsvärde, understigande visst belopp. Vanligen är viss minimiavgift
stipulerad samt stundom även viss maximiavgift.

Såsom exempel på ersättningsgrunder må nämnas, att för täckdiknmgsplaner
och gödselvårdsplaner ersättning oftast utgår efter ytenhet. Inom fem
hushållningssällskap är emellertid avgiften för dylika planer konstant och
relativt låg. I tre fall erlägges förutom ersättning efter areal en viss grundavgift
eller ett visst dagarvode. Ersättning för planer till byggnadsföretag utgår
stundom med viss procent av den beräknade kostnadssumman och i andra
fall med visst belopp per kubikmeter inredda utrymmen. För arbetsbeskrivningar
eller detaljritningar utgår ersättning i regel enligt särskild överenskommelse
eller efter självkostnadspris.

Beträffande ersättningens erläggande må nämnas, att densamma stundom
uppbäres av vederbörande tjänsteman såsom egen inkomst men i andra fall
inbetalas till vederbörande hushållningssällskap.

liushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har föreslagit, att obligatorisk avgift från rekvirent för de planer,
som utarbetats genom hushållningssällskapens tjänstemäns försorg, borde
utgå. Såsom motivering för denna ståndpunkt har framhållits, att en ändamålsenlig
planläggning nedbringade såväl engångsutgifter för ett företag
sorm underhålls- och driftkostnader tor detsamma, att avgiftsfria planer ofta
ledde till okynneskonsultationer, att större värde oftare sattes på avgiftsbelagda
än avgiftsfria planer samt att hushållningssällskapen hade betydande
kostnader för material m. m. för ändamalet. För sadan rådgivning genom
hushållningssällskapens tjänstemän, som icke innebure uppgörande av pia -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Departements

ehefen.

ner ävensom för de med rådgivningen förenade resorna, borde däremot särskild
ersättning icke utgå. Avgifter för planer borde av rekvirent erläggas till
hushållningssällskapet och ej till vederbörande tjänsteman, enär sistnämnda
förtalingssätt bland annat medförde orättvisor i fråga om avlöningsförmåner.

Enligt utredningens mening torde avgiftstaxa i princip vara så konstruerad,
att avgiften sa exakt som möjligt motsvarade de verkliga kostnaderna för
ritningar, beskrivningar, kostnadsberäkningar m. m. Den enskilde, som därav
vore i behov, borde kunna erhålla viss rabatt å den fastställda taxan. Vidare
har utredningen framhållit önskvärdheten av i största möjliga utsträckning
enhetliga taxor inom skilda hushållningssällskaps områden. Med
hänsyn härtill har utredningen föreslagit, att lantbruksstyrelsen måtte erhålla
i uppdrag att efter samråd med representanter för hushållningssällskapen
m. fl. fastställa taxa, innefattande jämväl bestämmelser örn rabatter å
taxans avgifter.

Yttranden.

Utredningens förslag på denna punkt hava i regel icke föranlett några
erinringar.

Länsstyrelsen i Jämtlands län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Kalmar läns norra område, Malmöhus och Jämtlands län hava emellertid
ansett enhetliga taxor olämpliga med hänsyn till de skiftande förhållandena
inom olika landsdelar samt föreslagit, att varje hushållningssällskap borde
upprätta förslag till taxa för sällskapets område, vilken därefter underställdes
lantbruksstyrelsen för fastställelse.

Statskontoret har biträtt förslaget om särskild taxa för samtliga hushållningssällskap
men framhållit, att det borde för att stimulera medlemsanslutningen
till hushållningssällskapen övervägas en differentiering av avgifterna
i syfte att medgiva lägre ersättningsbelopp för medlemmar. Jämväl lantbruksstyrelsen
har framfört liknande synpunkter.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår uttaga sällskapen i regel
särskild ersättning för av sällskapens befattningshavare utförda uppdrag under
det att muntlig och skriftlig konsultation och rådgivning i allmänhet äro
kostnadsfria. Ersättningen utgår enligt för olika hushållningssällskap varierande
taxa. Såsom hushållningssällskapsutredningen föreslagit torde det vara
ändamålsenligt att bestämmelser meddelas om obligatoriska avgifter för rekvirent
för de planer av skilda slag, som utarbetas av hushållningssällskapens
tjänstemän. Det torde böra få ankomma på lantbruksstyrelsen att efter hörande
av hushållningssällskapen utarbeta taxor. Med hänsyn till önskvärdheten
av att skapa direkta ekonomiska fördelar av ledamotskap i hushållningssällskap
anser jag kunna övervägas, att avgiften för rekvirent, som icke
är ledamot av hushållningssällskap, fastställes till högre belopp än avgiften
för ledamot. Det synes även kunna ifrågasättas om icke särskild taxa bör
gälla för institutioner och föreningar av olika slag. Vid taxans upprättande

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

torde böra beaktas utredningens uttalande rörande rätt till rabatt i t axea vgifterna
för den enskilde rekvirent, som är i behov därav. De taxeavgifter
som inflyta böra såsom utredningen föreslagit tillföras hushållningssällskaps
kassa och sålunda icke uppbäras av vederbörande förrättningsman.

3. Byggnadskonsulterande verksamhet på landsbygden.

Tidigare förslag.

Spörsmålet rörande den byggnadskonsulterande verksamhetens ordnande
på landsbygden har under senare år vid flera olika tillfällen varit under
övervägande. Sålunda väcktes vid 1937 års riksdag motion örn särskilda
byggnadskonsulenter hos hushållningssällskapen, vilken motion emellertid
ej föranledde någon riksdagens åtgärd. Samma år upptogs spörsmålet i
skrivelse från hushållningssällskapens ombud.

I sitt betänkande angående underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre
lanthemmen (stat. off. utr. 1939: 6) framförde 1937 års utredning angående
arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket förslag om anställande
hos varje hushållningssällskap av särskilda byggnadskonsulenter samt örn
inrättande vid lantbrukshögskolan av en särskild byggnadslinje för utbildning
av dylika konsulenter. Vidare hava 1940 års byggnadskostnadssakkunniga
i sitt betänkande angående byggnadskostnaderna (stat. off. utr. 1941:4)
upptagit frågan om rådgivning i landsbygdens byggnadsfrågor. Enligt de sakkunniga
krävde denna rådgivning ett samarbete mellan ett betydande antal
personer med olika specialiteter, varför rådgivningsfrågan icke kunde erhålla
en tillfredsställande lösning genom anställande av byggnadskonsulenter
i de olika länen, knutna till hushållningssällskap, egnahemsnämnder eller
andra organ. Enligt de sakkunnigas mening syntes de initiativ, som exempelvis
tagits genom bildandet av lantbruksförbundets byggnadsförening u. p. a.
erbjuda en långt bättre utväg.

Lantbruksförbundets byggnadsförening u. p. a.

Lantbruksförbundets byggnadsförening (L. B. F.) tillkom 1941 och upptog
nästan omedelbart i sig en inom Skåne sedan år 1938 verksam förening med
ungefär enahanda syfte och med namnet lantmännens byggnadsförening.
Lantbruksförbundets byggnadsförening, som enligt föreningens stadgar är
en sammanslutning av över hela landet verksamma jordbruksorganisationer
(dock kunna även hushållningssällskap bliva medlemmar), har till ändamål
att främja medlemmarnas samt lill medlemmarna direkt eller indirekt anslutna
föreningars och jordbrukares ekonomiska intressen på byggnadsområdet
och verka för åstadkommande av en ur ekonomisk, teknisk och hygienisk
synpunkt ändamålsenlig samt tilltalande bebyggelse vid jordbruk och
föreningsföretag. I detta sylte skall föreningen enligt stadgarna tillhandagå
medlemmarna jämte till dem direkt eller indirekt anslutna föreningar med

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

råd och anvisningar, ritningar och kostnadsberäkningar beträffande ny- och
ombyggnader samt byggnadsförbättringar m. m. Vidare skall föreningen medverka
till och förmedla anskaffning av byggnadsmaterial och inredningsföremål
för lantmannabyggnader, verka för en ändamålsenlig standardisering av i
lantmannabyggnader förekommande byggnadsdetaljer och inredningsföremål
samt verkställa undersökningar rörande lämpliga byggnadsmaterial, konstruktion
och utförande av byggnader ävensom bland allmänheten sprida
kännedom härom. Slutligen har föreningen till uppgift att hjälpa jordbrukarna
med ordnande av entreprenaduppgörelser.

För fullgörande av sina uppgifter har föreningen upprättat ett huvud- och
centralkontor i Stockholm samt centralkontor i Lund och Vänersborg. Vidare
hava i samarbete med vederbörande hushållningssällskap och egnahemsnämnder
inrättats filialkontor i ytterligare fjorton län. För de fyra
nordligaste länens vidkommande ävensom i Värmlands och Kopparbergs
län bedrives byggnadskonsulterande verksamhet tills vidare av egnahemsstyrelsen
enligt särskilt avtal med lantbruksföibundets byggnadsförening.

Enligt organisationsplanen för byggnadsföreningen komma större uppdrag
att bearbetas vid närmaste centralkontor. Ombyggnader och enklare nybyggnader
skola handhavas av fackmän, anställda hos byggnadsföreningen
med placering som ombud hos vederbörande hushållningssällskap, vilka avses
skola tillhandahålla kontor och ställa sin lokala organisation till förfogande
för ombuden. För tillgodoseende av behovet av agronomisk sakkunskap
skola i mån av behov hos byggnadsföreningen anställas agronomer.
Behovet av dylik sakkunskap vid hushållningssällskapen anses bliva tillgodosett
genom hos sällskapen anställda konsulenter. För finansiering av föreningens
verksamhet debiteras uppdragsgivare avgift för upprättade ritningar
m. m. med högst 2 procent av de beräknade byggnadskostnaderna.

Hushållningssällskapsutredningen.

Inledningsvis har utredningen uttalat, att det ur såväl privatekonomisk som
nationalekonomisk synpunkt vore av största vikt, att den byggnadskonsulterande
verksamheten på landsbygden ordnades på ett ur alla synpunkter
och för samtliga yrkesutövare lämpligt sätt. För verksamheten krävdes
såväl byggnadsteknisk sakkunskap som jordbruksekonomisk och husdjurshygienisk
kunnighet. Möjlighet torde knappast föreligga för en person att
ensam behärska alla hithörande spörsmål. Ett intimt samarbete krävdes sålunda
mellan experter på respektive områden. Den jordbruksekonomiska
sakkunskapen vore väl företrädd hos hushållningssällskapen genom deras
olika konsulenter och andra tjänstemän. Centralt verksamma härvidlag vöre
hos vissa institutioner och föreningar, såsom lantbrukshögskolan, jordbrukstekniska
föreningen lii. fl., inom hela landet verksamma experter. Den husdjurshygieniska
sakkunskapen funnes lokalt representerad av veterinärkåren,
i första hand länsveterinärerna, och husdjurskonsulenterna samt centralt
trämst av medicinalstyrelsen. Lokal byggnadsteknisk, speciellt på jordbrukets
byggnadsproblem inriktad expertis saknades i stort sett medan densam -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

ina centralt funnes företrädd bland annat inom egnahemsstyrelsen och lantbruksförbundets
byggnadsförening.

Enligt utredningens mening borde för samarbete mellan den lokalt arbetande
expertisen inom varje hushållningssällskaps område finnas en särskild
byggnadsnämnd, bestående av byggnads-, jordbruks-, husdjurs- och hemkonsulenter
samt veterinär och jordbrukare. Nämndens uppgift skulle vara
att granska de av byggnadskonsulenten uppgjorda byggnadsförslagen ur de
olika synpunkter, som de olika experterna och representanten för det praktiska
jordbruket företräda. Vidare borde samarbete ordnas mellan de lokala
nämnderna och en av centralt verksam expertis sammansatt delegation med
uppgift att ur principiella synpunkter behandla vissa spörsmål, som med
fördel kunde bedömas centralt, exempelvis frågor rörande standardisering
av byggnadsmaterial, uppgörande i viss utsträckning av byggnadsritningar
m. m. Måhända kunde en dylik delegation bildas genom att med lantbruksförbundets
byggnadsförenings byggnadsexpertis adjungerades lämplig sakkunskap
på andra områden.

Vägande skäl hava synts utredningen tala för en anknytning av den lokala
byggnadstekniska sakkunskapen till hushållningssällskapen. Det samarbete
mellan sakkunniga av skilda slag, som erfordrades för upprättande av den
av utredningen i annat sammanhang förordade allmänna planen för ett jordbruk,
kunde sålunda bäst åstadkommas, om sakkunniga i största möjliga utsträckning
vore knutna till ett och samma organ.

Utredningen har framhållit, att det syntes uppenbart, att den lokala byggnadskonsulterande
verksamheten i första hand torde komma att beröra de
mindre och medelstora jordbruken. Speciellt i fråga örn dessa jordbruk krävdes
för byggnadskonsulenten goda möjligheter till samråd med andra, i jordbruksfrågor
sakkunniga, enär den mindre och medelstore jordbrukaren i regel
hade mindre förutsättningar än en större jordbrukare att genom egna
anvisningar giva byggnadskonsulenten erforderliga jordbruksekonomiska,
byggnadstekniska och husdjurshygieniska intentioner. Icke minst med hänsyn
härtill har utredningen ansett utomordentligt viktigt, att framförallt det
lokala samarbetet främjades genom byggnadskonsulentens inordnande under
hushållningssällskapets ledning.

Efter att hava framhållit, att den administrativa organisationen med ritkontor
etc. kunde ordnas mera rationellt med byggnadskonsulenten knuten
lill vederbörande hushållningssällskap, har utredningen vidare anfört följande.

Den lokala byggnadskonsulterande verksamheten måste så organiseras,
att den kan tillgodose samtliga yrkesutövare inom jordbruket. Visserligen
saknas ännu större erfarenheter rörande effektiviteten av lantbruksförbundets
byggnadsförenings organisation härutinnan men med stöd av erfarenheter
från andra områden synes utredningen kunna starkt ifrågasättas, huruvida
genom sagda organisation även de mindre och medelstora jordbrukarna
erhålla tillgång till den, kanske speciellt för dorn, viktiga byggnadskonsultationen.
Det är givetvis icke tillfyllest att blott rent organisatoriskt ordna
den byggnadskonsulterande verksamheten och sålunda skapa möjligheter för

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

jordbrukare och andra att erhålla erforderliga råd och anvisningar i fråga
örn byggnaderna. Därest den som ämnar bygga icke begagnar sig av sålunda
erbjudna möjligheter, är föga eller intet vunnet. I första hand torde detta
spörsmål visserligen vara en fråga örn upplysning rörande fördelarna att för
ifrågavarande ändamål använda sakkunnigt biträde. Dock syntes svårigheter
möta att övertyga de enskilda jordbrukarna härom. Speciellt gäller detta de
mindre jordbrukarna. Endast om anlitandet av sakkunnigt biträde drar
ringa kostnad torde man kunna förvänta, att de mindre jordbrukarna för
närvarande skola anlita detsamma i nämnvärd utsträckning. Enligt vad utredningen
inhämtat beräknar lantbruksförbundets byggnadsförening kostnaderna
för ritningar m. m. till högst 2 procent av de beräknade byggnadskostnaderna.
Även om denna avgift kan synas skälig, visa dock erfarenheter
på andra områden, att många jordbrukare hellre underlåta att anlita sakkunniga
rådgivare än erlägga en avgift av nämnda storlek.

Ehuru utredningen är övertygad örn lantbruksförbundets byggnadsförenings
goda vilja att söka stå alla jordbrukare till tjänst, torde det dock
med hänsyn till föreningens affärsbetonade organisation och behov av avgiftsinkomster
för verksamhetens bedrivande icke vara ägnat att förvåna,
därest ifrågavarande verksamhet icke komme att omfatta de mindre och
medelstora jordbruken i den utsträckning och under så lång tid framåt, som
är önskvärt.

Nöjaktigt samarbete mellan expertis på olika områden, rationellt ordnad
administrativ organisation och tillgodoseende av samtliga jordbrukares likaberättigade
intressen förutsätter enligt utredningens mening, att den lokala
byggnadskonsulterande verksamheten ställes under hushållningssällskapens
omedelbara ledning.

Byggnadskonsulent bör hava avlagt arkitektexamen vid tekniska högskolan
eller äga motsvarande utbildning, varjämte bör krävas, att vederbörande
genom tidigare verksamhet eller tjänst kunnat förskaffa sig god kännedom
om landsbygdens byggnadsproblem och andra landsbygdsspörsmål. Skäl torde
i regel icke föreligga att hos egnahemsnämnderna anställa särskild byggnadsexpertis.
Ett intimt samarbete mellan hushållningssällskapen och egnahemsnämnderna
torde nämligen möjliggöra för sagda nämnder och deras klientel
att begagna sig av det biträde i byggnadsfrågor, som hos hushållningssällskapet
anställd byggnadskonsulent eller annan konsulent hos sällskapet
kan lämna.

I särskilt yttrande hava ledamöterna Andersson och Liedberg anmält en
från utredningens majoritet skiljaktig mening i nu förevarande spörsmål och
därvid uttalat, att åtgärder icke nu borde vidtagas för anställande hos hushållningssällskapen
av med statsmedel avlönade byggnadskonsulenter utan
den byggnadskonsulterande verksamheten borde ordnas genom samarbete
mellan hushållningssällskapen och lantbruksförbundets byggnadsförening.
Såsom motivering för sin ståndpunkt hava reservanterna anfört, att för alt
resultaten av den centrala verksamheten .skulle komma den lokalt arbetande
byggnadsexpertisen till godo på bästa möjliga sätt, syntes ändamålsenligt,
att sagda expertis stöde under en central ledning. Därvid skapades även
större möjligheter till den omplacering av befattningshavarna, som stundom
kunde befinnas önskvärd, varjämte direkt kontakt bättre kunde uppnås mellan
den centrala ledningen och verksamheten ute i bygderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Yttranden.

Utredningens förslag tillstyrkes av länsstyrelserna i Kronobergs, Gotlands,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län samt hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i Södermanlands, Gotlands och Hallands län, Älvsborgs
läns södra område, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands
och Jämtlands län ävensom av Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund.

Förslaget avstyrkes däremot av lantbruksstyrelsen, statskontoret, egnahemsstyrelsen,
länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads och Västerbottens
län, hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Kristianstads och Västerbottens
län, Sveriges lantbrulisförbund, Riksförbundet landsbygdens folk samt
styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

I vissa yttranden har uttalats, att det borde få ankomma på Kungl. Maj:t
att på förslag av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott bestämma,
huruvida den byggnadskonsulterande verksamheten inom hushållningssällskapets
område skulle handhavas av lantbruksförbundets byggnadslörening
eller av hushållningssällskapet självt genom med statsmedel avlönad
byggnadskonsulent. En dylik ståndpunkt har intagits av länsstyrelserna i
Östergötlands, Blekinge och Skaraborgs län, hushållningssällskapens ombud
samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Stockholms län och stad.
Östergötlands, Jönköpings och Kronobergs län, Kalmar läns södra område,
Blekinge, Malmöhus och Skaraborgs län.

Ur de yttranden, vari förslaget tillstyrkts, må följande återgivas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har uttalat, att med hänsyn till de vilt
skilda förhållandena inom olika landsdelar och de betydligt skiftande arbetsuppgifterna
inom ett och samma län, vore en oeftergivlig förutsättning för ett
gott resultat, att byggnadskonsulenten knötes till hushållningssällskapet.
Härigenom finge konsulenten kännedom om de lokala förhållandena och behoven
och kunde därigenom på sakkunnigt och förtroendefullt sätt betjäna
klientelet. När man på sina håll befarat, att ett genomförande av utredningens
förslag skulle omöjliggöra lantbruksförbundets byggnadsförenings verksamhet,
torde man hava gjort sig skyldig till betydlig överdrift. Även byggnadsföreningen
hade nämligen sin stora betydelse.

Uppsala låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har bland annat
anfört.

För att kunna på bästa sätt åstadkomma förbättring av jordbrukets byggnadsbestånd
erfordras arbete av två skilda slag. Ä ena sidan bör ett planläggningsarbete
både för bostadsbyggnadernas och ekonomibyggnadernas
lämpligare anordning med avseende å hygien, arbetsbesparing, transportvägar,
tillvaratagande av produkterna och inskränkning av materialkostnaderna
behöva övervakas centralt av tekniskt myckel väl skolade personer, som
tillika besitta erfarenhet av jordbruk av olika storleksordning. Å andra sidan
är det nödvändigt att inom de olika jordbruksbygderna finnas sakkunniga
personer, som kunna biträda jordbrukarna, undervisa lantbyggmästarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

och samtidigt äga kännedom om orternas speciella behov. Dessa senare befattningshavare
kunna icke undvaras och de böra givetvis inordnas under
hushållningssällskapen.

Ur de yttranden, vari förevarande förslag avstyrkts, må följande återgivas.

Lantbruksstyrelsen har ansett att ett genomförande av utredningens förslag
sannolikt skulle bryta ned en del av den organisation, som redan uppbyggts
i lantbruksförbundets byggnadsförening och som efter allt att döma gjort
värdefulla insatser. Från statsmakternas sida hade denna organisation också
redan accepterats, vilket framginge därav, att densamma erhållit betydande
ekonomiskt stöd såväl för uppbyggande av organisationen som till underlättande
för mindre jordbrukare att anlita densamma i byggnadsfrågor. Styrelsen
har därefter anfört.

I nuvarande läge torde frågan lämpligast kunna lösas på det sättet att.
där hushållningssällskap icke kan träffa avtal med lantbruksförbundets byggnadsförening,
sällskapet anställer egen byggnadskonsulent, utan att denneblir
direkt avlönad av statsmedel. I stället för bidrag av statsmedel lili avlöning
torde böra övervägas, huruvida icke bidrag kunde lämnas lill själva den
byggnadskonsulterande verksamheten, exempelvis i förhållande till antalet
upprättade planer. Dylikt bidrag skulle i så fall kunna utgå vare sig vederbörande
konsulent vore anställd hos hushållningssällskapet eller hos lanlbruksförbundets
byggnadsförening. Lantbruksstyrelsen, som anser att en dylik
lösning förtjänar att bliva föremål för prövning, har emellertid icke haf*
möjlighet att verkställa behövlig utredning för framläggande av utarbetat förslag
härom.

Sveriges lantbruksförbund har uttalat, att utredningen icke tillräckligt beaktat,
att ett rationellt ordnande av förevarande spörsmål på längre sikt
med nödvändighet krävde ett arbetsdugligt centralt organ och ett ytterst intimt
samarbete mellan detta och de lokala organen. En förutsättning för detta
samarbete torde vara, att den lokala expertisen organisatoriskt underställdes
centralorganet. Förbundet har vidare påpekat, att önskvärt samarbete
mellan byggnadsexpertis och sakkunniga på andra områden icke löstes
automatiskt genom byggnadskonsulenternas anknytning till hushållningssällskapen.
För egnahemsnämndernas del kvarstode ett oavvisligt behov av
byggnadsrådgivning. Utredningen hade enligt förbundets uppfattning ej anfört
några skäl, varför ett samarbete mellan lantbruksförbundets byggnadsförenings
olika kontor och sällskapen och egnahemsnämnderna vöre mindre
ändamålsenligt. I detta sammanhang har förbundet påpekat, att byggnadsföreningens
organisation för närvarande omfattade central- och lokalkontor
på 15 platser i landet och att den lokala verksamheten vore stadd i kraftig
utveckling, som endast hölles tillbaka av svårigheten att snabbt utbilda
och träna erforderlig personal. Vidare har förbundet framhållit, att av utredningen
föreslagen prövning av byggnadsprojekt genom särskild nämnd
bleve synnerligen tungrodd. Enligt förbundets mening vore det svårt att
förstå, att en »affärsbetonad» organisation av byggnadsföreningens typ skulle
vara mindre ägnad att handhava ifrågavarande verksamhet än en till sällskapen
knuten konsultationsverksamhet utan central ledning. Då byggnads -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

föreningen genom sin anknytning till den ekonomiska föreningsrörelsen vore
ett jordbrukarnas eget organ i minst samma utsträckning, som sällskapen
enligt utredningens förslag vore avsedda att bliva, innebure detta enligt förbundets
åsikt en garanti för att föreningen komme att stå till alla jordbrukares
disposition oberoende av brukningsdelarnas storlek. Byggnadsföreningen
vore givetvis också fri från affärssynpunkter i så måtto att dess verksamhet
dreves utan avsikt att medföra vinst. Förbundet har även påpekat,
att ett arkitektarvode av 2 procent av byggnadskostnaderna betydligt understege
i allmänhet utgående arkitektarvoden samt att enligt en inom byggnadsföreningen
företagen utredning det hittills av föreningen genomsnittligt
debiterade arkitektarvodet understigit 1 procent av de beräknade byggnadskostnaderna.

Hushållningssällskapens ombud hava framhållit, att tills vidare borde båda
ifrågasatta vägarna stå öppna och på Kungl. Majit ankomma att efter förslag
av vederbörande hushållningssällskap bestämma på vad sätt verksamheten
skulle organiseras inom hushållningssällskapets område.

Frågan om den byggnadskonsulterande verksamhetens organisering p å Departementslanthushållningens
område är utan tvivel synnerligen viktig och förtjänt av Stefen.
den största uppmärksamhet från statsmakternas sida. Ändamålsenlig planläggning
av såväl bostadshus som ekonomibyggnader vid ett jordbruk torde
vara av avgörande betydelse då det gäller att åstadkomma goda förutsättningar
för en rationell jordbruksdrift och nedbringa såväl kapitalbehovet
för jordbruket som de löpande utgifterna.

Såsom framgår av det förut anförda äro meningarna delade i fråga örn
verksamhetens organisation. Hushållningssällskapsutredningens majoritet
och vissa korporationer å ena sidan hava ansett, att nöjaktigt samarbete mellan
expertis på olika områden, rationellt ordnad administrativ organisation
och tillgodoseende av samtliga jordbrukares likaberättigade intressen förutsatte,
att den lokala byggnadskonsulterande verksamheten ställdes under hushållningssällskapens
omedelbara ledning. A andra sidan hava två ledamöter
av utredningen samt ett stort antal myndigheter och korporationer ansett att
åtgärder i denna riktning icke nu borde vidtagas utan den byggnadskonsulterande
verksamheten ordnas genom samarbete mellan hushållningssällskapen
och lantbruksförbundets byggnadsförening.

Skäl kunna givetvis åberopas för envar av de olika meningar som sålunda
kommit till uttryck beträffande frågan på vad sätt den byggnadskonsulterande
verksamheten på landsbygden lämpligast bör ordnas. Det torde emellertid
vara mindre lämpligt, att för ifrågavarande ändamål till sällskapen
knyta en fast tjänstemannakår. Därest på grund av verksamhetens omfattning
ett större antal befattningshavare skulle behöva anställas, uppstå merendels
svårigheter att vid en minskning i behovet av tjänstemän nedbringa
dessas antal. Erfarenheterna hittills av lanlbruksförbundets byggnadsförenings
arbete synas mig hava varit goda. Anledning torde därför saknas att nu
sönderbryta denna förenings lokala organisationer och ersätta desamma meri

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

hos respektive hushållningssällskap anställda, med statsmedel avlönade
byggnadskonsulenter. Givetvis föreligger icke något hinder för en jordbrukare
att för konsultation angående byggnadsföretag anlita annan expertis
än de,n hos hyggnadsföreningen anställda även om företaget är avsett att utföras
med understöd av statsmedel. Därest framdeles vid en mera omfattande
rationaliseringsverksamhet ett stegrat behov av byggnadskonsultation
skulle göra sig gällande, torde behovet av byggnadskonsulenter få mötas genom
anlitande av på området tillgänglig arbetskraft. Med hänsyn till det anförda
anser jag mig icke kunna förorda hushållningssällskapsutredningens
förslag. Den nuvarande organisationen torde därför böra bibehållas. Det av
utredningen påpekade behovet av lägre taxor i vissa fall synes kunna tillgodoses
genom att sällskapen efter avtal med hyggnadsföreningen eller andra
experter om ersättning därför möjliggör lämnandet av rabatter. Det torde
även böra övervägas om icke egnahemsnämnds behov av byggnadssakkunnig
rådgivning bör, till undvikande av särskilda statsanställda befattningshavare
för ändamålet bos nämnden i viss omfattning, tillgodoses genom samarbete
mellan egnahemsnämnden och hyggnadsföreningen.

4. Trädgårdskonsulterande verksamhet.

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen, som ansett obestridligt att hushållningssällskapen hade en
betydelsefull uppgift att fylla i fråga örn undervisnings- och upplysningsverksamhet
^på trädgårdsskötselns område, förordar, att hushållningssällskapen
borde överväga att med framsynta trädgårdsodlare, såväl sådana med produktion
av trädgårdsalster endast för husbehov, som större fruktodlare och
företagare med fältmässig odling av grönsaker, träffa överenskommelse örn
inrättande under hushållningssällskapets trädgårdstjänslemäns ledning av
mönsterträdgårdar, där jordbrukare och andra intresserade i orten kunde
erhålla råd och upplysningar i trädgårdsskötselns olika spörsmål. I samband
härmed har utredningen även förordat statsunderstödd premiering av trädgårdar.
Enligt utredningens mening borde den omedelbara ledningen av den
trädgårdskonsulterande verksamheten närmast ankomma på en hos hushållningssällskapet
anställd trädgårdskonsulent, vilken i motsats till vad nu vore
fallet, borde avlönas med särskilda statsmedel. Detsamma har utredningen
ansett böra gälla biträden åt trädgårdskonsulent, förslagsvis benämnda trädgår
dsin struktör er.

Utredningen har vidare erinrat om att, förutom hos fruktodlarföreningarna
anställda trädskötare med uppgift att vara allmänheten behjälpliga med i
första hand fruktträdens beskärning och besprutning, funnes inom ett par län
hos hushållningssällskapen anställda speciella trädgårdsförmän, som vore
underställda trädgårdskonsulenten och som hade till uppgift att tillhandagå
allmänheten med hjälp vid utförandet av praktiska trädgårdsarbeten. Enligt
utredningens mening vore systemet med dylika trädgårdsförmän väl värt
att prövas även inom andra hushållningssällskap. Utredningen har dock sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

tidigt betonat, att förmännen icke kunde ersätta trädskötarna. Trädskötarna
hade i regel speciella uppgifter inom fruktodlingens område men trädgårdsförmännens
verksamhetsområde borde omfatta trädgårdsskötseln i sin helhet.
Utredningen har ansett, att anställande av trädskötare hos hushållningssällskapen
knappast vore lämpligt. Trädgårdsförmannen borde inom sitt distrikt
vara trädgårdskonsulenten behjälplig med ledning av trädskötarnas arbete
och även kunna anlita dugliga trädskötare för tillgodoseende av rekvisitioner,
som förmannen icke medhunne. Särskilt statsbidrag för avlönande av trädgårdsförman
borde enligt utredningens mening icke utgå. Denne torde liksom
förmän i allmänhet böra anställas som extra tjänsteman eller på annat sätt
hos hushållningssällskapet, varför det borde ankomma på vederbörande sällskap
att i mån av medelstillgång besluta om anställandet av trädgårdsförmän.

Utredningen har även framhållit önskvärdheten av att jämväl lärare vid
trädgårdsskolorna toges i anspråk för den trädgårdskonsulterande verksamheten.
Nämnda skolor borde sålunda i likhet med lantbruksundervisningsanstalterna
kunna inordnas som ett led i hushållningssällskapens allmänna undervisningsverksamhet.

Yttranden.

Utredningens uttalanden i nu förevarande hänseenden hava i allmänhet
icke föranlett några erinringar.

Sveriges konditionerandc trädgårdsmästares förbund har emellertid framhållit
betydelsen av ett regelbundet och ordnat samarbete mellan trädgårdskonsulenterna
och de fackliga organisationerna på trädgårdsskötselns område.
Hushållningssällskapen borde i detta syfte anmodas inrätta trädgårdsråd
efter mönster av det inom Stockholms läns och stads hushållningssällskaps
område verksamma med representanter för vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott och de olika organisationerna inom sällskapets
område. I dylikt råd skulle trädgårdskonsulenten vara självskriven ledamot.
Samtliga råd inom landet borde sedermera sammanslutas till ett trädgårdsodlingens
centralråd.

Föreningen Sveriges trädgårdsarkitekter har påpekat, att den trädgårdskonsulterande
verksamheten omfattade dels trädgårdsodlande och dels trädgårdsplanerande
verksamhet och att det endast undantagsvis vore möjligt
för en person att förena två så olika arbetsuppgifter. Med hänsyn härtill
borde trädgårdskonsulents uppgift begränsas till främjande av odlingen av
trädgårdsprodukter samt i samband därmed lämnande av direktiv för ordnande
av trädgårdar vid smärre jordbruksfastigheter och egnahem.

Hushållningssällskapsutredningens förslag och synpunkter i fråga om hushållningssällskapens
trädgårdskonsulterande verksamhet anser jag mig kunna
i huvudsak biträda. Denna verksamhet bör sålunda omfatta, förutom
allmän upplysningsverksamhet, trädgårdskurser, demonstrationer av mönsterträdgårdar,
premieringar m. m. I anledning av Sveriges kondi donerande
trädgårdsmästares förbunds uttalande angående bildande av särskilt träd Bihang

till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 172. 6

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

gårdsråd inom varje hushållningssällskaps område, vill jag allenast framhålla,
att ett samarbete mellan hushållningssällskapen och sammanslutningar på
trädgårdsskötselns område givetvis är önskvärt. Formen för detta samarbete
torde emellertid vara beroende av lokala förhållanden, varför för landet i
dess helhet likartade bestämmelser härutinnan icke torde kunna utfärdas. Den
av föreningen Sveriges trädgårdsarkitekter ifrågasatta inskränkningen av
trädgårdskonsulenternas arbetsuppgifter, kan jag icke förorda, då en gränsdragning
mellan trädgårdsarkitekts och trädgårdskonsulents arbetsområden
enligt föreningens förslag synes mindre ändamålsenlig. Liksom hittills bör
det alltså även framdeles ankomma på rekvirent att härutinnan välja det biträde
han anser lämpligt för ifrågakommande uppdrag.

5, Hemslöjdskonsulterande verksamhet.

Nuvarande statsunderstödda åtgärder.

Sedan lång tid tillbaka finnas särskilda hemslöjdsföreningar, flertalet med
såväl ideell som ekonomisk verksamhet. Redan år 1899 bildades den första
föreningen, Föreningen för svensk hemslöjd. Så småningom bildades sedermera
hemslöjdsföreningar i olika delar av landet och för närvarande finnas
ett 40-tal dylika föreningar. Flertalet lokala föreningar hava numera
sammanslutit sig i ett förbund, Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund.
Vidare har bildats en gemensam försäljningsorganisation, Hemslöjdsförbundet
för Sverige.

Såväl Föreningen för svensk hemslöjd som Hemslöjdsföreningarnas riksförbund
åtnjuta statsbidrag och sedan år 1937 har bidrag utgått från anslag
under tionde huvudtiteln även till de provinsiella hemslöjdsföreningarna.
För budgetåret 1943/44 är i riksstaten för ändamålet uppfört ett belopp av
50 000 kronor. För fördelningen av dessa anslag samt för att i övrigt leda och
följa hemslöjdens utveckling inom landet tillsatte Kungl. Maj:t år 1936 statens
hemslöjdsråd, i vilket såväl förenämnda riksförbund som Föreningen för
svensk hemslöjd äro representerade. Till kommerskollegium finnes knuten
en särskild statsavlönad kvinnlig befattningshavare, statens instruktör i hemslöjd,
med uppgift att genom verksamhet bland hemslöjdens utövare främja
hemslöjdens utveckling.

För undervisningsverksamheten i hemslöjd plägar utgå dels statsanslag och
dels anslag av landsting, hushållningssällskap och hemslöjdsföreningar. Undervisningen
bedrives vid såväl fasta skolor som ambulerande kurser. På senaste
tiden hava vissa hushållningssällskap och slöjdföreningar därjämte anställt
särskilda hemslöjdskonsulenter.

Erinras må att enligt nu gällande grundstadgar för hushållningssällskapen
ankommer även pa sällskapen att främja bland annat hemslöjden inom sina
områden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har erinrat om att hemslöjden hade urgamla anor inom landet
och att redan tidigt de två nuvarande formerna för hemslöjdsverksamhet,
husbehovsslöjd och saluslöjd, utbildats. Vid industrialismens genombrott
hade ganska allmänt antagits, att hemslöjden så småningom skulle ersättas
av industriell tillverkning men intresset för hemslöjd hade tvärtom vidmakthållits
och utvidgats. Värdet av hemslöjden kunde numera uppskattas till
omkring 80 miljoner kronor årligen. Sin största betydelse hade hemslöjden
för landsbygdens befolkning, framför allt för mindre jordbrukare och personer
med rutinarbete. Även örn hemslöjdens gamla anor utgjorde en styrka
för densamma, finge detta enligt utredningens mening dock icke hindra en
anpassning av slöjden efter tidens brav. Kvalitetskravet finge sålunda icke
eftersättas, lägre tillverkningskostnader borde eftersträvas genom bland annat
ökning av yrkesskickligheten och avsättningen av hemslöjdsprodukterna
främjas genom moderna, effektiva affärsmetoder från framför allt hemslöjdsföreningarnas
sida. I sistnämnda hänseende har utredningen uttalat
önskvärdheten av att de ideella hemslöjdsföreningarna, där så ej redan skett,
omorganiserades till ekonomiska föreningar, sammanslutna i ett riksförbund
med uppgift att, i likhet med jordbrukets ekonomiska föreningar för försäljningen
av jordbruksprodukter, handhava försäljningen av slöjdprodukter.

Utredningen har framhållit, att för åstadkommande av en rationell utveckling
av hemslöjden erfordrades först och främst en effektiv och omfattande
undervisnings- och upplysningsverksamhet, syftande mot en ökad yrkesskicklighet
hos hemslöjdama och bedriven dels vid kurser av olika slag,
genom föredrag, demonstrationer, utställningar m. m. och dels genom personlig
rådgivning åt enskilda hemslöjdare. Enligt utredningens mening borde
för ledning av denna verksamhet finnas anställda särskilda konsulenter, av
utredningen benämnda slöjdkonsulenter, för såväl kvinnlig slöjd (vävning,
stickning, virkning, sömnad m. m.) som manlig slöjd (trä- och metallslöjd,
korgarbeten m. m.).

Vid övervägande av slöjdkonsulents anställningsförhållanden har utredningen
ansett tvenne alternativ kunna ifrågakomma, nämligen antingen att
konsulenten anställdes hos hemslöjdsförening eller att vederbörande hushållningssällskap
vore konsulents huvudman. Enligt utredningens mening talade
övervägande skäl för att hushållningssällskap stöde såsom huvudman för
slöjdkonsulent, vilket givetvis icke uteslöte att vid utseende av befattningshavare
samråd kunde äga rum mellan vederbörande hushållningssällskap
och hemslöjdsföreningar.

Utredningen har föreslagit, att på vederbörande hushållningssällskap borde
ankomma att besluta rörande verksamhetens organisation för anpassning
av densamma efter skilda ortsförhållanden. Emellertid har utredningen påpekat,
att det i regel torde visa sig lämpligt, att frågor rörande hemslöjden
anförtroddes åt en särskild, av förvaltningsutskottet utsedd slöjdnämnd, som
i den mån så befunnes lämpligt borde anordna överläggningar med represen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

tanter för hemslöjdsföreningarna inom slöjdnämndens verksamhetsområde.
Med hänsyn till hemslöjdens stora betydelse vore enligt utredningens uppfattning
statsanslag till anställande av konsulenter på hemslöjdens område
lika erforderligt och motiverat som ifråga om konsulenter för andra näringsgrenar
på lanthushållningens område.

Yttranden.

Utredningens förslag rörande den hemslöjdskonsulterande verksamheten
har föranlett särskilda uttalanden endast i ett fåtal yttranden.

Förslaget tillstyrkes i huvudsak av kommerskollegium, statens hemslöjdsråd,
Svenska slöjdföreningen, Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund
och Hemslöjdsförbundet för Sverige samt länsstyrelsen i Skaraborgs län och
hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Skaraborgs och Gävleborgs län.

Förslaget har däremot avstyrkts av lantbruksstyrelsen, statskontoret och
Riksförbundet landsbygdens folk.

Ur yttrandena må följande återgivas.

Kommerskollegium har funnit förslaget örn anställande av statligt avlönade
konsulenter vara förtjänt av det största beaktande och ansett sig kunna
i princip ansluta sig till detsamma. På grund av den betydelse, som ett
nära samarbete mellan hemslöjdsföreningarna och hushållningssällskapen
otvivelaktigt kunde få för jordbruksbefolkningen har kommerskollegium —
även örn enligt kollegii mening starka skäl kunde anföras för konsulents anknytning
till hemslöjdsförening — ansett sig böra förorda hushållningssällskapen
såsom huvudmän för konsulenterna. Av ledamöterna i den föreslagna
slöjdnämnden, förslagsvis bestående av, förutom ordföranden, minst fyra ledamöter,
borde emellertid hälften utses av de inom respektive hushållningssällskaps
områden befintliga och till central hemslöjdsorganisation anslutna
ideella hemslöjdsföreningarna. Ordföranden och övriga ledamöter borde utses
av vederbörande hushållningssällskap.

Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund har, med instämmande av
Hemslöjdsförbundet för Sverige, i fråga om hemslöjdsföreningarnas organisation
framhållit, att föreningarnas ideella verksamhet vore av sådan betydelse,
att den icke kunde utan skada för hemslöjden skiljas från försäljningsverksamheten.
Beträffande konsulentverksamheten och dess betydelse har
förbundet framfört liknande synpunkter som kommerskollegium men därjämte
uttalat, att slöjdkonsulent helst borde vara knuten till hemslöjdsförening.
Förbundet har emellertid icke velat motsätta sig förslaget örn konsulents
anknytning till hushållningssällskap, under ovillkorlig förutsättning
dock, att tillsättningen av konsulent skedde i samråd med vederbörande hemslöjdsorganisation
och att intim kontakt uppehölles mellan konsulenten och
föreningarna inom konsulentens verksamhetsområde. Vidare har förbundet
uttalat, att som slöjdnämnd borde fungera hemslöjdsförenings arbetsutskott,
kompletterat med två eller tre representanter för hushållningssällskapet. I de
fall, då föreningarna sammanslagits till en distriktsorganisation, borde den -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

nas styrelses arbetsutskott jämte nyssnämnda representanter för hushållningssällskap
utgöra slöjdnämnd.

Lantbruksstyrelsen har anfört.

Enligt lantbruksstyrelsens mening kan det starkt ifrågasättas, huruvida
hemslöjdens utveckling skulle främjas genom att hemslöjdsföreningarna på
sätt utredningen föreslagit i större eller mindre grad avkopplades från konsulentverksamheten.
Därest hemslöjdskonsulenterna skola vara anställda
hos hushållningssällskapen måste bättre garantier skapas för att den kunnighet
och det intresse, som finnes representerat inom hemslöjdsföreningarna,
kommer till nytta även i framtiden. Då lantbruksstyrelsen saknar sakkunskap
på hemslöjdens område, torde styrelsen icke lämpa sig för att såsom
centralt organ handhava ledningen av ifrågavarande konsulentverksamhet.
Det förefaller som om denna fråga bäst skulle kunna lösas genom
ett lokalt samarbete mellan hushållningssällskapen och hemslöjdsföreningarna
samt eventuellt andra på hemslöjdens område verksamma organ. Frågan
om den lämpligaste organisationen för hemslöjdens befrämjande synes
i allt fall icke vara fullt utredd med hänsyn till alla därav berörda intressen.
Lantbruksstyrelsen, som starkt vill understryka behovet av ökat statligt stöd
för anställande av flera konsulenter för främjande av denna särskilt för de
mindre jordbrukarna viktiga näringsgren, kan med anledning av vad som
anförts icke tillstyrka det föreliggande förslagets genomförande i denna del.
Lantbruksstyrelsen vill förorda, att ytterligare utredning av ifrågavarande
spörsmål kommer till stånd, varvid berörda intressen torde böra beredas
tillfälle att framföra sina synpunkter. Lantbruksstyrelsen förutsätter, att ett
bättre tillgodoseende av hemslöjdens behov av konsulenter härigenom icke
nämnvärt skall komma att fördröjas.

Statskontoret har ansett, att hemslöjdsverksamheten även framdeles borde
handhavas av hemslöjdsföreningarna.

I likhet med hushållningssällskapsutredningen anser jag hemslöjden vara Departements Cjro

tori

av stor betydelse för landsbygdens befolkning framför allt för det mindre
jordbruket, där komplettering av inkomsten på annat sätt möter svårigheter.

Det är därför av stor vikt att en effektiv och rationellt ordnad undervisningsoch
upplysningsverksamhet kommer till stånd på ifrågavarande område.

Emellertid synes såsom lanbruksstyrelsen anfört frågan om den lämpligaste
organisationen av berörda verksamhet icke blivit utredd i den utsträckning
som måste anses önskvärd. Innan slutlig ståndpunkt tages i förevarande fråga,
synes densamma därför böra underkastas ytterligare utredning och överväganden.

VIII. Bestämmelser rörande statsbidrag.

Gällande bestämmelser.

Statsbidrag till utbildningskurs för vandringsrättare plägar
angivas i det avtal, som uppgöres mellan lantbruksstyrelsen och kursanordnaren.
Statsbidrag till dylik kurs varierar något men torde i regel belöpa
sig till omkring 1 700 kronor per kurs.

Kungl. Majlis proposition nr 172.

För utbildningskurs för täckdikningsförmän pläga bestämmelser
utfärdas för varje kurs.

För utbildningskurs för kontrollassistenter utgår enligt
reglementet den 28 februari 1914 (nr 24) statsbidrag med dels ett grundanslag
av 800 kronor för varje kurs, dels ock ett bidrag av 10 kronor för
varje elev.

Jämlikt reglemente den 14 augusti 1930 (nr 329) utgår statsbidrag till
utbildningskurs för mjölkbedömare med dels ett grundanslag
av 600 kronor för varje kurs, dels ock ett bidrag av 15 kronor för varje
elev.

Statsbidraget till utbildningskurser för ladugårdsförman
och svinskötare är fastställt till för praktisk kurs 300 kronor för varje
ladugårdselev och 350 kronor för varje svinskötareelev, räknat för hel kurs,
och för teoretisk kurs örn en månad till 75 kronor för varje elev för bostad
och kost ävensom 600 kronor för övriga utgifter för kursens hållande.

Till utbildningskurs för ladugårdsskötare utgår jämlikt
reglemente den 3 juni 1938 (nr 354) statsbidrag med dels ett grundanslag av
600 kronor för varje kurs, dels ock ett bidrag av 90 kronor för varje elev.

Statsbidrag till utbildningskurs för lokala ledare inom
jordbrukarungdomens förbund utgår med belopp, som av Kungl.
Majit beviljas för varje särskild dylik kurs.

För utbildningskurs för trädskötare plägar statsbidrag utgå
ur de för ändamålet till lantbruksstyrelsen förfogande ställda medlen till
täckande av utgifter för arvode och reseersättning åt kursledare och lärare,
hyra för lokal och redskap ävensom för materialier och expenser i övrigt
med högst ett till 100 kronor beräknat belopp för varje antagen elev, varjämte
till varje elev, som är anställd som trädskötare hos fruktodlareförening
eller koloniträdgårdsförening, utbetalas ett dagtraktamente av 3 kronor
för varje bevistad kursdag och under pågående kurs infallande helgdag.

Vad angår utbildningskurser för trädskötare i norra Sverige
må här anföras, att statsbidrag till dylika utgår ur det i riksstaten
uppförda anslaget till bidrag till kurser i trädgårdsskötsel.

För statsbidrag till av hushållningssällskapen anordnade undervisningskurser
gälla bestämmelserna i kungörelsen den 17 juni
1938 (nr 465) angående statsbidrag till undervisning för i mindre jordbruk
deltagande män och kvinnor. Enligt dessa bestämmelser må till sagda verksamhet
statsbidrag utgå med högst hälften av den summa, vartill kostnaderna
för undervisningen uppgått. Därjämte må statsbidrag till undervisningskurser,
avsedda för särskilt antagna manliga eller kvinnliga elever utgå med
halva kostnaden för kursdeltagares resa i billigaste klass å järnväg, båt eller
med omnibus från deltagarens hemstation till platsen för kursen närmast
belägna station och åter.

Till kortare kurser i ladugårdsskötsel må statsbidrag utgå
till hushållningssällskap jämlikt kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 355) för en
veckas utbildningskurs med ett grundanslag av 150 kronor för varje kurs,

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

för två veckors utbildningskurs med ett grundanslag av 250 kronor för varje
kurs och för en månads fortbildningskurs med ett grundanslag av 600 kronor.
Härjämte utgår ett bidrag av 2 kronor för varje elev och dag.

Till förenämnda specialkurser i lantbruksbokföring m. m. plägar
statsbidrag utgå med 1 500 kronor per kurs och för kurser i beteskultur
och ängsskötsel bruka beräknas i statsmedel cirka 2 000 kronor per
kurs.

Till ambulerande trädgårdskurser i Norrland utgår statsbidrag
till hushållningssällskap med belopp, motsvarande hälften av den summa,
vartill kostnaderna för kurserna beräknas uppgå, dock högst 100 kronor
för varje på tre olika perioder uppdelad 6-dagars kurs.

För anordnande av studieresa må jämlikt kungörelsen den 17
juni 1938 (nr 465) angående statsbidrag till undervisning för i mindre jordbruk
deltagande män och kvinnor statsbidrag utgå till hushållningssällskap
till täckande av kostnader för ledares och deltagares resor, under förutsättning,
att hushållningssällskapet till gäldande av kostnaden härför tillskjuter
minst lika stort belopp som statsbidraget.

Till premie ring av mindre jordbruk må jämlikt kungörelsen
den 17 juni 1938 (nr 463) till hushållningssällskap utgå bidrag i fråga örn
penningpris med intill 150 kronor för första pris, 110 kronor för andra pris
och 70 kronor för tredje pris samt i fråga örn hederspris med intill 300 kronor.
Härjämte må av statsmedel gäldas halva beloppet av den resekostnadsoch
traktamentsersättning, som enligt av hushållningssällskapet meddelade
bestämmelser tillgodokommer ordföranden och en ledamot i premieringsnämnden.

Understöd av statsmedel till elever i vissa av ovannämnda
kurser må utgå jämlikt kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 356) angående understöd
åt vissa elever vid lägre undervisningsanstalter m. m. Enligt bestämmelserna
i denna kungörelse må understöd tilldelas obemedlad eller
mindre bemedlad elev vid kurs för ladugårdsskötare samt sådan deltagare
i fast småbrukarekurs, husmoderskurs och specialkurs med särskilt antagna
elever, som äro boende så avlägset från den plats, där kursen hålles, att deltagaren
icke kan under kursen vistas i sitt hem, och som tillika visar sig
vara i behov av dylikt understöd, dock utgår understöd endast till sådan
i fast småbrukarekurs deltagande elev, som har sin verksamhet vid .jordbruk
med högst 15 hektar åker. Understöd beviljas av lantbruksstyrelsen
samt utgår till elev vid kurs för ladugårdsskötare med 45 kronor
till elev av tredje behovsgraden, med 25 kronor till elev av andra behovsgraden
och med 15 kronor till elev av första behovsgraden, allt beräknat
för läsmånad. Vid fast småbrukarekurs med särskilt antagna elever
må understöd utgå med 1 krona 50 öre, vid husmoderskurs och specialkurs
med särskilt antagna kvinnliga elever med 2 kronor 50 öre, allt per dag för
envar därtill berättigad under den tid kursen pågår.

I detta sammanhang må lämnas en översikt över de belopp, som för de
i del föregående berörda ändamålen eller för den allmänna undervisnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

verksamheten i övrigt på lanthushållningens område — undantagandes statsbidrag
till avlöning av hushållningssällskapens befattningshavare — plägat
anvisas eller i förekommande fall beräknats:

budgetår ändamål kronor1

1939/402 utbildningskurser för vandringsrättare ............ 3 400

1943/44 täckdikningsförmän .............................. 5 500

1943/44 kontrollassistenter ................................ 20 000

1943/44 mjölkbedömare .................................. 1700

1943/44 ladugårdsförman och svinskötare .................. 50 800

1943/44 ladugårdsskötare ................................ 42 000

1943/44 lokala ledare inom J. U. F......................... 1 750

1943/44 hushållningssällskapens undervisningskurser ........ 47 500

1943/44 kortare kurser i ladugårdsskötsel .................... 10 000

1943/44 kurs i lantbruksbokföring ........................ 1 500

1943/44 kurs i beteskultur och ängsskötsel .................. 3 500

1943/44 fortbildningskurs för mejeripersonal ................ 10 000

1943/44 kurser i trädgårdsskötsel .......................... 40 000

1939/402 studieresor ...................................... 50 000

1939/402 premiering av mindre jordbruk .................... 95 000

1943/44 speciell undervisning .............................. 750

1941/422 utbyte av jordbrukarungdom ..................... .__3 000*

Summa kronor 386 400

Hushållningssällskapsutredningen.

I fråga örn statsbidrag till utbildningskurser har utredningen
anfört.

Enligt utredningens mening bör undervisningen vid utbildningskurs i regel
handhavas av befattningshavare hos hushållningssällskap eller statsunderstödd
utbildningsanstalt på lanthushållningens område. Särskild ersättning
utöver resekostnads- och traktamentsersättning torde i regel icke böra
utgå till dylik befattningshavare för handhavande av verksamhet, varom här
är fråga. Emellertid torde det icke vara möjligt att alltid tillämpa denna
princip. Då så icke kan ske måste man sålunda räkna med särskilt arvode
till lärare. Stundom kan det vara önskvärt, att en ordinarie lärare vid exempelvis
en lantmannaskola får hand om undervisningen vid en till en skola
förlagd kurs, i vilket fall för den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten
avsedda medel böra kunna användas till avlöning av vikarie.
Med tillämpning av nämnda princip komma å andra sidan resekostnadsoch
traktamentsersättningarna att variera. Även utgifterna för driftskostnaderna
i allmänhet, såsom lokalhyra, värme, lyse, städning m. m., torde
vara olika på skilda håll.

Med hänsyn till det sagda är det enligt utredningens mening icke lämpligt
med ett för alla förhållanden gällande fast statsbidrag för viss utbildningskurs.
Utredningen får sålunda föreslå, att i fråga om statsbidrag för ändamålet
endast maximigränser angivas, inom vilka det torde böra ankomma
på lantbruksstyrelsen att på grundval av för varje kurs upprättad utgiftsstat
bevilja erforderligt statsbidrag.

1 Inklusive eventuell reservation från tidigare budgetår.

* För senare budgetär har på grund av krisläget intet anslag utgått.

8 Anslaget har disponerats av Riksförbundet landsbygdens folk. För senare budgetår intet anslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Utredningen har föreslagit följande maximibidrag till nedannämnda utbildningskurser.
(Till jämförelse har angivits bidragens storlek enligt nu
gällande bestämmelser.)

	Bidrag enligt nuvarande bestämmelser, kronor	Maximibidrag enligt utred-ningens förslag, kronor
Utbildningskurs för lantbruksinstruktörer ..............	—	14 000
i > täckdikningsförman ................	950	1 500
> » kontrollassistenter..................	950
> > mjölkbedömare ....................	825	600
Teoretisk utbildningskurs för ladugårdsförmän ..........	600	700
, > > svinskötare................	600	700
Utbildningskurs för ladugårdsskötare.................... > > klubbledare........................	600	800 500

Enligt utredningens mening borde förutom nämnda statsbidrag till teoretisk
kurs för ladugårdsförmän och svinskötare samt till utbildningskurs för
ladugårdsskötare utgå ersättning för kost och logi enligt nu gällande grunder.
I fråga örn praktiska utbildningskurser för ladugårdsförman och svinskötare
har det synts utredningen lämpligt, att statsbidrag utginge med 300
kronor respektive 350 kronor för varje elev eller samma bidrag som för närvarande.
Anslaget till svinskötarkursen har av utredningen beräknats högre
med hänsyn till det i regel mindre antalet elever i dylik kurs. Någon utgiftsstat
för dylika praktiska kurser har utredningen icke ansett vara erforderlig.
För utbildningskurs av annat, i förenämnda reglemente för den statsunderstödda
allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten icke särskilt
angivet slag borde ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall
meddela föreskrifter angående statsbidragets storlek.

I övrigt innebär utredningens förslag i huvudsak inga ändringar av nu
gällande bestämmelser för statsbidrag till ifrågavarande kurser.

I fråga om statsbidrag till undervisningskurser har utredningen
av samma skäl, som anförts beträffande utbildningskurser, ansett
lämpligt tillämpa principen om maximibidrag för lantbrukarekurser och specialkurser
i ladugårdsskötsel. För de förstnämnda har utredningen sålunda
föreslagit statsbidrag med högst 1 000 kronor för 14 dagars kurs och 1 700
kronor för 30-dagars kurs samt för de sistnämnda med högst 400 kronor för
en veckas kurs, högst 650 kronor för två veckors kurs och högst 1 200 kronor
för fortbildningskurs. Skäl har icke synts utredningen föreligga att i fråga
om specialkurser i ladugårdsskötsel bibehålla den nuvarande bestämmelsen
om statsbidrag med 2 kronor per elev. Enligt utredningens uppfattning kunde
för undervisningskurser av annat slag däremot sagda princip knappast tilllämpas
bland annat med hänsyn till kursernas varierande längd, vilken vid
tiden för ingivande av framställning om bidrag icke alltid kunde angivas
av hushållningssällskapet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Beträffande fördelningen av kostnaderna mellan staten och hushållningssällskapen
har utredningen anfört.

Nu gällande villkor för statsbidrag, nämligen att vederbörande hushållningssällskap
skall av egna medel eller eljest gälda halva kurskostnaden innebär,
att ett hushållningssällskap, som av egna medel eller eljest kan’ anvisa
relativt stora belopp till ifrågavarande verksamhet, kan genom att bättre
utnyttja för ändamålet förefintligt statsanslag anordna flera kurser än ett
sällskap med mindre resurser, ehuru måhända kursbehovet är större inom
aet sistnämnda hushållningssällskapets område. Att för statsbidrag skall gälla
villkor med dylika konsekvenser, synes utredningen i regel icke ändamålsenligt
och torde ej heller befrämja en önskvärd utveckling av kursverksamheten.
Utredningen har med hänsyn till det sagda ansett sig böra föreslå, att
vederbörande lärares resekostnads- och traktamentsersättning måtte helt få
gäldas av statsmedel. Enär såsom lärare praktiskt taget undantagslöst torde
kunna anlitas befattningshavare — i första hand konsulent — hos hushållningssällskapet
eller befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt
som inordnats i hushållningssällskapets allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet,
synes statsbidraget till lärararvode i regel icke böra utgå.
I undantagsfall torde hälften av dylikt arvode böra kunna gäldas av statsmedel.
Beträffande övriga kostnader, vilka i regel torde bliva relativt små,
får utredningen föreslå, att hälften må kunna bestridas av statsmedel.

Slutligen har utredningen föreslagit statsbidrag till deltagare i lantbrukarekurs,
klubbkurs och specialkurs med högst halva kostnaden för resa i billigaste
klass å järnväg, båt eller omnibus från deltagares hemort till platsen
tor kursen närmast belägna station och åter. På grund av karaktären å husmoderskurs
och allmän kurs kunde liknande förmån ej tänkas för elev i dylik
kurs.

De föreslagna bestämmelserna rörande statsbidrag till studieresor
och premiering ansluta sig i huvudsak till nu gällande föreskrifter,
dock beträffande premiering med tillägg i anslutning till utredningens
förslag om utsträckning av den statsunderstödda premieringsverksamheten.

Utredningen har ansett nu gällande ordning med beslut av Kungl. Majit i
frågor rörande statsbidrag till samtliga i det föregående omförmäida ändamål
vara en i regel onödigt tidskrävande omgång. Förevarande statsbidrag borde
sålunda i regel beviljas av lantbruksstyrelsen.

I fråga örn statsunderstöd till elever har utredningen föreslagit,
att till deltagare i utbildningskurs för täckdikningsförman borde utgå stipendium
av statsmedel med 4 kronor 50 öre per kursdag i stället för nuvaiande
traktamente med enahanda belopp. Vidare borde elev i lantbrukarekurs
kunna tilldelas understöd enligt samma grunder, som nu gälla för elev vid
lantmannaskola, samt elev i klubbledarekurs enligt nyssnämnda grunder för
utbildningskurs för täckdikningsförman. Enligt utredningens förslag avsåges
en höjning böra komma till stånd av nu utgående understödsbelopp till elev
i första, andra och tredje behovsgraderna till 20, 40 respektive 60 kronor för
manad at elever vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstituts driftsledarkurs
och handelsträdgårdsmästarkurs, vid statsunderstödd lantmanna -

Kungl. Majlis proposition nr 172.

skola och lanthushållsskola, vid trädgårdskurs vid folkhögskola samt vid utbildningskurs
för ladugårdsskötare.

Det årliga behovet av statsanslag till nu ifrågavarande verksamhet har av
utredningen beräknats till följande belopp:

Utbildningskurser.

2 kurser för lantbruksinstruktörer............................

1 kurs för täckdikningsförman ..............................

20 kurser för kontrollassistenter ..............................

3 kurser för mjölkbedömare ................................

25 praktiska kurser för ladugårdsförman med tillhopa 125 elever . .

6 teoretiska kurser för ladugårdsförman ......................

6 praktiska kurser för svinskötare med tillhopa 6 elever........

1 teoretisk kurs för svinskötare..............................

30 kurser för ladugårdsskötare ..............................

52 kurser för klubbledare ....................................

Utbildningskurser i trädgårdsskötsel ..........................

Utbildningskurser i övrigt efter beslut av Kungl. Maj:t ..........

Kronor

28 000

1 500

19 000
1 800

37 500
4 200

2 100
700

24 000

20 800
40 000
30 000

Undervisningskurser m. m.

Lantbrukarekurser ..................................

Klubbkurser, husmoderskurser, specialkurser m. m.....

Undervisningskurser i ladugårdsskötsel ................

Annan undervisning enligt Kungl. Maj:ts beslut i varje fall

Utbyte av jordbrukarungdom .......................

Studieresor ........................................

Premieringar .....................................

150 000
100 000
15 000
15 000
3 000
50 000
100 000

kronor 642 600.

Yttranden.

Utredningens förslag rörande statsbidrag tili kurser har statskontoret
ansett sig kunna i stort sett biträda. Statskontoret har sålunda icke
funnit skäl till erinran mot den föreslagna principen örn maximibelopp för
flertalet kursslag. För en- och tvåveckors kurser i ladugårdsskötsel samt för
utbildningskurser för ladugårdsskötare borde beloppen dock anpassas bättre
till nu gällande statsbidrag och fastställas till förslagsvis respektive 250, 450
och 700 kronor. För klubbledarekurs har statskontoret ansett motsvarande
bidrag böra bestämmas till 350 kronor, varvid ämbetsverket emellertid utgått
från att i fråga örn dessa kurser statsbidrag till studieresa icke borde beräknas.
Ämbetsverket har icke funnit anledning föreligga att under nu rådande
förhållanden tillstyrka ändring i gällande bestämmelser örn statsbidrag till
täckande av elevernas resekostnader.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att mot principen örn maximibidrag kunde
göras den invändningen, att kostnaderna vore i viss mån beroende av antalet
kursdeltagare. Ett större antal deltagare medförde i regel ökade totalkostnader
med lägre kostnad per elev räknat. Då utredningen i sina kostnadsberäkningar
utgått från nu gällande bestämmelser rörande minimiantalet elever i
respektive kurser och inga undervisningsavgifter skulle utgå, torde i vissa
fall, t. ex. ifråga örn kontrollassistentkurserna, statsbidraget till kurser med

Kungl. Maj.ts proposition nr 172,

större elevantal än 15 vara väl lågt beräknat. Enligt styrelsens mening hade
utredningen även i regel beräknat för laga arvoden till lärare, varigenom vissa
av de föreslagna maximibidragen kommit att ligga i underkant. Lantbruksstyrelsen
har beträffande de olika utbildningskursema föreslagit följande
högsta statsbidragsbelopp. (Till jämförelse angives utredningens förslag.)

Utbildningskurs för lantbruksinstruktörer (enligt utredningens förslag
9 månaders kurs, enligt lantbruksstvrelsens förslag 5 månaders
kurs)

Täckdikningsförman...............................

Kontrollassistenter..............................

Mjölkbedömare .................................

Ladugårdsförman, per kurs..........................

Ladugårdsförman, per elev och kurs ..........................

Svinskötare, per kurs .....................................

Svinskötare, per elev och kurs............................

Ladugårdsskötare, per kurs................................

Ladugårdsskötare, per elev och kurs ..........................

Klubbledare.................

Statsbidrag,
kronor per kurs

utredningen

lantbruks styrelsen -

14 000	10 000
1500	1700
950	1250
600	700
700	800
75	75
700	800
75	75
800	800
90	120
500	500
beräkning av årliga

samt ladugardsskötare icke medräknat de föreslagna statsbidragen till elevernas
kost och logi under kurserna. Med hänsyn härtill och till de av lantbruks -

styrelsen förordade maximibeloppen för vissa kurser har lantbruksstyrelsen
beräknat det årliga anslagsbehovet för utbildningskurser och undervisningskurser
m. m. till 669 650 kronor.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att den
nuvarande, även av utredningen föreslagna bestämmelsen örn minst 5 elever
i praktisk utbildningskurs för ladugårdsförmän borde utgå. Enahanda yrkande
har framförts från vissa lantmannaskolestgrelser. Såsom motivering har
påpekats, att många lantmannaskolor icke hade möjlighet att med dylikt
villkor ordna nämnda slag av utbildningskurs, enär skoljordbruken vore för
små.

Utredningens förslag rörande statsbidrag till studieresor och premie
r i n g har i huvudsak icke föranlett några uttalanden.

Förslaget örn överflyttande på lantbruksstyrelsen av beslutanderätten
i allmänhet rörande statsbidragen har ej heller föranlett
erinringar. Riksräkenskapsverket har härutinnan anfört, att förslaget
vore ändamålsenligt och i överensstämmelse med av besparingsberedningen
på sin tid gjort uttalande.

I fråga örn utredningens förslag till understöd åt elever i ovannämnda
kurser bär lantbruksstgrelsen ansett de av 1939 års riksdag god -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

kända beloppen för elever vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna
böra fastställas. I övrigt har styrelsen förklarat sig icke hava några erinringar
mot utredningens förslag.

Statskontoret har förklarat sig icke vara berett att nu tillstyrka utredningens
förslag. Större enhetlighet ifråga om understöden syntes sålunda önskvärd.
Med utgångspunkt från gällande bestämmelser örn understöd till elever
vid specialkurser, vilka borde bibehållas oförändrade, har statskontoret föreslagit,
att det för manliga elever i småbrukarekurs nu fastställda understödet
borde utgå även till elev i lantbrukarekurs med den begränsningen, att behov
av understöd skulle föreligga. Till elev i de korta utbildningskurserna
för täckdikningsförmän och klubbledare torde understöd i princip icke böra
ifrågakomma. Då statsbidrag för kost och logi ansetts skola utgå till elev i
utbildningskurs för ladugårdsskötare, förelåge slutligen ingen anledning medgiva
ytterligare elevunderstöd därutöver för elev i dylik kurs.

Sveriges agronom- och lantbrukslärare^örbund har föreslagit, att understöd
av statsmedel måtte utgå även till elev i utbildningskurs för kontrollassistenter
och i trädgårdskurs vid lanthushållsskola enligt samma grunder som
till elev i lantmannaskolas huvudkurs.

I fråga örn statsbidrag till utbildningskurser gäller för närvarande, att dy- Departementslika
bidrag i regel utgå med bestämt belopp för utbildningskurs av visst slag chelensamt
därutöver med visst bidrag per elev i kursen. Såsom framgår av vad
hushållningssällskapsutredningen anfört tala flera skäl för en omläggning av
principerna för bidragsberäkningen. Kostnaderna för ifrågavarande kurser
torde vara ganska olika på skilda håll i landet. De fasta bidragen kunna
därför understundom ställa sig allt för knappa, under det att de under vissa
förhållanden komma att framstå såsom onödigt stora. Med hänsyn härtill
torde avgjorda fördelar vinnas vid ett genomförande av utredningens förslag
att i bestämmelserna rörande statsbidrag i regel endast angåves maximibidrag
till kurs av visst slag och att det skulle ankomma på lantbruksstyrelsen, att
inom denna maximigräns bevilja på grundval av för kurs upprättad utgiftsstat
erforderligt statsbidrag. I likhet med utredningen anser jag, att undantag
från den sålunda föreslagna principen dock må göras i fråga örn praktiska
utbildningskurser för ladugårdsförman och svinskötare, för vilka på sätt utredningen
föreslagit oförändrade statsbidragsbestämmelser böra gälla. Genom
den av mig nu förordade bestämmelsen torde en bättre anpassning till
de verkliga kostnaderna kunna vinnas.

I fråga örn storleken av de maximibelopp, som böra utgå vid ifrågavarande
kurser kan jag roed vissa jämkningar ansluta mig till utredningens förslag.

Med hänsyn till av mig tidigare förordad begränsning av tiden för utbildningskurs
för lantbruks!nstruktörer torde maximibidraget för dylik kurs kunna
minskas till inemot halva det belopp, som hushållningssällskapsutredningen
föreslagit. De av lantbruksstyrelsen eljest förordade ändringarna i förslaget
synas i huvudsak även kunna godtagas.

I fråga om undervisningskurser bär utredningen ansett principen om maxi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

mistatsbidrag böra gälla jämväl lantbrukarekurser och specialkurser i ladugårdsskötsel.
Häremot har jag intet att erinra. För undervisningskurser av annat
slag synes däremot såsom utredningen föreslagit sagda princip icke böra
tillämpas med hänsyn till dessa kursers varierande längd.

En fråga som i detta sammanhang bör upptagas till övervägande är huruvida,
liksom för närvarande, såsom villkor för statsbidrag till vissa undervisningskurser
bör uppställas att hushållningssällskapen av egna medel eller
eljest gälda halva kurskostnaden. Såsom utredningen framhållit, innebär
denna princip, att ett hushållningssällskap, som av egna medel eller eljest
kan anvisa relativt stort belopp till ifrågavarande verksamhet, kan genom
bättre utnyttjande av förefintligt statsanslag anordna flera kurser än ett sällskap
med mindre egna resurser, ehuru måhända behovet av kurser är relativt
större inom det sistnämnda hushållningssällskapets område. I likhet med
utredningen anser jag, att ett statsbidragsvillkor med dylika konsekvenser
icke är ändamålsenligt och ej ägnat att befrämja en önskvärd utveckling av
undervisningsverksamheten i hela landet. Det är för övrigt att märka, att då
flertalet hushållningssällskaps inkomster till huvudsaklig del utgöras av statsanslag,
nämnda princip i realiteten innebär, att kostnaderna för ifrågavarande
verksamhet redan nu bestridas till huvudsaklig del av statsmedel, dels i
form av statsbidrag till undervisning för i mindre jordbruk deltagande män
och kvinnor och dels ur det statsanslag, som årligen utgår till hushållningssällskapens
allmänna verksamhet. En överflyttning av huvudsakliga delen
av kostnaderna till undervisningsanslaget betyder sålunda i verkligheten endast
en ringa ökning av statens utgifter för ändamålet men medger en bättre
översikt över desamma. Med hänsyn till det anförda finner jag mig böra tillstyrka
utredningens förslag i nu förevarande avseende.

Vad angår övriga bestämmelser om statsbidrag till ifrågavarande kurser
torde dessa sedermera få upptagas till övervägande.

Behovet av statsunderstödda utbildnings- och undervisningskurser svnes
mig för närvarande kunna tillgodoses inom en kostnadsram av 370 000 kronor.
Beträffande frågan om statsbidrag till utbyte av jordbrukareungdom,
studieresor och premieringar må erinras om, att av statsfinansiella skäl statsanslag
till dessa ändamål icke anvisats under senare år. Vid angivande av
kostnadsramen under de närmaste åren för statliga åtgärder till befrämjande
av undervisnings- och upplysningsverksamheten inom lanthushållningens område
har jag ej heller nu ansett mig böra räkna med statsanslag för nvssnämnda
ändamål.

Såsom tidigare nämnts har för budgetåret 1943/44 för ändamålet kunnat
disponeras 235 000 kronor, däri inberäknad kurs i lantbruksbokföring, vartill
statsbidrag plägar utgå i särskild ordning. Den med 135 000 kronor beräknade
kostnadsökningen hänför sig i viss utsträckning till det av mig tidigare
förordade borttagandet av nu gällande bestämmelser örn bidrag av ortsmedel
i vissa fall med belopp, motsvarande statsbidraget. Då ortsbidraget i regel
kan anses utgå ur statsanslaget till hushållningssällskapens allmänna verksamhet,
innebär nämnda höjning i realiteten till viss del en överflyttning

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

av statens utgifter från ett anslag till ett annat. Hänsyn bör nämligen tagas
härtill vid beräkning av framtida anslag till hushållningssällskapens allmänna
verksamhet, vartill jag återkommer i det följande.

I enlighet med hushållningssällskapsutredningens av bland andra riksräkenskapsverket
tillstyrkta förslag bör fördelningen av statsanslag till den
allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten ankomma på lantbruksstyrelsen.
Den nuvarande vanligen förekommande ordningen med beslut
av Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen innebär uppenbarligen
ett dubbelarbete och en tidskrävande omgång.

Frågan örn utsträckande av bestämmelserna rörande statsunderstöd åt
kursdeltagare till, såsom hushållningssällskapsutredningen föreslagit, deltagare
även i andra kurser än de för närvarande statsunderstödda torde jag vid
senare tillfälle få ånyo anmäla för Kungl. Maj:t.

Hushållningssällskapens förmedling av statsunderstöd till driftsekonomiska
förbättringsåtgärder i allmänhet inom

jordbruket.

Gällande bestämmelser.

Till ifrågavarande grupp av understöd, vilka förmedlas av hushållningssällskapen,
kunna hänföras statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk
(nyodling, stenröjning, jordkörning, betesförbättring och avloppsförbättring),
lån till nyodling och betesförbättring, lån och bidrag till täckdikning, lån och
bidrag till gödselvårdsanläggningar, lån och bidrag till siloanläggningar samt
bidrag till ladugårdsförbättringar.

Bestämmelser för statsbidrag till ladugårdsförbättringar pläga meddelas av
Kungl. Maj:t i samband med beslut rörande beviljande av medel till hushållningssällskap
för utlämnande av dylikt bidrag. För övriga understöd hava
föreskrifter lämnats i följande kungörelser.

1. Kungörelsen den 21 augusti 1925 (nr 396) angående ändrade villkor för
lån från allmänna nyodlingsfonden (ändrad genom kung. nr 300/1930 och
637/1937);

2. kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 204) angående ändrade villkor för lån
från norrländska nyodlingsfonden (ändrad genom kung. nr 301/1930 och
638/1937);

3. kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 466) angående statsbidrag till förstärkning
av ofullständiga jordbruk m. lii.;

4. kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 332) angående villkoren för lån från
täckdikningslånefonden (ändrad genom kung. nr 358/1921, 239/1922, 84/
1930, 306/1933, 636/1937 och 439/1939);

5. kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 434) angående statsbidrag till täckdikning
(ändrad genom kung. nr 572/1937);

6. kungörelsen den 11 juli 1918 (nr 576) angående villkoren för lån från
gödselvårdslånefonden (ändrad genom kung. nr 186/1925, 241/1927, 132/1931
och 632/1937);

7. kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 435) angående statsbidrag till gödsel -

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

vårdsanläggningar (ändrad genom kung. nr 189/1934, 119/1936, 567/1937 och
355/1940);

8. kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 815) angående lån till uppförande
av siloanläggningar för beredande av ensilagefoder (ändrad genom kung. nr
827/1941 och 222/1943);

9. kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 816) angående statsbidrag till
uppförande av siloanläggningar för beredande av ensilagefoder (ändrad genom
kung. nr 223/1943).

Rörande räntan för ifrågavarande lån gäller kungörelsen den 31 december
1943 (nr 936) angående ränta å lån från statens utlåningsfonder samt kungörelsen
samma dag (nr 937) angående ändring av bestämmelserna örn lån
från statens utlåningsfonder, i vad de avse räntans fastställande.

Principen för låneförmedlingen är den att lantbruksstyrelsen beviljar hushållningssällskap
statslån, som av. statskontoret utbetalas till sällskapet mot
särskild skuldförbindelse. Ur detta statslån utlämnar sällskapet sedermera i
sin tur lån till enskilda företagare på i princip samma villkor i fråga om ränta
och återbetalning, som gälla för statslånet. Risken för eventuella förluster på
låneförmedlingen tages helt av hushållningssällskapet, som dock för förmedlingen
av vissa lån åtnjuter särskilda bidrag av statsmedel.

Hushållningssällskap, som önskar erhålla statslån, skall härom till lantbruksstyrelsen
ingiva skriftlig framställning. Dylik kan ingivas när som helst
under året. I fråga örn gödselvårds-, nyodlings- och betesförbättringslån skall
framställning innehålla förteckning å de företag, för vilka lån blivit hos låneförmedlaren
sökta, förslag till lånebelopp och lånetid för varje särskilt lån
ävensom övriga för ärendets bedömande erforderliga uppgifter. Lantbruksstyrelsen
fattar i fråga om sistnämnda slag av lån beslut om lånebeloppet till
varje enskild företagare. I fråga om lån till siloanläggning och täckdikning
däremot tager lantbruksstyrelsen icke ställning till statslånets fördelning på
enskilda låntagare.

Beträffande lånens förräntning och återbetalning gäller följande.

Lån	Ränte- och amorterings-frihet	Räntefot i procent	Amorte-ringstid i år
Nyodlingslan från allmänna ny-
odlingsfonden ................ Nyodlingslån från norrländska ny-	Under tvä år från lyftnings-dagen	Normalränta dock lägst 4	7
odlingsfonden ................	D:o	3	7
Täckdikningslån ................ Betesförbättringslån från allmänna	Under tre år från lyftnings-dagen	Normalränta dock lägst 4	12
nyodlingsfonden .............. Betesförbättringslån från norr-	Under två år från lyftnings-dagen	D:o	5
ländska nyodlingsfonden ......	D:o	3	5
Gödselvårdslån..................	D:o	Normalränta dock lägst 4	10
Silolån..........................	Intill utgången av andra ka-lenderåret efter det då lånet lyftats	D:o	5

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

För bidragsförmedlingen gäller i princip, att Kungl. Maj:t på därom av
hushållningssällskap gjord framställning beviljar sällskapet anslag till vederbörande
ändamål med visst belopp, vilket sällskapet sedermera fördelar
mellan enskilda företagare. I fråga om statsbidrag till förstärkning av ofullständiga
jordbruk gäller dock, att örn för visst ändamål anvisat belopp icke
åtgår härför, äger sällskapet använda överskjutande belopp till annat i kungörelsen
den 30 juni 1939 (nr 466) angivet ändamål.

För hushållningssällskapens utlämnande av lån och bidrag finnas i regel
ganska detaljerade bestämmelser. Dessa hava avseende å framställning om
understöd, planer, kostnadsförslag, innehållet i skuldförbindelser eller bidragskontrakt,
säkerhet för lån, låns uppsägning och bidrags återbetalande
m. m.

De i vederbörande kungörelser respektive Kungl. Maj:ts brev lämnade föreskrifterna
angående lånens och bidragens storlek framgå av följande sammanställning.

	Högsta belopp
	i % av be-
	räknad	i övrigt
	kostnad
Nyodlingslån..................	75	1500 kr för budgetår och 500 kr för hektar ny-
		odling 4
Nyodlingsbidrag ..............	60	400 kr för hektar nyodling
Stenröjningsbidrag.............	60	350 kr för hektar stenröjd areal
Jordkörningsbidrag............	60	250 kr för hektar jordkörd areal
Täckdikningslån ..............	—	500 kr för hektar täckdikad mark vid rörtäckdik-
		ning, 350 kr för hektar i andra fall1
Täckdikningsbidrag............	25	1
Avloppsförbättringsbidrag......	60	250 kronor
Betesförbättringslån ...........	75	2 000 kr för budgetår och 350 kr för hektar betes-
		förbättring
Betesförbättringsbidrag1 2........	60	250 kr för hektar betesförbättring
Gödselvårdslån................	75	2 000 kronor1
Gödselvårdsbidrag.............	25	200 » 1
Silolån 3......................	90	2 000 » 1
Silobidrag3....................	40	200 » 1
Ladugårdsförbättringsbidrag----	—	200 kr för nötkreatursenhet

1 Sammanlagda beloppet av bidrag och lån må ej överstiga för täckdikning med rör 5 000
kronor och 500 kronor för hektar, för täckdikning med annat material 5 000 kronor och 350
kronor för hektar, för gödselvårdsanläggning 75 % av kostnaden och 2 000 kronor samt för silo
anläggning 90 % av hela kostnaden utom grävningskostnaden och 2 000 kronor.

2 Statsbidrag må beviljas även hushållningssällskap, bolag eller förening, som avser att upplåta
det med bidraget åsyftade området för betesändamål.

3 Av hela kostnaden utom grävningskostnad.

1 Ej må låntagare på grund av särskilda nyodlings- eller betesförbältringslån samtidigt häfta
i skuld till högre belopp än 5 000 kronor för vartdera slaget av lån.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 172

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

För vissa av ifrågavarande understöd gälla begränsningar i fråga om storleken
å vederbörande lån- eller bidragstagares jordbruk. Bestämmelserna
härutinnan framgå av följande sammanställning.

	Lån- resp. bidragstagares
	åkerareal
Nyodlingslån........................	Ingen begränsning
Nyodlingsbidrag ....................	Högst 20 hektar
Stenröjningsbidrag ..................	D:o
Jordkörningsbidrag..................	D:o
Täckdikningslån ....................	Ingen begränsning
Täckdikningsbidrag..................	Högst 75 hektar
Avloppsförbättringsbidrag............	Högst 20 hektar
Betesförbättringslån..................	Ingen begränsning1
Betesförbättringsbidrag ..............	Högst 20 hektar2
Gödselvårdslån......................	Ingen begränsning
Gödselvårdsbidrag ..................	I regel ej över 20 hektar
Silolån .............................	Ingen begränsning
Silobidrag ..........................	I regel ej över 20 hektar
Ladugårdsförbättringsbidrag..........	I regel ej över 10 hektar

Besparingsberedningen.

I sin tidigare berörda promemoria den 12 juni 1942 med utlåtande och
förslag angående den statliga låne- och bidragsverksamheten å jordbrukets
område har besparingsberedningen framhållit behovet av en rationalisering
av statens medverkan. Besparingsberedningens allmänna synpunkter härutinnan
hava återgivits i annat sammanhang. I enlighet med dessa synpunkter
har beredningen föreslagit, att de nuvarande anslagen till bidrag till
gödselvård, täckdikning och siloanläggningar för beredande av ensilagefoder
samt till befrämjande av inhemsk fröodling och linodling och gemensam
maskinanskaffning sammansloges till ett enda anslag, benämnt statens jordbruksanslag.
I analogi härmed borde jämväl vissa lånefonder sammanslås.

Ur statens jordbruksanslag borde bidrag som regel icke utlämnas till annan
än sådan jordbrukare, som icke brukar större areal än 20 hektar. I fråga
om sammanslutning av jordbrukare borde som regel 65 procent av dessa
bruka högst 20 hektar öppen jord. I allmänhet borde bidragen ej överstiga
25 procent av anläggnings- respektive inköpskostnaden. Såsom villkor för
erhållande av bidrag borde uppställas bland annat kravet, att bidragstagaren
inom viss angiven kortare tid vidtoge den åtgärd som avsåges med bidraget.

Jämväl för lån borde nyssnämnda arealbegränsning gälla. Härom har
besparingsberedningen anfört.

1 Dock gäller, att företrädesrätt till lån bör givas den, som innehar högst 50 hektar åker
eller annan odlad jord.

2 Ingen begränsning, då det med bidraget åsyftade området avses upplåtas för gemensamt
betesändamål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Genom detta förslag minskas möjligheterna för innehavare av större jordbruk
att erhålla lån speciellt för täckdikning och ensilageanläggningar. Behovet
för störj ordbrukarna att erhålla statens understöd är numera icke lika
starkt framträdande som tidigare, då statsunderstödets kanske viktigaste
funktion låg i själva propagandan för en nyttig åtgärd. Betydelsen av ifrågavarande
produktionsfrämjande åtgärder är numera uppenbar för flertalet
jordbrukare. Då de, rätt utförda, äro fullt räntabla, bör vidtagande av åtgärderna
som regel icke medföra ekonomiska svårigheter för innehavare av
större brukningsdelar.

Besparingsberedningen har föreslagit, att lån i allmänhet icke borde överstiga
75 procent av inköpskostnaderna respektive anläggningskostnaderna.
Lån borde vidare löpa med ränta, icke understigande medelräntan för statens
fasta upplåning under senast förflutna budgetår. Det vore ej lämpligt
låta lånen vara räntefria under viss tid. Detta föranledde nämligen lått
mången att underlåta att vid lånets sökande räkna med de verkliga utgifterna
för förräntning och amortering. Amorteringstiden för lån borde icke
överstiga tio år.

Hushållningssällskapsutredningen.

I det föregående har redogjorts för utredningens principiella synpunkter
rörande statsunderstöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder på
jordbrukets område. Jag torde här få lämna en översikt rörande viktigare
detaljförslag härutinnan, avseende understödsformer, ändamål, till vilka
understöd föreslås utgå, understödsbelopp och understödsvillkor i övrigt. Enligt
utredningens förslag böra samtliga bestämmelser för ifrågavarande understöd
sammanföras i en kungörelse.

I fråga örn understödsfor merna har utredningen såsom tidigare
omnämnts föreslagit, att understöd i första hand borde givas formen av
amorteringslån. Därjämte borde kunna utgå avskrivningslån, avsett att vid
beviljandet givas formen av lån, som emellertid, därest företaget skötts oklanderligt,
kunde avskrivas efter viss tid. Denna tid har utredningen föreslagit
fastställd till utgången av sjunde budgetåret efter det, då lånet beviljats.
Enär ett statsunderstött företag avsåges i regel skola vara färdigställt före
utgången av andra budgetåret efter det, då lånet beviljats, innebure nyssnämnda
föreskrift, att företaget i fråga måste oklanderligt underhållas under i
regel minst fem år, för att lånet skulle få avskrivas. Om så visat sig icke vara
fallet, har det synts utredningen skäligt, att lånet återbetalades under de
därpå följande fem åren med en femtedel örn året och förräntades efter en
räntefot av 4 procent om året. Utredningen har icke ansett nödigt, att hushållningssällskaps
beslut om avskrivning underställdes lantbruksstyrelsen
för fastställande.

Såväl amorteringslån som avskrivningslån hava föreslagits kunna utlämnas
genom hushållningssällskaps förmedling för följande ändamål, vilka
borde särskilt angivas, nämligen nyodling, stenröjning, jordkörning, täckdikning,
avloppsförbättring, betesförbältring, gödselvårdsanläggning, siloanläggning
och ladugårdsförbättring. Utredningen har härtill påpekat, att

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

amorteringslån av statsmedel icke för närvarande kunde utgå till stenröjning,
jordkörning, avloppsförbättring och ladugårdsförbättring. Då det emellertid
ofta kunde befinnas erforderligt med även dylika förbättringsåtgärder för
åstadkommande av ett ur ekonomisk synpunkt fullständigt jordbruk, syntes
önskvärt, att amorteringslån finge utgå även för sagda åtgärder. Dessa
skulle måhända eljest i många fall icke komma till utförande, varigenom
effekten av andra med låneunderstöd utförda förbättringsåtgärder kanske
skulle förringas.

Utredningen har vidare föreslagit, att utom till de nämnda åtgärderna
borde lån av ifrågavarande slag kunna efter lantbruksstyrelsens beprövande
utgå även till andra produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder, dock
med undantag för förvärv av levande och döda inventarier samt upprustning
av bostadshus.

Utredningens förslag rörande understödsbelopp framgår av följande
sammanställning, i vilken till jämförelse jämväl angivits understödsbeloppen
enligt nu gällande bestämmelser (procenttalen i sammanställningen
hänföra sig till de beräknade kostnaderna).

I 1	Nuvarande maximistorleken av	Utredningens förslag örn maximi-storlek av
	lån	bidrag	amorteringslån	avskrivningslån
Nyodling1	75 %, 1 500 kr/bud-getår och 500 kr/ ha nyodling	60 %, 400 kr/ha nyodling	60 %,500 kr/ha ny-odling	60 %, 400 kr/ha nyodling
Stenröjning	—	60 350 kr/ha stenröjd areal	80 °i, 400 kr/ha stenröjd areal	60 %, 350 kr/ha stenröjd areal
jordkörning	—	60 %, 250 kr/ha jordkörd areal	80 %, 300 kr/ha jordkörd areal	60 %, 250 kr ha jordkörd areal
Täckdikning: 1) med rör	500 kr/ha täckdi-kad areal, 5 000 kr/f öretag	25 % 2	80 %, 600 kr/ha täckdikad areal	25 %, 200 kr/ha täckdikad areal
2) med annat material	350 kr/ha täckdi-kad areal, 5 000 kr/företag	25 % 2	80 X, 350 kr/ha täckdikad areal	25 %, 100 kr/ha täckdikad areal
Avloppsför- bättring	—	60 %. 250 kr/före-tag	80 %, 1 000 kr/före-tag	60 %, 250 kr/före-tag
Betesförbätt- ring1	75 X, 350 kr/ha betesförbättring, 2 000 kr/budget-år 1	60 %, 250 kr/ha betesförbättring	80 %, 3''10 kr/ha betesförbättring, 2 000 kr/företag	60 %, 250 kr/ha betesförbättring
Gödselvårds- anläggning	75 #, 2 000 kr/före-tag	25 %, 200 kr/före-tag	80 %, 2 U00 kr/före-tag	25 %, 250 kr/före-tag
Siloanläggning	90 %,3 2 000 kr/f öre-tag	40 %,3 200 kr/före-tag	80 % 2 00 * kr/före-tag	25 %, 200 kr/före-tag
Ladugårdsför- bättring		200 kr/nötkreaturs- 1 enhet	80 %, 600 kr/nöt-kreatursenhet, 1UO00 kr/företag	25 %, 1 500 kr/före-tag

1 Jfr not 4 sid. 97. — 2 Jfr not 1 sid. 97. — 3 Av hela kostnaden utom grävningskostnaden .

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

101

Utredningen har vidare föreslagit, att en och samma låntagare må för
olika ändamål på en gång åtnjuta amorteringslån med högst 12 000 kronor
och avskrivningslån med högst 2 000 kronor.

Enligt utredningens förslag finge såväl amorteringslån som avskrivningslån
beviljas till en och samma förbättringsåtgärd. Lånens sammanlagda belopp
finge emellertid härvid enligt förslaget icke överstiga för amorteringslån
till åtgärden i fråga fastställt högsta belopp.

Av utredningen föreslagna under stödsvillkor i övrigt överensstämma
i huvudsak med nu gällande bestämmelser, dock med följande ändringar.

Amorteringslån borde liksom för närvarande vara ränte- och amorteringsfritt
under viss tid. Härutinnan gällde emellertid nu olika bestämmelser. Enligt
utredningens mening vore lämpligt med lika lång ränte- och amorteringsfrihet
för samtliga lån samt att liden för dylik frihet av praktiska skäl beräknades
från det år, då lånet beviljats. Utredningen har sålunda föreslagit
ränte- och amorteringsfrihet intill utgången av andra budgetåret efter det,
då lånet beviljats. Å detsamma norde beräknas ränta fr. o. m. tredje budgetåret
samt ränta och amortering erläggas första gången före utgången av sagda
budgetår.

Beträffande amorteringstidens längd har utredningen övervägt om icke
av praktiska skäl det kunde vara önskvärt med en lika lång amorteringstid
för lån till olika ändamål. Med hänsyn till åtgärdernas olika varaktighet,
lånebeloppens skiftande storlek i fråga örn skilda åtgärder och nödvändigheten
av att icke belasta låntagaren med allt för hög årlig amortering har utredningen
emellertid funnit sig böra föreslå en amorteringstid av fem år för
lån till nyodling, stenröjning, jordkörning, avloppsförbättring, betesförbättring
och siloanläggning, femton år för lån till nybyggnad av ladugård samt
tio år för lån till täckdikning, gödselvårdsanläggning och annan ladugårdsförbättring
än nyss sagts.

Beträffande räntefotens storlek har utredningen föreslagit fast räntefot av
fyra procent.

Efter att ha erinrat om att i gällande bestämmelser icke funnes någon föreskrift
om obligatorisk tillämpning av behovsprincipen vare sig i fråga örn
amorteringslån eller statsbidrag har utredningen härutinnan anfört.

I fråga om de nuvarande amorteringslåncn har det visat sig, att även ekonomiskt
välsituerade jordbrukare sökt och erhållit dylika lån för att sedermera,
när den tid, under vilken lånen äro räntefria, gått till ända, återbetala
lånet i dess helhet. Dessa låntagare torde i regel icke vara i behov av understöd
av statsmedel utan borde kunna tillgodose sitt behov av likvida medel
genom anlitande av andra lånemöjligheter. Enligt utredningens mening böra
understöd av statsmedel för ifrågavarande åtgärder förbehållas dem, som
prövas vara i behov av det stöd, som amorterings- eller avskrivningslån
erbjuder. Sålunda bör obligatorisk behovsprövning föreskrivas.

Vidare må nämnas, alt utredningen föreslagit begränsning av rätten att
erhålla avskrivningslån till jordbrukare med brukningsdelar örn högst 20
hektar. I fråga örn amorteringslån har ingen dylik begränsning föreslagits.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Utredningen har ansett, att på lantbruksstyrelsen borde ankomma att av de
till styrelsens förfogande ställda medlen bevilja hushållningssällskap statslån
att användas för utlämnande av avskrivningslån. Den nuvarande ordningen
härutinnan i fråga om statsbidrag, vilken innebär att dylikt bidrag
beviljas hushållningssällskap av Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen,
har synts utredningen vid beviljande av statslån, som avsåges för
avskrivningslån, vara en icke erforderlig omgång. I fråga om statslån för
utlämnande av amorteringslån äger såsom utredningen påpekat lantbruksstyrelsen
redan enligt nu gällande bestämmelser fatta beslut.

Slutligen har utredningen föreslagit, att för utlämnande av amorteringslån
från av utredningen föreslagen lånefond, jordbrukets produktionslånefond,
borde denna från början tillföras ett kapital av 12 000 000 kronor. Så
snart ske kunde efter sagda fonds inrättande, borde allmänna nyodlingsfonden,
norrländska nyodlingsfonden, täckdikningslånefonden och gödselvårdslånefonden
upphöra.

Utredningen har framhållit, att för tillgodoseende av behovet erfordrades
mycket betydande belopp, icke minst med hänsyn till de krav, som härutinnan
kunde ställas i fråga om ladugårdsförbättringar. Då emellertid det för
sagda behovs tillgodoseende erforderliga planläggningsarbetet kunde medhinnas
endast efter hand, torde enligt utredningens mening det årliga anslaget
för utlämnande av avskrivningslån böra tills vidare begränsas till
3 000 000 kronor. Detsamma borde uppföras i riksstaten såsom reservationsanslag
under rubriken »Avskrivningslån till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder
i allmänhet inom jordbruket».

Yttranden.

Utredningens detaljförslag rörande låneformerna har föranlett lantbruksstyrelsen
och statskontoret att påpeka, att hushållningssällskaps beslut
örn avskrivning av avskrivningslån borde underställas lantbruksstyrelsen för
fastställelse. Vidare har statskontoret i detta sammanhang framhållit, att för
undvikande av missförstånd borde bestämmelserna örn avskrivningslåns förräntning
kompletteras med en föreskrift att därest lånet skulle återbetalas,
låntagaren hade att erlägga ränta efter 4 procent för år från lyftningsdagen.

I fråga örn utredningens förslag rörande de ändamål, vartill nu ifrågavarande
understöd borde utgå, hava inga erinringar framställts.

De av utredningen föreslagna understödsbeloppen hava däremot
föranlett vissa påpekanden.

Statskontoret har sålunda uttalat, att amorteringslån borde, såsom besparingsberedningen
ifrågasatt, begränsas till 75 procent av den beräknade kostnaden.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, länsstyrelsen i Skaraborgs
län samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Södermanlands och
Skaraborgs län hava föreslagit en höjning av maximibeloppet för avskrivningslån
till gödselvårdsanläggningar, enär dylika företag vöre missgynnade
i jämförelse med andra. Norrbottens låns hushållningssällskaps förvalt -

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

ningsutskott har — med instämmande av länsstyrelsen i samma län — ifrågasatt
en höjning av maximiprocenten för avskrivningslån till täckdikning till
60 procent med hänsyn till dylika företags stora betydelse samt att dylikt
lån till ladugårdsförbättring borde kunna av hushållningssällskapet beviljas
med 50 procent av kostnaden och upp till 2 500 kronor per företag, därest
hushållningssällskapet funne, att företaget eljest ej skulle kunna komma till
utförande. Av sistnämnda skäl har Kristianstads läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott uttalat önskvärdheten av att hushållningssällskap erhölle
rätt att till samtliga ändamål utlämna amorteringslån till täckande av hela
kostnaden. Avskrivningslån borde däremot generellt begränsas till 50 procent
av den beräknade kostnaden.

Sveriges agronom- och lantbrukslärare förbund, hushållningssällskapens
ombud samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Ostergötlands och
Kronobergs län, Kalmar läns södra område, Kristianstads, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Skaraborgs, Värmlands och Jämtlands län hava — med instämmande
av vissa länsstyrelser — uttalat sig för en höjning av de föreslagna
maximibeloppen till en och samma låntagare i fråga om såväl amorterings-
som avskrivningslån. Såsom motivering har framhållits, att enbart lan
ur täckdikningslånefonden kunde enligt nu gällande bestämmelser beviljas en
och samma låntagare med upp till 15 000 kronor.

Vad angår utredningens förslag till understödsvillkor i övrigt må
nämnas, att hushållningssällskapens ombud samt hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i Stockholms län och stad, Uppsala, Jönköpings och Kronobergs
län, Kalmar läns norra område, Västmanlands, Gävleborgs och
Norrbottens län hava — med instämmande av vissa länsstyrelser — ansett
den föreslagna räntefoten av 4 procent för ar för hög för närvarande för att
stimulera till utnyttjande av ifrågavarande lånemöjlighet.

I övrigt har Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott
förordat samma amorteringstid för alla slag av amorteringslån, förslagsvis
tio år. Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
avstyrkt tillämpning av behovsprincipen i fråga örn amorteringslån samt
Skaraborgs och örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott begränsningen
av rätten till avskrivningslån till jordbruk av viss maximistoilek.

I samband med att jag klargjorde min principiella inställning till hushållningssällskapsutredningens
förslag utlalade jag mig även för att statens stöd
till driftsekonomiska förbättringsåtgärder å jord och ekonomibyggnader torde
böra lämnas i form av amorterings- och avskrivningslån. Jag torde nu få
lämna en redogörelse för min uppfattning beträffande omfattningen av detta
stöd och de villkor under vilka detsamma må lämnas. Jag kommer härvid
icke att ingå på samtliga detaljspörsmål i ämnet utan endast uppehålla mig
vid de väsentligaste punkterna.

1 likhet med husliållningssällskapsulredningen anser jag att såväl amorteringslån
som avskrivningslån höra liksom nu kunna utlämnas genom hushåll -

Departements chefen.

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

ningssällskaps förmedling för i första hand följande ändamål, nämligen nyodling,
stenröjning, jordkörning, täckdikning, avloppsförbättring, betesförbättring,
gödselvårdsanläggning, anläggning för beredande av ensilagefoder
och ladugårdsförbättring. Därjämte böra emellertid dylika lån kunna
utlämnas efter lantbruksstyrelsens beprövande även till andra driftsekonomiska
förbättringsåtgärder å jord och ekonomibyggnader. Härigenom
vinnes en större rörlighet och smidighet vid understöd för driftsekonomiska
förbättringsåtgärder på jordbrukets område.

Såväl amorterings- som avskrivningslån böra utgå med endast viss del av
kostnaderna för företaget. Härutinnan synes mig böra övervägas möjligheterna
att utan åsidosättande av skälighetskravet dock söka åstadkomma så
enkla och enhetliga samt i varje fall mellan olika slag av förbättringsåtgärder
inbördes så väl avvägda statsunderstöd som möjligt. Amorteringslån böra
kunna utlämnas till jordbrukare, oberoende av storleken av hans åkerinnehav,
under det att avskrivningslån böra begränsas till företag vid brukningsdelar
örn högst 20 hektar åker.

Amorteringslån bör, såsom hushållningssällskapsutredningen föreslagit,
vara ränte- och amorteringsfritt under viss tid samt sedermera förräntas och
amorteras under visst antal år. I stort sett torde utredningens förslag härutinnan
kunna godtagas. Beträffande räntans storlek synes frågan härom icke
i nuvarande läge böra upptagas tili slutligt bedömande.

I fråga om avskrivningslån har hushållningssällskapsutrcdningen icke ansett
behövligt, att hushållningssällskaps beslut örn avskrivning underställdes
lantbruksstyrelsen för fastställande. Lantbruksstyrelsen och statskontoret hava
däremot ansett dylikt underställande erforderligt. Med hänsyn till det stora
antal avskrivningslån, som kunna förväntas bliva föremål för beslut om avskrivning,
samt svårigheterna att centralt bedöma härmed sammanhängande
spörsmål, finner jag mig böra förorda hushållningssällskapsutredningens
förslag på denna punkt. Det är att märka, att hushållningssällskapen för närvarande
bevilja de bidrag, vilka skola ersättas av avskrivningslån. Jag anser
mig jämväl böra tillstyrka hushållningssällskapsutredningens förslag att behovsprincipen
obligatoriskt tillämpas i fråga örn såväl amorteringslån som
avskrivningslån. Ifrågavarande låneverksamhet torde nämligen med en dylik
bestämmelse bliva till gagn för det största antalet jordbrukare och för dem
som bäst äro i behov därav.

Enligt nu gällande bestämmelser beviljas statsbidrag för ifrågavarande ändamål
av Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen, under det att
statslån till hushållningssällskap för utlämnande av amorteringslån utlämnas
efter beslut av lantbruksstyrelsen. I likhet med hushållningssällskapsutredningen
finner jag mest praktiskt och rationellt, att lantbruksstyrelsen gives
dylik rätt i fråga örn såväl avskrivningslån som amorteringslån. I annat sammanhang
har jag förordat utredningens förslag, att hushållningssällskap för
förmedling tilldelat belopp finge av sällskapet användas för de ändamål av
ifrågavarande slag, som sällskapet funne lämpligt. Någon uppdelning av lilldelat
belopp, såsom nu sker, på skilda ändamål, skulle sålunda icke verkstad

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

105

las av lantbruksstyrelsen. Givet är, att denna bestämmelse icke undandrager
statsmakterna rätten, att örn så befinnes önskvärt, förbehålla endast vissa
landsdelars jordbrukare rätt till understöd för visst eller vissa ändamål av
ifrågavarande slag.

Vad slutligen angår frågan om anslag av statsmedel för ifrågavarande ändamål
må framhållas, att medelsbehovet i stor utsträckning givetvis kommer
att påverkas av villkoren för amorteringslån och avskrivningslån men därjämte
och sannolikt i än högre grad av den takt, i vilken rationaliseringsarbetet
på ifrågavarande område anses böra bedrivas med stöd från statsmakternas
sida. Såsom hushållningssällskapsutredningen framhållit, torde
omfattningen av erforderliga förbättringsarbeten vara mycket stor och i
sin helhet kräva betydande insatser från statens sida. Emellertid synas
de av utredningen gjorda beräkningarna av medelsbehovet kunna godtagas.
För utlämnande av amorteringslån synes alltså böra beräknas ett belopp av
12 000 000 kronor och för avskrivningslån ett belopp av 3 000 000 kronor.

Hushållningssällskapens verksamhet till husdjursskötselns

främjande.

Gällande bestämmelser.

Jämlikt kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 515) med däri senare vidtagna
ändringar må statsbidrag utgå till hushållningssällskap för avlönande
av jordbrukskonsulenter. I författningsväg finnas däremot inga bestämmelser
utfärdade rörande statsbidrag till avlönande av särskilda husdjurskonsulenter.
Gällande bestämmelser tillämpas emellertid så, att statsbidrag till jordbrukskonsulent
kan utgå även till dylik konsulent med huvudsaklig verksamhet
inom husdjursområdet.

Bestämmelserna för med statsmedel understödda åtgärder till liästavelns
främjande äro meddelade i reglementet den 13 januari 1928 (nr 10) för
den med statsmedel understödda hästpremieringen med däri genom kungörelserna
nr 333/1931, 524/1932, 12/1934, 51/1936 och 219/1942 gjorda ändringar.

Enligt förenämnda reglemente har hästpremieringen till ändamål att verka
för åstadkommande av goda och för olika trakter inom landet fullt lämpliga
häststammar. Premieringen verkställes av särskilda premieringsnämnder. Enligt
reglementet må endast avelsdjur av varmblodigt slag — såväl fullblod
som halvblod — samt av nordsvensk och gudbrandsdalsk ras ävensom av
ardenner- och clydesdaleras kunna premieras. Premier utgå i form av värdebokstav,
penningpris, skådepenning av silver eller vitmetall, intyg om godkännande,
avelsdiplom och frisedel. Penningpris utgör lägst 10 kronor och
högst 125 kronor per häst. Därjämte stadgas i reglementet rörande fördelningen
av kostnaderna för premieringen mellan staten och vederbörande underdistrikl.

106

Kungl. Maj:ls proposition nr 172

För förvärv av hingstar eller avelsston utlämnas lån från vissa statliga fonder,
nämligen lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras, lånefonden
för inköp av avelshingstar av nordsvensk eller gudbrandsdalsk ras (statens
hästavelsfond), lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras
och lånefonden för inköp av ädla avelsston. För sagda fonder gälla bestämmelserna
i följande kungörelser.

1. Kungörelsen den 12 januari 1931 (nr 217) angående lånefonden för inköp
av avelshingstar av ardennerras (ändrad genom kung. nr 631/1937);

2. kungörelsen den 30 oktober 1917 (nr 719) angående statens hästavelsfond; 3.

kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 440) angående lånefonden för inköp
av avelsston av nordsvensk ras (ändrad genom kung. nr 179/1939);

4. kungörelsen den 4 juli 1913 (nr 226) angående lånefonden för inköp av
ädla avelsston (ändrad genom kung. nr 366/1917, 116/1920 och 630/1937).

Samtliga ifrågavarande lån äro räntefria. Bestämmelserna rörande lånebelopp
och amorteringstid framgå av följande sammanställning.

Fond	Högsta låne-belopp per djur kronor	Amorteringen börjar	Amorterings- tid
Lånefonden för inköp av avelshingstar av ar-dennerras ................................	10 000	ett år från	5 år
Statens hästavelsfond........................	5 000	lyftningsdagen d:o	5 år
Lånefonden för inköp av avelsston av nord-svensk ras................................	1 1500	d:o	5 år
Lånefonden för inköp av ädla avelsston......	3 3 000	d:o	5 år

Statslån ur lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras beviljas
endast till hushållningssällskapen i Värmlands och Kopparbergs län samt de
norrländska länen.

För vissa nied statsmedel understödda åtgärder till nötboskapsa vetns
främjande, avseende riksstamboksföring av nötboskap samt bildande och
upprätthållande av tjurföreningar, äro bestämmelser meddelade i kungörelsen
den 15 oktober 1937 (nr 819) angående befrämjandet i allmänhet av nötboskapsaveln.

Riksstamboksföringen, vilken skall omfatta de nötboskapsraser, som lantbruksstyrelsen
bestämmer, handhaves av särskilda avelsföreningar för nötboskap
och är sålunda ingen hushållningssällskapens uppgift. Såsom förberedande
åtgärd till stamboksföring skall däremot genom vederbörande hushållningssällskaps
försorg uppläggas och föras register över kor, som äro
underkastade av lantbruksstyrelsen godkänd kontroll genom kontrollförening,
s. k. kontrollregister. Närmare bestämmelser rörande dylika register återfinnas
i lantbruksstyrelsens cirkulär den 25 november 1937 (L 155) till hushållningssällskapens
förvaltningsutskott.

1 Låntagare må icke sammanlagt häfta i skuld med mer än 3 000 kr.

2 > >» > >>> > > > 6 000 »

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

107

Beträffande tjurföreningsverksamheten innehåller kungörelsen vissa bestämmelser
angående hushållningssällskapens tillsyn över tjurföreningarna
genom särskild besiktningsman. Vidare föreskrives, att till hushållningssällskap
kan utgå statsbidrag för utlämnande till tjurförening av bidrag till inköp
och försäkring av tjur ävensom till underhåll av tjur, som genom av
lantbruksstyrelsen godkänd avkommeundersökning styrkts äga förmåga att
efterlämna avkomma med särskilt goda mjölkanlag eller, såvitt angår de fyra
nordligaste länen, står uppställd i mindre ladugård. Även till besiktningsmans
resekostnader kan statsbidrag erhållas. Statsbidrag må utgöra högst lika stort
belopp, som hushållningssällskapet eller vederbörande landsting — vart för
sig eller i förening — tillskjutit för ändamålet. För inköp av tjur får i intet
fall — för år räknat — utgå bidrag av statsmedel med högre belopp än 350
kronor och ej heller med belopp, som överstiger Vio av inköpskostnaden för
tjuren eller, där tjuren utgör produkt av egen uppfödning eller förvärvats
genom byte, av det värde, vederbörande besiktningsman åsatt tjuren. Såsom
bidrag till tjurs underhåll får i intet fall av statsmedel utgå högre belopp än
25 kronor för år. För att tjurförening skall kunna komma i åtnjutande av
statsbidrag gälla vissa villkor rörande föreningens stadgar, föreningen tillhörig
tjur, antalet medlemmar i föreningen och fondering av statsbidrag, som
ej åtgår för amortering av lånfången del av köpeskilling för tjur m. m.

Jämlikt kungörelse den 9 maj 1941 (nr 248) kan hushållningssällskap
erhålla statsbidrag för utlämnande till sådan förening, som har till syfte att
underlätta och ordna undersökning av och kontroll å utfodringen och avkastningen
av sina medlemmars nötkreatursbesättningar (kontrollförening),
av bidrag till anskaffande av erforderlig utrustning för kontrollverksamhetens
anordnande (organisationsbidrag) och till nämnda verksamhets uppehållande
(årligt bidrag) samt till övervakning av kontrollförenings verksamhet.

Organisationsbidrag utgår i de fall, då bestämning av mjölkens mängd
och fetthalt samt foderkontroll m. m. verkställas av kontrollassistent vid
besök inom föreningsmedlems kreatursbesättning (fullständig respektive
ofullständig kontroll), med belopp, motsvarande kostnaden för anskaffande
av erforderlig utrustning för varje assistentbefattning, som inrättas, dock
högst 400 kronor för varje befattning. Såsom förutsättning för organisationsbidrags
anvisande i dessa fall gäller, att lantbruksstyrelsen finner vederbörande
befattning vara för ändamålet behövlig, och — där ej Kungl.
Maj:t för särskilt fall medgiver annorlunda — att genom befattningens inrättande
det högsta antal sådana befattningar, som eljest efter den 1 oktober
1932 funnits inom området, ökas. I övriga fall (kontroll genom provmjölkningsringar)
utgår organisationsbidrag med belopp, som motsvarar
kostnaden för anskaffande av utrustning åt föreningsmedlemmarna för erforderlig
undersökning och kontroll, dock högst med 3 kronor per medlem.

Årligt bidrag utgår i de fall, då bestämning av mjölkens mängd och fetthall
samt fodcrkontroll m. m. verkställas av kontrollassistent vid besök inom
föreningsmedlems kreatursbesättning minst tolv gånger årligen (fullständig
kontroll), med högst 10 kronor per medlem med besättning örn högst 15
kor. Då eljest bestämning av mjölkens mängd och fetthalt samt foderkon -

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

troll m. m. verkställas av assistent vid besök inom medlems besättning (ofullständig
kontroll), utgår årligt bidrag med högst 7 kronor per medlem med
besättning örn högst 15 kor. Vid annan form av kontrollverksamhet (kontroll
genom provmjölkningsringar) uppgår det årliga bidraget till 50 öre
för varje ko, tillhörig medlem med kreatursbesättning örn högst 10 kor.

Bidrag till övervakning av kontrollförenings verksamhet får utgå med
högst 40 kronor årligen för varje inom hushållningssällskapets område inrättad
kontrollassis tentbefattning.

För att kontrollförening skall kunna komma i åtnjutande av organisationsbidrag
eller årligt bidrag fordras, bl. a. i regel, att föreningens verksamhetsområde
omfattar hushållningssällskapets hela område. För erhållande
av årligt bidrag vid fullständig, respektive ofullständig kontroll ävensom
bidrag till övervakning kräves vidare, att av hushållningssällskapet eller
vederbörande landsting eller eljest för ändamålet tillskjutes minst lika
stort belopp som sagda bidrag.

Hushållningssällskap, som erhåller statsbidrag till kontrollföreningsverksamheten,
är skyldigt att enligt av lantbruksstyrelsen fastställd plan leda
och övervaka kontrollverksamheten såväl inom kontrollförening, vilken erhåller
statsbidrag, som ock inom annan dylik förening, vilken förklarat sig
villig att för ändamålet ställa sig under hushållningssällskapets inseende.
Där hushållningssällskapets förvaltningsutskott så beslutar, må anordnandet
av sagda övervakning uppdragas åt den i gällande bestämmelser örn anordnande
av kontroll över avelsbesättningar av vissa nötboskapsraser omförmälda
kontrollnämnden. För övervakningen skola av hushållningssällskapen
eller, i förekommande fall, av kontrollnämnden anställas erforderligt
antal överkontrollassistenter, vilkas kompetens blivit av lantbruksstyrelsen
godkänd. Överkontrollassistents verksamhetsområde fastställes av lantbruksstyrelsen,
varvid skall iakttagas, att åt överkontrollassistent uppdrages
övervakning av i regel högst 75 kontrollassistenters verksamhet.

Förutom till förut omförmälda ändamål har vissa år av anslaget till nötboskapsavelns
befrämjande utgått statsbidrag till bekämpande av ofruktsamhet
hos svensk kullig boskap i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
den 26 maj 1939 (nr 238).

Av samma anslag utgå vidare statsbidrag för förande av riksstamböcker
till avelsföreningarna för svensk kullig boskap, för svensk röd och vit boskap
ävensom för svensk låglandsboskap.

För med statsmedel understödda åtgärder till fåravelns främjande
gälla bestämmelserna i reglementet den 24 april 1936 (nr 115) i ämnet
med däri genom kungörelserna nr 376/1937 och 290/1942 gjort tillägg och
vidtagna ändringar samt för statsbidrag till dylika åtgärder kungörelsen den
24 april 1936 (nr 146) med däri genom kungörelserna nr 377/1937, 233/1939
och 291/1942 gjorda ändringar.

Inom hushållningssällskaps område skall i regel årligen anordnas baggbesiktning
genom en besiktningsman, som utses av lantbruksstyrelsen på
förslag av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Besiktning
får ske allenast av djur, tillhörande den eller de raser, som lantbruks -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

109

styrelsen på förslag av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott
bestämmer för de olika distrikten eller delar därav. I reglementet finnas
bestämmelser örn besiktningsmans åligganden och för besiktningens utförande.

För bagge, som vid besiktning enligt reglementet godkänts för intagande
i riksstambok över avelsfår, kan av statsmedel utgå bagghållningsbidrag med
högst 30 kronor. Då fråga är om bagge, tillhörig baggförening, som är organiserad
enligt reglementets bestämmelser, skall bidraget innehållas av hushållningssällskapet
och vid anskaffande av bagge i mån av behov lyftas av
föreningen. Då fråga är om bagge, tillhörig annan baggägare, som är brukare
av högst 40 hektar odlad jord, utgår bidraget under villkor, att baggen
under det sist förflutna året bevisligen mot av besiktningsmannen såsom
skälig prövad avgift upplåtits till betjänande av minst tio tackor, tillhöriga
andra än baggägaren. För icke stamboksberättigad bagge må bagghållningsbidrag
utgå enligt de närmare grunder, som lantbruksstyrelsen äger fastställa.

Med bidrag av statsmedel kan bildas baggförening för tillgodoseende av
lokalt baggbehov samt för höjande i övrigt av fårskötseln inom orten. Bidraget
utgår med högst så stort belopp, som hushållningssällskapet eller vederbörande
landsting — vart för sig eller i förening — anvisat för samma ändamål,
dock högst 50 kronor per förening. För att förening skall erhålla statsbidrag,
skall den uppfylla vissa i bestämmelserna närmare angivna villkor.

Genom lantbruksstyrelsens försorg skola föras riksstamböcker över avelsfår
av svensk lantras, cheviot-, shopshire- och oxforddownras. Stamboksföringen
verkställes numera på lantbruksstyrelsens uppdrag av styrelsen för
svenska fåravelsföreningen. Det åligger hushållningssällskap, inom vars område
med statsmedel understödd baggbesiktning äger rum, att på föreskrift
av lantbruksstyrelsen låta genom vederbörande besiktningsman föra förberedande
avdelning till riksstambok enligt de regler, lantbruksstyrelsen meddelar.

För säkerställande av tillgången till lämpliga avelsbaggar kunna inom Kopparbergs
län och de norrländska länen fåravelsstationer bildas och upprätthållas
med bidrag av statsmedel. Bidraget utgår med högst så stort belopp,
som hushållningssällskapet eller vederbörande landsting — vart för sig eller
i förening — anvisat för ändamålet, dock högst 300 kronor per år till station
inom Kopparbergs län och 100 kronor per år till station inom de norrländska
länen. För erhållande av bidrag skall 1‘åravelsstation uppfylla vissa i bestämmelserna
angivna villkor.

Till förening, som bildats i syfte att anordna gemensam betesgång för medlemmarnas
får (fårsambetesförening), kan utgå statsbidrag under villkor, att
i det gemensamma betet deltagande fårbesättningar bestå av lägst 100 får och
lamm. Såväl organisationsbidrag som årsbidrag kan beviljas. Qrganisationsbidrag
får utgöra högst så stort belopp, som föreningen utgivit för organisation,
dock ej mer än 300 kronor, då fårbesättningarna bestå av tillhopa lägst
100 och högst 250 får och lamm respektive 500 kronor, då sagda besättningar
bestå av mer än 250 får och lamm. Årsbidrag utgår under de fem år, som

Ilo

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

närmast följa efter det år, varunder organisationsbidrag beviljats, med högst
det belopp, som föreningen under respektive år utgivit för anordnande av fårsambete,
dock ej mer än allt efter fårantalet 200 respektive 300 kronor under
det första året, 150 respektive 200 kronor under vartdera av det andra och
tredje året samt 100 respektive 150 kronor under vartdera av det fjärde och
femte året.

Av anslaget till fåravelns befrämjande för budgetåret 1943/44 har ett belopp
av 11 000 kronor avsetts för institutet för husdjursförädling för bedrivande
av forsknings- och försöksverksamhet på fåravelns område.

För med statsmedel understödda åtgärder till svina vetns främjande
gälla dels reglementet den 16 mars 1928 (nr 45) för den med statsmedel
understödda premieringen och stambokföringen av svin, med däri genom
kungörelsen nr 7/1942 gjord ändring, dels ock kungörelsen den 16 mars
1928 (nr 46) angående statsbidrag till svinavelns främjande med däri genom
kungörelsen nr 556/1937 gjord ändring. Genom kungörelse den 24 april 1936
(nr 114), ändrad genom kungörelsen nr 375/1937, har förordnats om viss inskränkning
av den med statsmedel understödda verksamheten för svinavelns
främjande.

Enligt nämnda reglemente utgör varje hushållningssällskaps område ett
premieringsdistrikt. Premieringen verkställes varje år av en i särskild ordning
utsedd nämnd. I reglementet äro upptagna närmare föreskrifter om premieringsnämndens
uppgifter och premieringens verkställande. Såsom belöning
vid premiering utdelas galtanskaffningsbidrag.

Genom lantbruksstyrelsens försorg föras riksstamböcker över till vissa kategorier
hörande avelssvin. ‘

För premiering kan till hushållningssällskap utgå statsmedel med högst
lika stort belopp, som sällskapet eller vederbörande landsting — vart för sig
eller i förening — tillskjutit för ändamålet under året. Till galtanskaffningsbidrag
utgår dock icke statsmedel med högre belopp än som motsvarar V» av
inköpskostnaden för galt, örn denne inköpts i samråd med vederbörande premieringsnämnd
eller husdjurskonsulent, eller, om galten utgör produkt av
egen uppfödning, av det värde nämnden åsatt galten.

För bildande och upprätthållande av svinavelsstation inom de fyra nordligaste
länen kan, därest vissa villkor uppfyllas, utgå statsbidrag till hushållningssällskap
med högst hälften av det belopp, som sällskapet för året utbetalar
för högst två sådana stationer inom sitt område. Statsbidraget får dock
icke utgöra mer än 100 kronor för varje station.

I detta sammanhang må erinras om att till täckande av kostnaderna för avkastningsbedömning
rörande avelssvin utgår särskilt statsanslag till anstalten
för husdjursförsök samt till försöksstationerna i Hallsberg och Åstorp.

För med statsmedel understödda åtgärder till g e t a v e 1 n s främjande
gälla bestämmelserna i reglementet den 23 maj 1930 (nr 186). I kungörelse
den 23 maj 1930 (nr 187) med däri genom kungörelsen nr 557/1937
vidtagna ändringar är stadgat angående statsbidrag. Under senare år har
ifrågavarande verksamhet i viss omfattning begränsats genom olika kungörelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

lil

Enligt gällande författningsbestämmelser skall verksamheten omfatta allenast
bildande och upprätthållande av getavelsstationer, förande av riksstambok
över getter samt utstationerande av avelsbockar. Endast getter av svensk
lantras och av saanenras göras till föremål för vederbörande åtgärder. Beträffande
getavelsstation skola vissa bestämmelser rörande djurantal m. m.
lända till efterrättelse såsom villkor för statsunderstöd till stationen. Genom
lantbruksstyrelsens försorg skola uppläggas och föras riksstamböcker över
avelsgetter av nämnda båda raser. Vissa föreskrifter rörande stamboksföringen
återfinnas i bestämmelserna. Författningsenlig utstationering av avelsbockar
skall ske genom hushållningssällskap eller getavelsstation. För utstationering
får icke användas annan bock än sådan, som härstammar från getavelsstation
eller från av lantbruksstyrelsen godkänd besättning. Fråga örn
nyanskaffning av bock för utstationering skall underkastas den prövning,
lantbruksstyrelsen föreskriver.

Till hushållningssällskap kan utgå statsbidrag dels för bildande av getavelsstation
med högst 800 kronor, dels årligen till envar inom sällskapets område
anordnad station med högst 400 kronor, dels ock för anskaffning av
bock för utstationering med högst så stort belopp, som sällskapet under året
tillskjutit, dock ej mer än 25 kronor per nyanskaffad bock.

Till befrämjande av fjäderfäaveln har för budgetåret 1943/44
36 000 kronor tilldelats Sveriges fjäderfäavelsförening.

Statsbidrag må även utgå till åtgärder för främjande av biskötseln
jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 9 oktober 1917 (nr 672) i
ämnet med däri genom kungörelserna nr 66/1927 och 558/1937 vidtagna ändringar.
Enligt dessa bestämmelser utgår statsbidrag till hushållningssällskap
med halva det belopp, som sällskapet under året använt till åtgärder för biskötselns
främjande.

Följande sammanställning utvisar statsanslag till förenämnda ändamål
som anvisats för budgetåret 1943/44 (eventuella reservationer från tidigare
budgetår inberäknade).

Hästavelns befrämjande

Hästpremiering ...................... kronor 224 300

Understöd åt hästavelsföreningar, stam boksföring

m. m................... » 100 000

Demonstration i hovvård och hovbeslag »___6 000 kronor 330 300

Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln

Tjurföreningsverksamhet .............. kronor 255 000

Avelsföreningar för nötboskap för stam boksföring

........................ » 35 000

Bekämpande av ofruktsamhet hos svensk

kullig boskap .................... » 10 000 » 300 000

Understöd åt kontrollföreningsverksamhet .............. » 235 000

Diverse åtgärder på husdjursavelns område1 ............ » 110 000

Summa kronor 975 300.

1 Innefattar åtgärder till befrämjande av svinaveln, fåraveln, getaveln, fjäderfäaveln och
biskötseln.

112

Kungl. Majlis proposition nr 172.

Tilläggas må att statsbidrag i särskild ordning pläga tilldelas svenska svinavelsföreningen
och svenska fåravelsföreningen. För år 1943 hava sagda bidrag
utgått med respektive 4 000 kronor och 7 000 kronor från anslaget till
befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.

Besparingsberedningen.

Såsom tidigare nämnts har besparingsberedningen föreslagit sammanförande
av vissa nu utgående anslag på jordbrukets område. De anslag, som
rörde husdjursaveln, kunde sålunda lämpligen sammanslås till ett enda anslag,
förslagsvis benämnt statens husdjursanslag. Med hänsyn till den särställning
hästaveln intoge genom totalisatormedlen kunde dock ifrågasättas,
om icke anslag för hästavelns befrämjande borde hållas åtskilda från husdjursanslaget
i övrigt. Det har även synts beredningen lämpligt med en sammanslagning
av förenämnda lånefonder på hästavelns område till en enda
lånefond.

De i det föregående föreslagna bestämmelserna rörande bidrag från statens
jordbruksanslag har beredningen ansett i tillämpliga delar böra gälla
även husdjursanslaget. Beträffande bidrag från sistnämnda anslag har beredningen
emellertid dessutom uttalat, att en viss begränsning av bidragsmöjligheterna
beträffande avelsändamål kunde så till vida ifrågasättas, att bidrag
hädanefter borde lämnas endast till inköp av avelsdjur samt understöd av
kontrollföreningsverksamheten och hingstpremieringen. Något större behov
av särskilda bidrag exempelvis till underhåll av avelsstationer och avelsdjur
har beredningen nämligen knappast ansett föreligga, i synnerhet som enligt
beredningens uppfattning bidrag till inköp av en avelstjur borde kulina
utgå med något större del av inköpskostnaden än enligt nu gällande regler.
Amorteringstiden för husdjurslån borde icke i något fall få överstiga fem år.

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har först framfört vissa synpunkter på den allmänna
upplysningsverksamheten på husdjursskötselns område,
vilken verksamhet med hänsyn till husdjursskötselns framskjutna
plats inom jordbruket enligt utredningens mening vore av stor betydelse.

Beträffande husdjurskonsulenternas verksamhet har utredningen anfört:

Ehuru hushållningssällskapen och hos dem anställda husdjurskonsulenter
nedlagt ett erkännansvärt arbete på förbättrande av husdjursskötseln inom
landet, synes det dock kunna ifrågasättas, om icke husdjurskonsulenternas
verksamhet i regel allt för mycket varit inriktad på frågor, berörande
avelsverksamhet och vad därmed äger samband, exempelvis tjurföreningsverksamhet.
Utredningen vill ingalunda bestrida betydelsen av avelsverksamheten,
men densamma bör dock icke få taga så stor del av husdjurskonsulentens
tid i anspråk att andra viktiga spörsmål bliva eftersatta. Av
dylika spörsmål, som icke minst i nuvarande tidsläge måste intaga en
framskjuten ställning, må särskilt nämnas utfodringsfrågor och ladugårdshygieniska
spörsmål. Enligt utredningens mening kan även ifrågasättas, om
icke husdjurskonsulenternas verksamhet borde i högre grad än för närvarande
omfatta jämväl hästskötseln. Anledningen till att husdjurskonsulen -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

113

lernas verksamhet i förhållandevis ringa utsträckning inriktas på andra
spörsmål än avelsfrågor torde sannolikt vara att söka bland annat däri,
att sistnämnda frågors omfattning och betydelse icke möjliggjort för konsulenterna
att medhinna andra betydelsefulla uppgifter. Utredningen vill
emellertid ifrågasätta om icke viss del av hithörande verksamhet borde kunna
anförtros åt andra befattningshavare och husdjurskonsulenternas tid i
stället tagas i anspråk i större utsträckning för undervisnings- och upplysningsverksamhet
inom andra områden av husdjursskötsel. Utredningen förordar
i anslutning härtill anställande för bland annat nämnda ändamål av
husdjursinstruktörer under husdjurskonsulenternas ledning.

I fråga om statliga åtgärder till husdjursavelns främjande
har utredningen icke funnit skäl föreslå några principiella ändringar av nu
gällande bestämmelser för stamboksföring.

Under erinran, att statsunderstöd till inköp av handjur m. m. utginge, då
frågan gällde dylikt bidrag till föreningar (tjur-, galt-, bagg- och bockföreningar)
med uppgift att för medlemmarnas räkning tillhandahålla
handjur, tor närvarande efter olika grunder för skilda husdjursslag, har
utredningen föreslagit, att statsbidrag till nämnda föreningar i regel borde
begränsas att avse täckande av kostnaderna för inköp av handjur (handjursbidrag)
och utgå med visst, i förhållande till djurets inköpspris eller
värde beräknat årligt belopp. Däremot har utredningen icke ansett särskilt
organisationsbidrag böra utgå. Organisationsutgifterna borde sålunda bestridas
av föreningens medlemmar. Detsamma borde i regel gälla kostnaderna
för handjurs försäkring och underhåll. Emellertid har utredningen ansett skäl
tala för att i vissa fall göra avsteg från förut angivna regler. Härom har utredningen
anfört.

De relativt höga underhållskostnaderna inom vissa delar av de fyra nordligaste
länen och Kopparbergs län synas motivera särskilt underhållsbidrag
för tjur, uppställd i mindre besättning inom område av nämnda län, där underhållskostnader
för tjur äro särskilt höga.

I vissa trakter — främst i avlägset belägna bygder och i skärgårdsområden
— kunna endast med svårighet tjurföreningar bildas och upprätthållas. För
att tillgodose dylika trakters behov av tjurar bör statsunderstöd (tjurkalvsbidrag)
kunna få utgå till enskild mindre jordbrukare för inköp av högst
två, med i regel minst två års mellanrum inköpta tjurkalvar.

Det har även synts utredningen finnas skäl för att bibehålla hittillsvarande
möjlighet även för enskild person att erhålla statsunderstöd för hållande avbagge
samt för hushållningssällskap att erhålla statsbidrag för utstationering
av bock (bagghållningsbidrag och bockhållningsbidrag).

För att förening skall komma i åtnjutande av statsbidrag gälla för närvarande
för olika husdjursslag mycket varierande bestämmelser. Enligt utredningens
mening borde dessa bestämmelser kunna förenklas i fråga om handjursbidrag
och givas en för olika slag av föreningar enhetlig avfattning. Såsom
allmän regel har föreslagits, att föreningens stadgar icke finge stå i strid
med av lantbruksstyrelsen härutinnan utfärdade bestämmelser. Vidare borde
stadgas, att föreningen skulle hålla riksstamboksfört eller till intagning berättigat
handjur av den ras förvaltningsutskottet bestämde, dock med rätt för

Bihang till riksdagens protokoll 194i. 1 sami. Nr 172.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

lantbruksstyrelsen att på förslag av hushållningssällskap medgiva undantag
från detta krav i fråga om tjurförening. Såsom motivering för nämnda undantag
har utredningen erinrat om, att Kungl. Majit numera ägde på framställning
av vederbörande hushållningssällskap förordna, att inom sällskapets
område tjur icke finge användas till betäckning av kor, tillhörig annan än
tjurens ägare, och ej heller, där tjuren ägdes av två eller flera personer samfällt,
till betäckning av kor, som tillhörde någon av dem enskilt, med mindre
tjuren med avseende å härstamning uppfyllde de fordringar, som i förordnandet
angåves. Dessa fordringar kunde vara antingen att tjurens fader
skulle vara riksstamboksförd eller att tjuren skulle vara riksstamboksförd.

Enligt utredningens förslag borde antalet medlemmar i förening i regel
icke understiga fem. Vidare borde föreskrivas, att minst halva antalet av
föreningsmedlemmarnas hondjur skulle tillhöra ägare eller brukare, vars odlade
jord icke överstege fyrtio hektar eller den mindre areal, som lantbruksstyrelsen
på därom av hushållningssällskapets förvaltningsutskott gjord ansökning
bestämde för visst område.

I fråga om handjursbidragets storlek har utredningen anfört.

Enligt utredningens mening bör statsbidrag för inköp av handjur i princip
utgå med belopp, högst motsvarande föreningens verkliga utgifter för ändamålet.
I anslutning härtill finner utredningen lämpligt, att bidraget i fråga,
där hondjuret befruktas på naturlig väg, avväges i förhållande till det belopp,
varmed inköpskostnaden eller, där handjuret utgör produkt av egen uppfödning
eller förvärvats genom byte, det utav besiktningsmannen djuret åsätta
värdet överstiger den inkomst, som må hava tillförts föreningen genom försäljning
eller byte av sist i föreningens ägo befintligt handjur eller genom
utbekommet försäkringsbelopp för dylikt handjur.

Enär det icke kan anses lämpligt, att det allmänna genom bidrag animerar
förening att överbetala handjur eller inköpa i förhållande till hondjursmaterialet
alltför värdefullt handjur, anser sig utredningen vidare böra föreslå,
att vederbörande besiktningsman skall pröva inköpskostnadens skälighet
samt att bidragen i intet fall må beräknas å högre inköpskostnad än
2 000 kronor för tjur, 450 kronor för galt och 300 kronor för bagge eller
bock. I anslutning härtill föreslår utredningen, att handjursbidrag årligen
må utgå med högst följande belopp, nämligen till tjurförening 400 kronor,
galtförening 150 kronor, baggförening 60 kronor och till bockförening likaledes
60 kronor per handjur.

Behov av statsbidrag till försäkring av handjur synes utredningen icke
föreligga, enär det torde ligga i medlemmarnas eget intresse att jämväl utan
statsbidrag vidtaga dylik åtgärd. Ej heller torde särskilt statsbidrag böra
utgå till täckande av kostnaderna för besiktningsmans resor. Såsom motivering
härför må framhållas, att husdjurskonsulent i regel bör tjänstgöra som
besiktningsman samt, att besiktningarna i allmänhet torde kunna verkställas
i samband med annan förrättning i orten.

Däremot synes utredningen möjlighet böra öppnas för beviljande av handjursbidrag
jämväl i de fall, där hondjuren befruktas genom insemination
(konstgjord befruktning). Statsbidragsbeloppet och villkoren för dess åtnjutande
torde i dylikt fall böra bestämmas av Kungl. Majit efter särskild
prövning. I

I detta sammanhang må vidare nämnas, att förenämnda underhållsbidrag
föreslagits utgå med högst 50 kronor för varje tjur.

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

115

Såsom villkor för tjurkalvsbidrag bär utredningen föreslagit skola gälla
att jordbrukaren på grund av jordbrukets isolerade läge eller andra liknande
omständigheter icke med fördel kunde ansluta sig till med statsmedel
understödd tjurförening, att djuren inköptes i samråd med besiktningsman,
samt att jordbrukaren till hushållningssällskapet avgåve förbindelse att uppföda
och väl vårda inköpt tjurkalv intill en ålder av lägst fyra år, och, sedan
tjuren uppnått könsmogen ålder, mot skälig avgift tillhandahålla densamma
för betäckning av främmande hondjur samt i förekommande fall
ställa erforderlig del av djurets försäljningspris till hushållningssällskapets
förfogande för inköp av ny tjurkalv.

Tjurkalvsbidrag föreslås utgå med högst 80 procent av inköpskostnaden
för tjurkalven, dock ej mera än 400 kronor för varje tjurkalv.

Av utredningen föreslagna villkor för bagghållningsbidrag och bockhållningsbidrag
överensstämma i huvudsak med motsvarande nu gällande föreskrifter,
dock med tillägg, att dylika bidrag må utgå endast om bagg- respektive
bockförening icke finnes inom orten.

I sammanhang med frågan om statsbidrag till inköp av handjur har utredningen
erinrat om att vissa hushållningssällskap för närvarande utlämnade
av egna medel lån till inköp av handjur, främst tjurar. Villkoren för
dylika lån varierade. Bland annat gällde sålunda inom vissa hushållningssällskapsområden
räntefrihet för dylika lån medan inom andra hushållningssällskaps
områden lånen löpte med ränta. Enligt utredningens mening
vöre önskvärt med enahanda villkor för lån av ifrågavarande slag inom
olika hushållningssällskaps områden. Utredningen har, med hänsyn till att
det icke syntes lämpligt, att utlämnande av dylika lån skulle vara beroende
av de enskilda hushållningssällskapens tillgång till egna medel föreslagit
inrättande av en särskild statlig lånefond för ändamålet, förslagsvis benämnd
jordbrukets husdjurslånefond. Statslån ur fonden borde kunna tilldelas
hushållningssällskap för utlämnande av amorteringslån till förening
av förut omnämnt slag för förvärv av tjur, galt, bagge eller bock. För att
förening skulle kunna få lån borde den uppfylla för erhållande av handjursbidrag
föreskrivna villkor. Amorteringstiden syntes skäligen böra fastställas
för lån till förvärv av tjur, bagge eller bock till fem år och till förvärv
av galt till tre år. Med hänsyn till de produktiva ändamål, för vilka
lånen vore avsedda, samt till statsbidragen för förvärv av handjur, vilka
statsbidrag mångå gånger vöre liktydiga med bidrag till amortering av lån,
borde lånen löpa med ränta efter en räntefot av fyra procent för år. Lån
syntes skäligen böra beviljas med belopp, motsvarande högst av besiktningsman
godkänd inköpskostnad för djuret eller, där detta förvärvats genom
byte, av det av besiktningsmannen djuret åsätta värdet, dock beträffande
tjur med högst 2 000 kronor, beträffande galt med högst 450 kronor
och beträffande bagge eller bodi med högst 300 kronor. Såsom villkor för
lån har utredningen vidare föreslagit, att handjuret försäkrats till betryggande
belopp.

Enligt utredningens mening borde jämväl statsbidrag till avelsstationer

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

(avelsstationsbidrag) bibehållas. Föreslagna bestämmelser för dylika bidrag
överensstämma i huvudsak med nu gällande föreskrifter, dock med den ändringen,
att bestämmelserna om svinavelsstation utsträckts att gälla jämväl
Kopparbergs län samt om fåravelsstation och getavelsstation inskränkts till
Kopparbergs län och de fyra nordligaste länen. Statsbidragsbeloppet föreslås
fastställt till högst 200 kronor för varje station, dock ej till mer än två
stationer för ett vart ifrågakommande djurslag inom ett och samma län.

Utredningen har därefter behandlat frågan om statliga åtgärder till främjande
av en rationell utfodring av husdjuren.

Enligt utredningens mening borde utfodringsspörsmålen inom hushållningssällskapens
husdjurskonsulterande verksamhet bliva föremål för större uppmärksamhet
än hittills, så mycket mer som utfodringens rätta bedrivande
parallellt med rationellt avelsarbete och god husdjurshygien utgjorde en viktig
förutsättning för ett gott resultat av husdjursskötsel!!. Denna verksamhets
betydelse borde ytterligare framhållas genom att i den för statliga åtgärder
gemensamma kungörelsen stadgades skyldighet för hushållningssällskap att
genom husdjurskonsulents eller annan på utfodringens område sakkunnig
persons försorg meddela undervisning och upplysning rörande foderskördarnas
rationella utnyttjande genom ändamålsenlig inriktning av den animaliska
produktionen, planmässig fördelning mellan olika djurslag av tillgängliga
fodermängder samt upprättandet av fullgoda foderstater för enskilda djur
eller djurgrupper.

Utredningen har framhållit, att det i stort sett vore möjligt uppnå goda
resultat av upplysningsverksamheten endast om vederbörande tjänsteman
kunde peka på praktiska resultat samt därför förordat, att hushållningssällskapen
vid planläggning av sagda verksamhet sökte intressera framsynta
jordbrukare inom skilda delar av sällskapets område, att under ledning av
konsulent och husdjursinstruktör ordna sin utfodring så, att den kunde
tjäna som mönster för jordbrukarna i trakten. Beträffande denna verksamhet,
förslagsvis benämnd demonstrationsutfodring, och statsunderstöd till densamma
har utredningen vidare anfört.

Icke minst i nuvarande tidsläge men givetvis även under normala förhållanden
torde utan närmare motivering kunna påstås, att utfodringen så
långt som möjligt bör baseras på vid jordbruket ifråga producerade (hemmaproducerade)
fodermedel. En dylik utfodring bör emellertid planläggas så,
att tillgängliga hemmaproducerade fodermedel såvitt möjligt fylla behovet
under hela stallutfodringsperioden. För ändamålet bör upprättas en allmän
utfodringsplan (grundutfodringsplan) ävensom på lämpligt sätt sammansatta
foderstater.

Emellertid är det givetvis meningslöst att upprätta foderstater på grundval
av huvudsakligen hemmaproducerade fodermedel, därest de å egendomen
odlade foderväxterna jämte tillgängliga animaliska fodermedel icke förmå
tillgodose de krav, som djuren hava på fodrets halt av specifika ämnen
och på fodermedelskoncentrationen. Upprättandet av foderstater bör därför
föregås av en på grundval av ortens naturliga produktionsbetingelser verkställd
planläggning av fodermedelsproduktionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

117

Av det sagda framgår, alt demonstrationsutfodringen bör hava en trefaldig
uppgift, nämligen dels att främja produktionen av sådana fodermedel, som
erfordras för upprättande av lämpliga foderstater, dels att främja en rationell
användning av producerade fodermedel, dels ock alt verka för användning
av sagda fodermedel speciellt för sådan produktion, för vilken förefintliga
avsättningsmöjligheter äro goda.

En dylik demonstrationsutfodring ställer givetvis betydande krav på vederbörande
husdjurskonsulent och kräver intimt samarbete från hans sida med
representanter för foderväxtodling, närmast vederbörande jordbrukskonsulent,
och för jordbrukets ekonomiska föreningar, i första hand mejeri- och
slakteriföreningar. Utredningen anser emellertid, att dylik demonstrationsutfodring
är av sådan betydelse för såväl den enskilde som landet i dess helhet,
att svårigheterna icke böra avskräcka samt att statsmakterna böra genom
lämpligt avvägda statsunderstöd till hushållningssällskapen främja anordnande
av dylik verksamhet. Med hänsyn till det anförda synes utredningen
alt såsom villkor för statsbidrag för ändamålet bör gälla att demonstrationsutfodringen
anordnas i anslutning till en genom hushållningssällskapets försorg
upprättad, på ortens naturliga produktionsbetingelser grundad plan för
jordbruksproduktionens inriktning, att jordbrukarna inom orten genom hushållningssällskapets
försorg beredas tillfälle att under sakkunnig ledning
följa demonstrationsutfodringen, att hushållningssällskapet genom propaganda
eller på annat lämpligt sätt söker främja produktionen inom orten av de
fodermedel, som erfordras för sådan utfodring, som tillämpas vid demonstrationsutfodringen.
samt att demonstrationsutfodringen pågår under minst
fyra veckor i följd.

Utredningen har vidare föreslagit, att statsbidrag borde utgå dels för inköp
av fodermedel, vilka inginge i foderstat, som skulle demonstreras, men
vilka icke funnes disponibla vid jordbruket ifråga, med det belopp hushållningssällskapet
styrkte sig hava för ändamålet utgivit, dock högst 50 kronor
för varje demonstrationsutfodring, dels för anordnande av särskild ladugårdskontroll
med det Inlopp hushållningssällskapet styrkte sig hava för ändamålet
utgivit, dock högst 100 kronor för varje demonstrationsutfodring, dels ock
för täckande av annan med verksamheten förenad utgift, som vederbörande
djurinnehavare styrkte sig hava bestridit, dock högst 25 kronor för varje demonstrationsutfodring.

Utredningen har därefter behandlat frågan örn verkställande av
fodermedels analyser samt härutinnan påpekat, att vid planläggning
av husdjurens utfodring uppskattades i allmänhet fodrets näringsvärde med
ledning av vissa för skilda foderslag angivna medelvärden, grundade på ett
begränsat antal kemiska analyser och utfodringsförsök. Avvikelserna kring
dessa medelvärden kunde emellertid av olika anledningar såsom växlbeståndets
botaniska sammansättning, sortval, klimat, jordmån, gödsling, skördestadium
o. s. v. vara betydande. För att kunna genomföra en rationell utfodring
bleve det därför i många fall nödvändigt att justera nämnda medelvärden
med tillhjälp av särskilda fodermedelsanalyser. Dylika analyser hade
därjämte en betydelsefull uppgift i upplysnings- och propagandaverksamheten
för en förbättring av de hemmaodlade fodermedlens kvalitet. För denna
verksamhet erfordrades nämligen stöd av exakta uppgifter rörande foderväxtskördarnas
näringsvärde vid tillämpning av olika skörde- och konserve -

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

ringsmetoder, vilka uppgifter kunde erhållas genom regelbundet genomförda
fodermedelsanalyser. För att fylla den sålunda nämnda dubbla uppgiften
måste emellertid undersökningarna genomföras efter en bestämd plan, varvid
hushållningssällskapen lämpligen kunde medverka genom uttagning av foderprov.

Utredningen har haft under övervägande frågan örn särskilt statsbidrag för
dylika fodermedelsanalyser. Enligt utredningens mening borde emellertid
genom upplysningsverksamhet på området av hushållningssällskapens
tjänstemän jordbrukarnas intresse för dylika analyser kunna väckas och jordbrukarna
bliva villiga att bestrida de i förhållande till dylika analysers betydelse
ringa kostnaderna.

I detta sammanhang har utredningen framhållit önskvärdheten av att resultaten
av utförda fodermedelsanalyser sammanställdes och publicerades. De
lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna borde sålunda åläggas att till
förslagsvis husdjursförsöksanstalten insända dylika analysresultat för bearbetning
och publicering genom anstaltens försorg.

För möjliggörande av en planmässig och ur ekonomisk synpunkt ändamålsenlig
utfodring samt för underlättande av ett rationellt urval av produktionskraftiga
djur krävdes enligt utredningens mening vidare en ändamålsenligt
ordnad avkastningskontroll av de enskilda djuren. För ordnande av dylik avkastningskontroll
utgår såsom nämnts för närvarande bidrag av statsmedel.
Utredningen har hållit före, att dylik verksamhet även i fortsättningen borde
stödjas från statsmakternas sida. I fråga om statsunderstödd avkastningskontroll
för svin, får och getter borde allenast stadgas, att kontrollen skulle anordnas
på sätt lantbruksstyrelsen föreskreve. Då sagda verksamhet i första
hand hörde samman med husdjursskötselns främjande i allmänhet, borde
enligt utredningens mening medel härför anvisas tillsammans med anvisning
för husdjursskötselns främjande.

I fråga om kontroll å nötkreaturens utfodring och avkastning
(ladugårdskontroll) har utredningen erinrat om att ledningen
och övervakningen av denna verksamhet inom stora delar av landet vore anförtrodd
åt särskilda överkontrollassistenter, sorterande under ett centralt organ
(kontrollnämnden). Vissa av dessa befattningshavares distrikt omfattade
betydande områden. För den husdjurskonsullerande verksamhetens rätta bedrivande
krävdes enligt utredningens mening oundgängligen, att jämväl ladugårdskontrollen
ställdes under husdjurskonsulenternas ledning, dock icke på
sådant sätt, att själva övervakningen av assistenterna och vad därmed ägde
samband direkt handhades av konsulenterna. Sistnämnda uppdrag borde
med fördel kunna anförtros — vid sidan av andra uppgifter — åt husdjursinstruktörerna.
De nuvarande överkontrollassistentbefattningarna borde i
samband härmed indragas. Jämväl kontrollnämnden syntes samtidigt kunna
upplösas.

Utredningen har därefter erinrat örn den centralisering av kontrollföreningsverksamheten
till ett fåtal större föreningar, som mångenstädes ägt rum under

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

119

senare åren saint uttalat sig till förmån för en dylik centralisering där så ej
skett. Härom har utredningen anfört.

Enligt utredningens förmenande kan ifrågasättas, örn icke inom vissa hushållningssällskaps
områden steget kunde tagas fullt ut och ladugårdskonlrollen
inordnas såsom en del av hushållningssällskapens egen verksamhet, vilket
skulle innebära att även de centrala kontrollföreningarna skulle upphöra.
Utredningen håller sålunda före, att nämnda föreningars betydelse icke alltid
torde stå i proportion till den betydande apparat, som de utgöra. Det
torde vidare ofta bliva i huvudsak på husdjurskonsulentens och honom underställd
instruktörs upplysningsverksamhet och övervakning, som verksamheten
kommer att vila och dess utveckling att bero, därest utredningens förslag
i det föregående genomföres. Föreningens möjligheter att påverka verksamheten
torde ofta vara små och dess betydelse synes ligga i huvudsak på
det psykologiska området. Emellertid torde obligatorisk anknytning av ladugårdskontrollen
till hushållningssällskapens verksamhet icke böra föreskrivas,
utan synes det böra ankomma på hushållningssällskapet alt efter samråd
med kontrollförening besluta härom. Påpekas må, att därest dylikt beslut
fattas, borde kontrollassistenterna bliva anställda hos hushållningssällskapet
såsom extra befattningshavare i enlighet med utredningens förslag rörande
hos sällskapen anställda assistenter i allmänhet. Härigenom torde möjlighet
även öppnas för hushållningssällskapen, att i den mån kontrollassistenterna
icke bliva fullt sysselsatta inom sitt egentliga verksamhetsområde, använda
dem inom försöksverksamheten, ungdomsverksamheten o. s. v. Hushållningssällskaps
övertagande av kontrollverksamheten behöver icke i och för sig
innebära någon ändring i assistenternas avlöningsförmåner. Hinder synes
utredningen sålunda icke böra möta mot statsbidrag till ladugårdskonlroll,
anordnad genom hushållningssällskaps egen försorg.

Vad angår frågan örn grunderna för statsbidrag tili ladugårdskontrollen,
har utredningen ur principiell synpunkt anfört följande.

Ladugårdskontrollen har till syfte att utgöra grundvalen för urvalet av
produktionskraftiga djur. För detta syfte torde samtliga tre kontrollformer
vara tillfredsställande. Då frågan gäller åstadkommande av urval av djur
för stamboksföring eller för försäljning såsom avelsdjur, torde emellertid endast
den fullständiga kontrollen kunna tillmätas officiellt vitsord. För den
enskildes urval för den egna besättningens rekrytering torde kontrollen genom
provmjölkningsringar i regel vara tillfyllest Med hänsyn härtill synes
den ofullständiga kontrollen knappast hava sådan betydelse, att särskilt
statsbidrag bör utgå för anordnande av dylik kontroll. Enligt utredningens
mening böra sålunda de statsunderstödda kontrollformerna kunna begränsas
till två, nämligen en form, motsvarande den nuvarande fullständiga kontrollen
och förslagsvis benämnd officiell kontroll, samt en andra form motsvarande
nuvarande kontroll genom provmjölkningsringar och förslagsvis
benämnd enskild kontroll.

Av utredningen föreslagna bestämmelser för statsbidrag (Iadugårdskontrollbidrag)
till officiell respektive enskild kontroll överensstämma i huvudsak
med nu gällande föreskrifter i timnet för fullständig kontroll respektive
kontroll genom provmjölkningsringar. Det har dock synts utredningen skäligt,
att årsbidrag för officiell kontroll sänktes från högst 20 kronor till högst 15
kronor för besättning örn högst 15 kor. Årsbidraget för enskild kontroll har
utredningen föreslagit utgå med dels högst 50 öre för varje ko inom besättning

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

om högst 15 kor för täckande av kontrollkostnaderna, dels ock högst enahanda
belopp för varje ko inom sådan besättning för täckande av kostnaderna
för i samband med kontrollen av hushållningssällskapet eller eljest anordnad
upplysningsverksamhet rörande utfodringen.

I fråga örn statsbidrag till biskötselns främjande hava inga ändringar
av nu gällande bestämmelser föreslagits av utredningen. Till f r ä mj
an de av fjäderfäskötseln föreslås statsbidrag skola utgå för ändamål
och med belopp, som Kungl. Majit efter prövning i varje särskilt fall bestämmer.

Utredningen har vidare föreslagit en sådan bestämmelse i kungörelsen angående
statsbidrag till husdjursskötselns främjande, att statsbidrag finge efter
Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall utgå jämväl till anordnande genom
lantbruksstyrelsens försorg av sammankomster mellan hushållningssällskapens
befattningshavare på husdjursskötselns område eller lill andra för
husdjursskötselns främjande betydelsefulla åtgärder.

Efter att hava erinrat att enligt nuvarande grunder gäller som villkor för
flertalet statsbidrag till husdjursskötselns främjande, att minst lika stort belopp
som statsbidraget anvisas av vederbörande hushållningssällskap eller eljest
av medel från orten, har utredningen föreslagit, att denna halveringsprincip
borde övergivas. Såsom motivering härför har i huvudsak anförts
samma skäl, som åberopats i samband med utredningens förslag örn borttagande
av halveringsprincipen vid bidrag till hushållningssällskapens undervisnings-
och upplysningsverksamhet.

Utredningen har — under erinran att utredningen i annat sammanhang förordat
att beslut rörande vissa andra statsunderstöd, såsom till undervisningsverksamhet
och produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet
borde kunna fattas av lantbruksstyrelsen — föreslagit, att på lantbruksstyrelsen
i regel skulle ankomma att besluta jämväl rörande statsbidrag till
de ändamål, varom här är fråga. Av utredningen föreslagna undantag från
denna regel torde hava framgått av den föregående redogörelsen för utredningens
förslag.

För tillgodoseende i full utsträckning av statsunderstöd till de i det föregående
omförmälda åtgärderna till husdjursskötselns främjande erfordrades
enligt utredningen betydande årliga anslag av statsmedel. Vid
beräkning av dessa anslag har utredningen emellertid beträffande redan nu
understödda verksamhetsgrenar utgått från i stort sett oförändrad omfattning.
Utredningens beräkningar hava givit till resultat ett årligt anslagsbehov
av 1 136 000 kronor, vilket belopp föreslagits uppfört i riksstaten såsom ett
enda anslag benämnt Husdjursskötselns befrämjande i allmänhet. Jordbrukets
husdjurslånefond borde enligt utredningens mening tillföras ett kapitalbelopp
av 2 000 000 kronor.

Yttranden.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att styrelsen icke funnit skäl att nu
till granskning upptaga samtliga de av utredningen framförda detaljförsla -

Kungl Maj:ts proposition nr 172.

121

gen rörande statsunderstöd till husdjursskötsel^ främjande, enär styrelsen
förutsatt, att styrelsen skulle få tillfälle att senare avgiva förnyat yttrande,
innan bestämmelser utfärdades. Styrelsen har emellertid icke framfört några
erinringar mot sammanförande av bestämmelserna för de statsunderstödda
åtgärderna på ifrågavarande område till en kungörelse och uppförande i riksstaten
av endast ett anslag för ändamålet. Vidare har styrelsen tillstyrkt inrättande
av en särskild lånefond, jordbrukets husdjurslånefond, för utlämnande
av lån till vissa föreningar för förvärv av handjur av vissa husdjursslag.
Härutinnan har styrelsen särskilt understrukit olämpligheten av att
utlämnandet av lån för ifrågavarande ändamål skulle vara beroende av
hushållningssällskapens tillgång till egna medel. Lånen torde därjämte kunna
bliva av väl så stor betydelse för husdjursskötselns främjande som statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet för enahanda ändamål.

Statskontoret har uttalat önskvärdheten av att en mera ingående undersökning
verkställts av utredningen, huruvida vissa bidragsformer med i
många fall relativt obetydliga bidragsbelopp med numera ändrade förhållanden
överhuvud taget kunde längre anses påkallade. En rationalisering i
berörda hänseende vore enligt statskontorets mening synnerligen önskvärd.

Riksräkenskapsverket har funnit förslaget om sammanslagning av samtliga
statsbidrag till husdjursskötselns främjande — utom hästaveln — ävensom
inrättande av en jordbrukets husdjurslånefond rationellt. Ämbetsverket
har därjämte föreslagit avskaffande av specialbudgeten för stuteriväsendet.
Vidare borde enligt ämbetsverkets mening uppmärksammas, att å den
bland statskontorets »övriga fonder» upptagna statens hästavelsfond redovisades
en betydande behållning av medel, som till en mindre del utlånats
i form av hästavelslån och av vilken fond avkastningen regelmässigt disponerades
för hästavelsändamål. Även denna fond borde avvecklas. I detta
sammanhang har ämbetsverket slutligen framhållit önskvärdheten av en
kompletterande undersökning rörande riksstatens nionde huvudtitel i de delar,
som berördes av utredningsförslaget. Vid denna rationalisering borde
de i 1934 års budgetreform uppdragna principerna för anslags- och statuppställningen
strängt fasthållas. Ämbetsverket har förutsatt, att det måtte
beredas tillfälle att yttra sig över ett i detalj uppgjort förslag till uppställning
av sagda huvudtitel, innan ett förslag, grundat på utredningens betänkande,
förelädes riksdagen.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett
de nuvarande grunderna för handjursbidrag till tjurförening böra
bibehållas.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har med hänsyn
till lagen om galtbesiktningstvång ifrågasatt, huruvida handjursbidrag för
galtar vore av sådan betydelse i södra och mellersta Sverige, alt dylikt fortfarande
borde utgå.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett
nu gällande bestämmelser för statsbidrag till bagg- och bockföreningar vara
att föredraga framför utredningens förslag.

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Beträffande föreslagna grunder för lån ur jordbrukets
husdjurslanefond hava Sveriges agronom- och lantbrukslårareförbund,
hushållningssällskapens ombud samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands lån ansett,
att den föreslagna räntefoten av fyra procent vore för närvarande för
hög och borde sänkas för att stimulera till utnyttjande av fonden. Malmöhus
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ej funnit de av utredningen
angivna skälen för inrättande av en statlig husdjurslånefond tillräckligt
bärande.

Utredningens förslag rörande anordnande genom hushållningssällskapens
försorg av demonstrationsutfodringar har i princip tillstyrkts
av lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapens ombud, Sveriges agronomoch
lantbrukslärareförbund samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Uppsala och Östergötlands län.

Förslaget har däremot avstyrkts av statskontoret samt hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i Jönköpings och Skaraborgs län.

I övriga yttranden har förslaget icke föranlett särskilda uttalanden.

Lantbruksstyrelsen har starkt understrukit behovet av hushållningssällskapens
medverkan vad beträffar husdjurens utfodring och vård och ville
därför i princip kraftigt tillstyrka, att demonstrationsutfodringar komme till
stånd. Styrelsen hade emellertid icke blivit övertygad om att utformningen
av förslaget vore den mest ändamålsenliga, men då här vore fråga om ett
försök, ville styrelsen icke motsätta sig, att saken bleve prövad. Sedan någon
erfarenhet vunnits, torde behövliga jämkningar kunna genomföras.

Hushållningssällskapens ombud hava ansett, att föreslaget bidrag till demonstrationsutfodring
borde förutom till utfodringsdemonstration kunna utgå
även till andra demonstrationer på husdjursskötselns område, exempelvis
i avseende på husdjurens skötsel och husdjursaveln.

Statskontoret har ansett, att hushållningssällskapen själva borde svara för
kostnaderna för demonstrationsutfodringar och att särskilt statsbidrag sålunda
icke borde utgå för ändamålet.

Skaraborgs låns hushålliungssällskaps förvaltningsutskott har uttalat, att
svårigheter torde uppstå att skaffa värdar för demonstrationsutfodrings ordnande
och att dylik ej komme att locka många besökare. Enligt utskottets
mening vore det av större värde med ökade möjligheter att tillhandagå den
enskilde jordbrukaren med rad i fråga örn utfodringens planläggning i varje
särskilt fall.

Utredningens uppfattning, att statsbidrag icke erfordrades till täckande av
kostnaderna för fodermedelsanalyser har givit Sveriges agronomoch
lantbrukslärareförbund anledning uttala, att erforderligt intresse för att
lata utföra dylika analyser icke kunde väckas hos jordbrukarna utan statsbidrag.
Statsbidrag vore för övrigt enligt förbundets mening så mycket mer
motiverat, som resultaten efter lämplig sammanställning av ett större antal
fodermedelsanalyser från samma område kunde utnyttjas för bedömande av
fodrets kvalitet även på andra gårdar än dem, från vilka de analyserade fodermedlen
härstammade.

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Behovet av statsbidrag för ändamålet har understrukits jämväl av hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i Uppsala samt Göteborgs och Bohus län.

I fråga örn ladugård skontrollen hava i vissa yttranden erinringar
riktats mot utredningens uttalande rörande kontrollens inordnande som
ett led i hushållningssällskaps verksamhet.

Sveriges agronom- och lantbrukslärarcförbund har salunda framhållit, att
organisationsapparaten härigenom icke torde bliva mindre, enär verksamheten
under alla förhållanden måste hava en ledning. Genom att kontrollassistenterna
bliva extra befattningshavare upphörde vidare dessa befattningars karaktär
av övergångstjänster, vilket icke vore önskvärt. Man kunde därmed
även förvänta, att krav skulle komma att resas på pensionsrätt, varigenom
utgifterna för verksamheten kunde beräknas stiga. Slutligen finge den psykologiska
betydelsen av att jordbrukarna få utse ledningen för verksamheten
icke underskattas.

Liknande synpunkter hava framförts av Västmanlands låns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott medan Stockholms läns och stads, Jönköpings
och Hallands låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ansett inordnande
av ladugårdskontrollen under hushållningssällskapen innebära fördelar
och sålunda tillstyrkt utredningens förslag. Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott har ej velat motsätta sig förslaget, under
villkor att inordnandet skedde endast om hushållningssällskapet och kontrollföreningen
vore därom ense.

Utredningens uttalande i detta sammanhang, att kontrollnämnden kunde
upphöra, har bemötts av lantbruksstyrelsen, som motiverat nämndens bibehållande
med att den skulle äga goda möjligheter att i detalj följa övervakningen
och vidtaga de åtgärder, som kunde befinnas erforderliga i syfte
att öka kontrollens effektivitet. Härvidlag gällde det stundom frågor av mycket
ömtålig natur, som i varje fall på ett förberedande stadium med större
smidighet kunde handläggas av en dylik nämnd än direkt av lantbruksstyrelsen.

Vad därefter angår statsunderstöd till ladugårdskontrollen har statskontoret
förklarat sig vara tveksamt, om dylikt understöd fortfarande borde utgå.
I varje fall vore en rationalisering av verksamheten behövlig, därvid en närmare
anknytning till hushållningssällskapen kunde förefalla lämplig. För
ändamålet borde i så fall anställas med bidrag av statsmedel avlönade husdjursinstruktörer,
varemot andra kostnader borde ingå bland sällskapens övriga
utgifter.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att
den officiella kontrollen borde begränsas till avelsdjursbesättningar och att
statsbidrag till dylik kontroll icke erfordrades, enär densamma vore av stor
ekonomisk betydelse för den enskilde avelsdjursuppfödaren.

örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har företrätt en motsatt
uppfattning och yrkat på högre statsbidrag till den officiella kontrollen
än det utredningen föreslagit.

Slutligen må i fråga örn utredningens förslag örn frångående av hal ve -

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

ringsprincipens tillämpning såsom villkor för vissa av ifrågavarande
statsbidrag nämnas, att statskontoret förklarat sig hysa betänkligheter mot
förslaget, enär detsamma skulle innebära kostnadsökning för staten.

Lantbruksstyrelsen har däremot tillstyrkt förslaget och härvid anfört.

De medel, som pläga tillskjutas av hushållningssällskapen, utgöras till övervägande
del av statsmedel, som tilldelats hushållningssällskapen i form av
allmänt anslag. Förslaget innebär sålunda i verkligheten icke en utökning av
den omfattning, varmed husdjursskötsel skulle understödjas med statsmedel.
Med instämmande i huvudsak i utredningens motivering vill lantbruksstyrelsen
tillstyrka förslaget i denna del. Styrelsen vill tillägga, att gällande
bestämmelser örn ortsbidrag icke sällan medfört betydande svårigheter vid
tillämpningen. Slutligen vill lantbruksstyrelsen erinra därom, att ett frångående
av kravet på ortsbidrag till minst lika stort belopp som statsbidraget
icke i och för sig behöver medföra ökade anspråk på staten, enär fördelningenav
statsbidrag till husdjursskötselns främjande under alla förhållanden
måste ske inom ramen för av statsmakterna anvisade anslag.

Jämväl Sveriges lantbruksförbund och flertalet hushållningssällskaps förvaltningsutskott
hava funnit starka skäl tala för upphävande av halveringsprincipen.

htT7u™™tS'' Det t0rde icke råda mer än en mening om atf husdjursskötsel är en av
de mest betydelsefulla grenarna av den svenska jordbruksnäringen. Anledningarna
härtill äro manga. Salunda erbjuda de naiurliga förutsättningarna
för jordbruksproduktionen inom stora delar av landet goda möjligheter för
animalieproduktion samt därefter avpassad foderväxtodling. Mångenstädes
medför klimatet att husdjursskötsel och foderväxtodlingen blir den viktigaste
eller kanske enda ekonomiskt bärkraftiga jordbruksgrenen. Jordbrukets struktur,
karakteriserad av åkerjordens uppdelning på många små och medelstora
brukningsdelar, utgör ännu en anledning till relativt omfattande animalieproduktion.
Befolkningens förbättrade levnadsstandard föranleder även en
stegrad efterfrågan särskilt på animaliska livsmedel.

Fran statsmakternas sida hava sedan länge vidtagits och böra jämväl framdeles
vidtagas åtgärder i syfte att främja husdjursskötseln. Dessa åtgärder
hava — frånsett husdjurssjukdomarnas bekämpande — omfattat undervisnings-
och upplysningsverksamhet genom bland andra hushållningssällskapens
försorg samt direkta statsunderstöd av skilda slag, av vilka flertalet
förmedlats av hushållningssällskapen. Hushållningssällskapsutredningen
har i sitt betänkande framlagt förslag till ändrade bestämmelser för statsunderstöd
till sagda åtgärder. Såsom jag tidigare framhållit kommer jag icke
nu att ingå på alla de detaljspörsmål, som kunna uppstå i samband med
ett övervägande av utredningens förslag. Jag kommer i detta sammanhang
att endast upptaga till behandling de frågor, som hava mera principiell innebörd.

Jag har tidigare klargjort min ställning till hushållningssällskapsutredningens
förslag rörande hushållningssällskapens undervisningsverksamhet
pa husdjursskötselns område. Den allmänna upplysningsverksamheten från

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

125

hushållningssällskapens sida bedrives i fråga om busdjursskötseln i första
hand av hos sällskapen anställda konsulenter vilka särskilt ägnat sig åt denna
verksamhet. I likhet med utredningen är jag av den uppfattningen, att
husdjurskonsulenternas upplysningsverksamhet måste i större utsträckning
än hittills ägnas åt utfodringsfrågor och ladugårdshygieniska spörsmål. Härvid
bör även uppmärksammas frågan om en anpassning av nötkreatursbesättningarnas
storlek efter förefintliga tillgångar på hemmaproducerade fodermedel.
En förbättring av djurmaterialet genom avelsverksamhet är utan tvivel
av synnerlig betydelse för liusdjursskötselns utveckling, men parallellt
härmed bör stor uppmärksamhet och omsorg ägnas åt att så effektivt som
möjligt utnyttja djurens produktionsförmåga genom en ändamålsenligt ordnad
utfodring och en god ladugårdshygien. Vad utfodringen angår må här
särskilt framhållas betydelsen av utvidgad avkastningskonlroll, förutan vilken
en rationell utfodring i regel icke torde vara möjlig att ordna. Jag återkommer
härtill senare men vill redan i detta sammanhang uttala min anslutning
till utredningens förslag om anställning hos hushållningssällskapen
förutom av husdjurskonsulenter av särskilda med statsmedel avlönade husdjursinstruktörer
med uppgift, bland annat, att under husdjurskonsulentens
ledning handhava överinseendet över avkastningskontrollen, främst i fråga
om nötkreaturen.

I fråga om åtgärder till husdjursavelns främjande har utredningen ansett,
att statsbidrag jämväl framdeles borde i princip utgå till såväl tjur- som
galt-, bagg- och bockföreningar. I vissa yttranden har tveksamhet uttalats
härutinnan. Även enligt min mening kunna numera skäl andragas mot utlämnande
av statsbidrag till i varje fall vissa av nämnda föreningar. Sålunda
innebära tidigare omförmälda bestämmelser med krav på härstamningsbevis
för avelstjur ett verksamt stöd för tjurföreningsverksamheten inom de
områden, där dylika bestämmelser tillämpas. Ett liknande stöd har kommit
galtföreningarna till del genom galtbesiktningstvånget. Emellertid äro nu
nämnda bestämmelser för tjurar och galtar ännu icke gällande i hela landet.
Vidare avse såväl nu gällande som av utredningen föreslagna bestämmelser
rörande statsbidrag tili ifrågavarande, föreningar att tillgodose i första hand
de mindre jordbrukens behov av handjur. Därtill kommer, att tjur-, galt-,
bagg- och bockföreningarna ännu icke nått den stadga inom hela landet, att
ett borttagande av möjligheten för dylik förening att erhålla statsbidrag kan
anses tillrådligt. Jag finner mig sålunda i princip böra förorda statsbidrag
för ändamålet åtminstone tills vidare. Lantbruksstyrelsen bör dock äga att
för visst hushållningssällskaps område eller del därav föreskriva, att statsbidrag
icke må utgå till förening av ifrågavarande slag. Vid prövning härav
bör givetvis hänsyn även tagas till lämpligheten av viss gren av husdjursaveln
-— exempelvis gelaveln — inom viss landsdel.

Jag delar utredningens uppfattning att statsunderstöd till förening av
ovannämnt slag bör begränsas att avse täckande av kostnaderna för inköp av
handjur. Utgifterna för förenings organisation liksom kostnaderna för han -

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

djurs försäkring och underhåll böra däremot i regel bestridas av föreningens
medlemmar. Emellertid synas skäl tala för att även underhållsbidrag av
statsmedel må framdeles utgå för tjur, som är uppställd inom område av de
fyra nordligaste länen och Kopparbergs län, där underhållskostnaderna för
tjur äro särskilt höga. Liksom utredningen anser även jag, att handjursbidrag
må efter Kungl. Majrts prövning i varje särskilt fall utgå jämväl i de
fall, där hondjuren befruktas genom artificiell insemination.

Flertalet av nu nämnda understöd taga i första hand sikte på att genom
stöd åt föreningar med uppgift att för medlemmarnas räkning tillhandahålla
handjur främja husdjursavelns utveckling inom mindre djurbesättningar.
Emellertid kunna i vissa trakter — främst i avlägset belägna bygder
och i skärgårdsområden — tjurföreningar bildas och upprätthållas endast
med stora svårigheter. För att tillgodose dylika trakters behov av tjurar bör,
såsom utredningen föreslagit, statsunderstöd (tjurkalvsbidrag) kunna utgå
under vissa villkor till enskild mindre jordbrukare för inköp av tjurkalvar.

Hittillsvarande möjligheter torde böra bibehållas för enskild person att
erhålla statsunderstöd för hållande av bagge (bagghållningsbidrag) samt för
hushållningssällskap i vissa län att erhålla statsbidrag för utstationering av
bock (bockhållningsbidrag), under villkor att bagg- respektive bockförening
endast med stora svårigheter kan bildas och upprätthållas på orten. I detta
sammanhang vill jag även uttala min anslutning till hushållningssällskapsutredningens
förslag, att särskilt statsbidrag framdeles ej bör utgå till hushållningssällskap
till täckande av kostnaderna för besiktningsmans resor.

Jag anser mig icke nu i övrigt böra närmare ingå på storleken av ifrågavarande
bidrag och ej heller på de villkor som böra gälla för erhållande av
desamma.

I samband med sina förslag örn statsbidrag till förvärv av handjur har
liushållningssällskapsutredningen jämväl upptagit frågan om inrättande av
en särskild statlig lånefond, ur vilken hushållningssällskap kunde tilldelas
statslån för utlämnande av amorteringslån till förening av ovannämnt slag
för förvärv av tjur, galt, bagge eller bock. Vissa hushållningssällskap utlämna
för närvarande dylika lån av egna medel på inom skilda sällskap varierande
villkor. Med hänsyn till önskvärdheten av att enahanda villkor
för dylika lan tillämpas inom olika hushållningssällskaps områden samt då
det icke synes lämpligt, att utlämnande av lån för ändamålet skall vara beroende
av de enskilda hushållningssällskapens tillgång till egna medel, finner
jag i likhet med utredningen mig böra föreslå inrättande av en statlig lånefond
för ändamålet.

Ifrågavarande lån torde böra få utgå med belopp motsvarande handjurels
inköpskostnad eller av besiktningsman åsatt värde samt erhålla formen av
amorteringslån. Beträffande storleken av räntan synes frågan därom i nuvarande
läge icke böra upptagas till slutligt bedömande.

Slutligen vill jag i likhet med utredningen förorda, att statsbidrag jämväl till
avelsstationer (avelsstationsbidrag) för svin, får och getter må kunna utgå
inom Kopparbergs län och de fyra nordligaste länen. Inom dessa län synas

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

127

mig nämligen dylika stationer fortfarande hava en viktig uppgift att fylla
vid rekryteringen av avelsdjursstammen för sagda husdjursslag.

Jag övergår därefter till frågan om åtgärder från statsmakternas sida till
främjande av en rationell utfodring av husdjuren. I annat sammanhang har
jag framhållit betydelsen av en utvidgad upplysningsverksamhet på detta område.
För att giva denna ett mera konkret innehåll synes lämpligt att på sätt
utredningen förordat genom hushållningssällskapen anordnas med statsmedel
understödda demonstrationsutfodringar. Dessa skulle hava till uppgift att
främja produktionen av sådana fodermedel, som erfordras för upprättande
av lämpliga foderstater, att främja en rationell användning av producerade
fodermedel samt att verka för användning av sagda fodermedel speciellt för
sådan produktion, för vilken förefintliga avsättningsmöjligheter äro goda.
Förslaget har i ett flertal yttranden tillstyrkts. I anslutning till vissa uttalanden
i yttrandena vill jag framhålla att hinder icke synes böra möta för hushållningssällskap
att i samband med dylika demonstrationsutfodringar anordna
demonstration av åtgärder avseende husdjursaveln och husdjursskötseln. En
dylik kombination torde vara önskvärd för att öka intresset från jordbrukarnas
sida för ifrågavarande verksamhet.

Vid planläggning av utfodringen är det givetvis av stor betydelse att äga
kännedom örn icke allenast fodrets kvantitet utan även dess kvalitet. Hushållningssällskapsutredningens
uttalande rörande planmässigt anordnade fodermedelsanalyser
synes mig därför vara värt beaktande. Däremot synes icke,
såsom i vissa yttranden över förslaget påyrkats, statsbidrag i syfte att nedbringa
kostnaderna för dylika analyser och därmed öka intresset från jordbrukarnas
sida att låta analysera fodret böra ifrågakomma. Tills vidare bör
avvaktas resultatet av en intensifierad upplysningsverksamhet på området
från hushållningssällskapens sida.

För åstadkommande av en planmässig och ur ekonomisk synpunkt ändamålsenlig
utfodring samt för underlättande av ett rationellt urval av produktionskraftiga
djur kräves, såsom tidigare framhållits, en ändamålsenligt
ordnad avkastningskontroll av de enskilda djuren. Liksom hittills bör denna
verksamhet jämväl framdeles stödjas av statsmakterna. Den med statsmedel
understödda kontrollen i fråga om svin, får och getter torde böra anordnas
på sätt lantbruksstyrelsen föreskriver.

I fråga om ladugårdskontrollen må erinras att övervakningen av denna
verksamhet inom stora delar av landet är anförtrodd åt särskilda överkontrollassistenter,
vilka äro underställda ett centralt organ (kontrollnämnden).
Vissa hushållningssällskap hava däremot hos sig anställda dylika befattningshavare.
I båda fallen utgår statsbidrag till avlönande av desamma.
Enligt mitt förmenande bör överkontroll bibehållas jämväl framdeles. I
likhet med husliållningssällskapsutredningen anser jag emellertid den nu härutinnan
tillämpade ordningen icke alldeles tillfredsställande. Erfarenheten
har visat, att hos kontrollnämnden anställda överkontrollassistenter hava alltför
stora områden för att övervakningen över kontrollassistenternas arbete

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

skall bliva effektiv och önskvärd propaganda för anslutning till ladugårdskonti
ollen skall kunna bedrivas. Ehuru ledningen av ladugårdskontrolien
inom nämnda områden formellt tillkommer vederbörande hushållningssällskap,
närmast husdjurskonsulenten, har i praktiken den förenämnda organisationsformen
med en hos hushållningssällskapet icke anställd befattningshavare
som övervakare av verksamheten haft till följd, att vederbörande husdjui
skonsulent kommit att stå i otillräcklig kontakt med ladugårdskontrollverksamheten.
Det synes önskvärt, att ändring härutinnan åstadkommes.
Härvid kunde ifrågasättas, att övervakningen i varje fall inom mindre hushallningssällskapsområden
anförtroddes åt vederbörande husdjurskonsulent.
lidigaie erfarenheter av en dylik organisationsform hava emellertid icke
varit goda. Den närmaste ledningen och ansvaret för verksamheten bör visserligen
åligga husdjurskonsulenten men själva övervakningen av kontrollassistenterna
och vad därmed äger samband kan sagda befattningshavare icke
medhinna. Jag är därför, såsom tidigare nämnts, av den uppfattningen, att
föi det praktiska handhavandet av övervakningen av avkastningskontrollen.
närmast ladugårdskontrolien, erfordras hos varje hushållningssällskap särskilda
husdjursinstruktörer. I mån av lid böra dessa instruktörer även kunna
under husdjurskonsulentens ledning medverka vid demonstrationsulfodringar,
undervisningskurser på husdjursskötselns område etc.

Sedan särskilda husdjursinstruktörer anställts hos hushållningssällskapen
och de med statsbidrag avlönade överkontrollassistentbefattningarna hos kontrollnämnden
i samband härmed indragits, är enligt utredningens mening
kontrollnämnden icke längre erforderlig. Med hänsyn till vad lantbruksstyrelsen
anfört rörande nämndens uppgifter är jag emellertid i varje fall för
närvarande icke beredd att biträda utredningens förslag på denna punkt.

Under erinran om den centralisering av kontrollföreningsverksamheten till
ett fåtal större föreningar, som mångenstädes ägt rum under senare år, har
utredningen vidare föreslagit, att ladugårdskontrolien borde, därest vederbörande
hushållningssällskap efter samråd med kontrollförening beslutade härom,
kunna ställas under sällskapets direkta ledning och kontrollföreningen
upphöra. Statsbidrag till ladugårdskontrolien borde sålunda i dylikt fall disponeras
av hushållningssällskapet för sådan verksamhet. Även örn utredningens
förslag kan innebära förenkling av organisationsformen, kan dess genomförande
dock medföra svåröverskådliga konsekvenser i fråga om bland annat
kontrollassistenternas anställningsförhållanden, varför jag i varje fall icke nu
anser mig kunna förorda utredningens förslag i denna del.

Vad angar fragan örn statsbidrag till ladugårdskontrolien har utredningen
ansett dylika bidrag (ladugardskontrollbidrag) böra utgå jämväl framdeles men
begränsas till två kontrollformer, nämligen officiell kontroll (fullständig kontroll)
och enskild konlroll (kontroll genom provmjölkningsringar). I likhet
med utredningen anser jag, att statsunderstöd framdeles i varje fall icke bör
utgå till den nuvarande sa kallade ofullständiga kontrollen. Statskontoret har
uttalat tveksamhet rörande statsbidrag överhuvud taget för sagda ändamål
och Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

129

statsbidrag till den officiella kontrollen icke längre vore av behovet påkallat.
Vid övervägande av frågan om statsunderstöd till de anförda båda kontrollformerna
synes mig böra beaktas, att den officiella kontrollen utgör en viktig
förutsättning för försäljning av avelsdjur, varför det ligger i den enskilde
avelsdjursuppfödarens intresse ur privatekonomisk synpunkt att hava sin besättning
ansluten till dylik kontroll. Det synes under sådana förhållanden även
skäligt, att kostnaderna för dylik kontroll bestridas helt av den enskilde uppfödaren.
För den djurägare, som icke bedriver försäljning av avelsdjur, torde
den enskilda kontrollen vara tillfyllest. Med hänsyn härtill är även jag böjd
för att förorda ett borttagande av statsbidraget till den officiella kontrollen.
Emellertid har organisationen av den enskilda kontrollen ännu icke nått en
fullt ändamålsenlig utformning. Ett omedelbart borttagande av hela statsbidraget
till den officiella kontrollen skulle under sådana förhållanden kunna
medföra, att de mindre jordbrukare, vars deltagande i den officiella kontrollen
ofta fördyrar densamma, icke längre kunde få sitt behov av ladugårdskontroll
tillgodosett. Jag anser mig därför icke böra motsätta mig fortsatt
statsbidrag till den officiella kontrollen under en övergångstid, varvid dock
en successiv sänkning av nu utgående statsbidrag för ändamålet bör övervägas.
Den enskilda kontrollen, vilken kontrollform är relativt ny och ännu icke
nått önskvärd omfattning, synes mig däremot även framdeles böra stödjas
genom statsbidrag i den omfattning, som befinnes erforderlig för att stimulera
främst innehavare av mindre djurbesättningar att ansluta besättningen
till densamma och som må vara önskvärd för upprätthållande av den i samband
med kontrollen viktiga upplysningsverksamheten på utfodringens område.

Vad utredningen anfört i fråga om statsbidrag till främjande av biskötseln
och fjäderfäskötseln samt till anordnande genom lantbruksstyrelsen försorg
av sammankomster mellan hushållningssällskapens befattningshavare på
husdjursskötsel^ område eller efter Kungl. Maj:ts beprövande till andra för
husdj ursskötselns främjande betydelsefulla åtgärder ger icke anledning till
några erinringar från min sida.

Av enahanda skäl, som jag tidigare anfört ifråga om statsbidrag till av
hushållningssällskap anordnade undervisningskurser m. m. anser jag, att nu
gällande villkor för flertalet statsbidrag till husdjursskötsel^ främjande, att
minst lika stort belopp som statsbidraget anvisas av vederbörande hushållningssällskap
eller eljest av medel från orten, i regel icke vidare bör tillämpas.
Likaledes förordar jag, att det i regel bör ankomma på lantbruksstyrelsen
att besluta rörande statsbidrag lill de ändamål, varom här är fråga.

Hushållningssällskapen böra äga frihet att under hänsynstagande till de
lokala behoven av bidrag för ifrågavarande ändamål använda till deras förfogande
ställda medel. Givet är att lantbruksstyrelsen bör övervaka alt de av
statsmakterna anvisade bidragsmedlen användas av hushållningssällskapen
på clt tillfredsställande sätt. Behovet av statsanslag är visserligen beroende
av de villkor, som komma att gälla för erhållande av statsbidrag, men sanno ftihang

till riksdagens protokoll 19ii. 1 sami. Nr 172.

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

likt i än högre grad på den omfattning av den statsunderstödda verksamheten,
som statsmakterna kunna finna önskvärd. Enligt min mening torde behovet
av statsunderstödda åtgärder inom ifrågavarande område kunna tillsvidare
tillgodoses inom en kostnadsram av 900 000 kronor. Detta innebär i
jämförelse med nu utgående anslag en ökning med 255 000 kronor, vilken
emellertid är föranledd av borttagandet av det nu gällande villkoret för statsbidrag
till vissa av förenämnda ändamål, att av vederbörande hushållningssällskap
eller eljest från orten skall anvisas bidrag, motsvarande statsbidraget.
Då ortsbidraget i regel kan anses utgå ur statsanslaget till hushållningssällskapens
allmänna verksamhet, torde nämnda höjning i verkligheten innebära
en överflyttning av statens utgifter från ett anslag till ett annat. Hänsyn
bör tagas härtill vid beräkning av framtida anslag till hushållningssällskapens
allmänna verksamhet, vartill jag återkommer i det följande. För den
föreslagna husdjurslånefonden torde böra beräknas ett belopp av 2 000 000
kronor.

Hushållningssällskapens verksamhet till fiskets främjande.

Gällande bestämmelser.

Statsbidrag till vissa åtgärder för fiskerinäringens främjande kunna utgå
jämlikt kungörelsen den 7 april 1933 (nr 125) med däri genom kungörelserna
nr 573/1937 och 239/1939 gjorda ändringar.

Enligt sagda kungörelser kunna bidrag utgå

a) till hushållningssällskap, landsting eller annan ortskorporation för insamlande
beträffande saltsjöfisket av primäruppgifter för fiskeristatistik
med högst så stort belopp, som motsvarar tre fjärdedelar av de medel, som
för ändamålet använts;

b) till hushållningssällskap för gäldande av hos dem anställda fiskeritjänstemäns
löner och resor i tjänsten med hälften av de medel, som för ändamålet
använts, under iakttagande likväl att bidrag till fiskeritjänstemans
lön ej må överstiga 1 800 kronor för år samt under villkor att sagda lön i
regel uppgår till minst 2 800 kronor för år och att tjänstemannen uppfyller
av lantbruksstyrelsen föreskrivna kompetensfordringar; samt

c) till hushållningssällskap eller landsting till fiskets befrämjande i övrigt
i de särskilda orterna — såsom, bland annat, för anordnande av studieresor
för fiskare, fiskeriarbetare och länsfiskeritjänstemän, för premiering av fiskodlingar
och insjöfisken samt av fiskberedning på saltvattensfiskets område
ävensom för utdelande av belöningar till fiskare för särskilt värdefulla insatser
på det yrkesmässiga saltvattensfiskets område — med högst hälften av
de medel, som för ändamålet använts samt under förutsättning att hushållningssällskapets
eller landstingets fiskodlingsverksamhet är i sin helhet underkastad
kontroll av lantbruksstyrelsen genom vederbörande fiskeriintendent
och att i fråga om anordnande av studieresor eller premiering eller utdelande
av belöningar iakttages, vad lantbruksstyrelsen härutinnan föreskriver
i särskilt reglemente eller eljest.

Kunni. Maj:ts proposition nr 172.

131

Den lokala fiskeriadministralionen handhaves för närvarande av hushållningssällskapen,
inom vilka i regel särskilda fiskerinämnder eller fiskerikommittéer
och av hushållningssällskapen anställda tjänstemän utgöra de verkställande
organen. Dessa hava till uppgift att vidtaga åtgärder för fiskodling,
avsättning av fisk, förbättring av fiskemetoderna m. m. samt att tillhandagå
allmänheten med råd och upplysningar i fiskefrågor. Inom Göteborgs
och Bohus län har dock hushållningssällskapet på sagda läns havsfiskeförening,
en sammanslutning av länets fiskare, överlåtit sin verksamhet i
nu berörda hänseende. Hushållningssällskapet är emellertid gentemot slaten
ansvarigt för användningen av till fiskets främjande emottagna statsbidrag.
En liknande anordning har träffats även inom Malmöhus län. För Vänern
finnes en särskild fiskerinämnd, som är utsedd av hushållningssällskapen i
de till sjön angi''änsande länen, samt en fiskeritjänsteman speciellt för denna
sjö.

Ledamöterna i fiskerinämnderna äro för fisket intresserade och ofta samtidigt
därmed med hushållningssällskapens verksamhet i allmänhet väl förtrogna
personer. I flera fall äro de rena yrkesfiskare. Jämlikt förenämnda
kungörelse den 7 april 1933 skall dessutom vederbörande fiskeriintendent
vara självskriven ledamot av fiskerinämnd, dock utan rätt att deltaga i beslutet
men väl att få sin mening antecknad till protokollet.

För budgetåret 1943/44 är för ifrågavarande ändamål statsanslag å 110 000
kronor disponibelt.

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har till en början berört frågan om ett överflyttande av fiskeriadministrationen
från hushållningssällskapen lill de större lokala fiskeriorganisationerna.
Härom har anförts.

Vad angår frågan örn fiskerifrågornas avskiljande från hushållningssällskapen
så skulle detta innebära ett mycket djupt ingrepp i den nuvarande organisationen.
Det bör nämligen ihågkommas, att hushållningssällskapen utom
de lill fiskets befrämjande i de särskilda orterna årligen anvisade statsbidragen
själva offra betydande belopp till åtgärder av olika slag för fiskets förkovran.
Vidare hava de flesta hushållningssällskapen anställt länsfiskeritjänstemän,
som de avlöna med hjälp av statsbidrag. Denna organisation
har vunnit stadga, och sagda tjänstemän åtnjuta pensionsrätt enligt av statsmakterna
fastställda grunder. Ett överflyttande av fiskeriärendena från hushållningssällskapen
till fiskareorganisationer skulle därför medföra konsekvenser,
som skulle bliva svåra alt bemästra. Emellertid synes utredningen
berättigat, att förvärvsfiskarena eller deras organisationer samt, i vissa trakter
med kronans fiskevatten, staten erhölle ett större inflytande än för närvarande
på fiskefrågornas behandling inom hushållningssällskapen. Vid
tillsättande av fiskerinämnd, obligatorisk inom de hushållningssällskap, som
själva handhava verksamheten på fiskets område, böra sålunda tre ledamöter
utses av vederbörande hushållningssällskap, två av inom länet befintlig underavdelning
av förvärvsfiskarenas organisation samt -— inom Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län -— en av domänstyrelsen. Vidare vill utredningen
föreslå tillsättande för Vätterns liksom nu för Vänerns del av en särskild
fiskerinämnd med representanter för de hushållningssällskap och fis -

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

kareorganisationer, vars områden gränsa till Vättern. På Kungl. Majit torde
böra ankomma att utfärda närmare bestämmelser rörande dessa särskilda
fiskerinämnders sammansättning.

I fråga om statsbidrag till åtgärder på fiskerinäringens område har utredningen
endast föreslagit den ändringen av nu gällande bestämmelser att i
fråga örn studieresor statsbidrag ansetts böra utgå enligt enahanda grunder,
som gälla för statsbidrag till andra av hushållningssällskap anordnade studieresor.

Slutligen har utredningen, med hänsyn till att statsbidrag till avlönande
av fiskeritjänstemän förutsatts utgå ur särskilt avlöningsanslag till hushållningssällskapen,
ansett att årliga anslaget till fiskets befrämjande i de särskilda
orterna borde kunna begränsas till 35 000 kronor.

Yttranden.

I fråga om utredningens förslag rörande fiskerinämnder har lantbruksstyrelsen
förklarat sig dela utredningens uppfattning, att hushållningssällskapen
i största möjliga mån borde överlåta handläggningen av ärenden
rörande fiskerinäringen på särskilda organ. Fiskerinämnderna borde emellertid
icke, såsom i allmänhet nu vore fallet, endast fungera som rådgivare åt
förvaltningsutskotten utan äga befogenhet att själva fatta beslut örn och
verkställa åtgärder inom området för deras verksamhet ävensom att förfoga
över de anslag, som anvisats för olika fiskeriändamål. Styrelsen har vidare,
ehuru direkt uttalande härom icke gjorts av utredningen, förutsatt att, i likhet
med vad som redan tillämpats i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län,
hushållningssällskap skulle kunna, efter lantbruksstyrelsen medgivande,
överlåta större eller mindre del av sin verksamhet för fiskerinäringens främjande
på en självständig fiskaresammanslutning i stället för en fiskerinämnd.
Såsom villkor härför borde dock föreskrivas, att vederbörande fiskeriintendent
skulle vara självskriven ledamot av fiskaresammanslutningens styrelse.
Vidare syntes möjlighet böra stå öppen för ett hushållningssällskap att överlåta
handläggningen av en del av fiskeriärendena, exempelvis de som röra sötvattensfisket,
på en fiskerinämnd och en annan del av dessa ärenden, exempelvis
de som röra havsfisket, på en fiskareorganisation.

Beträffande fiskerinämnds tillsättning och sammansättning har lantbruksstyrelsen
vidare anfört:

Inom många hushållningssällskap finnas icke några större organisationer
av förvärvsfiskare, medan inom andra sällskap antalet dylika organisationer
är ganska stort. I båda fallen skulle det bliva mycket svårt att avgöra, hur
fiskarerepresentanterna skola utses, därest utredningens förslag till bestämmelser
härom skulle antagas. Lantbruksstyrelsen vill föreslå, att nämndens
ledamöter, med undantag av domänstyrelsens representanter jämte av länsstyrelserna
i Västerbottens och Norrbottens län utsedda representanter för
lappväsendet samt fiskeriintendentema såsom självskrivna ledamöter, utses
av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. För att tillgodose kravet på
sakkunskap inom nämnden bör alltid ett visst antal ledamöter — enligt lantbruksstyrelsens
mening minst tre — vara verksamma inom fiskerinäringen

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

133

eller dess organisationer. Inom sådana hushållningssällskap, där både saltoch
sötvattensfiske av betydenhet förekommer, böra givetvis båda dessa grenar
av fisket vara representerade inom nämnden.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett en
särskild fiskerinämnd för Vättern omotiverad, enär fiskeförhållandena i sagda
sjö ej vöre så speciella, att de krävde en särskild förvaltning. En avkoppling
av fisket i Vättern från sällskapets fiskeriadministration skulle för övrigt
innebära, att sällskapets fiskeritjänstemän icke kunde beredas full sysselsättning.

Beträffande utredningens förslag rörande statsunderstöd till
fiskerinäringens främjande hava hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Kristianstads och Hallands län framhållit, att kravet på
ortsbidrag såsom villkor för statsbidrag vore omotiverat jämväl på fiskerinäringens
område.

Lantbruksstyrelsen har erinrat örn att statsbidrag såväl enligt nu gällande
bestämmelser som enligt utredningens förslag kunde tilldelas både hushållningssällskap
och landsting. Anspråk på dylika bidrag syntes emellertid aldrig
eller i allt fall ytterst sällan hava framställts av landsting, varför den
verksamhet, anslaget avser att främja, praktiskt taget helt utövats av hushållningssällskapen.
Endast dessa förfogade nu också över de för handhavandet
av denna verksamhet lämpade administrativa organen. Det vore med
hänsyn härtill motiverat, att ifrågavarande bestämmelser ändrades därhän,
att i allmänhet endast hushållningssällskap kunde erhålla bidrag ur ifrågavarande
anslag. Beträffande statsbidrag för insamlande av primäruppgifter
för fiskeristatistik borde dock även annan ortskorporation än hushållningssällskap
äga möjlighet att erhålla dylikt bidrag. Inom Göteborgs och Bohus
län hade sålunda denna verksamhet sedan länge utan olägenhet omhänderhafts
av länets havsfiskeförening, som även tilldelats statsbidrag för densamma.
Lantbruksstyrelsen har därefter, under framhållande av att styrelsen
räknade med att styrelsen skulle beredas tillfälle att, innan kungörelse i ämnet
utfärdades, få framlägga sina synpunkter på vissa detaljer i utredningens
förslag, anfört:

Statsbidragen till åtgärder på fiskerinäringens område hava, trots framställningar
från lantbruksstyrelsens sida, aldrig kommit att —- såsom ursprungligen
avsetts •—• uppgå till så stora belopp, att de motsvarat hälften av
hushållningssällskapens utgifter för de därmed avsedda åtgärderna. Detta
har i flera fall haft till följd, att hushållningssällskapen själva sänkt sina bidrag
till samma belopp som det erhållna statsbidraget, vilket förhållande givetvis
varit till men för fiskerinäringen inom sällskapets område. Det vöre
därför önskvärt, att vid en allmän höjning av statsbidragen till hushållningssällskapen
större hänsyn toges till fiskerinäringen och att jämväl reservationsanslaget
till befrämjande av fisket i de särskilda orterna höjdes, så att
bidrag från detsamma kunde utgå med lika stort belopp, som hushållningssällskapen
själva anslå för ändamålet. Under de senaste fem åren (1937—
1941) hava — frånsett bidragen till insamlande av primäruppgifter för fiskeristatistik
för saltvattensfisket samt vissa direkta bidrag till fiskerilillsyn vid
rikets kuster — hushållningssällskapen beviljade bidrag till nu ifrågavarande
åtgärder tillhopa uppgått till i medeltal 31 582 kronor för år, medan hushåll -

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

ningssällskapens utgifter för samma ändamål sammanlagt uppgått till i medeltal
114 488 kronor för år. Statsbidragen för ett år till hushållningssällskapens
allmänna verksamhet på fiskerinäringens område torde med ledning av
det anförda böra beräknas till i avrundat tal 57 300 kronor. Härtill bör
läggas erforderligt belopp till bidrag till insamlande av primäruppgifter för
fiskerästatistik för saltvattensfisket, vilket bidrag under de senare åren utgått
med 12 000 kronor för år. Bidrag till fiskeritillsyn vid rikets kuster, vilket under
de senare åren utgått med växlande belopp från reservationsanslaget till
befrämjande av fisket i de särskilda orterna, synes enligt lantbruksstyrelsens
mening icke böra utgå från detta anslag utan i stället från reservationsanslaget
till befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen. Det årliga anslagsbehovet
å reservationsanslaget till fiskets befrämjande i de särskilda orterna torde sålunda
kunna beräknas till (57 300 + 12 000 =) 69 300 kronor.

Departements- I likhet med hushållningssällskapsutredningen anser jag lämpligt, att frågor
rörande fiskets främjande jämväl framdeles handhavas av hushållningssällskapen
genom särskilda fiskerinämnder, med rätt för sällskapen att, efter
lantbruksstyrelsens medgivande, överlåta större eller mindre del av sin verksamhet
på ifrågavarande område på en självständig fiskaresammanslutning
i stället för en fiskerinämnd.

I fråga om fiskerinämndernas sammansättning delar jag lantbruksstyrelsens
uppfattning, att svårigheter mångenstädes torde uppstå att genomföra
hushållningssällskapsutredningens förslag rörande representanter i fiskerinämnd
för yrkesfiskarenas organisationer. Såsom lantbruksstyrelsen föreslagit,
böra sålunda nämndens ledamöter, förutom i vissa nämnder representanter
för domänstyrelsen, i Västerbottens och Norrbottens läns fiskerinämnder
av vederbörande länsstyrelser utsedda representanter för lappväsendet
samt vederbörande fiskeriintendent såsom självskriven ledamot, utses av hushållningssällskapets
förvaltningsutskott. Givetvis böra bland de av förvaltningsutskottet
utsedda ledamöterna finnas personer, verksamma inom fiskerinäringen
eller dess organisationer. Till frågan om inrättande av en särskild
fiskerinämnd för Vättern är jag icke beredd att nu taga ställning utan torde
jag efter ytterligare beredning vid ett senare tillfälle ånyo få anmäla denna
fråga för Kungl. Maj:t.

Vad därefter angår hushållningssällskapsutredningens förslag rörande
statsbidrag till åtgärder på fiskerinäringens område kan jag i huvudsak ansluta
mig till detsamma. Med hänsyn till att statsbidrag till avlönande av
fiskeritjänstemän förutsatts utgå ur särskilt avlöningsanslag till hushållningssällskapen,
har hushållningssällskapsutredningen ansett att årliga anslaget till
fiskets främjande i de särskilda orterna borde kunna begränsas till 35 000
kronor. Lantbruksstyrelsen å andra sidan har förordat anslag för ändamålet
med 69 300 kronor. Då jag förutsätter, att särskilt statsbidrag till hushållningssällskapen
till fiskeri tjänstemännens resor lika litet som till övriga befattningshavares
bör utgå framdeles utan bestridas ur i annat sammanhang
förordat omkostnadsanslag till hushållningssällskapen, anser jag mig kunna
ansluta mig till utredningens anslagsberäkning. Jämfört med de för budgetåret
1943/44 disponibla medlen innebär beräkningen en minskning av anslagsbehovet
med 75 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

135

Befattningar hos hushållningssällskapen.

Gällande bestämmelser.

Till avlönande av flertalet befattningshavare hos hushållningssällskapen
utgå icke särskilda statsmedel. Genom statsbidrag till den allmänna verksamheten
komma dock sällskapen i åtnjutande av stöd av staten till även dessa
befattningar. Särskilda statsbidrag utgå till avlönande av sekreterare, jordbrukskonsulenter,
(inbegripet husdjurskonsulenter), hemkonsulenter, vandringsrättare,
fiskeritjänstemän, täckdikningsförmän och överkontrollassistenter.
Vissa bestämmelser rörande dessa befattningshavares anställningsförhållanden
hava i samband härmed eller eljest utfärdats av Kungl. Majit.
Därjämte hava i samband med reglering av vissa befattningar i pensionshänseende
av lantbruksstyrelsen godkända bestämmelser utfärdats rörande anställningsförhållandena
för innehavare av sagda befattningar.

För de med särskilda statsmedel avlönade befattningshavarna gälla i följande,
av Kungl. Majit utfärdade kungörelser givna bestämmelser.

1. Kungörelsen den 30 maj 1924 (nr 164) angående statsbidrag till avlönande
av sekreterare hos hushållningssällskap (ändrad genom kung. nr

559/1937); , ,

2. kungörelsen den 8 juni 1923 (nr 229) med allmänna grunder för hushållningssällskaps
organisation;

3. kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 515) angående statsbidrag till avlönande
av jordbrukskonsulenter (ändrad genom kung. nr 443/1928, 560/1937

och 235/1939); .

4. kungörelsen den 11 juni 1937 (nr 372) angående provisorisk avlomngs förbättring

åt vissa jordbrukskonsulenter;

5. kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 400) angående statsbidrag till avlönande
av hemkonsulenter;

6. kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 611) angående inskränkt rätt for befattningshavare,
inkallad till militärtjänstgöring, att åtnjuta semester eller
ferier *

7. kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 514) angående statsbidrag till avlönande
av vandringsrättare hos hushållningssällskap (ändrad genom kung.
nr 561/1937, 398/1938 och 604/1938);

8. kungörelsen den 7 april 1933 (nr 125) angående statsbidrag till vissa
åtgärder för fiskerinäringens befrämjande (ändrad genom kung. nr 573/1937
och 239/1939);

9. kungörelsen den 12 juni 1931 (nr 215) angående statsbidrag till avlönande
av täckdikningsförmän;

10. kungörelsen den 9 maj 1941 (nr 248) angående statsbidrag till kontrollföreningsverksamheten.

I sagda författningar eller i övrigt hava följande bestämmelser meddelats
rörande befattningshavarnas anställnings- och tjänstgöringsförhållanden.

Vad angår tillsättande av tjänst föreskrives ifråga om sekreterare, att hushållningssällskapets
förvaltningsutskott uppsätter på förslag tre sökande,
varefter förslaget och tillhörande ansökningshandlingar insändas till lant -

136

Kungl. Majlis proposition nr 172.

bruksstyrelsen. Innehavare av sekreterare- liksom ock av jordbruks- och hemkonsulenttjänst
skall kompetensförklaras av lantbruksstyrelsen. Befattningshavarna
skola vara anställda med minst sex månaders ömsesidig uppsägningstid.

I fråga om övriga befattningar hos hushållningssällskapen plägar, i den
mån desamma regleras i pensionshänseende, stadgas, att de skola tillsättas
på viss tid eller tills vidare med ömsesidig rätt till uppsägning. Anställning
på viss tid skall i regel ske för minst tre år i sänder och uppsägningstiden i
allmänhet utgöra minst sex månader.

I regel ankommer det på förvaltningsutskottet att tillsätta och entlediga befattningshavare
hos hushållningssällskapet.

Beträffande behörighetsvillkor stadgas för sekreterare endast, att till dylik
icke får antagas någon, som icke med hänsyn till teoretiska kunskaper och
praktisk erfarenhet förklarats kompetent på sätt nyss nämnts. Ej heller i
fråga örn jordbruks- eller hemkonsulent finnas andra bestämmelser än nyssnämnda
kompetensförklaring.

Vandringsrättare, som avlönas med statsbidrag, skall enligt gällande bestämmelser
äga flerårig präktig i jordbruk samt hava genomgått antingen
lantbruks- eller lantmannaskolekurs jämte av staten anordnad kurs för utbildning
av vandringsrättare eller ock driftsledarekurs vid Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut. Efter medgivande av lantbruksstyrelsen kan
dock till vandringsrättare antagas person, som endast genomgått lantbrukseller
lantmannaskolekurs, om han äger nödiga teoretiska och praktiska insikter
i jordbruk- och kreatursskötsel samt genom sin föregående verksamhet
visat sig särskilt lämplig för befattning av ifrågavarande art.

Täckdikningsförman skall enligt gällande författningsbestämmelser hava
med vitsord örn godkänd skicklighet genomgått särskild genom statens försorg
anordnad kurs för utbildning av täckdikningsförmän eller vara av lantbruksingenjör
eller jordbrukskonsulent förklarad kompetent lill anställningen.

I samband med reglering av vissa befattningar i pensionshänseende plägar
lantbruksstyrelsen fastställa behörighetsvillkor rörande såväl teoretiska kunskaper
som praktisk erfarenhet.

För befattningshavares åligganden finnas vissa i författningsväg utfärdade
bestämmelser.

I fråga om sekreterare gäller endast den bestämmelsen att hushållningssällskapets
sekreterare skall vara sekreterare också i sällskapets förvaltningsutskott.

Beträffande jordbrukskonsulent har stadgats att det åligger sådan befattningshavare
bland annat att biträda hushållningssällskapet i dess verksamhet
för höjande av det mindre jordbruket, att biträda hushållningssällskapets
egnahemsnämnd vid genomförandet av dess uppgifter, att på begäran lämna
dem, som önska komma i åtnjutande av egnahems- eller premielån eller förvärva
jord jämlikt de för den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten
gällande föreskrifter, de råd och anvisningar, av

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

137

vilka de kunna vara i behov, samt att i allmänhet verka för egnahemsväsendets
förkovran. De närmare bestämmelserna om jordbrukskonsulents verksamhet
skola meddelas i särskild instruktion, som vederbörande hushållningssällskap
har att utfärda efter det förslag därtill blivit underställt lantbruksstyrelsens
prövning och gillande.

Hemkonsulent åligger enligt vederbörande statsbidragsförfattning att på
lämpligt sätt lämna husmödrarna på landsbygden i synnerhet i mindre jordbrukar-
och lantarbetarhem råd och anvisningar angående hemmets vård och
husligt arbete i övrigt samt angående sådana yttre göromål i lanthushållning,
som lämpligen böra utföras av kvinnor. De närmare bestämmelserna om hemkonsulents
verksamhet meddelas av hushållningssällskapet i särskild instruktion,
som underställes lantbruksstyrelsen för godkännande.

Beträffande vandringsrättare stadgas, att hushållningssällskap äger utfärda
instruktion för honom. Hans verksamhet ledes och övervakas av jordbrukskonsulent.
Det åligger vandringsrättare att vid besök hos mindre jordbrukare
inom det distrikt, som blivit honom anvisat, lämna råd och anvisningar beträffande
jordbrukets och husdjursskötselns bedrivande samt därvid genom
praktisk handledning av förekommande arbeten visa, huru dessa bäst utföras.
Vandringsrättare har icke rätt att av de jordbrukare, han besöker, mottaga
någon ersättning.

Även för täckdikningsförman äger hushållningssällskapet utfärda instruktion.
Det åligger honom att biträda vid täckdikningsarbete i den ordning och
på de platser, som genom vederbörande täckdikningsnämnd bestämmes.
I fråga om arbetets tekniska utförande har han att ställa sig till efterrättelse
täckdikningsnämndens föreskrifter.

För övriga befattningar hos hushållningssällskap plägar, i den mån desamma
reglerats i pensionshänseende, föreskrivas att av huvudmannen i varje
särskilt fall fastställda instruktioner skola gälla.

I författningsväg hava vidare föreskrifter lämnats rörande vissa befattningshavares
rätt att innehava annan befattning.

Sekreterare får sålunda enligt författningsbestämmelserna ej utan lantbruksstyrelsens
medgivande innehava annan avlönad befattning hos hushållningssällskapet.
Jordbrukskonsulent och hemkonsulent få författningsenligt
icke innehava annan avlönad befattning hos hushållningssällskapet. Vidare
må icke sekreterare, jordbrukskonsulent eller hemkonsulent utan tillstånd
av sällskapets förvaltningsutskott och lantbruksstyrelsen innehava annan stadigvarande
anställning.

Överkontrollassistent får enligt gällande bestämmelser icke innehava annat
uppdrag.

I fråga örn andra befattningshavare plägar i förenämnda regleringsbestämmelser
stadgas, att befattningshavare icke utan lantbruksstyrelsen medgivande
får innehava annan avlönad befattning hos hushållningssällskapet
och ej heller utan tillstånd av förvaltningsutskottet annan stadigvarande
anställning.

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Vad angår befattningshavarnas avlöningsförhållanden och
statsbidrag till avlöningar må följande anföras.

För med särskilda statsmedel avlönade sekreterare, jordbruks- och hemkonsulenter
gälla fastställda statsbidragsbelopp i regel jämväl såsom minimilön.
Såsom grundlön utgår årligen statsbidrag till avlönande av sekreterare
med 5 700 kronor, av jordbrukskonsulent med 4 200 kronor och av hemkonsulent
med 3 200 kronor. Till jordbrukskonsulent, som avlönas med
statsbidrag, utgår därjämte provisorisk avlöningsförbättring av statsmedel
med 500 kronor för år. Sekreterare och jordbrukskonsulent äro berättigade
till tre ålderstillägg av statsmedel, vart och ett å 500 kronor, och hemkonsulent
till tre ålderstillägg av statsmedel, vart och ett å 300 kronor.

Till avlönande av vandringsrättare utgår statsbidrag med 2 000 kronor
för år, varav 500 kronor såsom provisorisk avlöningsförbättring. Såsom
villkor för statsbidrag gäller, att vandringsrättarens kontanta grundlön utgör
minst 2 500 kronor för år.

Statsbidrag till avlönande av fiskeritjänsteman hos hushållningssällskap
utgår med högst hälften av de medel som för ändamålet använts, dock högst
1 800 kronor, under villkor att tjänstemannen åtnjuter en lön — förekommande
dyrtids- och ålderstillägg inräknade — av minst 2 800 kronor för år. I undantagsfall
kan dock, om särskilda skäl föreligga, sådant bidrag utgå, oaktat
avlöningsförmånerna icke uppgå till sagda belopp.

För avlönande av täckdikningsförman kan hushållningssällskap erhålla
statsbidrag med två kronor för varje av förman redovisad förrättningsdag
eller för förrättning erforderlig resdag, dock får statsbidraget ej för någon
täckdikningsförman överstiga 300 kronor för år.

För anordnande av övervakning av kontrollföreningsverksamhet genom
överkontrollassistent, varom redogörelse lämnats i annat sammanhang, kan
statsbidrag utgå med högst 40 kronor om året för varje inom hushållningssällskapets
område inrättad kontrollassistentbefattning, under villkor att av
hushållningssällskapet eller landstinget eller eljest för ändamålet tillskjutes
minst lika stort belopp som sagda bidrag. Överkontrollassistents verksamhetsområde
fastställes av lantbruksstyrelsen. Åt varje befattningshavare uppdrages
övervakning av i regel högst 75 kontrollassistenters verksamhet.

I fråga om andra befattningshavare plägar i förenämnda regleringsbestämmelser
föreskrivas, att minimiavlöning i regel skall utgå dels såsom
grundlön och dels såsom ålderstillägg. Ålderstilläggen bruka vara tre och
utgå vanligen efter en tjänstetid av respektive fem, tio och femton år.

Statsbidragen beviljas av Kungl. Majit och ålderstillägg av statsmedel av
lantbruksstyrelsen.

Av följande sammanställning framgår antalet årsanställda befattningshavare
av skilda slag hos hushållningssällskapen enligt av sällskapen för år

1942 till lantbruksstyrelsen lämnade uppgifter ävensom antalet under år

1943 med särskilda statsbidrag avlönade befattningshavare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

139

	Totalantal	Därav med särskilda statsbidrag avlönade
	26	26
	47	} 60
	25
	l19	119
	4	_
	30	30
	107	96
	95	_
Slöjdkonsulenter (slöjdundervisare)......	6 34	—
	36	32
Övriga befattningshavare ..............	159	—

Enligt uppgifter från hushållningssällskapen till hushållningssällskapsutredningen
varierade av hushållningssällskapen utbetalda löner — dyrtidstillägg
men icke ålderstillägg inberäknade — inom följande gränser för
samma slag av befattning hos olika sällskap år 1939._

	Lägst,	Högst,
	kronor	kronor
Sekreterare............................	7 000	16 225
Kamrer (skattmästare) ................	3 818	10141
Bokförare ............................	3 900	5148
Kassör................................	2 500	6 297
Jordbruks- och husdjurskonsulent......	5 300	9 025
Trädgårdskonsulent....................	4 200	7 031
Hemkonsulent........................	3 200	4 212
Fiskerikonsulent ......................	2 800	6 492
Fiskeriinstruktör......................	2 800	4107
Vandringsrättare......................	2 500	5 375

Hushållningssällskapens sammanlagda löneutgifter utgjorde enligt sällskapens
uppgifter under år 1939 till befattningshavare i pensionsberättigande
tjänster 1 932 861 kronor och i icke pensionsberättigande tjänster 399 112
kronor eller sålunda tillhopa 2 331 973 kronor.

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har till en början framfört vissa allmänna synpunkter
och förslag rörande befattningar hos hushållningssällskap.

Innehavare av nuvarande befattning som sekreterare hos hushållningssällskap
kunde närmast betraktas som sällskapets verkställande direktör och
personalchef. Utredningen hade icke funnit skäl föreslå någon ändring härutinnan.
Ifrågavarande befattningar vore jämväl framdeles erforderliga. Be- 1

1 Därav sju anställda hos kontrollnämnden.

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

nämningen sekreterare vore emellertid med hänsyn till befattningshavarens
arbetsuppgifter icke adekvat. Utredningen hade för den skull föreslagit benämningen
lantbruksdirektör.

Övriga hos ett hushållningssällskap erforderliga befattningar kunde enligt
utredningens uppfattning fördelas på två grupper, även om gränserna dem
emellan icke vöre skarpt markerade, nämligen befattningar för s. k. fältarbetande
befattningshavare och för expeditionspersonal. Vid bedömande av
frågan örn vilka olika slags befattningar för fältarbetande befattningshavare,
som kunde tänkas hos ett hushållningssällskap, borde eftersträvas ett relativt
litet antal befattningar med höga kompetenskrav på innehavaren, medan
behovet av arbetskraft i övrigt inom ifrågavarande arbetsområden borde
tillgodoses genom inrättande av befattningar med lägre kompetensfordran
på innehavaren. Härigenom vunnes enhetlighet i verksamheten och besparingar
i löneutgifter.

De främsta fältarbetande befattningshavarna borde liksom för närvarande
benämnas konsulent med därtill fogad beteckning, angivande verksamhetsgren,
såsom jordbrukskonsulent, husdjurskonsulent, ungdomskonsulent, byggnadskonsulent,
trädgårdskonsulent, hemkonsulent och slöjdkonsulent. I vissa
fall kunde befinnas lämpligt med två eller flera konsulenter med enahanda
kompetens men olika distrikt inom ett hushållningssällskap. Stundom
kunde även vara lämpligt, att en konsulent vid sin sida hade en honom underställd
konsulent, varför man borde skilja mellan förste och andre konsulent.

Den närmast under förste konsulent stående befattningshavaren — förutom
eventuell andre konsulent — borde benämnas instruktör med därtill
fogad beteckning, angivande verksamhetsgren, såsom jordbruksinstruktör,
husdjursinstruktör, ungdomsinstruktör, trädgårdsinstruktör, heminstruktör,
slöjdinstruktör och fiskeriinstruktör. Instruktör motsvarade sålunda närmast
nuvarande vandringsrättare, vilken benämning icke helt motsvarade befattningshavarens
nuvarande arbetsuppgifter och därför borde upphöra. I

I detta sammanhang ma nämnas, att utredningen ansett den nuvarande
titeln fiskerikonsulent inom vissa hushållningssällskap böra begagnas endast
under en övergångstid och härefter ersättas av benämningen fiskeriinstruktör.
De nuvarande möjligheterna för teoretisk utbildning av blivande
fiskeritjänstemän motsvarade nämligen icke den utbildning, som konsulenter
inom hushållningssällskapens övriga verksamhetsområden kunde erhålla.

Utredningen har framhållit, att förutom instruktörer kunde tänkas ytterligare
befattningshavare med lägre kompetens än konsulenter, nämligen biträden
inom försöksverksamhet, tekniska biträden för läckdikningsverksamhet
o. s. v. Dylika befattningshavare har utredningen ansett böra benämnas
assistenter, exempelvis försöksassistenter och täckdikningsassistenter. Slutligen
kunde ifrågakomma en fjärde grupp fältarbetande befattningshavare,
nämligen sådana, som utförde vissa arbeten hos jordbrukare m. fl., exempelvis
vid täckdikning och i trädgårdar. Dylika befattningshavare borde benämnas
förmän, exempelvis täckdikningsförman och trädgårdsförman.

Enligt utredningens mening kunde för den kamerala verksamheten allt
efter verksamhetens omfattning iva alternativ tänkas. Det kunde sålunda
i princip räknas med två olika slags befattningar, förslagsvis benämnda kamrer
och bokförare. Inom hushållningssällskap med betydande kameral verk

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

141

samhet kunde ifrågakomma kamrer och bokförare, inom andra med mindre
verksamhet endast kamrer. I fråga örn benämningen å de i regel kvinnliga
expeditionsbiträdena borde man skilja mellan kontors- och skrivbiträden.
Till expeditionspersonal kunde slutligen räknas jämväl vaktmästare,
eldare, städerskor o. s. v.

Utredningen har därefter övergått till behandling av frågan om avlöning
s b e s t ä m m e 1 s e r m. m. för befattningshavare hos hushållningssällskap
och härutinnan inledningsvis framfört följande allmänna synpunkter.

Anställningsvillkoren hos hushållningssällskapen äro mycket varierande
och i vissa hänseenden synas särskilda bestämmelser saknas. Enligt utredningens
mening är det önskvärt att söka åstadkomma så enhetliga bestämmelser
som möjligt för samtliga hushållningssällskap i fråga om tillsättande
och entledigande av befattningshavare, löneförmåner, behörighetsvillkor, arbetstid,
expeditionstid och dylikt. Särskilt den för närvarande betydande
skillnaden i löneförmåner hos skilda hushållningssällskap för eljest jämställda
befattningshavare — ofta beroende på hushållningssällskapens olika
ekonomiska resurser — är ur såväl hushållningssällskapens som befattningshavarnas
synpunkt icke lämplig. Vidare synes önskvärt, att lönerna till skilda
befattningshavare hos ett och samma hushållningssällskap stå i en bättre
avvägd relation till varandra än vad för närvarande ofta är fallet.

Vid övervägande av hithörande spörsmål har utredningen icke kunnat
undgå att göra jämförelser med andra institutioner på lanthushållningens
område och därvid främst de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstaltema.
Såsom redan tidigare påpekats kan verksamheten vid dylik undervisningsanstalt
inordnas som ett led i hushållningssällskapets allmänna undervisnings-
och upplysningsverksamhet samt rektor och lärare tagas i anspråk
för uppgifter hos hushållningssällskapet. Vidare torde den verksamhet, som
handhaves av befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt, i varje
fall då fråga är om sådan befattningshavare med helårstjänstgöring, få anses
vara av sådan art, att genomgående tjänsteår sberäkning för vissa befattningar
hos hushållningssällskap och vid lantbruksundervisningsanstalt synes
önskvärd. Då bland annat med hänsyn härtill en viss relation mellan
lönerna å sagda befattningar torde vara erforderlig, har utredningen till
övervägande upptagit jämväl frågan om en reglering av de för närvarande
provisoriska lönerna för befattningar vid lantbruksundervisningsanstalterna.

Med anledning av det anförda har utredningen ansett sig böra framlägga
förslag till bestämmelser angående avlöning till befattningshavare hos hushållningssällskap
och vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt m.
m. Dylika bestämmelser torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t och sammanföras
i ett enda reglemente.

Det av utredningen föreslagna avlöningsreglementet har i tilllämpliga
delar utformats efter i princip samma grunder som civila avlöningsreglementet
och civila icke-ordinariereglementet, dock med vissa avvikelser
och tillägg. I detta sammanhang må nämnas, alt utredningen förordat,
att bestämmelserna angående kristillägg åt befattningshavare i statens
tjänst med rätt lill rörligt tillägg enligt civila avlöningsreglementena skola
givas motsvarande tillämpning i fråga örn befattningshavare, som avses i av
utredningen föreslaget avlöningsreglemente.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Avlöningsreglementets bestämmelser borde enligt utredningens mening
gälla för ordinarie befattningar hos hushållningssällskap och vid lägre lantbruksundervisningsanstalter,
extra befattningar och arvodesbefaltningar hos
hushållningssällskap samt speciallärarebefattningar vid sagda undervisningsanstalter.
Den för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen förefintliga
kategorien extra ordinarie befattningar vöre däremot icke erforderlig.
Hos hushållningssällskap borde följande befattningar vara ordinarie, nämligen
lantbruksdirektör, konsulent, kamrer, instruktör, bokförare, vaktmästare,
kontorsbiträde och skrivbiträde, vilka föreslagits upptagna i en av
Kungl. Maj:t fastställd tjänsteförteckning. I det föregående omförmälda befattningar
som assistenter och förmän borde däremot vara extra befattningar.

Beträffande utredningens förslag i fråga om befattningshavare
vid lägre lant bruksundervisningsanst alt må hänvisas
till utredningens betänkande. Redogörelsen för utredningens förslag kommer
sålunda i det följande att begränsas till frågor, berörande närmast hushållningssällskapen.

Vad angår arvodesbefattningar har det synts utredningen erforderligt
allenast med bestämmelser av innehåll, att det skulle ankomma
på vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott att besluta rörande
olika slag av dylika befattningar, arvodes- och tjänstgöringsbestämmelser.

Enligt utredningens mening vore det lämpligt att i avlöningsreglementet intaga
jämväl de behörighetsvillkor, som borde gälla för ordinarie
befattningshavare. Härutinnan har utredningen anfört.

Såsom dylika villkor för lantbruksdirektörsbefattning får utredningen föreslå,
att innehavare skall hava avlagt agronomexamen vid lantbrukshögskolan
och vid tjänstgöring eller verksamhet under minst fyra år efter agronomexamens
avläggande hava förvärvat god erfarenhet inom lanthushållningen
samt goda insikter i organisatoriska och administrativa frågor på jordbrukets
område ävensom i övrigt hava visat lämplighet för sådan befattning.

I fråga om behörighetsvillkor för kamrer synas olika alternativ kunna tänkas,
även örn kunnighet i kameral verksamhet givetvis bör utgöra det grundläggande
kravet. Beträffande den teoretiska utbildningen synes sålunda kunna
ifrågakomma avlagd examen antingen vid handelshögskola eller vid lantbrukshögskolan.
För examen vid lantbrukshögskolan talar önskvärdheten
av att en kamrer hos ett hushållningssällskap icke är okunnig i jordbruksfrågor,
enär sagda befattningshavare ofta torde få tjänstgöra såsom vikarie
för lantbruksdirektören eller såsom biträde åt honom samt såsom konsulterande
tjänsteman i jordbruksekonomiska spörsmål, såsom ledare av bokföringskurser
m. m. Måhända kunde rent av vara önskvärt, att ifrågavarande
befattningshavare avlagt agronomexamen vid lantbrukshögskolans ekonomiska
linje. Med hänsyn till att även agronom, som avlagt agronomexamen
å annan linje än den ekonomiska, kan hava intresse och vara lämplig för
handhavande av kameral verksamhet ävensom till att såsom innehavare av
befattning som kamrer kan tänkas även person, som icke avlagt någon av
nyssnämnda examina utan genom annan lämplig examen eller på annat sätt
förskaffat sig erforderlig teoretisk utbildning, anser sig utredningen böra så -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

143

som behörighetsvillkor för kamrer föreslå, att vederbörande antingen avlagt
examen vid handelshögskola eller lantbrukshögskolan eller ock på annat sätt
förskaffat sig erforderlig teoretisk utbildning. Vidare har i förslaget upptagits,
att vederbörande efter erhållen teoretisk utbildning under minst två år
skall hava förvärvat erfarenhet, som kan anses skickliggöra för befattning,
varom här är fråga.

Bokförare bör genom tidigare tjänstgöring eller verksamhet hava ådagalagt
god kunnighet i bokföring.

För jordbruks- och ungdomskonsulent bör såsom behörighetsvillkor gälla
avlagd agronomexamen å lantbrukshögskolans jordbrukslinje och för husdjur
skonsulent dylik examen vid nämnda högskolas husdjurslinje. För byggnadskonsulent
har, såsom tidigare nämnts, uppställts som villkor avlagd
arkitektexamen vid tekniska högskolan. Trädgårdskonsulent skall enligt förslaget
hava genomgått högre trädgårdskurs vid Alnarps lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitut och hemkonsulent hava avlagt examen vid lanthushållningsseminarium.

Såsom behörighetsvillkor för samtliga förenämnda konsulentbefattningar
synes böra krävas god förmåga att i tal och skrift meddela undervisning och
upplysning. För befattning som förste konsulent bör vidare fordras att vid
tjänstgöring eller verksamhet under minst två år efter avlagd examen, genomgången
kurs respektive avlagt prov hava förvärvat erfarenhet, som kan
anses skickliggöra för den konsulentbefattning, varom fråga är. Sistnämnda
krav synes icke böra uppställas i fråga örn andre konsulent.

I fråga örn slöjdkonsulenter synes utredningen följande kompetensvillkor
böra gälla.

Konsulent i kvinnlig slöjd:

1. Vävlärarinneexamen vid statsunderstödd, av statens hemslöjdsråd godkänd
undervisningsanstalt för utbildning av vävlärarinnor.

2. Genom praktisk verksamhet ådagalagda goda kunskaper i stickning,
virkning och sömnad.

3. Genomgången pedagogisk slöjdkurs eller motsvarande utbildning.

4. Undervisningsvana.

5. God förmåga att genom föredrag och personlig påverkan väcka intresse
för ändamålsenlig kvinnlig slöjd.

Konsulent i manlig slöjd:

1. Avlagt godkänt prov för erhållande av Sveriges hantverksorganisations
gesällbrev inom möbelsnickerifacket eller inredningssnickerifacket.

2. Genomgången pedagogisk slöjdkurs eller motsvarande utbildning.

3. Bestyrkt kunnighet i frihandsteckning och i upprättande av arbetsbeskrivningar.

4. Undervisningsvana.

5. God förmåga att genom föredrag och personlig påverkan väcka intresse
för ändamålsenlig manlig slöjd.

Av samtliga instruktörer bör krävas god praktisk erfarenhet inom vederbörande
verksamhetsgren. Beträffande den teoretiska utbildningen har utredningen
i fråga om jordbruks-, husdjurs- och ungdomsinstruktörer föreslagit
genomgången med statsmedel understödd utbildningskurs för lantbruksinstruktörer,
varom förslag framlagts i tidigare avsnitt. Måhända kunde göras
gällande, att i de fall då vederbörande genomgått driftsledarekurs vid
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut dylik utbildning borde vara
tillfyllest. Enligt utredningens mening är emellertid utbildningen vid sagda
kurs icke så inriktad, alt den utan komplettering med nyssnämnda inslruktörskurs
är tillräcklig för en instruktörs verksamhet bland mindre jordb™-

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

kare. Såsom särskilt villkor i fråga om jordbruks-, husdjurs- och ungdomsinstruktör
har vidare uppställts erhållen kontrollassistentutbildning. I förbigående
må i detta sammanhang påpekas, att hinder icke torde böra möta,
i förekommande fall efter lantbruksstyrelsens medgivande, mot anställande
såsom instruktör av person med agronomutbildning eller utbildning, motsvarande
den, som enligt det föregående bör krävas av konsulent av annat slag.
I vissa fall kan måhända vara lämpligt att i stället för andre konsulent anställa
instruktör med nyssnämnda högre utbildning. Trädgårdsinstruktör bör
hava genomgått tvåårig trädgårdsskola och för befattning som heminstruktör
bör krävas genomgången antingen helårskurs eller sommar- och vinterkurs
vid lanthushållsskola. För sistnämnda båda instruktörsbefattningar bör därjämte
krävas viss praktik i trädgårdsskötsel respektive lanthushåll efter genomgången
kurs, nämligen för trädgårdsinstruktör under minst ett år och
för heminstruktör under minst två år. För slöjdinstruktör bör fordras kortare
slöjdkurs och minst två års praktisk verksamhet på hemslöjdens område
efter genomgången kurs samt för fiskeriinstruktör avlagd examen vid fiskeriskola
med av lantbruksstyrelsen fastställd eller godkänd undervisningsplan
och minst tre års praktik i fiske.

Beträffande behörighetsvillkoren torde vidare böra föreskrivas, att på lantbruksstyrelsen
skall — beträffande slöjdkonsulent- och slöjdinstruktör efter
samråd med statens hemslöjdsråd — ankomma att kompetensförklara lantbruksdirektör,
kamrer, konsulent och instruktör samt att där särskilda skäl
härtill föranleda medgiva erforderliga undantag från nyssnämnda villkor.

Enligt utredningens mening bör tills vidare vid lantbruksinstitut avlagd
agronomexamen anses motsvara dylik examen vid lantbrukshögskolan.

Såsom tidigare nämnts har utredningen framlagt förslag till t j ä n s t eförteckning
för befattningshavare hos hushållningssällskap, upptagande
jämväl förslag till lönegrads placeringar för ordinarie befattningshavare.
Den för dessa befattningshavare föreslagna löneplanen O
motsvarar löneplan A i civila avlöningsreglementet. För extra befattningshavare
föreslagen löneplan, benämnd HE, motsvarar löneplan Eo i civila ickeordinariereglementet.

Vid övervägande av frågan om löneförmåner för agronomutbildade ordinarie
tjänstemän hos hushållningssällskap finge enligt utredningens mening
beaktas, att utbildningstiden vid lantbrukshögskolan vore väsentligt längre
än vid de tidigare lantbruksinstituten. Utredningen har sålunda framhållit,
att studierna för agronomexamen vid lantbrukshögskolan under de gångna åren
i regel krävt dubbelt så lång tid som studierna för agronomexamen vid lantbruksinstitut.
Därjämte borde beaktas, alt kraven på förutbildning vore
strängare vid lantbrukshögskolan än de varit vid instituten. Den totala utbildningstiden
hade, med hänsyn härtill, ökats med i regel fyra år. Utbildningstiden
vore sålunda numera jämförbar med den för vissa andra examina,
såsom civilingenjörsexamen, filosofie magisterexamen o. s. v.

För bedömande av frågan om löneställningen för ifrågavarande
befattningshavare har utredningen ansett lämpligt att, där så kunde ske, såsom
utgångspunkt taga de provisoriska löneförmåner (rörligt tillägg och
kristillägg ej inberäknade), som fastställts av 1942 års lagtima riksdag för
befattningshavare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna, givetvis

Kunni. Maj:ts proposition nr 172.

145

Lantbruksdirektör

Rektor vid lantmannaskola med helårstjänstgöring ....

Förste jordbrukskonsulent............................

Förste husdjurskonsulent ............................

Ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola^ med vinteroch
fortsättningskurs eller längre kurs (235 arbetsdagar)

Densamme med helårstjänstgöring1 ....................

Förste byggnadskonsulent..............................

Förste trädgårdskonsulent..............................

Kamrer ..............................................

Förste ungdomskonsulent..............................

Kamrer ..............................................

Andre jordbrukskonsulent..............................

Andre husdjurskonsulent*..............................

E. o. ämneslärare vid lantmannaskola med vinter- och
fortsättningskurs eller längre kurs (-35 arbetsdagar)....

Densamme med helårstjänstgöring1 ....................

Andre byggnadskonsulent..............................

Förste slöjdkonsulent (manlig slöjd)....................

Kamrer ..............................................

Andre trädgårdskonsulent..............................

Andre ungdomskonsulent..............................

Rektor för lanthushållsskola med helårstjänstgöring......

Förste hemkonsulent ..................................

Ordinarie ämnes lärarinna vid lanthushållsskola med årskurs
eller två halvårskurser (308 arbetsdagar) ........

Densamma med helårstjänstgöring1 ....................

Förste slöjdkonsulent (kvinnlig slöjd)....................

Andre slöjdkonsulent (manlig slöjd) ....................

Jordbruks-, husdjurs-, byggnads-, trädgårds-, ungdoms- och

fiskeriinstruktör ..................................

Andre hemkonsulent ................................

E. o. ämneslärarinna vid lanthushållsskola med helårskurs

eller två haivårskurser (308 arbetsdagar)..............

Densamma med helårstjänstgöring 1 ....................

Andre slöjdkonsulent (kvinnlig slöjd)...................

Slöjdinstruktör (manlig slöjd) ..........................

Bokförare ............................................

Slöjdinstruktör (kvinnlig slöjd)..........................

Heminstruklör........................................

Vaktmästare..........................................

Kontorsbiträde........................................

Skrivbiträde ..........................................

Av utred-ningen föreslagen lönegrad	Lön (ortsgrupp B)
Begynnel-selön för år kronor	Slutlön för år kronor
0 28	9 435	10 920
O 27	8 940	10 425
	8 760	10 200
0 24	7 455	8 940
0 24	7 455	8 940
	6 420	8 340
	7 455	8 940
0 24	7 455	8 940
0 23	6 975	8 445
0 22	6 525	7 950
O 22	6 525	7 950
O 20	5 793	6 975
0 18	5 112	6 525
0 18	5 112	6 525
	4 500	4 980
	4 773	6 135
O 18	5112	6 525
0 18	5 112	6 525
0 18	5112	6525
O 17	4 773	6 135
O 16	4 446	5 793
	5 252	6 152
0 16	4 446	5 793
	3 780	4 980
	4 446	5 793
0 13	3 780	4 773
O 13	3 780	4 773
O 13	3 780	4 773
0 10	3 285	3 978
	2 900	3 200
	3141	3 780
O 8	2 997	3 582
O 8	2 997	3 582
O 8	2 997	3 582
O 8	2 997	3 582
O 6	2 709	3 285
O 5	2 568	3141
O 4	2 430	2 997
O 2	2154	2 709

1 Av utredningen föreslagen lön, därest även skolorna inordnas i lönesystemet.

Bihang till riksdagens protokoll 19ti. 1 sami. Nr 172. 10

146

Kungl. Majus proposition nr 172.

med hänsynstagande samtidigt till de löneförmåner, som andra befattningshavare
pä jordbrukets och andra områden åtnjöte. Till sagda provisoriska
löneförmåner borde emellertid enligt utredningens mening läggas värdet axbostadsförmån.
Utredningen har härutinnan — i stort sett i anslutning till
1942 års riksdagsbeslut örn ersättning i fall, då bostadsförmån icke tillhandahålles
— såsom ett skäligt genomsnitt för landet räknat med 1 200
kronor för rektorsbostad vid lantmanna- och lantbruksskola, 900 kronor
för bostad åt förste lärare, 500 kronor för bostad åt andre lärare, 500 kronor
för bostad åt rektor vid lanthushållsskola, 300 kronor för bostad åt första
och andra lärarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring eller begränsad
tjänstgöring samt 200 kronor för bostad åt första och andra lärarinna
vid lanthushållsskola med halvårskurs, allt per år räknat. Sålunda
beräknade löneförmåner har utredningen benämnt provisorisk bruttolön. Utredningen
har räknat med att de orter, där skolorna äro belägna, tillhöra
dyrortsgrupp B.

Utredningen har föreslagit de i sammanställningen å sid. 145 angivna lönegradsplaceringarna
för vederbörande befattning hos hushållningssällskap.
Till jämförelse hava jämväl angivits på nyssnämnda sätt beräknade provisoriska
bruttolöner för vissa av lantbruksundervisningsans[alternäs befattningshavare.
Dyrtidstillägg och rörligt tillägg äro icke inberäknade.

I anslutning till förslaget har utredningen anfört i huvudsak följande.

Enligt utredningens mening bör flertalet lantbruksdirektörer placeras i
högre löneställning än rektor vid lantmannaskola med helårstjänstgöring
och rektor vid lantbruksskola. Såsom motivering härför må framhållas, att
ett hushållningssällskap såsom institution i regel är av större omfattning än
en lantbruksundervisningsanstalt och dess ledning därmed ur ekonomisk
synpunkt mera ansvarsfull. Emellertid synes det utredningen med hänsyn till
hushållningssällskapens olika storlek vara skäligt med en viss mindre lönedifferentiering
för lantbruksdirektörerna. Med avseende å föreslagna lönegradsplaceringar
må påpekas, att befattningshavarna därmed, vilket enligt utredningens
mening måste anses skäligt, skulle bliva i stort sett jämställda med
vissa andra befattningshavare, vilka med hänsyn till utbildningstid eller
verksamhetsuppgifter synas utredningen jämförbara, exempelvis vägingenjör,
lantbruksingenjör, länsjägmästare m. fl. Erinras må dock, att utredningen
i förslaget till avlöningsreglemente icke upptagit sjukvårds- och begravningshjälp
såsom obligatoriska löneförmåner, varför en viss lönegradsplavering
enligt sagda förslag innebär en något sämre löneställning än placering
i motsvarande lönegrad i civila avlöningsreglementet. Måhända skulle
gentemot utredningens förslag till lönegradsplacering för lantbruksdirektör
kunna göras gällande, att sagda befattningshavare placerats i en i jämförelse
med egnahemsdirektör allt för hög lönegrad. Utredningen vill emellertid
härutinnan erinra om att föredragande departementschefen i proposition
nr 130 till 1940 års riksdag angående anslag till egnahemsverksamheten
för budgetåret 1940/41 m. m. har uttalat, att på grund av de särskilda kvalifikationer,
som borde fordras hos innehavaren av befattning som egnahemsdirektör,
borde löneställningen bestämmas förhållandevis högt. Likväl
syntes med hänsyn till pågående utredning rörande hushållningssällskapens
organisation egnahemsdirektör åtminstone för det dåvarande icke böra
placeras i högre lönegrad än A 23.

Kungl. Majus pi oposition nr 172.

147

Förste jordbruks- och förste liusdjurskonsulentbefaltningarna har utredningen
ansett böra i lönehänseende jämställas med varandra och med
befattning som ordinarie ämneslärare med helårstjänstgöring vid lantmannaskola.
. I fråga örn förste ungdomskonsulent har utredningen funnit
skäl tala för att denne i lönehänseende jämställdes med nyssnämnda
befattningshavare. A andra sidan borde icke förbises, att med hänsyn
till en ungdomskonsulents verksamhet innehavaren av dylik befattning i
regel borde vara en yngre kraft. En naturlig utveckling har synts utredningen
vara, att en förste ungdomskonsulent så småningom överginge til)
anställning som ordinarie ämneslärare vid lantbruksundervisningsanstalt
eller förste jordbrukskonsulent. Under hänvisning till det sagda har utredningen
förordat, att förste ungdomskonsulent placeras i lägre löneställning
än förenämnda förste konsulenter och ordinarie ämneslärare. Utredningen
har emellertid betonat, att utredningen med den sålunda föreslagna lönegradsplaceringen
för förste ungdomskonsulent ingalunda velat göra gällande ali
dennes verksamhet skulle vara mindre betydelsefull än en förste jordbrukskonsulents
eller en ordinarie ämneslärares.

Vad sålunda anförts rörande förste konsulenter med agronomutbildning
och ordinarie ämneslärare borde enligt utredningens mening i princip gälla
jämväl andre konsulenter med agronomutbildning och extra ordinarie ämneslärare,
dock borde andre jordbruks- och husdjurskonsulent placeras i något
högre löneställning än extra ordinarie ämneslärare med helårstjänstgöring,
enär en andre konsulent torde få kvarstå längre i sin befattning än en extra
ordinarie ämneslärare och det för övrigt vore lämpligt att en blivande andre
konsulent tjänstgjort som extra ordinarie ämneslärare.

Utredningen har tillagt, att de föreslagna lönegradsplaceringarna för förenämnda
konsulenter vore skäliga även med hänsyn till löneställningen för
statliga m. fl. befattningshavare med jämförbar utbildningstid eller liknande
verksamhetsuppgifter. Såsom exempel hava nämnts försöksgårdsföreslåndare
vid lantbrukshögskolan, fältkontrollant och frökontrollant vid statens centrala
frökontrollanstalt, biträdande länsjägmästare m. fl.

I fråga om byggnadskonsulents lönegradsplacering har utredningen uttalat,
att utbildningstiden för en agronom, som avlagt examen vid lantbrukshögskolan,
och en arkitekt, som genomgått tekniska högskolan, numera torde
kunna jämställas. Då vidare förste och andre byggnadskonsulents arbetsuppgifter
bleve likvärdiga med förste respektive andre jordbrukskonsulents
borde dessa befattningar i lönehänseende jämställas.

Beträffande trädgårdskonsulent har utredningen uttalat, att utbildningstiden
vid högre trädgårdskursen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut
i regel vore kortare än utbildningstiden för avläggande av agronomexamen.
Med hänsyn härtill har för trädgårdskonsulent förordats en relativt
låg lönegradsplacering.

Hemkonsulent har utredningen ansett med hänsyn till tjänstgöringens art
och omfattning skäligen böra placeras lägre än rektor vid Ianthusliällsskola
med helårstjänstgöring och jämställas med ordinarie ämneslärarinna vid dylik

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

skola. Av samma skäl som nyss anförts i fråga om andre jordbruks- och husdjurskonsulent
borde däremot andre hemkonsulent placeras i något högre
löneställning än extra ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola. Hemkonsulents
löneförmåner borde skäligen icke understiga dem som gällde för
liknande statsanställda befattningshavare.

Beträffande slöjdkonsulenter har utredningen allenast uttalat, att dessa
med hänsyn till utbildningstiden och mindre krävande tjänstgöring borde
placeras i lägre lönegrad än i det föregående avhandlade konsulenter.

Befattning som jordbruks-, husdjurs- eller ungdomsinstruktör har utredningen
ansett i regel böra motsvara vandringsrättarebefattning. Med kännedom
örn vandringsrättarnas mången gång krävande arbetsuppgifter och med
hänsyn till av utredningen i annat sammanhang föreslagen skärpning av
kompetensfordringarna å ifrågavarande befattningshavare syntes utredningen
de för såväl sagda instruktörer som övriga liknande befattningshavare föreslagna
löneställningar skäliga.

I fråga om kamerala befattningar har utredningen anfört.

Med hänsyn till den kamerala verksamhetens olika omfattning hos skilda
hushållningssällskap bör enligt utredningens mening i fråga om kamrer kunna
tänkas en viss lönedifferentiering mellan olika hushållningssällskap. Utredningen
får förorda, att kamrer placeras i lönegrad O 18, O 20 eller O 22. Visserligen
kan gentemot denna löneställning anföras, att flertalet manliga, heltidsanställda
egnahemskassörer placerats i lägst lönegrad EO 15 och högst
EO 18. Då emellertid hos egnahemsnämnd den kamerala verksamheten icke
är organiserad på samma sätt som hos hushållningssällskap, synas arbetsuppgifterna
för egnahemskassör och hushållningssällskaps kamrer icke vara
jämförbara. För bokförare, vilken torde kunna förutsättas i regel bliva kvinnlig
befattningshavare, får utredningen föreslå lönegrad O 8.

Slutligen har utredningen påpekat, att den för vaktmästare föreslagna lönegrad
5 motsvarade löneställningen för expeditionsvakt vid den civila statsförvaltningen
samt de för kontorsbiträde och skrivbiträde föreslagna lönegraderna
dem som gällde för motsvarande befattningshavare vid den civila
statsförvaltningen.

Vad angår frågan om personalförteckning för hushållningssällskap
har utredningen anfört.

Vid uppgörande av förslag till personalförteckning för hushållningssällskapen
har utredningen grundat sitt ställningstagande dels på det antal befattningshavare
av skilda slag, som redan nu finnes hos olika hushållningssällskap,
och dels på en beräkning av det antal, som, såvitt utredningen kunnat
bedöma, synes vara erforderligt för tillgodoseende av sällskapens behov för
närvarande av arbetskraft. Då en detaljerad undersökning av detta behov
icke synts utredningen lämplig på frågans nuvarande stadium, torde det framlagda
förslaget få betraktas endast som preliminärt. Det definitiva antalet befattningshavare
av ifrågavarande slag torde böra fastställas, sedan vederbörande
hushållningssällskap på grundval av utredningens förslag beretts
tillfälle att närmare angiva sitt behov av ordinarie befattningshavare.

Utredningen har vidare anfört i huvudsak följande rörande antalet
befattningar m. m.

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Hos varje hushållningssällskap har utredningen ansett böra finnas anställd
en lantbruksdirektör. Med hänsyn till tidigare uttalande rörande löneställningen
syntes lantbruksdirektören hos Kalmar läns norra samt hos Gotlands
och Blekinge läns hushållningssällskap böra placeras i lönegrad O 27 och
övriga lantbruksdirektörer i O 28.

I enlighet med utredningens allmänna synpunkter på fältarbetandc- befattningshavare
borde hos varje hushållningssällskap anställas en med statsmedel
avlönad konsulent av vart och ett av följande slag, nämligen jordbruks-,
husdjurs-, byggnads-, trädgårds-, ungdoms- och hemkonsulent, samt en första
konsulent i kvinnlig slöjd.

Vidare har det med hänsyn till verksamhetens omfattning eller länens
storlek synts utredningen erforderligt med en andre jordbrukskonsulent hos
vart och ett av Östergötlands, Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs
och Västernorrlands läns hushållningssällskap samt två andre jordbrukskonsulenter
hos Västerbottens och tre andre jordbrukskonsulenter hos
Norrbottens läns hushållningssällskap. Därjämte borde hos vart och
ett av Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Värmlands, Kopparbergs,
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap
med hänsyn till länens ytinnehåll anställas en andre hemkonsulent samt
hos Kristianstads läns hushållningssällskap med hänsyn till verksamhetens
omfattning en andre ungdomskonsulent.

För den manliga slöjden vore enligt utredningens förslag en förste konsulent
inom varje hushållningssällskaps område däremot icke erforderlig. Ej
heller erfordrades andre konsulenter i dylik slöjd. Antalet förste konsulenter
syntes tills vidare kunna begränsas till nio med distrikt, omfattande följande
hushållningssällskaps områden.

1. Malmöhus, Kristianstads och Blekinge läns hushållningssällskap.

2. Hallands samt Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap.

3. Jönköpings, Kronobergs och Gotlands läns, Kalmar läns norra och södra
samt Östergötlands läns hushållningssällskap.

4. Älvsborgs läns norra och södra, Skaraborgs och Värmlands läns hushållningssällskap.

5. Stockholms läns och stads, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands och
örebro läns hushållningssällskap.

6. Kopparbergs och Gävleborgs läns hushållningssällskap.

7. Västernorrlands och Jämtlands läns hushållningssällskap.

8. Västerbottens läns hushållningssällskap.

9. Norrbottens läns hushållningssällskap.

För att hushållningssällskapen skulle kunna tillfredsställande handhava sin
alltmer ökade verksamhet och för att bereda i första hand vederbörande
konsulenter möjlighet att ägna mera tid än för närvarande åt den betydelsefulla
undervisnings- och upplysningsverksamheten, vore det enligt utredningens
mening ofrånkomligt med en avsevärd ökning av antalet jordbruks- och
husdjursinstruktörer (vandringsrättare, överkontrollassistenter) hos hushållningssällskapen.
Jordbruksinstruktörsbefattningar har utredningen sålunda
ansett böra inrättas till ett antal av 120 stycken, fördelade enligt följande uppställning.

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Hushållningssällskap	Antal jordbruksin- struktörer	Hushållningssällskap	Antal jordbruksin- struktörer
Stockholms läns och stads......	4		4
Uppsala	läns......	3	Älvsborgs läns norra..........	4
Södermanlands	> ......	3		3
Östergötlands	> ......	3		4
Jönköpings	> ......	4		4
Kronobergs	» ......	4		3
Kalmar läns norra .		2		3
» > södra............	4		5
Gotlands	läns......	2		5
Blekinge	5 .....T	2		5
Kristianstads	> ......	4		6
Malmöhus	> . - - - T,	3		16
Hallands	> .....	4	Norrbottens > ......	16

Utredningen har vidare, under åberopande av uttalande i annat sammanhang
rörande den husdjurskonsulterande verksamheten, förordat anställande
av en husdjursinstruktör hos varje hushållningssällskap.

Med hänsyn till trädgårdsskötselns betydelse och därav betingad omfattning
av verksamheten på området eller hushållningssällskapsområdenas storlek
har det synts utredningen önskvärt med en trädgårdsinstruktör inom vart
och ett av Stockholms läns och stads, Södermanlands läns, Kalmar läns södra,
Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs samt Västernorrlands
läns hushållningssällskap ävensom två dylika instruktörer inom
ett vart av Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap.

Angående antalet ungdomsinstruktörer har utredningen yttrat.

Enär det kan förväntas, att den praktiska ungdomsverksamheten kommer
att öka i omfattning efter den av utredningen föreslagna omorganisationen,
samt för att möjliggöra för sällskapen att tillfredsställande handhava och utvidga
denna betydelsefulla verksamhet, synes utredningen erforderligt med i
regel en ungdomsinstruktör hos varje hushållningssällskap. Undantag från
denna regel torde emellertid böra göras dels i fråga om Kalmar läns norra
samt Gotlands och Blekinge läns hushållningssällskap, hos vilka med hänsyn
till hushållningssällskapsområdenas relativt ringa storlek icke syntes erfordras
ungdomsinstruktörer, dels ock i fråga örn Hallands, Västerbottens och
Norrbottens läns hushållningssällskap, för vilka man på grund av verksamhetens
omfattning eller länens storlek syntes böra räkna med två ungdomsinstruktörer
hos varje sällskap.

Antalet fiskeriinstruktörer borde enligt utredningens mening vara detsamma
som för närvarande eller i regel en dylik instruktör hos varje hushållningssällskap.
Två instruktörer erfordrades dock liksom nu hos hushållningssällskapen
inom Stockholms län och stad, Uppsala, Värmlands (varav en för
Vänern), Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Hos
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap behövde icke anställas någon
dylik instruktör.

Vad angår frågan örn särskilda heminstruktörer har utredningen framhållit,

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

151

	Nuvarande antal avlö-nade med statsbidrag	Utredningens förslag
	Antal	Lönegrad
	26	i 1	0 28 0 27 0 20 0 22
	1 6 { 16
		l 4 7	O 18 O 8
	1	r 26	0 24
	\ 60	11	0 18
	)	26	0 24
		26	0 24
		26	0 23
		f 26	0 22
		{ 1	0 16
	30	1 26	0 16
	1 8	O 10
Kvinnliga första slöjdkonsulenter ................	—	26 9	O 13 0 18
Jordbruksinstruktörer (vandringsrättare)..........	97 812	120 26	0 13 O 13
	_	12	0 13
	1 .	26	0 13
	32	32	0 13
		23	0 6
		26	O 4
Skrivbiträden ..................................	—	48	0 2

utt många innehavare av de nyligen inrättade hemkonsulentbefattningarna
linde mötts av så omfattande och betydelsefulla arbetsuppgifter, att de icke
syntes hava möjlighet att tillfredsställande medhinna desamma. Med hänsyn
härtill vore oundgängligen nödvändigt, att till varje hushållningssällskaps förfogande
ställdes en med statsmedel avlönad heminstruktör, dock med undanlag
för Kalmar läns norra samt Gotlands och Blekinge läns hushållningssällskap
med hänsyn till hushållningssällskapsområdenas relativt ringa storlek.

I fråga örn befattningshavare för den kamerala verksamheten har utredningen
föreslagit, att hos ett vart av Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus,
.Skaraborgs, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap anställdes
en kamrer i lönegrad O 22, hos ett vart av Kalmar läns norra, Gotlands
och Blekinge läns samt Älvsborgs läns södra hushållningssällskap en dylik
befattningshavare i lönegrad O 18 samt hos ett vart av övriga hushållningssällskap
en kamrer i lönegrad O 20. Förutom kamrer erfordrades enligt utredningens
mening en bokförare hos ett vart av Östergötlands, Kristianstads, 1

1 Hos jordbrukareungdomens förbund funnos under år 1942 anställda 44 manliga ungdomskonsulenter
och ungdomsinstruktörer under liela eller viss del av året.

2 övcrkontrollassistcnter. Sådana finnas därjämte hos kontrollnämndcn till ett antal av sju.

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Malmöhus, Skaraborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens läns
hushållningssällskap.

Beträffande expeditionsbiträde!! har det synts utredningen lämpligt, att hos
varje hushållningssällskap anställdes ett med statsmedel avlönat kontorsbiträde
ävensom — utom hos Kalmar läns norra, Gotlands och Blekinge läns
samt Älvsborgs läns södra hushållningssällskap — två skrivbiträden. Hos ett
vart av de nämnda fyra hushållningssällskapen vore endast ett skrivbiträde,
avlönat med statsmedel, erforderligt. Skäl har däremot icke synts utredningen
för närvarande föreligga att föreslå statsanslag till avlöning av ordinarie vaktmästare.

I sammanställningen sid. 151 lämnas ett sammandrag av det antal befattningshavare
av skilda slag, som av utredningen förordats. Till jämförelse hava
i sammanställningen införts uppgifter rörande det antal motsvarande befattningshavare,
som för närvarande äro avlönade med statsbidrag.

^ Yttranden.

Utredningens förslag rörande de olika befattningshavarna hos
hushållningssällskap och befattningshavarnas benämningar
hava föranlett vissa uttalanden.

Förslaget örn generell användning av benämningen konsulent har sålunda
föranlett Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund att uttala, att benämningen
länsagronom vore mest lämplig för jordbruks- och husdjurskonsulenter.
Denna benämning sade enligt förbundets mening mera örn vederbörandes
yrke och kompetens än konsulenttiteln.

Förslaget om förste och andre konsulent har avstyrkts av lantbruksstyrelsen,
hushållningssällskapens ombud och flertalet hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Lantbruksstyrelsen har härutinnan anfört.

En dylik uppdelning av konsulenterna saknar enligt lantbruksstyrelsens me“VJ8
.fog “ed hänsy.n till föreliggande faktiska förhållanden. Inom de hushållningssällskap,
där flera konsulenter finnas med samma utbildning och
huvudsakligen samma arbetsuppgifter har alltid — möjligen dock med något
enstaka undantag — en uppdelning av arbetet skett antingen geografiskt i
olika distrikt eller med hänsyn till arbetsuppgifternas beskaffenhet, och varje
konsulent arbetar fullt självständigt i förhållande till de övriga konsulenterna.
Lantbruksstyrelsen finner sig därför icke kunna förorda den föreslagna uppdelningen
i förste och andre konsulenter, utan böra samtliga ifrågavarande
befattningshavare jämväl i fortsättningen benämnas konsulenter.

Även utredningens uttalanden rörande fiskeriinstruktörer hava föranlett
erinringar. Med hänsyn till dessa tjänstemäns fullt självständiga ställning,
ansvarsfulla arbetsuppgifter och deras uppgift att vara förmän för övriga befattningshavare
på fiskets område, exempelvis fiskmästare vid fiskodlingsans
tal ter och fiskeritillsyningsman, hava lantbruksstyrelsen och ett flertal hushållningssällskaps
förvaltningsutskott förordat titeln fiskerikonsulent i stället
för fiskeriinstruktör. Flera hushållningssällskap hava emellertid i detta sammanhang
framhållit önskvärdheten av en förbättring av vederbörandes teoretiska
utbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

153

Vad angår utredningens förslag till avlöningsbestämm elser hava
vissa allmänna uttalanden gjorts rörande behovet av lönereglering
för hushållningssällskapens befattningshavare och i fråga om tillämpningen
på hushållningssällskapens och lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare
av ett avlöningsreglemente, uppbyggt på i princip samma grunder
som det för civila statsförvaltningens befattningshavare gällande.

Lantbruksstyrelsen har sålunda uttalat, att starka betänkligheter kunde
framföras mot utsträckande av det statliga avlöningssystemet att gälla jämväl
hushållningssällskapens och lantbruksundervisnmgsanstalternas befattningshavare.
Svårigheter måste sålunda möta för vederbörande att på
rätt sätt tillämpa ifrågavarande detaljerade och ej sällan svårbedömbara
avlöningsbestämmelser. Särskilt i vad tillämpningen avsåge lantbruksundervisningsansfallerna
kunde göras den invändningen, att löneplanerna i avlöningsreglementet
för statens befattningshavare finge anses uppgjorda och avvägda
för befattningshavare med helårstjänstgöring, varför med fog kunde
ifrågasättas, om de lämpligen kunde anses tillämpliga på befattningshavare
med kortare tjänstgöring än helt år. Det kunde vidare ifrågasättas, huruvida
tiden redan nu kunde vara inne att genomföra ny lönereglering f »r ifrågavarande
skolor, vid det förhållandet, att lärarpersonalen vid desamma
lönereglerades på ett i stort sett fullt tillfredsställande sätt så sent som vid
1942 års riksdag. Lantbruksstyrelsen hade sålunda icke funnit sig kunna biträda
utredningens förslag i vad detsamma avsåge lantbruksundervisningsanstalterna.

Lantbruksstyrelsen har vidare anfört.

För hushållningssällskapens del ligger saken något annorlunda till. Behovet
av en lönereglering för hushållningssällskapens befattningshavare är otvivelaktigt
mycket starkt framträdande. Alltför starka skiljaktigheter föreligga
nämligen i lönehänseende mellan befattningshavarna i olika sällskap. Härtill
bidraga icke endast stor olikhet i de med respektive tjänster förenade avlöningsförmånerna
utan även den omständigheten, att sällskapen i varierande
grad bereda särskilda ersättningar åt sina befattningshavare för speciella uppdrag
i samband med tjänsten. För hushållningssällskapens del synas svårigheterna
för det statliga lönesystemets tillämpning^ icke vara fullt så stora som
i fråga om lantbruksundervisningsanstalterna. På grund av sist berörda omständigheter
och då lantbruksstyrelsen icke nu är i tillfälle att framlägga ett
bättre lönesystem för hushållningssällskapens befattningshavare än det av
hushållningssällskapsutredningen framlagda, finner sig styrelsen, örn ock
med tvekan, böra godtaga hushållningssällskapsutredningens lönereglerings -förslag för hushållningssällskapens vidkommande.

Statskontoret har likaledes avstyrkt förslaget om lönereglering för lantbruksundervisningsanstalternas
befattningshavare med hänsyn till den för
dem nyligen genomförda löneregleringen och till att ändring av denna enligt
riksdagens uttalande borde ske under beaktande av det nära sambandet med
folkhögskolornas löneförhållanden, för vilka sistnämnda skolor det för civilförvaltningen
gällande lönesystemet efter nyligen verkställd utredning befmurits
icke vara lämpligt.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Allmänna lönenämnden, vilken likaså avstyrkt förslaget, i vad detsamma
avser lantbruksundervisningsanstalterna, har beträffande hushållningssällskapen
ansett tveksamt, huruvida de skäl, som av utredningen anförts till stöd för
tillämpning pa hushållningssällskapens befattningshavare av grunderna för det
statliga lönesystemet, kunde anses motivera ett frångående av de nuvarande
avlöningsreglerna. Lönenämnden har ifragasatt, örn det icke vöre lämpligare
att för hushållningssällskapen infördes avlöningsbestämmelser liknande dem,
som nu gälla för lantbruksundervisningsanstalterna.

Hushållningssällskapens ombud hava uttalat, att en lönereglering finge
anses i högsta grad påkallad och att densamma borde utan dröjsmål genomföras.

Vad därefter angår detaljerna i utredningens förslag till
avlöningsbestämmelser må följande synpunkter ur yttrandena
återgivas.

Lantbruksstyrelsen har påpekat, att den föreslagna löneplanen för extra
befattningshavare (löneplan HE) motsvarade löneplan Eo i civila icke-ordinariereglementet
och icke löneplan Ex i samma reglemente. Då löneplan
Eo lage tva löneklasser högre än löneplan Ex, skulle härigenom de extra
befattningshavarna hos hushållningssällskapen få en väsentligt bättre löneställning
än motsvarande extra befattningshavare inom den statliga verksamheten.
Tillräckliga skäl syntes icke föreligga för en dylik skiljaktighet.
Styrelsen har jämväl ansett böra uppmärksammas, att hushållningssällskapens
frihet att inom vissa gränser bestämma lönegradsplaceringen för extra
befattningshavare skulle kunna medföra en jämförelsevis gynnad ställning
för extra befattningshavare hos sällskap med god ekonomi. På lantbruksstyrelsen
borde därför ankomma att fastställa lönegrad även för extra tjänsteman.

Jämväl riksräkenskapsverket har ansett det vara omotiverat att i fråga om
extra befattningshavare giva hushållningssällskapen så fria händer, sorn förslaget
avsåge.

Sveriges allmänna lantbrukstjånstemannaförbund har med instämmande
från Sveriges vandringsrättareförbund ansett, att bärande skäl icke förebragts
för förslaget att icke använda beteckningen extra ordinarie tjänsteman. Kategorien
extra befattningshavare vore icke erforderlig med hänsyn till förslaget
örn arvodister.

Sistnämnda synpunkt har framförts även av Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund
och vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

I detta sammanhang må nämnas, att lantbruksstyrelsen ansett, att
på styrelsen och icke såsom utredningen föreslagit på vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott borde ankomma att besluta om uppritning
i lönegrad, enär förslaget i denna del icke innebure tillräcklig garanti
för åstadkommande av önskvärd enhetlighet och förekommande av misstolkningar
vid löneklassuppflyttningar. Styrelsen har ej heller ansett civila avlöningsreglementets
bestämmelser om vikariatslön vara behövliga för hushållningssällskapens
del.

155

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Liknande synpunkter hava framförts jämväl av allmänna lönenämnden, som
dessutom ifrågasatt om icke beslut örn tillsättande av lantbruksdirektör borde
underställas Kungl. Maj:t för godkännande och fastställelse.

Av utredningen föreslagna behörighetsvillkor för befattningar
hos hushållningssällskap hava i allmänhet icke föranlett erinringar.

I fråga om lantbruksinstruktörer hava emellertid lantbruksstyrelsen
och styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- oell trädgardsinstitut ansett
genomgången driftsledarekurs vid sagda institut utgöra en god grund för en
blivande dylik instruktör och böra — enligt lantbruksstyrelsen mening möjligen
kompletterad med en kortare kurs för de mera speciella instruktörsuppgifterna
— medföra kompetens för anställning som lantbruksinstruktör.

I fråga om hem instruktörs utbildning hava hushållningssällskapens
ombud, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Sveriges agronom- och
lantbrukslärareförbund samt flera hushållningssällskaps förvaltningsutskott
uttalat, att av utredningen föreslagen utbildning vore allt för dålig med hänsyn
bland annat till att heminstruktören måste vara hemkonsulenten behjälplig
med kursverksamheten och med denna sammanhängande allmän rådgivning.
Dessa uppgifter ställde så stora krav på vederbörande instruktör, att lägre utbildning
än lantliushållslärarinneexamen ej borde komma i fråga. I vissa av
nämnda yttranden har med hänsyn till det sagda ifragasatts lämpligheten
överhuvud taget av de föreslagna heminstruktörerna och i stället förordats
flera hemkonsulenter.

Statens hemslöjdsråd, Svenska slöjdföreningen och Svenska hemslöjdsföreningarnas
riksförbund hava — med instämmande fran Hemslöjdsförbundet
för Sverige — uttalat, att förutom av utredningen föreslagna kompetensvillkor
för slöjdkonsulent borde för dylik uppställas krav på god
praktisk erfarenhet på hemslöjdsområdet. Kommerskollegium har härutinnan
uttalat, att på lantbruksstyrelsen och kollegium borde ankomma att närmare
utforma kompetensvillkoren.

Utredningens förslag i fråga om behörighetsvillkoren för kamrer har
lantbruksstyrelsen ej ansett sig kunna förorda. Styrelsen bär sålunda ansett
att kamrer icke borde tilläggas några konsulterande arbetsuppgifter inom
jordbruksområdet och att i fråga örn sagda befattningshavares teoretiska utbildning
torde vara tillfyllest med handelsgymnasium eller till och med
ettårig kurs i handelsläroverk, som står under skolöverstyrelsens överinseende.
Lantbruksstyrelsen har i fråga örn förslaget örn styrelsens prövning av sökandes
behörighet lill befattning icke ansett dylik prövning erforderlig beträffande
kamrers- eller instruktörsbefattningar. Styrelsen har även ifrågasatt
nödvändigheten av att styrelsen skulle såsom föreslagits lastställa instruktion
för befattning som lantbruksdirektör, konsulent och instruktör hos hushållningssällskap.
Några allmänna, av Kungl. Majit eller lantbruksstyrelsen meddelade
instruklionsbestämmelser utöver de i avlöningsreglementet givna syntes
knappast behövliga.

I utredningens förslag till lönegradsplaceri n g för .skilda befattningshavare
hos hushållningssällskap hava lantbruksstyrelsen, statskontoret

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

och allmänna lönenåmnden förordat de jämkningar, vilka framgå av efterföljande
sammanställning.

	Hushållnings- sällskaps- utredningen	Lantbruks- styrelsen	Statskon- toret	Allmänna löne- nämnden
Lantbruksdirektör ........................	0 28 0 27	\| 0 28	j1 O 25	} 0 27
Förste jordbruks- och husdjurskonsulent____	0 24	} 0 23	\| 0 21	0 22
Andre jordbruks- och husdjurskonsulent____	0 18	0 17
Förste trädgårdskonsulent..................	0 23	\| 0 22	1	0 20
Andre trädgårdskonsulent..................	0 17	j- 017	0 17
Förste ungdomskonsulent.............	0 22	1		Arvodist
Andre ungdomskonsulent..................	0 16	1 0 20		»
Förste slöjdkonsulent (manlig)..............	0 18	1 ,	\|
Andre slöjdkonsulent (manlig)..............	0 13	\	( -	.
Första hemkonsulent ...............	0 16		0 13
Andra hemkonsulent..............	O 10	j 015	0 10	O 8
Första slöjdkonsulent (kvinnlig)............	0 13	1 ,
Andra slöjdkonsulent (kvinnlig)............	O 8	i	—	*
Fiskeriinstruktör (fiskerikonsulent) ........	0 13	014	0 10	0 12
Jordbruks-, husdjurs-, trädgårds-, ungdoms-
instruktör ......................	0 13	012	0 10	0 12
Slöjdinstruktör (manlig).................	O 8		_	_
Slöjdinstruktör (kvinnlig)................	O 6	_		_
Heminstruktör.....................	O 6	O 6	_	_
Kamrer ..........................	0 18,0 20, 0 22	0 18, 0 20	O 18, 0 20	0 20
Bokförare .....................	O 8	0 7	O 7	_
Kontorsbiträde.......................	0 4	0 4	O 4	O 4
Skrivbiträde .....................	0 2	0 2	O 2	O 2

I fråga om löneställningen för lantbruksdirektör må följande
uttalanden återgivas.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att lantbruksdirektörens självständiga
ställning och ansvarsfulla arbetsuppgifter ställde stora fordringar på vederbörandes
personliga kvalifikationer. Med hänsyn härtill ville styrelsen som
sin mening bestämt framhålla, att en lägre placering i lönegrad än den av
utredningen föreslagna 28 lönegraden icke borde förekomma. Styrelsen har
ansett, att de tre minsta hushållningssällskapen uti förevarande avseende icke
borde givas en särställning genom en lägre placering av lanbruksdirektörerna
i dessa sällskap. Något starkare fog för en dylik särställning funnes enligt
lantbruksstyrelsens mening icke. Styrelsen har sålunda föreslagit, att samtliga
lantbruksdirektörer placerades i lönegraden O 28.

Statskontoret har uttalat, att med hänsyn till egnahemsdirektörernas lönegradsplacering
borde för lantbruksdirektör ifrågakomma högst 25 lönegraden.
Lönedifferentiering emellan olika hushållningssällskap vore icke lämplig.

1 Kommerskollegium förordar O 18 resp. O 16.
* Kommerskollegium förordar O 16 resp. O 10.

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

157

Allmänna lönenämnden har av praktiska skäl förordat enhetlig lönegradsplacering
för samtliga lantbruksdirektörer samt föreslagit 27 lönegraden.

Riksräkenskapsverket har — ulan atl närmare ingå på de föreslagna lönegradsplaceringarna
— dock ansett starka skäl tala för att lantbruksdirektör
gåves en lönegradsplacering, som i sin mån garanterade, att dessa befattningar
kunde besättas nied verkligt fullgoda krafter.

1 fråga om löneställningen för jordbruks- och husdjurskonsulent
hava olika meningar framförts.

Lantbruksstyrelsen har härutinnan anfört.

För ett behörigt fullgörande av dessa befattningshavares respektive arbetsuppgifter
fordras väl kvalificerade personer icke endast i fråga om gedigna
fackkunskaper och omfattande erfarenhet inom jordbruksområdet utan även
i fråga om rent personliga egenskaper. En relativt hög lönegradsplacering för
nu ifrågavarande befattningshavare är därför motiverad. Lantbruksstyrelsen
anser sig dock icke kunna förorda utredningens förslag utan föreslår för sin
del, att samtliga jordbruks- och husdjurskonsulenter placeras i lönegraden

0 23. Till jämförelse må nämnas, att statskonsulenterna i husdjursskötsel^
Irenne olika grenar äro hänförda lill lönegrad A 24, och enligt lantbruksstyrelsens
mening synas de lokala konsulenterna icke böra i lönehänseende
vara fullt jämställda med statskonsulenterna. Lantbruksstyrelsen vill med
avseende härå även tillägga, att en placering av dessa konsulenter i lägre
lönegrad än 23 icke är tänkbar, därest den sedan gammalt som önskvärd
ansedda befordringsgången från ämneslärare vid lantmanna- och lantbruksskola
till jordbruks- respektive husdjurskonsulent hos hushållningssällskap
överhuvud skall kunna upprätthållas. Lantbruksstyrelsen hänvisar i sådant
hänseende till de av hushållningssällskapsutredningen gjorda lönejämförelserna.

Statskontoret har ansett ifrågavarande konsulenter böra placeras i samma
lönegrad som egnahemskonsulent eller sålunda i 21 lönegraden.

Allmänna lönenämnden har uttalat, att de föreslagna lönegraderna för ifrågavarande
konsulenter vore allt för höga.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund samt hushållningssällskapens
ombud hava — med instämmande fran flera länsstyrelser och hushallningsällskaps
förvaltningsutskott — uttalat, att jordbruks- och husdjurskonsulents
löneställning borde vara något högre än ordinarie ämneslärares vid
lantbruksundervisningsanstalt med helårstjänstgöring. Såsom motivering har
förbundet framhållit de större krav i fråga om specialisering och mera självständigt
handlande, som måste ställas på en konsulent, samt att rådgivningen

1 fråga örn driftsekonomiska åtgärder, vilkas genomförande ofia innebure
kapitalinvestering av betydande storlek, ställde avsevärda krav pa konsulenten.

I fråga örn trädgårdskonsulents löneställning har lantbruksstyrelsen
uttalat, att skäl syntes finnas för dennes placering i lönegrad något under
jordbruks- och husdjurskonsulent, detta särskilt med hänsyn till skiljaktigheterna
i fråga örn fordringarna på teoretisk utbildning. Trädgårdskonsulent
syntes emellertid icke böra placeras lägre än i lönegrad O 22.

Statskontoret har ansett, att trädgårdskonsulent borde åtnjuta samma löne -

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

förmån som lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium och sålunda
placeras i 17 lönegraden.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trådgårdsinstitut, hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i Stockholms lån och stad, Värmlands
och Örebro län, Sveriges hortonomförbund, Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenier,
Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund och Sveriges
konditionerande trädgårdsmästares förbund hava förordat samma lönestälining
för trädgårdskonsulent som för jordbruks- och husdjurskonsulent. Såsom
motivering härför har framhållits, att med hänsyn till den långa praktiska
utbildningstiden för en trädgårdskonsulent vore den genomsnittliga fackutbildningstiden
för avläggande av examen vid högre trädgårdskursen vid
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trådgårdsinstitut fullt jämförbar med nuvarande
utbildning lill agronom.

Beträffande utredningens förslag rörande ungdomskonsulents
löneplacering må följande yttranden återgivas.

Lantbruksstyrelsen har härutinnan anfört.

Såsom framgår av hushållningssällskapsutredningens betänkande är ungdomsverksamheten
i det stora hela att betrakta som en ny uppgift för hushållningssällskapen.
Verksamheten på detta område torde därför tills vidare
mycket få karaktären av försöksverksamhet. Då lantbruksstyrelsen för sin
del håller före, att huvudsakligen yngre personer böra tänkas utöva denna
verksamhet, så synes fog finnas för att fastställa avlöningsvillkoren för dessa
befattningar på sådant sätt att därigenom markeras befattningarnas karaktär
av övergångsbefattningar. Vid sådant förhållande skulle givetvis vissa
skäl finnas att giva dessa tjänster karaktären av arvodesbefattningar. Med
hänsyn lill angelägenheten av att vederbörande må äga rätt att tillgodoräkna
tjänstår för pension under tjänstgöring som ungdomskonsulent, så vill dock
lantbruksstyrelsen förorda att befattningarna införas i löneplan. För att
emellertid betona karaktären av övergångsbefattningar synes en något lägre
löneställning böra givas ungdomskonsulenterna än vad hushållningssällskapsutredningen
föreslagit. Lantbruksstyrelsen föreslår, att ungdomskonsulenterna
hänföras till lönegrad O 20.

Statskontoret har ansett, att ungdomskonsulent icke borde avlönas med
statsmedel.

Allmänna lönenämnden har funnit övervägande skäl tala mot att ungdomskonsulent
bereddes den mera fasta ställning som en inplacering i lönegrad
skulle innebära. Då det finge förutsättas, att ungdomskonsulent med hänsyn
till verksamhetens art kvarstannade i tjänst endast en begränsad tidrymd,
borde sagda befattning lämpligen inrättas som arvodestjänst.

Styrelsen för jordbrukareungdomens förbund har förklarat sig hysa den
bestämda uppfattningen, att ungdomskonsulent i lönehänseende borde jämställas
med jordbruks- och husdjurskonsulent. Det vore icke motiverat, att
den grupp av konsulenter, som hade sig anförtrodd det mest krävande och
ansvarsfulla arbetet, ungdomens fostran, skulle placeras i lägre löneställning
än andra, då kraven på utbildning ändå måste vara lika.

I fråga om hemkonsulents löneställning har lantbruksstyrelsen ansett,
att den av utredningen föreslagna lönegradsplaceringen för förste hem -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

159

konsulent vore väl hög. Med hänsyn till sitt tidigare avstyrkande av förslaget
om uppdelning i förste och andre konsulenter har styrelsen förordat, att
samtliga föreslagna hemkonsulenter hänföras till lönegraden O 15 såsom innebärande
en skälig löneställning för dessa befattningshavare.

Statskontoret, som påpekat att hemkonsulents nuvarande löneförmåner
motsvarade närmast 8 lönegraden, har ansett någon höjning motiverad och
föreslagit 10 lönegraden.

Enligt allmänna lönenämndens mening borde hemkonsulent såväl med hänsyn
till utbildningstid som på grund av mindre krävande tjänstgöring placeras
förste hemkonsulent i 13 och andre hemkonsulent i 8 lönegraden.

Sveriges agronom- och iantbrukslärareförbund, hushållningssällskapens
ombud samt flera länsstyrelser och hushållningssällskaps förvaltningsutskott
hava ansett, att hemkonsulent borde givas högre löneställning än
ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring för
att främja önskvärd cirkulation mellan konsulent- och lärarbanorna samt
med hänsyn till hemkonsulentens väsentligt mera självständiga och krävande
arbete än lanthushållslärarinnans.

Utredningens förslag rörande slöjdkonsulents lönegradsplacering
har givit kommerskollegium anledning framhålla, att dylik konsulent med
hänsyn till kompetensfordringarna icke borde placeras i sämre löneställning
än hemkonsulent.

Allmänna lönenämnden har ansett, att konsulenten i manlig slöjd erhållit
en i jämförelse med slöjdlärare vid det statliga undervisningsväsendet alltför
förmånlig löneställning.

Sveriges slöjdlårarinneförening, Svenska slöjdföreningen och Svenska hemslöjdsföreningarnas
riksförbund hava påyrkat en höjning av slöjdkonsulenternas
lön till i stort sett samma nivå som kommerskollegium föreslagit.
Förstnämnda förening har härtill framhållit, att de kvinnliga slöjdkonsulenternas
utbildningstid vore 6 å 7 år, bortsett från den teoretiska utbildning,
som fordrades för inträde i vävskola. Slöjdkonsulents utbildning vöre sålunda
icke kortare än hemkonsulents och deras tjänstgöring likvärdig. Föreningen
har jämväl påpekat, att slöjdlärarinna vid allmänt läroverk, vars tjänstgöring
sannolikt vore mindre krävande än en slöjdkonsulents, innehade en
löneställning, motsvarande lönegrad O 16.

Beträffande lönegradsplaceringen för instruktörer hava vissa erinringar
framställts mot utredningens förslag.

Lantbruksstyrelsen har med hänsyn till de arbetsuppgifter och det ansvar,
som åvilade en fiskeriinstruktör, ansett starka skäl föreligga för placering av
denne i lägst lönegraden O 14. Förslaget om heminstruktörs placering i lönegrad
O 6 har tillstyrkts av styrelsen. För övriga instruktörer (utom slöjdinstruktörer)
har lantbruksstyrelsen förordat lönegad O 12, vilken lönegrad
torde vara den normala för olika slag av verkmästare i statstjänst, med vilka
dessa instruktörer med hänsyn till utbildning och verksamhet närmast vöre
att jämföra.

Länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands och örebro län samt hushållningssäll -

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

skapens förvaltningsutskott i Uppsala, Södermanlands, Jönköpings och Kronobergs
län, Kalmar läns södra område, Gotlands, Örebro, Västmanlands och
Västerbottens län hava i likhet med lantbruksstyrelsen och med i stort sett
enahanda motivering påyrkat en väsentlig höjning av fiskeriinslruktörs lönegradsplacering.

Vad beträffar kamerala befattningar har lantbruksstyrelsen uttalat,
att med hänsyn till styrelsens uppfattning rörande kompetenskraven å
kamrer kunde styrelsen ej förorda av utredningen föreslagna lönegradsplaceringar
för sagda befattningshavare. Lantbruksstyrelsen har sålunda föreslagit,
att sex kamrersbefattningar, nämligen i Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus,
Skaraborgs, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap,
hänfördes till lönegraden O 20 samt övriga av dessa befattningar till lönegraden
O 18. I fråga om bokförare, som stöde direkt under kamrerarens ledning
och närmast hade till uppgift att tjänstgöra som biträde åt denne, har
lantbruksstyrelsen förordat den vanliga kanslibiträdesgraden eller 7 lönegraden.

Statskontoret har ansett, att behovet av kameral personal hos hushållningssällskapen
borde tillgodoses genom bidrag till avlönande av kassör. Då en viss
lönedifferentiering för denne befattningshavare inom skilda hushållningssällskap
icke kunde undvikas, har statskontoret föreslagit 18 och 20 lönegraderna.

Kalmar läns norra, Blekinge läns och Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps
förvaltningsutskott hava motsatt sig den föreslagna lönedifferentieringen
för kamrer under motivering, att det i så fall kunde förväntas att
kamrer med lägre lönegradsplacering kvarbleve på sin tjänst endast under
kortare tid, vilket icke vore önskvärt.

Slutligen har egnahemsstyrelsen uttalat, att egnahemskassörerna enligt styrelsens
bestämda uppfattning hade mera kvalificerade och arbetskrävande
uppgifter än kamrer hos hushållningssällskapen. En lönereglering för de senare
måste därför föranleda en omprövning av egnahemskassörernas anställningsförhållanden.

Såsom tidigare omnämnts har hushållningssällskapsutredningen betecknat
sitt förslag till personalförteckning för hushållningssällskapen såsom
preliminärt i avvaktan pa de önskemal, som härutinnan kunde komma
att framföras närmast från vederbörande hushållningssällskaps sida.

I anledning härav har lantbruksstyrelsen uttalat, att styrelsen icke kunnat
taga någon verkligt definitiv ställning till förslaget på denna punkt men att
antalet å av Kungl. Majit och riksdagen fastställd personalförteckning för
hushållningssällskap uppförda befattningar borde bliva väsentligt större än
nuvarande antal befattningar hos hushållningssällskapen. Styrelsen har emellertid
icke ansett tillräcklig anledning finnas att, såsom utredningen föreslagit,
upptaga två statsavlönade ungdomskonsulenter för ett enstaka hushållningssällskap
(Kristianstads läns hushållningssällskap). Antalet dylika
konsulenter borde, även med hänsyn till verksamhetens försökskaraktär,
genomgående begränsas till en befattning för varje hushållningssällskap. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

161

övrigt har styrelsen, som icke biträtt förslaget rörande uppdelning i förste
och andre konsulenter liksom ej heller förslagen rörande byggnads- och slöjdkonsulenter
hos hushållningssällskapen, ansett lämpligt alt för samtliga olika
slag av konsulenter räkna med ett antal motsvarande det sammanlagda antalet
av de av utredningen föreslagna förste och andre konsulenterna. Enligt
styrelsens mening vore tills vidare tillräckligt med endast ett skrivbiträde i
personalförteckningen för varje hushållningssällskap.

Statskontoret har beträffande personalförteckningen uttalat, att ehuru statskontoret
i likhet med utredningen väl insåge hushållningssällskapens stora
betydelse inom jordbruket och dess binäringar, kunde ämbetsverket redan
med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läget under inga omständigheter
biträda ett förslag av sådan räckvidd, som det nu framlagda. Statskontoret
har därefter fortsatt:

Då ämbetsverket måste finna det i hög grad önskvärt, att statsbidragsgrunderna
i möjligaste mån förenklas, har ämbetsverket ansett sig böra förorda,
att varje hushållningssällskap inom ramen av nu utgående statsbidrag erhåller
en i princip lika grundstomme av med bidrag av statsmedel avlönade befattningshavare.
Härvid bör dock tillses, alt nya befattningar icke inrättas, exempelvis
såsom fiskeriinstruktör i Göteborgs och Bohus län. Vid en sådan anordning
undvikes ock en tidsödande detalj granskning av de skilda sällskapens
behov av befattningshavare. Häremot skulle visserligen kunna göras gällande,
att de folkrikare distrikten bleve relativt sämre tillgodosedda, men då det
lärer kunna förutsättas, att medlemsavgifter liksom övriga inkomster här
skola uppnå högre belopp, vill det förefalla som om i stort sett rättvisa
skulle åstadkommas. Endast beträffande de vidsträckta, folkfattiga norrlandsdistrikten
synas, på sätt hittills varit fallet, särskilda åtgärder till utjämning
böra ifrågakomma. Med utgångspunkt från dessa principer och med
ledning av utredningens förslag rörande olika kategorier befattningshavare
får statskontoret föreslå, att statsbidrag för varje hushållningssällskap må
utgå till avlönande av nuvarande sekreteraren, en kassör, ett kontorsbiträde,
två skrivbiträden, en jordbruks-, en husdjurs-, en trädgårds- och en hemkonsulent,
fyra jordbruks-, en husdjurs- och en fiskeriinstruktör eller sammanlagt
15 befattningshavare för varje hushållningssällskap. För samtliga hushållningssällskap
skulle antalet med bidrag av statsmedel avlönade tjänstemän
i så fall komma att uppgå till högst 390 mot för närvarande 252. I övrigt erforderlig
personal skulle avlönas av sällskapens egna medel.

Sveriges agronom- och lantbrulcslärareförbund har framhållit, att det för
jordbrukets utveckling ej vore lyckligt med — såsom utredningen i princip
föreslagit — blott ett relativt litet antal tjänstemän med högre kompetens och
att en stor del av arbetet skulle läggas på befattningshavare med lägre kompetens.
Ju högre jordbrukarnas fack- och allmänutbildning stege, desto större
krav måste ställas på deras rådgivare. Förbundet har med hänsyn härtill
ansett, att utredningens förslag till personalförteckning upptoge alltför få
konsulenter. En utökning av antalet befattningshavare med högre kompetens
finge emellertid ej medföra en minskning av antalet lägre tjänstemän.

Styrelsen för jordbrukarungdomens förbund har i fråga örn utredningens
förslag rörande antalet ungdomskonsulenter och ungdomsinstruktörer erinrat
örn att under år 1942 tjänstgjorde under i allmänhet endast en del av året

Riliang till riksdagens protokoll 19ii. 1 saini. Nr 172. H

162

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

44 ungdomskonsulenter och -instruktörer, varjämte ett flertal vandringsrättare
verkade som instruktörer. Dessa handledde cirka 29 300 ungdomar, vilket
antal vore maximalt med hänsyn till antalet tjänstemän. Styrelsen har
därefter fortsatt:

Även örn kvalificerade klubbledare med något arvode i erforderlig omfattning
stöde till förfogande — vilket dock för närvarande av flera skäl ej kan
bliva fallet — är det antal instruktörer, som av utredningen föreslagits, otillräckligt.
Endast för fyra län har föreslagits tre tjänstemän, i allmänhet en
ungdomskonsulent och två instruktörer. Då antalet instruktörer i Norrbottens
län under år 1942 uppgår till 14 och behov av lika många instruktörer föreligger
i Västerbottens län samt då i flera län redan nu antalet tjänstemän
är större än det av utredningen föreslagna, skulle ett genomförande av utredningens
förslag ej kunna medföra en utökning av verksamhetens omfattning,
därest ej inom respektive län av kommuner eller andra ytterligare medel
ställas till förfogande. Utredningens förslag att i endast ett län, Kristianstads,
skulle anställas två ungdomskonsulenter, finner styrelsen ej tillräckligt motiverat.
Verksamhetens omfattning i detta län är ett resultat av att tvenne
konsulenter hittills verkat i detsamma. I andra län hade omfattningen av
verksamheten under enahanda förhållanden blivit lika stor. De kvinnliga
ungdomskonsulenternas arbete är över hela landet och alldeles särskilt i skogstrakterna
mycket högt skattat. Styrelsen har i och för sig intet att erinra mot
att dessas arbete övertas av för ändamålet anställda andre hemkonsulenter.
Dock vill styrelsen framhålla önskvärdheten av att denna arbetsuppgift för
endera av de båda hemkonsulenterna fastställes som den primära, enär det
i annat fall lärer kunna befaras, att hemkonsulenternas nuvarande ordinarie
uppgifter, vilka ju äro i hög grad krävande, kunna komma att inkräkta
på den för ungdomsverksamheten avsedda tiden.

Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund har — med instämmande av
Hemslöjdsförbundet för Sverige — med hänsyn till de stora avstånden och
hemslöjdens karaktär i norra Sverige yrkat på ytterligare en konsulent i
kvinnlig slöjd i ett vart av Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens
län. Jämväl utredningens förslag rörande antalet konsulenter i manlig slöjd
vore ej tillfredsställande. Antalet dylika borde utökas och den föreslagna
distriktsindelningen i samband härmed ändras.

Vidare hava Sveriges fjäderfäavelsförening, hushållningssällskapens ombud,
Sveriges lantbruksförbund samt hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands,
Västmanlands och Västernorrlands län föreslagit anställande hos varje hushållningssällskap
av en särskild instruktör i fjäderfäskötsel. Såsom motivering
har erinrats om fjäderfäskötselns stora betydelse för det mindre jordbruket,
egnahemsägare och lägenhetsägare samt uttalats, att den hittills bedrivna
undervisningsverksamheten på fjäderfäskötselns område varit otillräcklig.

Vad slutligen angår av de skilda hushållningssällskapens förvaltningsutskott
gjorda uttalanden i fråga om behovet av befattningshavare av skilda slag
må nämnas, att utredningens förslag i fråga om antalet ungdomsinstruktörer
och kamerala befattningshavare icke föranlett erinringar i annan mån än
att Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ansett en bokförare
jämte kamrer erforderlig för sällskapets del. Beträffande jordbruks -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

163

Hushållningssällskap	Jordbruksinstruktörer	Husdjursinstruktörer	Trädgårdsinstruktörer
Hushåll- ningssäll- skapsut- redningen	Hushåll- ningssäll- skapen	Utred- ningen	Hushåll- ningssäll- skapen	Utred- ningen	Hushåll- ningssäll- skapen
Stockholms läns o. stads..	4	5	i	1	i	1
Uppsala	läns....	3	3	i	1	—	—
Södermanlands	> ....	3	5	i	1	i	1
Östergötlands	> ....	3	3	i	3	—	1
Jönköpings	> ....	4	7	i	2	—	1
Kronobergs	> ....	4	4	i	1	—	1
Kalmar läns norra......	2	3	i	1	—	1
Kalmar läns södra......	4	4	i	1	i	1
Gotlands	läns....	2	2	i	1	—	—
Blekinge	> ....	2	2	i	1	—	—
Kristianstads	> ....	4	4	i	1	i	1
Malmöhus	> ....	3	3	i	1	i	1
Hallands	> ....	4	5	i	2	—	1
Göteborgs o. Bohus > ....	4	4	i	1	i	1
Älvsborgs läns norra____	4	4	i	1	—	1
Älvsborgs läns södra ....	3	3	i	1	—	—
Skaraborgs	läns____	4	3	i	3	—	—
Värmlands	» ....	4	4	i	1	—	1
Örebro	> ....	3	3	i	1	—	1
Västmanlands	) ....	3	3	i	2	—	—
Kopparbergs	> ....	5	5	i	1	i	1
Gävleborgs	> ....	5	5	i	1	—	—
Västernorrlands	> ....	5	‘9	i	1	i	1
Jämtlands	> ....	6	6	i	1	—	1
Västerbottens	} ....	16	16	i	1	2	2
Norrbottens	D ....	16	20	i	4	2	2

konsulenter hava ett vart av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i
Stockholms län och stad, Uppsala, Gävleborgs och Jämtlands län yrkat på
två konsulenter i förste konsulents tjänsteställning mot av utredningen föreslagen
en samt ett vart av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Skaraborgs,
Värmlands och Västernorrlands län tre dylika konsulenter mot av
utredningen upptagna två. I fråga om husdjurskonsulenter har endast Jämtlands
läns hushållningssällskap yrkat på en utökning av det av utredningen
föreslagna antalet, nämligen från en till två.

Enligt vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskotts mening
borde antalet trädgårdskonsulenter i Gävleborgs län ökas från föreslagen en
till två och i Västerbottens län från föreslagen en till tre. Jönköpings och
Norrbottens låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava ansett två
ungdomskonsulenter erforderliga inom vartdera sällskapets område mot av
utredningen upptagen en i varje. Hemkonsulenternas antal har föreslagits
till två av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott i Hallands,

'' 75 % av medeltalet jordbruksinstruktörer i norrlandslänen.

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Skaraborgs, Gävleborgs och Jämtlands län samt till tre av förvaltningsutskotten
i Västerbottens och Norrbottens län.

Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott gentemot utredningens förslag
ifrågasatta antal jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsinstruktörer framgår
av sammanställningen å sid. 163.

De föreslagna ökningarna av antalet husdjursinstruktörer hava i allmänhet
motiverats med hänvisning till utredningens förslag om indragning av
överkontrollassistentbefattningarna.

Hallands, Skaraborgs, Jämtlands och Västerbottens låns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott hava förklarat sig icke behöva någon heminstruktör,
om antalet hemkonsulenter ökades. Västerbottens och Norrbottens låns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava önskat vartdera tre fiskeriinstruktörer
mot av utredningen föreslagna två.

Slutligen hava Skaraborgs, Gävleborgs och Norrbottens låns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott yrkat på en ökning av antalet med statsmedel
avlönade kontorsbiträden från ett till två hos ett vart av hushållningssällskapen,
varjämte Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ansett
tre med statsmedel avlönade skrivbiträden i stället för två erforderliga
hos sällskapet.

I följande sammanställning återfinnas utredningens, lantbruksstyrelsens,
statskontorets och hushållningssällskapens förvaltningsutskotts förslag rörande
antalet befattningshavare, avlönade med särskilda statsmedel.

	Hushållnings- sällskaps- utredningen	Lantbruks- styrelsen	Statskontoret	Hushållnings- sällskapens förvaltnings- utskott
Lantbruksdirektörer..........	26	26	26	26
Kamrerare ..................	26	26	*26	26
Bokförare....................	7	7	—	8
Jordbrukskonsulenter ........	37	37	26	44
Husdjurskonsulenter..........	26	26	26	27
Trädgårdskonsulenter ........	26	26	26	29
Ungdomskonsulenter..........	27	26	—	29
Hemkonsulenter..............	34	34	26	40
Jordbruksinstruktörer ........	120	120	104	135
Husdjursinstruktörer..........	26	26	26	36
Trädgårdsinstruktörer ........	12	12	—	21
Ungdomsinstruktörer ........	26	26	—	26
Fiskeriinstruktörer............	32	32	26	34
Heminstruktörer..............	23	23	—	*19
Kontorsbiträden..............	26	26	26	29
Skrivbiträden................	48	26	52	49

1 Kassörer.

* Under villkor att antalet hemkonsulenter ökas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

165

Hushållningssällskapsutredningens allmänna synpunkter och förslag rö- DeparUmaUarande
olika slag av befattningar hos hushållningssällskap föranleda i huvud- ***''*’*''
sak icke några erinringar från min sida. I enlighet med utredningens förslag
finner jag mig böra förorda, att sekreterare hos hushållningssällskap framdeles
benämnes lantbruksdirektör. Den nuvarande benämningen konsulent
för de främsta fältarbetande befattningshavarna synes mig böra bibehållas.

I likhet med bland andra lantbruksstyrelsen anser jag emellertid tillräckliga
skäl icke föreligga att skilja mellan förste och andre konsulenter. Jag delar
jämväl den i flera yttranden framförda synpunkten, att benämningen fiskerikonsulent
med hänsyn till vederbörandes självständiga ställning och arbetsuppgifter
är lämpligare än fiskeriinstruktör. Slutligen bör i enlighet med
utredningens förslag den nuvarande benämningen vandringsrättare ersättas
av instruktör.

Vad angår av utredningen ifrågasatt omläggning av avlönings- och anställningsförhållandena
för lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare
anser jag skäl icke föreligga att nu upptaga detta spörsmål, vilket varit
föremål för statsmakternas prövning så nyligen som vid 1942 års riksdag.

I likhet med hushållningssällskapsutredningen finner jag däremot vägande
skäl tala för en omreglering av lönerna för hushållningssällskapens befattningshavare
och utfärdande i samband därmed av bestämmelser rörande dessas
tjänstgöringsförhållanden m. m. Alltför stora skiljaktigheter i lönehänseende
föreligga, såsom av tidigare redogörelse framgått, mellan befattningshavare
av samma slag inom olika hushållningssällskap samt mellan sagda befattningshavare
och jämförliga tjänstemän inom andra områden. I sistnämnda
hänseende må särskilt framhållas den ogynnsamma löneställning, som
vissa av hushållningssällskapens befattningshavare intaga i jämförelse med
motsvarande befattningshavare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna.
Vidare synes det önskvärt, att lönerna till skilda befattningshavare
hos ett och samma hushållningssällskap bringas i bättre relation till varandra
än vad för närvarande ofta är fallet. Härigenom skulle förutsättningar
för en bättre och jämnare befordringsgång kunna skapas. Med nu gällande
jämförelsevis låga minimigrundlöner för sällskapens befattningshavare
intaga dessa även en förhållandevis oförmånlig ställning i pensionshänseende.
Svårigheter hava med hänsyn till de ofördelaktiga löneförhållandena uppstått
för hushållningssällskapen att rekrytera befattningarna med lämpliga
innehavare. I fråga om befattningshavare med agronomkompetens må understrykas,
att i och med lantbrukshögskolans tillkomst utbildningstiden utökats,
vilket medfört högre utbildningskostnader än tidigare. Ehuru givetvis skäl
kunna åberopas mot att i nuvarande tidsläge upptaga förevarande lönefråga
till övervägande, anser jag likväl med hänsyn till vad förut anförts lösningen
av ifrågavarande spörsmål icke längre skäligen kunna undanskjutas.

Enligt liushållningssällskapsutredningens förslag skulle bestämmelser angående
avlöning till befattningshavare hos hushållningssällskap m. m. sammanföras
i ett reglemente, uppbyggt i tillämpliga delar på i princip samma

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

grunder som civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet.
Mot detta förslag liava vägande erinringar framförts i ett flertal av de överförslaget
avgivna yttrandena. Även jag finner starka betänkligheter kunna resas
mot att å hushållningssällskapens befattningshavare tillämpa de statliga lönereglementenas
bestämmelser, vilka för dessa befattningshavares vidkommande
fa anses vara alltför detaljerade. I likhet med allmänna lönenämnden anser
jag lämpligare och mera ändamålsenligt, att för hushållningssällskapens befattningshavare
meddelas avlönings- och anställningsbestämmelser liknande
dem som nu gälla för lantbruksundervisningsanstalterna. En dylik anordning
skulle även vara ägnad att underlätta befordringsgången mellan sällskapen
och skolorna. ^

Såsom villkor för statsbidrag till bland annat avlönande av föreståndare
och lärare vid lantmannaskola, lantbruksskola och lanthushållsskola gäller,
att lantbruksundervisningsanstalterna skola underkasta sig för anstalternas
befattningshavare av Kungl. Maj:t meddelade avlöningsbestämmelser. Denna
princip synes böra tillämpas jämväl i fråga örn hushållningssällskapen. Statsbidrag
torde böra utgå till avlönande av lantbruksdirektör, jordbrukskonsulent,
husdjurskonsulent, trädgårdskonsulent, ungdomskonsulent, hemkonsulent,
fiskerikonsulent, jordbruksinstruktör, husdjursinstruktör, ungdomsinstruktör,
heminstruktör, kamrerare, kontorsbiträde och skrivbiträde. I fråga om
dessa befattningar böra salunda bestämmelser utfärdas örn avlöningsförmåner
samt anställningsförhållanden. Däremot anser jag, såsom tidigare
nämnts, statsbidrag icke böra i varje fall för närvarande utgå till avlönande
av byggnadskonsulenter och slöjdkonsulenter hos hushållningssällskapen.
Tillräckliga skäl synas mig ej heller föreligga för statsbidrag till avlönande av
trädgårdsinstruktörer och bokförare. I vissa yttranden framfört förslag rörande
särskilda fjäderfäinstruktörer synes kunna tillgodoses genom att husdjursinstruktörerna
ägna uppmärksamhet åt bland annat denna gren av husdj
ursskötseln.

Vad angår avlöningsförmånerna må erinras om att förenämnda skolors
föreståndare och lärare enligt gällande bestämmelser åtnjuta vissa minimigrundlöner
och ålderstillägg. Vidare stadgas rörande befattningshavares
rätt till fri bostad jämte erforderligt bränsle eller, därest bostad icke erhålles,
kontant ersättning enligt vissa grunder. Föreskrifter hava slutligen meddelats
angående avlöning vid tjänstledighet och vikariatsersättning samt i fråga örn
rörligt tillägg och kristillägg. Bestämmelser av liknande slag synas böra utfärdas
även i fråga om förenämnda befattningshavare hos hushållningssällskap.

Beträffande grundlönerna äro såsom nämnts för skolornas befattningshavare
endast minimibelopp fastställda. Skolstyrelse äger sålunda rätt att
med anlitande av andra medel än statsmedel fastställa högre grundlöner.
Såsom skäl för tillämpning av principen örn minimigrundlön även för sällskapens
del kan åberopas önskvärdheten av möjligast enhetliga bestämmelser
för hushållningssällskapen och skolorna. Emellertid kan tillämpning av
nyssberörda princip befaras medföra att jämväl framdeles komma att kvar -

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

stå de nu betydande, av olika skäl icke önskvärda variationerna i löneliänseende
mellan befattningshavare av samma ställning hos olika hushållningssällskap.
I nuvarande läge synes snarare böra övervägas, att för skolornas
befattningshavare införa bestämmelser till förhindrande av olika löneförmåner
för liknande befattningar vid skilda skolor.

Jag anser mig sålunda i anslutning till vad hushallningssällskapsutredningen
föreslagit böra förorda, att grundlönerna för förenämnda befattningshavare
hos sällskapen fastställas till vissa bestämda belopp. Härav följer att
sällskapen i regel ej heller böra äga rätt lämna befattningshavare särskild
ersättning — utöver föreskrivna löneförmåner samt i förekommande fall rese-
och traktamentsersättning — för uppdrag inom vederbörandes tjänstgöringsområde.
Därest särskilda förhållanden sa påkalla, bör dock undantag
från denna bestämmelse kunna medgivas av lantbruksstyrelsen. Jämväl Hagan
örn rätt för befattningshavare att innehava annan avlönad befattning hos
hushållningssällskapet eller stadigvarande anställning eller uppdrag utanför
sällskapets verksamhetsområde bör ankomma på prövning av lantbruksstyrelsen.
Det synes dock skäligt, alt hushållningssällskapet må äga besluta, att
befattningshavare, som vid de nya avlöningsbestämmelsernas ikraftträdande
åtnjuter högre löneförmåner från sällskapet än sagda bestämmelser medgiva,
även framdeles skall bibehållas vid den högre lönen genom tillskott avsällskapets
egna medel.

Såsom utredningen framhållit är det synnerligen önskvärt, att löneförmånerna
för hushållningssällskapens befattningshavare, där så ske kan,
bringas i relation till dem, som gälla för jämförliga befattningshavare vid
lantbruksundervisningsanstalterna. Härigenom underlättas möjligheterna att
få till stånd samverkan mellan sällskapen och skolorna i den allmänna undervisnings-
och upplysningsverksamheten samt att utnyttja skolornas och sällskapens
befattningshavare i denna verksamhet. Vid jämförelser i nu förevarande
avseende måste emellertid uppmärksammas, att skolornas befattningshavare
såsom förut nämnts åtnjuta fri bostad och erforderligt bränsle eller
mot dessa förmåner svarande kontant ersättning. Till de för skolornas befattningshavare
gällande kontanta minimigrundlönerna bär salunda läggas värdet
av sagda förmåner. I det följande har härutinnan räknats med den minimiersättning,
som dylik befattningshavare enligt gällande bestämmelser äger
uppbära, därest nämnda förmån icke kan lämnas, eller sålunda i fråga örn
föreståndare för lantmannaskola 1 200 kronor, beträffande ordinarie ämneslärare
med eget hushåll 900 kronor och extra ordinarie ämneslärare med eget
hushåll 500 kronor, i fråga örn föreståndarinna vid lanthushållsskola 500 kronor
samt beträffande ordinarie ämneslärarinna och extra ordinarie ämneslärarinna
med helårstjänstgöring vid dylik skola 300 kronor.

Frågan örn löneställningen för ifrågavarande befattningshavare hos
hushållningssällskap är givetvis i viss mån beroende av de behörighetsvillkor,
som uppställas. Hushållningssällskapsulredningens förslag härutinnan har
i allmänhet icke föranlett erinringar i avgivna yttranden. 1 fråga örn lantbruksinstruklör
har från vissa håll emellertid hävdats, att genomgången driftsledarkurs
vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut vore tillfyllest.

168

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Såsom i annat sammanhang framhållits, anser jag emellertid kompletterande
kurs för dylika instruktörer erforderlig. Beträffande heminstruktör har framhållits,
att av hushållningssällskapsutredingen föreslagen teoretisk utbildning
— genomgången helårskurs eller vinter- och sommarkurs vid Janthushallsskola
vöre otillräcklig. Jag anser för min del den av utredningen föreslagna
teoretiska utbildningen för en heminstruktör tillfyllest. I fråga örn
kompetensvillkoren för kamrerare har lantbruksstyrelsen ansett genomgånget
handelsgymnasium eller ettårig kurs i handelsläroverk, som står under skolöverstyrelsens
ledning, vara tillfyllest. Enligt min mening torde det vara till
fördel för jordbrukarna att hos hushållningssällskapet hava tillgång till en
i bokföring speciellt sakkunnig befattningshavare, som kan lämna dem råd
och upplysningar bland annat i bokföringsfrågor. Med hänsyn härtill anser
jag önskvärt, att innehavaren av kamrerarebefattning hos ett hushållningssällskap
om möjligt uppfyller av utredningen uppställda kompetenskrav. I
fråga örn övriga, i det föregående ej särskilt omnämnda befattningshavare,
biträder jag hushållningssällskapsutredningens förslag rörande behörighetsvillkoren.

Frågan om de olika befattningshavarnas löneplacering bör i nu förevarande
sammanhang endast bliva föremål för det preliminära bedömande, som
erfordras för beräknandet av kostnadsramen. Vid kostnadsberäkningarna
har jag utgått fran de i sammanställningen å sid. 169 angivna löneförmånerna
för hushållningssällskapens befattningshavare. (Till jämförelse hava
angivits nu gällande löneförmåner, värdet av fri bostad inberäknat, för vissa
befattningshavare vid lägre lantbruksundervisningsanstalter med helårs
tjänstgöring.)

Beträffande de sålunda angivna löneställningarna vill jag framhålla följande
synpunkter, vilka dock icke innebära ett definitivt ställningstagande
i fråga om lönebeloppen.

I likhet med hushållningssällskapsutredningen anser jag, att lantbruksdirektör
bör placeras i högre löneställning än föreståndare vid lantmannaskola
med helårstjänstgöring, detta med hänsyn till att ett hushållningssällskap
i regel har en betydligt större och mera mångskiftande verksamhet än en lantbruksundervisningsans
tält och att dess ledning ur ekonomisk synpunkt är
mera ansvarsfull. Tillräckliga skäl synas mig däremot icke föreligga att såsom
utredningen föreslagit genomföra lönedifferentiering för lantbruksdirektörer
hos skilda hushållningssällskap. Samtliga dessa befattningshavare böra
enligt min mening erhålla samma löneställning. Den grundlön, med vilken
jag räknat, överensstämmer med den av lantbruksstyrelsen föreslagna, vilken
synes mig skälig med hänsyn till andra jämförbara befattningshavares löneställning.
Lantbruksdirektör har härjämte beräknats komma i åtnjutande av
ålderstillägg enligt samma grunder som föreståndare vid lantmannaskola.

Jordbruks- och husdjurskonsulent böra i lönehänseende jämställas. I likhet
med lantbruksstyrelsen finner jag vidare önskvärt, att dessa konsulenters
löneställning blir sådan, att den sedan gammalt såsom önskvärd ansedda
befordringsgången från ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola eller lantbruksskola
till jordbruks- respektive husdjurskonsulent hos hushållnings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172. 169

Befattningshavare	Grundlön kronor	Ålderstillägg i kronor (efter resp. 3, 6, 9 och 12 år)	Slutlön kronor
Lantbruksdirektör ..........................	10110	3 å 480	11550
Föreståndare vid lantmannaskola ............	8 760	3 å 480	10 200
Jordbrukskonsulent..........................	7 200	4 å 480	9120
Husdjurskonsulent ..........................	7 200	4 å 480	9120
Trädgårdskonsulent..........................	6 420	4 å 480	8340
Ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola ....	6 420	4 å 480	8 340
Ungdomskonsulent..........................	4 740	2 å 240	5 220
E. o. ämneslärare vid lantmannaskola........	4 500	2 å 240	4 980
Föreståndarinna vid lanthushållsskola........	5 252	3 å 300	6152
Hemkonsulent ..............................	4 200	4 å 300	5 400
Ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola	3 780	4 å 300	4 980
Fiskerikonsulent ............................	3 900	4 å 300	5100
Jordbruksinspektör..........................	3 600	4 å 300	4 800
Husdjursinstruktör..........................	3 600	4 å 300	4 800
Ungdomsinstruktör..........................	3 000	2 å 300	3 600
E. o. ämneslärarinna vid lanthushållsskola....	2 900	2 å 150	3 200
Heminstruktör..............................	2 700	2 å 150	3 000
Kamrerare..................................	6 000	4 å 480	7 920
> ....................................	5100	4 å 480	7 020
Kontorsbiträde..............................	2 700	å 150	3 300
Skrivbiträde ................................	2 400	4 å 150	3 000

sällskap kan upprätthållas. Med hänsyn härtill har jag räknat med, att jordbruks-
och husdjurskonsulent i lönehänseende erhåller något försteg framför
ordinarie ämneslärare. Ålderstillägg till ifrågavarande konsulenter synas böra
utgå enligt samma grunder som till ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola.

Såväl hushållningssällskapsutredningen som lantbruksstyrelsen hava föreslagit,
att trädgårdskonsulent placeras i något lägre löneställning än nyssnämnda
konsulenter. I betraktande av trädgårdskonsulents något kortvarigare
teoretiska utbildning kan jag ansluta mig till denna uppfattning. Av
statskontoret föreslagen löneställning för trädgårdskonsulent får dock med
hänsyn till vederbörandes arbetsuppgifter anses vara allt för låg. Jag har sålunda
ansett mig böra utgå från att trädgårdskonsulent i lönehänseende jämställes
med ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola.

Beträffande löneställningen för ungdomskonsulent hava delade meningar
kommit till uttryck. Med utgångspunkt från att en ungdomskonsulent borde
vara en yngre kraft och att den naturliga utvecklingen borde vara, att denne
så småningom överginge till anställning som ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola
eller lantbruksskola eller som jordbrukskonsulent hos hushållningssällskap,
har hushållningssällskapsutredningen förordat en lägre löneställning
för ungdomskonsulent än för ordinarie ämneslärare. Lantbruksstyrelsen
har med hänsyn till angelägenheten av alt vederbörande må äga rätt att
tillgodoräkna tjänstår för pension under tjänstgöring som ungdomskonsulent

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

förordat befattningens införande i löneplari. Allmänna lönenämnden har däremot
ansett, att ungdomskonsulentbefattningen borde hava karaktären av arvodestjänst.

Vid övervägande av förevarande fråga har jag anslutit mig till lantbruksstyrelsens
uppfattning, att ungdomskonsulentbefattningen bör uppföras bland
sällskapens ordinarie befattningshavare. I fråga om löneställningen delar jag
den av såväl liushållningssällskapsutredningen som lantbruksstyrelsen företrädda
meningen, att ungdomskonsulent bör placeras i lägre löneställning än
ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola. Visserligen kan göras gällande, att
ungdomskonsulent och extra ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola
lämpligen böra jämställas, men med hänsyn till en ungdomskonsulents arbetsuppgifter
samt av liknande anledning, som i det föregående anförts i fråga
om jordbrukskonsulents och ordinarie ämneslärares inbördes löneställning,
har jag dock ansett mig böra räkna med en något högre grundlön för ungdomskonsulent
än för extra ordinarie ämneslärare. För att markera ungdomskonsulentbefattnings
karaktär av övergångstjänst har jag utgått från
att denne befattningshavare i likhet med extra ordinarie ämneslärare bör
åtnjuta endast två ålderstillägg om vartdera 240 kronor.

Hemkonsulent bör enligt hushållningssällskapsutredningens mening med
hänsyn till tjänstgöringens art och omfattning i lönehänseende placeras lägre
än föreståndarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring men jämställas
med ordinarie ämneslärarinna vid dylik skola. I anslutning till vad i
flera yttranden framhållits anser jag emellertid att hemkonsulent i lönehänseende
bör placeras högre än ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola
med helårstjänstgöring. För uppnående av önskvärd befordringsgång lärer såväl
den nuvarande minimigrundlönen för hemkonsulent — 3 200 kronor - —
som den av statskontoret föreslagna löneställningen få anses vara alltför låg.
Den grundlön, med vilken jag räknat, ger hemkonsulent i förhållande till
ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola, relativt sett, samma ställning
i lönehänseende som jordbrukskonsulent gentemot ordinarie ämneslärare
vid lantmannaskola. Ålderstillägg till hemkonsulent torde böra utgå enligt
samma grunder som gälla för ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola.

Enligt hushållningssällskapsutredningens förslag bör fiskeriinstruktör i
lönehänseende jämställas med jordbruks-, husdjurs- och ungdomsinstruktörer.
I likhet med lantbruksstyrelsen finner jag förstnämnda befattningshavare,
vilken såsom jag förut uttalat bör benämnas fiskerikonsulent, böra erhålla en
något högre löneställning än utredningen föreslagit.

Den förut angivna grundlönen för jordbruks- och husdjursinstruktörer, vilka
böra i lönehänseende jämställas, är väsentligt högre än nu utgående lön till
vandringsrättare. Med hänsyn till instruktörernas krävande arbetsuppgifter
och då instruktörsbefattning numera merendels får betraktas som sluttjänst,
är emellertid en höjning av den nuvarande lönen önskvärd. Löneställningen
har beräknats under beaktande av de löner, som utgå i likartade befattningar
inom andra områden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

171

Av liknande skäl som i fråga om ungdomskonsulent bör däremot ungdomsinstruktör
placeras i lägre löneställning än övriga omnämnda instruktörer.
Heminstruktör torde med hänsyn till den av mig tidigare förordade teoretiska
utbildningen böra placeras något lägre än extra ordinarie lärarinna vid lanthushållsskola
med årskurs eller två halvårskurser.

Med hänsyn till den kamerala verksamhetens olika omfattning hos skilda
hushållningssällskap har hushållningssällskapsulredningen i fråga om kamrerare
föreslagit en uppdelning i tre lönegrupper. I likhet med lantbruksstyrelsen
och statskontoret anser jag två lönegrupper vara tillfyllest. Vid beräkning
av de av mig angivna löneförmånerna för kamrerare, kontorsbiträde och
skrivbiträde hava beaktats de löner, som utgå i likartade befattningar inom
andra områden.

Enligt gällande bestämmelser för avlöning till föreståndare och lärare vid
lantbruksundervisningsanstalt må befattningshavare, som övergått till befattning
vid lantbruksundervisningsanstalt från att hava varit jordbrukseller
husdjurskonsulent, respektive hemkonsulent hos hushållningssällskap,
av Kungl. Majit medgivas rätt att för ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid,
befattningshavaren innehaft sådan anställning. Enahanda bestämmelser torde
framdeles böra gälla vid ungdomskonsulents övergång till befattning vid
lantbruksundervisningsanstalt samt i fråga om befattningshavare vid dylik undervisningsanstalt,
som övergått till befattning hos hushållningssällskap.
Ävenledes bör genomgående tjänstår sberäkning för ålderstilläggs åtnjutande
kunna medgivas på de för lantbruksundervisningsanstalts befattningshavare
nu gällande villkoren vid befordran av jordbrukskonsulent till lantbruksdirektör,
ungdomskonsulent till jordbruks- eller husdjurskonsulent,
ungdomsinstruktör till jordbruks- eller husdjursinstruktör samt skrivbiträde
till kontorsbiträde hos hushållningssällskap.

Liksom med statsbidrag avlönade befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalterna
böra förenämnda tjänstemän hos hushållningssällskapen
äga åtnjuta rörligt tillägg och kristillägg å grundlön, ålderstillägg och vikariatsersättning
under samma förutsättningar och enligt enahanda grunder,
som enligt civila avlöningsreglementet gälla för ordinarie tjänstemän vid den
civila statsförvaltningen.

Jag förordar jämväl i huvudsak enahanda bestämmelser för hushållningssällskapens
befattningshavare som för lantbruksundervisningsanstalternas i
fråga örn avlöningsförmåner vid tjänstledighet. Dessa innebära i huvudsak,
att vederbörande skall vid tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom eller
havandeskap eller för uppehållande av befattning i statens tjänst eller för
fullgörande av annat offentligt uppdrag avstå en tredjedel av den med befattningen
förenade minimigrundlönen, vilket belopp skall utgå till vikarien. Åtnjuter
befattningshavare tjänstledighet av annan anledning än nyss nämnts,
skall han tili vikarien avstå minst två tredjedelar av den med befattningen
förenade kontanta minimigrundlönen. Arvode till vikarie må icke understiga
två tredjedelar av den tjänstlediges kontanta minimigrundlön.

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Vad angår tillsättandet av befattningshavare hos hushållningssällskap synes
mig i fråga om lantbruksdirektör och konsulent böra i huvudsak gälla
samma bestämmelser som för föreståndare och lärare vid lantbruksundervisningsanstalt.
Detta innebär, att lantbruksstyrelsen efter prövning av de sökandes
kompetens uppsätter tre på förslag, bland vilka hushållningssällskapets
förvaltningsutskott skall äga utse innehavare av befattningen, övriga
befattningshavare hos hushållningssällskap böra däremot tillsättas av vederbörande
hushållningssällskaps förvaltningsutskott utan föregående prövning
hos lantbruksstyrelsen av sökandes kompetens.

Härefter torde jag till övervägande få upptaga frågan om antalet med
statsmedel avlönade befattningshavare av olika slag. Jag har härvid icke för
avsikt att nu närmare ingå på det antal befattningshavare, som bör finnas
hos de särskilda hushållningssällskapen. Detta spörsmål torde senare efter
ytterligare utredning och överväganden få upptagas till slutligt avgörande.
I det följande avser jag sålunda endast att angiva den ram, inom vilken antalet
befattningshavare hos hushållningssällskapen i huvudsak bör kunna begränsas.

Vad angår lantbruksdirektör och kamrerare erfordras givetvis en befattningshavare
av vartdera slaget hos varje hushållningssällskap.

Antalet jordbrukskonsulenter har hushållningssällskapsutredningen föreslagit
till 37, varav 26 förste jordbrukskonsulenter och 11 andre jordbrukskonsulenter,
samt antalet husdjurskonsulenter till 26 eller tillhopa 63. Hushållningssällskapens
förvaltningsutskott hava i sina yttranden föreslagit sammanlagt
44 jordbrukskonsulenter och 27 husdjurskonsulenter. För närvarande
utgår särskilt statsbidrag till avlönande av sammanlagt 60 dylika konsulenter.
Jag anser mig icke nu böra utgå från en utökning av sistnämnda antal.
Antalet med statsmedel avlönade konsulenter av ifrågavarande slag bör
salunda beräknas till 60, varav 34 jordbrukskonsulenter och 26 husdjurskonsulenter.

I likhet med hushållningssällskapsutredningen håller jag vidare före, att
statsbidrag bör stå till förfogande för avlönande av 26 trädgårdskonsulenter.
Ungdomskonsulenterna böra begränsas till samma antal.

I fråga om antalet hemkonsulenter har hushållningssällskapsutredningen
utgått från att statsbidrag bör utgå till avlönande av 34 sådana konsulenter,
varav 26 första och 8 andra konsulenter. Hushållningssällskapens förvaltningsutskott
hava ansett att tillhopa 40 hemkonsulenter böra finnas. Enligt
min mening bestyrka erfarenheterna av hushållningssällskapens verksamhet
på hemvårdens område, att behov förefinnes av en utökning av hushållningssällskapens
befattningshavare för handhavande av ifrågavarande verksamhet.
Då jag emellertid tidigare förordat anställande av särskilda med statsmedel
avlönade heminstruktörer, varigenom åstadkommes en betydande förstärkning
av hushållningssällskapens arbetskraft på ifrågavarande område,
anser jag mig icke kunna förorda en ökning av antalet hemkonsulenter.
Detta torde alltså liksom för närvarande böra stanna vid 30.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

173

Antalet med statsmedel avlönade fiskerikonsulenter bör likaledes, såsom
hushållningssällskapsutredningen föreslagit, vara detsamma som nu eller sålunda
32 stycken.

Antalet jordbruksinstruktörer (vandringsrättare) har hushållningssällskapsutredningen
ansett böra ökas från nu 96 till 120, under det att hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i sina yttranden föreslagit tillhopa 135 dylika
befattningar. Ehuru jag i likhet med utredningen anser en utökning av antalet
önskvärd, finner jag mig likväl för närvarande böra stanna för ett antal
av 102.

Antalet med statsmedel avlönade husdjursinstruktörer bör beräknas till
26 och antalet ungdomsinstruktörer till likaledes 26 samt antalet heminstruktörer
till 23.

Slutligen anser jag mig böra utgå från att statsbidrag lämnas till avlönande
av 26 kontorsbiträden och 26 skrivbiträden.

I enlighet med vad jag sålunda anfört bör statsbidrag beräknas till följande
antal befattningshavare hos hushållningssällskapen.

26 lantbruksdirektörer
34 jordbrukskonsulenter
26 husdj urskonsulenter
26 trädgårdskonsulenter
26 ungdomskonsulenter
30 hemkonsulenter
32 fiskerikonsulenter

102 jordbruksinstruktörer
26 husdjursinstruktörer
26 ungdomsinstruktörer
23 heminstruktörer
26 kamrerare
26 kontorsbiträden
26 skrivbiträden.

I fråga om kamrerare torde böra räknas med 6 kamrerare i den förordade
högre och 20 kamrerare i den lägre löneställningen.

Hushållningssällskapsutredningen har i sitt betänkande framlagt förslag
till bestämmelser angående resekostnads- och traktamentsersättning till hushållningssällskapens
befattningshavare. Nya bestämmelser i detta ämne hava
så sent som år 1942 meddelats. Jag finner icke anledning att nu ånyo upptaga
denna fråga till närmare övervägande. De jämkningar, som i gällande
bestämmelser kunna bliva påkallade i anledning av nu föreslagna nya befattningar
eller eljest, torde jag vid ett senare tillfälle få underställa Kungl. Maj:t.

Pensionsbestämmelser för hushållningssällskapens
befattningshavare.

Gällande bestämmelser.

Av nuvarande befattningar hos hushållningssällskap äro sekreterarbefattningar
samt med bidrag av statsmedel avlönade jordbrukskonsulent- och
hemkonsulentbefattningar förenade med pensionsrätt enligt reglementet den
31 december 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt med däri senare vidtagna
ändringar och tillägg utan att särskilda åtgärder vidtagits för reglering
av befattningarna, enar för dessa minimiavlöning fastställts i tidigare
omförmälda särskilda författningar.

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 172-

Departements chefen.

Övriga till anstalten anslutna befattningar hos hushållningssällskapen hava
efter av vederbörande sällskap verkställd, av lantbruksstyrelsen godkänd
reglering enligt bestämmelserna i nyssnämnda reglemente och på hushållningssällskapets
framställning förenats med pensionsrätt i anstalten.

Hushållningssällskapsutredningen.

Utredningen har föreslagit, att pensionsrätt i statens pensionsanstalt begränsas
att avse allenast ordinarie befattningshavare hos hushållningssällskapen,
dock att de av hushållningssällskapens nuvarande befattningshavare
med pensionsrätt, som icke skulle erhålla ordinarie anställning, bibehållas
vid personlig delaktighet i sagda anstalt, så länge de kvarstå i innehavande
befattningar.

Utredningen har vidare påpekat, att enligt det föreslagna avlöningsreglementet
minimiavlöning skulle bliva i författning fastställd för sådan ordinarie
befattningshavare, som uppfördes i av Kungl. Maj :t och riksdagen fastställd
personalförteckning. Härmed bleve reglementet för statens pensionsanstalt
tillämpligt å sagda befattningshavare. För att annan ordinarie befattning,
oavsett om avlöningsreglementet gällde för befattningen eller ej, skulle
kunna förenas med pensionsrätt i anstalten, erfordrades alltjämt särskild
reglering.

Utredningen har vidare ifrågasatt principiell avvikelse från de allmänna
bestämmelserna i pensionsanstaltens reglemente, så till vida som tjänstepensionsunderlagen
föreslås skola anpassas efter C-ortslön i stället för A-ortslön.

Yttranden.

Statskontoret och statens pensionsanstalt hava framhållit, att en anpassning
av tjänstepensionsunderlagen efter C-ortslön icke borde göras i förevarande
sammanhang. En avvikelse från de enligt pensionsanstaltens reglemente tilllämpade
pensionsprinciperna borde enligt statskontorets uppfattning undvikas,
intill dess en allmän revision av reglementet komme till stånd.

Regleringen av lönerna för hushållningssällskapens befattningshavare är
avsedd att i sina huvuddrag ansluta sig till de grunder, som av 1942 års riksdag
antagits i fråga om lönereglering för lärare vid statsunderstödda lägre
lantbruksundervisningsanstalter. Även pensionsregleringen bör vid sådana
förhållanden i det väsentliga anpassas efter den i anslutning till sistnämnda
lönereglering genomförda pensionsregleringen.

I likhet med statskontoret och statens pensionsanstalt finner jag mig med
hänsyn till den förestående översynen av pensionsanstaltens reglemente icke
kunna biträda utredningens förslag, i vad detta innebär väsentliga avsteg
från reglementets allmänna bestämmelse. Ett ståndpunktstagande torde emellertid
icke erfordras i detta sammanhang, utan jag förutsätter, att förslag i
ämnet kommer att framläggas för riksdagen i samband med ställningstagandet
till frågan örn lönereglering för hushållningssällskapens befattningshavare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

175

Statsanslag till hushållningssällskapen.

Gällande bestämmelser.

Förutom statsbidrag till särskilda ändamål inom hushållningssällskapens
verksamhetsområden, vilka delvis berörts i det föregående, åtnjuta sällskapen
årligen anslag av statsmedel dels såsom bidrag till avlöning åt vissa befattningshavare,
dels till allmänna verksamheten och dels för handhavande
av viss låneförmedlingsverksamhet.

Såsom av tidigare redogörelse framgått åtnjuta hushållningssällskapen
statsbidrag till avlöning åt sekreterare, jordbrukskonsulenter, hemkonsulenter,
vandringsrättare, fiskeritjänstemän och täckdikningsförmän.
Därjämte utgå särskilda statsbidrag för övervakning av kontrollföreningsverksamheten
genom överkontrollassistenter samt för anställande hos hushållningssällskapen
av extra arbetskraft för förmedling av bidrag till täckdikningar
och gödselvårdsanläggningar. Sistnämnda bidrag pläga anvisas
från statsanslagen till bidrag till täckdikningar och gödselvårdsanläggningar.

Jordbrukarungdomens förbund åtnjuter statsanslag till bland annat den
lokala verksamheten för avlöning åt ungdomskonsulenter och ungdomsinstruktörer.

För budgetåret 1943/44 hava följande anslag anvisats.

Kronor

Avlöning åt sekreterare........................ 178 000

» » jordbrukskonsulenter.............. 325 000

» » hemkonsulenter .................. 100 200

» » vandringsrättare................... 192 000

» » fiskeritjänstemän.................. 76 500

» » täckdikningsförmän................ 26 000

» » extra arbetskraft.................. *17 000

Summa 914 700.

Till jordbrukarungdomens förbunds verksamhet har för budgetåret 1943/
44 anvisats 85 000 kronor.

Till hushållningssällskapens allmänna verksamhet har
riksdagen under en följd av år anvisat anslag (allmänt anslag), som numera
fördelas mellan sällskapen enligt kungörelse den 30 mars 1935 (nr 82)
angående fördelning av för hushållningssällskapens allmänna verksamhet
avsedda anslagsmedel med däri genom kungörelsen nr 562/1937 vidtagna
ändringar. Sagda anslag disponeras av vederbörande hushållningssällskap på
sätt sällskapen finna lämpligt.

Enligt nyssnämnda kungörelser skall vid fördelningen av ifrågavarande
anslag så förfaras, att ett grundbelopp av 15 000 kronor tillföres varje hushållningssällskap
samt att därefter av återstoden å sällskapen fördelas sex
tiondelar efter den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden inom
sällskapens områden, två tiondelar efter den övriga folkmängden inom sam -

Avser budgetåret 1942/43.

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

ma områden, dock att där stad inom sådant område har mera än 10 000 invånare,
av överskjutande invånarantalet skola medräknas allenast 20 procent,
en tiondel efter antalet brukningsdelar inom områdena samt en tiondel
efter områdenas totalareal. Vad beträffar den del av anslaget, som icke utgår
som grundbelopp, skall de särskilda hushållningssällskapens delaktighet
däri enligt nyss angivna grunder fastställas för tioårsperioder, därvid folkmängden
och dennas gruppering efter yrken beräknas med stöd av den före
sådan periods början senast hållna folkräkningen samt antalet brukningsdelar
efter senast utförda jordbruksräkning. Såsom första tidsperiod räknas
1935—1944.

För budgetåret 1943/44 har riksdagen för ifrågavarande ändamål anvisat
ett belopp av 2 600 000 kronor. Därtill kommer i fråga örn sagda budgetår
anslag till särskilt bidrag till hushållningssällskapen för kostnader i samband
med vissa kristidsåtgärder m. m. (krisanslag) med 200 000 kronor. För budgetåret
1943/44 anvisat krisanslag har fördelats efter i huvudsak samma
grunder, som gälla för den del av anslaget till den allmänna verksamheten,
vilken icke utgår såsom grundbelopp.

Fördelningen av ifrågavarande anslag för budgetåret 1943/44 på de skilda
hushållningssällskapen framgår av följande sammanställning.

Hushållningssäl skap	Allmänt anslag kronor	Krisanslag kronor	Summa kronor
Stockholms läns och stads ..................	115 483	9100	124 583
Uppsala läns................................	66 346	4 600	70 946
Södermanlands läns ........................	86 047	6 400	92 447
Östergötlands läns ..........................	122 627	9 000	131 627
Jönköpings läns ............................	108 775	8 500	117 275
Kronobergs läns ............................	90 656	6 800	97 456
Kalmar läns norra..........................	50 040	3 200	53 240
Kalmar läns södra..........................	76 746	7100	83 846
Gotlands läns...............................	44 731	4 200	48 931
Blekinge läns ..............................	64 683	6 000	70 683
Kristianstads läns ..........................	122 163	9 000	131 163
Malmöhus läns..............................	147 282	10 000	157 282
Hallands läns ..............................	81346	6 000	87 346
Göteborgs och Bohus läns....................	104 158	8100	112 258
Älvsborgs läns norra ........................	83 867	6 200	90 067
Älvsborgs läns södra ........................	74 746	5 400	80146
Skaraborgs läns ............................	132 860	10 000	142 860
Värmlands läns .........................	129 945	10000	139 945
Örebro läns...............................	92 372	7 000	99 372
Västmanlands läns..........................	72 472	5 200	77 672
Kopparbergs läns........................	118 285	9 300	127 585
Gävleborgs läns.........................	109 009	8 500	117 509
Västernorrlands läns.......................	121 448	9 600	131048
Jämtlands läns..........................	97 398	7500	104 898
Västerbottens läns....................	141 647	11500	153 147
Norrbottens läns.....................	144 868	11 800	156 668
Summa kronor	2 600 000 \|	200 000	2 800 000

Kungl. Majlis proposition nr 172.

177

I detta sammanhang må nämnas, att Värmlands och Kopparbergs läns
hushållningssällskap samt hushållningssällskapen i Norrland åtnjuta särskilda
bidrag ur den del av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område, som avsetts till produktionsbefrämjande åtgärder på nämnda
område i Norrland samt vissa delar av Värmlands och Kopparbergs län, det
s. k. norrlandsanslaget. Bidragen få användas till de ändamål, som Kungl.
Majit på förslag av vederbörande hushållningssällskap bestämmer. För år
1943 hava nämnda hushållningssällskap tilldelats följande belopp.

Hushållningssällskap Kronor

Värmlands läns .......................... 40 000

Kopparbergs » 45 000

Gävleborgs » 50 000

Västernorrlands » 95 000

Jämtlands » 70 000

Västerbottens » 100 000

Norrbottens » 100 000

Summa 500 000.

Förvaltningsbidrag för låneförmedling må i fråga örn gödselvårdslån
årligen utgå till hushållningssällskap inom ramen av ett belopp
av 10 000 kronor enligt kungörelsen den 11 juli 1918 (nr 576) angående villkoren
för lån från gödselvårdslånefonden med ett belopp, motsvarande en
procent av den ej till betalning förfallna kapitalskuld, vari sällskapet på
grund av från fonden utbekomna statslån vid årets början häftat till staten.
Bidraget i fråga utgår av gödselvårdslånefondens medel.

För förmedling av lån från täckdikningslånefonden utgår förvaltningsbidrag
enligt 1921 års riksdagsbeslut (prop. nr 181, r. skr. nr 284) med — frånsett
vissa begränsningar — dels 20 kronor för varje med täckdikningslån understött
företag, dels ock tre procent av under året beviljade lånebelopp.

Hushållningssällskap erhåller därjämte årligen förvaltningsbidrag för förmedling
av lån från jordbrukets maskinlånefond enligt Kungl. Maj:ts brev
den 2 september 1938 med dels 20 kronor för varje av sällskapet under nästföregående
år förmedlat lån, dels ock 0.3 procent av den ej till betalning
förfallna kapitalskuld, vari sällskapet på grund av från fonden utbekomna
statslån vid årets början häftat till staten.

Av riksdagen för budgetåret 1943/44 för ifrågavarande ändamål anvisade
eller, i fråga örn gödselvårdslån, av Kungl. Majit för år 1942 beviljade bidrag

uppgå till följande belopp.

förvaltningsbidrag för förmedling av gödselvårdslån.................. 10 000

» » täckdikningslån.............................. 38 000

» » maskinlån .................................. 20 000

Summa kronor 68 000.

Bihang lill riksdagens protokoll 19M. 1 sami. Nr 172.

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Hushållningssällskapsutredningen.

Hushållningssällskapsutredningen har förordat, att statsanslaget till hushållningssällskapen
måtte uppdelas i ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag.
Hushållningssällskapen skulle härigenom i princip komma i samma
ställning som lantbruksundervisningsanstalterna, vilket syntes utredningen
önskvärt.

Enligt utredningens förslag borde avlöningsanslaget avse avlöning
åt hushållningssällskapens ordinarie befattningshavare i enlighet med grunderna
i utredningens förslag till avlöningsreglemente för bland andra sagda
befattningshavare samt kristillägg åt desamma i enlighet med härutinnan
förordade grunder. Däremot borde särskilt statsanslag till avlöning åt extra
befattningshavare och arvodister hos hushållningssällskap icke utgå. Antalet
dylika tjänstemän och deras löneförmåner har utredningen nämligen förutsatt
skola bestämmas av varje hushållningssällskap inom ramen för de i
avlöningsreglementet givna föreskrifterna. Vid beräkning av erforderligt avlöningsanslag
har utredningen utgått från lönebeloppen i såväl högsta som
lägsta löneklassen inom respektive lönegrader, multiplicerat lönebeloppen
med det för respektive lönegrader förordade antalet befattningshavare samt
beräknat aritmetiska medeltalet av de sålunda erhållna beloppen. Utredningen
har vidare antagit, att samtliga befattningshavare komme att placeras i
ortsgrupp E, samt att rörligt tillägg komme att utgå med 15 procent och
kristillägg med 14 procent. Det sålunda beräknade erforderliga statsanslagets
fördelning mellan olika slag av befattningar och ändamål i övrigt framgår
av sammanställning å s. 179.

Enligt beräkningarna skulle sålunda för ändamålet erforderligt avlöningsanslag
uppgå till i runt tal 4 000 000 kronor. Därtill komme kristillägg enligt
förordade grunder med i Tunt tal 490 000 kronor.

Utredningen har föreslagit, att avlöningsanslaget skulle uppföras i riksstaten
såsom förslagsanslag under benämningen »Hushållningssällskapen: Avlöningar».
Kostnaderna för kristillägg borde bestridas från nionde huvudtitelns
anslag till kristillägg.

Vad angår frågan om omkostnadsanslag, till karaktären närmast
motsvarande förenämnda allmänna statsanslag, krisanslag och förvaltningsbidrag
för låneförmedling, har utredningen inledningsvis framfört vissa allmänna
synpunkter på hushållningssällskapens ekonomiska ställning och behov
av ökade inkomster. Efter att hava framhållit, att flertalet hushållningssällskap
sammanlagt för åren 1935—1939 redovisat större utgifter än inkomster,
att underskotten i vissa fall uppgått till betydande belopp samt att
flertalet hushållningssällskap sålunda för upprätthållande av verksamheten
måst taga i anspråk en del av sitt kapital, har utredningen anfört.

Måhända kunde det göras gällande, att de hushållningssällskap, som redovisat
betydande underskott för ifrågavarande tidsperiod, disponerat sina inkomster
på ett mindre tillfredsställande sätt. Den erfarenhet örn vissa hushållningssällskaps
förvaltning, som utredningens ledamöter äga, och den kännedom

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

179

Befattningshavare	Löne- grad	Lön enligt löneplanen per år och befattnings-havare	Lön enligt löne-planen per år till samtliga befatt-ningshavare. /Antalet befatt-(ningshavare X lägst + högst! X 2 / kronor
lägst kronor	högst kronor
23 lantbruksdirektörer................	O 28	10110	11 595	249 600
3 » ................	O 27	9 615	11 100	31100
6 kamrerare.........................	O 22	7 200	8 625	47 500
16 » .........................	0 20	6 414	7 650	112 500
4 ..........................	O 18	5 670	7 200	25 700
7 bokförare.........................	0 8	3 357	4 014	25 800
26 förste jordbrukskonsulenter........	O 24	8130	9 615	230 700
11 andre > ........	0 18	5 670	7 200	70800
26 förste husdjurskonsulenter..........	O 24	8130	9 615	230 700
26 > byggnadskonsulenter.........	0 24	8130	9 615	230 700
26 • trädgårdskonsulenter.........	O 23	7 650	9120	218 000
26 n ungdomskonsulenter.........	0 22	7 200	8 625	205 700
1 andre ungdomskonsulent...........	0 16	4 950	6 414	5 700
26 första hemkonsulenter.............	O 16	4 950	6 414	147 700
8 andra > .............	O 10	3 681	4 446	32 500
26 första kvinnliga slöjdkonsulenter ...	0 13	4 230	5 304	123 900
9 förste manliga >	0 18	5 670	7 200	57 900
120 jordbruksinstruktörer..............	O 13	4 230	5 304	572 000
26 husdjursinstruktörer...............	0 13	4 230	5 304	123 900
12 trädgårdsinstruktörer..............	0 13	4 230	5 304	57 200
26 ungdomsinstruktörer...............	0 13	4 230	5 304	123 900
32 fiskeriinstruktörer.................	0 13	4 230	5 304	152 500
23 heminstruktörer...................	0 C	3 033	3 681	77 200
26 kontorsbiträden...................	O 4	2718	3 357	79 000
48 skrivbiträden .....................	0 2	2 406	3 033	130 500
Summa loa enligt löneplanen per år till samtliga befattningshavare	8 362 700
Kallortstillägg, vikariatsersättningar m. m........			120 000
Rörligt tillägg, 15 procent (avr. tal) ....				520 000
Summa avlöning till samtliga befattningshavare	4 002 700
Kristillägg, 14 procent (avr. tal).......				490 000
		Summa kronor	4 492 700

om andra sällskaps verksamhet, som utredningen erhållit, giver emellertid
icke anledning att antaga, att erforderliga åtgärder icke skulle hava vidtagits
från hushållningssällskapens sida för att i möjligaste mån anpassa utgifterna
efter inkomsterna. Det för många hushållningssällskap otillfredsställande ekonomiska
resultatet bör i stället ses mot bakgrunden av sällskapens allt mer
utökade verksamhet, icke minst såsom verkställande organ för av statsmakterna
beslutade åtgärder till lanthushållningens främjande. Hushållningssällskapen
böra sålunda enligt utredningens mening givas ett erkännande för
att de,° trots i många fall ekonomiska svårigheter, lyckats icke endast vidmakthålla
utan jämväl utvidga sin verksamhet. Det torde icke vara opåkallat,
att i detta sammanhang erinra örn det stöd från ortens sida, som i form
av donationer, landstingsanslag eller eljest kommit många hushållningssäll -

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

skap till del. Detta stöd utgör, liksom det under årens lopp ökade ledamotsantalet
inom flertalet hushållningssällskap, bevis för det förtroende, som hushållningssällskapen
och deras verksamhet åtnjuta inom vida kretsar.

En fortsatt utveckling med efter hand minskade disponibla tillgångar måste
för flertalet hushållningssällskap inom en icke avlägsen framtid leda till allt
mer ökade ekonomiska svårigheter samt framtvinga en ur lanthushållningens
synpunkt icke önskvärd stagnation eller tillbakagång av sällskapens verksamhet
och försvåra eller omöjliggöra för sällskapen att med önskvärd effektivitet
handhava statliga åtgärder till lanthushållningens främjande. En betydande
del av sällskapens tillgångar äro bundna i fastigheter eller fonder
för särskilda ändamål och torde sålunda icke kunna användas för täckande
av uppkommande underskott. Enligt utredningens mening är det därför —
icke minst ur statens egen synpunkt — i hög grad angeläget, att hushållningssällskapen
beredas ökade ekonomiska resurser för att såsom lokala organ
för främjande av lanthushållningen kunna fortsätta och utvidga sin
mångsidiga verksamhet. Utredningen vill även i detta sammanhang erinra
om den utökning av antalet med statsmedel avlönade ordinarie befattningshavare
hos hushållningssällskapen, vilken utredningen funnit ofrånkomlig
och följaktligen förordat. Enär utredningen förutsätter, att endast utgifterna
för avlöning till dessa befattningshavare skola bestridas från särskilt statsanslag
— däremot exempelvis icke utgifter för resekostnads- och traktamentsersättningar
till desamma — är det uppenbart, att om hushållningssällskapens
inkomster icke medgiva ökade utgifter för exempelvis sagda ersättningar,
torde utredningens förslag på denna punkt icke kunna realiseras.

Med hänsyn till det sagda får utredningen såsom sin bestämda uppfattning
uttala, att hushållningssällskapens inkomster måste väsentligt ökas, därest
sällskapen skola få möjlighet att icke endast vidmakthålla utan även vidtaga
önskvärd utvidgning och intensifiering av sin nuvarande verksamhet på lanthushållningens
område.

Vid övervägande av frågan om på vilket sätt en dylik ökning skulle kunna
åstadkommas har utredningen avvisat från vissa håll framförda förslag om
särskilda administrationsbidrag — utöver eljest för viss låneförmedling utgående
statsbidrag — för förmedling av lån och bidrag av statsmedel samt
för insamling och granskning av vissa jordbruksstatistiska uppgifter. Svårigheter
förelåge nämligen att åstadkomma lämpliga och rättvisa grunder för
dylika bidrag. Utredningen har vidare ansett, att ej heller nuvarande bidrag
för låneförmedling borde utgå.

Utredningen har bestämt avrått från att grunda fördelning av statsanslag
till hushållningssällskapens allmänna verksamhet på behovsprincipen. Frånsett
svårigheterna att rättvist bedöma graden av de olika hushållningssällskapens
behov av statsbidrag, skulle systemet innebära, att exempelvis enskilda
personer genom donerade medel övertoge en del av staten eljest tillkommande
ekonomiskt ansvar. Detta skulle vidare kunna leda till ett minskat
intresse från enskildas sida att på sätt hittills skett stödja hushållningssällskapens
verksamhet. En dylik utveckling vore icke minst ur lanthushållningens
egen synpunkt enbart till skada.

För sin del har utredningen förordat, att nuvarande system med särskilt
statsbidrag till hushållningssällskapens allmänna verksamhet i princip bibehölles.
Fördelningen mellan hushållningssällskapen av för detta ändamål till

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 172

förfogande stående medel (omkostnadsanslag) måste emellertid av vissa skäl
ske enligt andra grunder än för närvarande. Utredningen tiar salunda erinrat
om sitt förslag rörande upptagande av särskild jordbruksavgift, vilken kunde
beräknas tillföra hushållningssällskapen en sammanlagd ökning av inkomsterna
i form av ökade ledamotsavgifter med i runt tal 1 544 600 kronor. Därest
utredningens förslag rörande statsbidrag till undervisningsverksamhet och
främjande av husdjursskötsel — vilket bland annat innebure, att sällskapen
i regel ej längre skulle behöva anvisa mot det särskilda statsbidraget svarande
belopp — samt rörande avlöningsanslag genomfördes, komme större
delen av hushållningssällskapens nuvarande utgifter för sagda ändamål att
övertagas av staten. Berörda utgifter, som av utredningen benämnts disponibla
medel, kunde uppskattas till i runt tal 1 679 000 kronor.

Av utredningen förordat tillvägagångssätt, för beräkning av erforderligt omkostnadsanslag
och dettas fördelning mellan hushållningssällskapen innebär,
att för varje hushållningssällskap först beräknas ej mindre en grundinkomst,
motsvarande summan av nuvarande allmänt statsanslag, krisanslag och förvaltningsbidrag
för låneförmedling, minskad med förenämnda disponibla medel,
än även en inkomstökning, motsvarande dels 20 procent av nu utgående
allmänt statsanslag och krisanslag, dels ock halva den genom bland annat uttagande
av jordbruksavgift beräknade ökningen av ledamotsavgifterna. Beträffande
den sålunda beräknade inkomstökningen har utredningen framhållit,
att genom att nu utgående allmänt statsanslag och krisanslag ökades med
visst, för samtliga hushållningssällskap enahanda procenttal bleve behovet av
ökade inkomster för täckande av utgiftsstegringar, som kunde vara oberoende
av näringslivets inriktning inom respektive hushållningssällskaps områden
tillgodosett i skälig utsträckning. Vidare skulle de hushållningssällskap, inom
vars områden jordbruket är av jämförelsevis stor betydelse, erhålla en i skälig
grad större inkomstökning än andra hushållningssällskap, genom att halva
ökningen av ledamotsavgifterna inberäknades i inkomstökningen. Det nämnda
tillvägagångssättet för beräkning av inkomstökningen skulle emellertid giva
till resultat en i vissa fall något ojämnare inkomstökning än som kunde anses
motiverad av jordbruksnäringens relativa betydelse. (Jämför i det följande
uppgjord sammanställning av utredningens beräkningar.) Inkomstökningen
borde med hänsyn härtill skäligen modifieras därhän, att densamma för intet
hushållningssällskap komme att understiga 40 procent men ej heller överstiga
55 procent av nyssnämnda två anslag (skälig inkomstökning).

Enligt vad utredningen framhållit kunde för varje hushållningssällskap erforderligt
omkostnadsbidrag sedermera erhållas genom alt från summan av
grundinkomst och skälig inkomstökning draga hela ökningen av ledamotsavgifterna.
I anslutning härtill har utredningen anmärkt, att med hänsyn till
beräkningssättet måste givetvis dessa omkostnadsbidrag bliva av avsevärt
varierande storlek för skilda hushållningssällskap. Häremot kunde enligt vad
utredningen anfört, måhända erinras, alt de olika hushållningssällskapens
verksamhet och därmed lanthushållningen inom respektive län skulle i mycket
olika grad erhålla stöd av statsmedel. Utredningen har emellertid icke ansett

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 172-

denna omständighet utgöra skäl för ett frångående av de av utredningen förordade
beräkningsgrunderna.

Utredningen har vidare rörande sina beräkningsgrunder anfört.

Enligt de grunder, som salunda förordats, utgöras de variabla faktorerna
dels av ledamotsavgifternas ökning, dels ock av den del av inkomstökningen,
som motsvarar viss procentuell del av nuvarande allmänt statsanslag och krisanslag.
Vid beräkning framdeles av omkostnadsbidragen för de olika hushållningssällskapen
måste därför vid bifall till utredningens förslag i förevarande
avseende hänsyn tagas till de variationer i fråga om ledämotsavgifterna, vartill
ändrade fastighetstaxeringar m. fl. faktorer kunna giva anledning. Önskvärda
ökningar eller minskningar av hushållningssällskapens inkomster skola
enligt utredningens förslag kunna uppnås — förutom genom ändring av jordbruksar
giftens storlek genom att vid beräkningarna av omkostnadsbidrag
användas olika stora procenttal av nyss nämnt slag. Särskilt av sistnämnda
anledning har utredningen i sitt förslag förordat, att omkostnadsbidrag skall
utgå med det belopp och på de villkor, som Kungl. Majit bestämmer för varje
hushållningssällskap.

Enligt utredningens mening torde de nuvarande grunderna för fördelningen
av det allmänna statsanslaget och krisanslaget icke taga erforderlig hänsyn till
de långa avstånden inom vissa hushållningssällskaps områden och därav föranledda
extra omkostnader för dessa hushållningssällskap. Det nu sagda torde
i loista hand gälla Kopparbergs läns hushållningssällskap och de norrländska
hushållningssällskapen. Då även i andra avseenden förhållandena inom nämnda
hushållningssällskaps områden i fråga örn lanthushållningen äro av speciell
natur men vid beräkning av förenämnda omkostnadsbidrag särskild hänsyn
härtill givetvis icke kunnat tagas, synas skäl föreligga att överväga frågan
örn särskilt ytterligare omkostnadsbidrag till dessa hushållningssällskap.

För närvarande utgå till Värmlands och Kopparbergs läns hushållningssällskap
samt hushållningssällskapen i Norrland särskilda bidrag ur det s. k.
norrlandsanslaget. Detta anslag, som för närvarande utgår med sammanlagt
500 000 kronor, bör inberäknas i omkostnadsanslaget för hushållningssällskapen
samt fördelas mellan Kopparbergs läns hushållningssällskap och hushållningssällskapen
i Norrland salunda, att halva beloppet fördelas med hänsyn
till den totala landarealen inom respektive hushållningssällskaps områden och
den andra hälften efter antalet brukningsdelar. Däremot synas tillräckliga skäl
icke föreligga för att Värmlands läns hushållningssällskap skulle i likhet med
Kopparbergs läns hushållningssällskap och de norrländska sällskapen i nu
förevarande avseende intaga en särställning gentemot andra hushållningssällskap.
Norrlandsanslagets inräkning i omkostnadsanslaget skulle innebära, att
vederbörande hushållningssällskap erhölle rätt att använda detsamma, på sätt
sällskapet funne gott. Påpekas må, att, i den mån exempelvis vissa produktionsbefrämjande
förbättringsåtgärder anses böra särskilt understödjas från statens
sida inom någon landsdel, detta bör kunna ske vid fördelning mellan
hushållningssällskapen av för vederbörande ändamål särskilt anvisade statsmedel.

I sammanställningen å s. 183 återfinnas av utredningen verkställda beräkningar
av erforderligt omkostnadsbidrag för skilda hushållningssällskap.

Enligt utredningens beräkningar kommer sålunda erforderligt omkostnadsanslag
att uppgå till 1 460 000 kronor. Anslaget har av utredningen föreslagits
uppfört i riksstaten såsom obetecknat anslag under benämningen »Hushållningssällskapen
: Omkostnader».

1	2	3 I	4 1	B	6 1	7 1	8	9	10	11	12	13 \|	14	15
Hushållningssällskap	Allmänt statsan-slag'', kris-anslag 0. förvalt-ningsbi-drag för låneför-medling kronor	Dispo- nibla mede!1 kronor	Skillnad mellan kol. 2 och 3 = grund-inkomst kronor	Inkomstökning	Skälig inkomst- ökning kronor		Grund-inkomst + skälig inkomst-ökning kronor	ökning av leda-motsav-gifter kronor	Om-kost-nads-bidrag (kol. 11 —12) kronor	Särskilt Dm kos t-nads-bidrag kronor	Summa : omkost-nads-bidrag j kronor
20 % av allmänt statsan-slag och kris an-slag kronor	Halva ök-ningen av leda-motsav-gifter kronor	Summa kronor	1 96
I 1 1. Stockholms länsö, stads	125 600	63 000	62 600	24 900	17 650	42 550	34	49 700	40	112 300	35 300	77 000	—	77 000
2. \| Uppsala läns.........	72 ! 00	55 000	17 100	14 200	14 100	28 300	40	28 100	40	45 200	28 200	17 000	—	17 000
i 3. j Södermanlands läns ..	93 500	63 000	30 500	18 500	24 400	42 900	46	43 300	47	73 800	48 800	25 000	—	25 000 S
4. Östergötlands läns....	135 100	108 000	27 100	26 300	48 350	74 650	57	72 600	55	99 700	96 700	3 000	—	3 000
5. j Jönköpings läns......	118 0(0	51 000	67 000	23 500	36 150	59 650	51	59 300	51	126 300	72 300	54 000	—	54 000
! 6. i Kronobergs läns......	99 200	54 000	45 200	19 500	29 400	48 9(0	50	48 600	50	93 800	58 800	35 000	—	35 000
t 7. t Kalmar läns norra . ..	53 700	40 000	13 700	10 600	15 800	26 400	50	25 900	50	39 600	31 600	8 000	—	8 000
8. 1 Kalmar läns södra ...	85 200	51 000	34 200	16 800	19 600	36 400	43	36 000	43	70 200	39 200	31 000	—	31000
! 9. ! Gotlands läns........	49 400	34 000	15 400	9 800	11 900	21 700	44	21400	44	36 800	23 800	13 000	—	13 000
110.; Blekinge läns........	73 700	44 000	29 700	14100	16 450	30 550	43	30 200	43	59 900	32 900	27 000	—	27 000
11. Kristianstads läns ....	133 900	83000	50 900	26 200	47 300	73 500	56	71 700	55	122 600	94 600	28 000	—	28 000.
12. Malmöhus läns.......	159 800	85 000	74 800	31500	74 350	105 850	67	85 900	55	160 700	148 700	12 000	—	12 000
13. Hallands läns........	91 100	77 000	14100	17 500	24 200	41 700	48	41300	47	55 400	48 400	7 000	—	7 000 j
S14. Göteb. o. Bohus läns.	115 300	61000	54 300	22 500	17 200	39 700	35	45 100	40	99 400	34 400	65 000	—	65 000
15. ! Älvsborgs läns norra..	92 900	51 000	41 900	18 000	26 250	44 250	49	44 600	49	86 500	52 500	34 000	-	34 000
16. 1 Älvsborgs läns södra .	81000	53 000	28 000	16 000	22 750	38 750	48	38 500	48	66 500	45 500	210C0	—	21 000
17. ; Skaraborgs läns......	148 800	99 000	49 800	28 600	51100	79 700	56	78 400	55	128 200	102 200	26 000	—	26 000
18. Värmlands läns......	141 000	63 000	78 000	28 000	49 000	77 000	55	77 000	55	155 000	98 000	57 000		57 000
19. ! Örebro läns..........	101 500	57 000	44 500	19 900	28 250	48 150	48	48 000	48	92 500	58 500	36 000	—	36 000
20. ! Västmanlands läns ...	78 100	47 000	31 100	15 500	18 000	33 500	43	33 900	44	65 000	36 000	29 000	—	29 000 j
21. Kopparbergs läns.....	127 800	64 000	63 800	25 500	40 900	66 400	52	66 000	52	129 800	81800	48 000	70 000	118 000
!22. j Gävleborgs läns......	119 100	67 000	52100	23 500	29 800	53 300	45	53 500	46	105 600	59 600	46 000	52 00C	98 000
23. \| Västernorrlands läns ..	132 400	67 000	65 400	26 200	37 550	63 750	49	63 700	49	129 100	75 100	54 000	72 00C	126 000
24.! Jämtlands läns ......	105 600	55 000	50 600	21 000	26 200	47 200	45	47 800	45	98 400	52 400	46 000	75 000	121 000
25. ! Västerbottens läns....	154 800	85 000	69 800	30 600	28 250	58 850	38	61 700	40 131500	56 500	75 000	103 00C	178000
126. i Norrbottens läns.....	159 800	102 000	57 800	31 300	17 400	48 700	31	63 000	40	I 120 800	34 800	86 000	128 000	214 000
Summa	2 848 400	leio ooo	1169 400	560000	772 300 jl 332 306	48 1 335 200	48)2 504000	1544 600	960 000	500 000:1460000

1 Av nuvarande allmänt statsanslag och krisanslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Såsom villkor för hushållningssällskaps åtnjutande av avlöningsbidrag och
omkostnadsbidrag har utredningen ansett böra gälla att hushållningssällskapet
är organiserat i enlighet med gällande föreskrifter; att hushållningssällskapets
verksamhet bedrives i överensstämmelse med vad härutinnan är stadgat;
att beträffande hos hushållningssällskapet anställda befattningshavares avlöningsförmåner
bestämmelserna i ovannämnda avlöningsreglemente ävensom
meddelade föreskrifter rörande kristillägg iakttagas samt att befattningshavare,
för vilken reglementet är tillämpligt, därutöver icke åtnjuter ersättning av
hushållningssällskapet i annan mån än lantbruksstyrelsen för varje särskilt
fall efter prövning av omständigheterna finner gott medgiva; och må dylik
ytterligare avlöningsförmån utgå allenast för sådana särskilda uppgifter inom
sällskapets verksamhetsområde, som väl icke tillhöra befattningshavarens
tjänsteåligganden men finnas lämpligen böra utföras i samband med dessa;
att hushållningssällskapet jämväl i övrigt iakttager de i förenämnda reglemente
givna föreskrifterna; att resekostnads- och traktamentsersättning åt
hushållningssällskapets i fastställd tjänsteförteckning upptagna befattningshavare
utgår enligt de grunder, som stadgas i kungörelse angående resekostnads-
och traktamentsersättning åt vissa befattningshavare hos hushållningssällskap;
att hushållningssällskapet anmäler samtliga sällskapets ordinarie befattningshavare
till delaktighet i statens pensionsanstalt och ställer sig till
efterrättelse de i reglementet för sagda anstalt i fråga om huvudman meddelade
föreskrifter samt att sällskapet bestrider i samma reglemente stadgad del
av de årliga avgifterna till anstalten; samt att hushållningssällskapet underkastar
sig den kontroll, Kungl. Maj:t kan finna skäl föreskriva.

Utredningen har slutligen rörande statens kostnader i anledning av utredningens
förslag anfört.

Utredningen har ansett erforderligt att för hushållningssällskapens del anvisas
dels avlöningsanslag med 4 000 000 kronor, dels omkostnadsanslag med
1 460 000 kronor eller tillhopa 5 460 000 kronor. Motsvarande anslag utgöra
för närvarande sammanlagt 4 358 000 kronor. Ett genomförande av utredningens
förslag skulle sålunda innebära en ökning av statens utgifter för
ifrågavarande ändamål med i runt tal 1 100 000 kronor. Därtill kommer erforderligt
kristillägg med ett beräknat belopp av 490 000 kronor eller sålunda
en sammanlagd ökning av 1 590 000 kronor. En dylik utökning av statens
utgifter kunde, icke minst i nuvarande tidsläge, måhända ingiva betänkligheter.
Utredningen håller emellertid före, att lanthushållningens ovärderliga
betydelse för landet kräver betydande ekonomiska insatser från statens sida
såsom stöd åt denna näring. Enär hushållningssällskapens verksamhet direkt
syftar till ett främjande av lanthushållningen och med denna verksamhet förknippade
åtgärder kunna betraktas såsom betydelsefulla beredskapsåtgärder
till tryggande av folkförsörjningen, synes utredningen statsfinansiella skäl
icke böra lägga hinder i vägen för anvisande av de statsanslag, som av utredningen
förordats.

Yttranden.

Utredningens förslag att särskilda anslag till avlöningar respektive omkostnader
vid hushållningssällskapen skola uppföras å riksstaten har icke
föranlett erinringar i de avgivna yttrandena.

185

Kungl. Majda proposition nr 172.

I fråga om avlöningsanslaget har lantbruksstyrelsen anfört, att
enligt styrelsens mening måste anses skäligt, att staten i motsats till vad
nu i regel vore fallet — bestrede samtliga egentliga avlöningskostnader å
ifrågavarande befattningar. Det nuvarande systemet, enligt vilket staten i
regel svarade för endast en viss — i många fall mycket ringa — del av avlöningen
å vederbörande befattningar hos hushållningssällskap kunde lantbruksstyrelsen
icke finna tillfredsställande. Därest staten övertoge samtliga
egentliga avlöningskostnader å befattningarna, skulle hushållningssällskapen
härvidlag komma i principiellt samma ställning som de lägre lantbruksundervisningsanstalterna,
vilket lantbruksstyrelsen i likhet med utredningen funne
önskvärt.

Med utgångspunkt från avlöningen i lägsta löneklassen inom respektive
lönegrader och ett tillägg av 30 000 kronor för högre löneklassplacering samt
från en genomsnittlig dyrort, exempelvis ortsgrupp E, ett rörligt tillägg efter
15 procent samt kristillägg efter 16 procent, har styrelsen beräknat i följande
sammanställning angivna anslag för det första året efter löneregleringens

genomförande.

Befattningshavare	Lönegrad	Lön enligt löne-planen per är och befattningshavare i lägsta löne-klassen (ortsgrupp E) kronor	Lön enligt löne-planen per år till samtliga befatt-ningshavare i lägsta löneklassen (ortsgrupp E) kronor
	0 28	10 110	262 860
	0 20	6 414	38 484
	0 18	5 670	113 400
	0 7 -	3195	22 365
	0 23	7 650	283 050
	0 23	7 650	198 900
	0 22	7 200	187 200
	0 20	6 414	166 764
	0 15	4 698	159 732
	O 14	4 446	142 272
	0 12	4 014	481 680
	O 12	4014	104 364
	O 12	4014	48168
	O 12	4 014	104 364
	O 6	3 033	69 759
	. 0 4	2 718	70 668
	O 2	2 406	62 556
	Summa kronor (avrundat)	2 516 600 30 000
	20 000
	382 000
Summa kronor	2 948 600 407 400
		Summa kronor	3 356 000

186

Kungl. Maj-.ts proposition nr 172.

Enligt lantbruksstyrelsen beräkningar skulle sålunda de avlöningskostnader
vid hushållningssällskapen, vilka skulle bestridas direkt av statsmedel,
kunna preliminärt uppskattas till (2 948 600 + 407 400 =) 3 356 000 eller
cirka 1 100 000 kronor lägre än vad nämnda utgifter skulle bliva enligt utredningens
förslag.

Statskontoret har såsom tidigare nämnts förordat statsbidrag till avlönande
hos varje hushållningssällskap av 15 befattningshavare. Sammanlagda avlöningskostnaderna
borde vid bifall till vad statskontoret sålunda föreslagit
kunna uppskattas till 2 500 000 kronor. Härvid hade ämbetsverket ansett sig
böra utgå ifrån att bidrag för varje befattning skulle lämnas allenast med
ett schematiskt bestämt belopp, motsvarande förslagsvis medeltalet av lönebeloppen
i högsta och lägsta löneklass inom förekommande lönegrad jämte
därå belöpande rörligt tillägg och kristillägg (f. n. 31 n/o). Bidrag till kallortstillägg
och vikariatsersättningar borde däremot icke utgå.

Vad därefter angår utredningens förslag rörande omkostnadsans
1 a g må följande yttranden återgivas.

Lantbruksstyrelsen, som framhållit angelägenheten av att hushållningssällskapens
inkomster väsentligt ökades, har icke ansett sig kunna tillstyrka
utredningens förslag i fråga örn grunderna för fördelning av omkostnadsanslaget
till hushållningssällskapen. Redan ett frångående av systemet
med automatiskt verkande fördelningsgrunder skulle komma att medföra
betydande olägenheter därigenom, att anspråk från olika hushållningssällskap
örn att komma i åtnjutande av större andel av anslaget än tidigare skulle
ärligen behöva prövas. En dylik anordning skulle enligt styrelsens mening i
längden bliva ohallbar. Utredningens förslag toge ej heller nödig hänsyn till
de olika hushållningssällskapens behov av omkostnadsbidrag. Omkostnadsanslaget
borde sålunda enligt styrelsens mening fördelas mellan sällskapen
efter principiellt samma grunder, som nu gällde beträffande fördelningen av
det allmänna statsanslaget till hushållningssällskapen. Vissa förändringar av
sagda grunder vore emellertid påkallade. Storleken av den med jordbruk och
fiske icke sysselsatta befolkningen borde sålunda framdeles icke så starkt inverka
på fördelningen av omkostnadsanslaget. Däremot har styrelsen föreslagit,
att fördelningsfaktorn antalet brukningsdelar gåves ett betydligt större inflytande,
enär densamma utövade ett i hög grad dominerande inflytande på de
olika hushållningssällskapens behov av omkostnadsbidrag. Ökningen av dess
betydelse såsom fördelningsfaktor borde därför få äga rum på bekostnad jämväl
av betydelsen härutinnan av den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden.
Fördelningen efter totalarealen borde vara oförändrad. Vad slutligen
anginge grundbeloppet till varje hushållningssällskap — för närvarande
15 000 kronor kunde sådana skäl som ökade administrationskostnader
tala för ökning av sagda belopp. Med hänsyn till att staten nu enligt såväl
lantbiuksstyrelsens som utredningens förslag skulle övertaga en icke oväsentlig
del av sällskapens utgifter för löner till expeditionspersonal har styrelsen
emellertid stannat vid att icke föreslå höjning av sagda grundbelopp. Lantbruksstyrelsen
har sålunda föreslagit, att av den del av omkostnadsanslaget,

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 172-

som icke skulle utgå som grundbelopp, å hushållningssällskapen fördelades
tre tiondelar efter den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden inom
samma områden, en tiondel efter den övriga folkmängden inom samma områden
med nu gällande begränsning i fråga om större städer, fem tiondelar
efter antalet brukningsdelar inom områdena samt en tiondel efter områdenas
totalareal.

Lantbruksstyrelsen har vidare anfört, att därest förslaget om jordbruksavgift
genomfördes, storleken av omkostnadsanslaget borde bestämmas med
utgångspunkt från fördelning enligt förenämnda grunder av ett belopp, motsvarande
summan av dels det belopp, varmed anslaget skulle hava uppförts,
därest jordbruksavgift icke upptoges, dels ock beloppet av de medlemsavgifter,
som kunde beräknas inflyta likaledes därest jordbruksavgift icke upptoges.
Genom minskning av ettvart av de belopp, som vid fördelningen tillfölle
de olika hushållningssällskapen, med för respektive sällskap beräknade
jordbruksavgiftsbelopp, erhölles de belopp, vilka såsom omkostnadsbidrag
i förevarande fall borde utgå till de olika hushållningssällskapen. Därest för
visst hushållningssällskap det beräknade jordbruksavgiftsbeloppet överstege
det belopp, som vid fördelningen tillfölle sällskapet, borde ändock - ehuru
förhållandet i fråga icke kunde anses fullt tillfredsställande — jordbruksavgiftsbeloppet
oavkortat tillerkännas sällskapet. Summan av de omkostnadsbidrag,
som, enligt vad nu sagts, skulle utgå till hushållningssällskapen i
det fall att förslaget om jordbruksavgift genomfördes, borde enligt lantbruksstyrelsen
uppfattning utgöra det belopp, vartill omkostnadsanslaget till hushållningssällskapen
i angivna fall skulle behöva upptagas.

Lantbruksstyrelsen har beträffande frågan örn omkostnadsanslagets storlek
vidare anfört.

Vid bedömande av spörsmålet om storleken av omkostnadsanslaget bör
man i likhet med utredningen uppmärksamma, att hushållningssällskapen
för närvarande hava vissa utgifter för avlöningar ävensom för åtgärder på
undervisningens och husdjursskötselns områden, vilka utgifter staten, enligt
föreliggande förslag, skulle övertaga. Ifrågavarande utgifter hava av utredningen
beräknats till ett belopp av 1 679 000 kronor,
på att beloppet skulle hava beräknats något för högt. Efter övervägande av
hithörande spörsmål har lantbruksstyrelsen tunnit sig böra föreslå, att, därest
förslaget om jordbruksavgift icke genomföres, omkostnadsanslaget till
hushållningssällskapen upptages till ett belopp av 2 000 000 kronor. Härvid
har lantbruksstyrelsen utgått från att hushållningssällskapen skulle genom
ökad anslutning kunna öka sina inkomster av ledamotsavgifter till omkring
500 000 kronor för samtliga hushållningssällskap. I det fall att förslaget örn
jordbruksavgift genomföres bör därför omkostnadsanslaget lill hushållningssällskapen,
såsom framgår av nedanstående sammanställning upptagas till
ett belopp av 689 199 kronor. Vidare må nämnas, att lantbruksstyrelsen funnit
skäl tala för att det s. k. norrlandsanslaget tills vidare får kvarstå såsom
särskilt anslag. Förhållandena synas nämligen ej hava utvecklat sig så, att
ifrågavarande anslag nu lämpligen borde inarbetas i sällskapens omkostnadsanslag.
Vid bifall till lantbruksstyrelsens nu framförda förslag torde hushållningssällskapens
resurser för bestridande av omkostnader komma att ökas
med något mera än 1 000 000 kronor för år, vilken ökning lantbruksstyrelsen
funnit oundgängligen nödvändig.

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Hushållningssällskap

Omkostnadsbidrag om förslaget om jordbruks-avgift genomföres	Omkostnads-bidrag örn jord-bruksavgift icke upp-tages Erforderliga belopp kronor
Fördelning mellan hsk-pen av 2 500 000 enl av lantbruksstyr för fördeln. av omkostnadsanslag föreslagna grun-der (a) kronor	Beräknade jordbruksav- giftsbelopp kronor	Erforderliga omkostnads-bidrag (a—b) kronor
90 742	51100	39 642	72 794
60 276	44 900	15376	49 547
73 946	59 400	14 546	59 977
106 051	102 000	4051	84 475
104 842	83 500	21 342	83 551
93 531	61600	31931	74 922
45 270	39 600	5 670	38 098
70 561	44 400	26 161	57 396
46 557	24 800	21757	39 080
61438	32 900	28 538	50 432
119 883	106 600	13 283	95030
129 201	158 500	—	102138
79 073	62 000	17 073	63889
94119	53 800	40 319	75 370
84 218	57 500	26 718	67 817
76 517	46 800	29 717	61939
130 762	110 700	20 062	103 330
140 611	110 500	30111	110845
94 070	67 200	26 870	75 333
65150	49 800	15 350	53 267
122 772	98 300	24 472	97 233
104 348	80 300	24 048	83177
123 428	82 200	41 228	97 734
98 608	63 700	34 908	78 796
144 234	87 600	56 634	113 610
139 792	60 400	79392	110 220
2 500 000	1840 100	689 199	2 000000

Stockholms läns och stads .

Uppsala läns.........

Södermanlands > .........

Östergötlands > .........

Jönköpings > .........

Kronobergs > .......

Kalmar läns norra.........

» » södra.........

Gotlands läns.........

Blekinge > .........

Kristianstads > .........

Malmöhus > .........

Hallands > .........

Göteborgs och Bohus läns...

Älvsborgs läns norra.......

» > södra.......

Skaraborgs läns.........

Värmlands > .........

Örebro » .........

Västmanlands > ..........

Kopparbergs j» ..........

Gävleborgs > ..........

Västernorrlands » ..........

Jämtlands » ..........

Västerbottens > ..........

Norrbottens > ..........

Summa kronor

Lantbruksstyrelsens förslag till fördelning mellan hushållningssällskapen
av förenämnda omkostnadsanslag framgår av ovanstående sammanställning.

Slutligen har lantbruksstyrelsen framhållit, att ett genomförande av styrelsens
förslag i fråga örn avlönings- och omkostnadsanslag kunde beräknas
innebära en ökning av statens utgifter för ifrågavarande ändamål med i
runt tal 1 500 000 kronor. Skulle åter jordbruksavgift upptagas, torde ifrågavarande
statsutgifter vid bifall till lantbruksstyrelsens förslag komma att ökas
med ett belopp av 188 000 kronor.

Statskontoret, som ansett sig böra utgå från att statsunderstödet till hushållningssällskapen
i varje fall icke komme att överstiga det nuvarande, har
framhållit, att de anslagsmedel, som från denna utgångspunkt komme att

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

stå till förfogande för andra ändamål än avlöningar, givetvis bleve beroende
av det antal med bidrag av statsmedel avlönade befattningshavare, som ansåges
böra förekomma vid hushållningssällskapen. Ett bifall till ämbetsverkets
förslag i detta hänseende torde kunna medgiva ett godtagande av utredningens
förslag beträffande storleken av omkostnadsanslaget. I detta sammanhang
borde emellertid särskilt framhållas vikten av att norrlandsdistnkten
i första hand bleve tillgodosedda med bidrag till sina omkostnader.

Hushållningssällskapens ombud hava — med instämmande fran flera hushållningssällskaps
förvaltningsutskott — uttalat bland annat följande.

Ombuden vilja framhålla angelägenheten av att omkostnadsanslaget blir
av sådan storlek och fördelas enligt sådana grunder, att varje hushållningssällskap
erhåller möjligheter att på ett tillfredsställande sätt fylla de uppgifter,
som åvila detsamma. Dessa möjligheter äro för närvarande för manga
sällskap mycket begränsade. Med avseende på frågan om fördelningsgrunderna
vilja ombuden därjämte anföra, att måhända borde övervägas, huruvida
icke — under fullt hänsynstagande till den relativa betydelsen för olika
hushållningssällskap av ledamotavgiftemas beräknade ökning — omkostnadsanslaget
borde fördelas mellan hushållningssällskapen efter principiellt
samma grunder, som nu gälla beträffande det allmänna statsanslaget till sällskapen.
Emellertid synes härvid böra beaktas önskvärdheten av att grundbeloppet
till ettvart hushållningssällskap något höjes. Med hänsyn till bland
annat resekostnadernas framträdande plats i sällskapens utgiftsstater synes
det icke omotiverat, att av återstoden av anslaget större andelar än vad för
närvarande är fallet fördelas efter hushållningssällskapens totalareal respektive
efter brukningsdelarnas antal. Beträffande det s. k. norrlandsanslaget
hava ombuden vidare funnit övervägande skäl tala för att anslaget tills vidare
får kvarstå såsom särskilt anslag. På frågan örn detta anslags fördelning Pellan
olika hushållningssällskap hava ombuden icke ansett sig böra inga. Däremot
vilja ombuden framhålla, att för användningen av bidrag från norrlandsanslaget
enligt ombudens mening icke böra gälla andra bestämmelser än
som härvidlag kunna bliva gällande i fråga örn bidrag från det allmänna omkostnadsanslaget.

Såsom av tidigare redogörelse framgått åtnjuta hushållningssällskapen för Departem&iU.
närvarande årligen särskilda anslag av statsmedel dels såsom bidrag till avlöning
av vissa befattningshavare, dels till allmänna verksamheten (allmänt
statsanslag och anslag för krisåtgärder), och dels för handhavande av viss
låneförmedlingsverksamhet. Därjämte utgå till hushållningssällskapen i
Värmlands och Kopparbergs samt de norrländska länen särskilda bidrag ur det
s. k. norrlandsanslaget. I likhet med hushållningssällskapsutredningen anser
jag, att en uppdelning av de statsmedel, som ställas till förfogande i ett avlöningsanslag
och ett omkostnadsanslag vore en mera rationell anordning.

Härigenom skulle hushållningssällskapen i princip komma i samma ställning
som lantbruksundervisningsanstalterna, vilket torde vara önskvärt. Elt genomförande
av detta förslag innebär även, att särskilt förvaltningsbidrag till
hushållningssällskapen för handhavande av viss låneförmedlingsverksamhet
icke vidare skulle utgå.

Vad angår avlöningsanslaget synes mig därur böra bestridas grundlöner.

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

ålderstillägg, rörligt tillägg och kristillägg till de befattningshavare hos hushållningssällskapen,
som enligt av mig tidigare angivna grunder böra avlönas
med statsmedel. I likhet med vad sorn gäller för lantbruksundervisningsanstalterna
bör vidare ur detta anslag kunna till hushållningssällskap
utgå statsbidrag till vikariatsersättning. Med utgångspunkt från av mig tidigare
beräknade grundlöner och antal med statsbidrag avlönade befattningshavare
av skilda slag samt med vissa tillägg för ålderstillägg m. m. torde erforderligt
avlöningsanslag kunna beräknas sålunda för det första året efter
löneregleringens genomförande.

Befattningshavare	Grundlön	Grundlöner till samtliga befatt-ningshavare
26 lantbruksdirektörer .......	10110	262 860
34 jordbrukskonsulenter.........	7 200	244 800
26 husdjurskonsulenter........	7 200	187 200
26 trädgårdskonsulenter............	6 420	166 920
26 ungdomskonsulenter.......	4 740	123 240
30 hemkonsulenter........	4 200	126 000
\| 32 fiskerikonsulenter..........	3 900	124800
j 102 jordbruksinstruktörer.........	3 600	367 200
j 26 husdjursinstruktörer...........	3 600	93 600
26 ungdomsinstruktörer..........	3 000	78 000
23 heminstruktörer...........	2 700	62100
6 kamrerare ..............	6 000	36 000
20 kamrerare ..............	5100	102 000
26 kontorsbiträden............	2 700	70 200
26 skrivbiträden ............	2 400	62 400
Summa kronor	2 107 320
1 Tillägg för ålderstillägg.............		140 000
; Summa kronor	2 247 320
Rörligt tillägg och kristillägg, 31 % .		696 700
Vikariatsersättning.........		30 000
Summa kronor	2 974 020

Avlöningsanslaget torde salunda för första året efter regleringens genomförande
kunna beräknas till 2 974 000 kronor. Jag förutsätter härvid, att särskilt
statsbidrag till hushållningssällskap för avlönande av täckdikningsförman
och till extra arbetskraft för förmedling av statsbidrag till täckdikningar
och gödselvårdsanläggningar i regel icke kommer att utgå framdeles. Likaledes
bör det till jordbrukarungdomens förbund nu utgående statsbidraget till
dess lokala verksamhet kunna indragas samt, såsom tidigare nämnts, statsbidrag
ej utgå till anställande av överkontrollassistenter hos kontrollnämnden.

Såsom tidigare nämnts utgå statsanslag till avlönande av befattningshavare
hos hushållningssällskap för närvarande med tillhopa i runt tal 914 000 kronor.
Av mig förut beräknat avlöningsanslag innebär sålunda en höjning med
ungefär 2 060 000 kronor. Till grundlöner och ålderstillägg åt vissa av ifrå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

191

gavarande befattningshavare samt till dyrtidstillägg åt tjänstemännen utnyttja
emellertid hushållningssällskapen för närvarande förenämnda allmänna
statsanslag. Vissa besparingar i detta anslag kunna sålunda göras vid bifall
till förslaget örn särskilt avlöningsanslag. I viss utsträckning innebär alltså
förenämnda höjning av anslaget till avlöningar endast en överflyttning av
statens utgifter från ett anslag till ett annat.

Jag torde härefter få till behandling upptaga frågan örn omkostnadsanslag
till hushållningssällskapen.

Det torde vara uppenbart att hushållningssällskapens inkomster måste
väsentligt ökas, därest sällskapen skola få möjlighet att icke endast vidmakthålla
utan även vidtaga önskvärd utvidgning och intensifiering av sin nuvarande
verksamhet på lanthushållningens område. De alltmer vidgade uppgifter,
som statsmakterna under årens lopp funnit lämpligt tilldela hushållningssällskapen,
hava otvivelaktigt medfört en tendens till stegrade utgifter
för sällskapens verksamhet. Härutinnan må erinras om den utvidgade förmedlingen
av statsunderstöd till vissa ändamål och det ökade behovet av undervisnings-
och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område. Då hushållningssällskapens
inkomster, vare sig dessa hava karaktären av statsbidrag
till sällskapens allmänna verksamhet, vilket anslag är lägre nu än tidigare,
eller utgöra inkomster av annan art, icke ökats lika mycket som utgifterna,
hava flertalet hushållningssällskap, såsom utredningen framhållit, måst tillgripa
till förfogande stående kapitaltillgångar för att kunna vidmakthålla
verksamheten. En dylik utveckling kan givetvis icke utan äventyrande av
hushållningssällskapens möjligheter att fullgöra sina betydelsefulla uppgifter
tillåtas fortsätta.

En skälig inkomstökning framstår i övrigt nu så mycket mer erforderlig,
som efterkrigsförhållandena sannolikt komma att ställa ökade krav på hushållningssällskapens
möjligheter att främja rationaliseringen av jordbruket
och därmed jämställda näringar. Icke minst rese- och traktamentsersättningar
åt hushållningssällskapens befattningshavare samt omkostnader i övrigt
kunna i samband härmed förväntas komma att stiga. I samma riktning verkar
av mig tidigare beräknade ökning av antalet befattningshavare. För att hushållningssällskapen
skola kunna täcka dessa stegrade utgifter, är det ofrånkomligt
med en ökning jämväl av inkomsterna. Då jag sålunda härutinnan
biträder hushållningssällskapsutredningens uppfattning, förutsätter jag emellertid,
att sällskapen med alla till buds stående medel söka begränsa utgifterna.
Genom ökat samarbete mellan lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen,
som jag i annat sammanhang förordat, bör lantbruksstyrelsen kunna
genom styrelsens hos olika hushållningssällskap vunna erfarenheter i fråga
om verksamhetens organisation och andra på utgifterna inverkande omständigheter,
lämna de enskilda hushållningssällskapen värdefulla råd och upplysningar.

Hushållningssällskapsutredningen har ansett en ökning av inkomsterna för
samtliga hushållningssällskap med i runt tal 1 300 000 kronor vara skälig. Detta
belopp motsvarar närmare 50 procent av nu utgående allmänt statsanslag och

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

krisanslag. Vid beräkning av för ändamålet erforderligt omkostnadsanslag har
utredningen, dels tagit hänsyn till att vissa av hushållningssällskapens utgifter
för avlöningar samt för åtgärder på undervisningens och husdjursskötselns
område, skulle, enligt vad nu ifrågasatts, övertagas av staten, dels ock räknat
med uttagande av tidigare omförmäld jordbruksavgift. Enligt sålunda av utredningen
verkställda beräkningar erfordrades omkostnadsanslag med 960 000
kronor för år, det s. k. norrlandsanslaget oberäknat. Påpekas må, att örn jordbruksavgift
icke uttages, erfordras med tillämpningen av utredningens beräkningar
årligt omkostnadsanslag med i runt tal 2 500 000 kronor. Jag anser
mig kunna ansluta mig till utredningens uppfattning angående storleken av
den sammanlagda för hushållningssällskapen erforderliga inkomstökningen.
I annat sammanhang har jag emellertid uttalat, att jag icke anser mig kunna
biträda utredningens förslag om jordbruksavgift. Med tillämpning av utredningens
beräkningar i fråga örn ovannämnda utgiftsbesparingar skulle sålunda
för uppnående av sagda inkomstökning erfordras omkostnadsanslag
med 2 500 000 kronor. Emellertid har jag tidigare förordat en höjning av
ledamotsavgiften, vilken under förutsättning av oförändrat ledamotsantal kan
beräknas tillföra hushållningssällskapen ett inkomsttillskott med tillhopa
cirka 250 000 kronor. Å andra sidan torde stegringen av inkomsterna genom
ökat tillskott av ledamotsavgifter framträda i mera betydande grad först så
småningom. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit torde utredningens beräkningar
av utgiftsbesparingarna vara väl höga. Härtill kommer, att jag tidigare
förordat, att staten skulle övertaga en mindre del av sällskapens avlöningsutgifter
och vissa andra omkostnader, främst för fiskeritjänstemännens
resor, än vad utredningen föreslagit. Erinras må jämväl örn tidigare uttalande,
att flertalet hushållningssällskap med nuvarande inkomster icke kunna täcka
utgifterna utan redovisa i vissa fall betydande årliga underskott. Efter övervägande
av hithörande spörsmål anser jag mig böra förorda ett omkostnadsanslag
med 2 500 000 kronor.

Vad därefter angår grunderna för omkostnadsanslagets fördelning mellan
hushållningssällskapen delar jag lantbruksstyrelsens uppfattning, att hittillsvarande
grunder böra i princip tillämpas. Lantbruksstyrelsen har emellertid
ansett skäligt med vissa ändringar av sagda grunder, innebärande att fördelningsfaktorn
antalet brukningsdelar borde givas betydligt större inflytande än
för närvarande på bekostnad av faktorerna med jordbruk och fiske sysselsatt
folkmängd samt övrig folkmängd. Efter avdrag av grundbelopp med 15 000
kronor till ett vart hushållningssällskap borde sålunda enligt lantbruksstyrelsens
förslag av resterande del av omkostnadsanslaget tre tiondelar mot nu
sex tiondelar fördelas efter storleken av den med jordbruk och fiske sysselsatta
folkmängden inom respektive hushållningssällskaps områden, en tiondel
mot nu två tiondelar efter den övriga folkmängden inom samma områden
med nu gällande begränsning i fråga om större städer, fem tiondelar
mot nu en tiondel efter antalet brukningsdelar inom områdena samt en tiondel
eller samma andel som för närvarande efter områdenas totalareal. Jag
anser mig icke kunna helt ansluta mig till lantbruksstyrelsens förslag. Den

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

193

omfattande verksamhet även bland den icke jordbrukande befolkningen, som
ankommer på ett hushållningssällskap, bland annat efter inrättandet av hemkonsulent-
och heminstruktörsbefattningar, motiverar ett bibehållande av nu
gällande bestämmelse, att av ifrågavarande anslagsdel två tiondelar skola fördelas
efter sagda befolkning med nyssnämnda begränsning i fråga örn större
städer. Vidare böra allenast fyra tiondelar fördelas efter antalet brukningsdelar.
Med tillämpning av dessa beräkningsgrunder skulle förenämnda omkostnadsanslag
å 2 500 000 kronor fördelas sålunda mellan hushållningssällskapen: -

Hushållningssällskap	Kronor	Hushållningssällskap	Kronor
Stockholms läns och stads ..	104 590	Göteborgs och Bohus läns____	98 261
Uppsala läns..........	60 703		82 85fl
Södermanlands > ..........	75 198		73 811
Östergötlands > ..........	107 418		125 817
Jönköpings > ..........	103 789		1 Sfi 452
Kronobergs > ..........	90 137		93 724
Kalmar läns norra..........	45 321		63 547
> > södra ..........	70 725		122 652
Gotlands läns..........	44 371		107 545
Blekinge > ..........	62 370		124 530
Kristianstads > ..........	117 251		96 488
Malmöhus » ..........	133 835		138 752
Halland > ..........	77118		139 637
		Summa	2 500 000

I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag vidare att förenämnda s. k. norrlandsbidrag
icke bör inräknas i nu förevarande omkostnadsanslag.

Hushållningssällskapsutredningens förslag till villkor för hushållningssällskaps
åtnjutande av omkostnadsbidrag anser jag mig kunna biträda med
de ändringar av formell natur, som föranledas av tidigare av mig förordade
avlöningsbestämmelser.

Genomförandet av de åtgärder, som jag i det föregående förordat, innebär
såsom tidigare nämnts i vissa avseenden ökade utgifter för statsverket. Sålunda
har till allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens
område beräknats ett med 135 000 kronor förhöjt anslag och till
åtgärder för husdjursskötselns främjande en höjning av nu utgående anslag
med 255 000 kronor. Slutligen innebära beräkningarna rörande avlöningsanslag
till hushållningssällskapen ett med ungefär 2 060 000 kronor ökat anslagsbehov.
Den sammanlagda ökningen av utgifterna för statsverket skulle
sålunda enligt dessa beräkningar uppgå till i runt tal 2 450 000 kronor. Å
andra sidan möjliggöra de förordade åtgärderna en sänkning av anslagen till
fiskets främjande och lill jordbrukarungdomens förbund med tillhopa 135 000
kronor samt av anslaget till hushållningssällskapens allmänna verksamhet
(omkostnadsanslag) oell förvaltningsbidrag för låneförmedling med i runt

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 172. 1 f>

194

Kungl. Majlis proposition nr 172.

tal 365 000 kronor eller sålunda en sammanlagd anslagsminskning med ungefär
500 000 kronor. Statsverkets utgifter för ifrågavarande verksamhet komma
sålunda att få vidkännas en nettoökning med cirka 1 950 000 kronor,
varav i avlönings- och omkostnadsanslag till hushållningssällskapen ungefär
1 695 000 kronor.

Hemställan.

Såsom jag förut anfört synes riksdagen böra beredas tillfälle att yttra sig
beträffande riktlinjerna för den ifrågasatta omorganisationen av hushållningssällskapen
och deras verksamhet innan slutlig ståndpunkt tages till frågan
och detaljförslag framläggas. Därest riksdagen delar den uppfattning,
varåt jag här givit uttryck, torde reformen, örn så befinnes lämpligt, kunna genomföras
från och med budgetåret 1945/46.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte genom proposition
lämna riksdagen tillfälle att avgiva yttrande angående de av föredraganden
angivna huvudgrunderna för en omorganisation av hushållningssällskapen
och dess verksamhet samt vissa därmed sammanhängande frågor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Per Eldin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172. 195

Innehållsförteckning.

Sid.

Huvuddragen av hushållningssällskapsulredningens förslag................. 2

Allmänna synpunkter på frågan om hushållningssällskapens verksamhet och

organisation......................................................... 6

Hushållningssällskapsutredningen....................................... 6

Yttranden........................................................... 13

Departementschefen.................................................. 24

Grundstadgar för hushållningssällskap.................................... 31

Gällande bestämmelser................................................ 31

Hushållningssällskapsutredningen....................................... 32

Yttranden........................................................... 39

Departementschefen.................................................. 43

Lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen............................. 46

Gällande bestämmelser................................................ 46

Hushållningssällskapsu tredingen........................................ 46

Yttranden........................................................... 48

Departementschefen................................ 49

Allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område 50

Allmänna synpunkter................................................. 50

Hushållningssällskapsutredningen..................................... 50

Yttranden......................................................... 51

Departementschefen................................................ 52

Praktisk ungdomsverksamhet.......................................... 53

Nuvarande förhållanden............................................ 53

Hushållningssällskapsutredningen..................................... 54

Yttranden......................................................... 55

Departementschefen................................................ 56

Utbildningskurser.................................................... 57

Gällande bestämmelser.............................................. 57

Hushållningssällskapsutredningen..................................... 58

Yttranden......................................................... 59

Departementschefen................................................ 60

Undervisningskurser.................................................. 61

Gällande bestämmelser.............................................. 61

Hushållningssällskapsutredningen..................................... 62

Yttranden......................................................... 64

Departementschefen................................................ 64

Studieresor.......................................................... 66

Gällande bestämmelser.............................................. 66

Hushållningssällskapsutredningen.................................... 66

Yttranden......................................................... 66

Departementschefen................................................ 66

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

Sid.

Premieringar......................................................... 07

Gällande bestämmelser.............................................. 57

Hushållningssällskapsutredningen..................................... 67

Yttranden......................................................... 67

Departementschefen................................................ 68

Hushållningssällskapens allmänna upplysningsverksamhet................ 68

Allmänna synpunkter............................................... 68

Hush ållningssällskapsutredningen................................... 68

Yttranden....................................................... 69

Departementschefen.............................................. 70

Ersättning för biträde av hushållningssällskapens befattningshavare..... 71

Nuvarande förhållanden.......................................... 71

Hushållningssällskapsutredningen................................... 71

Yttranden....................................................... 72

Departementschefen.............................................. 72

Byggnadskonsulterande verksamhet på landsbygden................... 73

Tidigare förslag.................................................. 73

Lantbruksförbundets byggnadsförening u.p.a....................... 73

Hushållningssällskapsutredningen.................................. 74

Yttranden....................................................... 77

Departementschefen.............................................. 79

Trädgårdskonsulterande verksamhet.................................. 80

Hushållningssällskapsutredningen................................... 80

Yttranden....................................................... 81

Departementschefen.............................................. 81

Hemslöjdskonsulterande verksamhet.................................. 82

Nuvarande statsunderstödda åtgärder.............................. 82

Hushållningssällskapsutredningen................................... 83

Yttranden....................................................... 84

Departementschefen.............................................. 85

Bestämmelser rörande statsbidrag...................................... 85

Gällande bestämmelser.............................................. 85

Hushållningssällskapsutredningen..................................... 88

Yttranden......................................................... 91

Departementschefen................................................. 93

Hushållningssällskapens förmedling av statsunderstöd till driftsekonomiska förbättringsåtgärder
i allmänhet inom jordbruket........................ 95

Gällande bestämmelser................................................ 95

Besparingsberedningen................................................ 98

Hushållningssällskapsutredningen....................................... 99

Yttranden........................................................... 102

Departementschefen.................................................. 103

Hushållningssällskapens verksamhet till husdjursskötselns främjande....... 105

Gällande bestämmelser................................................ 105

Besparingsberedningen................................................ 112

Hushållningssällskapsutredningen....................................... 112

Yttranden........................................................... 120

Departementschefen.................................................. 124

Kungl. Maj:ts proposition nr 172. 19?

Sid.

Hushållningssällskapens verksamhet till fiskets främjande.................. 130

Gällande bestämmelser................................................ 130

Hushållningssällskapsutredningen....................................... 131

Yttranden........................................................... 132

Departementschefen.................................................. 134

Befattningar hos hushållningssällskapen.................................. 135

Gällande bestämmelser...............................................'' 135

Hushållningssällskapsutredningen....................................... 139

Yttranden........................................................... 132

Departementschefen.................................................. 163

Pensionsbestämmelser för hushållningssällskapens befattningshavare......... 173

Gällande bestämmelser................................................ 173

Hushållningssällskapsutredningen........................................ 174

Yttranden........................................................... 1^4

Departementschefen.................................................. 1^4

Statsanslag till hushållningssällskapen.................................... 175

Gällande bestämmelser................................................ 175

Hushållningssällskapsutredningen....................................... 178

Yttranden....................... 134

Departementschefen.................................................. 139

Hemställan............................................................ 194